Med ceriserosa tröjan på..

 Brukar försöka få till en eller två längre promenader varje vecka.  Med längre promenader,  menar jag sådana som är en halv mil eller mer. 

Det är skönt att gå, och framförallt så är det en liten koll för hypokondriska mej;  orkar tanten en rejäl sträcka i relativt rask takt?

Bestämde mig för en runda som jag inte gått på länge. En av de längre, där man inte behöver gå någon större sträcka på asfalterad väg. Asfalt känns i rygg och knän...otrolig skillnad mot att gå på grusvägar och skogsstigar...

Ceriserosatröjan på. Några älgflugor ville jag inte ha med mej hem. Igår tog jag på en beige fleeceväst, då jag bara gick genom byn. Då var det, trots att jag inte gick genom skog, ett par älgflugor som misstog mig för ett hjortdjur.

Många bilder blev det längs vägen på fagens långrunda. Det är så vackert i naturen just nu 

Grannhuset. 500 meter bort. Obebott, men besökt av ägarna ibland. Ska försöka ta en bild här varje fredag i oktober, för att följa naturens "förfall". 

Igår, på sen eftermiddag, fem-halv sex, var jag ute på den dagliga 2-4 kms "måste"- promenaden. Då var gräset slaget, på alla åkrar i "centrala" byn. Sammantaget 7-8 olika fält. Idag, på tidig förmiddag, var allt gräs förpackat i plast. Undrar hur länge bonden i vår by jobbade i natt?

Passerade gården efter ytterligare en km.  Det var bara en ilsket skällande hund på gårdsplanen ( bunden), så jag fick inte tillfälle att fråga. Tror f.ö. att han jobbar med annat under delar av dagarna. Det finns gott om foder framför ko-stallet.  Och mer blir det.

Åker sällan vägen förbi gården på kvällstid. Eller ens på dagtid, trots att det är en "genväg" till Tranemo. Får nog passa på att göra det. Den här installationen måste vara väldigt fin när mörkret fallit.

Från byväg  till skogsväg. Vid Toråsen var en stor vändplan i ordningställd. Antagligen är det en större skogsavverkning på gång.  De stora virkesbilarna är i behov av stora utrymmen för att komma fram och tillbaka.

Visst är det så, att när man gått några kilometer, så kommer endorfinerna i gång. Det är njutbart att bara låta benen gå och med olika sinnen scanna av naturen.

Hur var det med vatten tillgången i "Görans dammar". Den  var god.  Ingen skillnad mot vad det brukar vara.

Klart njutningsfullt för ögat.

Det finns  flera små jaktstugor längs skogsvägarna. Funderar på om de används så ofta. Om det finns så många som jagar regelbundet.

Älgjakten börjar om en vecka. Då blir det inte läge för långpromenad, för då är det verkligen fullt av män i kamouflagekläder, orange band på mössor och kepsar och utrustade med vapen, i våra skogar.

Ett par riktigt branta backar tar mig upp till den gamla utmarken, till torpet som är benämnt "Allmänningen". Ett hus utan el och vatten. Tidigare uthyrd på sommaren. Men nu har det stått helt tomt under några år.

"Rosa bandet" är aktuellt i oktober. Gula bandet, det är älgjägarnas eget band. Det visar till något av alla älgtorn som finns i våra skogar och mossmarker.

Lämnar skogsvägen för att gå in på en stig, som jag brukar gå lite då och då. Får   lite kalla fötter, för se där..

 ligger nyavverkat virke över stigen. Hör skogsmaskinen en bit bort. Håller den på att avverka längs stigen? Att komma i vägen för avverkning, det är inget att rekommendera.

Ingen fara. Den syns inte ens. Men naturen är helt förändrad.  Funderar på om det är kyrkans skog som avverkas. Det finns en, helt ologisk, bit skog, som tillhör svenska kyrkan, mitt inne bland byfolkets ägor.

En bekant byggnad. Nu har jag kommit till högsta punkten. Det har gått uppför hela vägen från dammarna. 

Tillbaka  till bebodda trakter. Och välbekanta vyer.

 

Lunchdags för gårdens hästar... eller iaf några av dem.  

Några hundra meter på asfalt. Känns direkt i knän och rygg.  Där jag tar av till byväg igen, möts jag av glatt blommande nysört och höstfibbla.

Snart hemma igen. 7,55 km, "sa" aktivitetsklockan.

Inte en enda älgfluga med mig hem.  Den ceriseröda tröjan gjorde sitt jobb i dag också.

En riktigt härlig promenad. Och jag hann hem innan regnet började.

..