torsdag 30 april 2009

Njut nu


- Med en så här fin och varm vår, så blir det regn hela sommarn, sa någon.

- När värmen kommer i april, så kommer maj att bli regnig och kall, sa en annan.

- Men passa på och njut nu då, tänker jag.


I dagens BT skrev träningsfreaken och trialtonstjärnan Jonas Colting att det är OK att vara tjock.

- Mår man bara bra av sin övervikt, så är det inget man behöver åtgärda, hävdar han.

- Passa på och njut då, tänker jag, som just sitter med ett glas gott rödvin framför mig, och som vet att jag kommer att njuta av lite god choklad, efter den eminenta måltid som C-E just tillagar och vars njutbara aromer fyller hela huset.


När regnet kommer, så kommer jag absolut att njuta av det!

onsdag 29 april 2009

Olik onsdag


Bara det är temperaturen stiger till 25 grader och gerhögsommarvärme, en onsdag i april, det är väldigt olikt. Och visst är det skönt med värme, speciellt som jag kunnat njuta av den, denna annorlunda skoldag.

En elev ska flytta, och idag var det hans sista dag i klassen. Naturligtvis ville vi göra dagen alldeles speciell för honom. Klassen ( och L speciellt) planerade dagen för ett par veckor sedan. De ville ha lekar i hallen, spela brännboll, äta glass, grilla marshmallows och korv och så ville man åka till sjön och fiska. Allt detta tycktes helt genomförbart.

- Men det kan bli väldigt kallt att vara ute nästan hela dagen, varnade jag.

- Inga problem, sa barnen, vi tar på oss varma kläder.

Nu blev det svettigt i den jämna brännbollkampen och under eftermiddagens fiske, så gick kunde man vada långt upp till knäna i det svalkande vattnet. Några ordentliga napp blev det inte, bara några småfiskar, som snabbt förpassades tillbaka till sitt rätta element. Men vad gör det, alla njöt av sol, värme, vatten, grillos ... och att få vara tillsammans. En jättefin avslutning för L, och alla önskade honom verkligen lycka till i den nya skolan.

På eftermiddagens konferens fick vi en introduktion till PUG ( eller var det kanske COOP det var). I allafall så handlar det om att lära sig olika sätt att hantera och bemöta barn (och även vuxna) som är lite besvärliga och/eller stökiga.

- 1-5 metoden gäller, berättade A, som gått på kurs för att få vara kursledare i PUG/COOP.
Om du säger en negativ sak till ett barn ( eller vuxen) så måste du säga fem positiva saker för att väga upp detta. Du kan heller aldrig ändra på andra, men du kan ändra på ditt eget förhållningssätt, berättade hon vidare.

Vilket vi egentligen visste -men nu fick ännu mer bekräftat. Jag tycker att en PUG/COOPkurs
på 9 x2,5 tim skulle vara suverän för oss alla. Och då menar jag alla vuxna i skolan, vi är inte så bra på att alltid behandla varandra med ett positivt bemötande och med respekt, varken vuxen mot barn, eller vuxen mot vuxen.

Som avslutning på dagen så har jag träffat alla mina gamla kollegor från min gamla skola. En av kollegorna hade fyllt åttio år, och vi träffades för att fira henne på tunnbrödstugan i Gölingstorp. Ett trevligt utflyktsmål för hela familjen, en miniatyrdjurpark i en alldeles underbar omgivning.http://www.tunnbrodstugan.com/

Tio stycken gamla lärarinnor och en skolassistent var vi, jag och I var yngst med våra 55 och den äldsta var 81. Fantastiskt att alla är friska och pigga. Fyra var nya eller gamla pensionärer, en har lämnat läraryrket och vi andra har då högst nio- tio är kvar till pension.

Det känns inte så länge sedan som vi alla jobbade på samma skola - även om det måste vara mer än 15 år sedan - och då var det en annan tid. Det var en till stor del analog tid, det var en tid då läraryrket fortfarande hade ganska hög status, det var en tid då man som lärare var betrodd att kunna utföra sitt arbete, det var en tid då kontrollsamhället inte hade införts. Konstigt nog så sjösattes då också den läroplan vi fortfarande har, och som aldrig satts så mycket fokus på som under de senaste åren..... En läroplan som missat allt som hänt under femton år då samhället förändrats väsentligt.... jag ser fram emot nästa, som förhoppningsvis är ett dokument i tiden och där IKT får egna kursplaner....och förhoppningsvis uppbyggd på EUs åtta nyckelkompetenser.http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2006:394:0010:0018:SV:PDF


Ett rödglödgat klot gick ner bakom träden, som speglades i den vackra dammen. Det är ett tecken på att även morgondagen ska bli solig och varm.

tisdag 28 april 2009

Hoppas hösthemsöka Hydra, Hellas


Jo, det vore något, att få åka till en grekisk ö i september. Möjligheten finns, även om jag inte vågar hoppas för mycket.

Har just klickat i väg den digitala ansökningen till en Comenius-kurs i drama. Det är en kurs för pedagoger i hela Europa kan söka, och som EU betalar helt och fullt. Först måste programkontoret i Stockholm bevilja pengar för kurs och resa, ca 20000 kr.

Rektor ska dessutom skriva under att det är OK från kommunens del, så jag ska skriva ut två ex av ansökan - och få min rektors namnteckning på den i morgon eller på torsdag.

Jag träffade vår EU-samordnare idag, och det är många som söker kurser i vår kommun. Hon berättade att femtontalet redan fått beviljat sina ansökningar, som då skickats in i tidigare ansökningsomgångar. Vilken fortbildning vi vår i vår kommun, tack vare K och tack vare en positiv inställning i högre instanser.

Kollade på programmet i Hydra och det är ett mastigt sex-dagarsprogram. Det innefattar allt från gruppövningar och lekar till grekiskt drama. Ledarna är synnerligenvälutbildade teatermänniskor, med erfarenhet från teaterarbete i London, Aten och Moskva.

Så nu är det bara att vänta och se. För mig skulle det verkligen vara ett lyft att få fortbildning i drama. Jag gick en tvåpoängskurs på högskolan i Borås på 80-talet - och det jag lärde mig där har jag verkligen haft nytta av. Men nu behöver jag påfyllning, för att jag ska känna att min dramaundervisning ska hålla hög kvalitét. Jag vet ju desstom hur stärkande teater, drama och gruppövningar är för självkänslan och hur mycket glädje det ger. Speciellt när man kommer så långt att man spelar riktig teater, och har publik. Det är stort och det är självbildsuppbyggande.

Sen finns det en del som inte gillar drama. Dem måste vi också respektera - men jag vill ändå ge dem chans efter chans att få uppleva dramats må-bra-känsla. Det gäller bara att våga släppa taget om sin egen "görabortsig-rädsla" en liten, liten smula. Vågar man det, så tycker många att det är kul, kul med drama. Men inte alla - och det är väl så det är med allt - alla gillar inte fotboll heller.

Nu ska jag försöka leta upp en bild på Hydra... Jag tror att det är OK att använda en grekisk bild på min blogg - som reklam för ön en timmas båtresa från Aten..... om jag sätter in bilden i minsta storleken....och ni som läser kan väl hålla tummarna för att både jag och min favoritkollega i min gamla skola, som jag delar intresse och insikt om dramats suveränitet som undervisningsmetod med, får medel beviljade för kursen.

måndag 27 april 2009

First Flash-meeting for fifth formers


Det funkade! Det tog en halvtimme att installera webbkameran - och TACK för er assistans -och supertrevliga morgonbemötande - ni på datasupport!

Kul var det iallafall, när femtontalet länder möttes någonstans i cyperrymden och pratade med varann, såväl verbalt, som med kroppsuttryck och det skrivna ordet.

Det var Schoolovisions grundare, Michael Purves, som kallat till möte för att kolla om utrustningen funkade, inför den stora omröstningen i Schoolovision, den 15 maj. Schoolovision är ett stort e-twinningprojekt med deltagare från 31 länder. Varje land representeras av en klass - och det var min femma som fick förfrågan att vara med - och naturligtvis accepterade vi. Vår entré blir Diggelo diggeley - vi ska spela in/filma in den nästa måndag.

Michaels klass hade förberett webbträffen och skickat ut elva frågor, som vi skulle besvara under mötet. Funkade jättebra för oss, vi var förberedda och alla hade en uppgift att besvara.

Det var inte lika välregisserat i alla länder, för en del blev det lite rörigt. För några länder funkade inte tekniken - bild och/eller ljud var borta.

- Nu är det ert första möte, sa jag till eleverna före mötet, men säkert inte ert sista.

Jag undrar när webbmöten - i mindre är större grupper - blir vardag i skolorna?

Jag tror inte att det är så långt dit - flera måste bara förstå att det är ett suveränt sätt att praktisera det vi lärt oss i t.ex engelska, att det är så vi får massor av nya kunskaper och att det är så nya kontakter kan knytas.

En reflektion som vi gjorde var hur ett klassrum med skoluniformsklädda barn ser ut, jämfört med en klass i "civila" kläder. Skottland, Malta, Storbritannien och Wales hade skoluniformer -varför var det just de länderna?

Det har kommit in några Schoolovisionbidrag på schoolovision2009.blogspot.com - och de är bra. Tyvärr så kan jag inget om att jobba med riktig videokamera - så vi kommer att bidra med en "dogma-video" - ja, i det närmaste i allafall - jag ska försöka röra min digitalkamera lite. Men det är väl låten som räknas - hoppas att den genererar något poäng.

Ser i allafall ett behov - att införskaffa videokamera och att lära mig jobba med den. Behövs mer och mer, om vi t.ex. väljer att jobba med engelska "pjäser" för utbyte.... Skulle kunna vara ett bra e-twinningprojekt.... Hoppas också på samarbete av något slag med kulturskolan - där finns ju massor av kunskap och färdighet.

Min e-twinningkompis Ingrid i Slovenien, föreslog i ett mail, att våra barn skulle pratas vid live - via Skype. Detta är också nytt för mig, men jag vet att har man bara web-kamera och mik, så ska det inte vara så svårt.

Vilka möjligheter vi har! Vi kan verkligen flytta ut våra klasser i cyperrymden och där möta massor av kompisar och kollegor - i det lärorika cyperklassrummet.


söndag 26 april 2009

Loppmarknadslass


Är loppmarknaderna en kvarleva sen vårstädningarnas tid? Tanken föll mej in, när jag samlade ihop ett lass "bråte" till loppmarknaden i en närbelägen by. Idrottsklubben anordnar en marknad varje år, och det är långt ifrån varje gång, som vi har något att skänka.

Ja, något att skänka, det har vi alltid, men det är inte alltid man ger sig tid till att plocka ihop en hög.

I morse var jag i källaren och kollade vad som kunde avvaras, och det var mycket. Fyra femtedelar av källarförrådet är utrymme för döttrarnas saker, och dom för jag inte röra - det kan alltid komma till använding nå´n gång. Säger de som befinner sig 6 respektive 25 mil från förrådet.

Nåja, det fanns ändå mycket som för länge sedan har ratats av mej. Lådor med glas och koppar nedpackade på nittiotalet, saker som jag tagit med från mitt barndomshem, saker som röjts bort nu när vi tapetserat om samt ett antal presenter som hamnade i källaren ganska omgående.

Det blev en stor hög, som nu står på verandan och väntar på upphämtning och ser man till innehållet, så består den mest av "fådda" saker - "arvegods" eller presenter. Ganska intressant - det vi köpt själva, det använder vi - men presenter och sån´t man tar med sig från sina gamla hem, det blir till stor del stående.

Ja, inte döttrarnas presenter - flera av dem är det "käraste" man har......

Det är svårt med present- prylar, och när man kommit över femtio, så har man ju slutat köpa sådana - då är det (charmlösa) presentkort och upplevelser som gäller när någon ska uppvaktas.

Vilket utifrån dagens reflektion är väldigt klokt.

Det finns mycket mer i källaren som skulle kunna skickas i väg, så där utan saknad. Mest presenter... men jag kände att jag inte riktigt kunde med att ta allt ... det är ju ändå saker inköpta av människor som bara velat väl. Och när man tänker så, då skaver samvetet rätt ordentligt...


Våren rusar fram i yster galopp, ärlornas bo under skorstensplåten är färdigbyggt, kabbeleka och svalört blommar, vitsipporna lyser vitt i hagarna .... och det är dryga 20 grader i luften. Visst är det en ljuvlig tid ... fast jag önskar ändå några regndagar .... det är otäckt med alla bränder som härjar....

lördag 25 april 2009

Utflyktmål Ullared


-Vi kan väl åka till Ullared snart, sa dottern för ett tag sen. Jag kan "kompa" ut en fredag, då slutar du väl tidigt.

Så fick det bli. Igår sammanstrålade vi Smålandsstenar och efter en dryg halvtimmes bilresa så nådde vi så det som utger sig för att vara "Skandinaviens största varuhus".

- Är du ute efter något speciellt, frågade J.

- Ja, en hårtork - och så skulle jag gärna vilja ha en rak, knälång jeanskjol. Min 20 år gamla trotjänare är väldigt trång i midjan och väldigt fransig i fållen.

- Då får du ha tur om du hittar en så´n kjol, konstaterade dottern.


Vi började med att fika och under de tio minuter vi satt ute i solskenet, så passerade en jämn ström kunder körande tomma, rymliga kundvagnar in i varuhuset.

- Snart är det fullt, sa jag, vi får står i kö.

- Det går ju lika många ut, anmärkte dottern, och med en lätt vridning på huvudet så kunde jag notera att ut genom den stora utgången, kom en jämn ström kunder, med vagnarna fulla av stora, putande, välfyllda gula plastpåsar.


Varuhuset är stort - men inte super-sized., om man ser till arean. Men det rymmer massor av människor, och trots att det säkert var bortåt 1000 bilar på parkeringen, så var där inte trångt. På herravdelningen är det nästan ödsligt - så här utanför semestertid, så bedömer jag att den manliga andelen kunder uppgår till högst 20%.

Behövde alltså inte trängas för att hitta tre riktigt snygga sommarskjortor till C-E. Sammanlagt pris 250 kr.

Damavdelningen är således ganska välbesökt, och många, många kvinnor tycks i dag ha storlek 46 eller XL, för det fanns inte många plagg kvar i den storleken. Däremot massor i storlek S och M. Hittade ändå en del, tunikor, halvlånga byxor ....och ... jag trodde knappt att det var sant - det fanns ett antal jeanskjolar i storlek 38 och 40 och EN enda i storlek 46. ( Lite stor i midjan.... men det gör inget- det känns så skönt när det inte sitter åt.....)


Dottern ringde och talade om att hon kommit fram till matavdelningen, närmast kassan, och efter att jag lagt några handdukar, ett bälte ( för stora midjor) och en stor "handväska" i kundvagnen så träffades vi där.


- Oj, vad du köpt mycket , sa hon.

- Du har nog nästan lika mycket du, svarade jag.


I kassan fick vi svar - jag hade handlat för 5-600 mer än hon. Men hon hade varken köpt strykjärn, hårtork eller presenter......


Man får inte ha dålig ekonomi, när man åker till Ullared. Slutnotan hamnar alltid på 3-4000 kr. Och har man råd att göra åt mer pengar, så finns det massor av affärer runt omkring. Den här gången besökte vi bara skoaffären, och visst blev det handlat där också.


Men visst är Ullared ett trevligt utflyktsmäl, och det är alltid lika spännande att se vad man hittar - för handlar det gör man alltid - det ligger i sakens natur.

torsdag 23 april 2009

Kul, kreativ kunskapskanal

... och då tänker jag på PIM.
När jag fick höra om att alla SKULLE gå PIM-utbildning, så blev jag, som vanligt, sur och vresig.
Varför kan man inte i stället förklara vad det handlar om, och INBJUDA till utbildningen. Jag kanske är jättespeciell, men att TALA OM VAD JAG SKA GÖRA, det gör mig sur. Men bjud in mig ... och jag säger oftast ja tack!
Tänkte förresten på det igår också, när våra kursleare skulle läsa en dikt som vi skapat i skogen. "Då blundar alla", sa ledaren. Tror ni jag blundade? Hade hon sagt " Man får en bättre upplevelse om man blundar" - vad tror ni jag gjort då? Bra! Rätt gissat!
Försöker tänka på detta i mötet med eleverna också, och jag lyckas oftast med vädjanden eller förklaringar varför det kan vara bra att göra på ett visst sätt ....men ibland är stubinen kort/man mår inte riktigt bra/man är trött - och då uttrycker man sig ( =jag) klumpigt, och då blir det uppmaningar och det fungerar mycket sämre.

Tillbaka till PIM, kompetensutvecklingen via nätet, där man får lära sig att göra bildspel och filmer bl.a.
Vi avslutade Storyline "För hundra år sedan" för två veckor sedan, och nu har femmorna fått göra en film som läggas ut i ett e-twinningprojekt "Time machine".
Den sista filmern blev färdig idag och vi tittade tillsammans på resultatet. Eleverna berättar på engelska om sitt liv som torpare, herrgårdsbarn, bondbarn och statare. Man har lärt sig massor, och man vågar uttrycka sig på engelska, trots att allt inte är helt perfekt. Jag tror att vi alla var mycket imponerade över arbetet - jag allra mest - eftersom barnen jobbat väldigt självständigt i sina grupper.
Och jag tror att 14 -16 åringar i Belgien, Frankrike och Storbritannien, samt deras lärare i historia, tycker att 11-12åringarna i Sverige är riktigt duktiga.... Här kommer ett smakprov!
video

onsdag 22 april 2009

Skogen i skolan




I oktober var två av kollegorna i Skottland på kurs. Det var en av alla EU-kurser som erbjuds pedagoger, och som alla har möjlighet att söka. Vår kommun ligger i framkant vad det gäller EU-engagemang, och det beror till stor del på att man anställt en EU-samordnare. Det är många papper som ska fyllas i, när man söker en kurs, och hon är behjälplig och synnerligen insatt.


Kollegornas kurs handlade om Skogen i skolan, eller kanske snarare utomhuspedagogik. De var väldigt nöjd med skotska vecka, och kom hem, fyllda av nya kunskaper och idéer.


Vintern kom i vägen för vidarebefodran av de nyvunna kunskaperna - men idag var det dags - hela rektorområdet hade förlängd konferenstid och lät sig inspireras av kursinnehållet.


Vi fick bl.a. skriva gruppdikt, byggd på vad vi upplevde i skogen, vi fick göra naturtavlor - på duk och på papper. Vi gjorde namndikter av naturföremål, på engelska och svenska.


Det är alltid värdefullt med nya infallsvinklar, och i maj ska jag ta ut mina femmor i skogen på såväl bild som diktskrivning. Ännu mer hoppas jag det kan bli i höst, när vi ska jobba i 5-6, och jag och J ska kunna vara två lärare på 25 elever under några lektioner.....


Då e-twinningkursen var den bästa fortbildning jag fått, så är jag nu i gång med att söka en drama-kurs i Grekland i september. Det är ju guld värt, även för kommunen att få förstklassig fortbildning för sina anställda, för bara vikariekostnad.


Sen är det så kul att träffa kollegor från andra skolor. Se glada ansikten, höra hur de har det och även få nya idéer. En bra fortbildning är att delge varann bra arbeten, man gjort med eleverna. Tyvärr blir det så sällan tid med det, och så råder ju Jantelagen ---"Det jag gjort är väl inget märkvärdigt."----


Men då tänker jag --- "får jag din idé, så kan jag spinna vidare på den och göra den till något bra för mina elever"----


Tog en promenad även här hemma. Styvmorsviolen har slagit ut sina färgsprakande kronblad. Och nagelört, det finns det gott om. Har ni sett den lilla vita blomman? Jag tror att det är många som missat denna lilla "tysta" skönhet.
Bilderna visar ett "naturkonstverk" i storlek 5X5 cm och så den lilla nagelörten framför den vackra styvmorsviolen.

tisdag 21 april 2009

Sicken service


I söndags kväll bet jag sönder en tand. Trettiosju timmar senare lämnade jag tandläkarmottagningen med samma tand i skick som ny. Det kallar jag service - och lite tur att det fanns en återbudstid som passade mig.

Många är fortfarande ängsliga för tandläkaren, att det ska göra ont.... andra är mer ängsliga för att tandläkarräkningen ska bli för hög. 1350 kr kostade en dryg halvtimmas arbete, trevligt bemötande och ett gott hantverksjobb. Det kan ju tyckas vara mycket för stunden, men utslaget över tid, så tror jag att få har en tandläkarräkning som överstiger 10 kr per dag.

Vi är lite bortskämda tycker jag, det som är nödvändigt i livet- det ska inte få kosta något, medan det lilla extra kan få kosta ganska så mycket. Jag vet att det finns en hel del människor som inte har 10 kr per dag över, och då tänker jag .... tänk om man kunde omvandla osunda bonuspengar som var tänkta för redan välbeställda personer, att bli tandläkar och medicinpengar för dem som har det allra sämst......


Jag har haft utvecklingssamtal under två eftermiddagar/kvällar. En rådande inställning är att man ska förlägga dessa samtal på arbetstid - "Kan man ta ledigt för att besiktiga bilen, så kan man ta ledigt för att gå på barnens utvecklingssamtal."-

Jaja, det är helt tillåtet att så tycka., men i fråga om samtalstider vill jag gärna bjuda mina elevers förädrar på god service. Det vållar mig inget som helst besvär att ställa upp på lite senare eftermiddag och kvällstid, och kan jag på det sättet vara till hjälp, så är det en vinst för familjen och även för mig.

- Men man ska aldrig vara ensam på skolan vid ett föräldrasamtal, invänder då den som vill problematisera. Det kan ju hända att man upplever hot eller blir hotad....

Men snälla, jag har haft tusentals samtal under åren, och jag har aldrig någonsin känt något hot eller något obehag i samband med dessa. Jag är medveten om att sådant förekommer, men inte bland de föräldrar jag har -har haft - jag tror att det är ganska sällsynt. Men nog är det precis som det där med att vi ska ha allt nödvändigt gratis eller subventionerat - idag ska alla människor och alla situationer bedömas utifrån risker och ett ifrågasättande synsätt.


Jag gillar inte det ... speciellt som jag vet att innebörden om den självuppfyllande profetian faktiskt inte är helt tagen ur luften.

måndag 20 april 2009

Foderfraktsfundering


Dottern lyfte lätt de 25 kg tunga foder säckarna. Inte skulle jag vara sämre....

Bar en säck uppför trappan till stallets loge. 25 kg, det är rätt tungt!

Funderade på det i går, när jag gång efter annan skulle lyfta 100 kg upp på step up brädan.

Om viktväktarna finge bestämma, så skulle de vilja ta bort 25 kg av mej. Och då tänkte jag -- 25 kg lättare, då skulle jag flyga....
Men det är väl bra att stå med fötterna stadigt på jorden...?

söndag 19 april 2009

Reaktion, renons rim och reson


Vi hade 50 - 55 minuter på oss att äta en god måltid, innan vi gick på teaterföreställningen.

Dottern kände till en bra restaurang, med ett varierat utbud av rätter.

Vi beställde - och här gjorde jag misstaget - jag borde frågat om man kunde få in dessa rätter, så att man hann äta i lugn och ro och hinna till teatern som började klockan sju.

Den beställda drycken kom in snabbt, och vi blev inbjudna att ta för oss av den rejält tilltagna och varierade salladsbuffén.

Efter att salladen avnjutits blev väntan lång och klockan gick dubbelt så fort som den brukar. Jag blev mer och mer orolig och mådde fysiskt illa efter hand som tiden gick rann i väg. Pratade flera gånger med servitriserna, som pratade med kockarna - men de kunde ju inte laga fortare än vad som behövdes. Svetten rann, och psykolog-dottern, med kognitiv inriktning, bad mig att ta det lugnt. Det värsta som kunde hända, var ju att vi kom för sent......

Tolv minuter i sju - jag hade ju kollat tiden tio gånger vid här laget - kom maten. Jag hade beställt en grekisk planka - med MYCKET kött, grönsaker, tsatsiki och potatismos. Jag försökte njuta, och fick i mig det mesta köttet och grönsakerna på sju minuter. ( Då hade C 0ch J redan ätit upp, tämligen lugnt).Rena GI-metoden alltså, och det var inget för mig ... köttet låg som en jätteklump i magen hela kvällen och natten....

Rusade i väg till teatern, ca 500 m bort..... Vi skulle nästan hinna!

Två minuter över sju var dörren låst. "Inget insläpp efter föreställningens början" stod det på ett anslag.....

-Men vi kommer in vid paus, sa dottern med sin positiva syn.

Vi bankade länge på dörren och en vänlig man såg till att vi fick komma in - på platser längst bak i salongen.

Föreställningen var lysande, vår bekant, som går på Teaterhögskola och som gör sin praktik på teatern, var lika bra som alla andra lysande skådespelare. Platserna högst upp i den lilla salongen, var utmärkta.

- Du ser att allt ordnar sig, man behöver inte bli så ångestfylld som du var. Dessutom lade ju din reaktion sordin på en tänkt trevlig stund tillsammans, sa dottern.

- Vad ska jag göra då?frågade jag. Magen bara drar ihop sig och oroskemikalier pumpas ut i blodet.

- Träna! Du måste träna på att komma för sent till bio, teater, konserter och se att det faktiskt ordnar sig ändå.


I natt har jag haft mardrömmar - och det var länge sedan sist.... Jag drömde att vi missade tåg, flera gånger .....och jag drömde att jag var en elev och att jag inte hittade mina gympaskor och kom för sent till gympa lektionen. När jag kom till lektionssalen, så var den låst och det stod på ett anslag att ingen blev insläppt efter lektionens början...... Jag vaknade med magvärk och på ett olustigt humör, som fortfarande sitter kvar.


Så nog måste jag träna på att komma för sent, att inte oroa mig för allt - och att njuta av den stund som just är.

Hoppas bara att det inte är för många som behöver samma träning samtidigt, vid de tillfällena. För då blir det ju inte så bra....

Fast å andra sidan, alla har inte fått råd av psykolog heller......

lördag 18 april 2009

Knäpp klädkodskänsla


I mellandagarna köpte jag en tunika i min favoritaffär, den affär som jag, med värme, kallar "Tjockisaffären". Jag tyckte att den var riktigt fin, och att den dessutom skulle kunna hänga med länge, eftersom den skulle kunna användas såväl vinter, vår som sommar.

Jag använde min fina tunika på nyårsafton, på teaterföreställning, på 50-årskalas och jag tror att den också var med på "festkvällen" i Amsterdam.

Jag har inte använt den i skolan, jag har tyckt att den fortfarande skulle få vara lite "fin".

I helgen såg jag min tunikas like. Den bars av en kvinna som var betydligt tjockare än jag - och det är helt ok att vara, det finns massor av jättesnygga riktigt tjocka människor. ( Om sen media kunde hålla tillbaka drevet på oss en smula, så skulle vi må bättre, men det är en annan tankekedja.)

Iallafall, den mycket kraftiga damen hade ovårdat hår som bars i en ojämn hästsvans långt ner på ryggen. Dessutom bars min fintunika i ett sammanhang då alla andra bar "vardagskläder".

När jag kom hem, så tittade jag på tunikan och såg att den nog inte var så fin. Ganska skrikig i mönstret och tyget sladdrigt och lättskrynklat.

Min tunika blev i ett nedgraderad till skolplagg. I veckan tog jag på mig plagget till mitt jobbet.

- Vilken fin tunika du har ,sa en kollega, men den rätta förtjusningen i rösten.

Jag berättade min lilla historia....

- Oj, vad du klätt upp dej, sa en annan ....


Jag vet inte riktigt vilken slutsats jag ska dra kring denna klädkodskänsla....

Tunikan är alltså fin .... kanske är det mina färger..... eller min längd som gör att den blir snyggare på mig , än på den andra kvinnan. Hon kanske hade klätt bättre i helt andra nyanser....Kanske hade det räckt att hennes hår sett nytvättat ut, för att jag skulle fått en annan känsla.

Idag ska tunikan få gå på teater igen..... Skönt att den har fått upprättelse..... Tack mina kära kollegor för det!

fredag 17 april 2009

Kirskålkrig


Cs mormor bodde i ett fint gammalt hus. Runt huset fanns en fantastisk trädgård, där blommor prunknade och fruktträd dignade av allehanda nyttigheter.

När vår trädgård låg i sin linda, för 20 - 25 år sedan, så hämtade vi mycket plantor och sticklingar därifrån. De svarta vinbärsbuskarna har legat till grund för många liter saft och gelé och blåöga och fänrikshjärta har glatt oss med otaliga blommor.

MEN...

allt var inte gott som kom från "gamlafarmors" trädgård. Där fanns också ett ogräs, importerat som nyttoväxt av medeltida munkar, nämligen kirskål. Medan blåöga och fänrikshjärta minskat i omfång under årens lopp, så har kirskålen, som fanns med i plantorna, brett ut sig över hela trädgården. Den sticker upp sina retfulla blad tidigt på våren, och drar man i ett, så får man med sig långa slingrande rötter. Jag är ute och plockar blad nästan varje dag, men trots det, så är det ännu fler blad som kommit över jordytan nästa dag.

Min favoritkollega och jag skulle en gång, för länge sedan, testa att göra mat på naturens gåvor. K hittade ett recept på kirskålspaj. Vi plockade mängder av kirskålsblad, tillsammans med våra elever. Vi gick ner till den suveräna hemkunskaplokal, som då fanns på vår gemensamma skola, och tog med halva klassen i taget. Pajen bestod av vanlig pajdeg, förvälld kirskål och äggstanning.

Barnen smakade försiktigt och tyckte nog att skolmaten var godare. Jag ,som alltid ska glufsa i mig en massa, tyckte att det var gott och åt tills det mesta var slut.

Den eftermiddagen hade jag fruktansvärda magknip.

Nej, kirskål är för mig naturens värsta fiende, såväl som växt som föda.

De skira blommorna kan man fylla ut högsommarens blombuketter med......

Så nog stämmer det ... det finns inget ont, som inte har något gott med sig. Fast vad det gäller kirskål, så är det goda försvinnande litet, jämfört med det "onda".

torsdag 16 april 2009

Educating e-twinning


Det är snart ett år sedan, som jag första gången hörde om e-twinning. Det var kommunens EU-samordnare som berättade om alla EU-bekostade möjligheter till utbildning/kompetensutveckling som fanns att få för oss i skolan.

Vår entusiasitiska samordnare inspirerade oss att söka kurser och att registrera oss och vår skola på e-twinningportalen.

Min första kontakt, förmedlad av EU-samordnaren, var en lärare och en klass från Sardinien. Klassen växlade en del mail och några Power Point-presentationer, men efter jul så dog tyvärr kontakten ut. Alla väntade på mail-posten från Sardinien, den hade betytt mycket för vår klass. Vi hade fått ta del av en annan kultur, vi hade fått fundera över vår egen kultur och vi hade formulerat oss mycket på engelska.

Från Skottland kom så en förfrågan om vi ville vara med i Schoolovision. Vi skulle vara Sveriges bidrag i den musiktävling, som - via Blogger - skulle äga rum under samma tid European Song Contest. Naturligtvis ville vi vara med - och har under lång tid övat på vårt bidrag "Diggelo diggeley". Nästa vecka ska det spelas in, läggas ut på bloggen och under andra veckan i maj förhoppningsvis samla ihop en del röster. Drygt 30 länder är med, och vårt mål är att placera oss bland de 10 bästa.

"Time-machine" är ett annat projekt, som jag blev inbjuden till via vår EU-samordnare. Det gäller att berätta om något historisk, gärna med ur barns perspektiv. Idag studerade vi ett bidrag från Belgien, där man berättade om vattenförsörjningen i Romarriket. Det är en högstadieklass som jobbat med det. En av eleverna i min klass hade hört att det fanns så mycket bly i dessa vattenledningar att många dog, och att det var en anledning till romarrikets fall. Vi skickade en fråga till Belgien, om de hade läst något om detta.

Och jag tänkte -- Romarrikets vattenförsörjning hade vi aldrig någonsin talat om i en femma, om vi inte jobbat med e-twinning....
Vår klass ska göra en photostory på engelska om hur det var att vara barn i Sverige för 100 år sedan - en fortsättning/sammanfattning på vår Storyline.

"Traditional Folksongs" är ett projekt som drivs från Portugal, och som engagerar deltagare från många olika länder. Detta projekt blev jag "head-hunted" till under e-twinning seminariet i Holland. Här har faktiskt trean fått bli deltagarklassen, genom att de dramatiserat en svensk folksång och lagt ut på projekt-bloggen. Sen är det meningen att vi ska sjunga in en folksång från ett annat land, och på så sätt bli delaktiga i varandras musik och "känna på" varandras språk.

Ett eget projekt har jag också startat tillsammans med Ingrid från Slovenien. Där ställer vi två frågor till varann varje vecka. Rumänien och Skottland är också aktiva i projektet - och förhoppningsvis snart även Ungern.

Projektet heter "Questions of the week" och vi kollar den bloggen nästan varje dag. Använder engelska att läsa, tala och skriva och jämför hur skola, fritid, intressen ser ut i olika länder. Idag jämförde vi favoritskolämnena i Rumänien med våra favoritskolämnen i Sverige. Svenska barn har praktiska ämnen som slöjd och bild som favoriter. Matte och engelska ligger också bra till. I Rumänien stod inte de praktiska ämnena lika högt i rang. Vi diskuterade varför.... Jo, slöjd är inget självklart ämne....det är många europeiska länder som inte har med det i sin kursplan.
Igår ocj idag har barnen i både femman och trean gjort bilder, inspirerade från konstlektioner i Slovenien.

E-twinning är verkligen ett sätt att få kunskaper i geografi, historia, samhällskunskap, konst, musik, engelska..... och säkert i fler ämnen.... Ett konkret sätt att nå måluppfyllelse!

Om några veckor så ordnar EU-samordnaren tillsammans med nationella studiesamordnaren en halv studiedag, där e-twinning och EUs kursutbud presenteras och där vi, som varit på olika EU-utbildningar ,visar hur vi jobbar.

Tyvärr är det ingen obligatorisk studiedag, utan bara för den som är intresserad och har möjlighet att komma i från. Det tycker jag är väldigt synd! Ingen fortbildning har gett så mycket som den jag hela tiden (genom mina kontakter) får via e-twinning.

Bilden visar delar av den klass vi har kontakt med i Constanta, Rumänien.

onsdag 15 april 2009

Storylineslut


I snart två månader har jag och eleverna i trean och femman levt med dubbla identiteter. Barnen har varit torpare, statare, bondbarn och herrgårdsbarn och levt i en verklighet som rådde omkring det förra sekelskiftet. Jag har varit den gamla lärarinnan Elsa, som likt Törnrosa, sovit i hundra år och kommit tillbaka in i en helt ny tid.

Vi har tillsammans levt oss igenom hur det kunde vara i hemmet, i skolan och på den lilla fritid som fanns. Många gånger har det slagit mej, hur lik min barndom var den tid som Elsa representerade. Kyrkan och skolan hade stort inflytande och hög status, vidskepelse var fortfarande ganska utbrett, man hjälpte till hemma med olika sysslor, man tvättade mattor i ån, grisen slaktades hemma och köttet saltades ner......

I min barndom för 45 - 50 år sedan så gick hela tiden utvecklingen framåt, och vid 60-talets slut hade man lämnat det gamla och en ny, modern tid kom rusande mot oss.

I början på nittonhundratalet upplevde människor fortfarande många vedermödor och många utvandrade till det förlovade landet, Amerika. Så fick även alla barnen göra i vårt Storylineäventyr. När man kom till det nya landet, så var det ingen större skillnad på folk och folk. Även de som i Sverige hade bott på en stor herrgård och haft egen guvernant, fick starta på nytt och bygga upp en ny tillvaro. Och det gjorde man sannerligen - några av våra emigranter startade den första hamburgerkedjan, några andra startade en stor industri och en tredje dubbelarbetade så mycket att de fick råd att införskaffa en automobil.

Så fick man bud i från Sverige. Farmor var döende och ville träffa sina barn och barnbarn en sista gång. Man åkte hem och firade farmor begravning. Elsa kom, och hade med hembakta kakor till begravningskaffet.

Så ställdes alla slutligen inför frågan - stannar ni kvar i Sverige eller beger ni er återigen ut på den långa resan till ert nya hem i Minnesota? Alla åkte tillbaka till Amerikat - alla såg möjligheter att utveckla något nytt och att tjäna de stora pengarna.

Elsa blev övergiven därhemma i Sverige. Hon undrade vad hon skulle göra av sitt liv....En av eleverna föreslog att hon skulle slå i huvudet igen och sova i 200 år. ... Då skulle hon minsann få se på andra bullar.....

Hinner vi - så kommer vi att jobba några dagar om hur det ser ut vid denna tid.... jag är så nyfiken på hur barnen tror att det kommer att se ut och vilken verklighet som de tror kommer att råda då...... Själv vill jag låta tanken gro innan jag jag låter min fantasivärld á år 2200 blomma ut... Jag tror att hembakta kakor fortfarande gör stor succé!

tisdag 14 april 2009

IUP idé

Det var bara att omstarta efter lovet med en rivstart. Idag blev det arbetsdag från kl. 7.45 till klockan 19. Började med utvecklingssamtalen i eftermiddags. Tänkte att jag skulle vara pigg efter lovet....och slog tilll med femn på raken....
Nu blir man ju alltid ganska alert, när man träffar glada, nöjda och reflekterande föräldrar.
Ett av de framåtriktade samtalens syften är att man ska få till en utvecklingsplan för varje elev. Tidigare tycker jag att det varit svårt, att det varit mycket prat om utformningen - och mindre om innehållet. Alltså har mina elevers IUP varit ganska magra i en relativt snygg förpackning.
Den här gången har gjort tvärtom. Utifrån resultat på nationella prov och kunskaper och färdigheter i övriga ämnen, har barnen gjort en tredelad plan. Den ska arbetas igenom under maj och juni månad- 4 -5 lektioner per vecka. Och sen är den färdig - och man har nått något mål, någonstans i planen. Förhoppningsvis alla tre, men inte nödvändigtvis.
En elev ville jobba med ett lansd i Europa, träna på faktainsamling, att skriva kladd för hand och därefter på datorn. Sedan skulle arbetet översättas till engelska. Som sista del i planen fanns matte, att jobba med miniräknaren.
En annan ville göra ett arbete i historia på engelska, skriva en fictionberättelse på svenska utifrån denna och sedan jobba med utmaningar i matte.
Fyra helt olika planer fick vi till i eftermiddag. Ska bli väldigt spännande att jobba utefter dessa planer.
Fast den skrivna planen för IUP- den blir inte lång....
Och då tänker jag på min gamle magisters ofta återkommande tanke:
"Jag skulle vilja göra två paket, ett inslaget i det vackraste papper och med glänsande snören. Det andra skulle vara en gammal sliten, oinslagen, tejpad kartong. Ett barn skulle få välja vilket paket det ville ha. Det vackra paketet skulle vara alladeles tomt, det fula skulle innehålla den allra härligaste bakelse."
Den liknelsen kan stå för mycket, och i detta fallet mina elevers olika IUP-utformningar, de gamla och den nya....

måndag 13 april 2009

Annandagsanalys


Med K i huset, så var dagens tema givet. Shopping!

Varje gång K kommer hem, så är Lager 157 ett givet mål. Så även idag. Det fanns mycket som föll såväl henne som vännen H i smaken. För tjocka tanter finns det ju inte så mycket märkesvaror som räcker till storleksmässigt - men Lager 157 har egna modeller - T-shirts, koftor, tights - som går upp till XL. Brukar ofta hitta något, så även idag. T-shirts för 40 kr.... För mig är det ett mysterium att man kan sälja så billigt. Speciellt som 20 % av priset är moms. En stor välsydd T-shirt i skön, ren bomull - som dessutom klarar många tvättar - var någonstans tillverkas den... och av vilka? Vad är deras lön per tillverkad T-shirt.... antagligen handlar det snarare om ören än om kronor, omräknat i våra pengar. Det står inget tillverkningsland angivet i tröjan, det kanske är lika bra att inte veta, men det känns faktiskt rätt kymigt att köpa dessa fina tröjor till det låga priset..... Och ändå gör jag det, gång efter annan.....

Efter besöket i Sjuhäradsbygdens shopping-Mecka, så hamnade vi på en auktion. K hade kollat upp att man sålde trädgårdsstolar á la 60-tal. Skulle passa bra till balkongen, tyckte både hon och H. Det var massor med folk i auktionshallen,det vackra vädret till trots. Det var mycket som auktionerades ut innan stolarna kom fram. H var med i budgivningen fram till 1400 kr. Då fick K stopp på honom, annars hade han nog fortsatt. Det blev lite som en snabbdrog, det där att vara med i inropandet. 1450 kr blev priset för tre gamla trädgårdsstolar, i bra skick, men inte helt perfekta. Bara att konstatera att 50-60-tal är det som är klart mest inne idag.

Annars kan jag inte förstå nöjet i att gå på auktion och köpa gamla saker till överpris. Ks analys av besökarna var att det mest var en massa kortvuxna damer. Och med tanke på att jag är en och tre kvarts meter lång, så är det noginte min grej. Second hand däremot, tycker jag är utmärkt - där är priset givet och man har tid att fundera över sitt eventuella köp. På en auktion gär ju allt med blixtens ( ok en slow-motionblixt då) hastighet.

Har spelat diverse spel under påsken - en kort analys av dessa:

Geni - bra alternativ till TP, snabbar spel, lättare frågor ... fast inte för lätt.

Retro- kul kombination av frågor och listande av populära företeelser från 50-tal till och med 90-tal. Även det snabbt!

Metro - kul tankespel, där det gäller att "köra" tåg på så långa stäckor som möjligt. Det vill jag spela mer....¨

Samla städer, vatten, länder, fordon, maträtt..... m.m. på samma bokstav.Kul, snabbt - ger många skratt. Under rubriken Grönt försökte J med Ufo - Under rubriken Maträtt hade C Ugglestuvning på förslag och vad det gällde Fordon så försökte jag med Karusell. Inget blev godkänt - men kul är det - och man kan avsluta spelet när man tycker....

Poängpoker/Femkort - en gammal klassiker som alltid är kul.

Påskliljorna har slagit ut för fullt utomhus, de köpta som stått inomhus har gjort sitt och på hustaket pågår ett bobygge för fullt.

Det har varit en bra och kul påsk - i morrn börjar vardagen igen.

söndag 12 april 2009

Ledighetslater





















Tre och halv månad sen jul,

färgen som gäller nu är gul,

fast inte på gulan för den ska bli vit,

att fixa en toddy, innebär slit.

Läge att byta bilens hjul,

och ägna sig åt sån´t som barn tycker är kul!

lördag 11 april 2009

Påsk press


I BTs helgbilaga fanns det ett helt uppslag om bloggar och bloggande. Redaktören för bilagan ansågs sig ha blivit blogg-beroende. Inte av att skriva, men av att läsa bloggar. Har ju själv rest runt en del i cyperrymdens bloggvärld, och verkligen träffat på olika bloggar. Blondinbellas, hon bloggikonen, var för mig alldeles för andefattig. Men det är väl en generationsfråga. Peter Englund har jag också besökt. Stundtals väldigt vanlig, stundtals ordrik och högtravande. Har sökt på "lärare" ett antal gånger, hittat guldkorn, men också sådana som jag inte alls går tillbaka till. En skrev nästan bara om Let´s dance, en annan bara om stickning....Hur kul är det.... Men jag är säker, alla fyller sin plats.

I BT kunde man också läsa om Tomas Bodströms bloggberoende. Det sas att han var beroende av skrivandet, att han bara väntade och längtade tills han fick sin dagliga blogg-tid.

Håller med om att man blir lite beroende av det här, men samtidigt känner jag en press på mig själv. "Se till att få ner några intressanta tankar varje dag!" Kan bli lite jobbigt, men mest kul.

Pressen, såväl BT som AB, skrev en hel del om gårdagens Elfsborgsmatch. Man hade tur som vann, det var man ense om. Stefan Izisaki skadad igen, shit, och James Keene hade inte fått till det riktigt..... Men nästa gång ska ni se, då går han MÅÅÅÅL!

Skulle försöka pressa en linneduk. Behöver något mer heltäckande under påsklöparen, nu när påskgästerna ( de närstående) ska sitta vid matsalsbordet. Pressa linnéduk med halvtaskigt ångstrykjärn, det är dömt att misslyckas. Alltså har vi alltid halvskrynkliga dukar på våra bord.Och jag tänker på min barndom, då allt skulle manglas, lakan, örngott, dukar, handdukar. Det skedde med jämna mellanrum på den gamla kallmangeln, som stod på "första vinden". Först skulle allt förstås dänkas och dras - och det var ett arbete pasande ett barn - då hade jag inte förstånd nog att uppskatta hur härligt slätt allting blev. Idag skulle jag ge mycket för en kallmangel!

Sädesärlehonan har anlänt! En liten nätt fågel, som har fått den större gaphalsen att lugna ner sitt kvitter och kvatter. Han sitter i stället och pressar sig och putsar fjädrarna. Har plockat ihop fjolårsgräs och farit upp till gamla bostället på taket. Honan är så där imponerad - hon håller sig mest på sin kant, men har också varit med uppe på taket och inspekterat. Jag tror att hon bad sin man att coola ner sig lite, och att försöka hitta en boplats där solen pressar på lite mindre.

fredag 10 april 2009

Lat långfredag






Jodå, jag har varit i kyrkan idag. Långfredag har alltid varit en av mina favoritkyrkobesöksdagar. Helt oförståeligt för de flesta.

Långfredagsgudstjänsten har alltid varit en enkel gudstjänst, en meditativ stund, när man bara kunnat vara, avnjutandes den enkla altarutsmyckningen. Några rosor och en törnekrans.
Idag var det ingen gudstjänst i vår närbelägna kyrka, så vi åkte en dryg mil till en annan församling.

Altarutsmyckningen var utsökt, prästen höll en förnämlig föreläsning och den åldrade kören var helt OK. Antalet kyrkobesökare var alldeles för få!

Intressant att se en annan kyrka, hoppas att detta besök kan bli inledningen till en turné runt traktens helgedomar. Då kanske det också blir av att komma iväg till kyrkan mer än 2-3 gånger per år....

Annars har jag mest suttit på altanen och studerat sädesärlan. Han kom i tisdags och har sedan dess oroligt gått omkring på den öppna mark, som nå´n gång ska likna en gräsmatta. Han springer av och an, tittar sig omkring - kanske efter sin partner - kanske efter flygande föda. Ibland fångar han något, för det mesta något litet som jag inte kan se, ibland stora fjärilar. De fröätande fåglarna, som fortfarande finns kvar på andra sidan huset, letandes efter frörester, är han inte ett dugg intresserad av att umgås med.


Han kvittrar och kvattrar precis hela tiden, och jag satt där och tänkte; Tänk, om det var en människa som höll låda på det sättet, den skulle jag bli urtrött på och få sår i öronen av. Men små mysiga fåglar, dom ska låta, det inger ytterligare vårkänsla till de nyutslagna påskliljorna och vitsipporna.

Ärlan håller sig nästan helt på marknivå, som högst har han flugit upp på garagetaket. Och Fritz, katten, bryr sig inte ett dugg om honom.

Kan inte förstå, hur denna lilla marktrivande fågel, kan flyga 3-400 mil, från Israel eller Nordafrika. Undrar hur lång tid det tar, vilken flyghöjd den har, vilken mat den hittar...?

Hur kan den känna igen vår trädgård, där den häckade förra sommarn. ...

Den häckade under de svarta ( eller gråblekta) takpannorna på södersidan av huset. Vi satt på första parkett, hörde de omättliga ungarnas matrop och såg föräldrarnas ilande, fram och tillbaka, fram och tillbaka, för att föda sin avkomma.
Så kom några dagar med riktigt högsommarvärme, vi flämtade på altanen, det blev tyst under takpannan - men föräldrarna fortsatte flyga fram och tillbaka med mat.
- Stackarna, försöker de mata sina ihjäl-kokta ungar, sa vi, och tyckte verkligen synd om de stackars föräldrarna - och ungarna.

Några dagar senare gick 5-6 ungar på gräsmattan, tillsammans med sina föräldrar och ytterligare att tag senare, så var alla borta.... Jag kan bara inte förstå hur man kunde överleva i den värmen....


Såg på favoritprogrammet "Mitt i naturen" i går. Svärmorsdrömmen och den utmärkte programledaren Martin Emtenäs, talade om fåglar, fågelmat och fågelholkar. Han varnade för att sätta upp holkar i söderläge....C satte upp två nyinköpta holkar i veckan, och det blev rätt söderriktat -holkarna i västerläge, dem vill ingen ha - där är ju risk för att öser in vatten.... och vi tror ju oss veta att det är bättre för småfågelungar att bli lite halvkokta än halvdränkta...

Hoppas fru ärla snart dyker upp, jag tycker att han ser så ensam ut vår herre.....eller är det en fru ....jag vet inte skillnaden.... och ska man vara lite fördomsfull, ja, då låter det ju som det vore ett riktigt snacksaligt fruntimmer.












torsdag 9 april 2009

Påskpyntet på plats


...ja, egentligen har det varit på plats sedan i lördags, så jag har haft i det närmaste en vecka på mig, att njuta av favorit-pyntet, alla kategorier. Det är den här fjäderfäfamiljen, som jag tycker är helt underbar. En riktig kärnfamilj, med barnen fortfarande inom hemmets ram.... Köpte den i en ICA-affär för 7-8 år sedan, och familjen tyckte det var det fulaste de sett.... Jag ser fram emot varje påsk, när det är dags att ta fram dem... då har ljuset övervunnit mörkret - i flera avseenden.

När jag var liten, så var Skärtorsdagen en stor dag. På kvällen klädde sig mamma och mormor i mörka kläder, och så åkte de till kyrkan. De skulle gå på nattvardsgång. Det var enda gången på året, som jag inte fick följa med till kyrkan. Naturligtvis undrarde jag mycket över vad det där hemska med nattvardsgång betydde. Det var ju barnförbjudet och förknippat med allra största allvarsamhet och högtidlighet....

När jag så småningom konfirmerades, så fick jag ju själv uppleva detta mystiska. Jag hade fått stränga order av min mor att inte skratta eller le, där uppe vid altarringen. Jag skulle niga och se allvarlig ut när jag, efter välsignelsen, gick tillbaka till min plats i kyrkbänken.

- Du skrattade allt lite på väg ner från nattvarden , sa min mor, och hennes tonfall och min var högst ogillande.

Av och till har jag gått en hel del i kyrkan under årens lopp. Jag är fortfarande "sökare".... vill ha en kristen tillhörighet och riktig relation. Men får inte till det riktigt, eller som min bloggvän uttryckte det, det handlar om att våga -- och där fallerar jag alltid....

På senaste tiden har det blivit mycket "av" med kyrkobesöken. Kollar alltid i tidningen vad som är på gång, men kommer sällan i väg.

En anledningen till att jag inte går till kyrkan är att det är högmässa - alltså serveras nattvard. Då går jag garanterat inte till kyrkan .... nattvardsgången, det mest centrala i kristen tro, känns fortfarande lika skrämmande som när jag var barn och ungdom.

onsdag 8 april 2009

Samvetets signaler


I måndags besökte jag en av Västsveriges stora växtförsäljnings-kedjor. Behövde något nytt i köksfönstret och ytterligare lite i utekrukorna.

Uteväxter är ett litet aber för oss här på landet, det mesta som man sätter ut, ser rådjuren som föda, och kommer alldeles intill huset för att avnjuta t.ex. penséer.

Naturligtvis fanns det massor av påskliljor till försäljning, så jag plockade på mig några sådana, och dessutom en kruka hyacinter. Påskliljor vet jag att rådjuren inte tycker om, och jag har tidigare haft hyacinter, utan att dessa har förvandlats till lyxmat för hjortdjur.


Så fick jag syn på amplar med små penséer. Två för 100 kr! Perfekt, tyckte jag, även om rådjur hoppar högt och graciöst, så lär de inte kunna komma åt den vackra frestelsen när den blir upphängd i verandan....


Glatt gick jag till kassan, köade en stund, och fick sedan notan på orkidéer, penséer, påskliljor och hyacinter. Tyckte att det blev billigt....att det inte riktigt stämde...

Ute vid bilen kollade jag så kvittot, och såg att penséerna var inslagna som violer a 6,90 kr styck.


Det är här samvetet kommer in. Ska jag gå tillbaka och tala om att jag betalt för lite - eller ska jag köra i väg och känna att jag tjänat 86 kr?

Jag valde det senare.....

Har sedan funderat en hel del på varför jag gjorde som jag gjorde ... och kommit fram till att jag handlade av en stor kedja som har massor av kunder, och där spelar mina 86 kr varken till eller från - och tjejen i kassan kommer inte att få något ovett ... köpet var ju bokfört som violer. Hade det varit i den lokala lilla blomsterhandeln här hemma, där jag känner ägarna, så hade jag säkerligen gått tillbaka och betalat det jag var skyldig. Jag känner ju dem, småpratar om ditt och datt när jag handlar där - ja, jag har en relation till dem. Och har man en relation och en kommunikation, ja, då signalerar samvetet rött, när det bli fel i systemet.


tisdag 7 april 2009

Blandade blommor



En vårhälsning med blommor från Stockremma, Hjälshammar och Finnekumla by.

Garanterat godhjärtat gjort


- Nu har du gjort två goda gärningar, sa damen i receptionen. Klockan var bara 10.15.

Jag hade lämnat 4,5 dl blod av märket O+ och jag hade skänkt ersättningen för detta till Barncancerfonden. Alltså inget som krävde så mycket insats av mej....

Det var tredje gången som jag tappades på den normala blodransonen. Har funderat länge på att bli blodgivare, och när jag på närmsta håll så fick se, vad de livsgivande dropparna kunde göra för en person som inte orkade något, så blev det äntligen av.

Registrerade mej via geblod.nu på försommaren förra året. Fick ett brev från sjukhuset i Borås, dit jag ombads ringa. Första gången jag var på blodcentralen gjorde man en hälsokontroll och jag fick vänta en månad på provsvar på de blodprover som tagits.

När månaden gått och allt var OK, så var det bara att bestämma lämplig tid.

Det går snabbt att tappas på blod, tar väl ungefär tio minuter. Jag ska inte säga att det inte känns, för det gör det. Det svider när kanylen sätts in, när blodet tappas och en bra stund efteråt. Dessutom känner man sig lite trött och extra andfådd efteråt. Men redan nästa dag är dessa lindriga obehag borta.

Man får med järntabletter för tio dagar, för att Hb ska återställas så snabbt som möjligt.

Av mitt lilla bidrag på 4,5 dl blir det en påse röda blodkroppar, det blir tromocyter ( som hjälper till med att stoppa blödningar) och blodplasma. Blodplasman kan man ge till starkt nedsatta personer, för att de ska få ett extra näringstillskott - det fick jag veta i dag.

Så visst gör man en god insats när man ger av sitt blod.... det känns otroligt bra... och man vet aldrig när man själv, eller ens närmaste kan komma att behöva en blodtransfusion.

Så kunde jag få någon er som läser det här att bli blodgivare, så skulle det vara ännu bättre....


Avlade också några besök i Knallelands affärer. Fick ett SMS från Kapp Ahl igår - och sparade det, eftersom jag visste att jag skulle till sta´n idag. Satte mig inte in i vad det gällde, men läste 25%, och tänkte, att det kan jag nog hitta något att använda den förtjänsten på....Gick till tjockisavdelningen - hittade ett par härliga, mjuka, höga jeans och en häftig, annorlunda T-shirt.

Byxorna var dyrast - skulle tjäna en hel hundralapp.... tog fram SMSet för att ha det till reds i kassan.... och där stod 25% på alla reavaror. Vem tusan vill ha reavaror i bästa vår-shoppingtid?

Som tur är, så känner jag mig inte drabbad av KRISEN, utan köpte med glädje det jag "förälskat" mig i, trots utebliven "förtjänst"...

Gick in i Tjockisaffären också - ja, den heter Zizzi -har storlekar från 42 - 54. Tänk, jag har M i den affären! Man hittar nästan alltid något man inte kan vara utan där - idag blev det en fantastiskt fin kortärmad, ganska kort "bussarong".

Känns bra när man är nöjd med sina inköp.

Besökte sedan min barndoms stenar ocn blåsippeställen, ca 15 km från stan. Blåsipporna hade kommit, även om det ännu inte var alldeles blått i hagarna. Men det kommer det att vara till påsk!
Är så glad och tacksam att jag fortfarande har tillgång till mitt barndomshem - att jag har en nyckel som passar, trots att jag inte äger huset.

Tänker ofta på de som tvingas fly från sina hemländer .... så fruktansvärt att inte kunna komma tillbaka och uppleva sina barndoms stenar. När ens gamla föräldrar är borta, finns ju "stenarna" ändå kvar, och då blir dessa speciella platser dubbel värda!

måndag 6 april 2009

Självuppfyllande självkänslesaknadssyndrom


Femfemma: Idiot. Ursprungligen efter 1864 års strafflag, där 5 kap. 5 § kungör att sådana inte får straffas. Lagen avskaffades 1965, uttrycket har levt kvar lite längre än så.


Hittade detta på den FANTASTISKA bloggen Faktoider igår. Nog visste jag att en femfemma var en dumbom, men jag hade ingen aning om att man som femfemma, i lag var klassad som idiot, och inte kunde dömas.
Bild från torget i Borås

Läste 20 p Psykologi på den "gamla goda tiden", då man kunde jobba fullt och dessutom läsa på halvfart.... Eller också berodde det på att jag var 50-och ORKADE, på den tiden.

I allafall, så talades det en hel del om den "självuppfyllande profetian" och att det är en del av verkligheten. Ett tydligt exempel är väl då min bloggeridentitet.... en mix mellan min klantighet, obetänksamhet och ålder. Och dåliga självkänsla-.....där då uttrycket femfemma, verkligen har uppfyllts under de två månader som jag bloggat.


Ett antal okloka idiottilltag har jag varit ansvarig för under dessa två månader, ja, egentligen under de tre första veckorna:

Har skrivit personbeskrivningar från min skoltillvaro, så att jag blivit kallad till högre instans och fått gult kort, har utvidgat en konflikt med den person som jag mest av allt åter skulle vilja bli vän med och har stulit en bild från en fotograf och fått betala en månads stallhyra i bötesbelopp. Snacka om att idiot-tilltag!


Under mina två bloggmånader har jag ändå utvecklats en hel del. Jag vet nu vad som gäller, och kommer inte att göra dessa misstag igen. Jag har utvecklat skrivandet och skrividéerna - idag hittar jag massor av bra blogginslag varje dag. Bra för den gamla hjärnan, alltså!

Jag vet att jag är läst - även om jag önskar att fler ville KOMMENTERA! Jag har fått vänner via bloggen, andra bloggare - som kommenterar - och vars bloggar jag läser.


Faktiskt har jag en högre självkänsla nu än för två månader sedan - jag vet att jag inte är en riktig femfemma - och precis som James Keene - jag kommer inte heller i framtiden att be om ursäkt för att jag finns - även om jag måste passa mig för fler gula kort!

söndag 5 april 2009

GP glömde gulsvart....


...ja, jag trodde det iallafall, men efter långt sökande hittade jag en liten spalt om gårdagens match, längst ner på en vänstersida. Alla media-människor torde ju veta att den bästa platsen, för att bli uppmärksammad, är längst upp på en högersida. Så jag ger Göteborgsposten ris i sin ringa uppmärksamhet av MATCHEN i går. Med ett västsvenskt favoritlag i huvudrollen, borde den fått minst en halv högersida - i färg. Och inte ett ord om James Keene - bara det är värt straffpoäng.

Men en sida om Örgryte - Gais och nästan en hel om Häcken - Malmö, kunde man skriva, trots att de är tippade att komma långt ner i tabellen.... OK, det är Göteborgslag .... och det är väl jag som är tokig, som väljer att läsa GP på söndagar, trots att jag bor en bra bit från utgivningsstaden....

Men jag kan inte förlika mig med att Liverpool uppmärksammades med färg och en och en halv sida........ är det kanske Göteborgs frände på andra sidan Nordsjön??? Eller en storebror man ser upp till....

I allafall - nästa Elfsborgsmatch - då får vi be om lite mer uppmärksamhet från tidningen, som ger sken av att täcka och uppmärksamma händelser i hela Västsverige.


Våren har blivit normal igen - långbyxor och långärm på igen. Borta är det påträngade behovet att vara ute precis hela tiden - och förhoppningsvis slipper man den hemska vårtröttheten i kväll. I går var jag lika trött som barnen var när de var små - under vårens första utedagar, så var de så trötta att de stod och sov. Precis så kände jag mej i går kväll!

lördag 4 april 2009

Hungrige Herman hamnade i hetluften











Blev lycklig innehavare till Herman, för drygt en vecka sedan. Herman är en i högsta grad levande företeelse, som kräver noggrann omvårnad. Man måste sköta Herman efter bifogad manual. Då och då är Herman hungrig, och måste matas med mjölk, socker och mjöl. Dessemellan för han en ganska anonym tillvaro på diskbänken, dock utsöndrandes en tämligen sur lukt.

När Herman har vuxit sig stor, så ska man dela honom i fem lika delar, behålla en själv och skicka de övriga fyra delarna till vänner och bekanta. På detta sätt må Herman uppfylla jorden, inom en inte allt för avlägsen framtid.
Nu blev det inte så. Idag var, enligt manualen, Herman jättehungrig och behövde mycket näring. Jag tog vad som fanns till hands här hemma, mandel, äpplen, morötter, margarin, pepparkakskryddor, för gammal gräddfil mm och matade hela stora Herman. Sedan delade jag det hela i fyra delar, i fyra bakformar, och satte in det hela i ugnen. Varmluftsugn!

Hermanarna jäste upp, fick vacker färg och blev till synnerligen goda mjuka kakor - som har avnjutits till kaffe och som dessutom i sex delar numera ligger i frysen. Slutet för Herman, alltså - men kanske får jag en ny surdegsgrund så småningom - och då vet jag ju hur den ska anrättas för att bli riktigt god. Man tager vad man haver!


Annars har det varit varmt i luften idag. Knäbyxor och kortärmströja på - och ut i trädgården. Härligt, härligt. Vinterkläderna åkte in i sidogarderoben, vårkläderna ut på vädring. Årets första tvätt torkade ute. Och på den dagliga promenaden - a la byfåne- blommade hundratals krokus i grannens trädgård. Tibasten höll på att slå ut - och vårens första ballong hade slitit sig från sin ägare och låg övergiven i dikeskanten. Undrar vilket litet barn som grät en stund, när den försvann ut genom bilrutan....?


Allsvenskan startade. Tyvärr blev det bara oavgjort för Elfsborg mot Hammarby. Men jag tror att jag ska starta James Keene´s fanclub. En så´n kille, han ber minsann inte om ursäkt för att han finns. Anmäl intresse i kommentarer om du hänger på!

fredag 3 april 2009

Vänlig vårvecka







Visst känns livet mycket mera vänligt när vårsolen öser ner och naturen börjar vakna.



Alltid lika fantastiskt att hitta de första vårblommorna, tussilago,vitsippa, vårlök, blåsippa.



Påfågelfjärilen har vaknat till liv, men vill inte låta sig fotograferas. Humlan har så bråttom, att jag inte ens tänkt tanken på att få med den på ett foto.



Myrorna jobbar så det knakar för att restaurera stacken efter den långa vintervilan.



Och i skolan så är det full fart på rephoppandet. Alla vill vara med. Snacka om bra träning!



Det fanns en stund i veckan som inte kändes så vänlig.... Jag vill tacka L för att han var den objektive yrkesmannen, som dessutom visade sig vara människa och stöd, i stunden av utsatthet.



Blommorna är till dej L! Jag har fotat dem idag!



torsdag 2 april 2009

Fascinerande föreläsning


Idag är det världs-autismdagen. En dag då autism och andra neuro-psykiatriska funktionshinder särskilt uppmärksammas.

Med anledning av detta var vi några stycken från skolan, som gästade en föreläsning i ämnet.

Det var två unga män som höll i var sin del av föredraget. Först ut var en kille med diagnosen DAMP. Han berättade om sin barndom och ungdom, då han varken kunde hålla ordning på sig själv eller på saker. Allt som kom i hans väg blev fel, gick sönder.....

När han var i tonåren fick han en gitarr och det blev hans bästa kompis. Han hade komponerat egen musik, med fantastiska texter, som han underhöll oss med. Han hade en dröm, att få ge ut en skiva. Han hade också en dröm om familj...... Hans glädje var att få åka ut och vara föreläsare ibland. Hans övriga sysselsättning? Förtidspensionär. Före 35 års ålder..... Det kändes så fel och orättvist, visst skulle det väl kunna finnas någon form av arbete till killen....


Efter pausen berättade en ung man med diagnosen Aspbergers om hur det är och har varit att leva med den diagnosen. En kille, som klädde sig lite annorlunda, som hade lite udda intressen, och som hade ett högt utvecklat intellekt....


Det var mycket intressant att möta de här unga männen, att ta del av deras berättelser och deras speciella manér och deras sätt att tala.


Jag kände igen mej en del i vad de pratade om och i hur de förde sig.....och då tänkte jag ... att många av oss på något sätt är mer eller mindre avvikande.... och att vår skyldighet, och då inte bara som lärare, är att bemöta alla med respekt....... för det är ju vad vi alla vill bli, respekterade för den vi just har råkat födas och utvecklas till......

onsdag 1 april 2009

Matte-motiverade

Har en prao i klassen denna vecka. Gav honom i uppgift att ge barnen lite huvudräkningsuppgifter. Det gjorde han med den äran, och efter en stund så frågade han om han kunde visa lite av den matte han läser på högstadiet. Naturligtvis var alla intresserade... och praon introducerade såväl ekvationer som algebra för femmorna.
Dom förstod hur lätt som helst, och jag måste säga att det var en härlig känsla, då eleverna kunde räkna ut t.ex. 2y X 3x eller (6y + 6x) + ( 4y +6 x) - ( 10y + 12x).
Vad kul och vad värdefullt det är när elever i olika åldrar och olika årskurser kan sprida sin kunskap till varann!

April-anekdoter

Härligt att vakna i solljus, denna första aprilmorgon.
Tjädrarna spelade på mossen och spillkråkan lät höra sitt utdragna klyyyy - klyyy.
En härlig morgon.
Den första april. En dag då man får ta sig i akt.
Fick bläddra igenom tidningen två gånger för att hitta lokaltidningens april-skämt. I år handlade det om att el-bilar skulle ges företräde och genom transpondrar få trafikljusen att slå om snabbare. Ett OK skämt, men inte lika bra som förra årets, då man påstod att konstgräset på Bs Arena hade krympt, och man uppmanade folk att komma till arenan för att hjälpa till att dra ut det i rätt storlek igen. Lysande skämt, tycker jag....!
Själv är jag inte alls bra på att luras - kommer inte på något bra, och KAN varken ljuga eller luras. När jag var liten försökte jag ju, förstås, då skulle man ju luras april hela dan. Ofta var det att nå´n hade ringt, att nå´n väntade i telefon, att det fanns ett konstigt djur utanför huset, som alla måste SKYNDA sig att titta på..... snacka om dåliga skämt.....
Var ju ganska litet barn, när man i TVs enda kanal, aprilskämtade om att man kunde få färg-tv om man trädde en stumpa ovanpå en svart-vita skärmen. Trodde förstås på det, vilket gjorde mina föräldrar väldigt irriterade. I allafall så lyckades jag få ta en av mammas "maskfallna" (trasiga) strumpor för att täcka den lilla TV-rutan med. Inget hände - oj, vad jag kände mig lurad och besviken.
Många lärare har försökt lura sina elever, dock aldrig jag... som sagt... jag KAN inte....
Men jag hördes berättas om följande sanna aprilskämt:
Lärarna i en stor lågstadieklass berättade att prinsessan Viktoria skulle åka genom samhället under dagen. Hon skulle vid middagstid besöka en industri i grannsamhället. På vägen dit skulle hon och hennes följe, på en bestämd tid, passera på huvudleden nära skolan.
Naturligtvis ville klassen passa på att få en skymt av prinsessan, kanske hon t.o.m. skulle stanna om alla barnen gjorde flaggor, som de stod och viftade med längs färdvägen.
Sagt och gjort, många blå-gula flaggor tillverkades och i god tid före angiven tidpunkt, ställde sig barnen på sidor Storgatan, beredda med sina flaggor.
Man väntade och väntade och undrade när de fina bilarna skulle komma. När man väntat en god stund sa de båda lärarna -April, april!
Snacka om förnedrade barn - de var så arga, så att även föräldrarna hörde av sig och tyckte att man gått över gränsen för aprilskämt på små barn.
Det gick över, när barnen blev lite större, så kunde man skratta åt skämtet varje första april. Tyvärr fick aldrig dessa elever någon ordentlig hämnd på sina lärare.....
Om jag blev lurad idag? Nä, det var inte en enda elev som sa nå´t om första april. Kanske går tiden så oerhört snabbt för oss alla, så vi glömmer helt enkelt av vad det är för dag och datum...