Forjois Forshedafyndigheter

Hade bestämt  träff med Johanna och Martin vid Forsheda kyrka kl 14 på lördagseftermiddagen.
Äntligen skulle vi få tillfälle att leta/logga en del av forjois fyndiga gömmor, utgivna i samband med hennes semester-event i mitten av juli.

Åkte mot Gröndalsskylten ( Moenvägen), där en av våra bilar parkerades utanför en väldigt intressant ladugård. Såg ut att vara helt modern, både inredningsmässigt och arkitekturmässigt.

Första gömman var en enkel uppvärmningscache.
Gömma nummer två  och tre hade jag redan loggat tillsammans med forjoi herself, tror att det var redan förrförra året, en gång i samband att jag var stalledräng i H-hammar.

Johannas väst harmonierade väl med de begynnande höstfärgerna.
Undrar vad man hade använt de här riastakarna till. Hade de något samband med den frikyrkliga verksamhet som cachen berättade om? Stavhopparna, kanske?

Vid Vasabackarna var det läge för mig och C-E att skriva alcel53 i loggboken, för detta var en ny gömma för mig.

Den sandiga omgivningen utgjorde en utmärkt spårstämpel. Kunde det vara ett rådjur som gått här... såg ganska stort ut... finns det hjortar i omgivningen....eller var det en ensam miniälg?

Den fyndiga gömman låg med utsikt över ett av mina favoritfotomotiv, betande kreatur.
Här var det riktigt vackert, precis som det var vid de allra flesta cachegömmor i den småländska skogen.
En välskött skog som verkligen framkallade känslan av lingonröda tuvor och villande mo.

Hälsokällan var en av cacherna längs Moenvägen.
C:geo strulade lite, så jag fick göra en uppdatering och upptäckte då den var klar och vi parkerat drygt 200 meter från gömman, att vi inte alls hade ställt bilen där forjoi ville att vi skulle parkera. Vi hade följt vägen till bästa stället, tyckte vi, och parkerade alldeles bredvid gården Stora Furet.

På det sättet fick vi en lite besvärlig promenad... det började så bra med en fin stig, men sedan kom vi ut på en gammal skogsmaskins-förstörd väg och fick parera en hel del surhålor på den korta vägen till cachen.
Skulle gärna velat smaka på vattnet i den hälsobringande källan, men hade inget kärl med, så det fick anstå.
Martin påpekade också olämpligheten av att dricka stillastående vatten....

Svamp fanns det gott om längs de flesta stigar, vägar och icke-vägar som vi tog. Kremlan här var inte att tänka på att plocka, den skulle vara alldeles för skarp i smaken. Men en tygkasse Karl Johan fick C-E ihop. Svampen rensande han sedan och förvällde då vi senare kom till H-hammar.
Här hemma ska vi inte ha någon mer svamp, frysen är redan tillräckligt full av förvälld Karl Johan-svamp.

Stora Furet skulle vi se från håll och inte alldeles inpå. Gården hade en egen gömma, där man såg den fina lilla gården på ett par hundra meters avstånd.

C-E är ju fortfarande under konvalescens. Det passade honom utmärkt att gå till gömmor som låg ett par hundra meter från den välskötta skogsväg som vi åkte på. Ett antal cacher, bl.a "Mors lilla Olle" låg lite onödigt långt från vägen. Det är bra att ha några kvar till senare i höst också, för till dessa trakter kommer vi gärna tillbaka.
Martin gjorde som Mors lilla Olle, smakade på de välmogna blåbären som fanns lite varstans.

Lingonen var också mogna och växte tätt på sina ställen. Vi såg flera bärplockare i skogen, det fanns bilar parkerade lite varstans. Några fler geocachare såg vi dock inte till.

På c:geos karta tar vägen slut vid  ladan med egen innegrill.
I verkligheten fortsätter skogsvägen, ända till Torskinge.
Jag var lite tveksam till att köra på väg som egentligen inte finns, och som dessutom såg lite sönderkörd ut, men med goda råd och glada tillrop från mina medpassagerare, så gick det alldeles utmärkt.

Hittade alla utom två ( som vi sparar tills dess att C-E går lite längre sträckor) av Moenvägscacherna.

Hade kollat upp en forjoifyndighet med svårighetsgrad fyra.
Den måste vi bara försöka oss på, det var vi överens om.
Garmin gps, c:geo och iphoneapp nollade alla vid ett mjölkbord.
Jättefint smyckat var det gamla bordet!
Men var fanns cachen?
Jodå, vi fann den ... och snacka om fyndig gömma!

 
Blodsockret var lågt, då vi stannade till och letade upp mysteriecachen " Rannäs kyrka".
Det var med lätt yrsel jag tog mig fram de sista hundra metrarna.

Som tur var, så var det var bara några hundra meter kvar till Rannäs cache-café, vid Skogsbiblioteket.
Inga väntade oss med bröd, hemgjord ost och marmelad, hembakt kaka och Alfreds goda hemgjorda karameller.
Johanna och Martin hade letat upp cachen "Homemade in Rannäs" på vägen... och här fick vi åtnjuta diverse homemade smaskigheter.
En trevlig pratstund, blodsockerhöjning och en promenad  tillsammans med dagens fynd´s och och fyndigheters upphovskvinna, forjo/Inga, till dagens sista gömma, Flintyxan.

Tack för alla roliga och trevliga gömmor med tillhörande berättelser. Vi återkommer !

Utanför Dalsgård stod hästarna och tittade på förbipasserande och hemkommande.
Sushi från bästa sushistället i Värnamo, smakade förträffligt.
Återvände till Stockremma vid niotiden. Då hade mörkret fallit. Nu är det hösttid, bara att acceptera.

Svampsäsong

Vilka rikedomar det finns i skogarna i dessa dagar.
Ja, kanske inte det här lömska exemplaret... MEN den ska ju kunna användas som drog, och sådana är det högt pris på. Fast inte att rekommendera.

Karl Johan däremot, det är en hederlig man.
Har inte koll på vad den vita beläggningen är.... om den gör även denna delikata måltidsmöjlighet mindre lämplig att inmundiga.... Någon som vet....?

Full ös i veckan, fullt med svamp i skogen.
I tisdags, efter frissabesök, tog jag cykeln för att ta en svamp -kolla -runda på närmsta skogsväg.
Kom aldrig rundan runt, fick vända knappt halvvägs, för då var cykelkorgen Karl Johan-överfull.

C-E hade att göra hela onsdagen, med att rensa, dela och förvälla svampen. Syltgrytan kom till användning, denna lingonfattiga höst.

Den citrongula slemskivlingen, den blir ratad detta år, trots att är en bra matsvamp... men tråkig att rensa.

Pluggskivling har aldrig varit något matalternativ, trots att den i äldre svampböcker anses ätlig.

Tacka vet jag Kalle och hans soppvänner.  De smakar alltid bra, även om Kalle är bäst.
Tror inte det finns några gallsoppar i våra trakter, har aldrig sett någon.

C-E ville ut på svamppromenad idag, då jag kom hem. Tog bilen en bit och angrep den runda jag tänkt cykla från det håll jag aldrig hann fram till.

Vi imponerades båda av rikedomen i antal matsvampar och i antal arter,

Inte varje år man ser den här ljuslila skivlingen heller ( bolmörtsskivlong??). Kom att påminna mig om när jag gick svampkurs ihop med min svärmor, hösten 1979. Den hösten var det också massor av svamp i skogarna. Det var då jag insåg att det finns annan svamp än kantareller, som är god att äta.

Och en del som man inte alls ska ge sig på. Som diverse vaxskivlingar, nagelskivlingar eller andra oidentifierbara svampar med skivor inunder,
Kremlorna är dock inte riktigt på hugget iår... och de är ju säkra kort.... även om de flesta är för skarpa för att äta.

Den vackra blodriskan brukar vi plocka.
I år håller vi oss till stensopparna.
Larvangreppen är få detta år, både på sopp och blodriska.

C-E hade bara med sig ett litet kärl att plocka i,
Så det fick bli de små sopparna som fick följa med hem. Rena barnaroven, Men de är klart godast. De stora kan få vara skådebröd.

Svårt att få fokus på nektarletande humla.  Ljungen står ännu fin och fräsch på den magra momarken.
Tycker att ljung är så vackert. Varför är det förknippat med olycka att ta in sådan?
Så dumt.... men ändå skulle jag aldrig ta den inomhus härhemma. Är man dum eller?
Till skolan har den fått följa med.

Morgondagens arbete för C-E. Han behöver något att syssla med..... Hoppas på ett bra sista -prov-besked, så att han ska få komma tillbaka till vardagen igen om ett tag.

Blev glad för gårdagens granngåva. Och samtalet med den annan.
C-E är numera daglig kock härhemma. Lyxigt! Idag blev det rotmos och Evertakorv. Varför är korv så gott, när det är så ( relativt) onyttigt?

I kväll hejar vi Elfsborg.

Go geocaching

- Ska vi inte åka en sväng och leta några cacher? undrade C-E.
Klockan var halv nio på lördagsmorgonen och jag satt vid frukostbordet. C-E hade undanstökat sitt morgonmål någon timme tidigare. Med påse på magen, så blir man lite som en diabetiker, man behöver äta mera ofta och mindre portioner, än den som har hela tarmsystemet intakt.
Jag måste medge att jag kände mig en aning stressad. Hade ju tänkt ta det lite lugnt efter en första skolvecka i full fart, en vecka som hade varit riktigt rolig, men lite tröttande för tanten understundom.

- Jag kan väl få läsa tidningarna först, svarade jag. Det fick jag.
Sen skulle jag ju kolla ett bra mål för resan. Under de senaste veckorna har jag inte alls funderat geocaching, det har varit mycket med C-Es operation och sjukhusvistelse ... och innan dess var det varmt och härligt, men inte speciellt lockande att ge sig ut på burkletning.

Ulricehamnstrakten fick det bli. Med C-E på en specialkudde i baksätet.

Första stoppet var verkligen ett häftigt ställe, en plats som ger favoritpoäng såväl för burk som för gömma, ett vårdträd på väg mot Näsboholm.

Avstickaren hette nästa cache. Den fanns bara ett par kilometer bort, med ( nästan) utsikt över Åsunden.

C-E hade fixat fika att ta med, och han tyckte att det var dags att hitta en bra fikaplats.
Ner mot sjön, alltså, tills dess att vägen tog slut.

Vi parkerade bilen och passerade banvallen, numera cykel/gångbana mellan Ulricehamn och Vegby/Ambjörnarp.
Konstaterade att det fanns tre cacher inom gångavstånd längs banvallen.
Dem får vi spara till en annan gång, för idag gällde drive- in -cacher ( + - 200 meter).
De var ju faktiskt bara tre och ett halvt dygn sedan jag hämtade C-E från SÄS, och tio dygn sedan han låg på operationsbordet för en ca 7 timmar lång operation.  Jag tycker att återhämtningen varit helt fantastisk.

Nu var det fika som gällde.
Kan vi låna trädgårdmöblerna i den fina stugan därborta?
Nä... sån´t kan man väl inte göra.....?

Macka och kaffe intogs stående, under det att vi lyssnade till vågkluck mot stranden och avnjöt sjöutsikt mot Tvärredslund och Mannheimerhus.  Blev lite badsugen, men nu hade jag ju inte ens funderat på den möjligheten före avresa. 

Att använda privata bryggor som badnedstigningsplats, det är helt ok, det sa man iallafall i radion i somras...

Fackelblomstren stod i full blom. Funderade på om jag skulle ta med några att ha som förlaga till elevfilmer om blommor på måndag.
Risk för att de skulle vissna var det, för vi skulle ju inte hem ännu... så jag tog med mig ett par via kameran istället.

En gömma skulle finnas vid Sten Sture-monumentet, vid Skottek. Enligt tidigare loggar så skulle den ha en ganska stor gps-avvikelse, och inte alls finnas vid den upptrampade cachingstigen, vid stenen dit alla gick för att gps nollade där. Letade lite bland andra stenar men fann inget.
Fick tillbaka känslan av det idiotiska i denna fritidssyssla, då man går och vänder på stenar eller tittar in i olika stenhål, när det finns massor av dem. Nä, stencacher, det gillar vi inte... även om det absolut passar här vid Sten Sture monumentet i sten.

Njöt av utsikten i stället, vid denna vackra plats. Nostalgin infann sig då jag tvärs över sjön såg Ekeredsbergen. Där hade min pappa  vuxit upp, som statarbarn under Stora Ekered. När jag var barn, så tog han oss ofta sin lilla familj med sig i grå Volvo PV, senare ljusblå puttrande SAAB, för att bada där vid hans barndoms badplats, vid klipporna på andra sidan Åsunden.

Vid Lassalyckans fina friluftsområde har vi/jag letat burkar flera gånger tidigare.  Men vi hade några kvar.... och har fortfarande, efter dagens resa. Bra, för hit återvänder jag/vi så gärna.

Här hittade C-E sin första burk som magpåsbärare..... Förhoppningsvis ska det bli många framgent....

Lisleby17 hette cacheutläggaren. Han var campingvärd på Lassalyckans speciella plats för hus på fyra hjul.
Kul att få en pratstund med den göteborgsbördige geocacharkollegan. Gömman var kreativ, och eftersom jag  har några favoritpoäng till övers, så får det bli en här.

Ytterligare en tämligen enkel gömma fanns i närområdet, i närheten av det nya Kurhotellet.
Här skulle jag kunna tänka mig att bo några dagar i höst.... det fanns massor av fina vandringsleder att ta sig runt på. Och, som sagt, ytterligare några burkar att leta reda på.

Här,  bland alla stenar, skulle det finnas en gömma. Vände och vred på stenarna, men fann ingen nano instucken i någon sten. För det är iallafall så jag tror att gömman ser ut.
Svor lite inombords över den som gömmer småburkar i en massa sten.
Ska försöka läsa på lite bättre i fortsättningen, och låta bli alla gömmor som finns där det finns mycket stenar... för dom är bara geocaching-själsdödande.

En gömma till tyckte jag att vi kunde ta innan vi åkte hem. En säker drive-in-gömma, vid Åsundens kant, inne i centrala Ulricehamn.

Det är en gömma som också är värd en favoritpoäng, dels för att den var alldeles lagom svår, hade en fin loggbok och för att platsen i sig var ett litet paradis i sig.

- Är dom homosexuella? undrade C-E.
Jag kunde ju inte veta, men hade tre olika förklaringar till gräsandsparets nära varann-skap.
Man kan faktiskt ha vänner av samma kön, kanske även som gräsand.
De unga gräsänderna ser likadana ut, oberoende kön, och får han/hondräkter först när de blir vuxna.
Så detta kanske är en tonårsförälskelse.
Hona/hona- hane/hona, det spelar ingen roll, för så här års så är det ingen som funderar på kärleksliv i fåglarnas värld....

Vi mötte regnet ganska snabbt på vägen hemåt.
Få se om C-E fick mersmak på geocaching och vill ut och åka i baksätet igen, redan i morgon. Det gäller ju att passa på när jag är ledig. Nästa helg lutar det åt bilcaching av forjoi-gömmor i utkanten av Forsheda.....

Snabbskrivet

... får det bli.
Lite snabb uppdatering, i det närmaste bildfri.

• Skolan igång på riktigt. Roligt med nya elever. Full fart från början.... har jag för högt tempo tro... eller för höga förväntningar på eleverna? Infört stoppljus i bästa Dylan Williams anda. Funkar! Drar under stundom ner tempot så att alla hänger med. Har en fantastisk klass! IGEN! Ungarna i Grimsås är bara toppenelever allihop! 
• Redan startat upp Webbstjärnebloggen. I år ska det bli bra.... både frökenstyrt och elevstyrt. Det är ju så det ska va i skolan!?
• Hämtade hem C-E från SÄS igår. Han är betydligt piggare än vad jag förväntat mig att han skulle vara. Mager om bena har han blivit, efter sjukdom, dagligt motionerande, neddragning av ölkonsumtion och operation. Hoppas att det lägger på sig lite igen.... jag tycker att lite rondör ser hälsosamt ut....
• Fina blommor kom med bud från arbetskamraterna direkt vid hemkomsten igår. Många hälsningar har kommit via sociala medier. Gladast av allt blev vi över kortet som våra ganska nyinflyttade holländska grannar lagt i brevlådan. Omtanke!

• Vill ha lite sensommar tillbaka. Trött på regnandet. Betydligt mer än 100 mm på en vecka.
• Blir tokig på björklundkska betygsförslag. Snälla, hjälp till att byta regering och skolminister! På posten som utbildningsminister önskar jag mig Gustav Fridolin.

Sen var det nog inget mer för nu.... bra att skriva kort ibland! Borde göra det oftare.

Gårdagens gående

... resulterade i ett antal bilder.
Lägger ut dem i den offentliga dagboken och skriver lite spridda tankar....

En hel vecka har vi jobbat, men ännu inte sett till en elev...
Tänker tillbaka på den tid, då vi hade en eller möjligen två uppstartsdagar före  det nya läsåret.
Idag har vi sex dagar. En av dessa dagar gick åt till gemensam information, områdes och kommunvis.
Kändes som om det dessutom gick åt ett par dagar till att bara vimsa omkring.
På sätt och vis så känner jag mig ganska oförberedd inför att barnen ska komma, trots alla förberedelsedagar.
Det är ju först när eleverna är på plats som arbetet kan börja.

Har inte hållit ut åtta timmar, vare sig på torsdag eller fredag.
I  torsdags åkte jag till SÄS för att hälsa på C-E.
För att vara två dagar efter operation bara, så var han väldigt pigg.
Men naturligtvis ta det tid att friskna till helt, och att lära sig leva med en påse på magen.
Förhoppningsvis blir det också en vardag, det måste det helt enkelt bli....

Erbjöd mig att åka in i går också, men C-E tyckte inte alls att det behövdes.
Vilket gjorde att jag tog en promenad när jag kom hem, så där en timme tidigare än arbetsschemat föreskrivit.
Hade tänkt att gå till Karla, men det visade sig att hon hade hemlandsfrämmande... och på det sättet fick jag en riktig långpromenad på 8-9 km, istället för bara de först tänkta 4 kilometerna.
Nyttigt för den gamla tanten!

Passerade platsen där jag hittade min allra första geocache.
På den tiden... är det tre år sedan drygt?  ... så åkte folk ut i skogarna för att se sig om och för att leta upp cacherna. Visst finns det sådana som gör det idag också, men jag ser det som om många är mer ute efter mängd av burkar, än enskilda som ligger en bit bort.

Läste på FB att det är geocachingdagen idag, den 16 aug.
Har inte varit ute på burklet, sedan den varma dagen vid Kypesjön.
Idag var jag i T-mo för att handla lite mat, och då passade jag på att leta upp en relativt nyutlagd gömma, utlagd av en gammal elev till mig.
Var ju bra att det inföll på den  världsomspännande geocachingdagen.

Tiggarna från Rumänien, ( romer), har letat sig till Tranemo. Tre olika personer har jag sett där, en utanför ICA, en utanför Willys och en utanför Systemet.
Hade en tjuga löst, som jag gav till kvinnan utanför Willys.
Känns så där.... Jag skäms, ja, iallafall känner jag mig olustig,  för att tiggare finns, och kvinnan har säkert inga höga tankar om sig själv, där hon sitter på marken, underlägsen alla andra.
Det blev ett överlämnande utan ögonkontakt, utan ett tack.
Nu är det inte mycket att tacka för, 20 ynka kronor.... men det kändes konstigt att hon bara rafsade till sig papperslappen.

Hörde på nyheterna att Löfvén tänkt utnämna Göran Persson till utrikesminister i en kommande regering.
Funderade på om det är bra att sådant läcker ut. Jag var helt trogen sossarna en  bit in på Perssons statsministertid. Men på senare år har jag röstat på andra partier som inte hör till det blå blocket, mycket därför att jag inte gillar Görans uppblåsta, lite nonchalanta, personlighet. Min åsikt kanske inte delas av så många vänsterblocksanhängare dock.

Har gjort ett antal "Valtester", på olika webbsidor.
Alla visar på samma.
Mest av allt så delar jag åsikt med Fi, tätt följt av V. Och jag som vill rösta på Fridolin.... Här blir ett dilemma. Blir Fi så stora att de kommer att kunna påverka politiken?
Och framförallt: Är jag verkligen feminist....?.... jag som tycker att könskvotering och dela lika mamma-pappa månader bara är nys.
Har aldrig sett mig som feminist, bara som människa med önskan om jämlikhet och rättvisa människor och folk emellan.

Johanna och Martin stannade till på lunch.
De hade varit på SÄS och hälsat på C-E.
Han bättrar sig för varje dag. Lite jobbigt med att få igång stomin, förstås, men vid telefonkontakt med honom i kväll, så hade magen satt igång igen, efter att ha tagit en knipande paus under gårdagen.

Blir  glad av att se min vackra dotter.... ja, av att se båda mina bra-ut-seende döttrar förstås.

Men jag är ju mor och ganska partisk...

Tycker så synd om det fåtal fula unga människor som finns.
Alltså riktigt bildosköna. Förhoppningsvis , ja säkerligen, så sitter deras skönhet i själen, men det är ju inget som man ser utanpå.
Nä, det där med se-bra-ut-krav, det är inte bra.... men ganska naturligt.... vi bedömer det vi ser, om vi inte har något annat att bedöma.

En annan grann tjej, vår goa om-bryende Emma-kollega, gav inspiration till dagens lunch.

Stek en laxbit ( sådan där som finns frysta i fyrpack) snabbt på båda sidor.
Krydda med salt och citronpeppar.
Lägg laxbiten på ett ark folie.
Lägg en klick phiadelphiaost, smulad fetaost, skivad rödlök, tomat i bitar, basilikablad ( gärna kvisten också), pressad citron och en klick smör på laxbiten.
Vik ihop till ett foliepaket.
Sätt in i 200 grader ca 20 min.
Supergott!

Serverade laxen med färskpotatis från frysen och stekt spagettipumpa från grönsakslandet.
Karin skickade en påse pumpa- frön i början på juni.
Drev upp dem i växthuset och planterade sedan ut alla små plantor utom en på ställen i grönsakslandet, där grobarheten varit låg.

Pumpväxterna har tagit över i landet.
De slingrar sig över den fina gräslöken och den frodiga ute-basilikan. Den slåss med krassen om att kunna utbreda sig så mycket som möjligt. Ringblommor och  sommardalior  sticker upp ur pumpsnåren.
Blommorna är stora, väldigt lika gurk- eller squashblommor, fast större.
I växthuset blir det blommor, men ingen frukt. Likadant var det med squash, när vi provade det.

Pumpan är vit.... jag har ju en gammal bild förresten....

Var ordentligt hungrig efter gårdagens promenad. 

Hämtade den största pumpan, delade den och stekte knappt halva pumpan.

Oj, så gott det var! Spaghettipumpan har fått sitt namn av att fruktköttet bildar spagettiliknande trådar, då den värms upp. 

Häftigt.

Stekte resterande pumpa i bitar till laxen. Mums!

Gårdagseftermiddagen blev till en skön sensommardag.
Trots att solen lyst över oss hela sommaren, så njuter jag ännu av dess närvaro.
Satt ute en liten stund mitt på dagen i dag också, och njöt av sol och klarblå himmel.
Gräset var torrt, då det var dags att klippa det lite senare idag.
Njöt av att gå omkring i nyklippt trädgård och fixa lite annat också.....ja, trädgårdsarbete gillar jag.
Gick ju bra att laga mat också, när jag inte hade någon annan som fixade det åt mig.

Tänker på dem som är ensamstående - alltid.
Hur äter de?
Jag har inte lagat "riktig" mat till mig denna veckan. Om man nu inte anser att omelett, sallad eller stekta pumpabitar med skinkskivor är "riktig" mat.
Antagligen mer nyttig mat än den "vanliga".

"Korna hör när jag sätter upp nytt stängsel, råmar av glädje över att få nytt matställe"
Det berättade ägaren till de vackra vita kreaturen.
Häftigt, tycker jag.
Fritz undrar var C-E är. Fredrik och Fransson bryr sig inte om vem som ger dem mat, bara de får mat.
Undrar om det har med ålder och kattmognad att göra.

Här pågår just nu den stora festen med Uno Svenningsson som dragplåster.
Det har kört förbi fler bilar än vanligt, en del med cykel på krok därbak.
Får se om jag tar en egen cykeltur framåt skymningen, för att lyssna till festen.
Musiken hörs ändå hit, det hör jag då jag går utanför dörren.
Skulle jag vilja gå dit? Om jag varit bland trygga vänner, som velat ha mig med, ja. Men jag är alldeles för folkrädd för att våga mig dit på egen hand.
Det är också knäppt... men så har det blivit med tanten.

Bilderna är utlagda och funderingar färdiga.
Nu får det blir lite stekt potatis och ett Hjälshammarägg till kvällsmat.
I morgon ska jag hälsa på C-E!