söndag 30 januari 2011

Spårsöndag

Häftigt att komma ut och se omgivningen ur lite andra synvinklar än normalt. Som grannhuset här, sett från den skidbärande skarbelagda Stockremmamossen. En verkligt härligt solskensskidmöjlighet, alldeles på andra sidan byvägen. Var ute en lång stund på förmiddagen, och åkte kors och tvärs därute. Superhärligt!
Konstaterade att jag absolut inte har någon anledning att uppsöka skidspår på andra ställen, när jag har en jättearena alldels intill. Räcker gott för att känna rörelsevälmåendet och få igång ordentlig transpiration. I eftermiddag får C-E ge sig ut där .... det har han nästan bestämt sig för.
Djurspår fanns det gott om på mossen. Rådjur, älg, hare. I de skogsnära partierna fanns det mycket spår av att djuren försökt att hitta något att äta under snön.
En del roar sig med att köra scoter på mossen, och det är säkert kul det också, även om det inte är något som tilltalar mig.


Under det att mina skidspår gång efter annan korsade varann, funderade jag på gårdagens ganska oavslutade blogginlägg. Känslan av att ha fått bekräftelse var så överväldigande att jag glömde att se på det här med anti-mobbing modeller fån en annan synvinkel än min egen.
Undersökningar visar sällan på hela sanningen, så tror jag iallafall att det är. Jag tror att för en del lärare så funkar de olika modellerna alldeles utmärkt och ger mätbara resultat.
För jag är ganska säker på att om man TROR på det man gör så FUNKAR det.
Dilemmat ligger i att man i kollossalkroppen "arbetslaget" många gånger förväntas/tvingas göra samma saker. Men eftersom man är olika personligheter och har kommit olika långt i sin lärarerfarenhet, så fungerar det inte alltid.
Så den som tror på någon anti-mobbing modell, ska ju inte nedslås av skolverk och media, utan fortsätta sitt arbete. Medan jag, uppbackad av undersökningen, kan fortsätta på mitt eget sätt att jobba med värdegrundsarbete.
Kattpojkarna kommer inte ut så mycket på veckorna, så det njuter i fulla drag av utemöjligheterna på helgerna. Vi bor ju alldeles vid byvägen och den har blivit dödsfälla för ett par av våra tidigare katter. Hoppas att Fredrik och Fransson blir lika trafiksäkra som Fritz.

Fransson är mest intesserad av olika slags jakt. Att fånga någon fågel har han ännu inte lyckats med, men i fredags så fångade han sina första mus. Fredrik var också intresserad av fångsten och tillsammans lekte de med en förskrämd mus, som de hade burit upp på verandan. Men än så länge vet inte kattpojkarna att man äter möss, så musen lyckades smita ifrån dem. Två storjamande och stortittande katter stod där med var sin lång nos.
Fåglarna, som jag tidigare beskrev hade minskat i antal, har kommit tillbaka. Idag på fågelräknardagen har vi sett talgoxe, blåmes, pilfink, gulsparv, nötväcka, domherre, tofsmes, talltita, hackpett och nötskrika.
Man blir glad av att se alla fina fåglar igen.
Får nog gå ut en sväng i eftermiddag, idag känns det som man måste fånga den fina dagen. Och när solen försvunnit för idag, jag då är det zumbadags. Riktig rolig rytmisk rörelse!

lördag 29 januari 2011

Mot mobbing-metoder

Måste erkänna att jag kände mig både lite nöjd och lite uppymd, då jag såg gårdagens nyhetssändningar och dagens tidningsrubriker. Det känns ju alltid bra att få "rätt", och speciellt som man tidigare varit den som ansetts ha "fel".
Värdegrund är ett 90-talsbegrepp som är det som all undervisning måste bygga på, anser jag.
"Värdegrund handlar ytterst om relationer mellan människor och om hur vi behandlar varandra som barn, unga och vuxna. Värdegrunden som ett begrepp infördes under 1990-talet. I de nya läroplanerna är värdegrund centralt och ska genomsyra all verksamhet i förskolan och i skolan.......Arbetet med värdegrunden är en ständigt pågående process som alla vuxna i skolan ansvarar för i alla miljöer." / Skolverkets skrivning om värdegrund
Självklart för mig, och förhoppningavis för alla andra som jobbar inom skolans verksamhet.
MEN vad som aldrig varit självklart för mig, är att vi ska ha speciella lektioner i värdegrund.
Vilket så många av mina kollegor runt om i landet har.
Jag har verkligen försökt lägga in en värdegrundslektion i veckan, jag har försökt flera gånger. Har gått Lion´s Quest utbildning och försökte med värdegrundslektioner en halv termin. Har beställt diverse material, försökt använda kollegors material .... men det har aldrig funkat. Jag har gett upp efter ett par tre veckors värdegrundslektioner, för mig har de helt hängt i luften, och jag har aldrig på ett trovärdigt sätt kunnat förklara för mina elever varför vi genomfört dessa "efter - mall- lektioner".
Många gånger har jag känt mig som en underlig anti-person, då det har varit dags att skriva kvalitétsutvärderingar och beskriva det värdegrundsarbete som utförts på skolan. Jag har fått medge att jag inte har något kontiunerligt värdegrundsarbete i mina klasser. Jag har värdegrundsarbete varje dag, utifrån de situationer som uppkommer.
Därför känns det gott i hjärtat att från Skolverket få "medhåll" om att färdiga manualer inte ger någon större effekt.
Läser dessuom följande på nätet:
Ola Lindholm, chefredaktör på Kamratposten, är upprörd över mobbningsprogrammen:

– Det är skandalöst att kommunerna köper sig fria i mobbningsfrågan. De lägger kommunala skattepengar på program som inte har bevisad effekt och som i många fall har helt motsatt effekt, säger han till TT.

Han säger sig dock inte vara "ett dugg förvånad" över att antimobbningsprogrammen inte fungerar.

– Vi som har jobbat en del med skol- och mobbningsfrågor har anat det länge, att de program som kommunerna köper in, och som inte bygger på vetenskapliga grunder, inte har någon effekt.

– Men det är fantastiskt bra att studien är gjord. Det här bevisar att man måste jobba med mobbning på ett helt annat sätt, säger Ola Lindholm.

Jag kan bara hålla med.

I förra skolan så var det Kamratstödjare som gällde. Kommer ihåg att jag reagerade starkt på att dessa skulle väljas av eleverna själva. De blev ofta de populäraste elverna som blev "Kamratstödjare" och jag reagerade på att inte alla var de lämpligaste. En del ledare har faktiskt blivit det på ett "negativt" maktutövande och är långt ifrån empatiska.

Att jobba för en gemensam positiv värdegrund och emot mobbing är det viktigaste vi gör i skolan. Här tror jag vi måste använda både professionalism och sunt förnuft. Alltid reagera mot det som är fel, både när det blir fel mot barn och mot vuxna. ( Vikarier är ju tyvärr väldigt utsatta för otrevliga bemötanden av elever.)
Avgöra vad som är så allvarligt att barnen behöver hjälp ... eller om det är en sak som de utvecklas bäst i att försöka reda ut själva. Värdegrund varje lektion - aldrig tillåta negativa kommentarer och elaka anspelningar. Inte blunda för det som händer, även om andra tycker att man egentligen inte har med det att göra.

Det känns bra för den envisa åsnan Anna-Lena ( bilden från Hydra hösten -09) att känna att hon inte är så fel ute, trots att hon ofta tycker annorlunda.

fredag 28 januari 2011

Önskvärt: Öppenhet - överhetsödmjukhet

Det är mer än fem år sedan och mindre än tio år sedan, som jag första gången hörde talas om det. Det handlade om en kvinna som bar samma förnamn som jag och som uppskattningsis var i samma ålder.Kvinnan jobbade i äldrevården i grannkommunen norrut. Hon hade uttalat sig i media om missförhållanden på sin arbetsplats och för detta fått både reprimander och repressalier. Jag blev synnerligen upprörd å min namnes vägnar. Va, får man inte längre tala om att något är fel?
En tid efter detta kom en förordning gällande alla anställda även i vår kommun. "Ni får inte uttala er till pressen, det är det cheferna som gör."
Nu brukar vi väl inte så ofta ( eller aldrig) gå till pressen, men att öppet få säga vad man tycker, det är ju faktiskt en rättighet instiftad i vår grundlag.
I grannkommunen västerut är det just nu turbulens. Något som gett stora rubriker i lokalpress och lokalradio. Anställda har omplacerats, hotats och t.o.m. sparkats för att det vågat kritisera sina överordnades sätt att behandla dem och sina abertskamrater.
Jag blir lika upprörd igen!
I flera arabländer är det just nu uppror för att folk har tryckts ner av diktatoriska och totalitära regeringar. Jag anser att de kommunala diktaturfasonerna visar samma tendenser, fastän det gäller färre människor.
Jag är också rädd att tycka något, för om jag gör det så kan jag åka på reprimander och repressalier. Men så får det bara inte vara, vi måste kunna få ta upp och diskutera, utveckla och framförallt förbättra det som är som vi ser inte fungerar- och vi måste få vara öppna även om vi ör till fotfolket.
Vi kallas "medarbetare" från alla överlydande, men det är bara ett vackert ord .... om vi vore medarbetare så skulle vi våga vara öppna och vi skulle veta att det vi sa, skulle tas på allvar.
Såg på "Uppdrag granskning" där det handlade om IKEA och familjen Kamprad. När man anställdes inom IKEA-koncernen så blev man skolad i lojalitet, lojalitet och åter lojalitet. Det finns inga stiftade lagar om lojalitet, och visst underlättar det om man försöker var solidarisk med sin arbetsgivare - men inte till vilket pris som helst. Om man upplever att felaktigheter begås, så måste man få säga i från och få tycka. Det klart enklaste vore om man då kunde bli både lyssnad på och hörd, så behövde det inte bli så stort att det hamnade i media.
Visst är överordnade bara människor de också och visst kan de göra misstag. Men lite ödmjukhet, där man kunde medge att man har fel, det skulle ju även en överordnad kunna kosta på sig. I stället för att låta prestigetänket ta över och fortsätta hävda att man gjort rätt - uppbackad av lojala kollegor.


Nej, lojalitet det kan vara ganska osunt. Tyvärr ser man det för ofta.
Jag tror på öppenhet, även om det kan svida. Samt ödmjukhet - och då från alla parter.
Hymmel, lägga locket på, ljuga.... det är riktigt farligt. Till slut kokar det över - och det har de gjort i både grannkommunen och i arabländerna.
När ska folk fatta att det i längden inte håller att missbruka sin maktposition?

tisdag 25 januari 2011

Efterhängade effekter

Fransson kom farande runt husknuten i lördags. Två meter efter kom en jakthund lufsande. Fransson for upp på verandan och in i hallen, snabbt som ett jehu. Dagen efter ville inte Fransson gå ut. När vi tvingade ut honom, så satt han på verandan och spanade oroligt.
Igår gick han försiktigt någon meter utanför säkerheten, fortfarande med ögon och öron öppna. När han erbjöds ingång, så tog han chansen direkt. Efterhängande hundskräckseffekt. Undrar hur länge den varar.

- Man kan inte ha svart och blått ihop, sa servicedamen i klädaffären, en gång är jag provade svart kjol och blå tunika.
När jag gick över skolgården idag såg jag att jag fått på mig blåa sockar till svarta tights. Mörkblått är förvillande likt svart i taklampsljus. Jag har försökt gömma nederdelen av benen hela dagen .... Tror att det gått bra, ingen har tittat konstigt på mig. Efterhängande effekt av traditionell färgfelskombination-veta-bäst uttalare.

I söndagens GP kåserade Karin Hjulström kring hur hennes mammas uttalande förföljt henne genom livet.
- Du är hopplös, hade hennes mamma ofta sagt. Hon blev hopplös och känner sig fortfarande ofta hopplös.
Efterhängade effekt av klumpigt vuxenuttalande. Hur ofta säger vi inte dumma saker till våra barn, både som föräldrar och lärare?

- Tänk så många gånger jag har försvarat dej, fick jag höra i den grövsta utskällning jag någonsin varit med om. Så här långt kommen i mitt liv, hade jag aldrig bekymrat mig över om att vara illa omtyckt eller ifrågasatt. Efter denna tidpunkt har jag många gånger funderat på hur jag är sedd, och det har blivit en lite ångestladdad fråga. För är man inte omtyckt, hur gör man då för att bli bekräftad .... ? Jo, då kan man bära sig ganska dumt åt.
En efterhängande effekt av ett uttalande i affekt.

Läser just en bok som heter "Ditt inre centrum". Det är en bok som utgår ifrån psykodynamiskt tänk. I ett kapitel ska man fundera över sitt barndom och på det inre barn som fortfarande finns kvar från denna tid.
En av frågorna lyder "Hur gjorde du för att få bekräftelse ?"
Mitt svar: Jag skulle alltid vara bäst.
Hur är det idag? Joodå, jag vill fortfarande vara bäst ... vilket yttrar sig i att mitt inre barn vill ha bekräftelse för att jag gjort bra saker. Och får inte mitt inre barn den bekräftelsen, så blir det ledset och besviket.
En efterhängande effekt från barndomskraven.

Intressanta tankar blev det ... och att jag halkade in på dem berodde på att jag tog fel färg på strumporna i morse! :)

söndag 23 januari 2011

(Ungdoms)underhållningsuppdaterad

Tittade på P3Guld-galan i går kväll. Anledningen till att jag tittade var egentligen inte alls för att uppdatera mig med musiken i tiden, utan för att se om jag kunde upptäcka dottersambon bland alla kändisar som sannolikt skulle zoomas in. Nu var bildkvalitéten på galan absolut bättre för radio än TV, så jag såg inte skymten av H. Dessutom hörde inte hans "käntband-bästband" -gitarristkompis band till de nominerade, så någon plats på de främsta raderna hade de sannolikt inte. Under en och en halvtimme så fick jag lära mig en hel del om 2010 års svanska musikliv. Det visade sig att det fanns många svarta ( eller är det kanske) vita hål i denna kunskap. Visst kände jag igen en del, men över hällften av de nominerade artisterna var helt okända för den gamla tanten .... och då flera av pristagarna också.
Robyn vann tre klasser. Hon är ju en supermusiker, jag har alltid gillat hennes musik. Hon lyckas hitta nya ingångar till sin musik. Genialiskt, tycker jag.
Håkan Hellström uppträdde, men fick ingen utmärkelse. Jag har aldrig förstått hans storhet. Han låter ju hela tiden likadant ... och inte så vackert, tycker jag.
Oskar Linnros uppträdde också, honom gillar jag.
De flesta guldgalevinnarna kände jag inte alls igen, Johnossi, Carlito, Khoma, This is Head t.ex. Khoma var en heavy metal grupp - liksom The Haunter som framträdde på galan. Jag trodde att den riktigt tunga musiken var en nittiotalsföreteelse, men se där hade jag fel. Intressant att höra och se dagens unga musiker.
Klädseln var absolut ett kapitel för sig. Programledaren såg ju hela tiden förskräcklig ut, men i övrigt så var de olika artisterna väldigt mycket klädda i kläder från det svunna seklet - mycket secondhand tror jag, det kändes i allafall som om det var återanvänt. Bra föredömen!

Apropå kläder, så pratade med dottern vars sambo var på galan i går eftermiddag. Han hade anammat låna-kläder/återanvända kläder tänket, berättade dottern. Dotterns märkeskavaj, övertagen från systern, samt dotterns svarta mössa.
- Men man kan väl inte ha mössa till kavaj, sa jag. Dottern hävdade milt, men bestämt, att det var så ungdomar klädde sig idag. Jag försökte se framför mig hur sambon skulle se ut i svart kavaj och mössa av sotarmodell .... nä, det blev inte så snyggt. Men kanske frammanades felaktig bild .... och förresten så förstår jag inte vad som är snyggt eller inte.
Varvid jag kom att tänka på skolvärldens mössdebatt. Jag har alltid tyckt att den varit så dum. Alla unga människor har ju sina egna attribut. Numera har mössorna övertagit kepsarnas roll.
Jag förstår bara inte vad det gör att man har på dessa i klassrummet, det är ju inte där i moral och respekt sitter, vilket många tycks tro.
Visst följer jag den gängse inställningen - jag ber oftast eleverna ta av sig mössan - men ibland har jag låtit dem sitta med mössan på. ( Detta handlar inte om min nuvarande klass ... de har inte riktigt kommit till identitetsattribut ännu)
Dessutom har vi diskuterat en del möss/kepsbäranade-inställning. Mössan är klart en del av ungdomarnas identitet. Jag anser att jag missbrukar min maktställning som lärare om jag ber dem ta bort en bit av sig själva.....
Jag återkommer ofta till den sista gången som hela vår amerikanska släktfamilj Lambert var på besök. Jag hade dukat med vit duk och finaste porslinet. Tre tonårspojkar satt med sina kepsar på under hela måltiden. För de amerikanska föräldrarna var detta inget problem - inget att överhuvudtaget diskutera.
I Sverige gör vi problem av alldeles för små saker, det är min bestämda åsikt.
Med dagens GT följde en bilaga, där vårens underhållningsutbud, vad det gäller teater och konserter presenterades. Jag blev så teatersugen! Förr åkte vi ofta till Göteborg för att gå på teater, musikal och opera. Många, många byresor har jag fixat - med bilar eller att byns egen busskortsinnehavare kört en hyrd buss. Galenskaparna blev det ett antal gånger, men också musikaler på Gbgsoperan eller på Lorensbergsteatern. Naturligtvis har vi åkt ensamma jag och C-E, med döttrarna med några vänner eller med kollegor..... Senaste gången jag "fixade" en "byresa" var till kritikerrosade "Lögn i helvete" med Robert Gustavsson och Peter Dalle.
Den var så fruktansvärt dålig, så att jag skämdes att jag "lurat" med mina byvänner. Och sen har det inte blivit någon teaterresa ..... C-E och jag såg "Sista dansen" för drygt ett år sedan. Den var bra! Men nu blev jag riktigt sugen på att åka till Gbg för att se teater - snart. Peter Apelgren skulle vara med i en rolig uppsättning som har premiär i slutet av mars. Den får vi satsa på.... fast gärna något på sportlovet också....
I mars går det en "byresa" till Örebro Länsteater, där bysonen och skådespelaren Peter Jansson har en roll i musikalen Ingvar. Det ska bli riktigt roligt .... och skönt att någon annan tar tag i det som jag sannolikt lämnat bakom mej .... eller allafall gör ett längre upphåll ifrån.... teaterresefixandet.

Underhållningen här hemma är inte fy skam den heller. Den största underhållningen står de båda kattpojkarna för. De får både mej och C-E att skratta gott flera gånger om dagen.
Kameran ger mig egen underhållning. Kul att ta bilder på sån´t som man bara upptäcker när man ser med kameraögon. Att ta fram de bilderna i datorn och beskära dem till önskat resultat, det är underhållning nog.
Har förresten lyssnat till Guldvinnande Johnassi på Spotify, under det jag skrivit detta ... Helt OK ...men inget extra!






fredag 21 januari 2011

Lågskoläge - Lite lurad


Det var nog nästan två månader sedan jag använde lågskor senast. Men i morse så tyckte jag att det var läge att plocka fram dylika igen. Snön har sjunkit ihop ordentligt, och på de platser som man normalt promenerar fram på, så är det barmark - blandat med is. Men mest barmark! Vilkt har resulterat i att eleverna har plockat fram åde hopprep och landhockeyklubbor. Full fart på den nästan snöfria/isfria skolgården. Ljuvligt - ger rena rama vårkänslor.....
Mina absolut bästa, helt enormt sköna lågskor är köpta på Clarks i London. De finns sannolikt även i svenska affärer. Skobutiker med lite kvalitétstänk, marknadsför ju detta ärke även i Sverige. Man kan också skicka efter direkt från företaget, har ingen aning om vad frakten kostar. När jag letade upp favoritskon på nätet, så skickade jag den både till FB och Blogger, så länken finns i inlägget nedan. ( Jag tycker att det är så fantastiskt att webben är så sammanlänkad, jag fascineras hela tiden, och MÅSTE pröva.)
Jag är ganska säker på att mina favoritskor + ett par andra helt underbara Clarksskor botade en riktigt ond hälsporre, som jag drogs med för ett år sedan + - fyra, fem månader. Skorna är så välbyggda, så även hundra kilo tant svävar i dem. Läste några kommentarer på Clarkssidan
och kunde tll min förnöjelse se att fler hade blivit botade från hälont med denna fantastiska sko.Såg den i flera olika färger när vi besökte Clarksaffärerna på Oxford Street i höstas ... och jag skulle kunna tänka mig att ha en av varje färg. Världens härligaste skor!


Tog på promenadskorna - vanliga walkingshoes -när jag kom hem, och tog en promenad fram och tillbaka till stallet. Mitt i vägen var det grusväg, så det man kunde gå med ganska så rask fart. Det gick att att ut stegen i låga, lätta gå-skor. Jätteskönt väder, sol och vårljust. Dagen har blivit ganska mycket längre nu, en timme och tre minuter längre än för en månad sedan. Fyrtiofem minuter av förändringen har skett på eftermiddagen.
Kände mig lite, lite sur på alla tiggarbrev som jag plockade ur postlådan innan jag gick iväg, och som nu låg på köksbordet. Tänkte att jag borde slänga breven från Unicef, Diakonia och Frälsningsarmén direkt i soporna- oöppnade. Så osmart att skicka "tiggarbrev" samma dag .... då är det läge för att det inte blir något bidrag alls.
Öppnade ändå breven när jag kom hem ... och det var inte ett enda "tiggarbrev"... bara tackbrev. Kände mig lätt lurad och samtidigt lite glad över att man uppmärksammat gåvorna från förra året.
Två veckor av terminen är redan avklarade. Tycker att vi hunnit extremt mycket på dessa veckor. Känner att vi tillsammans arbetat fram flera e-twinningidéer som nu blir skolans angelägenhet och inte bara en grej för min klass. Så kul att se engagemanget både vad det gäller fotoprojekt och musikprojekt från många av skolans elever.
Så även om vi inte vinner någon europeisk tävling, så har vi vunnit något mycket större med årets olika projekt - hela skolan är med.
Har hunnit med både Jesu liv och kartkunskap i so i tre-fyran. Vi jobbar ju väldigt mycket efter hur man "normalt" jobbar i fyran - treorna har hela tiden gått tillsammans med de ett år äldre eleverna. I Skolverkets skrift om framgångsfaktorerna för skolan, så kan man läsa att en faktor för framgång är att utmana eleverna, att ställa höga krav på dem, att låta dem ligga längst ut i Vygotskijs cirkel för lärande. Treorna visar verkligen att detta stämmer. Det är så roligt att få följa deras utveckling.....
Utvecklingssamtalen har kommit en bit på väg och det är klart utvecklande även för läraren. Tycker att det är bra som det har blivit, att samtalen ligger i början på varje termin, då det finns stort utrymme att jobba med det som ska utvecklas.
Fort går veckorna, men det gör inget..... det kan inte snart nog bli vår.....för även om det var lågskoläge idag, så kände jag mig lätt lurad av sol och ljus. Tog ingen mössa på ..... och det känns i örsnibbarna ännu. Så än så är det en bit till vår och mössa och halsduk ska man fortsätta att ha på!

Womens Casual Shoes - Un Loop in Ebony Leather from Clarks Shoes

Womens Casual Shoes - Un Loop in Ebony Leather from Clarks Shoes

onsdag 19 januari 2011

Kreativitetskunnighet

Förra året var jag ute och reste en hel del. Det var London och Sevilla, och det var genom goda projekt inom e-twinning som jag fick vara med om några riktigt roliga upplevelser.
Som extra bonus fick jag en biljett även till årets BETT och den tyckte jag att vår skolledare kunde få använda. Han i sin tur fick med sig sin chef - allas vår chef - och på så sätt kunde min resa förra året, förutom en härlig upplevelse för mig, generera att personer i högre positioner kunde få IT-idéer, IT-kunskaper och möjlighet att bilda nätverk . Vilket i sin tur ska kunna påverka datortäthet och användning avICT i kommuenen.
Det var roligt att se hur P var helt uppfylld av det han fått vara med om, precis på samma sätt som jag kände det förra året. Idag när vi talades vid så refererade han till en föreläsning med en brittisk eller var det amerikansk kvinna, som hade föreläst om hur viktig möjligheten att få använda sin kreativitet och att få vistas i kreativa miljöer är för hur framtiden ska te sig. Ungdomar som fått utrymme att arbeta kreativt har betydligt större chans att få ett bra arbete, medan passiva ungdomar har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Föreläsaren hade då hyllat Sverige som ett föregångsland vad det gäller kreativa skolmiljöer, möjligheter till kreativitet och uppmuntran att vara kreativa. Tyvärr kommer möjligheten att krympa något med den nya läroplanen, och då är det viktigt att vi, TROTS detta, fortsätter med den kreativitetskunnighet som så många av oss äger.
Det kändes så bra att få höra detta, och få bekräftat det som är en av de hörnstenar som jag bygger undervisningen på. Läste för ett tag sedan igenom de tidiga inläggen i mina långa blogg, och såg att jag hade som målsättning: Något kreativt varje dag.
Tyvärr har de tankebanorna täppts igen något under tid, men nu är det dags att öppna upp igen. Allt behöver ju inte vara fysisk kreativitet, det går bra med lössläppt hjärntänk också.
Som idag när vi hade drygt fem minuter kvar av skoldagen och jag skrev ordet HUSKU på tavlan och frågade vad det betydde. Det kom förslag på sporter, växter, djur, folkslag, skolämnen och mycket mer och den allra roligaste förklaringen tyckte jag att det kallas HUSKU när man gjort sex mål i ishockey.....
Det är så härligt att se eleverna när de får ett sån´t är ord ... eller en sak som ska användas på olika sätt ... först är det bara någon som räcker upp handen och lämnar förslag, men efter nå´n minut så är det mängder av händer i luften - och när man ska sluta, ja då först kommer en del med sina förslag. Vi tänker olika snabbt, och det är också något vi måste ta hänsyn till .... även långsamma tänkare kan vara kreativa, och kanske mer genomtänkt kreativa.
Kul är det iallafall,det tycker både jag och eleverna..... och det allra bästa är att jag vet att det är väl använd lektionstid!
Apropå e-twinning så fick jag idag ett mail från A-M att ”A snapshot of Europe” har valts ut att delta i den andra omgången av European eTwinning Awards samt att den är med i slutomgången i den svenska tävlingen. Fantastiske Michael Purves idé, som han förverkligat tillsammans med Ole från Danmark .... och av en tillfällighet kom jag med i Europas mest kreativa e-twinninggäng. Så nu hoppas jag förstås på en ny resa med anledning av detta ... eller att vi får något svenskt pris. Spännande och roligt är det iallafall.
Just nu har vi påbörjat nya projekt inom både "A Snapshot of Europe" och " Schoolovision". I år ska alla som vill på hela skolan få bilda kör, orkester och solister i "Teddybjörnen Fredriksson".Och så en massa nallebjörnar förstås. Hoppas kunna bära ut ett piano på skolgården i april och filma/spela in direkt. Kan bli häftigt!
HUSKU förresten .... hur förklarar DU det ordet?

söndag 16 januari 2011

Återvinnande årgångar

- Kolla vad bra julklappströjan passade, sa jag till dottern när vi kom fram till deras skånska boning vid lunchtid igår. K brukar ofta köpa presentkläder på Åhlens, och de har alltid blivit bra.
- Se vad bra tröjan jag fått av dej passar mej, replikerade K.
Jag tittade på hennes svarta, delvis mönsterstickade tröja. Den hade hon inte fått av mig....
- Den är gammal, sa K. Den tog jag för många år sedan.
Varvid jag kände igen den gamla tröjan som jag stickade någon gång på sent åttiotal och använde en hel del.
Så roligt att den fortfarande används - och att den fortfarande är så snygg.
Båda döttrarna ( samt deras sambos) är så bra på att återanvända saker. I deras respektive hem, så är merparten av möblerna redan använda av någon annan. Men fortfarande snygga och synnerligen ändamålsenliga. Det känns som många av sjuttio och åttiotalets barn, har förstått värdet av att gå till secondhandaffärer och secondhandmarknader för att hitta personliga saker att inreda sina hem med. Smart tänkt, tycker jag, och anser att nygamla hem är mycket mer inbjudande och hemtrevliga, än boendemiljöer inredda i nynytt.


Resan ner till Malmö tog väl nästan tre kvart längre än vad den brukar. Väglaget var riktigt uselt på stora delar av Nissastigen. Men har man ingen tid att passa, så är det ju bara att ta det lugnt, så kommer man fram så småningom.
Åt en sen lunch vid Lilla Torg. Len lax med potatismos och limesås. Skånemat är ALLTID god och prisvärd. Malmö är en fin stad och man hittar alltid roliga installationer. Som fönsterlampan här på Lilla Torg.
Spel av olika typer är en kul tradition när man kommer till K och H. Denna gång fick vi bl.a lära oss ett nytt tärningsspel, där man använder sex tärningar. Sen räknar men med femtio, hundra och tusental upp till tiotusen. Omgången som är avfotad ovan, den gick inte bra för A-L. Men i dag på förmiddagen vann jag .... Ett kul och bra räknespel, som jag ska försöka omsätta till skolbruk. Vi har nämligen en massa 1 -6-tärningar liggande i varje klassrum och de används sällan. Personligen tycker jag att tiotärningar är mycket mer användbara. Men här har jag hittat ett bra spel som tränar huvudräkning och hundra/tusentalsövergångar.


Idag på förmiddagen åkte vi till kallbadhuset och fikade. Kändes också som en återvunnen plats. Fullt med folk i det gamla trähusets restaurangdel, där man både kunde äta brunch, smårätter eller fika med hembakta kakor/bröd.

Hade tänkt att vi skulle stanna till vid Östra stranden i Halmstad på vägen hem, för att få lite havsluft. Nu behövde vi inte det, havsluften här var precis lika bra, strandkänslan den samma och dessutom fick vi sällskap av en jätteflock svanar på jakt efter öppet vatten.



Fascinerades över hur fina geometriska figurer som de sönderbrutna isblocken bildade. En ny upplevelse för en inlandstant.


Det regnade mycket i går kväll och i natt i Malmö. Det tunna snötäcket hade försvunnit på de flesta ställen. Detta gällde hela Skåne, kunde vi konstatera när vi vände hemåt igen. Även Hallandsjorden låg bar utmed kusten. Det kändes så gott att se barmark igen, det ingav en tidig vårkänsla.
Härhemma hade snöhögarna som jag skottade upp igår morse också krympt. Tyvärr så hade det också medför en oönskad isbana på garageuppfarten. Synd att isgata är blidvädrets otrevliga baksida .... annars tycker jag det är så skönt att det ska vara plusgrader dygnet runt under några dagar.
Bara att konstatera det alla redan vet- någon vintermänniska är jag inte. Sa till C-E att man borde bosätta sig vid västkusten eller i Skåne för att slippa få så mycket vinter. Men där katten är, där är ens hem .... och alla tre katterna blev så glada när huset blev människorfullt igen....
så.... Men snart är det vår igen!
Tills dess så får vi njuta av två stora palmväxter som K och H tröttnat på och skickade med oss hem. Nu står de bland övrig "djungel" på ovanvåningen. Återvinningsårgångarnas barn gav "åldringarna" möjlighet att pröva på hur bra det känns att återanvända.


fredag 14 januari 2011

Elevepitet


- Dom är ju så rediga, dom flickorna, så det klarar dom säkert.
Det var jag som yttrade de orden till en kollega, precis när vi gick genom ytterdörren och lämnade skolan för veckan.
Funderade sedan på vad jag egentligen sagt. "De är rediga." Vad menade jag egentligen? Jag behövde inte fundera så länge förrän jag var klar med min tolkning av ordet "redig". Ansvarstagande, initiativrik, självständig, ha egna åsikter, klara att fixa saker.
" Den eleven är så duktig!" säger man då och då. Menar man samma sak då? Inte jag iallafall. En "duktig" elev är för mig som klarar skolarbetet bra, som jobbar koncentrerat och bara ber om hjälp när den behöver.
När jag skriver utvecklingsplaner tillsammans med "duktiga" elever och deras föräldrar, så handlar det ofta om att dessa elever ska ta lite mer initiativ, att ha mer åsikter om saker och ting, att delta mer i diskussioner.
Det finns också elever som blir omnämnda med orden " a pain in the ass" eller "ett riktigt monster."
Lärare som uttalar sig så om eleverna, ja, det kan man ju diskutera om de hamnat i rätt yrke .... eller är det bara så att de är ordentligt uttröttade när de uttrycker sig på det nedvärderande sättet. Visar man dessutom att man tycker så illa om eleven, ja, då tror jag ju på att eleven uppför sig på det sättet.... Absolut.
Har ni hört om någon vuxen som är redig? Någon mellan 18 - 75? Funderade på detta när jag tog en fredagseftermiddagspromenad.
Kom fram till att man aldrig hör att någon vuxen är redig, såvida den inte har någon grav funktionsnedsättning. När man blir åldrig pensionär, då kan man absolut bli redig igen.
När man är i arbetslivet, när man är en socialt anpassad vuxen, ja, då är det ingen fördel att vara initiativrik, självständig, ha egna åsikter eller att klara att fixa saker på egen hand. Nej, då ska man passa in i arbetslag, ha likartade tankebanor och inte komma med för avvikande åsikter. Samarbeta ska man också göra, det där att fixa saker på egen hand, det ger ingen fjäder i hatten.
Har man för mycket av epitetet "redig"-kriterierna i sig som vuxen, ja, då kan det till och med hända att man blir sedd som " a pain in the ass" eller t.o.m. ett riktigt monster. Och sådana kan man inte lägga ansvarfyllda uppgifter på, nej, det får man göra på de duktiga .... de som aldrig riktigt nådde skolålderns utvecklingsmål att ta mer initiativ och argumentera med och för sina egna åsikter. :)

tisdag 11 januari 2011

Talgoxetapp

Våra småfågelskådande katter har det lite dåligt med underhållningen. Talgoxarna har i det närmaste upphört att existera, gulsparvar, blåmesar, pilfinkar, titor likaså. När vintern gjorde sitt hastiga intåg i november och C-E öppnade frörestaurangen, så hade vi tjugotalet talgoxar och restaurangen behövde fyllas på både morgon och kväll. Idag ser man bara några stycken fåglar åt gången, och maten räcker flera dagar.
Lite olustigt känns det. Vad har hänt med alla våra småfåglar? Har de bytt matställe eller är det så att de inte överlevde den hårda decemberkylan? Eller är det en kombination? Saknar de små flygande färggranna varelserna gör vi allafall, både jag och katterna.
Skönt att snön sjunkit ihop någon decimeter, tack vare tövädret. Halkan är förstås ingen höjdare, men är det bara grusat på vägarna så funkar det ju bra. I natt kommer det sannolikt några nya snöcentimeter, och det lär väl också förbättra väglaget.
Kul att börja skolan igen efter lovet, ja, det tycktes även eleverna tycka.
De här första två dagarna, så har jag bara njutit av att ha ett av de roligaste jobb som finns.
Samtidigt som jag vet att det periodvis kan vara ett väldigt påfrestande yrke. Beroende på elever, klass, ålder - och framförallt på den egna inställningen och stresståligheten.
Idag var det slöjddag och byte från träslöjd till textilslöjd.
Textilläraren berömde den nya gruppen för koncentration och arbetsvillighet.
- Det är klart att vi är bra, hade en av eleverna sagt. DET ÄR JU VI SOM ÄR TOPPENKLASSEN!
Tänk, jag tror på den självuppfyllande profetian.
Toppenklassen har en egen blogg. Det är kö för att vara bloggare- och fotograf- till de varje vecka återkommande inläggen. Föräldragruppen ville ha en sluten blogg, och det är ju väldigt bra att den möjligheten finns. För klassbloggen är ju egentligen till för föräldrar och barn ... och den är kul att se tillsammans se tillbaka på.... man ser ju både vilken utveckling som skett och hur mycket kul man har haft.

söndag 9 januari 2011

Lärarlegitimation, läromedelslicens

Tog en promenad på grusade vägar till nordsvenskstallet. På vissa ställen så hade snön och isen smält bort helt och där kunde man äntligen ta ut stegen och känna hur det är att gå i lite snabbare takt. Gott!
Funderade en del på läromedel under promenaden. Vi lärare stöts och blöts, med all rätta, inför den lärarlegitimation som det är tänkt att vis ska kunna skaffa oss.
Läromedelsgranskning har det inte varit någon debatt om, på länge. Det är sällan eller aldrig som vi pratar om det i inom skolans väggar eller på fortbildningsdagar.
Vi har nog alla lite olika förhållanden till läromedel. Jag valde för länge sedan bort att jobba strikt efter läromedel .... men ändå har läroboken blivit ganska rådande i matte och i engelska.
I år har jag en trea i matte, och en lärobok som jag inte tidigare använt. Den är riktigt dålig och jag inser att jag under våren får lägga upp matematikundervisningen utifrån kursplan i stället utifrån lärobok.
Fortsättningsboken, som finns för fyran tilll sexan. är heller inte så bra.... men går att använda på ett helt annat sätt än den miserabla tredjeklassboken.
Påpekade för kollegorna som har ettor och tvåor att de kanske kan se sig om efter ett annat läromedel. På så sätt kom vi in på läromedelsdebatten och alla hade åsikter just om matteläromedel. Det är svårt att hitta något som man är nöjd med, det var vi alla överens om.
Vi skulle behöva ha mycket tid för att granska läroböcker. Definitivt! Som det är nu så köps mycket in på rekommendation av någon annan. Som kanske bara jobbat med läromedlet en kort tid. Ofta har man inte tyckt att läromedlet har de kvalitéter som man önskar.
Förhoppningsvis så väljer allt fler bort läromedel och använder det enorma informationsflöde och utbildningsutbud som finns på nätet.
Men böcker måste man ju ha också, förstås. De som gör dessa böcker måste ha kursplanerna för ögonen, och jag tycker också att det skulle finnas licensierade läromedelsföretag,
där man kan lita på att läromedeln är framtagna efter kursplaner och av erfarna pedagoger tillsammans med ämnesexperter. Och så skulle vi behöva ha någon granskningspool inom varje kommun, där man kunde hjälpas åt att granska de läromedel som finns. Kanske t.o.m att skolinspektionen skulle hjälpa till med en första granskning.
Så tänkte jag när jag tog en promenad och andades något som skulle kunna kallas "tidig vårluft".

lördag 8 januari 2011

Vintervägvädervarningar


För andra gången under åtta dagar gamla 2011, så har vinterväglagsvarningar ställt sig i vägen för reseplaner.
I tisdags skulle vi, ett antal gamla kollegor, ha åkt till Halmstad för att besöka en gemensam kollega och vän.
Väderleksrapporten visade snö i större mängd och resan ställdes in. "Onödigt att ge sig ut om man inte måste".
För egen del är jag väl på gränsen till dumdristig åt andra hållet, det ska snöstorm till för att jag ska ställa in, om jag är den som bestämmer.

I tisdags blev det inte så mycket av snön, men nu var ju allt avstyrt. Vi får göra ett nytt försök på sportlovet .... och just nu känns det bra .... man har fortfarande den roliga resan och gemenskapen att se fram emot.

Idag skulle min käre bror ha kommit på lördagsmiddag, men eftersom SMHI gick ut med klass 1 varning, så valde han och hans fru att avstå trettonmilaresan.
Har inte en aning om hur väglaget är idag. Småvägarna har sannolikt regnet förvandlat till isgator och värre blir det väl om temperaturen går ner under noll.

Så det blev storstädning idag i stället. Julksakerna ut och ner i sina olika förrådsutrymmen. Eftersom vi fick en "ledighetsdag" så gjorde vi storstädning i hela huset också. Känns skönt ... det är nästan så att man klarar sig med "småstädning" ända fram till våren.

Härligt när huset återgår till det utseende det har under nio tiondelar av året. Ser så rent och fråscht ut när man får upp lite ljusare gardiner och dukar. Fast jag njuter precis på samma sätt när huset i månadsskiftet nov- dec förvandlas till ett julhus med rött som dominerande färg.

En sak förstår jag bara inte ..... varje år så köper jag en eller två amaryllis. Jag tycker de är så fina. Naturligtvis vill jag att de stora röda blommorna ska förstärka julkänslan i juletid. Ofta blir det så att blommorna slår ut
till nyår, och är som allra finast när julen plockas bort.

Kan någon påminna mig om att jag ska köpa amaryllisarna lite tidigare till ett annat år.



Skolstarten kändes helt OK igår. Även om det blev så mycket olika info och diskussioner så att hjärnan kändes helt i upplösningstillstånd fram åt eftermiddagen. Tur att jag hade haft frökentankarna på ett tag, så att första veckans innehåll var färdigplanerat. Ska bli kul att träffa eleverna på måndag!

torsdag 6 januari 2011

Vygotskij vinkling


"Fröken"tankarna är helt påkopplade sedan ett par dagar tillbaka

Funderar väldigt mycket på hur mycket läroplan och kursplan är baserade på forskning.

Funderar också på hur lite vi lärare diskuterar och vidareutvecklar oss i barns lärande, lärprocesser, forskning, pedagogiska inriktningar och idéhistoria kring detta.

Trots allt är ju lärprocessen det mest fundamentala i skolan.

Med anledning av planerade Story lines, googlade jag fram lite mer i ämnet och hamnade på en sida - Storyline Sverige - där jag hittade en mycket intressant föreläsning, framförallt om Vygotskij, men också innehållande Piaget´s tankar. Naturligtvis stämmer Vygotskiljs tankar väl i hop med arbetsprocessen i Story line. Men även i övriga ämnen kan man med fördel ta med det som Leif Strandberg (psykolog) förmedlade ut v den ryske psykologens pedagogiska insikter.


  • Samarbete - man lär sig först i samspel med andra - i andra hand som individ

  • Aktivitet - man behöver på något sätt aktivt bearbeta det stoff som man ska jobba med - gärna genom lek, drama, kultur

  • Kreativitet

  • Förankring i kulturen

Jag kommer att ta med mig tankarna in i den nya terminen och hoppas att detta medvetna pedagogiska förhållningssätt ska ge goda resultat. Jag skulle gärna vilja dela med mig, diskutera och samarbeta med kollegorna också, förstås.


Har fortsatt skoljobbet idag. Treorna ska ha nationella prov, så jag ha tagit fram målbeskrivningar i matte och svenska samt tittat på innehållet på tidigare nationella prov. Efter detta ska jag nu jobba och låta eleverna använda sitt dåliga Safariläromedel, bara om de får "tid över". Och då menar jag "mycket tid" över.


I morrn är det dags att sätta igång tillsammans med kollegorna. Känner att jag med gott samvete kan sluta någon timme före utsatt halv fem slut tid. Och njuta lite av alla andras klämdag. Ska bli kul att träffa eleverna på måndag igen, speciellt som man fått lite nytt tänk ....Vilket jag tycker att alla lärare borde få kontinuerligt ....för att hitta olika sätt att möta sina elever, för att eleverna ska utvecklas på allra bästa sätt.

onsdag 5 januari 2011

Trettondagstraditioner....


... det har vi inga alls. Mycket beroende på att C-E alltid har en av sina mest arbetskrävande perioder dierkt efter nyår. Årsbokslut. Vilket innebär långa dagar och arbete på helgdagarna.

Sen kan jag ju personligen tycka att det kan räcka med firande, när man både firat jul och nyår. Det kan vara gott att bara ta det lite lugnt.

Naturligtvis har " frökentankarna" tagit över allt mer under de senaste dagarna. Speciellt som vi igår fick ett mail med skolinspektionens beslut, vilket gjorde mej arg, upprörd, ledsen, besviken. Efter att ha besökt vår skola en dag och läst några dokument, så hade man massor av kritik att komma med. Det värsta är att jag inte känner igen mig i det som sägs. Jag känner mig idag som om jag fått skäll för något som jag inte gjort.... och det känns inte bra. Får nog anledning att återkomma .... allt är ju offentlig handling och måste ges möjlighet att belysas från olika håll.
Var i centralorten en sväng på förmiddagen. Passade på att besöka biblioteket och låna lite böcker från såväl skolpool som vanliga biblioteket, till klassen. Bra start att inleda lässäsongen med helt nya böcker, sådana som vi inte har i skolbiblioteket.
Jag blir nästan mållös när jag ser hur många nya, fräscha böcker som står i kommunbiblioteketes barn/ungdomsavdelning. Till synes outlånade. Egentligen borde vi kunna ha ett mycket tätare samarbete med kommunbiblioteket än det vi har. Tänker mig att alla böcker köps in centralt, såväl till kommunbibliotek som skolbibliotek. Allt katalogiseras i samma databas. En del böcker ska finnas på alla ställen, men vissa böcker skulle kunna vandra från ställe till ställe, kanske med en förflyttningshastighet av fyra flytt per läsår. På så sätt skulle ett ständigt förnyande ske, samtidigt som välutbildade barnbibliotekarier skulle göra urvalet och köpa in böcker till såväl fast bestånd som till det vandrande.
Idag är det jag som köper böcker till skolbiblioteket, har gjort så i många år, så jag har väl en viss insikt i vilka böcker som går hem. Men inte riktigt tillräckligt - OCH det skulle vara gott att slippa beställningar, enkla katalogiseringar som inte funkar mm. Biblioteksansvarig kunde jag ändå vara ....
Körde vägen från Tranemo över Mossebo till Grimsås. En stor lastbil låg vält vid sidan av vägen och omlastning höll på att göras. Själv tyckte jag att det var helt OK vinterväglag idag. Men det blir en hel del avåkningar så här års, det hör man talas om på radio titt som tätt.
I skolan var det gott och varmt. Vaktmästaren höll just på att sätta upp en ny filmduk i mitt klassrum. Så det kändes välkomnande, både rumsvärme och mänsklig kontakt. Mer än vad jag vågat hoppas på efter två veckors lokalstängning.
Satte mig ner för att planera lite inför nästa vecka, kollade på den Storyline idé som jag fick av min bästa kollega K tidigt i höstas samt plockade med lite grejer hem. Få se om de blir tittade på idag eller i morrn....
Tänkte göra en Storyline om Sverige och det hade K redan klart. Naturligtvis använder jag hennes tankar och gör dem till mina. Har bara gjort Storyline inom ämnet historia tidigare. K och jag gjorde både vikingatid och Sverige för 100 år sedan under de sista åren jag jobbade i Dp.
Hundraårs-storyline har jag gjort vid två olika tillfällen i G-s. Sista gången blev det en riktig höjdare, jag hade min gamla klass i femman då och så jobbade vi tillsammans med trean. När arbetet med trean var klart, så jobbade femmorna med sina olika personporträtt, översatte till engelska och gjorde en Photo Story som vi använde i ett e-twinningprojekt.
Nu blir det Sverige först - och sen hade jag faktiskt tänkt mig hundraårsprojektet också, för min tre-fyra. Nästa år får vi ny läroplan, och då ska vi läsa kronologiskt - och kommer inte fram till förra sekelskiftet under åk 3-6. Så det gäller att passa på att använda ett vinnade koncept medans tid är.
Kom på att jag skulle vilja ha en Mind Map på datorn, som jag skulle kunna använda genom projektorn. Okladdigt - sparbart. Kollade efter gratisprogram. Hittade först ett helt underbart och enkelt program som heter Smart Draw. Tyvärr så var det bara fritt en vecka, sen kostade det hur många dollar som helst. XMind var däremot bara att ladda ner. Lite klumpigare, lite svårare att sätta sig in i. Men ändå en jättetillgång - ett program som jag sannolikt kommer att använda mig av en hel del. Förhoppningsvis eleverna också.

tisdag 4 januari 2011

Positiva planer

Tog en promenad och funderade. På hur viktigt det är med positiva bemötanden, positiva tolkningar, positiva omdömen, positivt tänk.
Och på att detta förhållningssätt är mindre och mindre förekommande i den tid som råder.
Ja, inte kan man ha enbart positivt tänk vad det gäller klimatförändringarna, kanske. Där gäller det nog mer att ta bort allas skygglappar, att se till att det inte är profiten som regerar, låta föredömlig klimatsmarthet komma till tals. ( Apropå de otäcka översvämningarna i Australien - nå´t måste ju göras...)
Nej, jag tänker i det mindre perspektivet, där människor är de som på något sätt bemöts, bedöms, tolkas....
Jag är inte mycket för studiecirklar vad det gäller granskandet av lärarrollen - men har trots det fått vara med om två stycken under senaste året. Två bra saker har sagts,:
  • Om man ger en person ett negativt omdöme/respons, så behövs det fem positiva för att jämvikt ska skapas.
  • 80 % av elevernas lyckanden/misslyckanden kan man lägga på läraren. Eleverna påverkar endast 20 %.

I skolans styrdokument står det att elever ska mötas där de är ( jag vet att jag tjatat om detta alldeles nyss) samtidigt som alla ska ha nått samma kunskaper /färdigheter när man är nio resp 11/12 år. En logisk kullerbytta....

Det värsta är att det inom förvaltningar och kontrollorgan numera tycks vara kontrollen av det negativa, och uppsåtet att söka det negativa som råder. Det finns ingen människa eller organisation som växer av att enbart få negativ kritik.

Skolinspektionen är ett sådant verk, enskilda personer på spaning efter minsta lilla brist, som sedan gör sanningar av detta - och som media sedan kan ta del av och med glädje sprida vidare.

Fy tusan för slik ämbetsutövning!

Positiva planer, grundade på det som är positivt och med en liten gnutta utvecklingsbar bristfällighet - det tror jag på. Det är väl själva den att ingen bryr sig om vad jag tycker!

måndag 3 januari 2011

Tippande, traktortrackande tant


Har lovat mig själv att göra något bra av den vita årstiden. Rörelse och frisk luft, det måste väl vara bra. Skidor på. Yes. Ta med dem till preparerat spår ... neeej, kan vara väldigt isigt och uppkört. Pinsamt att stå på näsan......för tänk om det kommer någon efter....
Skidor på utanför dörren alltså. Tog på transpirationsfördrivande underställ och vallade skidorna med blått.
Vägen var för isig, förstås. Vek av i det redan uppkörda spåret vid grannhuset. Tänkte upprepa förra veckans vända. Men se, på skogsvägen var det numera ordentliga traktorspår där jag tidigare hade gjort ett skidspår. Betydligt enklare att ta sig fram, alltså. Oj, vad det gick undan i spåren, vallan funkande och isen hjälpte till.
Åkte nog ett par km innan jag vände. Började bli både svettig och fokustappande. Underställen höll inte riktigt vad de lovade ... och det allra sämsta är ju att jag måste ha något fel på min utblåsningsapparatur. Glasögonen immar igen, så fort det blir lite extra utblås. Likadant var det när jag försökte ha skidglasögon i fjällen... funkade aldrig, blev igenimmade direkt.
Inte så kul att köra omkring i dimma ....eller rättare sagt, imma.
Nerförbackar är inte det största hotet mot balansen, för det är svagt, svagt sluttande uppförsbackar eller planmark. Rätt som det är så sticker skidorna bara iväg, och så blir det ett seismografiskt utslag, när jag dimper i marken. Nu gick det bra, den här gången, både storrumpan och lillhjärnan klarade sig bra.
Kändes som en bra grej att ta traktortracket. Frisk luft, uppiggande rörelse. Nu är det slut på skidandet på vägen för ett tag, alldeles när jag kommit hem och tillagade lunchblodpuddingen, så kom en sandningsmaskin och la grovkornig friktion på vägen.
Skidor är kul. I morrn ska det förhoppningsvis komma lite snö ( märk väl: jag skrev förhoppningsvis) och sen ska spåren vid Korpstugan i Grimsås vara bra igen.
Om ett par timmar blir det ett extra insatt spinningpass. Man mår så väl av att röra på sig definitivt.
Antar att många läst om politiker Hanna (efternamn) i södra Norrland, som föreslog extra skatt på överviktiga. "De kostar så mycket extra, de som väger för mycket." Den gubben borde det vara skottpengar på, för jag vet att jag inte är ensam att ta hand om min egen motion och träning på ett bra sätt, och ändå väga för mycket. Jag blir så trött på sådana människor - fast jag vet att det inte något att ödsla någon form av energi på.

söndag 2 januari 2011

Söta syrran

Våra kattpojkar har två systrar i samma kull. En av dem bor hos min bror och hans fru. Tindra har den lilla katten blivit namngiven till. Periodvis blir det lite dåligt med besöken i broderns nya, fina, gamla hus. Idag blev det tillfälle att hälsa på, och jag måste säga att jag var så nyfiken på den lilla kattfröken, som jag inte sett sedan hon hämtades här i mitten av september.
Lik sin bror Fredrik var hon, men mindre, ljusare i pälsen och smäckrare. Och tydligen lite lugnare i tempermentet än vad våra båda vildbasare är. Funderar på om det ligger i genuset, det där med mer eller mindre livlighet. Jag tror ju det, för jag tycker att såväl människopojkar, hästpojkar som kattpojkar är betydligt mera för att "bröta" än vad samma djurslags flickor är. Naturligtvis finns det undantag. Genusvetarna håller inte med mig, utan påstår att miljön och förväntningar påverkar. Men inte sjutton beter man sig annorlunda mot en katt-tjej än vad man gör med en kattkille ( eller häst dito).

Tindra är enda katten i huset. Men där finns en hundtjej också, en dam vid namn Tess. Katen och hunden trivs bra ihop, leker ihop och ser ut att ha kul tillsammans. Ett häftigt par, den vita och den svarta.
( Tess gillade inte riktigt den uppmärksamhet som kattkompisen fick... men det blev bättre bara jag tog en bild på henne.)


Katter är ju lättare att sköta, än vad hundar är. Katter är små självständiga varelser som kan klara sig själva några dygn. De äter bara det de gillar och tills dess de blir mätta ( utom Sheba då, för då överäts det) och de klarar att gå ut en sväng på egen hand. Det sägs att olika människor är mer kattmänniskor eller mer hundmänniskor. För egen del är jag absolut mer som en katt .... går min egen väg ibland och tycker att det är gott med lugn och ro ibland. Plus att det är skönt att sova. Sen var det det där med maten, får verkligen rannsaka mig själv om min mathållning liknar hundens eller kattens. Lutar åt hundglupskhet, ajaj, något att tänka på att äta som en katt - bara det som är gott och tills dess man är mätt.

Visst är de otroligt vackra, Birmablandraskatterna. Om de är en åttondel eller en sextondel Birmagener i dem, det kunde inte mammans ( och pappans ) husse säga. Men det är fantasiskt att tre av fyra kattungar i kullen fick Birmafärgerna. Alla som ser dem blir otroligt förtjusta i dem, även de som inte älskar katter. Så var det ju med mej också, när jag fick se deras storasyster. Föll pladask!


Efter god jordgubbspaj hos broder R och hans fru, åkte vi till Knalleland i Borås, jag och C-E. Kom på att vi behövde lite nya grytor, bl.a. en ny gjutjärnsgryta. Den gamla, minst 50 år gamla, har gjort sitt - börjat bränna i botten. Så det kändes som man gjorde en investering för resten av livet, när vi köpte en Skeppshult 5 liters gryta. Så nu blir det köttgrytor och soppor till alla som kommer ..... precis som det brukar bli... ;)
Fullt med bilar var det på alla parkeringsplatser i stora Knalleland, men inte så många hade valt att gå till EKO. Vilket var vårt enda mål, förutom ICA Kvantum. EKO är riktigt bra tycker jag, där finns det mesta. Bra kvalitét till helt OK priser.


På vägen mellan Borås och Aplared - längs 27an - stod den här unge älgkillen. Ensam var han, hade inget att "bröta" med. Kanske får de vilda djuren växa upp och ta ansvar för sitt liv och för sin mathållning, betydligt tidigare än vad katter, hundar och hästar behöver göra. Dom har ju en behaglig tillvaro alla de djuren, liksom vi har tillsammans med våra husdjur. För nog är det något som fattas i de hem som inte hyser en enda fyrfoting..... tycker jag, som nästan alltid har haft djur i det hus jag bott i - även om jag inte uppskattat alla på det sätt som jag uppskattar katten Karlssons avkommor.







lördag 1 januari 2011

Segstartat

Är nog inte ensam om det. Att känna sig segstartad.... detta år igen! Händer nästan undantagslöst. Även om jag ställer om dygnet en del när det är lov, så händer det i princip aldrig att det blir sovdags efter midnatt. När klockan slår tolv och det nya året rings in, ja, då brukar man vara ganska pigg, och det en bra stund därefter. Däremot inte dagen efter....
Ett tupplur mitt på dagen blev en utmärkt återställare....

Tradition i Moghultsbyn med omnejd är att man samlas vid Gumpebos grillplats och äter korvlunch på nyårsafton. I år var vädret behagligt, bara några minusgrader. En stunds prat med bekanta och deras bekanta, trevlig tradition.

En annan trevlig tradition är nyårsgänget som träffas, äter och dricker gott och har trevligt. Skulle tro att vi haft denna tradition i mer än tio år. En kärngrupp har väl bildats under årens lopp, men därutöver så har det ibland tillkommit några. I år var det vår tur att stå som värdfolk, tyckte vi. Vi har absolut ingen ordning på det, den som känner på sig att man står på tur bjuder in.
Värdfolket står för huvudrätten och så kommer gästerna med förrätt, efterrätt och kaka till kaffe. Samt passande drycker. Behändigt och med utrymme för variation - och att värdinnan kan njuta av det de andra kommer med .... det där med att njuta av egenlagad mat, det har jag lite svårt för, när man tillrett mat till många.


Blommor och godis till värdfolket, jo, jag tackar jag. En ljuvlig bukett tycker tulpanälskaren. Vem tycker f.ö. inte om denna härligt vackra blomma, som kommer med löfte om våren.
Nyårslöften? Nä, det blev det inga i år. Kan i allafall inte hålla dem. Och varför ska man göra livet besvärligt för sig, när man i stället kan njuta av det goda som finns där.
En del tycker att nyår är lite ångestladdat. Jag tänker att tiden är skapad, så nyår är bara en påhittad sak för att vi ska ha en speciell dag som bekräftelse på att ett nytt solvarav är avklarat. Och det skulle kunna vara vilken dag som helst, och jorden lär fortsätta sitt snurrande i evighet, med eller utan människor på den.

Jag njöt verkligen av nyårsnattens väder. Ljumma vindar och strilande av regn och smältvatten. När jag äntligen kom ut på en promenad i dag, så fick jag visserligen se upp var jag gick på den delvis glashala vägen, MEN jag kunde också njuta av snöfria träd. Ljuvligt!
Jag vet att det kommer mer snö, men det kändes ändå väldigt befriande att se hur vintern fick släppa sitt grepp, om än bara för några timmar.
Vi går mot vår. Dagen har blivit åtta minuter längre jämfört med vintersolståndet. Om mindre än en vecka så börjar vi lärare vårterminen! Yes... VÅRterminen.
God fortsättning alla!