fredag 30 oktober 2015

Rolig runda

Vet inte ... men TROR,,, att många geocachare har olika mål som de vill uppnå. Antal hittade gömmor, antal förstahittargömmor, antal kommuner som man loggat i, antal länder......det finns säkert massor av olika målsättningar som man kan ha.
Mina mål är inte så högt satta.... en cache per dag i snitt sedan jag/vi började med den trevliga fritidssysselsättningen.
C-E tyckte att det var ett lite för lågt satt mål, och undrade någon gång i somras, vilket som var det högsta antal cacher som jag/vi loggat under ett år. -529, under 2013, blev svaret. - Då får vi se till att få 530 i år,tyckte C-E.
Det är fixat nu... och det blev genom en av de allra roligaste rundor, som jag/ vi hittills gått.
Undrar f.ö. hur mycket geocachade det blivit för oss, om det inte funnits en massa olika möjligheter att trava runt ett antal kilometer, på olika rundor. Inte mycket... för det är just rundor som vi ( bra att vi är överens där, C-E och jag)tycker är den stora grejen med att geocacha. Plus de gömmor som visar alldeles speciella platser. Trailer ( heter det så? ) och meningslösa skyltgömmor....eller andra meningslösa, till synes slumpmässigt utkastade gömmor,  nä, det får vara.
Nu finns det ju andra, som har andra mål med sin burkletarhobby, som tycker att sådana gömmor är bra....och det är det som är poängen.... geocaching kan vara något för alla. Imorgon är det stort event i Örebro. där massor av geocachare är ute och letar i mörker. Never, säger jag.... det passar inte mej ett dugg. Jag vill njuta av det jag får se, om det så bara är några vackert mossbelupna stenar,  då jag geocachar.


Idag gick färden till Falköping.
Tänkte att vi kunde förena lite nytta med nöje, och inhandla ost i bygdens egen ostaffär.


Parkeringen var i det närmaste fullbelagd, då vi  kom dit en stund efter halv elva.

Det är inte så långt till Falköping,men det tar en stund att köra dit.... det är många sträckor som är 50 km/h ( och t.o.m 30 km/h) genom alla samhällen mellan Ulricehamn och Falköping.
Det måste vara en anrik gammal väg, med tanke på alla forntidsminnesmärken som finns längs väg 46, förbi Timmele, Dalum, Blidsberg, Humla, Trädet, Åsarp, Kinnarp och Slutarp.
Ganska kul att åka/köra, då man inte har någon brådska.

Nåja, trots att parkeringen tydde på överfull affär, så var det inga problem... det fanns gott om plats för såväl provsmakning som ostinhandlng.


Har ofta frågat mig vad ordet gofika egentligen innebär. Det är ett ganska förekommande ord, som blivit "inne" under senare år.  Vad är skillnaden på den sortens fika och den vanliga? En "slät" kopp kaffe, anser jag inte vara fika... det är kaffe. En fika innebär något slag av tilltugg... och jag tycker faktiskt att en torr kaka till kaffet är en go fika.
Efter inhandlade av ett antal ostar så fikade vi på Falbygdens ost, och där slog det mig att det nog var en gofika som blev inmundigad. Ett grovt bröd fyllt med brieost och kallrökt skinka, soltorkad tomat och lite sallad.... och  en struva därefter. Det var gott.
I osterian var det redan julpyntat och julfägnat.

Geten på Mössebergs zoo gillar nyfallna höstlöv bäst.


För att komma till vår/ min utsedda måluppfyllelserunda " Stig åt sidan", fick passera genom zoo-området. Blev glad av att se djur som hör hemma i vår inhemska natur, på det lilla zooet. ( Kan någon tala om vad zoo heter i bestämd form...datorn gillar varken zoot eller zooet)


Naturligtvis var målgruppen för detta zoo ( nu slapp jag skriva i bestämd form) barnfamiljer. Det var en hel del sådana ute... och förutom djur att beskåda och att eventuellt klappa lite på, så fanns det flera olika lekplatser.
Ett trevligt ställe, som dessutom hade ett par cacher.


"Stig åt sidan" -rundan var favoritbelönad på alla de femton cacher na. Med många favoritpoäng på varje gömma. Alla gömmor låg just några steg åt sidan från stigen. I början  av rundan, så hamnade vi i ganska så brant terräng och tanten kändes sig lite skärrad. Men det gick bra...och just det att våga gå ut i det lite otäcka, det är en bra träning både för tantens psyke och tantens tunga kroppshydda.

Alla gömmor var på något sätt arbetade. Inget vanligt rör eller vanlig burk, här inte. Tre stycken cachedesigners hade samarbetat för att göra den superroliga rundan så bra som den verkligen var.


På ett ställe gick vi fel. Så går det, när gpsens minneskort med karta på ( fått av Inga) ligger på en grusväg på Hökensås, och tanten ( vis av hur fel c:geo brukar visa på nuvarande mobil) stoppat telefonen i fickan.
Vi travade ner för en brant  backe, och kom nästan ner till bergets fot innan vi insåg att vi valt fel stig... vi hade, som man lätt gör, tagit den breda vägen i stället för den smala.


Det var bara att vända om, och flåsande ta sig upp för branten igen.
I efterhand så kan det konstateras att det var ett bra felval, på det sättet fick vi ett ordentligt träningspass.
Den rätta rundan, den gick uppe på berget, och i stort sett på slättmark.
Det är väl det som är ett platåbergs idé... att "toppen" är platt....


Fin utsikt hade vi vid ett par tillfällen. Hornborgarsjön var väl synlig, i den lite disiga landskapsbilden.

C:geo hade förresten en bra dag idag. För en gångs skull, så fanns det tillfällen där den visade mer rätt än den gps ( av enkelt slag) som ledde C-E.

Borde införskaffa lite bättre grejer .... och det gäller nog allt vad det gäller utrustning. Fast... det är ganska kul att ta sig fram med enkla saker också... Jag framhärdar ju fortfarande mitt/vårt amatörskap vad det gäller den roliga burkletarhobbyn.


En cache såg ut så här. Passar fint i Halloween-tider.
Konstaterade att Halloween och Allahelgons dag infaller på samma datum i år. Ovanligt!
Gillar inte alls den gamla irländska skördefestens införande i vårt land... har ju inget med vår kultur att göra.
Eftersom jag inte heller är någon ofta återkommande kyrkogårdsbesökare, så betyder inte Alla helgons dag något speciellt för mig. Röd dag, det betyder att det inte finns någon Borås Tidning i postlådan.
Ett aber .... : )


Drog slutsatsen att Mössebergs mössa består av ganska så mycket granskog. Lite otippat... trodde nog att det skulle vara mer lövskog.
Fanns, som sagt, ett antal jätteroliga cacher utmed vägen. Sådana som man drog på munnen då man fann, efter det att man letat länge. Länge och länge... allt är ju relativt... men minst fem--tio minuter iallafall.


Guldbelagda var de fina stigarna, som på många ställen var ganska breda.


En och annan vacker höstbok fanns det. Vid den sista cachen blev jag helt betagen av denna naturens färgklick, så att jag glömde att leta efter den ohintade gris, som de tidigare loggarna skvallrade om.
C-E fortsatte dock sitt eftersök, och fann det han letade efter.

Tack och lov för tidigare loggar då det fattas hintar... eller då de är otydliga.


Tillbaka till startpunkten, 18 roliga burkar och en fin runda rikare.  Målet var uppnått, nu innehar 2015 burkrekord,  på +7 stycken.

På Bredablicks utmärkta värdshus, stod lunchbuffén fortfarande uppdukad.  Kyckling, lax,köttbullar och massor av goda sallader stod uppdukade. Snacka om go lunch!

Blir alltid lite cachetrött efter en period med många cachedagar. Fyra dagar har vi letat burk under den senaste veckan. Har ju varit utmärkt väder för sådan syssla. Då dagarna blir allt kortare och tillvaron allt kyligare, så tycker jag att årets bästföredatum för geocaching har gått ut. Men någon mer burk kan nog bli loggad...

Kan inte låta bli att tänka tillbaka på året som gått och på de rundor som passerats.
Några speciellt roliga tillfällen poppar upp.... promenaden längs vulkankratern på Teneriffa i februari, Forshedarundan med Johanna och Martin när det var härlig förväntansfull vårvinter, utflykten till Ullared med Inga, Musikrundan med J och M samt den roliga rundan med 1000sjöars 3 meter som huvudattraktion.... resan till Hökensås med Inga,  den fina promenaden längs Faludreven med Birgitta och Malin... den sagolika utfärden till blomsterparadiset i Nolhagen .... en blåsig, men solig runda längs Prins Bertils stig i Tylösand... och vårt eget roliga event.....

Roliga rundor finns det många utav, den som vi gick idag var en i särklass. Geocaching ÄR kul... och man gör det till precis det man själv vill. Vilket vi gjort, och på det sättet fått en betydligt rikare tillvaro än vad vi sannolikt annars skulle fått.

onsdag 28 oktober 2015

Sen sist

Tiden försvinner... vart tar den vägen?
Det fanns en tid då jag bloggade nästan varje dag... hur hann jag?
Hur har de som har familj  i huset, tid att sköta om både sig själv och dem???
Eller... är detta med svårigheten att fånga tiden, ett kroniskt tillstånd som drabbat den här tanten....?
Sen sist har tiden tagit med sig fyra dygn...och lämnat (mestadels) fina minnesspår i hjärnans gömmen...


I söndags åkte vi till H-hammar och åt lunch.
Fiskgryta med räkor och saffran är supergott.... men sannolikt väldigt vattendrivande.
Blev varse det under eftermiddagens begivenheter....


Hästarna har annan favoritmat än fiskgryta. Ganska enahanda med hö tre gånger om dagen. 
Fast de har ju inte fått testa så varierad mathållning... de kanske hade gillat annat än hö, kraftfoder, äpplen och morötter om de fått chans att smaka.




Tanken var att vi, tillsammans med för dagen lediga Johanna,skulle ge oss ut i den fina hösten för att leta upp lite geocacher.
Lite regn hängde i luften, ja inte bara hängde, ibland störtade det sig ner över oss... men bara i mindre skurar. Ganska ok, men lite ovanligt, men en dos blöta i den torra höst som varit.


I trakten av Forsheda/Bredaryd finns det mängder av geocacher. Vi beslöt oss för att ägna den korta eftermiddagen på årets längsta dag åt Ingas/forjois gömmor. Det blev några promenader i hennes alldeles hemnära trakter.



Det blev tre olika promenader under det att vädret blev allt mera soligt.
Naturen var omväxlande, steniga klippliknande partier, öppen madmark...


 ... och riktigt fin skog.
Blåbärsriset var avlövat, lingonriset stod tätt och åretomgrönt.
Ingas gömmor, det är inga vanliga burkar... utan innehåller nästan alltid något extra.
Vi hittade både skattkistor och lingonburkar!



Promenad nummer två gick till Rannässjön. Där fanns en gömma som inte blivit loggad på ett år.
Med tanke på ett den fanns under ett stinkande utedass, så kunde det ha sin förklaring.... även om jag inte tror att det beror på det... utan mer på att den (om man undantar dasset) ljuvliga platsen ligger lite off-road.


Ett stort vindskydd med övernattningsmöjlighet för många, fanns alldeles vid sjön.
Nybyggnad tycktes dessutom vara på gång. Tror att denna  plats är välbesökt... men inte av geocachare.


Höstinhängnad sjö, det är också en vackerhetsplats. Dock ej läge att ta det insjödopp som inte blivit av i år.....



Dagens tredje promenad togs i ett område som vi besökte för dryga året sedan. Då var C-E nyopererad och orkade inte göra några längre apostlahästsförflyttningar.  På det sättet blev det några gömmor kvar, gömmor som det var en bit att gå till, från den dåliga grusvägen.

Dagens snyggaste bild tog här, tycker jag.... och det beror på att Johannas stövlar passar så bra in i höstfärgerna....


Det fanns också lite sinnesnjutbart blåbärsris kvar i Olles skog.
Sannolikt det sista för i år... alldeles snart är de bara det fina gröna kvistarna kvar...


Ett litet besök vid Storån blev det, under det att den för dagen tidigt ankomna skymningen, så sakta föll över oss.



I H-hammar tyckte hästarna att det var dags för insläpp. Månen passade på att visa sig i sin fulla skepnad, under det att vi vände hemåt efter en fin eftermiddag.



Måndag var arbetsdag. Hela rektorsområdet samlades i vår skola och jobbade delvis tillsammans.

På kvällen åkte jag in till Borås. Pensionsgruppen hade inbjudit till information om hur man kan ta ut pension i förtid. Hu, vilken massa gammalt folk det var där. Och alla var vi lika gamla... födda 1953 eller 1954. Bara att än en gång konstatera.... bäst före datum är för länge sedan utgånget.....

En kvinna kom, efter info-mötet,fram till mig och frågade om jag hette Anna-lena. Det gör jag ju. Jag undrade vem hon var. Lena. Vi var goda vänner under en period på högstadiet. Kul att bli igenkänd efter nästan 50 år!

Är tvehågsen till om jag ska ta ut pension i förskott eller ej.Finns ju lite pengar att hämta... MEN... om jag skulle bli gammal så blir pensionen liten.... och blir jag inte gammal, så behöver staten pengarna bättre än mina få efterlevande....

Var trött på tisdagen, då vi åter samlades i vår skola. Fick info om att det ska komma många asylsökande till vårt samhälle.... kände mig ännu mera kraftlös då jag insåg vår verklighet... två lärartjänster fattas redan på vår lilla skola.... nu behövs det ytterligare en som tar hand om barn som inte kan svenska...  Det är inte helt enkelt att få lärare till vår skola..... det känns jobbigt redan som det är....

Trötta tanten hjälpte lärarbibliotekarien i grannskolan att få i ordning den nya skolans bibliotek, och fick lite ont i  den bråkiga ryggen. Åkte till tandhygienisten för undersökning därefter. Hutlöst dyrt! 1050 kr för en undersökning och lite puts. Tid 20 minuter! Hur i helskotta kan man ha sådana oherrans höga taxor i tandvården? OK, jag har råd att betala.... men har ALLA det? Förstår inte hur man kan sitta i kassan i se glad ut och bestjäla folk på så mycket pengar.

Avslutade dagen med en timmas träning.i Dalstorp... ska vara funktionell för hela den gamla kroppen... är säkert det också.... även om jag inte gillar de där kreatursklockorna speciellt mycket. ( kettlebells) Men man mår alldeles utmärkt efter genomförd träningstimme.


Så blev det lite höstlov, även för lärartanten.
Sedan många år tillbaka, så är barnen lediga denna vecka, veckan före Allahelgonahelgen.  Vi lärare har "studiedagar" i dagarna tre,varav dag tre är möjlig att få kompledigt på, för alla som går mattelyftet ( i år på halvfart).

Pensionären är inte svår att få med på resor... han tycker om att se något annat än Stockremma. Det gör jag också.
Denna dag blev det Gränna och trakterna däromkring.
Hade ett presentkort på Countryline. Blev ett dyrt sådant. Tröjan som jag köpte för fådda pengar kostade ytterligare 800 kr i tillägg. Nu gör det inte så mycket.... Countryline har kläder av superkvalitét... och jag gillar dem storligen.


Lite geocaching gör att man får se lite mer än en klädaffär.
Dagens första var superjobbig. Två gamlingar gick flåsande uppför en av de långbrantaste backar vi gått i. Belöningen blev denna fina utsikt!
Och en skitig platsburk med loggremsa i.



Det var betydligt mera lättgånget vid Vätterstranden.
Inte visste jag att man hade en naturlig bassäng med sandstrand, alldeles vid hamnen.
Nu vet jag.
I övrigt så var det höststiltje i turiststaden. Ett fåtal strandflanörer... och helt stängt på alla krogar och restauranger i hamnområdet.


Lugnt och skönt, tyckte gräsandskillarna, som hade träff vid piren.


Det blev en strandpromenad vid sjökanten, för att hitta en lite avsides gömma.
Gillar sjökantspromenader....


Ekar och lönnar... och sannolikt även andra lövträd....färgsprakade på den norra delen av Grännaberget, det kunde vi se från vår vätternhorisont.



En liten runda i lite mera stadsnära omgivning... och så var alla Grännas cacher loggade.
Hoppas att vi kan få till en Visingsöresa med medhavd cykel när det våras igen. Innehållande besök på Countryline!


Hade planerat in en runda ( den enda som fanns i närheten) på vår utflykt.
På vägen dit hade jag också lagt in lite möjliga cacher.


Insåg snabbt att vi inte skulle hinna göra så många stopp.... mörkret var i antågande inom ett par timmar....


Det enda stopp vi gjorde, det var ett stopp på en spännande plats. Naturligtvis gick vi fel... vi är ju lite van-utrustade....borde kanske göra något åt det...... fast å andra sidan, så var det bättre träning att gå över bergsknallen, än att gå runt den, vilket vi borde gjort.


Slottsberget är en naturreservat i Skärstad. Här finns det en led, som i början går nedanför berget, men lite senare leder uppåt i långa backar, för att avslutningsvis komma tillbaka till parkeringen genom ganska så branta utförslöpor.


Välordnat var det i reservatet, med gångvänliga spångar och broar,  på  de ställen där det annars skulle varit svårt att ta sig fram.


Naturligtvis skulle man varit här på våren. Hela området måste vara blåsippstäckt, med tanke på alla hepatica-blad som stack upp genom de lysande höstlöven.


En blå blomma fick vi se... en stor blåklocka. Skärpan ville inte riktigt vara med.... men jag vill ändå ha med den gladgörande blåa blomman, som fortfarande stod i blom den 28 oktober.


På höjden var det nävorna som var de dominerande blom-växterna, åtminstone vad som kunde uttolkas av de bladrester som fanns.

Utsiktsplatsen bjöd på en fantastisk vy.



Cacherna var fem till antalet ( + en bonus)... och var av olika svårighetsgrad.
En av de fem letade vi länge efter, och är vi äntligen hittade den, ja, då var det bara att konstatera "Det var en bra gömma".


Tänkte hitta några fler gömmor i Skärstad, men de burkarna verkade vara på rymmen....En dyngsur sak hittade vi... det nöjde vi oss med. 

Gamla riksettan tog oss strax till Huskvarna och sedan var det välkända vägar från Jönköping och hemåt.

Kul med utflykt i fina höstvädret.... det är ju bara så vackert fortfarande. 
Det gäller att njuta, så länge det finns något att njuta utav.

lördag 24 oktober 2015

FN-dagfunderingar




Som av en händelse så blev det samhällskunskap, med tema Mänskliga rättigheter/barnkonventionen denna vecka. Läroplanen har ett kunskapskrav lydande: Eleven redogör för innebörden av de mänskliga rättigheterna och barnets rättigheter och ger exempel på vad rättigheterna kan betyda för barn i olika delar av världen. 
Många bra och intressanta diskussioner och tankar, har det blivit i samtalen med min kloka och klarsynta elever. 
Så här på FN-dagen funderar deras fröken enligt följande:


"Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter".

Min fråga är: Har en mördare lika mycket människovärde som andra människor?  Och vad är en mördare... ? Är det också den som psykiskt misshandlar någon att det tar dennes liv.....

Förskräckliga händelser sker. Det händer ofta att den som löper amok och dödar och skadar andra, blir skjuten till döds av svensk polis. Jag frågar mig om detta verkligen är nödvändigt, om inte polisen istället borde sikta in sig på att oskadliggöra, alltså inte sikta mot en människas bröst, utan mot ben, armar, axlar...
I Trollhättanfallet, så kan det hända att dödsskjutningen i extrem-kretsar, kan göra en mördare till martyr. Extrem-kretsar är definitivt inte i behov av martyrer.


( Personerna på bilden har inget med det som står i texten att göra)
"Barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska hjälpa barnet att få det som barnet har rätt till".

I media skriv det sällan något om föräldraansvar. Det är skolan som tycks ha allt ansvar, och speciellt för de barn som det inte funkar så bra för ... socialt eller kunskapsmässigt.

Efter alla år i skolan, så kan jag bara konstatera det alla förstår; de barn som har stöd hemifrån, föräldrar som har koll på dem och ger dem en god värdegrund, de eleverna ställer inte till en massa skit. De kan bli arga, för det kan vi alla, men de visar ånger och empati. De kan bli lite glatt småstökiga, för det kan vi alla ibland, men de lyssnar och förstår, om de behöver lägga band på sina känslor.



Elever med gott stöd hemifrån kan ha problem med inhämtandet av kunskaper. Men även om dessa barn inte har toppenbetyg, så vet man att de klarar sig ändå,,,,de har ett nätverk och förhoppningsvis en någorlunda god självkänsla, De har andra kvalitéer än att ta till sig specifika skolkunskaper. Med goda sociala förmågor och praktiska kunskaper kommer man långt....tror att det kommer att kunna vara så även i framtiden.


Att vara förälder till en mördare, det måste vara  fruktansvärt. Frågan är bara... kan någon som har haft föräldrar som varit goda föräldrar och gett sitt barn den kärlek och uppmärksamhet som det har rätt till,  bli mördare....?  Jag vet inte,,,, men jag tror att den som  fått lära sig att alla människor har ett lika värde... inte kan ta en annans människas liv.

Eller är tankarna som Hjalmar Söderberg delar i "Doktor Glas" starkare:

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.

Blir man mördare, blir man terrorist just för att det är enda sättet att bli sedd, ihågkommen?


"Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse". 

Det finns en sak som jag inte förstår, och det är varför inte världssamfundet kan bekämpa de onda makter som gör att folk måste fly från sina hem. Jag får nog fortsätta att inte förstå.

Igår gjorde äntligen representanter för Sveriges folkvalda gemensam sak och enades kring hur man ska förhålla sig till den ökande flyktingtillströmningen. Vi måste hjälpas åt i hela Europa, i hela västvärlden. Sverige ber andra länder om hjälp, Sverige hjälper till att jobba för att flyktingar ska kunna komma tillbaka till sitt hemland, då/om det  har återgått till ett mera normalt tillstånd i hemlandet.

Jag förstår att många tycker att jag är en dålig människa, men jag blir lite förskräckt då det förutsägs att 200 000 flyktingar ska komma till Sverige under ett år. 200 000 personer, det är två städer i Borås storlek.  Var ska alla bo? Är det humant med tältläger i kalla Sverige? 


"Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet."

Rätten till arbete, det ingår också i de mänskliga rättigheterna. Väldigt få människor mår bra av att gå sysslolösa. Bristen på sysselsättning kan lätt göra att man hittar på saker som man inte borde göra. Inga stora saker, men tillräckligt mycket för att det ska bli problem.
Våra nya svenskar måste ges möjlighet att försörja sig, att få ett jobb, att få en bra utbildning. Så här långt så har det funnits jobb för väldigt många. Men ett par hundratusen... var finns  jobben?

Lite funderingar bara i dessa milt sagt, turbulenta tider.