-Ni är bra mormor och morfar, skrev Karin, då vi "pratades" vid på WhatsUp i fredags. Frågan var vad vi skulle göra i helgen. Jo, vi skulle åka till Växjö ( 12 mil enkel resa) för att se på när K-P och hans lag spelade cup.
Det var då Karin svarade att vi är bra. Och jag fick en klump i magen, ett svid i hjärtat och tårar i ögonen.
Ja, vi är nog bra för killarna i Värnamo. MEN jag skulle vilja vara lika bra för Ava! ( Nu blev det vått i ögonen igen) Hämta henne efter skolan, kolla på hennes fridrottsträning, vara med när hennes kör framträder.
Men det funkar inte. Förstås. Killarna bor sex mil bort. Dit tar det mindre än en timme att köra. Ava bor 25 mil bort. Dit tar det tre timmar.
Ser fram emot höstlovet. Då kan vi få vara bra mormor och morfar för henne också. För, som vanligt på höstlovet, så planerar Karin och Ava att tillbringa några dagar hos oss.
Igår var det Växjö som gällde. Förra året, motsvarande helg, var vi också där. En massa femmannalag, tjejer och killar, födda 18, spelade fotboll på Vida Arena.
Vad vi inte visste, då vi åkte dit, det var att vi skulle få se Konrad, omklädd och redo för spel. Man hade packat med skor, skydd och strumpor om han skulle behöva rycka in. Det var ok med ett par överåriga i laget. Han fick matchorder direkt. En av de ordinarie spelarna hade skadat handen.
Det var ett lyft för laget att ha med Konrad. Tack vare alla hans mål kunde man vinna en match och spela två oavgjorda. En förlust blev det. K-P gjorde också ett par mål.Och missade många fria lägen. Killarna var nöjda efter sina matcher. Och visst är det trevligt för mormor och morfar att kolla, speciellt med båda killarna i Bors lag nummer 2.
Idag var fotbollsdräkterna utbytta mot ridkläder. Det var Pay and Jump i Gislaved för killarna och "hopponnyn" Idde.
Inga höga hinder, K-P hoppade 40 cm, Konrad 50. Det svåra måste vara att hålla ordning på banan, i vilken ordning de nio hindren ska hoppas.
Pay and Jump, det är vare sig tidtagning eller bedömning. Ett sätt att få träna och testa på att hoppa på riktig bana och inför publik Rosett delas inte ut, men alla kan köpa en, efter genomförd hoppning.
Jätteduktiga killar. Snabbt gick det, men ändå kontrollerat. Kul att se dem kunna hitta de rätta vägarna mellan alla hinder.
.jpg)
En bild ...och en video.. på Ava, har jag också fått idag. Den bilden måste förstås också vara med !
Hon hade pusslat ihop det runda pusslet, innan hon gjorde lite övningar i ringarna som hon har på sitt rum.
Omöjligt att det ska bli lika ”rättvist” för alla barn och barnbarn, man gör så gott man kan.
SvaraRaderaNu har man ju hjälp av tekniken, facetime, även sns är fint.
Och barnen är ju upptagna med sitt, skola, kompisar.
Så är det ju. På avstånd kan man inte vara lika bra morförälder, som man är då barnbarnen bor på relativt nära håll.
RaderaJag känner likadant. Vi gör mycket för de tre som bor nära. När B1 och B3 var små, hämtade jag dem på dagis/skola varannan vecka. Aldrig B2 och B4, aldrig B8 och B9. Det känns väldigt orättvist och det är ingen kul känsla. Ibland vill jag inte lägga ut att vi gjort något med 5,6 och 7, för att det inte ska sticka de andra i ögonen.
SvaraRaderaIdag på Svärdotterns kalas pratade jag en del med B2, men B4 höll sig mest undan, så det blev nästan bara hej och hejdå.
Fint storebror kunde hjälpa laget igår! En vinst sitter aldrig fel.
Idag är det riktigt kallt, tycker jag!
God kväll! Eval8
Det blir ju så när några bor längre bort. Men jag tänker rätt ofta på allt vi gör för och med killarna och Värnamofamiljen... medan Karins familj inte har någon mor-farföräkder som kan ställa upp med en timmas varsel...
RaderaHar lite ont i knäet, så jag har inte varit ute så mycket idag. Det regnade ordentligt då vi var i Gislaved på förmiddagen. Go kväll!
Det var ett gott beröm att få och jag är säker på att det stämmer. Har vi möjlighet är vi gärna behjälpliga med flickorna och jag känner att det är win win åt båda hållen. Sedan förstår jag precis hur du känner när det gäller Ava. Det är ju samma sak för oss när det gäller lilla E och lillasyster. Bor man 63 mil från varandra så försvinner allt det spontana och självklara som vi har med barnbarnen här. Här kan vi oftast rycka ut med kort varsel för de bor mindre än en mil bort. Men men, man får göra det bästa av situationen.
SvaraRaderaSå härliga bilder på glada och aktiva barn!
Kram och god kväll!
Det är nog många som har det så här. Någon nära, någon långt bort.
Radera63 mil, det är två och en halv gång vår resa till Malmö. Inget man ens kör på några timmar.
Tur att man har så mycket kontakt ändå. Vet att det finns mor/farföräldrar som knappast alls har kontakt med sin barnbarn. Låter förskräckligt! God kväll! Kram
Sedan är det här inte "enkelriktat" eller hur jag ska säga för det finns ju faktiskt det motsatta sättet att se på det hela. I dagsläget är vi hyfsat friska och kan vara behjälpliga men det kan snabbt förändras. Då är det vi som behöver hjälp och då får oftast barnen som bor nära axla det större ansvaret medan barn som bor längre bort inte har den möjligheten. Därför tycker jag inte att det handlar om att vara bra eller mindre bra eller om orättvisa utan att göra det bästa utifrån förutsättningarna. Redan i dag kan vi "byta tjänster" med barnen som bor här men inte med sonfamiljen. Inga konstigheter alls och det är vi medvetna om.
RaderaKram
Jo, det har du ju rätt i. Har inte tänkt på det sättet...
RaderaTänker vidare... så blev det ju gör min bror, då vår mor blev gammal och allt mer dement. Han, som bodde dryga milen bort fick ta väldigt mycket mer än jag, som bodde betydligt längre bort. Fast egentligen bara en timmes bilkörning bort. Och jag, mitt uppe i livet, kände det inte ens som "orättvist". Go natt...
RaderaSå fint när barnen kan uttrycka sin tacksamhet över tiden man spenderar med barnbarnen. Det värmer hjärtat. Hela familjen får ju hjälp och avlastning.
SvaraRadera❤️/Barbro
❤️
RaderaVisst är det fint när man kan vara en närvarande mor eller farförälder. Och att både ens barn och barnbarn uttrycker detta. Har ofta upplevt samma sak. Men med pojkar på 16 (snart 17) och en på 13 år så blir det inte lika många fysiska träffar som när de var yngre. Men i princip dagliga telefonsamtal från dem värmer hjärtat. Likaså ringer döttrarna varje dag och har alltid gjort det.
SvaraRaderaKul att vara med både på fotboll och hoppningen.
Och fint att prata med Ava och att få bilder och en video är ju också ett sätt att ta del av det hon gör.
Kram