tag:blogger.com,1999:blog-3389297448555912935.post7739401005989439828..comments2024-03-28T22:18:14.370+01:00Comments on Femfemman: Sjåpiga sextioåringarfemfemmanhttp://www.blogger.com/profile/10209673189782072454noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-3389297448555912935.post-5096809082831762922013-03-29T21:44:06.651+01:002013-03-29T21:44:06.651+01:00Jag förstår precis! Jag har ett stort behov av att...Jag förstår precis! Jag har ett stort behov av att vara ensam eller ett fåtal. Gemensamma raster under skoldagen eller myllret som blir på studiedagar (värst på kommungemensamma) är riktigt jobbigt och jag drar mig helst undan. Visst är det kul att vara många eller ett gäng ibland men jag kan definitivt också ta omvägar för att slippa möta folk. Kanske är det vårt sociala arbete med allt hänsynstagande det innebär som ytterligare förstärker det här draget ...Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/15100197320002354270noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3389297448555912935.post-47519567470331206372013-03-29T15:25:34.935+01:002013-03-29T15:25:34.935+01:00Du är inte ensam om att vara sjåpig sextioåring. T...Du är inte ensam om att vara sjåpig sextioåring. Tycker dessutom att "åkomman" blir värre för varje år. Jag gillar inte heller stora sammankomster för alla åldrar. De blir oftast antingen för stela eller för glättiga. Ibland kan det vara skönt med stora folksamlingar för att man kan gömma sig i mängden. Men det kan man inte om man känner alla. Det är roligare med små grupper. Det är tur att man för det mesta kan välja själv om man vill vara med. Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/09354672486472230519noreply@blogger.com