lördag 12 augusti 2017

Sommarn


Ja, det var väl sommaren det!?
Gick både snabbt och långsamt! Känns som om veckorna rusar i väg, men känns ändå ganska längesedan som jag och Mia upplevde vackra Omberg, sedan Konrad smakade sill på midsommarafton, sedan vi besökte Pia och Björn i en gungande båt och därefter var på visfestival....

Tycker inte att jag hunnit med så mycket denna sommar...men ändå så har det inte varit så många hela dagar här hemma.


En konstig vädersommar har det varit. Temperaturen har legat runt 20 grader i stort sett varje dag. Jag tror inte att det har varit över 25 grader en enda dag här hos oss. Några dagar med varmt högtrycksväder brukar det ju vara, men de dagarna har uteblivit i år. Kanske de kommer innan sensommaren är över?
Regnat har det gjort, men inga stora mängder, och framförallt inga skyfall. Åskan har jag hört någon enstaka gång på långt håll.
Gräset har vuxit... och nästa år får det nog bli en robotgräsklippare.... även om man också kan se en timmes harvande med en tung gräsklippare som en bra träningstimme.....


Så egentligen har det väl varit en ganska så bra sommar. Vädermässigt har den väl passat vår familj utmärkt... "gamlingar" (  ja iallafall halvgamla... även om den ena halvgamlingen gärna skulle sett en högtrycksvärmevecka ... eller åtminstone en halv...), gravida ( ja bara en då..), babisar ( även om han inte är någon liten baby längre)... och hästfolk....
Tjugo grader är en temperatur då man mår bra!


Så mycket cykling har det inte blivit i sommar, det har det varit lite för svalt för. Högtrycksvärme, det är cykelväder för mig. Men promenader har det blivit dagligdags, om det inte varit gräsklippning som fått utgöra motionen.
Denna tanten har nog läst ungefär lika många böcker som hon brukar på sommaren. Sofie Sarenbrant har blivit en favorit, Anne Holt har alltid varit en sådan liksom Mons Kallentoft. De ljuvliga böckerna om det lilla bageriet på stranden, ( Jenny Colgan) har varit motpol till deckarna....bland andra. 



Veckan som gick innehöll frissa, tandkoll, besök i Ulås, besök i Malmö ( med utflykt till Tirups örtagård, där bilderna är tagna), en dag i Halmstad ( en halvtimme på en solig strand med tillhörande bad fick vi till), trädgårdsfix och idag, storstädning av huset.

På måndag börjar skolan igen. En hel vecka med förberedelsetid. En halvdags föreläsning... några timmars "uppstarts-roligheter". Det känns som mycket tid att fylla, för lärarinnan, som startat mängder med läsår med två dagars planering. Visst finns det en del att göra i starten, men det allra mesta i vårt jobb, det måste ske löpande under terminen.

Dags för dagens promenad. De ska inte bli så lång.... ryggen gillar inte att städa.... och det ogillandet känns av även under promenaden.  Tur att ryggen slutar sura när den får sova en natt!

söndag 6 augusti 2017

Privat


- Är det ni som ställt bilen där borta?
Frågan ställdes av en man i övre medelåldern, en man med trevligt utseende och med trevlig ton i rösten.
- Såg ni inte vad som stod på skylten? fortsatte han, då vi - lite förskräckt- svarat ja.
Vi erbjöd oss att flytta bilen till den plats där parkering var rekommenderad, vid badplatsen. Vi hade bara missat avtagsvägen dit och tagit den väg som var närmast cachegömma nummer ett på den runda vi bestämt oss för att gå, denna svalfuktblåsiga söndag,


Mannen förklarade att man inte ville ha en massa trafik på sin lilla väg, vid norra sjösidan av Furusjön. Där fanns elva fritidshus, varav ett antal numera beboddes året runt av pigga pensionärer.

Fast.... vi kunde stå kvar på den plats vi parkerat, det var helt ok. Däremot hade han blivit synnerligen sur på en tidigare burkletare som hade hävdat att man inte alls kan göra en väg privat, utan att alla har tillträde på alla vägar i Sverige, om det inte är en väg över en tomt.
Jag vet inte hur det är med den saken, om det är så att den obehörigsskylten bara är en rekommendation eller om vi skulle kunnat bli bötfällda för att vi bröt mot förbudsskylten. Tror dock att det är det förstnämnda som gäller....


Det är ofta som man ser skyltar - inköpta eller egenmålade - om att en väg är privat. Undrar om det är vi geocachare som ligger till grund till detta? Eller är det den tid vi lever  i ? Kanske kombinationen av de båda.
Min egen bror kändes sig nödgad att sätta upp en skylt, inköpt sådan, om att den sista lilla biten fram till mitt barndomshem är privat väg, efter det att jag lagt en geocachingrunda alldeles förbi hans hus.
Det hade nämligen hänt flera gånger att burkletare åkt ända fram på gårdsplanen och till och med parkerat framför hans garageinfart.Varvid jag blir så förbaskad på dessa människor som tar bilen på det som är gårundor, och där man inte KAN köra bil hela vägen.
"Alla klarar inte att gå tre-fyra kilometer i kuperad terräng" protesterar någon.
Det finns många drivein-cacher... för om man inte klarar så är det ju inte en runda som man ska gå.
Säger den elaka tanten, som har benen i bra form.... men som måste välja bort allt med så hög terrängfaktor att klättring behövs. För det klarar/vågar inte hon... : )


Men visst har vår samhället förändrats alldeles otroligt under de senaste 10-15 åren. Från att ha varit ett "offentligt" samhälle, till att bli ett samhälle där man har sina privata revir.
I vår del av vårt sommarstugeområde i Halmstad, så fanns det från början bara låga staket mellan tomterna. Man kunde prata med grannarna åt alla håll, över de markerade tomtgränserna. Nu är det bara grannarna snett tvärs över, som kör med öppenhet, och som gärna pratar en stund. Alla andra har stängt in sig/ute oss med två meter höga avgränsningar.
Tråkigt tycker jag!


Så mycket i  vårt samhälle har blivit privatiserat. Det är inte självklart att det är SJ, statens järnvägar, som kör på denna rälsen.
Privat vård, privata skolor, privat omsorg... ja, det kanske är bra... MEN det kan inte få vara tillåtet att man sätter in skattepengar i något som sedan faller ut i privata vinster.  Om privata ägare driver en verksamhet och återinvesterar vinsten, efter det att skälig lön, motsvarande den lön som offentlig förvaltning ger, så är det säkert ok. Tror dock att det sällan fungerar på det viset!


"Det privata" försvaras av många i den yngre generationen. Jag tror att det beror på att många av dem inte upplevt skillnaden mellan dem som har det gott ställt och dem som är mindre bemedlade. Sådant som 1940-50-60-talsgenerationerna kände av på ett helt annat sätt. Samhället gav även oss som kom från "fattigare" familjer, möjlighet att ta del av skola, vård, offentliga samhällsinstanser, på samma villkor som de som hade det gott ställt. Så är det ju inte idag.... inte undra på att det blir utanförskap .... och psykiska problem.... kriminella handlingar....



Jag önskar mig tillbaka till ett mera jämlikt samhälle, Ett samhälle där alla har samma förutsättningar, oberoende på ekonomi eller samhällsstatus. Ett samhälle där vi inte stänger ute varann, ett samhälle med öppenhet, men samtidigt med ömsesidig respekt.


Det finns en grej som har blivit mindre privat än tidigare... och det är hälsandet.
Har varit med i diskussionen i en länk på FB, där en psykolog skrivit något om att man inte ska tvinga barn att krama vuxna närstående- ex. mor/farföräldrar.

Helt rätt, tycker jag, och tycker även att vuxna ska slippa kramhälsa på dem man inte vill hälsa på det sättet på, också. Ja avskyr nämligen det där "kramhälsandet" från människor som man inte har några djupare relationer med. Jag tycker så här: första gången man träffas, så tar man i hand.... och det kan man göra andra och tredje gången också... men ett "hej"/ "hej då" med positiv ögonkontakt, det räcker det också.
För inte så länge sedan så räckte jag fram handen, då en person visade att den skulle kramhälsa på mig. Den personen blev väldigt överrumplad och sträckte fram tassen, den också. Kändes bra! Ska göra så fler gånger.... för lite privat vill jag vara... så privat, att jag vill att de de allra flesta människor håller sig några decimeter bort.

Bilderna är tagna på dagens geocachingrunda till Furusjö. En runda att rekommendera. Parkera rätt bara, på badplatsens parkering. Bilden på fönsterlav är tagen i den egna hemtrakten.

fredag 4 augusti 2017

Bolmen


Mitt ute i färjeleden, så kändes det som om man befann sig på en jättesjö.  Vatten och öar, så långt man kunde se.


Balkongkänsla fick man också, där ute på line-färjeleden. Så fint att pynta färjan på detta sätt.

Överfarten från Sunnaryd till Bolmsö, den tog tio minuter. Det gungande en del, mitt ute i farleden.  Klockan tio prick avgick vår tur-färja. Vår bil var det enda som färjades.
Returresan blev en vänteresa. Vi kom inte med den färja som var på väg in då vi ställde oss i kö. Åtta bilar tycktes färjan ta. Vi var bil nummer åtta. En rackare med släpkärra gjorde att vi fick en halvtimmes väntetid. Vi satt inte i sjön! Bara femton-tjugo meter därifrån.


Bolmen ÄR en stor sjö. Sveriges tionde största, närmare bestämt. Dessutom är den ö-rik. Ca 350 öar lär det finnas i sjön. Rik på fisk är den också, gös, gädda.abborre, lax och öring finns i Bolmen, vars största djup lär vara dryga 35 meter.


Tanken med dagens utflykt till Bolmen var dels att åka runt lite på Bolmsön, och då med hjälp av guidning från de geocacher som finns där, dels att åka till Tiraholms fiskrestaurang för att avnjuta närfångad fisk samt att inhandla lite insjöfisk, i första hand gös.


Det finns inga mängder av geocacher på Bolmsö. Ändå hann vi inte med att uppsöka dem alla, innan vi blev hungriga och tog färjan tillbaka till Sunnaryd, för att åka vidare till Tiraholm.
De cacher vi letade upp, de var väldigt enkla att finna.
En kyrkcache fanns förstås.... och alldeles i närheten av dem, blommade dessa blommor. Undrar om det är en invasiv sort... de ser lite hotfulla ut.....
Kan det vara en gullrisväxt, tro?


Bolmsö och områdena kring Bolmen har varit bebodda länge.Under vikingatiden så bodde det mycket folk på ön. En stor gravplats från denna tid, Spökkullen, vittnar om detta.
Vackert var det, med alla gravkullar och resta stenar där inne i ekskogen.



 De cacher som vi sökte upp, de låg strandnära. Till Motudden fanns en relativt bra "skogsväg". Inte tänkt för gemene man att köra på, men geocachare är ju inte gemene man.

Regnskurarna kom och gick, men de var inte värre än att man kunde ta skydd under ett träd.


Något fikaställe som var sommaröppet dagligen finns inte på Bolmsö. Vi tog med kaffe hemifrån, och så stannade vi till vi ett nyöppnat fik i Gislaved, Cityfiket, och köpte onyttigt fikabröd.
Jaja, det är som det är.... ett wienerbröd en gång i halvåret gör varken till eller från för tjock tant!
Gott var det, och badsugen blev jag där vi den fina stranden. Men, även om jag haft baddräkt med, så hade jag nog inte badat idag.... inte så mysigt när det regnar...


Vid Bolmstad så går bron över till fastlandet. Nu hade vi inte alls tänkt oss att åka över dit denna väg, men cachen på "revet" passade bra att leta upp. Roligt att hitta burkar som lades ut,innan jag hade en aning om vad geocaching var för något. Här fanns det en sådan gömma.


Upptäckte, då jag fixade till bilderna, att vissa bilder gör sig bra i svart-vitt. Antagligen de allra flesta.


Vid Kråkudden fanns de första mogna rönnbären. Eller iallafall de första röda, som jag sett i år. Smakar gör jag inte, för som räven uttryckte det, rönnbär är surt!


Roligaste cachen fanns här också. Läste i andra cachares logagre att de inte kunde få upp burken, för det satt en spik i vägen. Hahaha.... konstigt att sjömans-cachedesignern inte tagit bort de loggarna...
Det var ju spiken som var huvudet på spiken!

Bara något hundratal meter från denna plats, fanns både året-runt-hus och fritidshus. En plats som man inte skulle tacka nej till att bo på!




I hamnen i Backarebo, hade vännen Katrin lagt ut en gömma.
Så här långt söderut  hade vi inte begett oss, om det inte funnits en cache som skickat ut sitt lockrop. Både hamnen och den lilla byn, var ett riktigt smultronställe.


Loppisställe fanns det på ön. Där fanns det många bilar -och presumtiva kunder- men det är inget för oss. Skräp har vi så det räcker här hemma. En våffelstuga som har öppet på onsdagskvällar såg vi också. Antar att det är fullt med MC-folk där då.
Vid de här vackra djuren gjorde vi dock ett fotostopp....


De var inte jätteenkla att få med på bild, men till slut lyckades det.
Antagligen så gjorde fotostoppet, att vi fick vänta extra länge i färjekö.
Men som sagt, vi satt inte i sjön.


Det är tråkig skogskantad väg mellan Sunnaryd och Tiraholm. Men den som väntar på något välsmakade....Grillad fisk, gös+gädda + lax, smakade utmärkt.
I affären inhandlades filéer av samma arter.
En cache hittades lätt.


Tog en "ny" väg hemåt. Genom Unnaryd.
En kyrkcache fanns där och när jag skulle logga den, så kom det en ordentlig åskskur. Tant blev något blöt!


Hembygdsdsården fick också ett snabbt besök. Hit skulle jag vilja återvända och besöka bonadsmuséet. Få se om det blir av... Unnaryd ligger trots allt en bit från alfarvägarna...


En bra utflyktsdag blev det.... ganska så ok att vara ute korta stunder mellan regnskurarna. Bolmen med omnejd är helt klart ett område att återvända till!