onsdag 30 september 2009

Navetnärvaro


Navet har sina lokaler ca 60 km från vår skola. Trots detta, har vi fått en mycket nära relation till de fantastiska tjejerna på den naturvetenskapliga experimentverkstaden i Borås.

Varje vecka besöker en av pedagogerna "lågstadieklasserna" för att prata matte. Vi som har de äldre barnen, har tillfälle att ventilera våra tankar och spörsmål med Anna, under förmiddagsrasten.
Idag var det studiedag, och det blev en bra dag, med ett minimum av tråkigt hyllvärmararbete.


Två Navetdamer var under förmiddagen med oss, för att inspirera och starta upp vårt "Grön flagg"arbete. De hade hade mycket information att delge oss, alltifrån det kosmiska kretsloppet till det geologiska. Det biologiska kretsloppet är vi ju mest bekanta med, och det gestaltade Sara genom att göra en monolog som "Fru Ek". Kul och infångande!


Under eftermiddagen så gjorde vi klart vår handlingsplan för tema "kretslopp", vilket ska bli vårt första tema. Det handlar mycket om återvinning förstås, och vi planerar såväl en musikal som en "swop"dag inomtemaområdet. Förhoppningsvis kan vi starta upp ommett par veckor - med en mörker tipspromenad för både barn och föräldrar. Ska bli jättekul!

Och vad nöjd man blir, när man går till studiedagen med väldigt neutral förväntan, och så blir den BRA! Dessutom blev det fika två gånger - både med färskt vetebröd och upptinad tårta. Det var nästan så att det kändes FÖR bra!


tisdag 29 september 2009

Mattemotivation


Har just kommit hem från Borås och en föreläsning med Stavros, matteläraren från tv-serien om niondeklassen som lyckades vända från att vara en "ickegodkäntbetygsklass" till en klass med nästan bara MVG.

Det var intressant att lyssna på min jämnårige lärarkollega, med rötter i från Cypern. Han var en superentusiastisk man med stor utstrålning, stor kunskap, stor kreativitetsförmåga och stor tro på sig själv och sitt arbetssätt. Bilden är från broschyren som berättar om Pulsens höstföreläsningar.

Och tro på sig själv, det måste man ju för att lyckas. Dessutom måste man tro på sina elever, respektera dem, skapa goda relationer med dem, uppmuntra, berömma, sätta upp höga mål och ställa stora krav.

Att ge mycket av sig själv och att alltid se alla elever för vad de är, och att bortse från fel och brister och i stället söka det goda som varje människa bär, det är också framgångsfaktorer.

Jag ställer upp fullständigt på hans tankegång - och ska verkligen ta med mig hans tankar i min lärargärning - så långt jag orkar.

För att skapa så bra möjligheter till kunskap för varje elev i varje ämne, så är ju ämneslärarsystemet att föredra. De är svårt att vara lika entusiastisk och lika påläst i alla ämnen, som man har som mellanstadielärare. Samtidigt ger man större trygghet för barnen med klasslärarsystemet - och mer möjlighet att jobba tematiskt. Så det finns för och nackdelar med båda systemet.

Men att ge av sig själv - både av sin personlighet och av sin tid, det tror jag på.


Skoldagen idag var en mästerskapsdag. Alla kommunens 4,5 och 6or samlades för att tävla i var sin gren - kula/kast,löpning, längd, höjd. Vädret var underbart, barnen trivdes med att träffa kompisar från andra skolor och vi lärare trivdes med att träffa alla gamla kollegor från olika områden i kommunen. Det var så många man ville prata med, så att man knappt hann med dagens uppdrag - att vara längdhoppsmätare.

Jag föreslår en trivselstudiedag, där alla som jobbat 10 år eller mer i kommunen får möjlighet att träffas att prata. Eller åtminstone en halvdag..... : ) Det är SÅ kul att ses. Vad de senare anställda skulle göra???? OK, de kunde väl få vara med de också.....det skulle nog funka.

Ska skicka dett förslag till rektorsgruppen....

Pratade bl.a. med en gammal kollega, nybliven pensionär, numera flitig vikarie. Vi pratade om hur lätt allting var förr, och att man idag inte hinner det väsentliga för att alla måsten först ska vara uppfyllda. Och dessa måsten är dokument som ska fyllas i och omarbetas och uppdateras, bara för att det så ska vara. Dokument som inte har någon annan betydelse än att de ska finnas, för att så står det i "HANDBOKEN". Tänk om man vågade fjärma sig lite från det som styr, låta förnuftet råda och få med alla kollegor på det som ska genomföras. Genomföra det på ett sätt som passar de flesta, i stället för att de flesta ska göra något halvhjärtat ( eller tiondelshjärtat) bara för att det så ska vara.

Mina kollegor var på EU-kurs i Skottland förra året. Det har gått ett helt år, och jag har fått en och en halv timmas redogörelse och tips från utomhuspedagogiks-kursen. Jag vill dela med mig av det jag kan och lärde på drama-kursen i Grekland. Jag påtalade detta - men fick tji, morgondagens studiedag är vikt för meritvärden, utvecklingsplaner, likabehandlingsplaner ... Sån´t som inte ger så mycket tillbaka, utan ställs i hyllan - när vi kunde haft tid att dela med oss användbara övningar och och ge nya infallsvinklar utifrån våra dyra utlandskurser.

Hur sjutton ska man göra för att bli HÖRD! Speciellt som vi är så MÅNGA som samtycker. Lärare är nog den flataste yrkesgrupp som finns, bara finner sig i allt, pratar en massa, men vågar inte stå upp när det väl gäller. Jag tycker att det är .... ja, det vill jag inte uttrycka här - det ska vara respektabel läsning.

måndag 28 september 2009

Bearbetat blokus blev bättre

På måndagar har vi olika tankespel på mattelektionen. För någon vecka sedan introducerade jag pappersvarianten av Blokus. Det betyder att fyra spelare startar i vart sitt hörn på ett cm-rutat A4 papper. Alla har samma antal rutor att rita ut för varje drag, i vårt fall har vi valt fyra rutor.
Idag testade vi en ny variant. Tärningen bestämmer hur många rutor man får lägga ut. Det blev en succé. Många av eleverna har redan blivit riktiga strateger- och vinnare. Men kul är det - och hjärnaktivitéten är på topp.
Visst ska jag köpa spelet Blokus nå´n gång också - men pappersspelet och dess olika varianter funkar precis lika bra - och så slipper vi bortkomna plastbitar på golvet.
För en sak kan vi nog vara överens om, vi som jobbar med barn och ungdomar ---De allra flesta av dem är otroligt trevliga och godhjärtade -MEN de allra flesta är riktiga slarvmajor och håller dåligt reda på sina saker. Har någon en bra idé hur man ska komma tillrätta med detta - utan att vara en tråkíg tjat-maja???
Idag struntar vi i bilden - jag måste träna på det..... att strunta i bilder alltså.... Min nya kamera är på väg, förresten. Ska bli kul att fota med en systemkamera igen det har jag inte gjort sedan den analoga tiden.

söndag 27 september 2009

Växel weekend


Sällan märker man årstidernas skiftningar så mycket, som man gör precis i månadskiftet september oktober. För några veckor sedan, så var det fortfarande sensommar - nu är det oåterkalleligen höst.

Denna helgen växlar många av oss årstidinriktning. Läste om en vän på Facebook, som just höll på att stänga till det välanvända sommarhuset. Bilar med husvagnar på släp, har kört förbi vårt hus, helt säkert på väg att ställas in på vinterförvaring på grannens stora loge.

En jätteflock med bofinkar hade stannat till alldeles i närheten av vårt hus. Förmodligen var de på väg söderut, för att få en lite drägligare vintertillvaro än den som vårt land bjuder på. Nu har ju inte bofinkarna så stora krav på sol och värme, för de flyttar ju bara en bit ner på kontinenten. Det påstås att en del t.o.m. stannar kvar i Skåne och Danmark.

Ett gäng sädesärlor hade samlats på skolans gräsmatta i fredags. De höll på att förbereda sig för en längre flygtur. Undras just om någon av våra sommarärlor fanns med i flocken.

Själv har jag gjort en abrovinch mellan garderoberna - sommarkläder ut - höstkläder in. Nu finns det ju en hel del, som kan användas året runt. Men ut med vadlånga byxor och helvita kläder, in med mörka, tjockare - och mer kroppssmickrande - kläder. Blir alltid lika förvånad när det är dags att växla garderobsinnehåll- oj, vad mycket kläder jag har som jag helt glömt av.

Men det får nog bli ett besök i någon affär med stora storlekar snart - det är KUL att köpa nya kläder.

C har tagit in trädgårdsmöblerna, jag har dragit upp överblommade ettåriga växter med vidhängande ogräs och kört i väg till naturkomposten. Det ser lite tomt ut, både efter möbler och blommor. MEN än finns det många vackra växter i rabatter och krukor - det finns t.o.m. blommor som just håller på att slå ut. Dem kan man glädja sig åt än en månad - OM inte rådjuren behöver lite omväxling i mathållningen och bestämmer sig för en frossarnatt i vår perennrabatt. Dessutom tycker jag att det är riktigt fint torkade vinterståndare.

lördag 26 september 2009

Födoförstörelse


Gårdagens skolmats-soppa var god. Det var potatis och purjolökssoppa. Barnen tyckte inte lika mycket om den. Det blev ganska mycket över.
- Vad ska du göra med all den soppan, frågade jag mysiga mat-Linda, när jag som sista födointagare lämnade matsalen.
- Ja, den får jag slänga, sa Linda. Den har ju varit frusen en gång, och sen kan man inte frysa om den.
- Så du får slänga mycket mat då, frågade jag. Jag hade nog hört talas om det här med det makalösa matresursslöseriet, men inte riktigt tagit det till mig.
- Ja, det är ju inte så mycket man kan ta fram nästa dag. Det som varit kallt, kan jag ta fram. Någon enstaka gång så kyler jag snabbt ner, för att kunna värna igen nästa dag. Fast egentligen får jag väl inte göra det heller.... Men rotmoset och korven sen igår, den ansåg jag inte kunde vara någon fara att värma idag.
Hon pekade på kantinen md rotmos och blecket med god fläskkorv. Det fanns mycket kvar, även efter fredagslunchen. Och nu skulle detta samt blecket som var fullt med potatissoppa direkt till kompostanläggningen. ( För jag hoppas att den körs dit - får kolla det på måndag)

Handeln slänger mat, som fortfarande är helt OK att använda, för ca 2 miljarder per år. Skolor, sjukhus, restauranger och andra matställen slänger massor, massor. Vilken fruktansvärd födoförstörelse....
I vår ICA-affär har jag flera gånger köpt fruset kött/köttfärs till billigt pris. Det är köttvaror som man frusit precis före "utgångsdatum". Jag vet inte om det är enligt lag, men jag tycker att det är ett ansvarsfullt sätt att arbeta med matvaror. Tidigare kunde man köpa matvaror till halva priset på utgångsdatumdagen i flera affärer, idag ges man aldrig den möjligheten.

JAG FÖRSTÅR INTE ATT DE SOM HAR MATMAKTEN INTE HAR FATTAT ATT NÄSTAN ALL MAT ÄR BRA MAT, FLERA DAGAR EFTER MÄRKT UTGÅNGSDATUM.
Det finns ett bra sätt att kolla - det är att lukta och smaka!



Skolköken i vårt rektorsområde har blivit ombyggda för mer än 10 miljoner kronor. Detta för att de ska vara EU-OK. Vid sådana tillfällen så säger jag bara, överförmyndarskap a la EU - släng dej i väggen. Plus att man inte alltid skulle måsta vara sådana perfekta paragrafföljare i Sverige - i andra länder låter man förnuftet vara med också - men så inte i vårt land.



Före de nya kökens tid, så var maten alltid GOD, jättegod. Skulle det smaka mindre bra någon dag, så undrade man verkligen vad som hänt, och ställde också frågan till de som maten anrättade.

Idag är det tvärtom. Det är sällan som maten är riktigt god och vällagad - det är verkligen storkökskänsla, färdigskuret, färdigskalat, hel och halvfabrikat. Salladerna däremot, har blivit fler och är oftast väldigt bra. Men jag tycker att det råder ett motsatsförhållande mellan detta med att leverera fryst mat, som till största delen är gjord på hel eller halvfabrikat, och där i princip alla rester måste slängas - och detta faktum att vi ska undervisa i och vara föredömen för det hållbara, resurssparande och i allt miljötänkande sättet att leva.

Vem har ansvaret? Vem tar ansvaret? Hur kan vi och våra elever-som är väldigt miljö och hållbarhetsmedvetna- påverka. Nu ska vi starta upp "Grön flagg"arbetet på onsdagens studiedag. Kan en "Grönflagg"-skola få slänga mat, som fortfarande är klart ätbar????







Första helgen på hur länge som helst som det är "tomt i agendan". Lite svårt att varva ner efter en så uppåtspeedad tillvaro som det har varit ända sedan höstterminen startade. För mej är det bra att baka bullar och/eller bröd, när jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Så blev det i dag också - klart nedstressande. Och att baka färskt bröd, utan tillsatser, ja, det borde alla göra - för d et är så gott. Och mycket mera nyttigt än bröden med alla E-tillsatser och konserveringsmedel.
Vi bakade mycket när jag hade förmånen att få ha mellanstadieklasser i hemkunskap. Vi åkte till den utmärkta hemkunskapslokalen i Dalstorp, för dessa roliga, lärorika lektioner. Sedan ett och ett halvt år är skolans bästa klassrum borta, den fick rivas helt för att det nya tillagningsköket skulle få ta plats. Tyvärr tycks det inte finnas några planer på återuppbyggnad - och det är ju helt fel det också. I dagens hel/halvfabrikata värld, så har ju hemkunskapsläraren ett jätteansvar - att lära eleverna laga mat från grunden.

torsdag 24 september 2009

Bokmässebesök



N.N - författare- stod det på en egenhändigt tillverkad skylt, som bars av en storvuxen kvinna, klädd i personligt färgglada kläder. Hon var den första jag mötte, efter att jag kommit in på mässområdet. Och genast föll mig tanken - Jag önskar att jag också kunde komma så här, stolt och glad, med skylten Anna-Lena Larsson, författare, på barmen.

Väl inkommen på mässan insåg jag att det redan finns alldeles otroligt många författare, och ett antal ännu ganska obekanta namn, vad det gäller barnboksförfattarskap. Så jag behövs nog egentligen inte...

Jag har faktiskt skrivit en bok, och nu skulle jag kunna ge ut den på eget bevåg, på ett litet förlag som trycker obekanta författare i små upplagor. De hade en hyllsektion med pocketböcker, skrivna av obekantingar. Jag bläddrade i några. De såg hemskt mycket tråkigare ut, än vad A4-häftet som handlar om min mamma ter sig. Nu tror jag inte att jag satsar 5000 kr på att trycka upp 50 böcker .... jag är för feg. Eller kanske det är någon som vill förbeställa??????

Ibland tänker jag, en barnbok kunde jag väl få till under vintermörkstidens innesittarkvällar ....men barnböcker finns det ju en masse....


Har inte varit på Bokmässan på närmare tio år. Det var riktigt kul att komma dit igen. Bläddra i ljuvliga böcker, köpa böcker till skolbiblioteket - och handla privat. Kanske skymta nå´n kändis... Nu var det inte så kändistätt - men jag såg ett bekant ansikte, sittandes på en synnerligen kort och tanig person. Kände så småningom igen henne som bitchen Kisti ( hette hon så) ï tidigare Idoljury. Oj, va liten hon var.... Jan Guillio är ju inte heller så stor - han var på plats, precis som på alla tidigare bokmässor som jag besökt. Herman Lindqvist var en annan ständigt återkommande profil, även han småväxt - berättandes om storvuxne Jean Bernadotte (som inte alls hette Baptiste) och Tomas Tengby skymtade också förbi - extremt mager.


Så kanske är jag alldeles för storvuxen för att platsa in i ett kändisskap - den storvuxna författarinnan som jag sprang på, det var för mig ett helt obekant - nu bortglömt - namn.


Bokmässan är en stor företeelse, med rätta. Jättebra att man i lugn och ro kan bläddra i nya barn/ungdomsböcker innan man bestämmer sig för att köpa dem. Handlade billigt och mycket - och antecknade en del titlar som jag ska beställa från AdLibris.




Var lite gnällig igår - och kan relatera det till följande:


På Hydra fanns det två herrar som i den 27 personer starka klassen tog mycken och stor plats. Lite av klassens clowner blev de. Det märkliga var att de fick övervägande delen av de övriga kursdeltagarna att skratta och att puscha fram dem, när det var dags för någon aktivitet. Likadant var de med ledarna - de tog nästan alltid fram någon av de båda männen, när man skulle visa en ny övning. Trots att det fanns 25 personer till som var med på kursen för att de var intresserade av drama.

Jag tycker nog det är så att om man hörs och syns och/eller är besvärlig, så får man igenom det man vill. Tar man mindre plats och kämpar på, trots att man"går på knäna" så kan man kanske bli uppmärksammad, men knappt få den hjälp man behöver. Jag tycker att det ofta är så - och ibland blir jag arg, besviken och trött över tingens ordning.

Trött borde jag vara efter en kväll med utvecklingssamtal(trevligt),en kväll med föräldramöte (trevligt) och sen en heldag på bokmässan(trevligt). Men som sagt, allt var trevligt, därför är jag ganska fylld av energi - även om fötterna är lite ömma.

Elfsborg vann i kväll - men det satt långt inne. I morrn är det redan fredag. Nu ska jag gå och läsa en ungdomsbok...

onsdag 23 september 2009

Ganska gnällig

Ibland blir jag bara så trött.....
De som skriker högst får som de vill..........
De som ligger sömnlösa på nätterna, och inte orkar göra sin röst hörd, de får ingenting.

tisdag 22 september 2009

Mot mörkret


Höstdagsjämning. Mörkret har redan intagit det visuella uterummet - trots att klockan inte är halv fem än. Nu beror det mer på övergång till regn, rusk och höst än på att solen lämnat vår sida horisontlinjen.

Men mot mörkare tider går det. Sådan är årstidsrytmen. Jag skulle inte vilja byta, även om mina nyfunna vänner från Sydeuropa inte kunde förstå hur man kan leva i ett land, där solen går upp vi nio och ner strax efter tre, när det är som mörkast.

- Och vi som inte kan förstå hur man kan bo i norra Sverige, genmälde jag. För det kan man uppenbarligen göra.

Mot mörkare tider går det även för Elfsborg. Besegrat med fem-noll på nya Malmöarenan. Skämmigt! Fast intressant att läsa tidningen om att allt är Magnus Haglunds fel....

Är vi coacher så viktiga för hur resultatet blir ..... ?


För visst är vi coacher, vi som jobbar med att utbilda människor.


Klassen var för första gången på "prövapåspråk" i Tranemo i dag. Då kände jag verkligen att jag jobbar med elever i övergångsåldern. Ena foten kvar i tryggheten, den andra på väg in i något nytt och ovisst. Under året så kommer steget mot det nya att väga allt tyngre.....

Det är skönt att veta att man har elever som på många sätt är väldigt bra rustade för att möta nya utmaningar.

Men först ska vi igenom den mörka årstiden och åter in i ett nytt ljus.

Hoppas att Magnus och hans killar också hittar ljuset igen, ooch vinner alla sina återstående matcher!

Som hjälp i mörkare tider, så finns det ljus och vackra blommor.....

måndag 21 september 2009

Föreläsnings-flashback


En eftermiddagspromenad i maklig takt. Ett harmoniskt sinne. Tankarna far fritt.

Plötsligt hade tankens mekanism förirrat sig år tillbaka i tiden, och gav bilder och ekon från två olika föreläsningar jag var på. Det är tre-fyra år sedan, först hörde jag Mia Törnblom och halvåret senare hennes vägledare och coach, Alice Bah.

Båda föreläsningarna handlade om självkänsla. Det, som de allra flesta av oss råder brist på. Självförtroende kan vi ha, men självkänsla, nej, -den är det så lätt att bli av med. Till stor del också en färskvara, som man med träning kan bli bättre/bra på.

En bra hjälp till att se sig själv och bejaka sig själv är, enligt både Mia och Alice, att dagligen skriva tre korta tankar under tre rubriker: Bra, Hjälp, Tack.

Under en längre tid, men med ojämna mellanrum, så skrev jag dator-dagboksanteckningar och slutade alltid med de tre rubrikerna. Flera års dagbokstankar kraschade förra sommaren och försvann. Synd att man inte tog bättre hand om sina tankar, än att låta dem ligga på en hårddisk, som man visste skulle gå en plötsligt slut tillmötes.

Föreläsningarna har legat väl bevarade, men gömda, i hjärnans vindlingar under lång tid. Kanske vore det idé att skaffa en liten bok och göra korta dagsanteckningar. Man kan upprepa sig i sina olika tack, hjälp och bra - dag efter annan. Det handlar inte om att komma på nya saker varje dag - utan att verkligen skriva ner vad man känner.

Idag skulle det bli så här:

BRA: Att jag tog en promenad, fast det kändes lite motigt - Att jag formulerade frågor inför morgondagens IUP-samtal innan jag gick hem -Att jag pratade med X och lyssnade på hur livet farit fram

HJÄLP: Att verkligen se alla elever varje dag - att bemöta alla elever positivt - att vara lika mån om en bra kontakt med alla kollegor, som jag alltid är vad det gäller mkontakten med barnen

TACK: för att alla nära och kära mår bra och lever ett innehållsrikt liv -för det positiva mötet med gamla elever - för en vacker hösttid.

Nu ska jag bespara er de här tankarna på bloggen fortsättningvis..... men som sagt, en liten fin anteckningsbok skulle vara en bra plats att samla dem i -åtminstone några gånger i veckan.


Nu är det snart avspark i Malmö! Heja Elfsborg!

söndag 20 september 2009

Hallebergsheldag

Förra året promenerade vi på Tivedens kuperade leder. Det var första gången som söndagspromenadgänget åkte i väg på promenadhelg. Vi var i väg första helgen i september. Under lördagen vräkte regnet ner och efter fyra-fem timmars krävande vandring, så var vi lika våta utifrån som innifrån. Söndagen bjöd på inbjudande väder, och vi tog ytterligare en promenad och kunde konstatera att Tiveden verkligen bjuder på annorlunda vandring, jämfört med våra vanliga helgpromenader .
Naturligtvis ville vi upprepa vår höstvandringshelg. Möjligheten att uppleva nya naturområden och tillfälle till trevlig samvaro, gjorde att promenadresan genast blev till tradition. Detta året valde vi Halle och Hunneberg. Av olika anledningar ( jag behövde en dag hemma för att komma ifatt - C är involverad när det är val på gång) så var vi bara med under lördagen.

Det skulle bli en kort promenad i år, lovade hon som fixat karta över området.Eller kanske flera stycken.... Nu var kartan synnerligen missvisande, det tog oss ett antal timmar och ca en mils vandring att komma från vandrarhemmet, via vandringsleder, till Halleberg yttersta utsiktspunkt över Vänern, Predikostolen vid Hällesnipen. Största delen av vandringen gick i lövskog, den senare delen gick i riktigt gammal barrskog. Visst var utsikten vacker och aldrig har väl pastasallad smakat så gott, som när vi äntligen gav oss tillfälle att höja den riskabelt låga blodsockerhalten, vid vandringens utsiktsmål.

Som tur var, så hade vi möjlighet att få skjuts de 7 km tillbaka till vandrarhemmet. Annars hade det blivit en lite väl lång promenad!

C och jag hade ju bli, så vi bekantade oss också billedes med vackra Vänersnäs och Gaddessanda badplats. Innan vi åkte hem i går kväll, så fanns det redan förslag på nästa års resmål. Söderåsen eller Hökensås ..... kanske man kunde få lite ytterligare förslag......


I dagens tdining kan man läsa om att Reinfeldt med anhang tänker sänka skatten ytterligare. Så att klyftan mellan arbetstagare och arbetslösa blir ännu större. Skäms på er - och skäms även på er som sympatiserar med dessa omoraliska ledargestalter.

Vi talade om det igår, några stycken.... om skola och omsorg och om hur man märker av nedskärningarna som har gjorts ... man räcker helt enkelt inte till för alla längre - speciellt som man dessutom ska göra en massa dokumentation och annat tidstjälande "måste"arbete. Vi var ganska överens om att skatterna behöver höjas - åtminstone på kommunal nivå. Jag tror nog att väldigt många medborgare håller med - och kan inte förstå hur de som bestämmer vårt väl och ve kan ha en så omoralisk och ojämlik samhälls/människosyn. Plus att de signalerar viktigheten i att äga - att ha pengar.

Läste också om svenska fartyg som håller sjörövarana utanför Somalias kust borta från de fartyg som anlöper det krig och hungersdrabbade landet på Afrikas östkust. Bra, bra! Vi har resurser att hjälpa till ute i världen - och vi har resurser att ge alla svenskar en bra tillvaro. Det gäller bara att omfördela en del!

fredag 18 september 2009

Pinnochios poäng


Att se på teater på en RIKTIG teater, det är alldeles underbart. Att se på teater i en kall gympahall, det kan vara rätt pestigt.

Det underbara inträffade. I slutet av vårterminen så fick vi en inbjudan från Borås Stadsteater; alla elever och lärare på skolan var välkomna att se Pinnochio på teaterns stora scen. Alldeles gratis! Vilken grej! Naturligtvis tackade vi ja!

Det fanns pengar till buss också, två bussar fram och tillbaka till Borås ( ca 12 mil) det är DYRT! Men genom att ta pengar från div konton och med bidrag från brukarrådet, så kunde vi komma iväg.

Konstmuseét ligger i samma hus som teatern. Där finns en Pinnochioutställning, med flertalet målningar och skulpturer av Pinnochiokonstnären Jim Dine. I samband med teaterbesöket tog vi tillfället i akt att låta alla våra elever upptäcka olika ingångar till att gestalta pojken med den långa näsan. För många av eleverna var detta en helt ny och fascinerande erfarenhet.

Pinnochiosagan är en vit fläck hos mig. Jag har aldrig läst sagan, aldrig sett historien på film. Min enda erfarenhet av berättelsen är en enmansföreställning av en skådespelare med en trädocka i en kall gymnastiksal. Det är inte mycket jag minns från den föreställningen, förutom att det var kallt och ödsligt.

Så satt vi där i teatersalongen, och det var varmt och ombonat. Berättelsen om träfiguren som ville bli en riktig pojke framfördes med på ett sätt som fascinerade de allra flesta av oss. Många kände igen sig i buspojken som lärde sig läxa efter läxa och så småningom förvandlades till en åsna. Åsnan blev träpojke igen, och av alla nitar han gått på, så var det en pojke som kunde skilja det goda från det dumdristiga.

Med den kunskapen så kunde träpojken äntligen få bli en riktig pojke. Men han ville inte - HAN VILLE ATT MAN SKULLE TYCKA OM HONOM SOM HAN VAR.

Det var Pinocchios poäng.


På de allra flesta skolor och arbetsplatser förekommer mobbing. Någon - några - är det OK att trakassera därför att de skiljer sig från mängden. När jag hör och ser om dessa olika former av mobbning, så blir jag förtvivlad. Alla har rätt att vara de man är! Tyvärr finns det också föräldrar som sanktionerar den mobbning som deras barn är del av - även föräldrarna tycker det är OK att stigmatisera vissa barn. Jag blir mörkrädd!

Det finns en liten positiv sida, men den är minimal; ett antal mobbade barn klarar sig bättre än de barn som smälter in och är "som andra". Det är de barnen som når långt vad det gäller skådespeleri, konstnärsskap, idrottsutövning......

Alla mobbade barn har ändå med sig känslan av att inte duga, genom hela livet, trots att de blir ansedda medborgare i samhället. Jag talar av egen erfarenhet....


Så snälla - och det är vi vuxna som formar våra barn - snälla, snälla; Ta Pinnochios ord till er:

MAN MÅSTE FÅ VARA DEN MAN ÄR OCH BLI OMTYCKT OCH ACCEPTERAD JUST FÖR DEN PERSON MAN ÄR FÖDD TILL! Alla har många positiva sidor, och de kommer alltid fram när man känner sig trygg, omtyckt,accepterad.

onsdag 16 september 2009

Faktaframställning förtar frustration

- Hur ska vi nu säga detta så att inte mottagen tar illa upp? undrade jag. Det behövs så lite för att det ska bli fel och att mottagaren blir ledsen och arg, och då är det ju ingen chans att budskapet går fram.
- Har du försökt med FKÖ? frågade X.
- Näääää, vad är det?
- Fakta, känsla, önskan.
-Genialt sa jag.
Idag har vi testat lite FKÖ i rollspel i klassen.


A. Fakta: Potatisen, som vi får till lunch, är ofta hård och torr.

Känsla: Det är inte gott med hård och torr potatis och det gör att många inte äter av potatisen.

Önskan: Att få mjukare och saftigare potatis till lunch.


B. Fakta: Elever kan inte ladda ner gratisprogram på sina användarkonton. All nedladdning måste göras av lärare och ibland även av it-avdelningen.

Känsla: Det är svårt att jobba med att göra bildspel och andra presentationer, liksom att jobba med träningsprogram, när man inte får tillgång till de program som behövs, t.ex Photo Filter, Photo Story, Seterra

Önskan: Att alla elever har möjlighet att ladda ner relevanta program, efter samråd med lärare, till sitt användarkonto.


Rollspelen föll väl ut, så väl att jag ringde till dataavdelningen och kollade om det fanns möjlighet att kunna ladda ner program. IT-avdelningen hänvisade till skolledningen. I morgon får eleverna skriva ett mail om sina funderingar.


Mina egna FKÖ?
Inom dagen funderingsram följande;

1. Fakta: Jag har biljetter till bokmässan. För att komma till Göteborg är jag hänvisad att ta kommunbil. Kommunbilarna har numera automatväxel och sådan är jag inte alls bekant med.
Dessutom måste bilen hämtas i centralorten, en extraresa på minst 4 mil.

Känsla: Det är besvärligt att hämta bilen, eftersom det måste ske inom ramen för kommunkontorets öppentider. Jag känner mig inte alls säker när jag kör en obekant bil.

Önskan: Att få använda min egen bil.


2. Fakta:Hemkunskap finns med i läroplan och timplan för åk 5. Tidigare hade vi möjlighet att använda en välutrustad hemkunskaplokal, Denna togs bort i samband med ombyggnad. Idag ska eleverna få undervisning i hk-lokal i centralorten, vid sex -åtta tillfällen under läsåret. Dessemellan ska ordinarie klasslärare ha hk, såväl teori som praktisk matlagning i det vanliga klassrummet.

Känsla: Lokaler för matlagning är numera omgärdade av stränga restriktioner och stängda för utomstående. Hur kan man då tillåta tillagning av mat i ett lindrigt rent klassrum?
Klassrummet är inte avsett för matlagning, alltså är såväl bord som diskbänk i fel höjd och storlek. Redskap finns ej i klassrummet utan måste bäras varje gång. Att ha hk blir fruktansvärt jobbigt för läraren.

Önskan: Att praktiska övningar i hemkunskap enbart ska äga rum i hk-lokalen.

Utematte med Navet var en trevlig erfarenhet. Det gav en känsla av möjlighet till utmaning, både för stora och små barn. Jag önskar mer idéer från Navet.


Ibland känns det som om det är skymning på gång inom skolvärlden. Det är det på bilden från Hydra..... men man får väl försöka göra som katten på bilden, använda de mörkerseende ögonen för att ta sig fram och hitta rätt när det mörknar.

tisdag 15 september 2009

Vilket väder...



...det har varit idag. Grekland, släng dej i väggen, det gamla hjälte och gudalandet har inte en chans att matcha det svenska septembervädret - det fick en vecka på sig att bevisa det, men är lika utspelat i vädermatchen Sverige-Hellas, som Elfsborg blev i andra halvlek i mötet med Blå-vitt.
Elfsborg är ingen munter historia just nu - jag skyller på de slitsamma utlandsmatcherna.... Men det är ju de som är målet för svenska klubblag - och det är ju någonting jag inte helt förstår.


Idag har det varit en glad idrottsdag. Alla vann. Alla härliga barn som gjorde det traditionella friidottsmästeskapet mellan rektorsområdets tre skolor till en skoldag fylld av gemenskap,skratt och glädje. Trots att inte alla fick kliva upp på prispallen - och att det alltid är några som placerar sig på de åtråvärda pallplatserna i ett antal discipliner. Kul är det alltid, och idag var vädret underbart.
Dalstorp är en av de allra vackraste platser jag vet. ( Hydra - släng dej i väggen igen) Det är väl tokigt att vi nordeuropeér drar iväg till förtorkade områden när vi är lediga, i stället för att uppleva vårt vackra land. Sol och bad drar, jag vet......jag har väl blivit för gammal för att tycka att det är så märkvärdigt att stekas på en medelhavsstrand, för att sedan svalka ner sig i svidframkallande och brännblåseinitierande supersalt vatten....

Man blir trött, trött av att vara ute hela dagen. Dessutom känns det i benen att man gjort diverse böjningar för att mäta längdhopp och ytterligare böjningar för att lägga upp nedriven höjdhoppsribba.

I morgon ska vi tillbaka till det vackra Dalstorp igen. En av många skolor som ligger i anslutning till en sjö. Under konferenstid ska vi bli inspirerade till utematte. Detta av de trevliga och kunniga tjejerna från Navet i Borås. http://www.navet.com/Hoppas vädret håller sig - och att man får uppleva samma magiska vattenspeglingar som jag lyckades fånga med min gamla kamera idag.

måndag 14 september 2009

Miniräknarmattemöjlighet


Inte tar det många timmar förrän man är tillbaka i vardagen igen. Roligt att höra och se att eleverna jobbat bra och dessutom genomfört ledarskapet av Skoljoggen på ett positivt sätt. Dom är sexor nu, mina elever, och det är en jobbig tid. Det är så mycket som händer, så det är svårt att komma som vikarie i en sexa.


Kommer själv ihåg när jag gick på lärarhögskolan och tog springvik på lediga dagar. Ett av de allra första inhoppen var i en sexa i Borås. Jag skulle ha no och gå igenom det här med konkava och konvexa linser.


"En konkav lins har man tagit delar av" mässade jag. "Hur skulle ni säga att en konvex lins ser ut?"

"Den ser ut som du", sa en (skärpt) pojke.

Så sant, så sant --- ett utmärkt exempel..... som egentligen var mer sanning än provokation .


Visst försöker en del elever få lite extra uppmärksamhet, när det kommer en ny person i klassrummet. Kanske bara för att de känner sig otrygga, kankse mest för att hormonerna säger "testa,testa".


Vi har bara två läxor i veckan - engelska och matte. Som engelskauppgift hade jag gett eleverna att översätta en sångtext från svenska till engelska och en från engelska till svenska. De hade gjort imponerande översättningar av t.ex We are the champions, Brevet från kolonin, Sommaren är kort, Snälla, snälla och en riktigt bra översättning av Du gamla du fria. Några av eleverna tyckte att uppgiften var så rolig, att de ville ha ytterligare en likadan veckoläxa. Och det går ju bra - de andra får träna på att översätta vanliga meningar och tänka på grammatiken.


Jag brukar själv sätta ihop mattekläxor till eleverna - så att det blir lite utmaningar. Förra veckan var jag lite lat och drog ut en extrauppgift från den Lärarhandledningspärm som jag egentligen aldrig använder.... Det var en sida med rena räkneuppgifter gällande alla räknesätten. Många hade lämnat in sin läxa.

"Hur många av er har använt miniräknare" undrade jag.

Ingen räckte upp hand.

"Jag tycker att det hade varit väldigt smart att använda miniräknare" sa jag. "Det är ju det som man nästan alltid använder i verkliga livet. Man har ju dessutom alltid miniräknare med sig"

Eleverna tittade på mig...frågande ....

Tre fyra händer kom upp ....jo, de hade faktiskt räknat på minräknaren. De såg väldigt nöjda ut när jag framhöll det positiva i detta.

Ingen sa nå´t om fusk. Jag vet att en del av föräldrarna tycker att det ska räknas som på deras tid, på papper. Och detta trots att miniräknare var vanligt förkommande när föräldrarna gick i skolan.

Vi pratade en stund om att matte till stor del är att förstå hur man ska utföra olika lösningar och vi pratade om hur vikigt det är med överslagsräkning - och hur lite viktigt det egentligen är att kunna ställa upp algoritmen 1822 - 1459. Miniräknaren är ganska självklar om man vill veta exakt svar.

När jag var ute och promenerade i det vackra svenska sensommaren ( eller är det tidig höst?) kom jag på en sak. Jag ska göra ett antal uppgifter som eleverna ska få räkna ut med sina mobiltelefonskalkylatorer. Lära sig hur miniräknaren som man nästan alltid har med sig ( men inte får använda i skolan) funkar. Det är ju lite olika på olika telefoner. Jag tror att det kan bli en riktigt bra mattelektion.

Och läxan - ja, den löser man ju på det sätt som det passar en tolvåring på bästa sätt!


En vacker sensommarbild från vårt vackra land vill jag ge er.





söndag 13 september 2009

Nyss nedkommen...







...från skyn och mottagen av C, som bjöd på stekt stömming (mmmm) till kvällsmat....
kan man bara konstatera att det var en fantastisk, kul, annorlunda erfarenhet som jag hade möjlighet att få.
Hydra var fint, men SÅ förtorkat - boendestandarden var under all kritik, och detta trots att vi hade den vackraste utsikt man kunde tänka sig och kursen var BRA, men tiden kunde använts på ett mer effektivt sätt.
Intressant och utvecklande var att möta kolleger från ett stort antal länder och intressant var också att se en grupp formas, och vilka stadier man tar sig igenom på en vecka. Det glada, vänliga stadiet, konflikter som uppstår, tillbaka till en bra relation, nya upprörande oliktänkanden - och så var kursen slut och tårar flöt.

Tack EU - det var kul! Åker gärna igen - och helst tillsammans med en god kollega. Om inte K varit med, så hade jag säkert haft hemlängtan ibland.
Lägger ut ett par fina bilder från Hydra - kommer säkert att återkomma till veckan på ön. I morgon blir det vardag igen- jag är inte det minsta förberedd! Men jag har ju alltid lite dramövningar att ta till!

fredag 11 september 2009

Graa Grekland

Sa har tror jag det ar: Tva haxor steg i land for fem dagar sedan. Nar haxorna kom, sa var det varmt som i Gehenna. Denna forsta kvall, var solnedgangen obeskrivlig. Den roda solen foll snabbt ner i ett gronblatt hav. Sen kom stormen. Den varade hela natten. Nar morgonen grydde, sa var vindarna nordliga och molnen hopades i skyn.
Vadret var en besvikelse for sydlanningarna- italienare, portugiser, malteser, greker. Vi nordbor tyckte det var helt OK. Behagligt ljummet. Fa timmar med brannande sol.
Igar blev det genomgratt. Idag kom regnet. det forsta sedan i maj. Jag trodde att sydeuropeeerna gillade regn, men det var inte sa.
Jag tror att haxorna fran Sweden kom med regnet och svalkan. Som straff blev de gruvligt myggbitna.
Haxorna ar ganska nojda med kursen, men manga underliga saker har hant. Konstiga konflikter.... Gruppens dynamik. Dramaintresserade manniskor ma vara lite annorlunda.

Snart ar det hemresa. Har borjat fundera pa mandagens lektioner. Visst kommer mina nya erfarenheter till anvandning.
I kvall ska vi spela upp grekiska dramer for varann. Ska bli intressant. Och visst borjar jag langta hem.... lite.... hopps att vadret ar battre darhemma.

måndag 7 september 2009

Harligan Hydra

Sitter pa ett obeskrivligt stalle och skriver. Bortom all tid och rum. Inga vagar , inga a, bara vind och vatten. Igar var det varmt, varmt, Idag hanger askan i luften. Har tranat pa kroppskontroll idag pa formiddagen. En beromd actress fran Britain var larare.
Har badat i havet femtio meter i fran mej. Salt med stenigt. Ha det bra dar hemma. Jag ar i en annan varld.

lördag 5 september 2009

Kappsäcken klar


Känns lite konstigt att få göra en resa till en medelhavsö på betald arbetstid. Att dessutom EU satsat 20 000 kr på mig för att jag ska få en veckas kompetensutbildning, det känns som rena vinstlotten.

I morgon tidigt bär det av till Hydra, tillsammans med kollegan, vännen, gamla revykompisen mm Kristina. Vi ska lära oss mer om hur man kan använda drama i skolan. Ytterligare en deltagare kommer från Sverige, Barbro från Göteborg. Resten av våra kurskamrater kommer från skilda delar av Europa, den övervägande delen kommer från sydeuropa. Kursledarna är professionella aktörer. Så det här blir spännande - och säkerligen mycket givande. De EU-finanierade Comeniuskurserna tycks garantera högsta kvalitét.

Visst känner jag lite oro i kroppen idag, det ska inte förnekas. Detta är ju en ganska lång resa - flyg, med mellanlandning i Köpenhamn, buss från Athens flygplats till Pireus och sedan hydrofil (speedboat) ut till den lilla ön Hydra. Skönt att inte vara ensamresenär....

Kollade väderprognoserna för Ydra ( på yr.no) och det tycks bli lite "sämre" väder i området under nästa vecka. Så jag har packat flera halvlånga byxor och fler tröjor än vad jag från början tänkte. Och inte så mycket badkläder....

Nu har jag inte valt den här kursen för att få sol och bad - utan för innehållet, vilket intresserar mig storligen. Jag har alltid använt mycket drama och teaterövningar i skolan - bl.a. gick jag och Kristina en högskolekurs inom område drama, redan på 80-talet.

Jag vet att drama skapar självförtroende/självkänsla och att man genom drama kan skapa glädje, skapa förutsättningar för att förstå andra människor och för att förstå skolämnenas olika kunskapinnehåll. Detta har jag redan testat! Nu är det tänkt att jag ska få fördjupad insikt och påfyllning i idéförrådet.

Kursen är upplagd så att man har ett förmiddagspass mellan kl 9 och 13, lunch kl 14 och sedan ett kvällspass kl 18 - 20.30. Middag serveras kl 21. Så det är där emellan lunch och kvällspass som jag hoppas få användning av badkläderna.... En eftermiddag - onsdag -är helledig. Hoppas att det är OK sol och badväder då. Vid ett par tillfällen, så åker vi på lunch eller middagsutflykt till staden Hydra - vår kursgård ligger några km därifrån.

Spännande ska det bli!

Hoppas att det finns internetuppkoppling - annars är det risk för abstinens. Tar med kamera och USB-överföringssladd och hoppas kunna lägga ut lite hellenesiska bilder och greklandsinspirerade tankar.

fredag 4 september 2009

Gympans gengångare. Gummistövlar gäller.

Igår var jag på terminens första gympapass. Det känns idag. Så där arton-tjugo timmar efter välförrättat värv, så kommer gympans gengångare krypande i alla sommar-slöa muskler. För även om man promenerar åtskilliga mil under en sommar, så är det många rörelseceller som legat i träda. Det känner jag av idag - och förstår samtidigt hur viktigt det är att någon gång per vecka träna annat än benmusklerna.
I dagens BT kunde man läsa om att gummistövlar är en trend i höst- liksom det har varit hela sommaren. Klokt i ett land som vårt. Roligt att se alla färgglada stövlar på var och varannan flickfot. Tyvärr så har trenden inte slagit igenom för killarna, dom går fortfarande omkring i sina lättblötta gympaskor. Precis som jag gör, vilket medför att mina blå adidasskor har fått göra sällskap med tvättnötterna ganska många gånger under sommarens senare del. Får försöka bli trendig jag också, och införskaffa ett par roligare - och förhoppningsvis mera foträtta gummistövlar, än mina gamla grågröna. Det skulle säkerligen bidra till mera torrskodda promenader.

Måste le åt C-E. Han sitter just och tittar på damfotboll. Denna fotbollstokiga man har lite svårt för den sporten, han sitter på övervåningen och skriker och svär :( åt spelarna. Jag håller med honom, dam och herrfotboll är två skilda sporter. Samma regler gäller, men spelet utförs på två olika sätt. Jag gillar också herrfotboll bäst, och det är därför jag sitter framför datorn i stället framför TVn.

Idag fick vi var sin röstsedel i postlådan, C-E och jag. Förstår inte varför man håller allmänt val till kyrkans styrelse. Kyrkan är ju sedan länge ostatlig. I vår församling finns bara en röstlista. Och då undrar man ju ännu mer, hur det kommer sig att någon röstar. Förrförra valet var jag med på listan. Valet efter så valde jag bort mig själv, det där med kyrkopolitik var absolut inte min grej. Speciellt som det under min session var rena hallaballon i kyrkans styrande organ -och dessutom var man utan något som helst inflytande. Fast det var ganska trevligt på mötena.

Damfotboll och kyrkoval, det väljer jag bort - gympa och gummistövlar, det gör jag tummen upp för.

torsdag 3 september 2009

Kan kunskap kränka?

Kom att tala om att vara rak och verkligen ge föräldrar kunskap om hur deras barn mår i skolan, idag på personalrummet.
- Men om man är för ärlig, så kan föräldern bli kränkt, sa nå´n.
Är det inte vår uppgift att uppriktigt ge alla föräldrar information om hur allt står till?Skönmålning tjänar ingen på - OCH det måste väl dessutom vara för BARNEN som vi jobbar och för dem vi står upp.
Eller - har jag fel! Jag bara undrar!

onsdag 2 september 2009

Besvärligt berömma - beröm behövs.

Det är lätt att berömma barn. När man jobbar i skolans värld, så söker man alla möjligheter att ge eleverna ärligt beröm. För ärligt måste det ju vara - falskhet är bland de värsta egenskaper jag vet.


Berömma sina kollegor ? Jo, det går ganska bra, men jag känner samtidigt att med vissa kollegor kan det finnas konkurrens och viss prestigekänsla. Där blir det svårare att berömma, men lyckas man någon gång med det, så känner man sig extra nöjd med sig själv - man har ju faktiskt övervunnit den egna stoltheten och vågat erkänna någon annans goda förmåga.


Chefer då, behöver inte de också beröm? Säkert - alla är vi ju BARA människor- och vi har alla ett stort bekräftelsebehov.


Men kan man berömma en chef då? Och hur gör man, utan att det blir dumt. Jag funderade mycket på det under dagens storkonferens, där flera av våra chefer var med. Vår u-chef tillsattes för ett antal år sedan, och han var inte rolig att lyssna på i början. Han var så torr och tråkig, så man uppfattade inget av det han hade att säga, man hade mer än nog att hålla sig vaken. Idag var han inspirerande, tydlig och avlyssnande. Jag skulle velat gå fram till honom och berömma honom för hans föredragning. Men det kunde jag väl inte göra - för då hade jag ju samtidigt, fast inte klätt i ord, talat om att han inte var så bra förut. Och tänk om han inte visste det!


Vår p-chef har jag haft många förutfattade meningar om. Tänk, vad mycket negativt jag tänkt och tyckt om honom. På avstånd. Nu har jag lärt känna honom och förstått att jag har haft totalt fel i min bedömning, byggd på missuppfattningar - och kanske lite eget prestigetänk.


Vår arbetsplats har blivit mycket trevligare sen p-chefen tillträdde. Jag skulle vilja berömma honom för hans insats, och det kanske jag skulle kunna - så väl har jag lärt känna honom.


I allafall är p-chef och u-chef värda var sin ros. Och jag får fortsätta träna på att ge beröm....





tisdag 1 september 2009

Aktuell arbetstid


En lärares arbetstid är 45 timmar per vecka. Att man har så långa arbetsveckor beror på att man har ferier, och måste reglera den ledigheten genom att jobba mer under terminerna.

Man har alltså teoretiskt en arbetsdag som börjar kl halv åtta och slutar kl fem - en halvtimmes rast inräknad.

Trettiofem timmar av arbetstiden ska göras på skolan, på arbetsplatsen, resten av tiden har man förtroende att göra på annan plats.

En lärare är på kurs, klasslärarens arbetsplatstid är slut- vad händer då? Jo, då måste en annan lärare ta av sina timmar i skolan, för att gå in i den klass som annars skulle bli utan lärare. Vid förfrågan om ordinarie lärare kunde tänka sig att arbeta i sin egen klass, blir svaret att läraren inte kan jobba på sin fritid.

Hur var det nu? Nio timmars arbetsdag per dag - kan man då ha fritid klockan mellan två och tre på eftermiddagen ? Är det nattpass som gäller?

Man förväntas lägga sina utvecklingssamtal under de trettiofem timmarna på arbetsplasen. För dom ska man inte göra på sin fritid. Men de där tio extra timmarna då - när ska man göra dem, när man har så "mycket" fritid?

Enklast är ju att göra dem i skolan, och så gör jag.... Min arbetsvecka blir väl 37-38 timmar utom då det är bedömningstid.... då bli det mer. Hemma gör jag inte mycket numera - utom då jag promenerar - då arbetar hjärnan för fullt och de bästa lektionerna skapas. Så även under sömnlösa stunder på nätterna. Så egentligen borde jag ha ob-tillägg....

.... och om jag får det på natten och dubblar arbetstiden, och dessutom tar 1,5 gånger arbetstid under promenader på kvällstid eller helgtid ...ja, då blir det säkert 45 timmar.

Jag kanske inte ska raljera för mycket över våra arbetstider, en del jobbar jämt och en del av oss gamlingar har så mycket i den "pedagogiska tips hårddisken", så vi har möjlighet att ta det lite lugnare. Dessutom har vi lärt oss att lagoma lektionsförberedelser är de bästa - det blir ändå aldrig som man tänkt.... vilket också är tjusningen med lärarjobbet.

Men trots att jag varit lärare 34 år (till jul), så förstår jag inte det där med våra arbetstider ... att man kan ha fritid under elevtid och att utvecklingssamtal inte bör ligga på de tio timmar i veckan som kallas "förtroendetid".

Men jag vet att vi har en fördel i arbetet : Har vi elevfri tid, och inget annat skoljobb är ett måste just då, ja, då har man möjlighet att ta en ledig eftermiddag om man skulle behöva.
Jag vet också att alla lärare jobbar hårt - det är inte det jag vill åt - det är bara det att jag aldrig fattat det här med våra arbetstider. Vilket jag tror att alla nu har fått klart för sig.
Kan någon kanske hjälpa mig?Det vore helt enkelt intressant att förstå hur man egentligen jobbar.