Femfemman

Passerat på promenaden

2012-01-29T16:47:00.004+01:00

Undrar om det är yogan som ger extraenergi. Eller om det är energi som föder energi. Att man helt enkelt ackumulerar energi då man jobbar sig supertrött varje dag, veckan lång. Nu vill jag tro på det här med yogan, för om det är tröttheten som ger energi, då kommer hela detta inlägg att bli ifrågasatt av sig självt....

Solen syntes därute, så när tvätt och krukväxter var omhändertagna, så kände jag för långpromenad. För- middagen hade kommit en bra bit på väg, morgonsömnen är det nämligen inget fel på och sedan har vi två tidningar att läsa på söndagar, både BT och GP. Så det tar en bra stund innan man är förmiddagsrustad på veckans mesta vilodag.
Långpromenad fick det bli och jag vände näsan åt motsatt håll, jämfört vad jag oftast gör då jag går ut och går.
Hjärnan arbetar så bra när den går. Har redan skolveckan ganska klar och inprogrammerad i såväl mental hårddisk som på datorns hårddisk. Så tankarna började i stället snurra kring den arbetssituation som vi skolfolk befinner oss i.

Vet att jag ältat detta innan, men eftersom ingenting händer. så får det gå ett varv till.
För så där femton år sedan, så började vår arbetssituation att förändras. Mer och mer arbetsuppgifter lades på oss. men på den tiden så sa de skolledare som vi hade, att vi samtidigt måste ta bort arbetsuppgifter. Det gällde att prioritera om, och om detta gick ut över kvalitéten så fick det så bli, vi skulle visa att vi inte kunde göra både det som vi tidigare gjort och det nya som blev oss ålagt.
Många av oss gamla lärare vill ju göra så bra det någonsin går, och jag tror inte att vi tog bort så mycket, men vi hittade iallafall lösningar så att arbetet inte blev allt för övermäktigt.
Idag så är det ingen som ber oss ta bort något, nä, vi ska bara göra mer och mer. Jag blir så synnerligt arg och frustrerad när man från högre ledningshåll får höra "Ni gör ett bra jobb, men ni kan ännu bättre!"

Ja, alla de lärare som jag känner gör ett bra jobb, och vi gör ett så bra jobb att vi varken orkar eller förmår mer. Vi har kommit till vägs ände.
När jag skrev diskussionsfrågor till eleverna inför våra utvecklande samtal, så ställde jag en fråga: "Hur jobbar du i skolan, kan du jobba ännu bättre eller är du nöjd med din arbetsinsats?" De allra flesta elever är nöjda med den arbetsinsats som de gör, och de kan med rätta var detta.
Jag är också nöjd med den arbetsinsats som jag gör, precis som mina kollegor ska vara. Men det får vi ingen kredit för, MEN skulle vi däremot av trötthet, stress eller obetänksamhet göra något fel, ja, då blir det genast uppmärksammat.

"Nu får det vara bra!" Jag ångrar så att jag inte hade modet att säga det, när ledningsperson manade på oss att arbeta ut oss ännu mer. " Mina kollegor och jag, vi gör suveränt bra arbetsinsatser - på olika sätt - men helt enligt styrdokumenteten! Vi orkar inte mer, och vi orkar ännu mindre när vi inte får positiv bekräftelse på vår arbetsinsats!"

Många av oss skolfolk är knäckta eller brutna idag. De flesta som hamnar i den situationen får dessutom slåss med en oförstående försäkringskassa. Vad är det för ett isande kallt samhällsklimat vi lever i.Och varför inser ingen detta och försöker göra något åt det?

Var ett tag sedan jag gick dagens runda sist. Landskapet hade förändrats radikalt på en ganska lång sträcka. Ett av de största avverkningar jag sett i vårt närområde. Kan säkert användas som arbetsområde för en del skoljobb till våren... Men det var inte det jag tänkte på när jag passerade på promenaden och försökte hitta den skogsväg som jag planerat att ta. Nej, jag funderade på hur jobbigt det är med förändringar. Tänkte förstås på skolförändringar. För både barn och och vuxna. Nu har vi läroplanen, den tar ett tag innan den satt sig och innan man tydligt ser de vägar man ska följa. Ändå är det så förtvivlat bråttom med betygsättande. Det är risk för att det går lite galet i början.

Tänkte också på hur jobbigt det är att flytta från en skola till en annan. Det gjorde jag för åtta och ett halvt år sedan. Det första året var superjobbigt, de vägar som jag brukade använda mig av, de fanns inte längre. Samma sak måste ju gälla barn som flyttar från en skola till en annan. Vägarna är helt annorlunda, det gäller att orka leta efter de rätta vägarna innan man kan komma in i en normal skolrutin igen.... Förändrade hemförhållanden ger också annorlunda kommuniktionsförhållanden. Det är så mycket som påverkar vår skolvardag och våra barns skolvardag. Som vi inte tänker på.

Stod för dagens matlagning, när jag kom hem. Oftast är det C-E som lagar maten i vårt hus, men denna helgen har jag fixat lunch två gånger. Gillar inte matlagning så värst, men energin fanns fortfarande kvar, så det funkade bra och smakade ovanligt bra för att vara lagat av mig. Normalt är det ju ofta så att maten smakar sämre för den som tillagat den....

Har eldat i eftermiddag. Skäms inte ett dugg för att jag tog ut all papp, allt papper och all mjukplast som samlats i garage och i återvinningskassar och tände eld på rubbet. Ibland orkar man bara inte vara redig och återvinna till varje pris, ibland får man ta den enklaste vägen. Tycker jag, Vet att inte alla håller med ....men nu slapp jag iallafall en extra resa på sammanlagt sju km till återvinningsstället. Det är ju också att tänka miljö....

Skymningen börjar falla, klockan är snart fem. Mycket kväll kvar, och en hel del energi. Ser fram emot arbetsveckan med min härliga klass - och onsdagens yoga.... för då måste det väl ändå vara dags att energitanka igen....Är så tacksam för att känna mig så pigg, trots att jag var som ett "utsketet äpplamos"

( min mammas favorituttryck) flera gånger under veckan som gick.

Tidstant

2012-01-28T18:07:00.004+01:00

Tänker ofta på hur glad och tacksam jag är för att få leva i den tid som är. Den snabba kommunikationens tid, de sociala kontakternas tid, de stora digitala nätverkens tid. Möjligheternas tid.
Samtidigt är jag glad och tacksam att ha levt i den andra tiden, tiden före. Jag har skrivit brev för hand, på maskin och jag har väntat på att brevbäraren skulle komma med de långväga kontakternas papperspost.
Jag har varit med om att spela in favoritmelodierna på kassettband, och jag har varit med om den härliga känslan att lägga en alldeles ny -orepad- vinyl på skivspelaren med en enda högtalare.
Och tänk, jag har varit med om en tid utan TV. Men det konstiga är att de starkaste minnena från de nästan sju år som jag levde i ett hem utan television, det är när jag ensam ( fem-sex år) eller tillsammans med mamma/mormor gick till någon granne som hade tv på prov. För så var det i slutet av femtiotalet, början av sextiotalet. TV-försäljningen gick till så att man kunde ha TV tre veckor på prov, innan man bestämde sig.
1960 var det OS i Rom, då bestämde sig min far för att behålla prov-tvn.

Tänk, jag har varit med om att ha bara en enda svart-vit kanal. Som startade med barnprogram klockan 18 och som var nedsläckt på onsdagar. Tror inte ens att det var testbild då, annars var ju det nå´t man kunde fördriva tid och titta på.
Nä, TV är jag väl minst imponerad av, vad det gäller den tekniska utveckling som i övrigt fascinerar och tilltalar mig så. Numera har vi minst 25 tv-kanaler ( nej, vi har inte parabol) att välja på, men det händer ofta att jag inte hittar ett enda program som intresserar mig i det utbudet. Så mycket skit som det visas på TV- förnedrande, demoraliserande, klart negativ påverkan för de unga - på bästa sändningstid. Och det är absolut inte vålds/skräckfilmer jag tänker på - utan det är alla dessa program där det är skönhetsideal som gäller samt de program där man röstas ut för att man inte duger.

Det är datorn och dess möjligheter som jag är så fascinerad av, och jag är så glad att jag fått tillfälle att använda mig av...ja.....iallafall en liten del av dessa enorma möjligheter. Satt här hemma och planerade fortsatt arbete med Michael och hans skotska klass i veckan som gick. Använde chatten på Facebook.
Kan exhibitera mig själv så mycket jag vill på bloggen - och dessutom ha vernissage efter vernissage på de bilder jag tar. Jag har fått vänner som jag träffar i det verkliga livet och vänner som jag bara träffar via bloggen, tack vare detta förnämliga sociala medie.

Kan hålla kontakten med vänner och släktingar långt bort via Facebook - då känns det inte så tråkigt att man inte längre riktigt orkar med de riktiga- livet- kontakterna under terminstid.
Man kan hålla hjärnan igång med Wordfued - spela med bloggkompisar eller Facebooksvänner - eller elever. Och tänk vad mycket matnyttigt för lärarjobbet som jag fått genom de olika grupperna på Facebook. Tips, idéer,verktyg för undervisningen.

I juni var jag i Malmö på ett seminarie om Webbstjärnan. Något jag blev tipsad om på Facebook. Trevligt att träffa några ur Sveriges skol-IT-elit och en superbra grej för skolan. Min egen klass har två ( ev tre) olika bidrag /webbplaster i Webbstjärnan och sexan har en kanonbra webbplats/ webbstjärnebidrag , där de berättar om sextonhundratalets Sverige.

På tisdagseftermiddagar har jag en sextiominuterslektion som jag kallar projekt. En grupp - nästan halva klassen - jobbar med Michael Purves klass i Gifford, nära Edinburgh - där de utbyter erfarenheter av skola och vardag genom en blogg. En grupp refererar om nyheter - lokalt, inrikes, utrikes, sport, kultur - genom Webbstjärnan, en annan grupp jobbar med att utveckla vår bokblogg ( också webbstjärnan), några flickor har en egen djurblogg - den är också anmäld till webbstjärnan, men jag har inte hunnit hjälpa dem lägga in loggan än - och några flickor har hand om vårt e-twinningprojekt med nordiska länder, och refererar när det kommer in något nytt.

Den lektionen är en av veckans höjdpunkter. Utvecklande för oss alla - och eleverna måste ta eget ansvar för det de valt att jobba med.

Vi har ju en egen klassblogg också. Tyvärr är den sluten .... men den är bra ... ett så bra dokument för barnen att ha med sig från sin skoltid. Om de kommer ihåg lösenordet....

Så har vi ju Spotify. Helt otroligt att man bara kan söka upp sin favoritmusik och lyssna på den i såväl dator som i mobilen..

För att inte tala om You tube. Där finns allt. För bara några år sedan trodde jag att det bara fanns dåliga saker på You Tube ... men ack, vad fel jag hade. En källa för skolundervisningen - och vad kul att kunna vara exhibitionist även vad det gäller halvdåliga filmer, tagna med kameran.

Eller lyssna på favoritmusik och samtidigt kolla.

Idag har lille bror varit på besök. Alltid kul att träffa honom och svägerskan. Hunden var med, vilket gjorde att våra båda katter sprang och gömde sig vid första anblicken av det hemska svarta. Men nyfikenheten tog överhanden, så de vågade närma sig det konstiga djuret, och hade sedan en trevlig stund de också. Kul att det händer något för katter i tråkig vintertid.

Har hunnit med två promenader idag. En med svägerska och hund, en på egen hand. Ganska skönt väder, bra att det inte kommit någon snöpåfyllning. Man kan fortfarande ha lågskor på vägen. Gillar nämligen inte stora tunga kängor.....

Har kommit i fas med mig själv efter tre jobbiga veckor sedan skolstarten. Nya läroplanstänket och dess planeringar och utvecklingssamtal. Har några samtal i veckan som kommer, och några efter lovet. Så det blir fler jobbiga veckor, Men just denna helg, kan jag (nästan) vara ledig. Gott!

Tanten bakom bloggen försöker hålla jämna steg med den tid hon lever i, vad det gäller digitala möjligheter/kommunikation/socialisering. Det är inte lätt, men de korn hon hittar är hon så tacksam för.
Funderar på om affärsrörelsen i rörelse är i takt med den tid den just lever i.......... Eller om den också utvecklas hela tiden, just för att möta den aktuella tiden.

Fantasifärd

2012-01-25T21:41:00.003+01:00

Onsdag = yogadag. Det är inte helt lätt, det där med att hänga med i andning och tänjande rörelser.
Idag var det dessutom balansövningar och den balans jag har är genomusel. Där behövs det verkligen träning.

Efter en timmes olika rörelser, så är det dags för avslappling. Kom på mig att längta till den delen av träningen idag. Inte för att det andra är tråkigt utan för att jag i avslappningsfasen får bege mig iväg till min (fantasi)favoritplats.

Den ser ut ungefär som på bilden ovan. En blank insjö, där man bara kan sitta och njuta av färger, dofter, ljus och speglingar. Dit har fantasifärden gått tre onsdagar i rad.

Längtar redan till nästa gång .... för att inte tala om hur mycket jag saknar den svenska ljumma sommaren, nu när den varit härifrån mer än hälften av den tid den är borta från oss.

Intressanta insikter

2012-01-22T15:57:00.003+01:00

Kunde också valt "Juholtjakten" som rubrik. Men det skriver så många andra om, samtidigt som de synar Juholts tio månader ur olika perspektiv. Nu är jag varken expert på politik eller på jakt, men tycka får man (väl?). Personligen tror jag inte Juholt har de ledaregenskaper som en framgångsrik ledare behöver, men han gavs aldrig någon chans att bevisa vad han kunde. Mediadrevet satte igång nästan direkt, och jag tycker så fruktansvärt illa om detta. Bara för att man är offentlig person, så ska man kläs av in på bara kroppen. Jag struntar fullständigt i om hans sambo var dömd för något, lika lite som jag ( som är republikan långt ut i tånaglarna) tycker att det man rotar i, såväl om Silvias far och den stackar kungens ungdomssynder, är rent osmakligt. Hyresgrejen, det är väl sån´t som kan hända alla. Vi klarar inte av att alltid hålla oss ajour med allt, samtidigt som vi har ett pressande jobb.

Sen tror jag att Juholt var dömd från början. Jakten började redan i det egna partiet. Denna förbaskade avundsjuka. Vi unnar inte varann framgång, utan försöker sätta fart på krafter som ifrågasätter, kullkastar och förstör.
Som varade på den vänstra sidan, vad det gäller politiskt tänkande, så hoppas jag av allt mitt hjärta att man kan enas om en partiledare och tillsammans ( helst även med v och mp) stödja den personen på samma sätt som hela alliansen, tycks se till Reinfeldt svävar lite högre an alla andra. Han är absolut en duktig politiker, och trevlig person.... bara det att hans politik är förödande för skola, vård, omsorg, utsatta människor....
Och jag är säker på att även han har något litet lik i garderoben, bara det att de krafter som finns runt honom ser till att stänga till för de små misstag, som han, precis som alla vi andra har gjort.

Nä, nu blev det alldeles för mycket skrivit om det där med politik. Som jag inte kan - men som jag kan tycka till om. Hoppas Juholt möts med respekt, nu när han tagit de steg som så många vill att han skulle ta...steget bort från partiledarrollen. Och jag vill ha en människa som partiledare, inte någon glorifierad individ.

Ett par intressanta insikter fick jag igår. Riktiga aha-upplevelser. Vi var i Hjälshammar hos dotter med sambo. Alltid roligt att träffas några timmar, promenera i andra omgivningar än hemma och att spela spel.
När vi kom, så höll 70-80-talsgenerationen på att spela TV-spel. Jag har aldrig gjort detta, testade inte ens döttrarnas Game boy och allt vad de hette, de första handdataspelen, som de fick någongång i skiftet 80-90tal.
Nu följde jag med stort intresse, med hög adrenalinhalt och anspänning hur Super Mario togs sig förbi hinder efter hinder, för att gång efter annan möta sin död. När 70-80-talsgenerationen så småningom klarat sitt mål genom att ha genomlevt en"värld", så plockade man fram ett spel där man kunde använda hela fyra olika spelkonsoller och där jag, med lite skräck i hjärtat och kunde vara med. Den intressanta insikten som jag fick i detta min första kontakt med TV-spel, den var att inte är lätt att manövrera med såväl höger som vänstertumme samtidigt. Det krävs tumträning för att bli bra. Om man får förmånen att leva tills man blir pensionär, så önskar jag mig alla tiders olika TV-spel, för jag förstår helt att man kan fastna i spelvärlden. Den är häftig.... det lilla jag såg.... och tänk så mycket häftigt det måste finnas i den världen.... för att inte tala om hur det blir i framtiden.
Tycker absolut alla lärare skulle ha studiedag i TV-spel.... hur det funkar... och hur man kan använda det i skolan. För TV-spelsvärlden, den är en realitet för många unga och då menar jag unga upp till 35-40 år. Förhoppningsvis så använder de unga lärarna TV-spel i undervisningen...MEN det finns många i 70-80-90-talsgenerationen som inte har använt sig tillräckligt mycket av mediet, för att riktigt se användningsområdet i skolan. Men det lär komma, det är jag säker på.

Var med J och gjorde de bekanta stallsysslorna. Hästens kraftfoder var slut och vi skulle tillsammans bära en lite mer än halvfull säck de ca 200 metrarna till stallet. Vi tog en bit var.... men usch, vad tungt det var att bära så där 15 kg... och vad andfådd man blev av det. Varvid den intressanta insikten slog mig ... Jag väger ungefär 15 kg för mycket.... tänk vad lätt allt skulle gå om jag blev av med dem! Jag skulle nästan sväva fram....
Tack och lov så sitter väl inte de 15 kg samlade på samma framtunga sätt som man bär en säck på.... men ändå, klart att femton kg mindre måste kännas. Bara det att det är alldeles för gott med mat ... och att de genetiska förutsättningarna för att bli av med påsamlat fett är dåliga. Men det gäller säkert att bestämma sig, och sedan komma in i det tänk där man avstår godis och fikabröd.... och bara äter en portion åt gången....Skulle vara intressant att känna skillnaden ... - 15 kg istället för + 15.

Kvinnan i Borås, som blev utestängd från sin arbetsplats för att hon tyckt på sociala medier, hon har fått tillbaka jobbet. Intressant att man kommit till insikt om att man får tycka om sin arbetsplats, så länge man inte hänger ut någon. Hoppas bara att de ledare som tillintetgör sina underordnade genom att ta till ogenomtänkta maktmetoder, kommer till insikt och ställer saker tillrätta.

Vintern kom till slut, och en intressant insikt om detta är att jag tycker att det är superfint med snö, jag som hela tiden hyllat grönvintern. En fin promenad fick jag igår- med dottern -under rådande snöfall och en ännu vackrare fram och tillbakapromenad på nästan fem km blev det vid middagstid idag.Hoppas nu att snön ligger kvar och att det inte kommer så mycket mer. Hoppas att solen kommer att lysa upp och göra dagarna långa och ljusa, och hoppas att alla skidsugna ungdomar får några fina veckor i skidbackarna/spåren - eller i pulkabackarna.
För egen del, så känns veckan lite tung, det är många samtal som man ska igenom när man har stor klass. Detta är något som jag tycker är så orättvist, utifrån hur många elever vi har, så har vi lärare en ganska olik arbetsbörda. Men när man väl är igång, så är det ganska kul, och det känns väldigt bra med goda samtal och de individuella utvecklingsplaner som man är nöjd med.

Har fått intressanta insikter i den nya läroplanen, bla. tack vare webbplatsen Bedömning för lärande och Christer Lundahl föreläsningar. Får börja morgondagen med att revidera den arbetsgång som jag gjort för "Vasatiden". Får lägga till lite mer varför, elevernas egna val av hur och lite mindre i varthän. Alla ska ha en rimlig chans att komma i mål ... och det handlar inte om direkta kunskaper - det handlar om förmågor.

Önskar alla en bra arbetsvecka !

Yoga! Yes!

2012-01-20T18:21:00.001+01:00

Så var det fredag igen, och jag och Nikon Coolpix tog en eftermiddagspromenad i härligt väder. Trots att klockan var över tre när vi kom ut, så fick vi uppleva en stund av solsken. Både jag och de rikt blommande julrosorna tryckte på gillaknappen.

Har haft en energi utöver den vanliga i en dryg vecka. Tackar yogan för det.... fast jag vet ju inte... bara tror att det kan vara så. Iallafall är det en jättebra träning för halvgammal tant ... man känner sig energifylld, lättandad och positiv flera dagar efter träningen.. Trots att jag tyckte att det var lite svårt att hänga med i djupandningen i onsdags, andra gången som jag testade. Men det blev ändå bra effekt. Så yoga rekommenderar jag. Övar dagligen på solhälsningen här hemma och tror att den är bra för såväl tant-rygg som för att få solen att lysa över oss igen.

Nu är det väl så att solen kommer tillbaka med eller utan solhälsning. Njuter av att solen är synlig ända fram till klockan fyra! Längtar fortfarande efter ljusa morgnar ... men de kommer de också.

Veckan gick i ett huj, denna veckan också. Har börjat samtalsperioden, då jag träffar föräldrar och elever på eftermiddagstid. Kul, utvecklande, men jobbigt. Igår var jag som ett "utsketet äpplamos" då jag kom hem, men som tur var så hade C-E fixat rotmos och fläskkorv, vilket gjorde att det kunde ackumuleras lite mer energi att jobba med.

Rättade kemitestet/kunskapsredovisningen/ förmågeavstämningen. Hade hem tjugoen kunskapsböcker, där jag markerade gult eller grönt. Inga poäng denna gång ... utan ren bedömning utifrån de uppställda kraven.
Eleverna fick kolla böckerna idag, de tycktes nöjda med hur jag bedömt. Och tänk, innan jag gick hem idag, en dryg timme efter det eleverna hade slutat, så hade jag fört in tjugoen omdömen i den databas som vi använder.

Känner mig så nöjd med mitt nya ( säkerligen inte alls nytt för många - men för mej) tänk. Nu behöver det inte bli omdömeskaos i maj ... jag fixar det efter hand som vi är färdiga med de olika no/soämnenas teman.
Och jag behöver inte vänta med de andra ämnena in i det sista heller, jag kan göra de flesta bedömningar redan i april.

Läste i BT idag om en förskollärare ( pensionerad sådan som gick in som vikarie med ganska täta mellanrum) som blev avstängd från den förskola hon jobbat i 40 år. Hon hade uttalat sig illojalt på Facebook. Hon hade skrivit att det var alldeles åt skogen med de besparingar som görs, och det fick hon inte göra, för tänk, man ska vara lojal med sin arbetsgivare. Jag blir så ledsen när jag läser sådant, och arg. Om det är någon som ska reagera, så är det vi som är i verksamheten, vi som ser alla konsekvenser av alla besparingar som skett under ett antal borgerliga regeringsår. Det handlar ju inte ett dugg om brist lojalitet, det handlar ju om ren politik. Höj skatten, framförallt för de mest besuttna, och satsa på barn, ungdomar och utsatta människor. Och ge alla äldre en bra ålderdom, den dag som krafterna börjar tryta.

De finns många dåliga ledare i vårt land, det är jag säker på. Det är dessa som använder sin makt för att näpsa den som tycker, så att man inte själv blir satt på pottkanten. Usch, sån´t blir jag bara sur, ledsen och arg på... samtidigt som man som gräsrot känner sig helt maktlös.
Och så finns det massor av människor som gör ett jättejobb, men som varken får ordentlig lön eller någon kredit för det.
Tycker att alla ledare har ett ansvar för de som de leder ....
Nu finns det jättebra ledare också. Jag har förmånen att få jobba med en sådan.... Hoppas att det är OK att tycka positivt .... för det tycker jag att vi alla ska göra, i den mån som vi orkar göra det.
I morrn sägs det att det ska bli snö. Känns nästan OK, även om jag verkligen tycker att grönvintern är helt underbar. Men barna ska ha lite snökul de också. Jag unnar dem några vita månader.....

Nästan nöjd

2012-01-17T18:49:00.000+01:00

När jag, en stund efter fyra, gick ut på trekilometerspromenaden, så kände jag mig i det närmaste nöjd med skoldagen/ veckans båda skoldagar. Det är väldigt skönt att få känna sig nöjd i bland, det är alldeles för många skoldagar som man känner att det inte blev så bra som man hade önskat.

Det beror ju till väldigt stor del på en själv och på vilket humör man är. Naturligtvis spelar elevernas sätt att vara och framförallt att arbeta, också in.Men nog är det så att man får liknande respons av elever/andra människor som de signalen man själv sänder ut.
Vilka - tyvärr - kan vara väldigt annorlunda mot olika elever - och ännu mer mot olika vuxna. För nog är det så att vi värderar våra medmänniskor - helt omedvetet - och uppträder gentemot var och en utifrån den värderingen...

Jag får tacka den nya läroplanen och mitt eget tänk om "Kunskapsbok" för nöjdhetskänslan. Det blir så tydligt det eleverna ska kunna, om man utgår från kunskapskraven och sedan utifrån den, talar om vad barnen ska utveckla för kunskaper och förmågor inom ett ämnes/temaområde. Barnen vet vad de ska kunna, och de kan själva- eller med min hjälp - hitta kunskaper och utveckla förmågor. Och sedan visa upp dem och få dem bedömda.
Det är så lugnt i klassrummet. Alla tycker det är viktigt att "lära sig" - och de vet varför de ska lära sig. Ett klassrumsklimat som andas trygghet.

Tänkte på det, under det att mörkret föll, och kameran fick bekänna färg vad det gäller hur mycket ljus den förmår att släppa in, att det där med kunskapsbok skulle kunna bli en läromedelsförlagsgrej. Helt enkelt på det sätt att det finns olika temaområden klara att jobba med, där kunskapsmålen målen finns "översatta" till direkta kunskaper och förmågor inom varje område. Med länkar till olika webbplatser/filmer/youtube och hänvisningar till olika läroböcker. Skulle funka bra helt digitalt, antingen med arbete direkt i dator eller utskrift för redovisning i inbunden bok. Relativt lätt att uppdatera....

Jaja, visioner kan man få ha. Nu funkar detta för mig och mina elever tycks det... men det är ju inte alls säkert det passar någon annan.
Nöjd blev jag också när vi började prata Schoolovisionbidrag och eleverna föreslog att de skulle framföra "Vi är blommor", en ganska okänd melodi av Barbro Lindgren och Georg Riedel. Eleverna har verkligen lärt sig att tycka om den låten, sedan jag introducerade den i höstas. Med vår superpianist till rektor, så skulle det säkert funka. Kanske kunde gymnastiktjejerna göra lite rörelser att klippa in.
Känns tillfredställande och glädjefullt med fin-fina dagar med nöjd lärare och ( tycks det) nästan nöjda elever.

Seniorstatus

2012-01-14T15:50:00.001+01:00

Har aldrig tänkt på mig som senior. Ser mig som äldre medelålders - om man nu ska prata ålderstänk. Senior, det begreppet är för mig detsamma som pensionär.
Men det tyckte inte Solresor. När jag bokade resan till Madeira idag, så skulle man fylla i ålder. Det fanns två alternativ "yngre än 54 år" samt "senior". Så jag markerade "senior" och hoppas att kan ge någon åldersförmån.

Vad det nu kunde vara..... Och nog är det så att många "seniorer" har de bästa ekonomiska förutsättningarna. Åtminstone tills dess man blir pensionärssenior. För under de sista tio-femton arbetsåren, så har ju de flesta nått till yrkesgruppens högsta löner, man har inga utgifter för barn och man har inga stora utgifter för boendet.

Tycker att det är knäppt att det ska vara så .... det är ju när man är i husköpar/byggarålder och när man har hemmavarande barn som man behöver den ekonomi som man kommer att få då man är äldre medelålders.
Snabbare löneutveckling efterfrågas alltså. Nu finns det ju massor av unga välutbildade människor i "rätt" yrken som har god ekonomi redan från tidiga år .... men det funkar inte så i de kommunala yrkesgrupperna - och jag tror att det till övervägande del är så att man är lite för underbetald när man är i yngre medelåldern.

Tog en värktablett och gav mig ut i vackervädret. Åtta kilometersrundan blev det idag, och det funkade jättebra när jag fick lite kemisk hjälp att lindra det dumma i ryggen.

Ljuvligt att promenera i rask takt - med lite fotostopp här och där. Gillar nya kameran .... och de båda gamla också. Man ser verkligheten på ett annat sätt genom kameran. Man ser bara en del av den, och man ser solljus och skuggor.
Om jag skulle få leva om mitt liv, så skulle jag låta fotograferandet bli en del av mig redan från barnaålder.
Fast nog började jag fota tidigt. Köpte en billig kamera på postorder när jag var elva år. Vet att den kom med postbilen samma dag som min morfar dog. Året var 1965.
Men det var ju inte lika enkelt att fotografera förr, innan digitalkamerornas tid, Man fick ju tänka sig för vad man fotade, för man fick ju betala framkallning även för misslyckade bilder.
Idag är det många unga - barn/ungdomar - som har fina digitalkameror/systemkameror. Tycker att det är kloka föräldrar som ger sina barn en ordentlig kamera. Den kan lägga grund till ett livslångt intresse, ett intresse där man får uppleva så mycket vackert.

För egen del, så tar jag väldigt få bilder på människor. Och av dem jag som jag tar, så raderar jag säkert 75 procent. Det är svårt att få bra människobilder. Och festbilder blir oftast bara röriga.

Funderade på "Kunskapsboken" under det att jag vandrade. Nu har mina elever fått en vanlig A4-skrivbok som sin "Kunskapsbok". Men egentligen skulle det vara en inbunden bok, med riktigt hållbara pärmar. När jag tänker på den "Kunskapsbok" som eleverna för första gången ska visa och samla sina kunskaper i under veckan som kommer, så vill jag att det ska bli deras viktigaste bok. Den där alla deras kunskaper, förmågor och hänvisningar till t.ex arbeten på datorn förvaras och där varje barn kan känna stolthet över de kunskaper de samlat i sin bok. Samt att de kan se en utveckling under tid.

Jaja, jag är väl lite tokig. Men jag tror på mina tokiga idéer och det måste man ju göra för att det ska bli bra, det man ska genomföra. Ska bli spännande att se vart den är, denna idé. Kanske blir det bara ett enterminsprojekt.

Häftigt att ha bokat en resa som ska gå stapeln om bara tre och en halv vecka. Oftast brukar man boka tre-fyra månader i förväg. Eller ännu längre. Februari är sannolikt inte högsäsong på Madeira. Det är inte solsäkert heller. Inbillar mig att det ska vara ljummet som på en svensk sommardag. Shorts/jeanskjol och linne-klädsel och kanske någon dag som är så varm att man åtminstone kan bada i poolen. Och få lite solbrunhet på de vintervita armarna och benen. Känns riktigt kul att ha bokat en resa till ett varmare klimat i trista februari. När det är sommar, så stannar både jag och C-E gärna i Sverige. Även om det regnar ibland, så är det ju ljummet, ljust och naturvackert i sommarsverige/norden.

Snart dags att plocka fram sommargarderoben alltså. Eller i allafall en del av den. Under tiden njuter jag av grönvinter och eftermiddagar som blir längre och längre för varje dag.

Första fem fixade, fredagsfestfixen fallerade

2012-01-13T17:40:00.001+01:00

Fem dagar av terminen redan gjorda. En vecka går i ett huj.
Var hos distriktsköterskan tidigt på morgonen och träffade en gammal revykollega, numera pensionär. Han försäkrade att även pensionärslivsveckorna går i ett huj. Vilket kan vara lite svårt att tro, men å andra sidan, ju äldre man blir, desto fortare går ju loven.
Det gäller iallafall att ta tillvara den tid man har.

Men visst är det roligt att jobba. Har en helt underbar klass. Vet inte om det kan anses som sekretessbryteri att avslöja att det är så.... men positiva saker måste man väl kunna dela med sig. Njuter av stunderna med de härliga barnen. Har haft kemi denna vecka, rödkålsindikatorer och BTB och syror och baser . .... och sorteringsövningar. Helt ljuvligt att se de små/halvstora forskarna.
Har använt en hel del lektionsförslag som följer med Kemikalendern. 2011 var ju kemiåret, men filmer och lektionsförslag funkar precis lika bra 2012.
Har gjort en terminsplanering där jag lagt en period med varje ämne i so/no. Så när kemiavsnittet är klart, då kan jag skriva in omdömen i databasen. Ska nog kunna spara en del tid i maj, när det är dags att döma om eleverna.

Många av eleverna tar det här med kunskapskrav, omdömen och "kunskapsboken" på största allvar. För de "duktiga" ( och det är de flesta av våra elever i de flesta av Sveriges skolor) så är nog betyg och bedömning helt Ok och t.o.m bra. Men i varje klass finns det någon eller några elever som inte har samma intellektuella resurser, samma mognad och/eller samma familjestöd som de flesta andra. För dem är det här med bedömning ingen höjdare..... Tycker att elevers intellektuella mognad skulle avgöra om det är dags för betyg eller ej... i samråd med förälder förstås.
De allra flesta barn kommer så småningom i fatt sig själva... och de flesta andra. Då gäller det att inte vara knäckt, ja, inte ens bruten.

Skolveckan gick fort, det som blir över i veckan likaså. Har kollat blodtryck tre gånger och anses inte ha förhöjt sådant, utan mer att Fru Hysterika påverkar övertrycket, medan undre trycket är superbra. Skönt att höra.
Var med svägerskan på yoga i onsdags. En spännande erfarenhet, en träningsform som jag vill fortsätta att testa. Fick ont i musklerna dagen efter, det var betydligt jobbigare än man kan tro. Men bra för halvgammal tant. Det var ganska många sådana med i gruppen. Halvgamla tanter, alltså. Det märktes att många varit med länge och kunde det här med andningen.... alla andades på samma gång, en regelbunden starkt vibrerande samandning fyllde lokalen.
Häftigt!
Spinningen börjar på måndag. Tänkte mig spinning och yoga som träningsaktiviteter under våren. Så för första gången på ca femton år, så lämnar jag de duktiga gympaledarna i Dalstorp denna termin.
Lite förändring lär vara utvecklande....och så handlar det om ryggen... den klarar inte för hårda övningar.

Hade planerat "tantträff" i kväll. Men fick lite ångest när jag tänkte på allt som skulle fixas....nu när man börjat jobba igen. Mat, fika, duka, dammsuga. röja, fixa toaletten.... Nä, jag kastade in handduken och föreslog att vi ska vara flera om "tanträffarna"... två eller tre. Så har det varit tidigare, det är bara jag som har envisats att göra allt ensam. Skönt att man vid 58 års ålder kommit fram till att man faktiskt kan be om hjälp med en del saker.
Tog en promenad när jag kom hem istället. Ojämnheter och frusen mark gjorde att ryggen talade om att den fanns där. Bara att acceptera att det är så. Fint var det iallafall där ute i minusgraderna. Dagarna har absolut blivit längre på slutet ... medan början fortfarande känns ganska mörk och dyster.
Kände mig ganska upprymd över att vi faktiskt går mot LJUSET, under det att jag gick den ofta promenerade "Modsrundan" ... ca 3,5 km.

Till helgen ska vi beställa en resa till subtropiskt klimat. Byter den traditionella tre-fyradagarsresan till London på påsklovet till en resa till Madeira i samband med sportlovet. Tar några extra dagars ledigt... det kan jag bjuda mig själv på... eftersom resorna från Landvetter bara går på onsdagar. Har ofta sagt att jag vill åka till Madeira ... där ska vara så vackert... när jag blir gammal. Tycker att jag blivit tillräckligt gammal nu.... Varför ska man vänta längre, det gäller ju att ta tillvara på den tid man har så länge man har den.

Sakta svänger skutan

2012-01-09T18:09:00.001+01:00

Man börjar sakta vänja sig vid tänket .... det nya .... i läroplanen, alltså.
Att när man bestämt vad man ska jobba med, det centrala innehållet alltså, så får gå till kunskapskraven och låta dessa vara de styrande ... och därefter till läroböcker/ digitala resurser, samt bestämma genomförande av undervisningen.
Låter kanske konstigt att man inte tänkt så innan, men det har jag inte gjort, för jag har tänkt att eleverna lär väl sig det de lär sig... utifrån intresse och förmåga. Utifrån det område som vi behandlar .... gäller ju inte svenska, eng, matte ... där byggs ju kunskapsutvecklingen upp från en bas på ett annat sätt än vad de gör i andra ämnen .... De kanske är därför som de kallats BASämnen tidigare ... eller inte.....

I morrn ska barna få en "Kunskapbok". Där ska de kunskapskrav som de ska arbeta mot, samt vad det egentligen innebär i kunskaper och förmågor, skrivas /klistras in.
När ett arbetsområde går mot sitt slut så ska kunskaperna /förmågorna redovisas i boken. Lätt att se - framförallt för eleverna- om de lyckas uppnå de krav som läroplanen ställer. Förhoppningsvis ska detta sedan kunna ligga till grund för utvecklande samtal såväl med elever som föräldrar. Plus att föräldrarna kan följa sina barns utveckling lite bättre. Samt att jag har lite bättre koll på varje elev.
Inom So/No /Hk så betar jag av ett ämne i taget, och kan då skriva omdömen efter hand.
Ett sätt för mig att sakta svänga skutan åt rätt håll och göra det lättare att manövrera den framåt. Förhoppningsvis.

Bildblogg

2012-01-07T18:34:00.004+01:00

Hemma igen.... och vill nu visa lite bilder som jag tagit under några härliga, fullspäckade, annorlunda dagar i Hjälshammar med omnejd.

På geocachingäventyr med Inga och Takko. Hon lärde mig mycket om hur man kan tänka och göra när man lägger ut en skattgömma.

Från hennes arbetsplats utgår brevlådecachen "Kommisarien och discotjuven". Kul!

Hon har också lagt ut fyra olika cacher där man, utifrån de ledtrådar som finns i varje burk, ska räkna ut koordinaterena för att kunna finna en femte cache, en Mysteriecache.

I denna stuga hade "Hopparna" sin bönemöten. De var så exalterade av det de upplevde att de slutade sina möten genom att hoppa. ( Tänker direkt på Stina Lundbergs hopp :)) Detta berättar Inga om i sin cachebeskrivning.

Så här kan en cache se ut.

I gläntan fanns en Tomas Tranströmer -cache ..."Ljuset kommer från ovan" ... var ledtråden. Och det gjorde det verkligen, både från cache och ner i den lilla gläntan, vars skönhet bara den ( nästan) som kommit vilse, får uppleva.

Cacher kan vara stora och små, dess gömslen likaså.

Tack Inga och tack Takko för en supertrevlig och lärorik dag i Rannäs och i Forsheda.

Den underbara, sagolikt vackra trettondagen ... ja,den var bara så fantastisk. Gav mig ut i solen med telefon och gps. Här vid Osudden, där Lagan rinner ut i Vidöstern.

Obeskrivligt vackert.

Vatten fanns det gott om, men det gjorde inget denna vackra dag.

Många vandrare var ute i solskenet, både unga och gamla och mittemellan.

Nyis.

Promenerade säkert en sex-åtta km denna vackra dag. Att promenera var jag inte ensam om att göra.

Här ligger det en båtbrygga.... under vattnet.

Så här kan en cache se ut, mikro tror jag den kallas.

Lagan och Vidöstern,

Gav mig in till stan och fortsatte att vandra utmed Lagan. Här i Åbroparken.

Sushilunch passade perfekt. Supergott!

Pigg och rask efter maten tog jag apostlahästarna till Finnvedvallen, för att leta efter en cache till. Hade redan funnit fem tidigare.

Men jag gick bet... en promenad på 2-3 km fick jag iallafall.

Alla hästar var hemma, när jag kollade till dem.

Höhungriga, efter att ha varit beridna alla tre.

Tindra verkade helt nöjd med att "matte" åkt till varmare trakter.

Efter att ha upplevt en fantastiskt fin solnedgång, så tog jag Johannas bil och åkte till Gällaryd. Där var det julkonsert. Oj, vad bra den var. Tacksam över att jag fick uppleva skönsången och vackermusiken. Annie och Frida Fredriksson var två tjejer från Gnosjö, som bara sjöng SÅ bra! Dessutom medverkade en liten ensemble av stråk och blås. Samt kyrkokören.

Katterna höll mig sällskap, iallafall nattetid. Stor vit Max var sovkompis.

C-E kom med lite äpplen för att göra sig populär bland kamparna. Då hade det b livit idag, och vädret var återigen grått och vått.

Dags att återvända till Stockremma efter lunch med skötarefterträdare Arne. Totalt veckovilsen är jag efter lov, helgdagar och bortavistelse. I övermorrn lär det vara dags att jobba igen...... Ska nog gå bra det också.

Hjälshammarhälsning

2012-01-06T16:19:00.000+01:00

Ser en helt underbar solnedgång utanför fönstret. Dagen har varit sagolik. Började den med att läsa klart Niceville - ja, efter det att jag matat och släppt ut katterna då.
Efter dusch och frukost, så tog stallsysslorna vid. Det är inte så märkvärdigt - mockning, mat, vatten, men det ska göras och det tar en liten stund. Pratade med mysiga Ida, som just var i färd med att göra i ordning sin egen häst för en ridtur.
Inte kunde man vara inne denna härliga dag.
Tog Js bil till Osudden, njöt - tillsammans med ett stort antal promenadister - av den vackervackra omgivningen. Kände mig så tacksam att få uppleva detta. Bilder kommer i morrn.... använder husets dator och nöjer mig med text ifrån den.
Åkte in till stan, fortsatte cacheletandet, åt supergod lunch på stans sushibar och gick sedan en lång vandring för att leta efter en gömma som jag gick bet på.
Så frisk luft, sol och motion, det har jag fått idag.
Även igår blev det mycet av den varan. Kombinerat med blöta. Var hos vännen Inga i Forsheda och fick möjlighet att leta upp hennes cacher - eller iaf några av dem. Lärde mig mycket, Inga hade lagt ut en brevlådecache och en mysteriecache. Kul -- och trevligt--och så var det semlepremiär till förmiddagsfikat hos Inga.
Åker hemåt i morrn eftermiddag, då Ms föräldrar kommer till Hjälshammar för att ta över kattskötar och stallskötarsysslorna tills dess att husets- katternas - hästens ägare kommer hem från Gran Canaria på onsdag.
Lägger ut alla fina bilder från hemmadatorn.... med minsta möjliga text.
Nu ska det snart bli en tur till Gällareds kyrka, där det är musikgudstjänst. Ser fram emot skönsång och julmusik.

Tomtetomt

2012-01-03T16:12:00.001+01:00

Sexton dagar i ljuset, det var vad tomtarna fick. Idag åkte de ner i den mörka brudkistan igen. Man kan ju fundera på tomtarna är berättigade att ockupera huset under dessa dagar. Eller rättare sagt; Är det egentligen lönt att plocka fram dem?

Mitt svar är; Ja,de har full rätt att invadera huset. Under några dagar är det mysigt .... Vad vore ett julfirande utan tomtar .....?

Och när det är dags att ta bort dom, ja då är det den tid som man börjar skönja den ljusa årstiden någonstans bakom januarimörkret. Tyckte att eftermiddagen kändes lite längre idag redan - vid en koll så visar det sig att eftermiddagen har blivit en kvart ljusare, medan morgonen fortfarande är lika mörk som vid vintersolståndet.....

Nejlikan i "frökenbuketten" var fortfarande lika fin....och värd att spara.

Bytte gardiner och juldukar också, så nu är det bara ljusstakar/stjärnor och julgran som minner om att vi fortfarande är inne i julhelgernas tid. Hittade svärmors egensydda (och egenvävda) marbosömsgardiner och satte upp dem. Så fina de är, och så dumt att inte ha använt dem så många gånger. Kommer ihåg att vi fick dem den 14 maj 1988...vi hade varit ( tillsammans med C-Es bror och fru bl.a) på IKOs 30-årsjubileumsfest i Ronneby. Farmor hade varit barnvakt och när vi kom hem så var det en skylt på dörren, som döttrarna tillverkat. "Grattis pappa på 35-årsdagen" stod det på den skylten. "Farmor" Ingrid hade med sig födelsepresent till både C-E och hans bror ( och syster). Dagen till ära fick C-E välja först av de tre. Han fick välja på handtillverkade gardiner ( 2 olika) och handbroderad duk.

Jag valde de här gardinerna.

C-Es mamma var en extremt händig och flitig människa. Många i den generationen var det, beroende på arv och miljö. Jag hoppas att vi visade henne tillräcklig uppskattning för detta - men är rädd att vi inte gjorde det. Sedan många år tillbaka finns hon på ett demensboende, helt frånkopplad från denna värld.

Började dagen med ett besök hos disktriktsköterskan. Inte utan oro..... för det HEMSKA blodtrycket. Enbart en patient i kö, när jag kom dit vid kvart över nio. Ändå en stunds väntan. Fick sitta upp när dagen blodtryck skulle tas.... ännu mer stressande ... hur HÖGT kunde det då inte vara. Superpuls..... Bred manschett hämtades för mina tjocka överarmars skull - ett arv på mödernet. ( Nä, inte manschetten - utan överarmarna .... fast hon hade förstås behövt en bred manschett hon också, för att få rätt tryck avläst.)

Trots högpulsen stannade trycket på 160/76. Lite högt övertryck ... undertrycket utmärkt. Och det är övertrycket som man kan stressa upp på egen hand. Så det kändes ganska bra efter besöket, även om man tyckte att jag skulle komma tillbaka vid två tillfällen ytterligare och kolla. Ska nog få till det nästa vecka.

Klockan hade väl hunnit bli kvart i tio, då jag, glad i hågen gick ut från blodtrycksmätarrummet. Då var väntrummet alldeles fullt ... och detta trots att öppettiden är mellan 7.30 och 10. 90 % av alla var pensionärer .... de är mera morgontrötta än vad jag är, tycks det.

Efter hemkomsten gick det bra att röja, städa och ta en trekilometers promenad i lite vind och lagom fuktigt regn.

På lokalradion har man pratat rislyktor i eftermiddag. Det var inte läge att skicka upp sådana när vädret är som idag, med en del blåst, tyckte man på räddningstjänsten. Trams tycker jag, enda gången de kan vara farliga är väl vid torrväder. För då kan det ta eld av den låga som får ballongen att stiga till väders.

"Trams" tyckte jag också på nyårsaftonen, då ungdomarna i nyårsfirargänget ( de som inte fyllt 50) tyckte att vi skulle gå ut vid tolvslaget. "Har ni med er sån´t trams" sa jag. "Ja, det har vi" svarade fru Ungdom.

Sen blev det inte mer prat om det på en bra stund.

Jag skämdes bara lite för att jag varit dömande.

Så småningom kom det fram att herr oc fru Ungdom tycker att raketer är lika mycket trams, som vad jag tycker. Och då kunde kommunikationen fortsätta och saker klargöras. Det var rislampor som skulle skickas upp - och det är ju en helt annan sak. Rent andligt vackert när den lysande farkosten stiger högt och ger sig av och försvinner som en liten lysande prick....

Har "tankeordalmenackan" som jag fick av Bodil stående på skrivbordet.

"Vill du verkligen leva- börja varje dag med något att vara tacksam för" är dagens ledord.

Ett ord som man borde följa....

Idag är jag tacksam för morgonens hyfsade blodtryck och för att det går mot ljusare tider.....

I morgon ska jag ta bussen till Värnamo och ägna några dagar åt att vara stalledräng och kattmatte. J och M åker till varmare och ljusare breddgrader i en vecka. Känns lite häftigt att bo i ett "främmande" hus alldeles ensam. Med undantag för två katter.

Har lagt in lite cacher i minnet på skolgpsen.... kanske kan jag hitta nå´n i Värnamo.... och så ska jag träffa Inga och kanske gå hennes cachemysterierunda .... eller detektivrunda.....

Tar med datorn, få se om det blir något skrivet och bildvisat under de tre dygn jag ska tillbringa "ensam" innan C-E kommer och hämtar mig och Ms föräldrar kommer och tar över mina sysslor vid lördaglunchtid.

Skönt att det då är tomtetomt i huset när trettondedagen är förbi och julhelgen därmed är slut för denna gång.

Blod, Brämhult, barndomsbetraktelse

2012-01-02T19:39:00.000+01:00

Det har blivit uppskjutet länge den här gången. Blodgivningen alltså. Var kallad i november, men har både omedvetet och medvetet låtit tiden gå....

Varför? Jo, blodtrycket har blivit lite högre för varje gång det har uppmätts, förrförra gången tyckte jag att det var alldeles för högt undertryck och hade ångest för sommarens blodgivade... MEN den gången var det ingen blodtryckskoll.... vet inte varför de bara gör ibland.... så jag kunde stoppa huvudet i sanden ett tag till och inte ta tag i tjocka gamla tanters vanliga problem, det förhöjda blodtrycket.

Jag har absolut inte sett framemot denna dag, sovit urdåligt i natt. Helspänd..

Tog i vanlig ordning de ca 100 trapporna upp till Blodcentralen - jag gillar att gå i trappor, det ger så bra pulshöjareffekt direkt.....

Blodtryckshöjareffekt också... sannolikt.

Direkt när jag lagt mig tillrätta på britsen, så skulle blodtappartjejen ta trycket. Jag uttryckte min rädsla och ångest. Tjejen bad mig vara tyst.... men då hon följde displayens siffror, så blev hon röd om kinderna. Det var HÖGT tryck. 192 genom 98. Jag ´var beredd att springa därifrån direkt och uppsöka närmaste akutläkare för inläggning på hypertoniövervakning.... om det nu finns någon sådan...

Man kunde inte tappa mig i det skick jag var,fick jag veta, och det berodde inte på undertryck utan på övertryck. Övertryck bekymrar mig inte lika mycket, för det vet jag att man kan påverka själv.... och som jag kände mig, så var det konstigt att det inte var ännu högre.

Man rådde mig att vänta några minuter och ta ett nytt manuellt tryck....

"Spelar väl ingen roll" tyckte jag " det är ju lika högt, men ok då"

Jag hade så hög puls att tjejen fick ta tryckei två gånger manuellt. Resultat 180/80. Jag var tappningsbar, och så blev det. En halvliter flöt snabbt ut under det att pulsen återgick till normaltakt.

På britsen bredvid hamnade en stor nallebjörnskille, tjugo år yngre än jag. Det blev också blodtrycksmätning... och han hade nästan samma siffror som jag. Han hade dessutom tagit hissen.... Om han så småningom fick ner sitt värde till tappbart, det vet jag inte. Men det var lite trösterikt att även en ung( om än överviktig) person kan ha högt tryck.

Men ändå... fru Hysterika var på blodcentralen idag..... Handlar om arv och miljö. Min mamma var likadan....

Ringde vårdcentralen när jag kom hem. Nu ska jag kolla upp det här med blodtryck.... det finns ju möjligheter att få ner det med någon liten tablett - om det behövs. Ska gå till disktriktsköterskan i morrn och se vad hon läser av för värde....

Betydligt lugnare än då jag kom, lämnade jag blodcentralen via alla trappor och gav mig ut på lite geocaching. Nå´t måste man ju hitta på när man är i Borås - och har belagt sig själv med köpstopp.Därför att man inte behöver en klädtrasa till, man måste slita lite på det man (jag) har.....

Hade lagt över ett antal cacher i gpsen. Den närmaste vid en lekplats nära sjukhuset. Hittade ej. Däremot hittade jag en liten skruv i Skruvdragarparken en bit därifrån. Häftig cache.

Tog bilen och körde mot Brämhult. På Hässleholmen fanns denna installation med en lätthittad magnetfilmburk.

När jag var barn så fanns inte detta bostadsområde alls, det byggdes upp under sista delen av 60-talet. Kommer ihåg en tjej i min gymnasieklass som bodde här. En liten förskräckt sak, ett typiskt bortglöm-barn. Jag läste "Flodhästen på arbetsplatsen" av Tommy Hellsten igår. Trodde att den boken handlade om mej, men den handlar om olika "överlevnadstrategier" från barndomen och hur de påverkar en som vuxen. Såg genast framför mig någon som var "Hjälten", någon som var "Räddaren", många som var "Syndabocken", ett antal "Clowner" och när jag läste om "Den bortglömda" då kom denna flicka till mig i minnet, jag har inte tänkt på henne på 40 år. Hon hamnade på psyket, vilket - enligt boken- många av " de bortglömda" gör.... och eftersom tösen var osynlig i den annars ganska bullriga gymnasieklassen, så var det ingen som funderade på vad som hände med henne.

Fann mig själv i beskrivningen vara ett mellanting mellan hjälte och syndabock.... och när man tar sig en funderare, så kan det nog vara så det ligger till. Mycket bra, intressant bok "Flodhästen på arbetsplatsen!"

Efter Hässleholmen så blev det ett stopp på idrottsplatsen i Brämhult. Hittade en kul cache som vaktmästaren inte hade en aning om att den fanns där.

På Myråsskolan gick jag bet, inte heller där kände vaktmästarn till något om någon cache - trots att den fanns mitt på skolgården.

Kom att tänka på när jag som lärarstudent var vikarie i en sexa på Myråsskolan. Vi skulle jobba med linser - konvexa och konkava.

- Hur skulle ni kunna beskriva en konvek lins? frågade jag ... stående framme vid tavlan, där jag just ritat upp de båda linsernas utseende.

En pojke räckte artigt upp handen:

- Den ser ut som du!

Likheten håller dryga 35 år senare.

Brämhults kyrka, det är barndomsnostalgi. Hit åkte vi ofta, tillsammans med mormor och lade/planterade/vattnade blommor på hennes systrars och hennes föräldrar grav.
Dessutom har jag bevistat det enda bröllop som jag varit med på i min lilla släkt här, då en kusin vigdes i den gamla fina kyrkan.

Mormor dog 1971, 91 år gammal. Hon begravdes förstås i Rångedala. Bara något år efter mormors död så var också familjegraven i Brämhult borta. Den fanns på denna plats, där en som begravdes 1976 är jordfäst - sannolikt ovanpå mina förfäder. Vet att en sista systern levde några år in på sextiotalet. Är det inte märkligt att man kan ta bort en grav som inte är mer än högst 15 år gammal.....?

Cachen var lätthittad, alldeles utanför kyrkogården. En vacker minneslund fanns på en kulle ovanför.

Min mormor nämnde ibland en plats som heter Hyberg. Det var i närheten av hennes barndoms stenar.
Här, högt uppe på en kulle, hade man förr i tiden ( på mormors tid) ett utsiktstorn. Det kostade 25 öre att gå upp och ta sig en titt..... låter jättedyrt, tycker jag. Idag är det ganska igenväxt,

Men en bit längre ner, så kunde jag förstå att utsikten måste ha varit vidunderlig. Iallafall om det var lite mer klarväder än idag.
Passerade platsen där Ellos hade sin första lagerlokal. När jag och mamma var med mormor hos hennes syster, så brukade vi gå till lagerförsäljningen och köpa något. Oftast till mig. Mina första långbyxor ( inte klokt vad gammal man är) köptes där 1959-60 nånting. (Salt och peppar-mönstrat tyg)

Körde fram till mormors barndomshem i Främgärde. Ett välbevarat och fint litet hus. Fick en tankebild av "moster Gerda" vid den öppna spisen och ett kök med klaffbord och fina kaffekoppar. Och ringar som man doppade i kaffet.

Tog vägen genom Sörbo, oj vad utbyggt allt har blivit, körde över motorvägen och kom in på gamla riksväg 40.

Stannade i Toarpsdal, eller Häljareds kvarn, som cachen hette. Mycket vatten i ån, och jag är ganska säker på att en skolkamrat till mig i åk 7 och 8 bodde i just detta huset. Hon åkte med Rångedalaskolskjutsen hem från skolan i Dalsjöfors. En riktigt fin plats fick jag se- och cachen hittade jag.

Gårdavallen hade sin egen cache, gömd där jag själv skulle gömt den. Gårdavallen är Dalsjöfors idrottsplats, tillika platsen där gamla Toarps kommuns skolor hade friidrottstävlingar. Jag satt alltid på läktaren... :)

Började bli lite cachetrött och blodsockerlåg. Men jag var alldeles för nyfiken på vad "Dalsjöfors digitala kyrkogård" var för något. Det var den här jättestora lådan, fylld med CDs och DVDfilmer. Häftigt ... synd att man inte hade nå´t att byta med.

Har nu hunnit använda skolans gps en del, ser att den funkar utan karta. (För någon sådan har jag inte lyckats ladda ner) Men jag får inte in beskrivningar och hintar på gpsen - trots att jag (äntligen ) betalade premiummedlems avgiften ( 210 kr/år) i går. Så nu ska jag ha tillgång till alla grejer som geocaching.com har att erbjuda.

Funkar iallafall bra med telefon+gps. Sparar en hel del mobilbatteri. Och om man bara ( med barn) ska leta någon eller ett par cacher, så läser man ju igenom ( skriver ut ) beskrivning och hintar innan man ger sig ut. Så då räcker det med pil och avstånd.

Tog en promenad när jag kom hem ( ska ju vara bra för blodtrycket) och lät då gpsen tala om när jag gått 1,5 km så jag kunde vända och gå lika långt tillbaka.

Så nu har jag hittat fyra användningar för gpsen - leta cacher, leta/lägg ut waypoints, mäta sträckor ( + medelhastighet/tid) och så kan man ha helkoll på solens och månens upp och ner gång. Bra jobbat på jullovet, tycker jag. Hade ju nästan lika mycket ångest för att inte kunna lära mig gpsen, som jag hade för morgonens blodtrycksmätning.

Fru Hysterika blir lite väl lätt småhysterisk.....

Efter elva...

2011-12-31T15:27:00.000+01:00

... kommer tolv. Om nio timmar har den/det kommit.
Det är mycket tillbakablickar så här års..... Lite tjatigt att se allt om allt i alla medier. Bara elände var det 2011, tycks det.... men det har det alltid varit. Det är de negativa händelserna som ger rubriker. Det ligger i sakens natur.... Vore ju konstigt om man gjorde ett jättescoop av " Femtioåttaårig lärarinna nöjd med året som gick".
Visst var det ett bra år, det som var. Året då geocachingen blev en ofarlig drog, som tog mycket tid från den varma men mulna/regniga sommaren. Året då vi fick en egen sommarstuga. Målarsommaren. Den slitsamma, men till stor del, roliga skolhösten.
Lite rispor i den glänsande kristallen blev det under slutet av året, men det är sådant som händer, och de kommer att kunna putsas upp igen .... även om det sannolikt kommer att finnas en del sår kvar under ytan.

Idag har vi haft den traditionella korvgrillningen vid Gumpebo. Minusgrader ... men skönt i luften. Lite trevligt mingel under det att korven blev varm och ätfärdig.

Korvätarbilder kommer här:

Tog en promenad i det vackra men disiga, efter det att vi kommit hem från grillträffen.

Dags att planera för kvällens begivenheter. Det är också tradition. Vi är ett antal medelåldrare som brukar träffas hemma hos någon. Nästan alla kommer från vår by. Behändigt. Bil dit och promenad hem. Värdparet står för varmrätt, vi andra bidrar med det andra som ska till. För egen del ska jag göra något så 80-tal som en räkcocktail x12. Dags att börja skala!

Till alla mina bloggvänner/läsare och till alla förbipasserande på bloggen önskar jag

GOTT NYTT ÅR !

Fri fredag

2011-12-30T15:24:00.001+01:00

Känns som en sådan, verkligen. Fin fredag, alltså... Har inte ett enda "måste" eller ens " behöva" denna dag.... möjligen att plocka ur diskmaskinen.... Och det är snart gjort.

Vad gör gravt medelålders tant på fria dagen? Jo, hon tar kameran med och går ut på långpromenad. Grundade med en värktablett, för säkerhets skull. Vet att ryggen inte gillar flertimmars promenader ( inkl. fotostopp).... och fick värktabletter utskrivna när jag träffade läkaren för en dryg månad sedan. För att jag skulle kunna röra på mig så bra som möjligt. Skönt att dessutom ha en dottersambo som är läkare, och som försäkrat mig om att det inte alls är farligt att ta en medicintablett ibland.

Gick mot Moghult och såg att världen var lite förändrad, den blida stjärnan lyste upp dagen. I motsats till igår, då det regnade och blåste hela dagen.

Passade på att åka en sväng till skolan i går. Kände att jag inte hade mycket koll på vårterminen. Behövde iallafall kolla grovplaneringen för att känna mig till freds. Satt i en varm skola, lyssnade på Spotify och tyckte att det var ganska skönt att vara där alldeles ensam. Två timmars lovarbete gav mig tillräcklig koll, för att kunna koppla av, resten av ledigheten.

Mannen som sålde kameran tyckte att den hade tillräcklig zoom för att fota småfåglar. Jag håller inte helt med, men jag får ge den en chans till, för jag såg senare att jag hade makroinställning på..... Kan kanske påverka. Vore f.ö. konstigt om kompaktkameran skulle ge bättre fotomöjligheter än systemkameran med extraobjektiv....

Känner mig märkligt utvilad halvvägs in på ledigheten .... Brukar alltid vara trött innan jul, och sur och tvär. Så var det även i år.... värre än någonsin. Mycket beroende på allt det nya vad det gäller läroplan, det som vi ska sätta oss i fortare än kvickt, tycks det. Det har varit en massa extra konferenser, vilket går ut över den egna tid som man behöver för att sätta sig in i och utföra så mycket av det nya som man orkar med och kan ta till sig. Lite moment 22... och vad det ser ut på vårens kalendendariet, så tycks detta fortsätta även till våren.
Helt OK med studiedagar för läroplanen -även om det skulle vara kul med något annat - det har vi inte fått på fem år. Först skulle vi ( efter nästan 15 år) stöta och blöta den gamla läroplanen, sedan skulle den nya förhandsgranskas och nu implementeras.... Jag vill ha en ämnesföreläsning.... vad som helst .... bara det blir lite avbrott i läroplanstugget...
Konferenstid för läroplanstugg, det har jag väldigt svårt för. Jag är en ensamvarg, jag vill lära mig på egen hand, för mig blir det inte bättre med att sitta i grupper och diskutera. Vi är olika, det borde vi få vara ... precis som eleverna måste få vara det.
Tröttheten som hängt som en tjock filt över en, sedan omdömesskrivningen började, den får i första hand inte gå ut över eleverna. Bättre i så fall att låta den gå ut över kollegor och ledare. Våra ledare måste finnas där för att ta emot vår trötthet och vår frustration. Det är deras jobb......

I Moghult paketerade man ved i det härliga solskenet. Värmande sol, trots att det bara blivit 4 minuter längre dag sedan den vintersolståndet. Det kollade jag på gpsen idag .... har hittat flera olika funktioner. Hoppas att grönvintern består, så att jag kan lägga ut några lådor på några waypoints, och låta eleverna lösa de enkla uppgifter som finns där i. Skulle kunna passa att fadder och fadderbarn gör detta tillsammans.....

Chalmersstudenten var hemma och hjälpte till. Under en period fanns det många ungdomar i vår by. Idag är de allra flesta utflyttade.... och nu finns det en massa 50+ föräldrar kvar. Ungefär som när vi - och alla de som idag är 50+are - flyttade hit för trettio år sedan. De som då var 50+, de är borta, de allra flesta. Nästan bara Svea kvar....och hon bor på servicehus.... Det är tidens gång ...... gäller att ta tillvara på den tid man har.... Jag gör det genom att röra på mig och att fota ... det är min livskvalitétgrej....

Gick förbi Hallåsen , tog som vanligt en bild på nordsvenskarna ....

... och ner för backen, där jag körde fast i snön för tre veckor sedan. Idag dansade en vårbäck fram mellan träden. Känns lite konstigt att det var en dm snö och världen var alldeles vit när jag passerade här senast.

Vek av från grusvägen och gick den tunga backen upp mot Toråsen. Där finns en av alla de jaktstugor som står utmed körvägarna. Kommer ihåg att backen upp till huset var den galoppbacke, på den tiden som döttrarna red på någon av Karlas hästar, och ville att jag skulle gå med och vara behjälplig om det kom någon bil på den smala grusvägen.

Ytterligare en bit fram och några avtagsvägar senare, så kommer man fram till Görans damm. Testade motljusfunktionen på kameran,,,,

.... men tycker nog att zoombild utan någon specialfunktion blev bättre. Eller kanske inte.....

Så började så sakteliga klättringen uppåt. I denna jaktstuga, belägen på en plats där det legat ett torp, satt jag en lång kväll för många år sedan och redde ut saker. Utredandet funkade och blev till en bra relation. Så hände en massa saker och kommunikationen upphörde. Läste på någon klok människas bloggsida hur viktig kommunikation är, för att relationer ska fungera. Kan vara, skulle jag säga. Vissa människor kan man göra uppehåll i kommunikationen med i flera år, och sedan fortsätta där man slutade. Andra behöver man ständigt kommunicera med.
Idag har jag accepterat sakers tillstånd, och är ganska nöjd med dem t.o.m. Det finns människor som inte passar ihop.

Allmänningen kallas detta gamla hus. Området där omkring var sannolikt byarnas allmänning. Idag finns det bara en heltidsbonde kvar i de byar som skulle kunna vara betjänta av denna allmänning.

Det är en ordentlig stigning mellan Ryda och Moghult, speciellt på denna gamla körväg, som förr i tiden var den normala kommunikationsleden byarna emellan.
Funderade på hur tacksam man kan vara som orkar med en tämligen snabb långpromenad när man blivit gammal. Jaja, 58 är väl ingen ålder, men det är heller ingen ungdom. Så det där med krämpor, det får man nästan räkna med när man kommit upp i den åldern. Inte konstigt att det blir lite vajsing i maskineriet när den varit med så länge.
Jag kände mig ytterligt tacksam för att få vara så frisk som jag känner mig, trots lite krämpor. Det är inte självklart att man får vara det.

Jaktstugor och älgtorn, det finns det många utav. Gillar inte älgjakt eller jakt överhuvudtaget. Har säkert med arv och miljö att göra.... min far jagade inte alls, ej heller C-E. Det är något som jag beundrar hos den man jag är gift med, det att han vågat gå sin egen väg och inte bli jaktmänniska, med tanke på den bakgrund han har, där fadern var traktens jaktledare under många år.
Jägare säger att de idkar viltvård. Jag håller inte med,,,, naturen har sin egen gång. De ser till att det inte blir så många viltolyckor, säger de då. Vem har mest rätt att finnas, djuren eller bilarna undrar jag......?

Tror att man blir som andra människor gör en till, till stor del. Är man i jägarkretsar, så ser man ju bara den sidan.... medan det ju alltid finns två sidor. Det handlar om tyckanden och tro..... och både jag och jägarna har ju våra åsikter och rätt/fel. Beroende på hur man ser på saken.

Vissa människor tycks stå i centrum under olika perioder.... beroende av andra människors uppmärksamhet. Jag hade en tid i rampljuset för två år sedan, då det hände massor kring Europasamarbete och e-twinning. Det bara kom över mig, trots att jag inte var förtjänt av det. Tänker att det samma händer med den som inspirerat mig att börjat blogga.... fast på högre nivå....hon får den ena utmärkelsen efter den andra, och jag tycker inte det är speciellt märkvärdigt det hon gör. Men ibland blir man oförtjänt upplyft, medan andra, som verkligen är värda lyftet, aldrig får det.
Kan vara tvärtom också, människor i omgivningen- med rätt kontakter - kan tillintetgöra en också. Har varit med om det också... och känner nu med en vän som är utsatt för något liknande.....

Valde att ta vägen förbi Älmås. Minnet på kameran tyckte att det var fullt helt plötsligt.... Fattar inte vad som hände ... Kanske är kameran så intelligent, så den tyckte att det fick vara nogfotat för idag.

En härlig långpromenad blev det.... Njöt verkligen av vädret.
En bra halvtimme tills dess solen går ner för idag. Ser ut att ha blivit lite frostigt i gräset utanför fönstret.
Tycks bli som vanligt vid nyår ... minusgrader. Fast om det bara blir några, så är det helt OK. Rimfrost är fint....
Nu sak jag gå och kolla om katterna vill komma in.... de gillar också den fina fredagen i det fria.

På promenad...

2011-12-28T14:00:00.003+01:00

....med nya kameran. Häng med, den som vill...

Dagens promenad gick österut.
Bara hundratalet meter från vårt hus, ligger denna stora stensamling, uppbyggd av mänsklig hand.

Det har berättats att det en gång, i början på förra seklet, varit en smedja. Eftersom inte verksamheten kom igång på det sätt som var tänkt, så beslöt ägaren att anlägga en brand, för att få ut försäkringspengarna. Det hela slutade med fängelse för den olycklige försäkringsbedragaren.
Får nog lägga en cache här till våren, eftersom platsen har en historia att berätta.

Korsade länsvägen och gick upp mot övre Flathult.Tänkte ta skogsvägen över till Spolabo och sedan över Rörstorp hem.

Gunnar har många sommarbostäder för småfågelfamiljer utmed sin välskötta väg.

"Gunnars väg" går till Spolabovägen. En motorsågare gömde sig i buskarna, precis där vägarna möts. Han stängde ner motorn och sa hej, jag besvarade hälsningen, men såg inte vem det var. Motorsågarens förklädnad samt gömslet bland de täta granarna omöjliggjorde identifiering.

Gick uppför en backe större väg, innan jag återigen tog av in på en skogsväg.

Insåg att jag/vi inte gått här på länge. Tidigare var leden mellan Spolabo och Gumpebo en igenvuxen skogväg, ibland bara en tvåfilig stig. Nu var det en körväg, helt ok för vilken personbil som helst.

Bestämde mig för att förlänga promenaden och ta vägen runt Gumpebo istället. Göstas stuga har fått nya invånare, det var mindre vildvuxet i trädgården.

Gumpebohuset har inte varit bebott på många år. Tycker att det är synd, det är ett fint gammalt hus.

Susanne och Larslo hade klätt in den stora eken med juleljus. Är säkert väldigt fint när det är mörkt.

Promenerade nerför den branta backen. Björkarna lyste vita på båda sidor vägen. Rena vårkänslan.

Gick fram till vindskyddet som Larslo byggt upp. Här brukar det vara korvgrillning på nyårsafton kl 12.Utelunch alltså. En kul tradition som samlar många. Förra året var det mängder med snö, och ett antal minusgrader. Året innan var det tjugo grader kallt och solsken. Kommer inte ihåg någon grön nyårsafton.... men naturligtvis måste det ha funnits sådana. Men i min minnesbank så förknippas nyår med snö och mer eller mindre extrem kyla.

Den gamla ladan har inte använts på många, många år. Tycker att den är fin och välbevarad. Den står likadan som den gjorde när jag flyttade hit för 32 år sedan....
Femhundra meter länge fram i min färdriktning, så kom jag ut på den asfalterade länsvägen igen.

Dryga kilometern tråkig väg innan det att Flathult uppenbarar sig i toppen på den långa backen.

I det nyaste av husen huserar ett hollänskt musiklärarpar. De har bott här ganska många år nu, kommer hit på alla skollov,tillsammans med sin hund. Visst har de en läcker utegran....Plus sparkstöttingen med julklappen på. Träffade på dem på gårdagens promenad. De vill ha snö.....

... och det lär de nog få innan det är dags att återvända till Holland om två veckor. Den svenska flaggan är alltid "hissad" är de är i sitt sommarhus... och dessutom har man öppnat upp för egen sylt och nötförsäljning.
Härliga, kreativa människor.... som dessutom lärt sig att prata superbra svenska.

Så bar det in på en välkända moghultsvägen igen, förbi ruinen på bild ett och fram till vårt röda hus. Blev välkomnad av två kattbröder som gärna ville gå in och slippa få den fina pälsen fuktad i duggregnet.

Sista bilden var den första ... den som jag tog först av alla då jag packade upp kameran vid köksbordet i går kväll.

Ja, jag är nöjd med den nya kameran. Den var enkel att lära sig. Dessutom finns det en del bra inställningar som påverkar bilderna, redan i kameran. Zoomningen är betydligt bättre än på gamla Panasonicen.
Det blev en bra promenad också. Nu ska jag testa en yoga app som jag laddat ner. Undrar vad den gamla tanttorson säger om den....

Stadssök

2011-12-27T23:19:00.001+01:00

Vad dum man (=jag) är. Ofta. Allt ska ske på stunden och allt ska funka på stunden. Flera saker samtidigt helst. Som det här med gpsarna.... fattade inte alls hur det skulle funka, när jag skulle testa dem mitt i värsta senhöstskolbrådskan. Idag försökte jag igen... hade absolut lärt mig en del då jag trodde att jag inte fattade nå´t, för idag lade jag in ett par cacher i gpsen, två stycken alldeles nära Borås - vi hade ändå tänkt oss ett besök där, och då kunde det ju passa att göra ett testsök samtidigt.
Funkade jättebra, och jag ser att jag kan klara mig utan detaljerad karta.... kompassen och de uppgifter som finns tillsammans med den, gör att man sannolikt hittar det man söker ändå...iallafall det som vi ska söka i skolsammanhang. Riktigt kul, och nästa gång ska jag lägga in fler än två sökmöjligheter utmed den väg som ska befaras.
Knallestenen har en särskilt sevärdhetsskylt i utkanten av Borås. Nu blev det till att svänga fram till den plats där knallarna brukade träffas för att dela upp Boråsområdet mellan sig, då de skulle ut och knacka dörr.

Den andra cachen jag lagt in för eftersök i gps låg alldeles vid Tavernan vid Transåssjön. Stora fina klippblock, och fin utsikt över sjön.

Så här på "mellandagen" så var det inte speciellt mycket människor ute i stan. Kanske var de i Knalleland... eller också arbetade de. Inte mycket till klämdagar att kompa ut detta år, så det blir nog jobb för de flesta.
Hade tänkt köpa en Ipad. Experterna på Expert var behjälpliga.Kollade vilken täckning olika mobiloperatörer har i vårt område. Det är inte bra... och det visste vi ju. Dessutom visade det sig att det pris, ( 4400 kr) som man kan få en Ipad2 för inte gäller för mobiluppkoppling, utan är avhängigt ett fast nätverk... som t.ex. i en skola ... eller kopplat till den dator man har hemma. För att få den mobila uppkopplingen, så måste man betala ca 1200 kr ytterligare ....
Nu tyckte väl vi att vi inte vill ha en apparat för närmare 6000 kr, som vi inte kunde använda hemma. Eller en för 4400 som vi möjligen kunde använda hemma ... men bara där.
Så besöket på Expert slutade med att C-E köpte en htc-telefon, modell lite större, så att han också kan spela Wordfeud med döttrarna..... och lyssna på min Spotifylista..... och jag köpte en ny kompaktkamera med bättre zoom än den jag redan har, och som dessutom börjar bli ganska så sliten. En Nikon Cool Pix.... Den hade fått en massa rewards för bästa kamera... och man rekommenderade den i affären.
Jag föredrar en bra kompaktkamera före systemkameran. Den lilla kameran är betydligt smidigare att ha med, man går inte omkring och fotar överallt- vilket jag ju gör- med systemkameran. Fast den är rolig den också.... när man bestämt sig för att gå ut och fota...
Besökte ett par klädaffärer. C-E köpte - naturligtvis - ett par skjortor till. Han bara köper och köper skjortor... och så skickar han en jättepåse till Myrorna vartannat år....
För egen del så blev det ett par svarta jeans - vilket jag faktiskt behövde.

Godis lockade inte så här direkt efter jul. Men en påse Riesen ville C-E ha att avnjuta vid det planerade biobesöket. Åt pizza på Granada ... vet inget bättre pizzaställe .... riktiga höjdarpizzor.
När vi kom till bion var jag ändå lite sötsugen .... och öppnade godispåsen. Stoppade in den stora söta chokladkolan i munnen, och kände vid någon av de första tuggorna, något hårt i kolan....
Rätt gissat, kolan hade lyckats dra loss en plomb, en stor en..... Så det blir en dyr kola..... får ringa dyra Tandvärkstan och kolla om de kan göra en tandreparationen .....
Det blev ingen mer kola för mig, och jag lovar .... aldrig mera en Riesen för min del.
Filmen var bra, kul, rolig..... Det var den nya Sherlock Holmes-filmen vi såg. Fin filmning, häftiga gestaltningar.... och en alldeles otrolig story.
Man borde gå på bio mer .... säger så varje gång vi varit och sett en film.....
Stadsbesök med ingående gpssök, det var kul - men blev tämligen dyrt.....

Tomtetrött

2011-12-26T15:22:00.003+01:00

Är det inte konstigt, veckan före jul så skrev jag flera gånger om mina tomtar och deras historia, och tyckte att det var ganska mysigt att plocka fram dem. Idag, på annandagens eftermiddag, ja då känner jag mig ganska tomtetrött. De har spelat ut sin roll, liksom. ( Bilden ovan är från min svägerskas tomtesamling - en del av den)

För mig varar nog julen mellan luciaframträdandena omkring den 10 dec, fram tills dess döttrarna åker hem till sitt, vid middagstid på annandagen. Det har varit en lugn och avstressad jul. Tycker "synd" om alla som ska flänga från det ena stället till det andra, för att alla ska få sitt på julaftonen. Som vi gjorde när barnen var små - först till Rångedala på lunch och sedan till Moghult på kvällsmat. Kommer ihåg att jag grät av trötthet.....

Julmaten är väl inte det godaste som finns, men den hör till. Har alltid ont i magen dagarna före jul, som om jag mentalt ställer in mig på att det ska bli en ont-i -magen-jul, av all julmatsblandning, som ska komma. Klarade mig ganska bra i år....

Fina julklappspaket, med blandat innehåll. Men visst är det kul med paket. Årets julklapp tycktes vara Niceville. Hade köpt den till båda döttrarna- inte till mig själv, tänkte låna Js när hon läst ut sin. När K kom i onsdags berättade hon att hon börjat läsa en så bra bok på tåget. Jo, den började på N och slutade på ville.... Dessutom skulle jag få just en sådan bok i julklapp visade det sig. Så nu blev det så att svägerska H fick ta den som blev över, så alla ska vi läsa Niceville i helgerna.

Julgranarna var lyckade detta år. Alla jag sett, har varit täta och fina. Annars brukar man se någon som inte är så vacker.

Tomten och katten samsades vid Ks gran, då J och jag gjorde ett kort men trevligt besök där, på julaftonsförmiddagen.

J hade en julklapp till Svea, så det blev ett kort juldagsbesök på Hjälmå.

Samt ett längre besök på Lager 157. där även jag hittade ett par tröjor som jag ville köpa.

Annars kommer julen 2011 att ihågkommas som den lugna julen då vi satt i samma hus/rum och spelade Wordfeud ( och jag förlorade hela tiden) samt att K började sticka sockar, och lärde sig imponerande snabbt.

Promenader har det blivit varje dag i det härliga "nästan vår"- vädret. Bra att gå på promenad med J, för hon ser till att vi håller bra takt. K hade ett yogaprogram på sin Iphone, det var också bra för gammal tant.
Så nu blir det till att sköta motionerandet på egen hand. Men det ska nog gå bra ... speciellt som ryggen tycks må riktigt bra, nu när jag inte går och står hela skoldagarna långa.
Ska åka till Dalstorps kyrka och lyssna på lite julsång alldeles snart. Skamligt att säga för den som tänkte bli präst, och dessutom som gjort en kort sejour både i kyrkoråd och som kyrkvärd.... men det var mer än ett år sedan jag var i kyrkan senast ... så det kan vara på tiden.
I morrn är det vardag, ska bli gott ....
Få se hur länge jag står ut med tomtarna ... ska försöka behålla dem framme till nyår iallafall. Dit är det inte så många dagar.

Skinkan svalnar i spadet....

2011-12-22T20:24:00.001+01:00

...för i morgon ska den griljeras.
S för stress finns inte ... det är skönt.... det mest stressande denna höst, det var alla omdömesskrivningarna....vilken tid det tog, fast jag knappast skrev något.... Har ångest inför all bedömning som ska göras framgent.....

Men nu är det jullov. Knappast så långt att man kan koppla bort skolan.Vårterminen kommer att spöka i huvudet, samt "måstet" att få igång tre gpser som jag tjatat mig till. Ibland ångrar man bittert att man tjatar sig till en gris i en säck... för det är inte säkert att det blir bra.

Avslutningen i kyrkan var fin. Många föräldrar på plats. Prästen läste julevangeliet..... jag hade föredragit det i berättarform.
Rektorn spelade så fantastiskt snygg t på pianot, då han ackompanjerade "min" luciakör i två sånger.
Här kommer ett litet smakprov ur " En stjärna lyser så klar".... OK ljud, dålig bild.
Rektorstalet var det bästa jag hört. Han hade en inslagen paket med sig. Han hade slagit in något han hittat längst in under sin dotters säng. Damm, tror en del....
Ja, spänningen var på topp under det att rektor Patrik skakade paketet, tog bort papperet och kikade in i det.Jo, innehållet var kvar! Vad kunde det vara, det undrade alla knäpptysta föräldrar och elever....
Jo, MÖRKER ..... Han hällde ut mörkret, och det försvann genast. Några små barn på första bänk kröp omkring och letade efter det.
Budskapet var att det är så lätt att ta bort mörker från människor som är lite småledsna, känner sig osedda osv... genom att säga något vänligt.
De fick vi alla i hemuppgift att praktisera under julen.....

Fackeltåg till kyrkan... ca 500 m. Tur att jag hittade C-Es fådda broddar.... tycker att det är extremt läskigt att gå på isväg i mörker. Några facklor stod kvar i snöhögen då vi kom tillbaka till skolan.

Smörgåstårta var beställd till hungrig personal. Numera är vi så få, så att den var alldeles för stor. För egen del så är jag inte så begeistrad i maträtten, men åt ändå alldeles för mycket ... för att det skulle gå åt. Har fått lida för det hela dagen, har det känts som.

En fin fin frökenbukett blev jag extra glad för.....

...liksom dessa svensktillverkade julhanddukar. Det mörka som fanns kvar efter lucia försvann när det kom så fina presenter. Samt fint godis från kollegorna.... Jättegulligt!

Karin anlände till sitt barndomshem igår. Hon blev genast fascinerad av denna bok som låg framme.
Två pensionärer har fotograferat alla hus i Nittorps socken och berättar mer eller mindre utförligt om varje hus historia i boken. Imponerande.

Detta huset fastnade Karin för när hon länge och väl bläddrade i den nyinköpta boken. Hon tyckte att det var så fint, hon hade aldrig sett det.

Vi kunde berätta att det var hennes farfars mors hem, beläget ca en km från Nittorps kyrka, en bit från vägen.

Så i eftermiddag tog vi bilen och parkerade vid uppfartvägen, promenerade några hundra meter upp till huset och kunde sedan gå runt och kika in genom fönstren i det hopplöst "på väg att förfallahuset".

Synd att inget tagit sig an det fina huset från 1800-talet och rustat upp det. Det skulle ha kunnat blivit fantastiskt fint om det fått en upprustningschans.

Åkte vidare till Dalstorp och blomsteraffären.

Köpte en azalea till Svea. Nu var det fler som tyckt att Svea borde ha en azalea, så hon hade redan en stor och en liten i samma rödaktiga färg som vi lämnade som "godjulblomma".

Nu tyckte inte Svea det gjorde något att hon fick många likadana krukväxter, hon blev glad både för blomma och för omtanke... men var inte glad åt att jag tog en bild på henne.

Pratade en stund med den snart nittiotvååriga damen. Hon lyser verkligen upp när hon får prata gamla minnen.
Sedan var det dags för hemresa i den mörkaste av alla dagar... medan vackra ( och mindre vackra) ljusuppsättningar kunde beskådas längs vägen.
Karin blev körd till Hestra för att ta bussen till systern i Värnamo. I morgon kommer de båda tillbaka hit för att fira jul.
Innan dess ska skinkan ha blivit griljerad .... även om ingen av döttrarna kommer att smaka den, så ska den vara klar dan före julafton.
Och om det inte blir något skrivet i morgon så önskar jag alla GOD JUL!

Tomtetider - två

2011-12-20T20:04:00.003+01:00

Lite mer tomtebilder från husets samling, under det att jag skriver lite osammanhängande tankar. Tomten ovan har jag fått av C-E någon gång för längesedan. Häftig, absolut .... men vid närmare beskådande .... är den riktigt rumsren.....? Jaja, kunde varit värre.

Har kommit ganska långt med juleförberedelserna. Visst är det lite extra jobb, om man jämför med "normaltid". Inte att jag skulle ställa mig och baka bröd efter skolans slut, nån annan gång än före jul. Sån´t gör jag på helgerna. Men nu hanns det inte med, så det fick fixas idag istället. Vörtbrödet byter recept varje år.... ser ut att ha blivit riktigt bra denna gång. Bodils limpor står just i ugnen och byter tillstånd från dallrigt till fast. Och doftar så otroligt gott!

Julklapparna blev färdiginslagna i går...så nu är det bara godis, skinka och rödkålstillagning kvar. Sen kan vi fira jul,..... Ja, C-E får fixa in julgranen förstås, den står i garaget och väntar på att komma in och bli klädd. En riktigt fin gran är det, men ni vet väl hur noggrann C-E är när han väljer gran....

Eller som jag skrev på FB.... om C-E hade varit lika noggrann då han valde fru, som han är när han väljer gran, så hade jag inte haft en chans.... :)

Guldtomten, som alltid hängt i sovrumsfönstret, den fick jag av min mor. Någongång på 80-talet sannolikt. Först tyckte jag att det inte var så mycket att ha, jag hör ju inte till dem som har så mycket till övers för det förgyllda. Efter tid så har tomten blivit en av de viktigaste julprydnaderna....

.... framförallt för de vackra reflexer och skuggor som den skapar. Ännu vackrare blir det om den låga förmiddagssolen skiner in genom fönstret.... då gnistrar det riktigt om den förgyllda tomten.
En gammal kollega, numera pensionär kom till personalrummet med förmiddagsfika idag. Vi pratade om hur mycket skolan förändrats bara på de år som gått sedan hon lämnade oss. Då fanns det 8-10 personer som arbetade med barnen i åk 1 - 6. Idag är vi 4,8 tjänster. Inte konstigt att man känner sig utarbetad - och framförallt maktlös och otillräcklig ibland.V i var ganska överens om att vi aldrig skulle rekommendera det roliga läraryrket till någon ung människa idag.... Det är för krävande.... och ologiskt, med den kontroll och styrning som staten gör - medan den kommunala ekonomin inte ger oss möjligheter att genomföra det som kontrollen kräver.....och det vi själva vill....och vet att barnen behöver ha för att klara sig bra i framtiden.
Läste just på "Overwiev lärare" på FB att en rektor i Karlskrona sade upp sig på sittande möte, i protest mot de nedskärningar som görs. Det skulle kunna vara startskottet till en rektors/lärarprotest.... men vi är väl för fega.... ?

"Tuffe-tomten" köpte jag på julmarknaden i Apladalen förra året. Den fick sedan stå modell till de tomtar som eleverna tillverkade på förra årets pysseldag. Det var kollegorna som fick ta hand om pysseljobbet, jag gjorde det jag var bäst på - sjöng julsånger och lekte sällskapslekar. Inte en klistertub, inte ett limstift, inte en limpistol så långt ögat kunde nå. Då kände jag mig trygg....

- Fick vi bara gula markeringar i våra omdömen, frågade en fyra idag. Jag nickade bekräftande. Dessutom hade jag berättat detta för alla i klassrummet.
- Men om alla skulle ha lika, så behövde ni väl inte gjort gult. Då var det väl ingen mening, fortsatte eleven. Tänk vad barn är kloka! Vi borde rådfråga dem i stället för göra så som skolans huvudmän tycker att vi ska göra.

Det har snöat idag. Fyra-fem cm, och även om jag är barmarksdiggare, så kan jag medge att det vita har gett lite extra julstämning.

Så nu önskar jag klart väder och 4-5 minusgrader i två-tre veckor.Nu tycker jag att det är precis lagom/tillräckligt med snö. Men den önskan lär nog inte bli uppfylld, väderleksprognoserna siar om 7-8 plusgrader på juldagen.
Fick julbord i skolan idag. Det var inte så mycket, men det var gott - och man blev mätt. Så jag är inte gnällig eller negativ, utan nöjd .... men kan ändå inte låta bli att tänka tillbaka till åren i Dalstorpsskolan.
Då samlades all personal och åt gemensamt julbord efter det att eleverna ätit. Eleverna jobbade ensamma - med något de klarade utan lärarhjälp - de äldsta eleverna tog hand om de små. Så bra för alla att ta lite eget ansvar. Är säker på att eleverna skulle klara sådant idag också, men många av oss är rädda att låta eleverna ta det ansvaret. De måste kollas av oss hela tiden.... jag tror inte att det behövs... de klarar sig själva nå´n stund då och då ... MEN de ska alltid veta var vi vuxna finns.

Den här tomten fick jag då jag fyllde trettio, av mina vänner A och A. Den har stått på ungefär samma plats i 28 jular. Mjölkkrukan i mässing fick min mamma i julklapp av min pappa under något av min fars sista levnadsår. En symbol för vad mina föräldrars liv ägnades åt ... djuren och jorden. Hade de levt idag, så är jag säker på att ingen valt lantbrukaryrket. Men förr så fanns inte så många val. Det fanns mest förväntningar att någon skulle ta över gårdar och hus.

Sjöng julsånger med barnen idag. Min egen klass alltså. De hade inte det minsta val, jag hade plockat fram en salig blandning av julens musik. Oj, vad vackert de sjöng "Stlla natt". Den kan alla barn, trots att vi aldrig sjunger den på julavslutningen. "Julklappar är det bästa jag vet" tyckte någon var alldeles för barnslig... men den fick inget medhåll. 10-11 åringar sjöng av hjärtans lust! Vad det är härligt att ha musik med sång/spellystna elever.....

Julestämning lär det bli på avslutningen på torsdag. Jag ska inte klinka en ton på pianot, för det har jag överlåtit till vår musiklärar-rektor. Eleverna är imponerade av hans spel.... över hela pianot. Och jag ska äntligen sitta i kyrkbänken och njuta, när de duktiga sångarna sjunger "En stjärna lyser så klar" och "Julen är här". Och förhoppningsvis komma lite längre i tankarna om varför vi firar jul.... än så länge tycks tomtarna vara de som gör min jul.

Tomtetid

2011-12-18T21:39:00.001+01:00

Igår var det städdag och idag var det dags för tomtarna att komma fram ur vrårna. Eller rättare sagt ur den gamla brudkistan, som jag fick när jag var barn, och som under alla år i vårt hem har fått vara tomtarnas "under-resten-av-året"-viste. Förr så fick tomtarna dela husrum med påskpyntet, men under årens lopp så har tomteskaran utökats, så numera har påskpyntet en egen lite lagomlåda ovanpå tomteboningen.

Gnällde lite ... jag är ju bara så´n.... när jag skulle plocka upp alla tomtar...

"Till vilken nytta?" .... " Det är ju bara för ett par veckor".... Ja,ja så´n är jag, alltid gnällig och negativ ... hoppas inte alla blir sådana när de bllir 55+.......

När jag sedan började plocka bland alla figurer och filurer, så uppstod en positiv känsla. Så mycket nostalgi, så många minnen som är förknippade med det som döljer sig under brudkistans lock....

Tomtarna i förgrunden är de käraste jag har. Båda har jag fått i julklapp av min morfar när jag var ett litet barn. Jag tror att jag minns när jag fick dem, åtminstone när jag öppnade paketet med "Vitskägget". Det var den julen som jag var sju eller åtta år... sista året som jag trodde (nästan) på tomten, men avslöjande honom med att han hade likadana händer som grannen.... samma år som vår vita angorakatt Tussie gick ut genom köksdörren samtidigt som tomten kom, katten som aldrig mer kom tillbaka. Den vagndragande tomten är ännu äldre. Så dryga femtio år är mina båda tomteklenoder .... sannolikt inköpta i någon av de två affärerna som fanns i Rångedala på den tiden.

Tomten på grisen fick jag av min sista klass i Dalstorp. Jätteklassen med 32 elever. Hade föräldramöte och sa- jag säger ALLTID en massa dumt - att man visst inte behövde köpa frökenblomma till jul. Det gjorde man inte heller, man köpte den här häftiga frökenpresenten i stället.

Tomtenissarna kommer från ett luciaframträdande på det stora företaget. Det var det året som Johanna var med i luciatåget, julen -95. Då fick både lucia, tärnor och pianist presenter... så den ena tomten är Johannas. Tomtemor har sedan C-E köpt som julklapp.

Några andra fintomtar är dessa. De var "gamla" redan när jag var liten. De brukade stå i finrummet ( det som bara användes vid jul och när det kom "främmat") bärande var sitt julgransljus. Ett minne som bär en känsla av barndomstrygghet, men som också väcker minnet av mors och fars stora julgräl, när ( den alltid tilltrasslade) julgransbelysningen skulle sättas upp på julaftons förmiddag.

Tomteparet, som brukar stå på var sin sida tallkvistarrangemanget på hallbordet, det fick jag av dåvarande kollegorna Inga och Inger, då jag fyllde 40. 1993. Det var på den tiden som skolan gav så mycket möjligheter, på den tiden som man skrev omdömena för hand--- eller på den allra första Macen med 2MBs arbetsminne. Det var på den tiden när det fanns speciallärare som kunde hjälpa de elever som inte riktigt hängde med.

Tänker ofta på att det har gått bra för de allra flesta.... och om det gått mindre bra, så är det inte avhängigt "dåliga" resultat i skolan. Snarare att man kom från en miljö som socialt sett inte gav samma möjligheter som de de flesta andra hade. Faktum är att det alltid har funnits barn som grundskolan inte riktigt passat för. Det har löst sig när man efter nio år kunnat syssla med det som intresserar dem. Praktiska gymnasielinjer t.ex. Det vore ju förskräckligt om" inte godkända" betyg från grundskolan skulle stoppa den möjligheten för framtidens elever.... Har inte riktigt koll, men är det inte så Björklund har tänkt sig.....?

Efter tomtenostalgi och lussefika satte vi oss i bilen, som denna dag fick tjänstgöra som julgranstransportsmedel.
Visst var det fint att åka genom allt det vita, som täckte mark, tak och träd. Alldeles lagom mängd vitt, tycker jag, inte så mycket snö att det orsakar besvär, men tillräckligt mycket för att det ska bli lite ljust och fint.

Blev bjudna på god laxlasagne i, för dagen, den Hjälshammerska godisfabriken. Ja, nu var det herrn i huset som stod för godistillverkningen, så husfrun kunde ta sin mor med på en tur till stallet och på en härlig promenad, där minusgraderna försökte nafsa lite i kinderna.

Åkte över Tranemo hem och handlade det mesta inför helgen. Kände lite så att det bara blev för mycket, med allt som hamnade i kundvagnen. Man kan ju inte mer än äta sig mätt - och här hade vi mat som skulle mätta för lång tid.... Julen ÄR hysterisk.....

Jaja, nu är det instuvat i kylskåp och bastu. ( Vår bastu har fått tjänstgöra mycket mer som extra kylskåp än som svettningsrum, under årens lopp. )

Lite julklappar blev också inslagna härhemma, innan jag tittade på sista avsnittet av de amerikanska Sverigeättlingarnas "dokusåpa".

Känns som om det har varit en lång ledighet, tack vare den extra lediga dagen i fredags. I morrn är det "vanlig" skoldag.... fast så "vanliga" blir aldrig de sista dagarna på terminen. Skönt med lite nedtrappning för oss alla, både barn och lärare. Avslutning först på torsdag.....tur att man fått så mycket gjort i helgen, i denna tomtarnas tid,

Go Gothenburg

2011-12-16T23:12:00.000+01:00

Fick en ledig fredag. För att jag läst en bok. Helknäppt. Men dumt att inte utnyttja möjligheten.

C-E tog ut en semesterdag. Hade bestämt att vi skulle åka till Göteborg. Haga och Liseberg. Kändes "så där" när det var dags att ge sig iväg. Hade en tydlig hangover av mörkertrötthet, omdömesfrustration och luciabesvikelse.

Det var en lisa för själen att komma till härliga Haga. Genuint, lugnt, vänligt..... love it. Här skulle jag kunna bosätta mig!

Hade lite parkeringsångest under det att jag körde bilen förbi centrala Göteborg. Parkeringarna var fulla, det upplyste de lysande parkeringsinfoskyltarna om. Sakta körde jag genom stan. En medelålders man tutade otåligt på mig. I höjd med Heden körde han om. Vid trafikljuset var vi jämsides. Där skildes våra vägar. Han vann inget på sin otålighet.Vi fick ett gott skratt åt dumma bilister.....
På Skanstorget fanns det parkeringar kvar. Parkeringsångest övergick i köpande av biljett för parkering. 70 kronor räckte fram till 14.38

Från den öppna porten hördes glada barnskratt. Kände att jag skulle kunna tänka mig jobba i denna gamla anrika skola, som fått ge namn till gatan - Skolgatan. Undrade om lärarna därinne haft samma omdömesångest som många i vårt område uppenbarligen haft. Undrade om de också tyckte att kunskapskravsskrivningen var helt åt skogen... Fick inget svar ... bara glada barnskratt. .....

Klappat och klart ( nästan iallafall) blev det efter en runda i härliga Haga. Lunchen avnjöts i något som sannolikt varit någons vardagsrum. Åh, vad jag gillar denna gamla göteborgsstadsdel!

Träffade på dotterns gamle vän, som sålde mandlar, behandlade i familjeföretaget. Fick smaka både de brända och de kanel-chokladade innan vi bestämde oss för att köpa de gamla hederliga brända av honom.

Liseberg öppnade klockan tre. Eftersom vi var vid bilen en minut före utgången parkeringstid, så var vi på plats bara några minuter efter öppningstid. Uppe på berget fanns många fina saker att köpa. Men vad behöver man egentligen....?
Funderade på det under det att jag körde mot Göteborg: Vad skulle stå överst på min önskelista till tomten?
Kom fram till några -helt omateriella saker: Att kunna röra mig obehindrat utan att ha ont. Att döttrarna har ett bra liv.......Att lärare och elever i vårt land inte helt knäcks av den nya läroplanen..... Att lärare har modet att ge eleverna all positivitet man kan- i motsats till underkända betyg redan i sexan...

Köpte lite ost och svagdricka.Lite polkagrisar. Spelade på ett par snurrande jul utan att vinna.
Liseberg är väl så där, lite för överdrivet i min smak. Undrar vad alla ljus kostar .... fast det är väl det man betalar för, när man betalar 90 kr per person i inträde.

Nä,tacka vet jag Haga. Där känner jag mig hemma.
Det blev en bra och rolig dag.
Lite luciabesvikelsehangover finns fortfarande kvar. Har inte hört ett ord från det stora företaget. Ska de inte ens ge barnen något för att de uppträdde fyra gånger..... ? Om inte, så bör de skämmas......ordentligt!

Bra barn!

2011-12-14T18:58:00.000+01:00

Tacka vet jag barn... iallafall om man tänker barn som barn i skolåldern. Tur att man valde det jobb man har, så man får jobba med de härligaste åldrar som finns.....

Bakom datorn sitter en trött, tjurig, tomteskumsätande "tant".

Jo, arg och besviken det är vad jag är. Kanske inte sådant man ska skriva om här.... men ändå tänker jag göra det.... och det är enbart fakta och ingen person blir uthängd.
Handlar om igår... luciadagen...
Började morgonen med att vi skulle få använda bygdegården för att ha vårt luciaframträdande för skolan.
Tyvärr kunde inte ljudteknikern vara med, han behövde rigga upp den anläggning som han skulle använda för luciaframträdandet i det stora företagets matsal.
Men det var OK, om det är tyst i bygdegården, så hör man ändå ganska bra vad de duktiga sångarna i luciatåget sjunger.Åtminstorne när man sitter nära scenen.

Efter några låtar började det skramla ordentligt ifrån bygdegårdens kök. Viskade till en kollega att den skulle gå ut och stoppa det störande skramlandet. Hon gjorde så, en pensionärsdam dök upp i dörröppningen, men skramlet stoppade inte. Istället kom en annan pensionär ut och frågade en annan kollega hur länge vi tänkte hålla på. Mitt i luciframträdandet.

Direkt efter det att luciatåget gått ut började man slita i stolarna som var framställda.
- Snälla kan ni vänta lite, sa jag. Jag har sagt till barnen att de ska samlas här så jag kan tala om vad vi ska gör härnäst.
- Då får du göra det NU, blev svaret.
Nu var barnen i full färd med att byta om, en trappa ned. Så det funkade inte med NU. Istället så fick vi ta genomgången sittandes på golvet i bygdegårdens gymnastiklokal. Det funkade det med.....
Nu tror ni förstås att pensionärerna skulle fixa och dona för en aktivitet som skulle starta med förmiddagskaffe. Men så var det inte..... det evenemanget startade kl 16.30. Samma luciatåg som man nästan kört ut på morgonen, skulle också uppträda på pensionärernas traditionella sammankomst. Klockan 17.
Måtte jag aldrig bete mig på detta sätt, om jag får leva så länge så att jag blir pensionär. Jag blev uppriktigt ledsen på deras bemötande.

På det stora företaget gjorde vi sedan tre olika framträdanden. Ett på förmiddagen, två på eftermiddagen. Två mammor var med hela dagen. Luciamamman hade tagit ledigt från sitt jobb.
Tror ni att vi blev erbjudna en kopp kaffe på det stora företaget? Nääää, det blev inget förmiddagskaffe.... bara förberedelser för framträdandet i ny annorlunda lokal och sedan ett framträdande.....
Barnen var, som vanligt, superduktiga.
Tillbaka till skolan för lite eget pysslande - dock ej pyssel- lunch ... och sedan nytt uppträdande på det stora företaget kl 2. I pausen mellan de två eftermiddagsframträdandena fick vi äntligen lite fika.
En del barn gick hem en stund före sista framträdandet - för de ilskna pensionärerna och deras gelikar ...... nej, jag vet, klart att det finns MASSOR av trevliga människor 65+.....även om vi inte mött dem på morgonen. Ett antal barn fick vänta på golvet i källaren.

Vi var trötta - och hungriga - när scenen äntrades för sista framträdandet. Gick förstås jättebra, även om pianofingrarna kändes blodsockerlåga.....

Vad väntar man sig efter en lång dags scenframträdanden.... varav två låg utanför ordinarie arbetstid. Minst en blomma..... ja, det gjorde jag iallafall.
-Tack Anna-Lena sa personalchefen och sen var det inget mer.
Jag och luciamamma fixade luciaklädsresterna och körde sedan ( iallafall jag) nästan gråtfärdig av trötthet och ryggont hemåt i spöregnet.
Besviken, så in i bomben. Det hör till "folkavett" att tacka någon som ställer upp extra, med en lite uppmuntrande blomma/chokladkartong......
Förra året var det likadant.....inget då heller.
På den tid som jag tränade de "stora" luciorna, då var det både choklad och stor blomsterkvast/grupp. Tack, Gunvor Söderlund för den uppskattande gesten. Då var man glad när man kom hem med de fina blommorna.....

Visst, vi fick ett antal pengar till eleverna förra året - för att göra något kul med.... Det var helt OK, vi var på badresa till Svenljunga. Men vem fick ordna den .... GISSA .... ????

Arg är jag fortfarande idag. Fick vatten på kvarnen när jag berättade för kollegorna, och när de uttryckte sitt medhåll.
Trött och eländig var jag på morgonen. Frågade eleverna mina om de ville fortsätta att lussa på det stora företaget eller om vi skulle nöja oss med samhällsföreningens söndagsfirande. Barnen ville gå till det stora företaget.... det var kul.
Och visst var det..... Känner mig superkluven.... visst vill jag ställa upp för de bra barnen ... men jag har ingen lust att ställa upp för obetänksamma företagsfixare och sura pensionärer.
Det är långt till nästa gång.... man vet inte hur det är då..... men jag skriver ändå detta för att påminna mig om hur arg och besviken jag blev på vuxna människor vid lussetid år 2011. Men barna - de var bra - tänk vad det klagas mycket på dem..... inte rättvist ett dugg.

Sjungande samarbete

2011-12-11T16:38:00.001+01:00

Tills för några år sedan, tror att det är fyra, så valdes lucia i Grimsås på traditionsenligt sätt. Bild i tidning, bild i ett av centrumshusets fönster och riktig kröning och tal. Visst var det fint, men det var mycket arbete och det var inte riktigt lätt för dem i samhällsföreningens luciasektion att hitta någon som ville öva de 15-16-åriga tjejerna. Själv var jag delaktig i övandet under många år, och jag kände alltid att mitt pianoklinkande inte riktigt var i klass med vad ett luciatåg med vald lucia kan begära.....
Men i brist på annat så....

Så för några år sedan, så blev det brist på luciaaspiranter. Det var då någon klok kvinna ( ja, det är mest kvinnor som är delaktiga i lucia-arrangemanget i samhällsföreningen) kom på att man kunde fråga om skolans lucia kunde ställa upp, så att samhället fick sitt traditionella firande, söndagen före luciadagen.
Suveränt smart - det är ju oftast jag som övar in luciaprogrammet i skolan - och gör det med glädje.... är ju jättedumt att ha två olika luciatåg i lilla Grimsås...... så det var ju en perfekt lösning att skolans lucia fick framträda inför alla i bygdegården. Det blev så bra att man beslöt att behålla detta vinnade koncept.
Och vi i skolan tycker att det sjungande samarbetet är bra- vi slipper att tänka på ev. julfester i skolan, vi samlar de allra flesta föräldrarna för ett gemensamt firande - och får allt fixat, lussekatter, pepparkakor, vita dukar, långbord! Tack Linda, Gittan, Linda, Malin .... och er jag ev. glömt .... ni gör ett superbra jobb!

BTs lokalansvarige kom och tog lite bilder. Förhoppningsvis lyssnade han en stund på programmet, för det är så bra, vi har så sångbegåvade ungdomar.... de sjunger så bra, så de behöver inget bättre pianokomp än det jag kan ge dem...

På tisdag fortsätter framträdandena, första för skolan, och då får vi använda bygdegården.... sen tre olika framträdanden i Nexans matsal och slutligen ett framträdande för Nexans pensionärer, återigen i bygdegården. Det är ju lite idé att träna in ett bra program, när man får visa det så många gånger.

Det är tredje gången vi lussar på det stora företaget. Tidigare var det den framröstade lucia med följe som gjorde det. Ett år hyrde man in det fantastiskt proffsiga följet från Tranemo gymnasieskola, men när det år nummer två blev svårt att få ihop det hela, så fick vi bli nödlösningen. En nödlösning som visade sig bli ett vinnande koncept, och starten på ett sjungande samarbete även med Nexans.

Tomteparaden med "lågstadiebarnen" har under alla år varit en del av luciaföljet, så långt tillbaka i tiden som när döttrarna var små. Ungefär samma visor varje år.... en tradition som ger julkänsla.

Det finns bara ett aber, jag sitter där bakom pianot och klinkar och ser inte det vackra..... Dessutom blir det lite dåligt med sånghörandet, eftersom högtalarna riktas bort från mig. Men man sa att det var bra även i år, och det vet jag att det var.....hoppas någon av alla filmare har vett att lägga ut hela programmet på you tube. Men här kommer ialla fall ett smakprov .....ja, två

Fikafrosseri, färdigtfirande, frökenfundering

2011-12-09T18:58:00.001+01:00

Idag bjöd Berith på adventsfika. Fem gravt medelålders damer hade möjlighet att vara med på det fikafrosseri som den "unga" pensionären dukat fram. Två från den gamla gruppen av jobbarkompisar kunde inte komma. Sjukdom stoppade dem.... sjukdom som de dragits med i flera år.... Vi glada friska kunde konstatera att en ömmande rygg eller ett värkande knä inte är så mycket att gnälla för, när man vet vad våra båda vänner får utstå.

Trevligt att träffas och utbyta tankar. Tre av oss är fortfarande kvar i skolans värld, och de båda pensionärerna gladdes åt att inte behöva fundera på omdömen och skrivningar av dessa något mer.
Kollega C var klar med alla sina omdömen, medan kollega K och jag hade ett ämne kvar. Vi konstaterade alla att vi inte förstår vad som menas med en hel del av kunskapskravskriterierna. Hur ska då föräldrar kunna begripa, undrade vi. Och hur många kommer att läsa igenom 30 - 40 sidor omdömen, som det blir i Infomentor? Som någon sa: -En del föräldrar har ju så mycket att göra att de inte ens hinner steka pannkakor till sina barn, hur ska de då få tid att läsa detta fyrkantigt skrivna dokument?
Jag blir så sur när man ska göra något för att det så är bestämt. Det var OK med att skriva omdömen tidigare, enligt gamla läroplanen, man prickade i om eleven var på väg att komma fram till kunskapsmålen och sedan skrev man lite kommentarer i fritext. Sån´t eleverna var bra på, sådant man kunde utveckla. Fullt förståeligt för både lärare och föräldrar. Förhoppningsvis även för elever.
Men nu, när vi ska visa eleverna vilka kunskapskrav vi jobbar mot, så blir de bara förvirrade. Hur ska de kunna förstå vad som menas med de ord som läraren med möda kan begripa?
Gjorde ett prov i historia idag... medeltiden. Hade ett antal öppna frågor och ett par kunskapsfrågor.
Eleverna tyckte att det var ett bra prov. Det gillar jag förstås.
Rättade provet med tre färgpennor, rött, gult och grönt. Svårt, svårt att avgöra vad som är gult och grönt - vad som är på god väg att uppfylla kunskapskriterierna och vad som betyder att man i huvudsak uppfyllt dem. Kom på mig att ta med helhetsbedömningen i slutbedömningen av provet - hur eleverna jobbar på alla lektioner. Jag kan nog inte tänka på annat sätt än utifrån helhet. Och då kan man se saken på två sätt... mina elever behöver inte prov... eller också ska jag inte rätta dem, utan be någon annan göra det.
Nä, det här med bedömning, det tycker jag är helt horribelt. Det är klart man måste ha koll på sina elevers kunskapsutveckling och det har man utan att behöva fylla i 30-40 sidor bedömningskriterier.... varav man inte riktigt förstår ca en fjärdedel av dem. Jag vill undervisa och skapa intressen och utveckla många olika förmågor.... inte bedöma elevers olika genetiska och miljöpåverkade förutsättningar och deras speciella intressen. Det är ju detta man som lärare istället ska ta till vara... det skulle man väl kunna kalla professionalism...

Fick smaka en läcker frusen kladdkaketårta som höjdpunkt efter alla kakor. Mycket gott med apelsin kombinerat med choklad.

Satte mig vid datorn och fyllde i historiaämnets bedömningskriterier när jag kom hem. Hade jobbat mot tre av kunskapskraveni den planering jag gjort. De andra fem kunde jag inte fylla i.... och jag vet inte riktigt hur det arbetsområde ska se ut som får med de, för mig, tämligen svårtolkade kunskapskraven. Hoppas att man kan få lite hjälp med det någonstans i från...... Årets bedömningar kan man alltså färdigfira...berättade det för maken under det att jag hällde upp ett glas vin.

- Du har ju hållit på med de här bedömningarna i flera veckor nu, är det inte färdigt förrän nu? var hans kommentar.

I år gick det väl någorlunda an, nästa år ska jag sätta betyg. Ångesten för detta kvarstår.... Ska all denna betygspress skapa en massa i-väggen-gåenden ? Det känns så......

Luciahelg och luciavecka ligger framför oss. Det känns ljust!

Ideidé

2011-12-07T21:34:00.001+01:00

Ja, nu var det inte min idé, det där med vinteride. Johanna, dottern, skrev på FB att hon funderade att gå in i ett sådant fram till i mars. Enligt kommentarerna skulle hon inte bli ensam där. Känner också för att följa idén. Nu tror jag i och för sig att det inte blir så bra om mor och vuxen dotter delar ide, men vi kan dela idén och vi kunde ju ha idena nära varann, så vi kunde hälsa på då och då, när vi vaknade upp ur slummern.
Nej, jag gillar inte vintern.

Vi pratade dubbelteckning i fyran idag. Tränade på att se, höra och skriva skillnad mellan lång och kort vokal. Hatt var ett kortvokalord och ska således skrivas med dubbelt t. Samma ord med enkelt t, det är för många ett laddat ord, men det vete katten om det inte är just så jag känner för snövinter.

Var hos sjukgymnasten idag. Hade tid kvart över fyra. På vägen dit snöade det ymnigt, under det att jag gjorde besöket snöade det ymnigare, när jag var inne på ICA fortsatte snöandet än mer ymnigt och under hemfärden var det svårt att både se och att köra. Både luft och mark var genomvit.

Besvärligt att köra i all snö, otäckt att möta bilar.

Tänkte att jag likaväl kunde ta rättöversvägen, grusvägen, det kunde väl inte vara sämre där.

Men det kunde det. Två spår att köra i, det var väl gott och väl. Men de branta backarna var ännu brantare när all snö lagt sig på toppen, så hundra meter från toppen på Hallåsabacken, så kom jag inte längre. Stopp framåt, stopp bakåt....

Ringde C-E, han lovade komma att hjälpa. Och ev. ta hjälp med. Lyckades skotta bort lite bakom bilen, så jag kunde komma loss bakåt. Tog mig i etapper ner en bra bit i den långa backen... och sedan kom C-E... backade ( med knuffhjälp av mig) in i en öppning, vände bilen och tog oss hem via den "stora" vägen. Så allt slutade bra... Men nog gör allt detta att snöavskyn växer sig allt starkare. Speciellt som det dessutom blev en halvtimmes jobb med snöskoveln här hemma....

Barnen i skolan leker i snön, bl.a. med att bygga kojor och att åka kana i den lilla backen. Nästan varje rast kommer någon in och klagar på att man fått sin koja raserad, att någon knuffas i backen, att någon kastar snö.... Varvid jag svarar att bästa lösningen på problemen och min stora önskan är att snön ska försvinna. Konstigt nog håller barnen inte med.

När jag skottade snö funderade jag på om det inte är idé att gå i ide när det ska vara pysseldag. Det finns en grej som jag verkligen avskyr i mitt lärarjobb, och det är pysseldagarna. Jag kan inte pyssla, det blir lim över hela mig och hela allt annat, ska jag klippa blir det snett och vint och ska jag forma något så blir det helt oformligt. Har ofta klarat mig undan sådana här hemska dagar genom att ta julsånger och lekar - eller pepparkaksbak. Det är kul... och hela pysseldagsidén bli en positiv grej... men i år fanns inte de alternativen... Har räddat mig genom att göra stjärnor á la modell Ingas... det fixar jag. Tack vare skärmaskinen.....Men jag ser inte fram emot dagen.... pyssel är inte min grej....

Katterna fördrar vinteride de också. Måttligt kul att de valt min hemarbetsplats till sin idehörna. Katter är riktigt smarta - mat och sömn är viktigast - samt att vara utomhus när det är väder för det.

Var förresten på julbord igår. Julpresent från arbetsgivaren. Bra present. Åkte buss ända till Mullsjö och till ett pensionat som heter Björkhaga, Min erfarenhet av julbord är inte så diger, har i princip aldrig ätit sådant "privat". Har fanns det mycket att välja på.... och visst var det gott....speciellt de olika sillarna, patéerna och rökta vilddjurmusklerna. Plus att lutfisken var den godaste jag någonsin ätit! Men för att gnälla lite .... inte över att vi fick tillfälle ayt smaka på det goda.... utan för det omättliga frosseriet som ett julbord innebär. Helt horribelt sanslöst.
Hoppas att man har möjlighet att göra åt all mat, så man slipper slänga.... för slängandet av mat, det gör mig riktigt ont och riktigt arg.
Nu hoppas jag på att fredagens utlovade oväder ska vara ett oväder på plussidan. Så att det blir regn som tar bort allt det otäcka, sladdriga vita och som ger en härligt grön jul, så att man inte ens behöver komma på en så befängd idé som ide-idén.

Varde vinter

2011-12-05T16:51:00.001+01:00

... och så plötsligt, bara som genom ett trollslag, så hade den kommit... den av så många efterlängtade snön.

På kvällen den 4 dec kom den första täckande snön denna säsongen. Senare än någonsin, och inte ett dugg efterlängtad av mig.

Fast barnen i skolan gillade ju förstås det vita glidbara. Och visst blev det fint, snö och blå himmel passar väldigt bra ihop.

Bara det att gravt medelålders lärartant inte gillar det glidbara som hon måste passera på vägen över skolgården. Hade säkert varit bättre om vi haft en sammanbyggd skola, men nu måste vi som huserar i "nya" byggnaden gå över skolgården, och idag var det, trots liten söt upplogad stig, väldigt halt.

Det lär vara halt på vägarna också, hör om många halkincidenter på vägarna runt omkring. Man påstår att vägverket sköter sitt jobb dåligt, och det kan väl vara lite symptomatiskt över hur det står till med det mesta just nu. Alla har häcken full samt brist på pengar,och då blir det inte bra. Ingen orkar/kan riktigt ta ansvar.

Igår var det traditionsenligt besök på julmarknaden i Apladalen. Det var blött och råväder, julstämningen ville väl inte riktigt infinna sig, men det är ändå ett mysigt adventsmåsteställe. Svåger och svägerska var också med, en ena hade inte varit i Apladalen någongång, den andre på en skolresa i femman. Klart sevärd plats, de gamla husen är synnerligen välbevarade och det är riktigt kul att få komma in i dem och få en känsla från en tid som var.

Var färdighandlade och vände hemåt när skymningen sänkte sig. Fick i vanlig ordning med lite "onödiga" grejer hem - en dyr (men fin) krans till dörren, ett smycke från Amandas smycken, ett bivaxljus, ett par våffelmöstrade vantar ..... I år blir det sannolikt bara Apladalens julmarknad som får besök.... om man inte räknar ett planerat besök på marknadernas marknad , Lisebergs Jul..... få se om vi kan få till det....

Sov riktigt dåligt i natt- hade väl ätit och druckit för mycket under helgen - och så var det en massa annat som spökade i hjärnan. Lucia t.ex. Känns lite jobbigt - ensamt -i år. Känns som själva skoljobbet och alla omdömen kväver en. Samt att vi är så få lärare på skolan att vi inte räcker till att hjälpa varann. Funderade på om vi i framtiden kommer att få tid och ork att träna in ett luciaprogram över huvudtaget. Och att sedan ta ut det på samhället - och knappast få ett tack för det hela- det kommer inte att vara helt självklart. Samtidigt som jag anser att skolan måste söka sig ut och göra saker i och med närområdet. Det har funkat tidigare ... men som sagt, i år känns den nya läroplanen som ett tungt ok på de kraftiga axlarna.... och vad ska det inte bli nästa år när det är betygssättning. Som jag tidigare framfört, jag har redan en känsla av ångest inför nästa höst.
En annan sak som jag funderar över är hur mycket mer uppskattning man fick för det man gjorde extra förr i tiden. Nu kan en del tycka att man kan göra saker ideellt och det kan jag ju också tycka. Men en blomma är man väl ändå värd om man "offrar" en helgeftermiddag eller ett antal timmar efter arbetstid för att se till att samhället får sitt luciafirande. Eller jag kanske bara gnäller...... Och det kanske egentligen handlar om det samma som de dåligt skötta vägarna, fulla häckar och brist på blominköpspengar.
Men jag måste ge en eloge till föreningen i samhället, där visas fortfarande uppskattning, och där vet jag att det är både häckfullt och pengabrist..... alla andra jobbar dessutom ideellt. Det är det stora företaget som gör mig besviken .... och där finns det mänskliga och finansiella resurser.....
.
Usch, usch, gnälltant jag.....

Man kanske inte behöver så mycket sömn.... jag har nog bara sovit tre timmar i natt .... men känner mig pigg. Det tycker jag är konstigt..... eller kanske är det vinter och vitt som piggar upp, fast det skulle jag aldrig erkänna! :)

Ifyllandeinflation

2011-12-02T18:58:00.001+01:00

Det blev lite ljusterapi idag. Promenad i dagsljus, det var ett tag sedan. Otroligt så snabbt man vänjer sig vid att det är mörkt klockan fyra. Fast, förstås, man har ju tränat på att vänja sig i femtioåtta år.....
Femtioåtta år känns också i höften - med ursprung i ryggen - och det är lite tråkigt att ha ont när man går. Men det är väl bara att inse att man får träna på att vänja sig vid det också. Nu är jag ju i gott sällskap vad det gäller det här med förkalkning .... Trialtonmästarmannen Colting har förkalkning i ett knä, trots att han bara är i trettioårsåldern. Så han var tvungen att bryta en dubbeltrialton någonstans ute i varma världen. Och då får jag bita ihop och klara sådär tre-fyra kms gång, rundan kring Mods.Men det känns tråkigt att veta att jag sannolikt inte kan gå de riktigt långa -milen eller mer - sträckorna längre.
Funderade på om det var sista skogsvägsrundan i år .... eller om det fortsätter att vara barmark, så man kan gå där man vill.

Fördelen med lärarjobbet är att man under ett par dagar i veckan, kan påverka sin egen arbetstid. Fredag är den mest påverkbara dagen, eftersom eleverna slutar 13.10.
Idag gick jag hem en halvtimme efter elevslut, just för att kunna gå ut och få lite välbehövligt ljus.
När jag kom hem från promenaden, så fick jag ta itu med det skolarbete som jag annars skulle gjort efter elevsluttid.
Omdömen av höstens kunskaper/kunskapsutveckling är det som tagit den mesta tiden under de senaste veckorna. Har jobbat med det under två helger, hade bara tre ämnen kvar idag och gjorde klart två under seneftermiddagen. Så nu är det bara historia kvar, och eftersom vi är mitt inne i ett arbete så väntar jag med omdömena tills arbetet är klart, förhoppningsvis i slutet av nästa vecka.
Jag undervisar i elva ämnen. Tjugoen elever finns i klassen. Ämnena har i snitt tio kunskapskravskriterier. Det blir ca 2300 kunskapskravskriterier att förhålla sig till. Alla kan förstå att det inte funkar, då undervisningen och planeringen av den, samt alla roliga elevkontakter tar ( och ska ta) upp stor del av tid.

Man ska alltså bedöma alla dessa kriterier ... och i år går det väl an ... det är inte betygsnivå. Men jag har redan ångest inför nästa höst, då ska jag sätta betyg också. Rättvisa betyg, riktiga betyg. En del kunskapskrav är synnerligen smala, och ändå ska dessa ha lika stor påverkan på betygen som de kriterier som bedömer helheten. Jag vet ju att jag inte kommer att bry mig så mycket om de "smala" kraven, utan kommer att bedöma utifrån helhet. Om och när skolinspektionen skulle få nys på detta .... undrar om det skulle bli stupstocken då .... ( ja, vi håller på med medeltiden och det är kul med HISTORIA, det tycker både jag och eleverna) ... för rektorn... för det är den stackarn som ska stå tills svars för min självsvåldighet ... sanslöst!

Pratade med en (obehörig - ve och fasa) kollega idag. Han hade lite koll på hur det är i framgångslandet Finland. Inga inspektion, inga kontroller, man litar på sina lärare, lärarjobbet är ett högstatusjobb. Ska f.ö. kolla om jag inte kan få komma till Finland och "jobbskugga" någon av mina e-twinningkontakter. Får ta tag i det!

Slöjdlärare,gympalärare. bildlärare och engelsklärare har också gjort klart sina omdömen. Enbart mitt historiaomdöme fattas. Jag gjorde en liten koll på hur många sidors omdöme detta blev. 31 sidor! Plus två sidor övrigt/ansvarsomdöme ( det viktigaste tycker jag och många föräldrar- kan väljas bort numera - det är bara kunskap som gäller) och så historiaomdömet. 35 utskrivna papperssidor.... finns det någon förälder som kommer att läsa allt detta. Jo, det gör det väl kanske, hoppas att de fattar vad de läser ( för det gör knappast jag)... men de allra flesta kommer inte att orka igenom. De litar på lärarn. Och det är bra. Men denna ifyllandeinflation - spelet för gallerierna - det är någonting man kan diskutera - och måste diskutera - för så här kan det bara inte få vara. Vi måste kunna ge föräldrarna bra och trovärdig information vad det gäller deras barn och vi måste få vettiga kunskapskrav. Sån´t som gäller den verklighet vi lever i.

Decemberdebutdag

2011-12-01T19:26:00.001+01:00

Absolut slutmånad för 2011. Fast numera går tiden så fort att man inte längre vet vad det är för år. "Luciaprogram 2012" hade jag skrivit - det tog lång tid innan någon av eleverna reagerade på det. Jag såg det inte alls!
Ute är det mörkt och tråkigt, och tänk det har man vant sig vid också. Nästan så att t.o.m jag längtar efter LITE, enbart så det blir marktäckande, vitt som lyser upp.

Startade årets adventskalender idag. Otroligt att "stora" barn kan tycka att små paket ( innehållande tomtar av olika slag) kan vara så kul! Roligt att se glädjen i deras ögon.
Lika ledsamt känns det när barn ( ja, alla människor) är ledsna, och man inte kan hjälpa dem.
Jag blir så ledsen på de människor som skapar ledsenhet och besvikelser, och ser till sina egna behov i första hand.

Ibland skapar vi ledsenhet och besvikelser omedvetet och det känns inte bra. Speciellt som man har svårt att inse att det man säger ( eller låter bli att göra) gör så stor skada.
När människor (elever) skrattar av glädje, ja då är det superhärligt. Fick uppleva den känslan idag, den sitter fortfarande i. Liksom känslan av ledsenhet gör, den har också varit en del av veckan.

Önskar alla en fin december, där lite positiva hemligheter göms.
Önskar alla elever goda omdömen som de kan växa utav och i, och som inte gör dem nedslagna och kännande att man inte duger något till.
För alla har bra sidor och alla har dåliga sidor ... det är fel att bara värdera en del av dem.....
Och livet består av både glädje och ledsenhet ... det är liksom det som är levandets kärna.

Glömd guldgruva?

2011-11-29T16:02:00.001+01:00

Är ju inte så bra på ämnet historia. Kände att vi inte var riktigt klara med medeltiden och vill jobba med det lite mer. Vad gör en vilsen lärare....? En del går till lektion.se.... men det gör jag väldigt sällan. Där finns ungefär samma saker som jag gör eller har gjort. Sen finns där säkert bra saker också, bara man ger sig tid att leta.
Jag gick till FLOD som levererar filmer till oss i Västra Götaland. Där fann jag en serie som heter "Ahmed i medeltiden". Tio olika filmer om företeelser och olika saker som var relaterade till dessa. Idag har vi sett en film där en bödelsmössa var bärare av det centrala innehållet och en annan där öronpetaren stod i centrum.
Utifrån dessa filmer - och några lärobokstexter - så får eleverna göra sin egna enkla storyline.
Och genast tyckte jag att undervisningen blev riktigt bra.
Kollade lite mer om vad som finns på UR. Upptäckte att den var en ( för mig) glömd guldgruva som har massor av bra material att erbjuda. Inte bara filmer, utan interaktivt material och material som man kan skriva ut och använda.
Riktigt superbra material, producerat på svenska.
Det var bara det jag skulle säga, denna mörka novembereftermiddag.
I morrn är det dags för fyrorna att göra i ordning klassens adventskalender och räkna ner inför jul.... och om bara två veckor är det lucia. Oj, vad den där tiden rusar!
En bild vill jag förstås ha med..... vad vore ett inlägg utan en sådan.....
Resterna av den gamla eken som stod utanför farstun i barndomshemmet. Bror min hotar att ta ner den helt, jag tycker att det är en mäktigt minne från en tid som var.

Besvärligt Berit, bedrövligt Björklund

2011-11-27T15:32:00.001+01:00

Det är stor omsättning på luft idag. Det är något som vi får ställa Berit - eller kanske var det Berit-junior - till svars för. Själv sitter jag absolut inte i sjön, här har vi ljus och värme inne i vårt hus. Till skillnad mot många andra. Men det finns ju ett antal samhällsmedborgare som har planerat mycket för denna söndag, julmarknader och kyrkobesök t.ex. En dag som denna stannar många hemma, och då blir det besvärligt för julmarknadsanordnarna att få omsättning på sina varor. Och besvärligt för kyrkokörare och lyssnare att ta sig fram på vägarna. Det är ju igen höjdare om det ligger stora träd på den väg man tänkt befara. Så nu stannar man hemma därför att man befarar obefarbarhet....
Och där tog ordvitsande slut!

Katterna och jag gick ut en sväng. För egen del blev det en promenad tur och retur till centrala moghultsbyn, medan katterna skyndsamt gav sig av bakom knuten i hopp om lite lä.

Nu är det ju fortfarande långt ifrån Gudrun-vindar. Den gången det begav sig så var jag rädd även inomhus. Idag känns hemmet som en borg i skydd mot Berit. Det var besvärligt en tid efter Gudrun, men det kom också ut saker som var bra efter den ödeläggande storm/orkanens framfart. Elledningarna blev nedgrävda, teleledningarna fick en översyn. Vilket gör att strömmen är stabil i vårt område. Sen kan det hända att den går förlorad ändå, men då finns inte så många fel att åtgärda och sannolikt inte i våra skogar.

En som ödelägger på sikt, tycks det, är den person som jag har minst förtroende för av alla i regeringen -tillika den som styr över mitt arbete. Bedrövlige Björklund. Som en konsekvens av hans kunskapskontrolls och alla-likadan-noja, så måste skola efter skola läggas ner. Vid flera tillfällen har jag förordat en gemensam skola för hela vårt skolområde.

Denna önskan har utgått ifrån att jag vet vilka kraven i den nya läroplanen är. Betyg, nationella kontroller, behöriga lärare i varje ämne.

Man klarar inte att vara på topp i varje ämne, även om man som gammal mellanstadielärare har en massa behörigheter. Det är svårt att ge heterogena klasser riktigt god kvalitet på undervisningen. Man saknar ändamålsenliga undervisningslokaler.

Så har jag tänkt, efter att ha nötts och blötts i det nya läroplanstänket.

Efter att ha läst om ett antal nedläggningshotade skolor samt sett en hel del nyhetsinslag på TV om detsamma, så har jag börjat se det hela ur en annan synvinkel.

Bara för att en kontrollfreak till utbildningsminister, som har fått stå alldeles för mycket oemotsagd, tror att svenska elevers kunskaper ska bli så mycket bättre om man gör på hans sätt, så får det inte leda till att många små samhällen blir av med sina skolor. Att barn ska få åka långa sträckor för att gå i större otrygga skolor. Nä, den konsekvensen, den är rent bedrövlig, och nu när det är mer och mer uppenbart vart björklunds små landsbygdsskolor är på väg, ja, då är det dags för såväl lärare som föräldrar och kommunala politiker att dra i nödbromsen.

För när ett samhälle blivit av med en av sina samhällsuppehållande "organ" - skolan- så är chansen väldigt liten att den någonsin ska komma tillbaka.

Så upp till kamp för den lilla skolans bevarande och fortsatt goda kvalitét. Skolor där finns tillräckligt många lärare vars kompetenser, behörighetsgodkända eller ej, tillvaratas.

Tankar tänkta under det att de första advenstljusen sprider sitt mjuka sken. Hoppas att inte Berit har andra planer för resten av kvällen. Hoppas att någon vågar utmana björklundarn och visa på de konsekvenser som den nya läroplanens genomförande får.

Fin fredag

2011-11-25T18:48:00.001+01:00

Är medveten om att det är många som tycker att det varit en riktig ruskfredag. Men det tycker inte jag..... Växlande luft och en temperatur på mer än en handfull plusgrader, det är gillar jag. Vi är olika ... och jag har full respekt för alla snölängtare ... så länge deras längtan inte slår in.

Fredagar är veckans klart goaste dag.... det är slöjddag och för egen del så börjar jag dagen med närmare tre timmars planeringstid. Nu är det mesta färdigplanerat, ev.ska jag få till lite religion före jul, men i övrigt så har jag ganska bra koll på läget fram till jul.
Därför hade jag lite tid för sexorna på min planeringstid. Det hade nämligen gjort en jättebra grej om stormaktstiden - fem olika tidningar med reportage, artiklar, notiser och insändare. När jag såg detta, så tyckte jag att arbetet var så bra och sevärt att det skulle passa som ett bidrag till Webbstjärnan. Så jag hjälpte sexorna igång med webbpublicerandet - tänkte att detta skulle få ta all fredagsplaneringstid fram till jul.
Så dumt jag tänkte! När jag visat hur Wordpress funkar, så fixade ju eleverna detta på egen hand. Ska lägga ut en länk till det sevärda arbetet när allt är klart!

För fyr-femmor var det dags att leta upp de gömda burkarna a lá brevlådecacher. Sex stycken fanns gömda i skolans närhet. Eleverna hade gjort en beskrivning på vägen till gömman. Alla gav sig glatt ut i duggregn och blåst. Väder är väl inget problem, bara man har något kul att göra i vädret.
Visst var det olika kvalitét på beskrivningarna, vem hade trott något annat. Men alla burkar hittades, och jag tycker att gömmorna var riktigt bra .... lovar gott inför vårens riktiga cachegömmande.

Tog en promenad när jag kom hem. Funderade på kommande, redan nästan färdigplanerat skolarbete. Trots att det var fredag. Det är väl en typisk lärargrej, oj, vad det är svårt att släppa jobbet. Samtidigt är det inte helt fel att ha ett jobb, som man kan göra delar av under det att man promenerar.

Gick till halvblodsstallet och vände.
Slog in lite adventspaket när jag kom hem. Har haft som tradition under de senaste åtta åren att låta eleverna få var sitt adventspaket. När jag fyllde femtio, så fick jag en adventskalender i form av en trägran av döttrarna. Det var så kul att få öppna en lucka varje dag fram till jul, så att jag sedan applicerat detta på mina elever.
Fyrorna tycker säkert det är OK... och femmorna också, fast de kanske inte säger det. Tänkte så här när jag såg Corinas stora årsföl som fortfarande var di-suget: Barn är barn länge, även om de inte ser ut att vara barn längre.
..... och en del har massor av barnasinne kvar, även då man fyllt 58......

Femtioåtta fyllda

2011-11-24T21:56:00.001+01:00

Sitter här i sena kvällen och konstaterar att femfemman har fyllt femåtta. Fast femfemmebeteendet skymtar fram fortfarande ibland. När ska det växa bort tro?

C-E undrade varför min bror ringde så där på blanka vardagseftermiddagen.
-För att säga grattis, sa jag. Det var väl inte så konstigt.
Det var då som mannen jag delat boning med i trettiofem år, kom på att det var födelsedag.
Han kunde skylla på att han inte hade Facebook, och alltså inte är så uppdaterad.
Så kan det bli i dessa sociala medietider......och absolut dags för honom att träda in i det social medierna och skaffa lite koll.
FB är en riktig höjdare när det vankas fölseda´..... Har fått hur många gratulationer som helst .- och det roliga är att det kommer hälsningar från många olika länder..... Skottland, Litauen, Österrike, Tyskland, Italien.....och så från skilda delar av Sverige. Och jag har träffat dem alla .... tackar e-twinning och programkontoret för många värdefulla kontakter.

Skoldagen var "enkel" ... hemkunskap med både fyror och femmor i Tranemo. Med högstadieskolans hemkunskapslärare som ansvarig för lektionen. Ett riktigt höjdarämne om man har rätt lokaler.
Kommunens härligaste hemkunskapssal fanns på min tidigare arbetsplats. Eleverna bussades dit varannan vecka.... jag fick vara hemkunskapslärare .... jobbigt men KUL. Så skulle man bygga om matsalen ..... EU ville väl så. Resultat: Områdets bästa undervisningsrum försvann och maten blev sämre. Ganska symptomatiskt vad det gäller EU-inblandning.

En mattelektion blev det framåt eftermiddagen.... och det var en riktig "halleluja" lektion..... Det är så härligt när eleverna vill prata matte och på olika sätt förstår hur multiplikation fungerar och hur beräkningar vad det gäller "gångertabellen" kan göras.

Aldrig har väl det varit adventspyntat på födelsedagsdatum tidigare. Men idag blev det så, och det är bara att konstatera, vårt gamla trähus klär i rött.
Aldrig har det väl varit helt snöfritt ända fram till födelsedagstid heller. Det brukar ju alltid komma lite marktäcken, som sedan försvinner.Men denna höst har inte en snöflinga varit synlig i nejderna. Jag njuter - barnen har snölängtan.

Så stävar den halvgamla tanten mot 59. Om hon får fortsätta stävandet, ja, då lär hon fortsätta med att fundera och konstatera och låta cyberrymden föra ut det till dem som vill ta del.
Samtidigt som det är så behändigt med en lättåtkomlig dagbok..... en sådan borde flera halvgamlingar skaffa sig, tycker jag. Go natt!

Bra blev blaha

2011-11-23T19:10:00.001+01:00

Idag har vi haft studiedag. Det var den bästa sådan som jag varit med om under de senaste två åren. Vi gick igenom läroplanens kunskapskrav i svenska och matte och diskuterade vad de egentligen stod för.

Vi var sex lärare som jobbar med elever i årskurs 4-6, som slog de kloka huvudena ihop, och kände att vi fick ordning på vad det egentligen står i kunskapskraven. Iallafall så mycket att det blir lätt att göra de bedömningar som ska göras inför terminsslutet. Vi gav varandra tips på arbetssätt, det blev en hel del utbyte av sådant också. Vi var totalt eniga att det är dags att börja bygga den där skolan i Nittorp nu. Skolan där alla områdets F-6-elever samlas, skolan där vi får en utökad kompetens, just genom att många kloka lärarskallar finns på samma plats och där vi kan planera ihop och använda kompetenserna på bästa sätt.

Gick tillsammans till Nexans utmärkta restaurang och åt lunch. Trevligt att sitta ner och prata, och så gott att äta vällagad mat.

Ja, det kändes som en riktigt bra dag.

GPSerna som jag "tjatat" mig till hade kommit. Tre stycken eTrex Legend för sammanlagt ca 3500 kr. Jag plockade med en hem. Det skulle väl inte vara svårt att sätta igång att använda en sådan. Trodde jag.

Möttes av tre katter när jag kom hem till det mörka huset, utfodrade dessa - samt mig själv - och så satte jag igång gpsen.

Det var där den bra dagen vände till en blaha-dag. Hittade en massa funktioner med kom inte vidare i dem. Kartan var kass .... försökte ställa om tiden från New York-tid till Sverige-tid... inte ens det funkade. Jag hade ju tänkt lägga ut burkar och skriva in koordinater, så att barnen kunde hitta sina olika uppgifter ute i skolans omgivning, men jag fattade inte hur jag skulle göra detta.
Känner mig som ett stort misstag, som lurade mina kollegor att gå med på att köpa en apparat som jag inte fattar hur den ska användas. När jag laddade ner en geocacheletarapp i mobilen, så funkade ju den direkt!
Så just nu känner jag som jag har lika blödande ögon som Fredriks ser ut att vara .... och känner mig så missnöjd att den bra dagen blev så blaha, och att jag ställt till alltihopa själv!

Mysiga miljöer

2011-11-21T17:24:00.001+01:00

Ibland har man världens härligaste jobb. Så är det bara. Vissa dagar är sådana att man bara går omkring och myser. Det är sannolikt bra att det inte är mysdagar varje dag, för då skulle man inte uppskatta dem på samma sätt som man gör när de bara kommer ibland. Helt oväntat. Som idag. Annars brukar måndagar vara en tröttdag för elever och ibland även för lärarna. Idag var alla aktiva och pigga - och använde en alldeles behaglig ljudnivå.
Det är så härligt när man sitter och tänker matte högt. eller när man jobbar med helt olika uppgifter och alla jobbar med sitt - och ändå har tid att hjälpa varann.
Sådan är min idealskola - idag var det en idealskoledag.
Kanske blev det en idealskoledag, för att jag tog mindre plats ( ja, inte kroppsligt - men genom att prata/föreläsa mindre)

Tycker inte att det är någon höjdare att åka iväg till någon av de områdets övriga båda skolor för att ha konferens. Idag var det en dag som vi så skulle göra. En liten grupp 4-6-lärare pratade matte. Jättemysig stämning i gruppen, bra tankar som kom upp, ja, det blev jättebra. Alla var delaktiga - och vi hade inte alls någon inledande skolledargenomgång - eller annan genomgång. Kanske påverkade det....

När vi kom ut i seneftermiddagsmörkret så var luften len och ljum. Så skönt att få ha en sådan härligt ljummen senhöst. Njuter i fulla drag. Har lämnat walk over ( cycle over) till spinmixen i kväll. Har lite för mycket förkylning kvar. Men en promenad i mysig mörk-ljummen kväll, det får det nog bli i stället.

Skriven sanning

2011-11-19T16:02:00.001+01:00

Kvinna, 56 år, överviktig, har haft problem med ryggen i tio år......
Ja, så stod de i de anteckningar som den läkare jag träffade förra året i juni gjort., Han remitterade mig till en, tills igår obesvarad röntgenundersökningen, en månad senare.
Överviktig.... där stod det svart på vitt.... det kändes ska jag säga..... :)

Lite konstigt är det ju, jag vet ju att jag i nästan hela mitt liv varit överviktig, det är bara det att jag inte ser mig själv som sådan. Jag ser mig som normalviktig, iallafall i förhållande till mig. Visst några kg på mage och överarmar skulle jag väl kunna vara utan, men hu, sådant häng det skulle bli om det delvis utfyllande fettet försvann.

Nu tror jag mig dessutom ha belägg för att jag är ganska så normalviktig i förhållande till mig själv. Röntgade knä och höft den där gången förra sommaren också, hade med all sannolikhet en meniskskada då. Men där var röntgenplåtarna helt ok, inget konstigt med ( då 56 år gamla, numera 58 år gamla) knä och högerhöft. Tänk, så många mil jag vandrat med trekvarts tiodels ton - eller mer- till stor del uppbärandes av två bra knäkonstruktioner.

Direkt efter att jag läst det franka orden, överviktig, skrivet på ren svenska, inte ens med ett försök att försköna genom det latinska språket, så tänkte jag:
- Nu ska jag sluta att äta.
Men jag blev ju hungrig fram emot kvällen, och lät mig väl smaka av såväl (C-Es) potatisgratäng, schnitzel - och några glas vin. Samt en lite bit choklad.
Så det blir nog som det brukar, kanske med lite mindre onyttigheter någon vecka framåt.
Fann också uppmuntran i att tänka på alla mina tisdagszumbande kollegor i olika åldrar. Där finns alla modeller och vikter, och närmare hälften skulle nog kunna kategoriseras under epitetet övervikt. Så jag är i gott, och synnerligen trevligt, sällskap.

Tog en promenad i eftermiddag, tillsammans med en av mina bästa vänner, en japan vid namn Panasonic. Helt underbart väder, det tyckte både jag och Panasonic.. Fågelnäbbarna i ryggen höll sig lugna i det längsta, och när de efter halva vägen började ge sig till känna och tycka att överviktig halvgammal tant inte ska ta för långa promenader, ja, då ignorerade jag dem. Funkar ganska så bra. De ska minsann inte bestämma över mig och hur mycket jag vill röra på mig!!!

Har ägnat förmiddagen åt att skriva sanningar. Har skrivit en del omdömen enligt kunskapskrav i nya läroplanen. Inser att man kommer att lära sig hur den funkar och hur tänket är, inga tvivel om det. Men det kommer att ta lite tid. Vissa ämnen är enkla, som t.ex. musik. No-ämnen hör ihop och det förenklar skrivandet av dem. Ska skriva klart om geografi och samhällskunskap också, sedan får man hoppas att onsdagens studiedag, där vi ska syssla med just bedömnning, gör att man känner att det blir sanningsenliga skrivningar även i de mer omfattande ämnena svenska och matte.

Grannhuset var upplyst när jag passerade. I sanning länge sedan det var så senast. Träffade som hastigast far och dotter husägare.

Klockan fyra började mörkret lägra sig över alla Stockremmor. Känns lite bra att det bara är en månad tills den norra delen av jorden har kommit in i den fasen av sin bana kring solen, att lutningen mot solen ökar i stället för minskar. Och nästa helg är det ljusdags.... och jag gissar att när alla julgodsakerna plockas fram, då har jag glömt den skrivna sanningen. Fast om frosseriet blir för våldsamt, då lovar jag att plocka fram papperet ur det gömsle där det nu befinner sig, kopiera det och tapetsera huset med det..... För det är inget kul ord att ha framför ögonen - det där ö-ordet!

Brister, bedömning, betyg

2011-11-18T17:33:00.001+01:00

Började dagen med att uppvisa en stor brist hos mig själv. Reptilhjärnan ( jag vet inte om den kan prata, men det tycks som om min kan) yttrade sig tidigt på morgonkvisten. Nu var det bara en som lyssnade, och det var inte riktat mot denna person. Men jag uppvisade ändå en brist, knappast bedömningsbrist, utan enbart brist. Munnen säger något som den mest primitiva delaen av hjärnan kommunicerar. Tyvärr kan jag inte bedöma hur denna brist ska åtgärdas.

Igår var jag på betygs och bedömningskonferens i Växjö. Skolverket inbjöd oss som ska sätta betyg nästa år samt våra skolledare. Nu har vi ju ett tjänstemannauppdrag och det är inte mycket at be för, men det finns så mycket som jag inte gillar. En ny läroplan har tagits i bruk och tänket i denna lill-lunta, det är så annorlunda att det iallafall vrider skolskutan ( den svårvända - eller kanske är det frånvända) ett kvarts varv. ( Från min point of view åt galet håll...)
Ett helt nytt tänk måste till, ett tänk där undervisningen tar sin utgångspunkt från kunskapskraven/bedömningskriterierna. Detta hade jag inte alls fattat, inte förrän jag fick det hela förklarat direkt från dem som gjort läroplansskrivningarna. Skriven på uppdrag av regeringen och ( genom mina skol- och privat- glasögon sett) på uppdrag av skolförstöraren Björklund.

För egen del så undervisar jag i elva ämnen och har ungefär hundra olika kunskapskriterier att ta ställning till. Faktum är att jag ännu inte förstår innebörden av en stor del av dem. Ändå ska lämna omdömen till varje elev om en månad. Det blir inte bra.... Skulle nog ha tjänat på att ha ett bedömningsfritt år, under det att vi sätter oss in i och lär om nya läroplanen. Tur att man har en fyr-femma, så man kan sätta OK på alla de barn som hänger med och är delaktiga i skolarbetet... Mer kan inte jag göra.
Men nästa år blir det betyg. Det tänket som finns där gör mig synnerligen förskräckt.
Man kommer att ha nationella prov i ma,sv,en och utprovningsprov i ngt av ämnena i so resp. no. Och det ska vara så hemligt att det kommer i bruna brev som bara får öppnas av rektor och som ska delas ut till lärare för användande en viss bestämd dag.
En så´n press på alla. Man vet ingenting om vad som ska provas. Dessutom måste även de extremt svaga eleverna provas och få känna att de inte duger/klarar uppgifterna. Kanske har läraren haft helt fel undervisning - den undervisningsform som man bedrivit enligt senaste läroplan, den passar inte in i det nya tänket. Ska då elevens misslyckade straffas med ett inte godkänt betyg, för att läraren gjort fel.?Vi behöver ett par års övergångsperiod för att lära oss det nya tänket.

En annan sak som gör mig ont är att alla kunskapskrav för godkänt betyget E sak vara uppfyllda för att man inte ska få underkänt F. Exempel: Elev vågar inte dyka. Alltså kan den inte få godkänt i idrott, eftersom dykning ingår i ett av kunskapskriterierna. Vilken motivation har denna elev att göra bra ifrån sig på de övriga idrottslektionerna?
För mig handlar det om att bli en förnuftsbetygsättare eller en fundamentalist. Jag kommer inte att underkänna någon som gör så gott den kan i so/no/mu/hk. Däremot behöver man vara lite mer vaksam vad det gäller sv, ma, en - tycker jag.Men här måste ju åtgärder sätts in långt före betygssättning, och då inte bara genom ett papper med rubriken åtgärdsprogram, utan genom en god pedagog som kan hjälpa eleven/erna att förstå - och framförallt ge dem tid att förstå.

Slutbedömningen från gårdagens konferens är att den var alldeles utmärkt, jag förstod äntligen läroplanstänket, men det gav mig också en massa tankar om att man måste få tid att sätta sig in i det nya och att det inte får straffa eleverna, att man inte fått tid att göra det.
Nu är det ju inte skolverket som står bakom alla dumheter, som sagt. Det är regeringen, och för att den sitter där den sitter, det kan jag inte tillskrivas det minsta ansvar för.
Tycker f.ö. att skolan ska var opolitisk och bygga på forskning och goda exempel. Som Finland,t.ex. Mycket goda skolresultat - har ett starkt kreativitetstänk och inga kontrollerande ( elevkränkande) prov.
Kolla den här filmen, gjord av en artonårig kille, som jag tror, kommer från våra trakter och som jag tror mig veta vara barnbarn till Tora, som var speciallärare på min allra första skola i vår kommun. Hon tillrättavisade mig när jag skrev med rött i barnens böcker. Bra, Tora, det har jag aldrig mer gjort. Dessutom är jag ganska säker på att pojken och jag härstammar från samma anfader på mödernet. Bra är det iallafall, och jag blev så glad när icke lärare hyllade den på FB.

Lycka till i framtiden, David Widfeldt Lomås. Vi behöver en uppsjö av sådana som dej, för att försvara vår ställning som ett ledande land vad det gäller kreativ utveckling!

Var hos doktorn idag. Inget allvarligt, bara den gamla dumma ryggen. Röntgade den förra sommaren i juni. Fick aldrig något svar och gjorde bedömningen att då såg man väl inget genom att göra en vanlig gammal hederlig röntgen. Nu har inte ryggen blivit bättre, den gör ont vid ansträngning, så jag ville gärna göra en magnetröntgen för att få veta vad det onda beror på och om jag eller läkarna kan göra något åt det. Så på lovet hittade jag en tidslucka och hann ringa vårdcentralen för att få tala med en läkare.

Döm om min förvåning när jag fick höra att orsaken till det onda stod skrivet på ädlaste latin, på det papper som läkaren visade sig. Jag, som är livrädd för fåglar och deras näbb, har en massa fågelnäbbsliknande utväxter i de tre nedersta ländkotorna. Enkelt uttryckt förkalkning. Näbben pickar på nerverna om ländryggen blir för ansträngd, och då gör det ont i rygg och rumpa och ben.

Snacka om brist i kommunikation med patienter. Man hade tydligen ringt till mig två gånger förra sommaren, men när jag inte svarat, så struntade man i vidare kontakt. Min bedömning är att man borde skickat ett brev. Förhoppningsvis gör man inte på samma sätt vad det gäller patienter med livshotande sjukdomar...!

Nu tycks jag ha såväl staklatiter som staglamiter i ryggslutet och det bästa sättet att hålla dessa i bästa möjliga schack, det är träning. Ska ta förnyad kontakt med sjukgymnast - och smärtstillande medel när jag går på zumba. Min bedömning är att smärtstillande tabletter även ger möjlighet för att sätt igång med step-up igen. Ett klart gillande från överviktig tant!

Helgledigt, men inte riktigt ledigt. Ska ta mig an femmornas bedömningar i de ämnen som vi inte ska läsa mer under året. Min bedömning är att många av oss lärare kommer att använda de närmast stundande helgerna till detta. Tur att det inte är betyg som ska sättas, känner redan ångest inför tanken på att jag ska göra det redan nästa höst!

Tog en promenad idag vid halv fem tiden. Mörkret ödelade alla goda möjligheter till fotografering, så jag får ta till lite skåpmat. Regents Park den 16 okt.

Skolsnurr

2011-11-16T19:57:00.001+01:00

Funderar ....

Man ska vara lojal mot de beslut som arbetsgivaren tagit .... men om man känner att beslut som är tagna överstiger det som är rimligt, och framförallt, tar (massor) av tid från den huvudsakliga (?) sysselsättning som en lärare har ..... att undervisa ...... ska man då inte kunna tala om vad man tycker och dessutom vägra att utföra uppgiften.
Sen måste vi få veta om undervisning numera är vår viktigaste uppgift ..... eller om det är dokumentation och inläsning av div. skrifter som är prioriterade områden.....
Det känns - precis som någon klok skribent uttryckte det för ett tag sedan: - "Det spelar ingen roll om det går åt skogen för eleven, bara det är dokumenterat".
Nu vill jag inte att det ska gå åt skogen för mina elever, jag vill att de ska utveckla olika förmågor, tankesätt, kreativiteter, kunskaper och kommunikationsformer. Om jag nu fortsätter att låta detta gå i första rummet och då inte hinner/orkar göra det andra ..... är det för mig det år åt skogen då.....och vad händer med den lärare som fortfarande vågar ta egna beslut ....

Jag bara funderar.....

I morrn ska jag till Växjö och höra mer om betyg. Det finns många frågor som jag vill ha svar på.... och förstå..... vad det gäller bedömning enligt nya modellen.....
Som någon sa idag....-Det känns skönt att det inte är långt kvar till pension....
Så ska väl man inte behöva känna, speciellt när personen i fråga verkligen gillar sitt jobb och alltid ha utför ett gott sådant....
Jag fortsätter fundera....

Imponerande ideella insatser

2011-11-13T13:33:00.001+01:00

-Vi ska på hajk i kväll, berättade elev E i fredags. Jag ska sova ute tillsammans med M.
Det är missionsförsamlingen i Hestra - med medlemmar även i Grimsås, som ordnar detta. En årligen återkommande aktivitet. Dessutom så har man scoutverksamhet varje vecka.... jag tror också att man fortfaranade har yngre grupper , nyingar. Mina elever ser alltid fram emot torsdagskvällen, för då är det scouter. Man får testa så mycket, sådant som inte skolan ger eleverna möjlighet att göra. Man är ute och paddlar, man är ute och lagar mat, man har ordnat enkel geocaching.... ja, det är alltid något kul på gång. Jag är djupt imponerad över de ideella insatser som dessa föredömliga ledare utför.
Överhuvudtaget är frikyrkorörelsen en klar föregångare vad det gäller ideellt arbete. Läste att missionsförsamlingen i Ölsremma höll auktion för 140e året i rad. En behållning som till största delen ( eller helt?) går till människor som finns i krisområden på vår jord.
Bloggvännen Inga berättar i dagens blogginlägg om hur man arbetar ideellt för att få in pengar till missionärsverksamhet i sin kyrka.
Jag är djupt imponerad ... läs Ingas egna ord här

På fredags-sista-lektionen så har vi en skön avslutning av arbetsveckan..... två elever bloggar om veckan som var.... (tyvärr på sluten blogg)... vi tittar på "Lilla Aktuellt" ... tack kollega K, för att du öppnade mina ögon för detta suberba nyhetsprogram för barn..... vi har "fredagsfrågor" (aktuella frågor) ...högläsning ... eller också kan eleverna komma med förslag på vad vi kan göra eller vad de vill visa t.ex. på You Tube. I fredags ville man visa ett klipp från gymnastiktävlingen som anordnades av Tranemogymnasterna förrförra helgen. Några av eleverna var med i ett mixat lag som tog silver resp. brons i två olika grenar. Klippet kan ni se här.
Jag är djupt imponerad över de ideella insatser som ledarna i Tranemogymnasterna gör. Så många ungdomar som får möjlighet att testa sin spänst och förmåga att kontrollera sin kropp. Och att lära känna nya vänner, att tillhöra en grupp som strävar mot samma mål.

Förra fredagen var jag med på en hästhoppningstävling i Vetlanda och igår så tog jag tillfället i akt att åka till närbelägna Gislaved för att se Tindra och Ida hoppa 1.10 m. Det blev en riktigt spännande tävling där Tindra och Ida slutade på en andraplats. Vad som var extra kul var att Tindras uppfödare, Karla, fick se sitt fina avelssto Ronjas näst sista föl, göra en bra insats. Hoppningen kan ni se här
Även här är det ideella krafter som ser till att tävlingarna kan genomföras. Många är det som är inblandade för att hoppbana, resultat, servering och i många fall, parkering, ska fungera. Imponerande!

För egen del så har jag varit väldigt dålig på att vara ideell. En gång på nittitalet var C-E tränare/lagledare för det fotbollsflicklag som Karin spelade i. Det är väl det närmaste idealitet som jag kommit. För då hände det att även mina tjänster behövdes, för att - framförallt - bortamatcher skulle funka.
Naturligtvis har både tjejer och killar i Grimsås ideella fotbollstränare även idag. Synd att inte de får mer uppskattning för sina insatser - och det gäller alla dem som är inblandade i ideell ungdomsverksamhet. Idealiska verksamheter som ger våra ungdomar positiva, föredömliga och utvecklande upplevelser . Jag är imponerad av er alla!

Enbart ettor

2011-11-11T16:55:00.001+01:00

Dagens datum. Enbart ettor. 111111. Sannolikt sista gången som jag och de allra flesta av mina elever upplever ett datum uppbyggt på enbart binära tal. Inget viktigt, men lite kul. Nu var det ju några av eleverna - födda 00 och 01 - som tänkt leva i 100 år, och jag bad dem att när det blir 000101 igen, tänka på sin gamla lärarinna som senaste gången binärtalsystem-datum begav sig, förklarade detta med hjälp av något som hette YouTube och som var väldigt populärt när de var barn. Binära talsystem lär man sig lätt om här....

För någon vecka sedan så fick jag äntligen tid att lägga in läroplanens centrala innehåll i en excell-fil, för att sedan kunna "bocka av" och kommentera det vi gått igenom i de båda klasser som jag har. Lusläste då innehållet mer än tidigare och upptäckte att man redan i 4-6 ska ta upp olika talsystem med eleverna.... och vad kunde passa bättre idag än att ta upp ( det enkla) systemet med ettor och nollor. Barnen hängde med direkt och vill jobba mer med det.... så då får det bli så på måndag.

När man kollar igenom allt som ska tas upp i alla ämnen under årskurserna fyra till sex, ja, då inser man mer och mer att de små skolornas tid är förbi. Om alla elever ska ges förstklassig undervisning. Man kan inte greppa alla ämnen. För egen del så är jag faktiskt en gammal naturvetare, och det är de ämnena + matte som jag anser mig ha den bästa undervisningen i. Alla lärare måste behärska vårt eget språk på ett bra sätt och hela tiden använda det i undervisningen. Så svenska ingår också. Detta skulle jag absolut vara nöjd med, och jag är säker på att det skulle bli mycket bättre undervisning om jag bara undervisade i dessa ämnen och någon annan, t.ex. min närmaste kollega i åk 4-6 undervisar i so och engelska. För där är hon verkligen överlägsen mig i kunnande.

Men det funkar inte på småskolor, där måste vi ta fler ämnen än vad vi egentligen mäktar med .... även om vi som gamla mellanstadielärare är behöriga i nästan allt, så är vi inte lika bra på allt, och det avspeglas också indirekt i elevernas kunskaper.

Markerade vad jag hade tagit upp av det centrala innehållet åk 4-6 under de ett och ett halvt år ( är det inte längre - känns som jag haft dem hur länge som helst - och känner dem utan och innan) i ovan nämnda fil.
Lite skrämmande blev det..... biologi och kemi .... där var det mesta redan behandlat ... mednn det var riktigt illa med historia och samhällskunskap.
Ska ta tag i det där med historia nästnästa vecka.... men det kommer inte att bli med samma entusiasm som jag har, då jag undervisar i mina favoritämnen ... där jag kan mycket, iallafall vad det gäller sådant som mellanstadiebarn kan förstå. Men historia .... tycker det är intressant hur man levde förr, och framförallt i tidsrymden 100-150 år tillbaka. Men gamla regenter och de skrönor som går kring dessa, nej,nej, nej....
Enligt det centrala innehållet i historia så har krig och kungar fått betydligt mindre plats än tidigare .... och det är bra. Men läroböckerna är uppbyggda på samma sätt som de var när jag gick i skolan, där står det om kungar och krig till stor del. Så läroböckerna behöver skrivas om.... och så måste man ha pengar till att köpa in nya. I alla andra ämnen kan jag klara mig utan läroböcker - men i historia, där behöver jag en sådan.
Ja,ja, det ska nog ordna sig - men jag är helt övertygad om att mina elever förstår det här med naturvetenskap mycket mer än vad de får ihop vår svenska historia.
Så min önskan - igen. En skola för ett par hundra barn - i centrala Nittorp - där man satsar på kvalitét i undervisningen -genom att varje lärare har möjlighet att undervisa i de ämnen där de har den bästa kompetensen.

Luciaövningarna har satt igång. I vår skola har vi förstklassiga sångare "en masse". Vi gillar verkligen de här övningarna, både jag och eleverna. Tror att 75-80% av alla 4-6or är med. Vi har ju numera hand om såväl samhällets luciafirande som lussandet på Nexans. Riktigt kul är det!
Vill ta fram Ulricehamn och deras föredömlighet vad det gäller att välja ortens Lucia. För första gången så drar man lott bland de flickor som är uttagna att vara med i Luciatåget. Så bra, det är ju inte fråga om att välja ut någon nummer ett, ett luciafölje består ju av både Lucia och tärnor och alla är lika viktiga. Dessutom har man med några killar som Staffanspojkar i år. Och det är sångframförandena som är det klart viktigaste. Riktigt föredömligt! Hoppas att andra tar efter.
Det är ju alltid sexorna som tar fram Lucia. En gång har jag varit med om att dra lott i en sexa. Funkade jättebra! Hoppas att mina flickor - sexor nästa år - tycker så också. För det är ju de som det gäller, som får bestämma..... tycker jag.

Tog en promenad när jag kom hem. Vi slutar tidigt på fredagar, strax efter ett - och en klar fördel med lärarjobbet är ju att man då kan bestämma om man vill stanna i skolan och göra det jobb man har kvar att göra eller om man vill ta med det hem och göra det under helgen. Idag var inte valet svårt..... historiaboken, den ligger i väskan och talar om att jag måste ta mig an den under några timmar i helgen...Synd att det inte var en no-bok.... det hade känts mycket roligare.

Gps gillad

2011-11-09T18:35:00.004+01:00

Bättre sent än aldrig... och antagligen verkligen BÄTTRE att det fick bero ett tag. Nu har vi kollat den ekonomiska statusen i vår lilla skola, och det visar sig att vi varit sparsamma och har pengar kvar av årets budget till att köpa in tre stycken gpser.
Första grejen är ju att jag måste lära mig använda en sådan... men det ska nog funka. Sen räcker det att man gör några småprojekt, som kan utföras av alla skolans elever, före jul. Lite matte.... något om mossa/lav/barrträd/annan växt ... beroende på om vi får behålla den härliga, milda senhösten eller ej.

Vi håller på med väder i 4-6an nu, och just nu är bra väder för barnen - iallafall många av dem - snö och kyla. Hade jag nog också tyckt om jag varit i bästa utföråkaråldern och haft södra Sveriges bästa skidbacke på en dryg halvmils avstånd. Isaberg, alltså.
Men nu har jag svårt att tänka mig som utförsåkare, iallafall på annat ställe än i blå-gröna backar i fjällen - så jag är SÅ nöjd med det väder vi har.
Skulle absolut kunna tänka mig sådant väder ända tills i mars....

Men nu var det gps detta skulle handla om... Jo, det var bra att det tog sin tid innan vi kom till (nästan) årsbokslut och såg att det fanns pengar över. Nu kan användadet av apparaterna bli mer genomtänkt vad det gäller geocache-utläggningar .... har funderat fram att jag ska jobba med orten vi bor i i ytterligare ett webbstjärneprojekt... och avsluta det med att lägga ut ett antal cachegömmor på de ställen som barnen verkligen vill visa från gårdagens, nutidens och kanske t.o.m framtidsvisionens Grimsås.

Idag testade jag brevlådecaching utan koordinater med en av mina klasser. De fick en berättelse där rektorn hade blivit bestulen på glass/tårtkassan och där man fick följa hans ( och min) jakt på de försvunna pengarna enligt en tydlig vägbeskrivning. Hade lagt ut tre olika lådor, en bit ifrån varann.
Det var inte så lätt att verkligen LÄSA vad det stod. Några började leta i alla buskar som fanns. Men till slut föll allt på plats och man hittade burkarna, som fortfarande innehöll ett antal leksaks/skolpengar. Fler klasser ska få pröva på det samma och sedan ska man få göra egna gömmor och beskriva vägarna dit. Det gäller att vara tydlig!
Härlig uteaktivitet i SOLSKEN blev det i dag iallafall. Och en övning direkt hämtad från läroplanens centrala innehåll.
En grej som jag inte kommit på, om jag inte själv gjort samma sak för en vecka sen i fina Falkenberg.

Bilden längst upp är f.ö. en av mina njutbilder från den härliga dagen med mina bloggande och geocachande och webbstjärnande vänner.

Helghänt

2011-11-06T18:32:00.000+01:00

Från att ha varit full speed måndag till torsdag denna lovvecka, så gick det över till racerfart under veckoslutet.

En sammanfattning över vad som helghänt kommer här.

Började fredagen med att se till att uppnå årsmålet, 200 funna cacher. Sista tre gällde det att hitta, och dem tänkte jag leta upp på väg till Hjälshammar. En ganska enkel uppgift, hittade nummer ett vid Hylténs industrimuseum i Gnosjö, en helt makalöst vacker plats.... tyvärr hade jag kameran kvar i bilen.

Nummer två var en nyutlagd cache som Ingas kompis lagt ut under en träbro i Värnamos östra del och nummer tre - jubileumscache 200 - det var Ingas cache på det vackra stället ovan. Alldeles invid väg 27, med utsikt över Vidöstern.

Så nu känner jag mig besynnerligt cachemätt, och avser inte att ta upp letandet efter skatter gömda vid vackra platser, eller platser med historia, förrän sommartiden infinner sig igen.

För det är så jag ser vitsen med att leta cache - att få se och lära något, och inte samla antal cacher .... vilket man ju kan tro om man läser om ovanstående 200- mål.

Lämnade Fransson och Fredrik i Hjälshammar, och Fransson intog genast favoritplatsen i hallfönstret. Han gillar förresten alla fönster och hann välta ner en orkidé i ett annat fönster innan vi ätit lunch.... Men det gick bra med den rikblommande växten.

Sen blev det hästlastning och så bar det i väg till Vetlanda för en regional hopptävling. Veterinärbesiktning på en minut - och sedan fick Johanna börja att värma upp sin häst innan hoppryttare Ida tog över.
De är ett bra ekipage, Ida och Tindra, det blev nionde plats ( av 52 starter) i 1.10-klassen - och Tindra fick ytterligare en vit prisrosett. De gjorde också en väldigt bra insats i 1.20, rev lite förargligt och stannade på fyra fel och en plats i mitten av de 80 startande ekipagen.
En fin anläggning i Vetlanda, och en kul utflykt för lovledig lärarinna.
Sent hemma, det var nästan lördag innan jag kom i säng.

Ett trolskt soldis följde oss på vår resa söderut, på lördagsmorgonen. Mycket vackert var det, en njutningsfull resa. Stannade till Halmstad och kollade stugan.... gräset hade vuxit en bit sedan i mitten av september.... annars var det sig likt.

Kom ner till Malmö vid halv ett tiden och drog ganska så snabbt ut Karin och Hampus på promenad i det härliga vädret, plus 13 grader. Tog vägen förbi centralen, högskoleområdet och Västra hamnen. I närheten av den höga byggnaden så fanns en jättestor skateboardbana ... och här visade sig många skateboardungdomar på styva linan. Häftigt! En dröm för alla skatekillar/tjejer måste det vara, att ha en sådan här arena på hemmaplan.

Det byggdes fortfarande på många, många ställen i Västra hamnen. Skissen ovan visar att det är tänkt att bli riktigt stort och attraktivt.

Redan nu finns det många fina platser i det område som färdigställdes kring sekel/milleniumskiftet. Så här skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bo.... Frågan är bara om jag skulle ha råd....

Gick genom bostadområdena och huskropparnas passager och kom ut till Öresund, vid den s.k. Ribban/Ribersborg. Skönt att vila benen tyckte far och dotter.....

... medan jag ( som vanligt) sprang runt med kameran och fotade .... och en hel del fina kort blev det allt. På andra sidan vattnet ligger kallbadhuset, funderade på att gå dit och äta lunch, men det såg jobbigt ut att gå ett par kilometer till, när man redan varit ute länge, så i bestämde os för att äta lunch på en italiensk restaurang alldeles i närheten. Åt en pastarätt med karljohansvampsås och salami .... supergott.

Kändes betydligt lättare att gå efter blodsockerpåfyllning och ryggvila. Tog vägen genom Slottsparken hem.

Fortfarande mycket löv på träden, ja, i Malmö kändes vintern ganska så avlägsen.

I vanlig ordning så blev det spelkväll. Det brukar ofta vara så vi umgås med våra döttrar och deras supertrevliga sambos. Denna gång började vi med ett nyinköpt spel, Ubungo. Det gällde att lägga ett pussel så snabbt som möjligt, och när det var klart så kunde man efter vissa regler samla på sig "ädelstenar".

Casino blev det också, både byggande och krypande samt ett nytt frågespel som heter Veto. Kul det också.

Ubungo skulle passa väldigt bra att ha i skolan, klart utvecklande för den spatiala förmågan. Men så är det ju som alltid, det där med pengar.... Spel är dyrt.... och inte prioriterat.... tyvärr.....

Körde över Värnamo hem, skulle förstås ta hem katterna. Nästan exakt två timmars bilresa mellan Malmö och Hjälshammar .... helt ok.... och det blir heller ingen större omväg för oss tidsmässigt .... Nissastigen går ju inte lika fort som Europavägen.

Blev bjudna på god fiskrätt hos Johanna och Martin innan vi fortsatte hem till Stockremma, med två katter i baksätet. Skönt att vara tillbaka här hemma efter den speedade veckan, innan mörkret fallit.

Har tagit en skrivpaus och varit med C-E på kyrkogården. Det är fint där, med alla de tända ljusen, denna gravsmyckningshelg. Men visst känner man lite ångest när man går där, man vet så lite om sin framtid. Det gäller att leva det liv man vill, så länge som man kan. Denna lovvecka har jag tagit tillvara tiden och gjort något bra av den.... rent egoistiskt sett. Jag tackar alla som varit delaktiga i den roliga veckan - Inga, Bodil, Karla, Ingela, Johanna, Martin, Karin, Hampus, Ida, Tindra, C-E.... och även de duktiga, dyrköpta tjejerna på Tandvärksta´n.

I morrn är det vardag igen.... det känns bra det också.

Visdom väck!

2011-11-03T19:15:00.006+01:00

Borde kanske varna för äcklig bild... men det där med att dra ut en tand/visdomstand... det är ju också en del av livet. Det var min sista som gick, har mig veterligen bara haft tre .... så det är inte så konstigt att visdom/het hållit sig borta ibland..... och nu är det ju riktigt kört, nu är all visdom borta.

Det finns många som aldrig får några visdomständer - C-E är en av dem , min namne till tandläkare en annan. Det funkar ändå, och man kan ju alltid skylla ev. brist på vishet på avsaknaden av vis(s)a tänder.

På förmiddagen hade jag tanden kvar, men ändå bar jag mig lite dumt åt..... Var i skolan för att fixa till luciaprogram och skriva ner alla centrala innehåll på en avprickningslista. Hade på vägen in mött ett antal spökklädda fritidsbarn, och sanningen att säga verkligen retat mig på att de stackars föräldrarna känt sig tvingade att lägga ut pengar på sådan skräp som en Scream-dräkt eller skelettdräkt.

Så hade ju alla barnen sett att jag var i skolan, och hela högen kom indrösande när jag satt, ganska så koncentrerad, vid datorn. Så jag var inte alls trevlig, tyckte med bestämd röst att jag hade rätt att sitta där på min lediga tid utan att bli störd ....

Så det blev en liten antiklimax för barnen - och det var ju hemskt dumt gjort av mig .... så det kanske ändå är så att vishet inte sitter i visdomständer....

Åkte hem och tog en macka till fikat, det skulle nog dröja en stund till nästa måltid.

Hann med ett par cacher före tandläkarbesöket, en relativt ny som fanns vid klockstapeln i Limmared. Bra med lite flåsträning för tanten.... det var en rejäl backe upp till toppen.

Köpte ett antal plastburkar på Fyndlagret, när jag ändå passerade. Kom på ( vaknade tidigt i morse med huvudet fullt av idéer sedan gårdagen) hur jag ska göra "brevlådecacherna" till mina elever. Jag ska inte registrera dem, för det går lika bra utan koordinater. Så kan jag lägga till lite matteuppgifter - eller andra uppgifter att fundera på vägen till plastburken.

Sen får femmorna skriva egna historier med instruktioner som de mindre barnen ska följa. På så sätt får jag med en lite del centralt innehåll i svenska.....och matte... och kanske något mer ämne...

Inte tog det många sekunder att få loss en tand. Bedövning var dock nödvändigt denna gång.... Annars fattar jag inte varför man tar bedövning om man bara ska laga.... Vad är några minuters ilningar mot timmar av bedövning och dreglande mungipa...?

Däremot skulle man behöva ha bedövning när man kommer till kassan. Tandläkarbesök är hutlöst dyra .... sedan förra fredagen då jag var på undersökning har jag blivit skinnad på 3000 kr. Undersökning, en lagning, en utdragning. Hälften vore nog tycker jag. Tror att min tandläkare är lite extra dyr ... men jag har ju ett val att gå till folktandvården .... men det gör jag ändå inte, för såväl service som mottagande är suverän hos min dyra namne och dem som jobbar kring henne.

Fick ligga en stund med tampong i munnen innan jag fick lov att lämna tandläkarstolen. Fick också skarpa restriktioner, jag skulle ta det lugnt idag. Samt att jag varken fick äta eller dricka på minst två timmar.

Jag lydde inte riktigt, ovis som jag är ( hade blivit)..... åkte till ICA och handlade och fortsatte sedan cacheletandet. Hamnade under en bro, gick uppför ännu en flåsbacke för att komma till denna minnessten sedan järnåldern ...

... och sedan vid Ambjörnarps gamla järnvägsstation - idag ett trevligt fik/restaurang.

Hittade vad jag sökte och vände sedan hemåt för att göra ett nytt försök vid Kroksjön. Men där var det en gömma bland stenar, jag avskyr sådana, och jag lyckades inte finna lådan. Den andra cachen vid fiskecampen visade sig var ute på ön .... i och för sig broförbindelse, men det kändes för långt att gå, när blodsockret sjunkit till nivå låg.

Löste det där med blodsockret med lite banan och yoghurt här hemma .... och senare lax och färskpotatis. Bodils gårdagslunch var så god att jag ville kopiera den genast. Och visst fanns det frusen färskpotatis på ICA. Supergott!

Det har blivit lite mycket cache denna vecka.... ska försöka hitta några i morrn också och komma upp till 200-målet ... och sedan låta leken vila tills framåt våren.... Få se om jag lyckas med någon av de två föresatserna...

Mycket blogg blev det också på lovveckan, det har jag tyckt vara kul. Nu blir det iallafall lugnt på bloggfronten några dagar... i morrn är det tänkt att jag ska åka med Johanna, Ida och Tindrahästen på hopptävling i Vetlanda och på lördag bär det av till Malmö och till Karin och Hampus.

Roligt har man nästan jämt, ja, t.o.m. tandutdragninen var rätt kul-intressant. Fast det går inte att komma ifrån, notan på det hela, den är inte rolig.

Fina Falkenberg

2011-11-02T21:01:00.000+01:00

Hade stämt möte med Inga på torget i Smålandsstenar. Vi skulle iväg till vår gemensamma (blogg)vän Bodil i hennes och hennes familjs hus i Falkenberg. En geocachingtur var sedan länge planerad.

Passade på att leta upp några gömmor på vägen till Falkenberg. Första stoppet var vid kvarnen vid Danhult, Bodils familjs egen fungerande kvarn med anor från 1700-tal. Mycket vacker plats.

Mellan Ätran och Varberg har det en gång gått en järnväg. Dess historia varande inte så länge....

... men den här välbevarade bron, den var allt värd en cache.

Vid idrottsplatsen i Ullared hade Bodil en av sina skolcacher. RQ- koden ( hoppas att det heter så) kunde Inga knäcka med hjälp av en app på sin mobil..... det var uppgifter som Bodils elever skulle utföra i skolan. En roligt arbete som inleddes med cachejakt och som sen ska bli ett bidrag till Webbstjärnan. Ska bli intressant att följa.... tror att Bodil och henne klass har stor chans att få komma till Stockholm som nominerade till 2012 års webbstjärnepris.

En riktig häftig gömma hittade vi ( eller rättare sagt Inga) utanför danspalatset Cortina. Det gäller att vara kreativ - och lite händig - för att få till en annorlunda gömma.

Fikade goda mackor och kakor hos Bodil, innan vi begav oss ut på jakt efter Falkenbergs geoskatter. Började vid idrottsplatsen, men trots att vi hade sex spanande ögon, så gick vi bet. Men idrottplatsen såg ut att vara riktigt fin.

Här hittade vi en cache i skogsdungen utmed gamla järnvägsspåret,

och en annan lite närmare Vallarna. Stubbar är väl inga supergömmor, men de är mycket bättre än stenmurar. Och man får använda vad som finns av gömmor, på just den platsen man vill visa. Själv har jag en - tycker jag - tråkig stubbcache vid hällkistan vid Lagmanshagasjön. Det fanns ingen annan plats att gömma en burk på.... Fast hade jag varit lite mer kreativ, hade jag förstås hittat på något....

Brevlådecache hade vi aldrig sett eller löst tidigare. Jättekul.... man började vid äldreboendet och fick sedan följa en väg, i en påhittad historia om en tjuv, som sprungit iväg med ett stulet halsband.

Efter ett par hundra meter fann vi platsen där det var gömt. Jättekul.... funkar i skolan också.... funderar på att redan i morgon gå en runda vid skolan och kolla var min påhittade historia kan börja och sluta.

Så kom vi till Ätran. Så vackert där var.På andra sidan Laxbron fann vi en gömma.

Ett fantastiskt område, där får gick och betade mellan bostadskvarter och promenadstråk.

Färgerna och vattenspeglingarna var så fina. Har sparat några kort för senare tillfällen... dom ska avnjutas en och en, de här bilderna.

En njutbar promenad, där vi passerade bron nära Vallarna.

Bokskog nära Ätran.

Och en promenad genom fina, fina skogskyrkogården.

Efter den långa promenaden så valde i att ta bilen ner till havet. Här fanns ytterligare en cahe som vi inte kunde hitta.

Men vi lyssnade och luktade på havet....

... och kände lite havsbris ute på den 250 m länga bryggan.

Smakade förstås utmärkt med sen lunch efter den roliga, njutningsfulla och lärorika turen genom södra delen av fina Falkenberg.

Inga och jag tackade för oss och begav oss ut på lite mörkercacheletande. Funkade inte så bra, men en gömma fann vi utanför Torup.

Tack mina bloggvänner för en superkul dag!

Tisdagstidstillägg

2011-11-01T17:14:00.000+01:00

För en del tickade klockan långsamt på årets längst dag, i söndags. För egen del så har jag hunnit allt jag tänkt och t.o.m fått lite oplanerad bloggtid över idag istället.
Att morgonstund har guld i mund, det kan absolut stämma. För är man pigg och stiger ur sängen i hyfsad tid - för egen del kl 8 - så får man mycket gjort.
En klar fördel - den enda- med vintertiden..... man är pigg på morgonen ... ett tag iallafall.

Började dagen med bullbak och brödbak, tvätta ytterkläder, kolla igenom frysboxar ......... Fortsatte med att -äntligen- få till ett brev till PLAN-fadderbarnet i Vietnam samt några andra mail/meddelanden som inte blivit skrivna fast det borde ha gjorts.. Klockan tolv var allt klart och då var det dags för en promenad, tyckte jag.

Två km enkel promenad till Ks place. Äntligen tid att titta in för en stunds trevligt prat. Man borde göra så oftare - bara stövla in till bekanta och säga hej och slå sig ner på kökssoffan en stund. Så gjorde man ju förr. Bekanta är förstås välkomna in till oss också ... det är så trevligt att prata en liten stund.... Det gör man alldeles för sällan.

Promenad hem i härlig höstluft, blodpuddingsstekning och tillbaka till datorn. Såg att min främsta inspiratör vad det gäller sociala mediers användande, Marie Andersson från Visby, fått årets GULDÄPPLE!
Grattis till härliga Marie, en tjej som prövar på det mesta vad det gäller digital teknik ....bl.a. var hon nyss med i Rapport, där hon berättade om hur hon använder geocaching i sin undervisning av elever åk 4-6, samt att hon bloggar om detta.
Spelar just nu ett Wordfeudparti med denna dignitet, håller på att åka på däng ( om inte med så stora siffror)... och det kan jag denna dag stå ut med. Träffade Marie på e-twinningseminarium i Amsterdam 2009 ... och det var två saker som jag fick med från den resan .... bloggstart, inspirerad av Marie ... all kul e-twinningsamverkan, inspirerad av seminariet.....samt fortsatt webbinspiration från Guldäpplevinnaren.

Höstbestyr i jordbruket. Fina, jämna plöjda rader vändes upp av byns trevligaste kille. Vem det är, ja, det kan ni ju fundera på......
Snart blir det zumba!

Sommarsak?

2011-10-31T15:11:00.001+01:00

Skrev ju igår att det där med geocaching är en sommarsak. Håller fortfarande med om detta, tio hittade cacher senare. För aldrig att jag skulle ut och leta i frusna marker .... det är jag alldeles för frus-otålig för...
Men idag har det varit sommartemperatur .... 10-12 plusgrader kan det vara på sommarn också ... då är det ingen höjdare, men i månadsskiftet oktober -november så är en temperatur runt +tio grader rena toppentempen.
Bestämde mig för en runda i trakten av Vegby. Lade in nio cacher i minnet och tänkte att alla dem skulle jag aldrig hinna leta upp innan batteriet tog slut.
Tji fick jag!
Första gömman var vid en gammal bosättning, en typ av backstuga. Här hade mannan som tröttnat på sin fru byggt en egen liten jordkula, bara några hundra meter från resten av familjen. Vi pratar artonhundratal. Att det inte alltid varit riktigt illa beställt med osämjan, det kunde man förstå, eftersom tre barn föddes efter det att mannen flyttat till undantaget .... Så kan det va! Kul plats, kul historia.

C-Es mamma kommer från Gårdö i Gällstad. Hennes mamma, Svea, pratade ibland om Prästavägen. Nästa gömma var där den vägen/stigen kom ut i Södra Säm, alldels nära en kyrkoruin. Hoppas kunna ta med C-E på 4275 x 2 alnars promenad till sommarn. Torde vara ca 5 km.....

En rätt stor å rann ut i Sämsjön alldeles bredvid, och här låg en filmburkscache under några stenar. Inte riktigt snällt, tyckte att cachen var för liten för just den gömman. Men jag lyckades iallafall gräva fram den.

En kyrkoruin, med anor från medeltiden låg alldeles bredvid. På tidigt 1800-tal flyttades kyrkan till Gällstad, granne med Gårdö. Skulle tro att det är så namnet Prästavägen uppkommit....

Någon kilometer bort, fortfarande i det tidigare jordgubbs-självplocknings-rika Södra Säm, så finns ett jättestort gravfält. Sannolikt använt i ca 1500 år - från bronsålder tills dess kyrkan byggdes. Väldigt fint med sina rundade kullar och små stenrösen, och med en fin utsikt över Sämsjön. Filmburkscache nummer tre hittades lätt.

I Vegby finns en fin liten park med diverse små stugor. Hade inte en aning om detta, förrän jag lade in cachen som finns där, i telefonminnet tidigare idag. Ytterligare en filmburk.

Idrottsplatsens cache var inte lätt att hitta, den var gömd i täta granar och det gillar inte c:geo. Gav upp en gång, men återvände efter det jag njutit en stund av den fina hembygdsparken. Då hittade jag även filmburk nummer fem.
Vegby är ju ett riktigt fint samhälle, alldeles vid Sämsjöns norra ände. Handlade i ICA-affären på väg hem.... det är inte ofta man hittar en liten välsorterad ICA-affär idag. Men här fanns den.... hoppas att den får fortsätta att leva. Dessutom var fiket öppet, men jag hade inga riktiga pengar på mig, så jag fick avstå den koppen kaffe --- kanske hade de haft kortläsare, men det känns lite dumt att gå in och handla för 50 kr och inte ha riktiga pengar att betala med.Så kaffet har jag tagit här framför datorn istället.

Åkte några km västerut och kom till sundet mellan inre och yttre Åsunden. En plats som man passerat massor av gånger, en plats som dessutom är som gjord för en ( två) cacher. Ytterligare två filmburkar ... hade nytta av den medtagna pennan idag.

Nära yttre Åsundens östra strand ligger Åsundsholm. En plats där man kan äta julbord, spela golf, fira bröllop ...Här var inte c:geo med riktigt heller ... undrar vad det beror på... ibland visar den exakt - som vid bron ... ibland snurrar den och vill inte bestämma sig. Men jag fann vad jag sökte....till slut.

Jag är född i Finnekumla, en by i Rångedala. Så finns det ett Finnekumla till och här skulle den nionde gömman finnas. En fin kyrka, men en tråkig gömma. Jag avskyr stenmursgömmor - vet att många med mej gör så. Det är svårt att hitta en gömma i ett stenröse, och så förstör man så mycket när man otåligt lyfter på många av stenarna. Men här fanns en riktig burk, dagens enda.... och så fanns det tydligen nässelrester ... det känner jag fortfarande....

"Drömkåken" har funnits i minnet ända sedan Gällstadsdagarna i augsusti. Hade batteri kvar att leta upp Rånnavägs bygdegård .... där man tydligen ägnar sig åt drömmeri...?....... och hittade filmburk nummer nio.

Har aldrig tidigare hittat alla cacher jag lagt in i dagsplaneringen. Har heller aldrig hittat så många filmburkar. Fotointresset - analogt - torde vara stort i Gällstad/Vegbytrakten.

Nu är det snart tandläkardags... och när jag kommer hem igen så har mörkret fallit. Men jag har ändå tagit tillvara den ljusa delen av dagen på ett bra sätt, tycker jag.

Och sommarsaken kan man nog ägna sig åt fortfarande ett tag..... när man har lite ledig lyx-tid.

Sommarslutsöndag

2011-10-30T17:34:00.001+01:00

Tittar ut i mörkret med en suck.
- Detta ska vi leva med nu och det lär inte bli bättre än idag, förrän i mitten av februari!
Det vi vinner på lite längre sovmorgnar, det förloras definitivt genom mörka kvällar.
Dags att plocka fram pannlampa och reflexväst inför de närmaste tre - fyra månaders efterjobbetpromenader.
Man vänjer väl sig..... och nu får man bara vara glad så länge man slipper snö och kyla.
Och den efter-juletid-spanande tomten, han lovar att december är en ganska mysig månad med alla sina extraljus.

Denna dag hade en härlig början. Tio grader varmt och ett härligt mjukt dis, vilket gjorde att jag kände att jag bara MÅSTE ut med bästa kameran och bästa objektivet.Finns inget bättre fotoväder, vilket visade sig när jag skulle redigera fotona - de var bra redan från början.
Bokar är ju inte så vanliga i den sydsvenska höglandsskogen. Men några inplanterade finns, och bokar gör sig definitivt bäst på hösten.

Tänkte gå en sväng bort mot halvblodsstallet, kanske växla några ord med stallägare K och sedan ta vägen över skogen hem. Men mina planer ändrades när jag mötte bil efter bil efter bil efter bil på vägen fram mot byns centrum. Män med reflexinlindade huvudbonader fyllde bilarna. Jag tog det säkra före det osäkra och tog vägen som ledde i motsatt riktning. Ville inte riskera att komma i närstrid med vapenbärarna. En kamera - om än med långt objektivt - är inget bra försvar..... :)

Så jag tog vägen förbi nordsvenskarnas stall istället. Tre stycken kusar betade av det ganska näringsfattiga gräset. Men det kanske är gott ändå.

Funderade på alla småsaker som man aldrig får gjort. Inaktivera den försvunna cachen vid bronsåldersröset - lägger ut en ny när det blir sommartid igen - beställa dammsugarpåsar - igår fick jag tömma en full för att C-E skulle kunna slutföra dammsugandet - skicka en hälsning till fadderbarnet i Vietnam - se till att få lite ordning i frysen - ringa till vänner som inte har fått förmånen att behålla en god hälsa.......

Fick en del fixat när jag kom hem.... nu är det bara de sista sakerna ( de tyngsta) kvar. Hoppas få till det i morrn.Känner att man kanske kan få till lite mer sociala kontakter irl, nu när kvällarna är långa och kan inbjuda till lite matlagning. Finns alltså någon fördel med den mörka tiden av året....
Några fördelar med att slänga ut skräp i naturen, det kan jag inte se ..... men kanske är det en installation som markägaren gjort ..... och har förändrat under tid.... :)

Kom tillbaka till byns centrum, vågade inte ta några extra svängar åt något håll.... vart jaktmännen var på väg, det hade jag ju ingen aning om. Och de kunde komma på bred front om jag närmade mig någon av de asfalterade vägarna.

Fick SMS från bloggvännen Bodil under det att jag promenerade de 5-6 kilometrarna. Ska åka till hennes och hennes familjs extrabostad i Falkenberg i mitten på veckan.

Ska bli otroligt kul, både att lämna landet för staden, att lämna skogen för havet och att träffa Bodil och Inga. Tanken är att vi ska leta upp några cacher också. Känns inte så viktigt egentligen. För mig så hör skattjakt mera sommaren till, iallafall kände jag så när jag fick det inbjudande SMSet.

C-E jobbade några timmar, jag fixade lite mat och sedan tyckte jag att C-E också skulle ta en promenad i den härliga senhöstvädret. Lite geocaching, kanske ......
( Vad nu då...? Några timmar tidigare så var jag övertygad om att det mest var en sommargrej för mej....)
Finns några gömmor vid Kroksjön som vi aldrig letat upp. Mest för att det är så mycket folk på fiskecampen där under sommartid. Dessutom finns det en fin promenadväg runt sjön - som vi aldrig gått.

Lade in några cacher i minnet på C:geo och så gav vi oss av i regnet. Ett aber bara, telefonen var inte alls pigg på att koppla upp oss - den påstod att det inte fanns några koordinater till gömmorna.

Så det blev inget napp alls vad det gäller cacher. Förhoppningsvis fick de tålmodiga fiskande männen något på sina krokar. Men en fin regnpromenad blev det.

Fiskade -nej, fixade till problemet med c:geo när jag kom hem, nu funkar det igen. Behövde avinstallera en tidigare version visade det sig. Så det blir nya försök så småningom.

Läser på FB att folk har fått så mycket gjort denna extratimmesdag...... Gäller inte mej.... men det har blivit lite promenerande och det är inte helt fel.....

Och med tanke på att huset blev rengjort igår så tycker jag att jag godkänner helgen vad det gäller arbetsinsats.

Nu gäller det bara att veta vad man ska fylla de långa kvällarna med ..... men det brukar alltid lösa sig.....

Men jag känner ändå lite vemod så här på årets sommarslutsöndag ...... jag trivs bäst under mars till och med oktober. Är bara ingen vintermörkermänniska. Och det är långt till sommartids- tiden igen, så långt det kan bli.....

Facebookfan

2011-10-29T17:35:00.002+02:00

Skrev just på Facebook att jag/vi städat huset. Inte för att någon är så intresserad av att veta det, men jag tyckte ändå att det var så pass ovanligt att det kunde vara på plats med en blänkare om det. Den som inte vill läsa, den kan ju bara scrolla förbi - eller t.o.m klicka bort ....

Var tidigt medlem av det sociala mediet. Hade bara malmödottern och ett par avlägsna släktingar i USA som vänner under lång tid. Med påföljd att jag synnerligen sällan använde mediet. Kom igång ordentligt ungefär samtidigt som jag började blogga, våren 2009. Då hände det massor, nyfunna vänner i det europiska samarbetet "addade" en liksom ett antal gamla och nya vänner.
Upptäckte att det både fanns chat och skicka meddelande-möjligheter och började använda dessa. Kul att chatta med nyfunna vänner i Spanien eller Italien - och ett enkelt och smart sätt att skicka meddelande till vänner och kollegor.
Så småningom så ville också skoleleverna bli vän med mej på FB. Under lång tid så hade jag inställningen att jag bara addade dem som lämnat vår skola. Men så tänkte jag... "spelar roll"......... jag skriver inget otillständigt på FB..... så nu har jag många elever som vänner.
En del av dem som har sitt jobb i skolans värld, gör ju så att de har en läraranvändare och en privatanvändare. Smart tänkt, men jag hade börjat lägga till elevvänner innan jag såg möjligheten, och då var det bara att fortsätta på den inslagna vägen.
Hade f.ö. inte en aning om att det finns en åldersgräns på FB, vilket egentligen skulle göra att ingen av de elever som jag nu har, skulle ha tillåtelse att ha ett eget konto. Föräldrasak, tycker jag.... och tycker väl att den åldersgränsen är ganska onödig...
Bra att ha sina elever som vänner på FB - har fått läxor skickade via meddelanden, har förhört multiplikationstabellen via chatten, har påmint om läxor och haft kontakt med sjuklingar via meddelanden....
Riktigt bra!
Det bästa med FB är ändå de grupper man kan vara med i. Skolväskan har gett mig en aldrig sinande källa med digitala nätmöjligheter i alla ämnen, Overview lärare har full koll på vad olika tidningar, tidskrifter och webbplatser skriver om det som rör skola och lärande,Geocahing with children ger tips om hur man kan jobba med geocaching i skolan ..... För att nämna några exempel.
Via Fb så följer man förstås sitt favoritlag - Elfsborg- eller sina favorit- TV-serier, House och Dexter. Eller kollar om det kommit in något fint i favoritbutiken.....
Eller får tips om en intressant artikel i någon tidning.....

FB har - enligt Wikipedia- ca 800 miljoner aktiva användare och ca 70 olika språkalternativ.
Ändå finns det kloka, välutbildade människor som är anti FB. " Jag är inte intresserad av vad någon åt till middag" "Jag struntar väl i när X gick på toa" "FB visar en falsk bild av människors verklighet, alla bara försöker visa hur bra man har det. Det kan skapa ångest hos andra"
Så typiskt att folk uttalar sig i felaktiga ordalag om något de inte vet.
Visst finns det ett antal användare som skriver om - för oss andra - ganska ointressanta saker.
Men man kan bara scrolla förbi. Eller helt klicka bort ..... vilket jag.f.ö. gör ganska ofta om det är för mycket mormor/farmor/barnbabybilder. Sådana har jag alltid varit allergisk mot.... och har gjort att jag klickat bort några inlägg.......
Men det där om att man visar upp den lyckliga fasaden, det håller jag inte alls med om - jag har många vänner som ibland verkligen skriker ut att de inte mår så bra via det sociala mediet. Och förhoppningsvis får lite tröstande kommentarer.Eller möjlighet att chatta med en vän som har lite tid över. Det är ju så att en del av oss har lättare för att uttrycka det man känner då man skiver, än då man pratar.
För mig är FB det klart bästa social mediet. Har Twitterkonto också, men använder det inte så ofta. Säkert en vanesak -och jag vet ju att det har en stor genomslagskraft om jag vill ha hjälp med något - t.ex. hitta en bra länk eller diskutera något viktigt....
Bloggen har en annan ställning. Där finns några vänner som man har kontakt med, där finns några bloggare som man får många skoltips utav. Och så är det den skrivande personens terapiplats.
Men FB det är favoriten, där blir det många besök per dag .... fast inte så mycket skrivet. Och en önskan har jag.... att alla mina vänner irl också skulle finnas där .....det blir ju lite si och så med kontakterna ... alla har sitt.... men på FB, där har vi faktiskt varann....så ofta vi vill.

Lärarledigt

2011-10-28T18:47:00.001+02:00

Känner mig lite dålig i samvetet så här på seneftermiddagen. Över allt som jag klagat på i höst.... över vår =lärares arbetssituation. Idag har jag inget att klaga på. En hel veckas ledighet ligger där framför en, alldeles orörd. Jo, vi har absolut jobbat in den, inte tu tal om den saken, men kanske är det så att man glömmer de inarbetade förmånligheterna, när lärarjobbet är som jobbigast. Sen är man ju bara människa också, man har en begränsad ork, och det ställer till det. Och så är det det där med alla möten och all dokumentation, undervisningen och planeringen av den kommer ibland emellan. Man vill göra ett bra jobb, och då blir det mycket jobb stundtals- bara för att få ihop allt.
Men nu ska jag njuta av en veckas ledighet. Har aldrig haft det under hösten tidigare. Barnen brukar vara lediga en vecka, medan vi lärare har ett antal ( oftast 3) studiedagar. Under de senaste åren så har man kunna få kompledigt för inarbetad kompetensutvecklingstid, så många av oss jobbade bara en enda dag förra året. Lite knäppt att ha en enda obligatorisk studiedag.... klokt att ge alla en veckas ledigt denna höst, det är många som behöver det.
Sen kan man ju tycka att andra yrkesgrupper också skulle behöva ha lite ledigheter ..... många har väl övertid att ta ut, och det kanske kan passa bra att göra det om man har barn i skolåldern därhemma. Tycker att det känns lite tråkigt för de barn, som måste gå till fritids alla dagar. Men många fritids passar på att göra extra roliga saker under lovveckan, lite annorlunda saker än vad den vanliga skolvardagen bjuder på.

Brukar alltid ha frågesport i klassen dagen före ett lov. Sextio frågor om det vi behandlat under hösten - samt lite aktuella spörsmål. Gjorde en mycket intressant iakttagelse när eleverna i toppenklassen satt i sina grupper och skulle svara på frågor - många fyror kunde mer- eller åtminstone lika mycket som femmorna. Ibland har jag känt det så att de "stackars" fyrorna har en jobbig situation, som har no/so med femmorna. Svåra texter att läsa, ett kunskapsinnehåll som inte alltid är så lätt. Trots att femmorna jobbar snabbare och kommer mycket längre med olika slags uppgifter, så tycks det vara fyrorna som ( generellt sett) får en bättre -eller iallafall minst lika bra -kunskap än femmorna.
Vad kan man dra för slutsatser av det? Att man inte ska vara rädd att ge yngre barn utmaningar. ....
Min tro är att det för många av de snabba läsarna mest gäller att bli klar så fort som möjligt. Vilket fyrorna, som har en långsammare läshastighet, inte ser som det främsta målet. Intressant är det iallafall!
Något som tål att diskuteras med såväl kollegor som elever efter lovet.

Var hos tandläkaren idag ... eller rättare sagt tandhygienisten. Undersökning, alltså. Fick mig en tankeställare. Min tidigare hygienist hade ledig dag, så jag fick en av de andra två. En så´n skillnad. Den tidigare hygienisten har gjort ett jättebra jobb, men det har gjort ont. Idag kändes det inte alls. Tänkte då så här: Vet att mitt jobb inte är att klaga på ---- men kanske är jag som den hårdhänta hygeinisten ----jag skulle kunna få samma goda resultat med lite mildare nypor..... Kände att jag fick lite ont i magen av tänket ... man ser ju inte sig själv....
Men det var en intressant, tankeväckande erfarenhet.
Resultatet av undersökningen -två ingrepp behövs från tandläkare - en lagning och en lagning alt dragning av sista visdomstanden.
Fick ny tid på måndag eftermiddag. Bra att få det fixat när man är ledig.

Väntar på att C-E ska komma hem. Han har fabriksinventering idag och långfredag. Så det får för ovanlighetens skull bli jag som står för fredagskvällsmaten. Dags att sätta in ris och skaldjursgratängen i ugnen ... och hämta fredagsvinet från källaren.

Verkligt vinner

2011-10-26T18:47:00.002+02:00

Återigen fick jag se skillnaden.
Om man gör något som är på riktigt, så blir det bra.
Under veckan som gick så skrev femmorna insändare till STT samt mail till Navet. I mailet beklagade de sig över att alla förmiddagstider för besök på Navet, var uppbokade under hösten, så att vi inte kan göra vårt traditionella besök där.
Det blev bra formulerade mail, vi fick ett trevligt svar.
Man föreslog bl.a. ett besök till våren i stället.
Nu gäller det bara att få till en skrivelse till kommunen, så att de pengar som är avsatta till bussresa inte försvinner vid årsskiftet. Det kan bli nog så svårt. Men vi ska försöka.
Fyrorna fick skriva riktiga brev idag. Till mormödrar, pappor, mammor, kompisar, kusiner - ja, det blir många som får brev i morgon eller på fredag.
Så fint alla skrev - även de som normalt har svårt att få till en bra handstil. Och tänk - punkt, stor bokstav kom på rätt plats --- och stavningen, ja den var jätteviktig.

Nog tror jag det är så att det är bättre att vi gör färre saker i skolan, men att de - om det är möjligt - blir gjorda för någon form av mottagare. Blogg är bra, men det vill till att man vet att någon kollar/kommenterar. Vi skriver ju en sluten klassblogg (nästan) varje vecka. Vet att en del föräldrar går in där, men inte alla. MEN den finns som en bra dokumentation över vad vi sysslat med under åren, och man kan via bloggen se den utveckling som sker.
Men det allra bästa är ju direktkontakt- som ger svar direkt.
Eller respons - om man redovisar något för en annan klass.

Så egentligen har jag full förståelse för dem som tycker att stavning, meningar, handstil, formuleringar inte är så viktiga, om det bara är lärarn som ska se. Och lärarn lyckliggör sig över de skoluppgifter som får möjlighet att visa upp sig i en vinnande verklighet, för då vet lärarn att barna kan det de behöver ( och bör kunna) - för det kan (nästan) alla när det verkligen gäller.
Utmaning för lärarn: Ta del av olika verklighetskontaktmöjligheter.

Tycka till....

2011-10-25T16:40:00.002+02:00

... det är jag ganska så bra på. Ibland ligger jag väl lite in utkanten av vad som är lämpligt i tyckandet, åtminstone här på den offentliga sidan.
Men det är ju ändå i olika tyckanden som påverkan och förändring sker.
Det finns sådana som inte tycker att folk ska tycka..... de vill skydda det de är satta att skydda eller har personligt intresse att skydda.
Personligen tycker jag att det är mycket bättre att folk tycker än att de inte gör det.

I vår nya läroplan så ha det centrala innehållet följande skrivning:
Eleverna i åk 4-6 ska utveckla sin förmåga att argumentera i olika samtalssituationer och beslutsprocesser.
En skrivning som jag verkligen tar fasta på. Vid ett tillfälle, 60 min, i veckan har jag fyran respektive femman i svenska. Guldlektioner för mig.... tror nog också att eleverna känner det så.
För ett tag sedan så kom ju förslaget från bildningschefen att man i stället för att renovera tre skolor i vårt område, skulle bygga en helt ny. Något som en del av eleverna i femman verkligen engagerat sig i.
Den ännu helt visionära skolbyggnadsplanen har givit tillfälle till argumentation för eller emot - eller både och.
Igår blev vi färdiga med fyra insändare till den lokala gratistidningen. Genast efter det jag skickat in de olika insändarna så fick jag ett positivt svar från STT, jo då, man skulle med glädje ta in insändarna när det fanns plats för dem.
Lite, lite orolig kände jag mej ändå ..... det finns de som tycker att mitt tyckande är för mycket...... och att jag påverkar mina elever att också tycka, och det är inte bra. Speciellt som de tycker annorlunda än vad de "borde"......
MEN jag har följt läroplanen och allas åsikter har fått komma fram, både för och emot....

Idag var det "finbesök" på skolan. Finbesöket passerade den öppna dörren till biblioteket, som också är min mattesal. Det var femmornas lektion, och de undrade vem det var som gick förbi. Jag bad "finbesöket" komma in och det gjorde hon gärna.
- Det är ju Mona Sahlin, sa någon av eleverna.
Nu var det inte det, men det var vår ganska nytillträdda kommunchef, en parant kvinna i mogen ålder.
Kommunchefen kom in, presenterade sig och berättade kort om sina arbetsuppgifter, varvid någon av eleverna frågade om hur det blir med skolan i Nittorp. Vi fick veta att det var en utredning på gång, men att det är en långt kvar till beslut .... så femmorna får ha den skola de har nu.....
Vi berättade att ví skrivit insändare, och jag var klart beredd på att få en "åthutning" för detta.
Men så blev det inte, kommunchefen tyckte att detta var ett utmärkt sätt att påverka och att få fram sina åsikter. Vad glada vi alla blev!
Stötte på allas vår chef en stund senare, då "finbesöksdeligationen" var på väg att lämna skolan. Ytterligare en gång fick jag höra hur bra det var att jag låter mina elever tycka, tänka och försöka påverka.
- Alla har vi åsikts och yttrandefrihet, och den måste vi såväl visa på som ta till vara, sa hon.

Känner mig stärkt idag...

..... och ännu mer stärkt då jag tillsammans med eleverna gick igenom barnkonventionen ( som också finns som centralt innehåll i läroplanen) och kunde se att en punkt tog upp barns åsikt, yttrande, religions och föreningsfrihet.

Idag känner jag mig nästan superpedagogisk...... och tänk, jag har inte skrivit en enda liten LPP ( lokal pedagogisk planering) om detta arbetsområde.... det har bara funnits som en förändringbar plan i mitt huvud.

F-fiender

2011-10-22T15:25:00.002+02:00

Fåglarnas fiende nummer ett, han heter Fransson. Han ser riktigt hotfull ut när han sitter där som en extra prydnad, några meter från fågelrestaurangen. Hans fiendskap medför att det blir lite magert med restauranggäster.... men han ger snart upp och vill in, och sen är det fritt fram för traktens alla småfåglar att få sig en sen fröfrukost.

Flygfarares fiende är definitivt förkylningar. Vet inte hur många gånger vi kommit hem från en utlandsresa med flyg, och C-E några dagar efteråt blir superförkyld. Så även efter den härliga Londonresan. Naturligtvis kan färdmedel under jord också vara en bidragande orsak till virusattacken. Förhoppningsvis förträngs förkylningsutbrottet inom några månader, så vi kan fara till London igen. Jag längtar redan. Och för C-Es del, så gäller det f.ö. att ställa fotbollsupplevelsen mot förkylningsnedsatthetetn.

Fetmans fiender lär vara fett och protein. Jag köper inte det. Det är i mina ögon alldeles för oetiskt att livnära sig på det som kräver så mycket energi att framställa. Kolhydrater har alltid varit en del av människans föda. Efter klädprovandet igår, så skulle jag gärna vilja gå ner fem kg.... för då har jag en perfekt passande extragarderob. Men det är inte lätt att bli av med gumfettet, som sitter säkert på de flesta ställen. Men jag kan ju försöka .....då får det bli genom att äta mindre portioner helt enkelt. Det måste ju funka....Mycket sallad, lite annat ... och så variera. Nå´n som tror att jag lyckas med föresatsen, som just nu tycks superenkel. ....? Har ju just ätit lunch...

Fortsatt "friendships" fiende ... ja, det är nog jag själv. Eller inte.... Är bra på att hålla igång vänkontakter under lång tid, om det bara gäller att man ska träffas och fika nå´n gång ibland ..... men är jättedålig på det där med att bjuda hem folk. Trivs så bra med C-E och katterna, känner inte ett dugg för att fixa till bjudningar på lördagskvällen ........ vet att det finns några som väntar på att vi ska komma till skott och få till en gemensam kväll.... men jag känner inte för det. Däremot en fika på stundande lovet, eller en enkel lunch .... det känns bara roligt. Men att "förstöra" hela lördagen för att man ska ha gäster på kvällen, nä, just nu känner jag inte för det.... Tror att det är många med mej som känner det samma.....

Fortsatt fysisk framfarts fiende, det är den förbaskade ryggen. Blev ingen gympa alls i veckan, det gjorde för ont efter fotvandringarna i London. Tog en långpromenad idag, blev ca åtta km - och fina höstbilder - men det kändes på slutet. Känns tungt att inte vara i lika bra form som förr - fast egentligen är jag ju det. Mår jättebra av att röra mig.... men blir så frustrerad när jag inte kan röra mig så fort och mycket som jag vill.... Men det är väl bara att bita ihop och låta det göra ont .... det går ju över.....

Fina fotons fiende, det är nog solen. Dagens gråväder det ger både mjuka linjer och mjuka färger.
Tycker nog att fotografering är bland det roligaste som finns .... med sju år fram till pensionen - om man nu får förmånen att vara med så länge- så känner jag att det nog kan bli fotograferingen som blir den stora grejen, som man kan utveckla även på äldre dagar.

Framgångsrik förkovrings fiende, det tror jag konformiteten är. Om man ser skolan som förkovringens högborg. I den skola som jag skulle vilja ha, så skulle det vara mycket större valfrihet för eleverna. Visst måste man ha en grund, men sedan skulle man både kunna välja till och välja bort ämnen. Framförallt praktiska ämnen, men också tidigt få olika inriktningar på so/no kurser.

Och när jag ser Skolverkets allmänna råd och riktlinjer för läroplanens genomförande, och det står en massa om att rektor ska kolla att vi lärare gör våra LPP, med teman och syften och innehåll och bedömning, då blir jag mörkrädd. Tror att LPP kan vara bra för en del, men vår planering måste vi ändå få sköta som vi vill, bara vi tar med det centrala innehållet och vet vad vi ska bedöma.

..... och så tog f-en slut..... skulle bara slutligen vilja säja att jag saknar en del av vännerna i bloggosfären. Bodil allra mest. Men kanske är det så att fortsatt utveckling framåt är bloggens fiende..... bloggandet är bara en grej som snart går över. Men jag har väl stannat i utvecklingen, för jag tycker fortfarande att det är en terapi att skriva och att visa bilder som jag gillar.

Kul att just du läste..... skriv gärna en kommentar och tipsa om någon läsvärd plats, det skulle jag uppskatta.

Nu ska jag åka till Svea 91,.... hennes fiende .....? Försvunnen "friendship". Det finns inte så många kvar när man är så gammal.....

Fredagsfunderat

2011-10-21T17:35:00.002+02:00

Lite fria fredagsfunderingar emedan jag visar några vyer från Regents Park.

Om man inte passar för sitt jobb..... så jobbigt, är det bäst för den det gäller att förstå... eller att fortsätta?
Om datorer har den statusen att man måste be om lov att använda en sådan, hur ska man göra för att de ska ses som ett naturligt arbetsredskap?

Om man ser att man har hela klädkammaren full av kläder som är klart användbara och dessutom snygga, är det då inte bättre att man börjar använda dem i stället för att köpa nytt efter nytt?
Om man fortfarande ( med viss möda) får på sig storlek 42 köpt för 5-10 år sedan, men idag under stundom måste ta till storlek 48 - visar inte det att klädstorlekarna krympt mer än vad den gamla tjocka tanten utvidgats?

Om man får en geocache publicerad klockan nio, och det klockan 11 kommit en cacheletare från mer än fem mils avstånd, sannolikt för att vara först ..... tyder inte det på att geocaching kan utvecklas till ett sjukdomsliknade tillstånd alternativt gravt beroendetillstånd?
Om man säger "Äntligen fredag" - har man inte ett rätt trist jobb då?
Om man ( som jag) tänker "Redan fredag" då måste man väl ha ett intressant och kul jobb?

Om man tycker att livet som nybliven pensionär är ljuvligt, är det då inte en tid jämförbar med den härliga sensommarhelg, som vi upplevde för tre veckor sedan?
Om man har svårt att vakna på morgonen, är det inte dags att ställa om klockan då?
Om man vill ha lite fredagsmat klart inom en timme, är det inte dags att fixa till det nu?