Schysst storstädning

Vilken bra dag det blev för sommarens storstädning! En riktigt regngrå dag, som knappast kunde användas bättre.

Det känns som om det varit en miljöschysst städning, vi genomfört idag. Tvättnötternas saponin fick vara med i våt-damningsvattnet och golven har torkats med såpvatten. Toalettrengöringsmedlet har tyvärr inget miljömärke på sig. Ättika kan man använda, stämmer det? Är det ok för miljön - någon som vet.

Känns bra att efter närmare fem timmars gemensamt arbete, kunna sätta sig ner och bara njuta av såpdoften. Och veta, att nu behövs ingen större rengöring på flera månader.....

Fönstren har dessutom hållit sig rena efter det att jag putsade dem för några veckor sedan. En normal sommar, så brukar rutorna bli vitprickiga av flugfläckar - men i år har jag knappt sett en fluga i huset. Undrar om det är ärlorna som äter upp allt som flyger, och som hjälpt oss att slippa de tråkiga insekterna?

Två ungar har kommit ut från ärlefamiljens nya häckningsplats. Igår satt de båda längst upp på taknocken och skrek efter mat. Vart de tagit vägen under dagens regnväder har vi inte koll på- kanske har de krupit tillbaka till tryggheten under tegelpannan..?

Så roligt att få följa fåglarnas liv på så nära håll! En lövsångarfamilj har bott i vinbärsbuskarna. De brukar också återkomma år efter år. I dagarna har vi sett fem små gråa fåglar leka och ha kul. De är så små, så att de kan slå sig ner på ett grässtrå!

Blåmesfamiljens ungar, som bott under tegelpannorna på verandan, har vi missat. Vi har hört och sett föräldrarna mata två kullar - men vi har inte haft förmånen att se de flygfärdiga ungarna. De flyttar ju "hemifrån" bara några dagar efter det att man ser dem utanför boet, så det gäller att vara på plats innan flytt-färden inleds.

Känns lite sorgligt att årets häckningar är över. En del fåglar har för längesedan flyttat söderut igen. Men jag tror och hoppas att sädesärleparet stannar kvar ett tag ännu - det kommer att bli tomt och höstlikt efter dem.

RyanAir hoppas jag alla har vett att bojkotta. Det är ju helsjukt att ett flygbolag kan frånsäga sig allt ansvar för de bokningar som är gjorda. Jag blir lite sur på alla som bara tänker på sin egen möjlighet att få billiga flygbiljetter, i stället för att se till bolagets cyniska affärsidé, och välja ett annat flygbolag. Vi ha åkt med Ryan Air ett antal gånger - men jag försöker hitta alternativa flyg. Förra året föll vi för den enkla resvägen till Skottland - till Prestwick. På hemvägen hade vi 3 kg för mycket i en av resväskorna. Det fick vi betala över 700 kr för. Heltokigt!

En ny blomma har slagit ut i rabatten. Känner inte igen den - men måste ju planterat den. Någon som vet vad det är för en växt?

Regnet ser ut att ge sig, mattorna är på plats härinne. Kanske kan man ge sig ut på en ny kantarell-letarpromenad. Igår plockade vi tre líter av de gula läckerheterna.

Rädslor.... Risker?

År 1999 och 2000 gjorde vi två olika kryssningar på Medelhavet, båda med embarkering i Palma. För tio år sedan var det en enkel procedur att checka in på fartyget, pass skulle visas och så det allra viktigaste - ett VISA-kort, som alla inköp på båten skulle kopplas till.

Tio är senare var det ett helt annorlunda tillvägagångssätt när man skulle embarkera. VISA-kortet var det enda som var sig likt. Annars var proceduren den samma som när man ska gå i genom avgångshallen på en flygplats.

Visst är det bra, för nog skulle det vara enkelt att ta med sprängämnen eller vapen ombord på en båt.... vilket aldrig kollades innan det hemska skett den 11 sept - och innan dess hade inte rädslan, för det som inte fanns i sinnevärlden, skapats.

Väskor och jackor "röntgades" f.ö. varje gång vi gick ombord på båten, efter varje landstigning.

Vår estniska guide berättade att hon jobbat som guide och reseledare på Estonia under ett antal år. Hennes uppgift var, förutom att vara till hands på båten, att guida passagerarna i Tallinn och samtidigt se till att båtresenärerna inte besökte den enda pub, som vid denna tid fanns i den nygamla estniska huvudstaden. Dricka, det skulle man göra på båten!

Det hände att barn var med i hennes grupper, och det hände att de blev kissnödiga. Hon och ett par av hennes guidekollegor lät barnen gå in på puben, för där fanns det toalett. Någon förälder fick förstås också gå med in.

Att några av guiderna hade besökt den förbjudna platsen med sina grupper, kom till arbetsgivares kännedom och tre av fyra guider fick sparken.

Ett år senare hände det förskräckliga med Estonia. Vår guide, som väl kände denna sjöfarkost, var säker på att det behövdes mer än en storm att sänka skeppet. Hon var övertygad om att någon och något hjälpte till att spränga fartyget. Vi som bara läser tidningar och lyssnar på radio/ser Tv - vi tror ju på vad som sägs där - vi vet inte bättre. Men det var en intressant övertygelse, som vår guide framförde. Kanske vet myndigheter mycket mer än vad vi fått veta, och kanske är det därför ingen fått närma sig vraket....

Jag har absolut aldrig varit rädd på en båt, och är numera inte heller rädd för att flyga.( Det var jag förr, jätterädd - men jag har tagit till mig fakta vad det gäller olycksstatistik - och dessutom flugit en del - så den rädslan är borta.)

På kryssningsfartyget fanns det passagerare av många nationaliteter och i alla åldrar. En del åkte familjevis, ofta tre generationer tillsammans, andra åkte i små grupper, det fanns små barn, större barn, tonåringar, unga par, pensionärer - men allra mest ensamma par i den övre delen av medelåldern - precis som C och jag.

På båten fanns två matsalar. En finare matsal, där man på sitt embarkeringskort (kopplat till VISA, förstås) var tilldelat ett bordsnummer för tidig eller sen middag. Vi var sex vid vårt bord. Ett norskt par som var tokiga i tennis och som tillbringat två veckor i Båstad under Swedish Open. Det tittade på tennis hela tiden, men avskydde allt festande som var förknippat med Båstadveckan. Detta par gjorde oss bara sällskap den första kvällen - sen upptäckte de att man kunde äta buffémiddag på övre däck...

Det andra paret kom från Dalarna. Mannen hade ett fönsterföretag och hade handlat mycket med såväl de baltiska statena som med Ryssland och Ukraina.l Han hade mycket att berätta om sina affärsresor i dessa länder, historier som bekräftade korruption, maffia, mutor och vodka-förhandlingar. Hans fru förfasade sig hela tiden, under det att han berättade om hur han köpt års-visum för 50 dollar och hur han och hans affärsvänner blivit eskorterade av polisbilar genom Moskvas gator.

Frukost och lunch åt man i den stora buffématsalen, Windjammer, längst fram i fören på pooldäck. Tvåtusen passagerare fanns ombord, och de allra flesta var par. De flesta borden hade plats för fyra personer. När par om par slog sig ner vid borden, så blev det snart "fullt" - eller rättare sagt halvfullt. Vid ett par tillfällen erbjöd jag uppgivna par att ta plats vid vårt bord. Naturligtvis frågade jag själv efter lediga platser. Underligt tycker jag, denna rädsla att inte våga gå människor nära och fråga om det är OK att dela bord.... Eller att själv inte erbjuda plats.

Möten med andra människor är så givande.... genom att erbjuda plats vid vårt bord så träffade vi på det nyblivna pensionärsparet som var i färd med att sälja sin villa i Stockholms utkanter och skulle flytta in i ett nytt hus i Mariefred. Mannen knäppte upp knapparna i sin skjorta och visade ett långt välläkt sår på sin solbrända bringa. För något år sedan hade man tvingats göra en by-passoperation på honom - och nu var han pigg igen och redo för en omstart i livet. Sån´t inger hopp!

Ett annat Stockholmspar pratade mest om kryssningen och om vårt härliga resväder. De tipsade om sjudagarskryssningen nästa år och de visste också att det inte var självklart med vackert väder på Östersjön och i Finska viken. För någon vecka sedan hade fartyget inte kunnat gå in i hamn i St Petersburg, p.g.a. storm. En sådan missräkning för passagerarna - det största skälet för de allra flesta att åka på denna fyradagarskryssning, det var ju att se lite av St Petersburg.

Nä, några rädslor för att det ska vara risker med att dela bord under en måltid, det behöver man inte ha. Inte ens i svininfluensatider.

Innan vi gick ombord på fartyget fick vi fylla i en hälsodeklaration med avseende på H1N1. Om vi var krassliga, skulle vi bli undersökta av skeppsläkaren. I förebyggande syfte fanns handsprit utställt vid landgången och vid ingången till buffématsalen.

Bra óch föredömligt!

Ett av paren som vi mötte kunde berätta att deras äldsta barnbarn, tio år, drabbats av infuensan vid en semesterresa till Mallorca. Hon hade hög feber och värk i kroppen. Även mamman hade blivit smittad.

H1N1 är väl en av de rädslor som media hjälper till att sprida bland oss. Det är bra med information - men inte med skrämselpropaganda.....

Den tokigaste rädslan är relationsrädslan. Av någon anledning är det obehagligt eller rent av skrämmande att möta vissa människor. Vad är det som gör dessa människor skrämmande? Jo, de är vassa, avståndstagande eller har sagt sårande ord. Antagligen för att de själva är rädda och osäkra. Det allra värsta är att jag med all sannolikhet kan räknas in bland dessa relations-rädsle-resultast-relaterade personer. Jag är långt ifrån ensam.

Det finns också en grupp människor som aldrig skulle kunna vara obehagliga eller skrämmande. Vad är det som förenar dem? Självkänsla? Ödmjukhet? Prestigelöshet?

Jag är ganska övertygad om att man inte tar några risker när man närmar sig rädda människor på ett positivt sätt...

För vad vi alla vill- det är ju att bli sedda och bekräftade.

Blomman på bilden är en ringkrage från trädgården. Jag tycker att den är vacker och att den symboliserar rädsla - den instängda rädslan eller den rädsla som sprider sig som ringar.

Qfiska qlor

På vägen hem från Stockholm, stannade vi och åt lunch På Gyllene Uttern i Gränna. Jag har aldrig varit där, men har hört talas om restaurangen många gånger. Jag var säker på att det var ett gammalt Braheslott som var restaurerat, men så var det inte, det visade sig vara Sveriges första motell. Från början en enkel byggnad, senare utbyggt till en slottsruin och ännu senare utbyggt till en slottsliknande byggnad.

Maten var suveränt god, två rätter att välja på till det facila priset av 139 kr. Då kunde man verkligen frossa i primörer och anrättningar på det väl tilltagna salladsbordet. Hit får vi åka fler gånger!
Utsikten över Vättern och Visingsö var dessutom riktigt grann!

På Gyllene Uttern kunde man äta i Riddarsalen eller i A la Carte- matsalen, en jätteveranda med panoramautsikt. Man kunde besöka kaffestugan och man kunde besöka souvernirbutiken.

Naturligtvis var jag nyfiken på vad butiken kunde erbjuda. Till min glädje kunde jag hitta müsli från Persgården på Visingsö. Jag har köpt den goda blandningen på ön, och även i en ICA-affär .( tror det var i Borås). På en annan brun påse stod det "Indiska tvättstenar", 250 g. Jag läste innehållsdeklarationen och beslöt mig för att inhandla en påse qfiska qlor.

Det var läge att sätta på tvättmaskin direkt vid hemkomsten, mest för att jag var så nyfiken på tvättkulorna. Jag lade sex nötter i en nylonstrumpa, knöt till, och stoppade in den i maskinen, tillsammans med de smutsiga kläderna. Skulle detta verkligen funka?

Det gjorde det verkligen! Tvätten blev ren och när den sen var torr, så var den ovanligt mjuk och hade dessutom en svag väldoft. Jag tvättade en maskin i går också och använde samma kulor - och de kommer att räcka minst en tvätt ytterligare.

Idag gjorde jag ett avkok av 12 magiska kulor. Det löddrande, simmiga medlet ( precis likt diskmedel) använde sedan C i vattnet, när han tvättade bilen. Den blev blank och grann. Jag har diskat flaskor och burkar i det naturliga lösningsmedlet. Blev jättebra - och känns inte det minsta uttorkande för händerna. Man lär kunna använda lösningen som hårschampo också - får prova i morrn...

Googlade förstås på Indiska tvättnötter och fick många träffar. Nöten innehåller saponin, vilket är naturens lösningsmedel. Man kan beställa nötterna på flera ställen, jag kommer att skicka efter från det här stället i Aneby. http://www.tvaleriet.se/index.htm

För detta var ju en höjdare - varför berättar man inte om naturens såpa - antagligen finns den f.ö. i såpa .. (?) Jag kommer med all sannolikhet att frångå tvättmedel och diskmedel och i stället använda miljövänliga kufiska kulor.....

Idag har vi varit "duktiga" C och jag ... städat garaget, gjort saft, gelé (svarta vinbär) och lagt in Västeråsgurka. Och så har jag gjort fotofilm om kryssningen. Qvickt gjort och ql är det!

Konstaterade att även norska författare var med på författarträffen, då man bestämde att alla deckare, skrivna 2007-2008, skulle ha mödrars makt som underliggande mordmotiv. Läste "Snömannen" av av Jo Nesbö under "till havs dagen" i lördags - och där var det en otrogen mamma som formade sin son och lade grund till hans handlande.

Ärlorna har fullt upp igen. Det har blivit en ny kull matgalna ungar. Den kloka modern hittade en ny plats under takpannorna, i norrläge. Så slapp hon den brännande solen - bara det att det knappast vari någon sol sedan häckningen påbörjades. Det är så ql att ha qvittrande, qvicka ärlor från olika qllar i trädgården.

Pollare passerade...

..och vi är hemma igen.

Ha hunnit fundera mycket på p-rubrik, och kunde lika gärna skrivit "Praktfulla Petersburg", "Panorama perspektiv" eller "Prioriterade personer".....

Det fick bli det här med de passerade pollarna, för visst blir man inspirerad av sina bloggvänner att tänka till - och någon gång kunde det vara läge att få till lite djup i sina inlägg.

Så är tänker jag:

I pollarna är fartyget fast förankrat. Det är otroligt att ett jättefartyg kan ligga fast förankrat, trots att linorna är ganska tunna och pollarna rätt få.

Vi människor förankrar oss också vid olika människor, tankar och handlingsmönster. Ibland är det goda förankringar vi gjort- familjebildning, vänner, goda vanor, bra arbetsinsatser, goda tankar. Men ibland blir det så fel. Man gör misstag, man gör dumma saker, man tänker egoistiskt, elakt och inskränkt. Man passerar vidare i livet, men de tunna, men starka linorna till den dåliga förtöjningen skaver och gör ont. Det går alltid att gå tillbaka till pollaren och försöka göra en bättre förtöjning, en som känns bra. Vi är bara så fega, eller kanske stolta, vi människor - och vågar inte - för det gör alldeles för ont att lösa upp den dåliga förtöjningen. Men när det är gjort, så känns det väldigt bra att kunna passera pollaren och gå vidare i den goda förtöjningen. Jag gjorde om en förtöjning precis när terminen var slut. Det känns så skönt med den nya lätta linan,nu när det snart är skolstart igen.

Panorama perspektiv hade vi från elfte våningen på "Vision of the seas". Högt över havet satt vi - jag läppjade gärna på ett glas synnerligen välsmakande Merlotvin, "La Terre". (Tyvärr finns det inte i Systembolagets sortiment.) Vi såg öarna i Stockholms skärgård passera, underbart vackert- vi såg Tallinns stadssiluett försvinna i soldiset - vi såg många minnesmärken från kommunisttiden under det att vi blev lotsade ut i Nevas utlopp, ut i Finska viken. Vi såg tiotalet båtar som låg för ankar utanför den smala passagen, väntandes på att det gigantiska flytande lyxhotellet skulle ta sig ut på öppet hav. Vi såg vita gäss på öppet hav, men det gungade knappast märkbart när vi satt på vår kvällsfavoritplats, med panorama perspektiv.

Praktfulla Petersburg, ja, det kan man vekligen säga. Vi har besökt ett antal storstäder - London, New York, Paris, Rom, Barcelona - men ingenstans har vi sett denna pompösa praktfullhet som St Petersburg visade oss. Palats på palats - med Vinterplataset, Peter den stores sommarresidens, som det allra vackraste och det allra största. Det heliga blodet kyrka, Alexander den stores dödsplats, var sagoligt vacker med sina tinnar, torn och kupoler. Isakskatedralens gyllene kupoler dominerade stadens centrala delar, och det fanns också ett antal ytterligare spiror och andra högresta minnesmärken, som gjorde staden speciell. Genom staden flyter Neva, stor-Neva och lill-Neva, sammanlänkade och utvidgade med ett otal antal kanaler. Peter den store ville göra sin stad "Nordens Venedig" och det lyckades han med. 365 broar lär det finnas i 4,5-miljonersstaden. Det slår både Amsterdam och Venedig.

Prioriterade personer, javisst är vi det, vi som har möjlighet att välja vilken semesterresa som helst. Vi har ekonomisk möjlighet och vi är friska och orkar med ett ganska omfattande program.

Prioriterade var vi också vad det gäller väder. Solen sken, det var varmt - och det är inte en självklarhet när man befinner sig omkring sextionde breddgraden.

För mig ( och jag kan nog tala även för C) är en kryssning den ultimala semesterupplevelsen. Man behöver inte bry sig om något, mat finns i överflöd - det är gott och gratis - någon bäddar, röjer och städar. Man kommer ingenstans, man kan inte göra något. Man kan bara vara, äta, njuta av shower och gott vin ( eller vad man nu vill dricka), sola, bada, träna, lyssna på föreläsningar .. ja, vad man vill. Man vaknar varje morgon på en ny plats - och genom utfärder, guidning - och egna upptäcktsfärder, så lär man sig om nya platser.

Jo, man är prioriterad när man kan åka på kryssning - sett ur globalt perspektiv. För medelålders svenskar, med utflugna barn, tror jag att det är möjligt för de allra flesta. Ca 15ooo kr kostade äventyret som började med resan till Stockholm klockan nio på onsdagen och avslutades i Stockremma kl 15 på söndagen. Då är allt inräknat - och hade vi bara druckit gratisdricka (kaffe, the, isvatten, juice, citrondricka, iste) på båten, så hade det blivit ett par tusen billigare. För det var dyrt att dricka något med alkohol i - framförallt öl - vilket C påpekade i rederiets "tyck-om resan"-enkät.

Jag tycker att vi fick mycket för pengarna, nya kunskaper, nya insikter .... som jag säkert kommer att komma tillbaka till i bloggandet. Nästa år gör "Vision of the Seas" - Royal Carribean - en ny kryssning i Östersjön och Finska viken. Det blir en veckas kryssning - med besök i bl.a Visby, Gdansk, Riga - och St Petersburg. Jag tänker förhandsboka den resan.

Prioriterade personer är inte de som är i behov av personlig assistent. Dessa ekonomiskt missgynnade människor, har inte rätt att ta med sin ledsagare på teater/bio med bidrag från kommunen. Någon måste betala - den handikappade eller dess (dåligt avlönade ) assistent. Detta har avgjorts i någon domstol, hörde jag på radion - och jag tycker inte det är klokt.... VAR FINNS OMTANKEN OM DEN LILLA MÄNNISKAN IDAG - om de är några det behövs satsas några extra kronor på, så är det väl de handikappade.Det borde alla prioriterade personer inse !Man känner sig så maktlös bara - hur kan jag göra för att åtminstone bjuda några personer på några teater/biobesök per år. Lika självklart som det är att betala sina 200 kr i månaden till Plan - så borde det vara det att dela med sig till de icke prioriterade personer, som våra kallsinniga samhällsledare lämnat därhän.

Ostliga orter

... har vi ingen större erfarenhet av. Åtminstone inte om de ligger norr om fyrtionde breddgraden. Fårö är det mesta österut vi har varit, här på våra breddgrader. Nu ska vi allafall utgå från sextionde breddgraden (ca) och med ett kryssningsfartygs hjälp ta oss ganska rakt österut, först till Talinn och sen till St Petersburg. En tre dagars kryssning ( fyra övernattningar) kan vara ganska lagom i vårt oberäkneliga klimat. Start i morgon kl. 17 från Stockholm, på torsdag befinner vi oss i Talinn, fredag i St Petersburg och lördag på sjön. Tillbaka i hamn på söndag morgon kl. 7.

Vi har kryssat två gånger tidigare C och jag. Då utgick vi från Palma på Mallorca och under två olika kryssningsveckor hann vi besöka Rom, Barcelona, Malta, Neapel, Sicilien, Genua, Villafrancha bl.a.

Jättekul att vakna upp i olika hamnar varje dag. Plus att man kunde tillbringa någon timme på soldäck då och då. Det "tråkiga" var kvällarna - när femrätters middagen var klar, så var det inte så mycket att göra -- eller, jo ... det fanns shower av olika slag ... men det tröttnar man ju på efter en halv gång.

Den här gången har vi "kostat på oss" en hytt ovan däck, så vi kan sitta där inne och titta på havet på kvällarna. Och så ska jag förstås stoppa ner några böcker! Datorn blir det svårt att vara utan - ända tills på söndag kväll.

Ser iallafall fram emot resan, jättemycket. Ska bli spännande att se helt nya platser - och bli guidade av kunniga vägvisare. Och fyra kvällar ombord ska vi säkert stå ut med - fem rätters middag är GOTT -- för att inte tala om härlig frukostbuffé med ostar från olika orter... och mycket annat smått och gott.

Mat har hög prioritet - helt tydligt. Om en stund kommer J och M förbi- De ska hämta katten, som vi har haft hand om över natten. Hon (Kitty) har tillbringat drygt fjorton år av sitt liv i detta huset - och sätter Fritz på plats som fort hon kommer hit. C får stå ute i blåst och regnskurar och grilla korv och hamburgare - av kött och av vegetarisk sort. Sen ska vi äta namnsdagstårta!

Nedärvd namnsdag

Idag har Margareta namnsdag. Det är ett vanligt namn i Sverige, många har det som andranamn. Min mamma hette Asta Lilly Margareta, och dotterdottern J har fått ärva sitt andranamn av sin mormor. Vår dotter J heter också Ingrid, ett arv från farmor.

En intressant fundering är varifrån man fått sina namn. Tilltalsnamnet är ju en stor del av personligheten, och det måste väl vara intressant för var och en att veta varifrån den delen av en själv egentligen kommer.

Anna-Lena heter jag därför att min mamma, långt före min födsel, läst en följetong i Allers som handlade om en flicka, som det ( enligt min mamma) var väldigt synd om. Mamma bestämde att om hon någon gång fick en flicka, så skulle hon heta Anna-Lena. Jag gillar mitt namn, absolut. Däremot tycker jag inte om mitt andranamn, Britt. Det var min pappas favoritnamn, och fick alltså bli mitt oanvända namn. Britt är så vasst - Britta tycker jag om.... : )

Något nedärvt namn blev jag inte begåvad med. Det blev min bror däremot. Vilhelm efter far och farfar. Hans tilltalsnamn, Roger, var bestämt av min far sen lång tid. Roger måste ha varit ett riktigt innenamn på 50-talet, C har det som andranamn, svåger heter Roger,broder Rogers svåger har Roger som andra namn, jag hade tidigare en med mig jämngammal kollega med det namnet.

Dotter J skulle hetat Johan i om det blivit en pojke. Det är ett så mjukt och härligt namn. Nu är den kvinnliga varianten lika vacker + att jag under min praktiktermin hade en underbar tjej med det namnet i min klass.... så naturligtvis döpte vi dottern till J - och hon firar namnsdag både idag och i morgon. Dubbelnamnsdagen i semestertid har gjort att det nästan varje år vankats J-tårta den 21 juli. Jordgubbstårta ( med frusna bär) är planerad även till i morgon...

Dotter K fick sitt namn av C. Det var hans favoritnamn, och jag tycker också att det klingar vackert och har en klang av enkel stolthet.Hennes namnsdag har också ofta uppmärksammats - den 2 augusti. Hon fick också ett nedärvt namn - Anna. Ett vackert namn - och så hette min fantastiska mormor.

Dubbelnamn var väldigt populära på 40-50-början på 60-tal. Både jag och C är ju begåvade med det. Idag döps inga barn till dubbelnamn. Jag tycker att dagens namn är riktigt konstiga, hästnamn och hundnamn, som plötsligt ges små barn. De skulle vara intressant att veta varför man döper sina barn till Tindra, Tuva, Ronja.... Finns det någon tanke bakom, eller är det populariteten som påverkar så starkt?

Man vänjer sig säkert, och ännu har inte dessa namnbärare kommit upp till mellanstadieåldern....så jag har ytterligare tid på mig att ta de nya namnen till mig...

Många är de nerärvda fruntimmersnamnen som firas denna vecka. På 70-80tal, så var Emma, Sara, Johanna dessutom bland de mest populära namnen...

Anna och Karin, det var populära namn under hela förra seklet. Idag är det ovanliga namn - men kanske vanliga som nedärvda andranamn. Och det går ju lika bra att göra en namnsdagstårta till ett andranamn som till tilltalsnamnet!

Mödrars makt

Undrar om inte några av våra flitigaste deckarförfattare här i Sverige hade ett möte för ett par år sedan? En deckarförfattarträff, där man bestämde sig för att alla skulle ha samma bakomliggande motiv för illdåden i sina kommande böcker, nämligen mödrars makt.

Jag har läst fyra SVENSKA deckarförfattare hittills denna sommar. Marklund, Läckberg, Jungstedt och Kallentoft. I alla deckarna är det mödrarnas makt som utlöser de mordgåtor som ska lösas. Det handlar om obändig stolthet, hämnd, excentritet samt tanken att göra det bästa för sin familj. I alla berättelser är fadern frånvarande , p.g.a. dödfall, skilsmässa eller att han är en svag man.

Min nästa undran är hur författarnas egen barndom varit. Jag inbillar mig att man alltid tar med sig delar av egen erfarenhet in i sitt författarskap, och då har ju ingen av dessa skribenter haft någon lycklig barndom....Eller är det utmärkande för en god författare att man kan sätta sig in i situationer och handlingsmönster, som helt ligger utanför det man själv upplevt. Och detta utan att det blir alltför klichéartat???

Mödrars makt. Hur stor makt över min tillvaro hade/har min egen mor? Så länge hon levde, så hade hon definitivt stort inflytande. Inte över vad jag gjorde - utan över mina känslor. Ännu idag - åtta år efter sin bortgång - så lever hon absolut i mitt sätt att vara och att bete mig. Mycket mer idag, än när jag var yngre. Samtidigt har det här med bloggandet, de dagliga tankarna och möjligheten att genom skrivandet komma mig själv närmre, gjort att jag mer och mer förstår min mors makt över mitt liv - över mina goda sidor och över mina dåliga, misstagssidor. Hennes makt är stor....

Blir det på det sättet, när man är produkten av en stark mor och en svag far????

Min makt över mina döttrar? Visst känner jag igen mig i en del... men de har många mer positiva sidor än vad jag någonsin haft. En närvarande far, har gjort att de fått mer eller mindre medvetna förebilder i från två håll - och det har gjort dem till bra människor..... Tycker modern.

Det här blev svårt.... liksom det här med integritet. Hur mycket kan man lämna ut sig själv? Jag har anslutit mig till de många nätmötesplatser under årens lopp... Lunarstorm, Goldtown, Facebook.... och ibland kan jag bli rent mörkrädd över vad jag får läsa på nätet. Över att människor lämnar ut sig totalt.... vilket jag ju också gör här på min egen sida understundom. Kanske en del sätter i halsen över vad de får läsa här, precis som jag känner mig lite "generad" över vad jag kan läsa på t.ex Facebook....

Ja, integritet är svårt - och jag pratar och skriver vitt och brett om mycket - men långt i från allt. Det är ett beteende som jag verkligen fått från min mor.....Ibland blir jag så trött på det här med den personliga integriteten......det är svårt att närma sig människor, om man inte får tycka, skoja, ironisera utan att de tycker att man klampat in för långt i deras liv....

Mödrars makt - ja, jag undrar hur min mor utnyttjat nätet om det funnits på hennes tid. Hon tyckte om att skriva, och att berätta om sig själv. Hon skulle säkert haft en egen blogg.... säkert skulle hon gått över gränsen vad det gäller som var lämpligt att skriva eller ej......

Nu får hon sitt ungdomsfoto på min blogg i stället. Hoppas att hon kan le åt det uppe i sin himmel - för där är jag säker på att hon är.... Många mödrar har tagit allt för stor makt över sina barns liv, men jag är säker på att det i de allra flesta fall inte beror på elakhet, utan på att de på sitt eget sätt - utifrån deras egna mödrars makt - vill barnen sitt allra bästa.

Om ni undrar vilka böcker jag läst så är det:

Läckberg: Sjöjungfrun

Marklund: Livstid och En plats i solen

Kallentoft: Midvinterblot

Jungstedt: Den svarta ängeln

Helt OK allihop - och för att jag avslöjat att mödrarna ligger till grund till diverse mord, så är det långt till att lista ut vem som är mördaren.

Lyxig laxlunch...

... kunde det ha blivit. Om vi hade gått rätt. Nu visade det sig att felet vi begick blev en alldeles utmärkt rätt....


Under dryga dygnet i bra-att-ha-huset i Halmstad, hann vi uppleva de flesta slags väder, om man undantar snö, hagel och storm. Fredagsförmiddagen bjöd på strålande sol, eftermiddagen på växlande molnighet och kvällen på en tätnande mulenhet. Strax före midnatt kom regnet. Vid frukosten på altanen var det upphåll, men strax efter kom åskan och slagregnet trummade högenergiskt på plåttaket. Efter det kom blåsten....

Halmstad är en given spelplats - plats, om någon av döttrarna också är på plats. J och M gjorde oss sällskap under gårdagen, och M hade denna gång med sig fyra, för oss, nya spel. Blokus är ett känt strategispel, som även finns på nätet. Riktigt kul och klurigt. Ska köpa in det till matteundervisningen i höst. Alla roliga spel som jag fått tips på, genom M eller E-mentor, har gjort att jag bestämt mig för att jobba med matte från flera olika utgångspunkter i höst. Visst ska eleverna få jobba i sin älskade mattebok, men även jobba med spel - fysiska och på nätet, utematte och matteuppdrag. Måste kunna ge en mycket bredare och mera verklighetsanpassad matteundervisning än min normala, som är ganska traditionell. För att det är bekvämt - men också för att barnen vill ha det så. Men här gäller det att visa på något annat!


Spingo finns redan på skolan, jag har bara inte kollat hur det funkar. Utmärkt för ordbyggare!


Swap var ett kortspel som M och J köpt i USA. Kollade på nätet, men hittade det inte i Sverige. Liknar Uno, fast har lite fler möjligheter. Man byter t.ex ibland alla händer, eller hand med någon annan - och det spel som man snart trodde var slut, har någon annan tagit över.

Don heter ett spel, som också är köpt i USA. Svårt att förklara, men det gäller att på maffiost vis att förse sig med så mycket som möjligt. Kul!

Jag tycker att det är SÅ kul med olika spel - och det är en sak som vi har gemensamt i vår lilla familj. Utmärkt att döttrarnas respektive är spelnördar, de också.


Vi hade bestämt oss för att ta vägen över Falkenberg hem, jag och C. Vi skulle avlägga en eftermiddagsvisit hos bl.a. Cs syster H med familj. ( Även de glada i spel, f.ö.)


På vägen skulle vi äta lunch. Lax-butiken hade vi hört talas om. Det var inte så svårt att hitta dit, det fanns klara hänvisningsskyltar. Parkeringen var välfylld, det var svårt att hitta plats att ställa i från sig bilen. Lax-butiken stod det med stora bokstäver på det största huset.


-Oj, det måste vara en stor affär, sa jag till C. Men restaurangen måste vara den lilla byggnaden till höger. Vi äter först.Sen måste vi kolla butiken.


Visst blev jag förvånad över att man bara serverade sillrätter och glass samt hade ostförsäljning i restaurangen. Men smörstekt strömming med potatismos, skirat smör och rårörda lingon, lät gott. Och det var det! Helt underbart gott - bland det godaste jag ätit!


Man kunde också köpa glass a la buffé - och det kände jag mig nödgad att avnjuta till efterrätt.

Köpte en kula vaniljglass för 25 kr och kunde sedan plocka tillbehör ur den rikliga buffén.


Gissa om det smakade!?

Vi tog vägen genom Laxbutiken på vägen ut. Visst kunde man handla - men det över en liten disk. Här fanns den stora restaurangen - med lunchtallrik på nedervåningen och jättelik laxbuffé på den jättelika övervåningen. Kändes lite snopet - men ändå helt ok - vi hade ätit en gourmétlunch - och till laxbuffén fick vi åka en annan gång. Hebergs Ost och Sill, stod det på väggen vid vår restaurang. De förklarade en hel del...

Olofsbo är en fin plats. Speciellt för de som har sina stugor med havsutsikt. Det blåste friskt, men det var en ljummen vind. Tog vägen över Ullared- Svenljunga hem. I Överlida mötte vi regnet igen.

Konkurrerande kusar

Kapplöpande kampar var gårdagen clou!

Plats: Vaggeryds travbana

Tid: 17.30 - 21.30

Anledning till besöket: Att se och uppleva en realtivt närliggande attraktion, som många talat sig varma för.

Publik: ca 4200 - varav fyra var J, M, C och jag

Entré: 40 kr per person samt 50 kr för att ta med bilen in på området. ( Bra att ha när man skulle äta matsäck, och är det regnade)

Väder: Lite regn i början, sedan uppklarnande.

Planerat upplägg: Satsa 20 kr på plats i de första fem loppen. Därefter ev höja till 50 kr på plats i de återstående.

Så här gick det: Första loppet, 20 kr på lågoddsare på plats. Hästen kom sist.

Andra loppet: 20 kr på vinnare, 20 kr på mellansoddsare på plats. Vinnarsatsningen kom tvåa, platshästen kom sist.

Tredje loppet. 20 kr på mellanorddsare på plats. Hästen galopperade, kom sist.

Vid det här laget hade de övriga tre i sällskapet hämtat hem prispengar. Kändes lite tungt..

Fjärde loppet: En upprepning av lopp tre - men kusen kom inte sist! Ljuset syntes bakom regnbågen!

Femte loppet: Stor satsning: 2 x 20 kr på plats. En av hästarna kom tvåa. Lyckokänslan infann sig när jag hämtade 31 kr! Satsade på vackraste två hästar!

Sjätte loppet: Upprepning av lopp fem. 36 kr var vinsten! Satsade på vackraste namnet!

Sjunde loppet: Satsning 2 x20! Vinst 54 kr. Vackraste hästar låg till grund för satsningen.

Åttonde loppet: Samma satsning. Tillbaka i botten. En av hästarna kommer sist - långt efter de andra! Tittar på oddsen - funkade inte.

Nionde loppet: Vackraste namnet - Love heart - högoddsare. Satsningen gick in! Högsta vinsten för kvällen 74 kronor!

Tionde loppet: Satsar på två lågoddsare. ( Måste gå på toa - hinner inte kolla namn eller utseende) Upprepning av lopp åtta!

Elfte loppet: Storsatsning tre hästar x 20 kr. En lyckades komma trea. Drygt trettio kronor tillbaka.

Sista loppet: Ridande travkapplöpning - satsar på plats på de två vackraste ( kolsvarta )travarna. Ökar insatsen till 30 kr per häst - på plats. Båda går in! Nu ska väl det bli storkovan? 72 kr fick jag. Kände mig lite snopen!

Förslag på utvidning av satsningar: Satsa på sista häst - skulle kunna bli min grej!

Förslag på hur man tar ut hästar som man vill vill satsa på: Glöm oddstavlan ( om du inte sätter lägsta oddsaren på plats)- gå i stället på namn, utseende, färg!

Utdelning för sällskapet: M hade med sig någon mer hundralapp hem, än vad han hade med dit. Lyckades få in två V 6-4or. ( Utdelning 218 kr styck)

J vann många gånger - gick ganska jämt ut.

C satsade mest - ibland den fantastiska summan av 50 kr på vinnare. Vann högsta beloppet ( ca 200 kr) men var den som sammantaget förlorade mest ... bortåt 300 kr.

Jag gick ca 150 kr minus.

Sammanfattning: Jättekul - det tyckte vi alla! Spänning - och satsningar/ vinster i lagom nivå. Inget att gräma sig över några förlorade hundralappar - inget problem att vinna några hundra.

Hålls satsningar på en rimlig nivå, så blir det en klart prisvärd upplevelse!

En härlig kväll, massor av frisk luft - och inte en enda knott!

Hit åker vi igen!

Konkurrerande kusar blev lika mycket en kul konkurrens för oss! Vem satsar på rätt häst?

Juli jämförelser

Visst har vi gjort delar av Skåneresan vid tidigare tillfälle. Att vi besökte Stens huvud någon gång på förra seklet, det var jag säker på. Frågan var bara när, och i vilket sammanhang...

Hur gör man för att kolla upp vad man gjorde för tio-tjugo år sedan? Att googla fram ett resultat, det funkar ju inte. Dagboksanteckningar slutade jag med för över trettio år sedan, och så länge sedan var det inte, jag kommer ihåg att döttrarna var med.

Jo, man tittar förstås i sina album! Jag hör väl till dem som inte har världens bästa ordning omkring mig, men vad det gäller foton, så har jag klistrat in och antecknat i album, från det jag var barn - ända fram till 2006. Från 2007 har jag ett fåtal bilder....

I en röd pärm från 1990 hittade jag det jag sökte.....I juli detta år, så var vi uppe på klippan. Det finns bilder från både sydliga del som östlig del. För nitton år sedan var barnen fortfarande ganska små, och hängde med på det mesta... och C var en tämligen tunn man, med ljusbrunt hår. Att det gått nästan två decenium, har satt sina spår hos oss människor, medan omgivningarna ser ganska likadana ut.

Det visade sig, genom albumsbilderna, att vi sedan reste vidare via Ystad till Bornholm.

Visst minns jag den semestern , men det är svårt att säga när det var.....

Jag kan inte låta bli att bläddra vidare i albumet, och se bilder från andra julisemestrar - bilresor i Europa, charterresor till Medelhavet. Alla daterade och med berättande text. Det är intressant att se sig själv på de få bilder man finns med på,och så här, ett antal år senare, så tycker jag nog att jag såg ganska bra ut tidig medelålder + att jag inte alls var så tjock som jag själv tyckte.

Det är väl konstigt ändå, att man ska gå omkring och vara missnöjd med ett helt OK utseende, ända fram till femtioårsåldern - då man äntligen har fått så mycket självkänsla, så att man tycker att man duger som man är - trots att åldern definitivt satt sina spår....Tänk vad mycket bättre man mått, om man kunde sträckt på sig i trettio- trettiofemårsåldern och tänkt: - Jag duger gott som jag är .....

Idag har jag svårt att tänka att vi skulle ut och åka bil i Europa på semestern. Man har blivit för bekväm - och lärt sig uppskatta det man har i närheten. Jag sa det flera gånger till C, på vår resa i Skåne: -Tänk, vad mycket det finns att se i Sverige - och som dessutom är gratis att uppleva!

Medelhavet har vi nog gjort färdigt också - en lång dags pina i värme för att uppleva en ljummen kväll - står man ut med det en vecka i juli???? Tveksamt!

Idag har vi långa somrar i Sverige -de senaste åren tycker jag att sommartiden börjat i april, och med korta uppehåll, varat långt in i oktober. En positiv miljöpåverkanseffekt, för oss i södra Sverige....Och slipper man bara störtregnen, så måste jag erkänna att jag uppskattar den effekten. Under 80-90-talen, så var det många riktigt dåliga julimånader. Jag kommer ihåg det väl, eftersom min mor fyllde år den sjätte juli. Fram till den dagen, så hände det flera gånger att det inte hade varit sommar alls - och ändrade sig inte vädret vid tiden för hennes födelsedag, ja, då fortsatte det ostadiga vädret, och man blev snuvad på hela sommaren. Så det fanns ett skäl att åka till Medelhavet, vid denna tid.

Jag bläddrar vidare i albumen. De innehåller mest bilder från jul, från födelsedagar,

skolavslutningar och från julisemester. Under den analoga tiden, så var man ju lite mer försiktig när man fotade, och man valde noga sina motiv. Detta gav underlag till en lagom uppdaterad bilddagbok, där man ser familjen och vännerna vid olika tillfällen, år efter år.

Idag tas det bilder som aldrig förr. Den digitala tekniken gör att man kan ta på allt... Men vad gör man av bilderna sen...? Ja, de senaste från den egna kameran framkallade jag pappersbilder för tre år sedan, senast. J framkallade bilder från sommaren 2007, och jag har några kopior. Förra året beställde jag en fotobok med ett urval av de digitala bilderna.

Många av bilderna ligger på Googles fotoalbum - och visst kan man gå in och kolla på dem där - men jag saknar de beskrivande texterna.

Så när jag jämför den mest mest högfrekventa fotomånaden med andra julimånader - så vet i sjutton om det inte var bättre förr... Jag hade en bättre kamera ( systemkamera) och bilderna blev som sagt till pappersbilder. Idag tar jag kort på allt - kameran används till stt skapa bilder i stället för att hjälpa till att bibehålla minnen. De ena behöver inte på något sätt utesluta det andra ... det är bara det att jag nog vill ta fram de bästa fotona som pappersbilder, och sätta in dem i fysiska album igen, precis som jag brukade göra efter varje julisemester tidigare år.

Och så får jag nog kosta på mig en digital sytemkamera - jag är sällan riktigt nöjd med bilderna jag tar nu för tiden....

Intressanta insikter...

...och mängder av ny kunskap, fick vi under våra tre dagar i det forna danska riket - Skåne.

Att Stens huvud varit en borg, det hade jag ingen aning om. Men det visade sig att den under folkvandringstid - alltså under den oroliga tid, som föregick vikingatiden, varit ett skydd och en befästning. Vandringen upp till och ner från den 97 m höga klippan, gick genom tät bokskog. Tänkte att hit skulle man åka i början av maj, och uppleva den blomsterrikedom som, enligt broschyrerna, skulle finnas då.

Simsrishamn var fullt med folk, men där stannade vi inte så länge.

Sandhammaren hörde man om förr, när far lyssnade på väderrapporten varje dag klockan ett. I den efterföljande sjörapporten rapporterades det om väderleksförhållandena på Skånes sydostudde. En plats, väl värd sitt namn. Finkornig, ljus sand yrde omkring i den friska vinden och vågorna rullade in och dämpades i sandens mjukhet. En plats väl värd ett besök.

Kåseberga och Ale Stenar var en riktig pärla. Det imponerande verket från tidig vikingatid, går inte att återge på en bild tagen från jordytan. En flygbild visar däremot skeppssättningen imponerande storlek http://www.ost-gast.com/ale-vy2.htm

Ystad bör kunna ta upp konkurrensen med Visby, som rosornas stad. Stockrosor i mängd blommade också. Fin stad.

Vi övernattade i Trelleborg, mitt i centrum. Det var lite svårt att sova, för ungdomarnas väg hem, tycktes gå utanför vårt fönster. Alldeles utanför vårt B&B fanns en intressant staty. Böst, hette den - den finns med på filmen....

Så åkte vi till Malmö och shoppade på Mobilia. Det är skönt för en lantis, när alla affärer finns samlade på ett ställe. Så det blev både klänning, blus, baddräkt och skor inköpta. Plus ytterligare några deckare...

K och H väntade oss med bullar och kaffe och sedan tog de oss till Pildammsparken, dä vi åt lunch på Margareta paviljongen. Tidigare har vi bara vandrat genom delar av parken, på väg till och från Malmö Stadion. Denna gången visade malmösonen H oss hela den härliga parken, där det cirkulära grönområdet "Tallriken" imponerade mest på mej. Det såg ut som ett landningsfält för rymdfarkoster.... Pildammsparken har också flera vackra trädgårdar. "Barnens trädgård" var riktigt inbjudande.

Vi besökte Cs kusin B på kvällen och träffade hans båda mysiga döttrar. Barnen växer så snabbt, när man bara träffar dem så där vart annat år. Utanför Bs port dök en kändis upp, hälsade glatt på sin vän H och hans vän K. Vi hälsade också på mannen med den fantastiska musiken och den mjukdjupa rösten. Det är så intressant att komma nära kända personer, och se att de ( nästan alltid) är småvuxna - och inte alls så snygga som på TV - eller som när man ser dem på långt håll i live-sammanhang. Om jag mött Ola Salo på sta´n, då tror jag inte jag känt igen honom.... och han är en människa precis som vi andra, bara det att han har en ovanligt stor musikalisk talang och gåva..

Helsingörs affärer var, till skillnad från svenska, stängda på söndagar. Men danska wienerbröd med chokolade kunde vi köpa, liksom underbart goda smörrebröd. Vi besökte Kronborgs slott, tillsammans med ett stort antal turister. På 1400-talet uppförde Erik av Pommern en fästning på den plats där slottet är beläget, för att ta upp tull från alla båtar som passerade. Detta höll man på med ända fram till 1847, då andra länder hade fått nog av denna besvärliga passage - och världens länder betalade den ofattbara summan 67 miljoner kronor till den danska staten för att tullskyldigheten skulle upphöra. Slottet uppfördes under 15-1600tal och har ansetts som en av Europas starkaste befästningar.

Klockan 17 var det avspark på Olympia. Den gul-svarta hejarklacken förde en jämn kamp med den blå-röda. Elfsborg visade inte sin bästa sida i första halvlek - men spelade upp sig i andra. Slutresultatet blev 3-2 till HIF - och det känns bra att man kommit till den insikten, att det är helt OK att det bästa laget vinner - även om det betyder att ens favoriter förlorar.

Hejdå, huset!

Nu åker vi i väg några dagar. Ger oss ner till Skåne -Trelleborg, Malmö ( hälsa på K och H), åka tillsammans med dem till Helsingör och avsluta helgen med att se HBK - Elfsborg .Så har vi planerat. Har någon vägarna förbi vårt hus, kolla om Fritz vill bli lite ompysslad.....: )

Rhododendronbuskarna tog C-E bort i förmiddags. Det gick snabbt, tog kortare tid än den tid det tog mig att baka två plåtar bullar. Känns nytt och fräscht kring den röda stugan, skönt att få bort de risiga buskarna. Få se om de växer upp till ny grönska, och nytt småfågelskydd.

Känns som om det varit första semesterdagen, då solen inte visat sig alls. Lite trist, man har vant sig vid ljummen luft och mycket ljus. Vi har ju haft en önskesommar, så här långt. Värme, sol och regn i lagom portioner.

Träffade en solig, varm och god människa i eftermiddag. En vän och kollega till mig och min kollega och vän I. I, som bor i vår by, bjöd på fika med nybakat vetebröd och äppelpaj! Mums!. Passade så bra att träffa dessa båda goa och varma människor en så´n här grå eftermiddag!

Funderar på varför en del människor bara är så goda i grunden, som vår vän C är. Ligger det i generna, i grundpersonligheten eller är hon präglad av en så god miljö? Kanske en kombination?

C - jag vet att du läser mina tankar lite då och så- och jag vill att du ska veta att du är en så underbar person - om alla vore som du, så skulle jorden vara paradisisk.

Väskan är packad, med shorts, linne och baddräkt längst ner i botten. Tror inte så mycket på sol och bad - men det är lika bra att vara garderad. Regnjackan är också med!

Växterna är vattnade och komposten ute. Hejdå huset, vi syns förhoppningsvis på söndag eller måndag igen.

Grönsaksgardiner

Det är inte så vanligt att man tar med sig sina personliga tillhörigheter till jobbet, att använda som arbetsredskap, skrev jag i går. Det är säkert inte heller så vanligt att man utnyttjar sin arbetsplats för personliga ändamål. Idag har min arbetsplats fått betala tillbaka lite ....

För 33 år sedan, då jag som 22-åring anställdes i kommunen, så var det utförsäljning på symaskiner. Maskiner som hade blivit för gamla för att använda i slöjden. 60-talsmaskiner, gissar jag. Redan efter någon veckas anställning, så hade jag köpt en symaskin till priset av 500 kr. Med tanke på att penningvärdet bör ha fyrdubblats (?) på dessa 33 år, så ser jag idag att det var mycket pengar för den gamla maskinen. ( Lönen låg på 3500 kr och hyran för en trea på 750 kr/mån).

Nåja, den har varit väl använd - jag sydde ganska mycket kläder- mest klänningar och kjolar- förr i tiden. På senare år mest gardiner. Under de senaste tio åren, har maskinen varit gammal och hackig och jag har dragit mig för att använda den - det brukade ofta ta en evighet att sy en uppsättning enkla gardiner, mest för att tråden gick av gång efter annan.

I skolans slöjdsal står åtta maskiner oanvända sex dagar i veckan, samt hela sommaren. Så dumt att inte använda dem! Vilket jag idag har gjort - och ett antal gånger dessförinnan också.

Ett bra sätt att ta tillbaka lite, när man har gett en del!

Gardintyget köpte jag på Borås Väveris affär. Den ligger alldeles bredvid Borås´ (och hela Knallebygdens) stolthet och angelägenhet: Navet. http://www.navet.com/

Navet är ett naturvetenskapligt centrum, dit vi åker med våra elever varje år. Dessutom är den kunniga personalen behjälplig om vi behöver kompetensutveckla oss i matte eller naturtvetenskap. Ett riktigt toppenställe! Under lov och på helger, så är det öppet för allmänheten.

Det blev ljust och somrigt i köket, med de nya grönsaksgardinerna.

Gräsklippning fick bli dagens motion. Ärlehannen följde mig, ungefär som en hund följer sin matte. Honan syns till korta stunder ibland .... kan det vara mera smått på gång???

Tänkte när jag gick där med min trofasta följesagare - Jag kommer att sakna mina ärlevänner när det blir höst...

Men än så är det mycket sommar kvar - och äntligen, efter fem veckor i tygpåse, så kom sommargardinerna upp.

Fasligt fort

http://www.puzzles.com/products/RushHour/RHfromMarkRiedel/Jam.html?40
När det är rusningstrafik har alla fasligt bråttom och det är trångt och besvärligt. Rush hour heter ett nätspel som är byggt på denna företeelse. Rush hour finns också som fysiskt spel, samt prova på spel på nätet.//http://www.thinkfun.com/RUSHHOUR.ASPX?PageNo=RUSHHOUR
Igår klockan 9.30 beställde jag ovan nämnda spel från ABC leksaker i Danderyd. Beställde ytterligare två enmanstankespel, Chocolate Fix http//www.thinkfun.com/Flash/ChocolateFix/ och Square by square. Samtliga spel är tillverkade av amerikanska Think fun.


Idag klockan 9.45 stannade den gula postbilen uanför huset och den unga sommarbrevbäraren lämnade in paketet från ABC leksaker. Det måste väl vara snudd på hur snabbt ett paket kan levereras, ett dygn från beställning tills man har paketet i hand. Jag är full av beundran och tycker att det gick fasligt fort från dörr till dörr.


Spelen ska vi använda här hemma för att hålla hjärnan i gång i sommar, C och jag. Det var J ( inspirerad av speltokig sambo) som introducerade oss till de utmanande spelen, som är klart beroendeframkallande.


Sen har jag faktiskt tänkt använda klurigheterna med mina elever i höst. Jag tror på att dessa logikspel är väldigt bra och utvecklande - i synnerhet vad det gäller matte-tänk.


Dilemma - ska jag, som privatperson, köpa saker till skolan? Det händer ju ganska ofta att det blir så, jag använder det hemma först och sedan hamnar det skolan. Min ena digitalkamera har används i skolan hela våren t.ex. Vad gör man, när det inte finns kommunala pengar, och man samtidigt vill att eleverna ska ha bra material att jobba med ???? Jag tror att det är så för de flesta av oss i skolans värld, vi använder mycket egna, privata saker i skolan. Vilket aldrig skulle kunna tänkas förekomma på en annan arbetsplats...... Har någon en bra lösning på detta dilemma???


Fasligt fort gick skyarna på förmiddagen - under 7800 stegs promenad hann jag bli blöt tre gånger och torka upp två gånger.


Fasligt fort flög också den vackert blåglänsande jungfrusländehane, som jag försökte få med på bild. Inte en chans att han kunde hålla sig lugn så länge.....


Fasligt fort går också semestertiden. Snart har hälften av tiden gått. Och ännu snabbare går den nu, när C idag har påbörjat sin semseter. Så nu blir det åka av....


Fönstren gick fasligt fort att putsa! Använde diskvatten med YES i + torktrasor från Ullared. Snabbt! Glasklart!

Det gäller att få ut den röda bilen från parkeringshuset. Den här uppställningen tog det en stund innan jag löste.

Erfarna entusiaster

... har jag omgett mig med denna dag. Erkända eliteleventuiasmerare med enorm erfarenhet...

Gamla kollegor, med andra ord.

Kollega K träffade jag redan på tidig förmiddag, för att vi tillsammans med vår eminenta Eu-samordnare skulle gå igenom det vi behövde förbereda inför vår drama-kurs på Hydra i september. Vår Eu-tjej är en pärla, och har uppmuntrat så många av kommunens pedagoger att söka Comenius-kurser, så att den lilla kommunen denna ansökningsperiod, har fått sig tilldelat 10% av avsatta EU-medel, tänkta för hela landet. Man ska till Island, till Malta, till Skottland, till Tjeckien och till Spanien på olika veckokurser. EU betalar kurs och resa ( man kan få betala en liten del ur egen ficka) och kommunen står för vikarier.

Tranemo kommun ligger ju verkligen i framkant, vad det gäller att entuiasmera till EU-kurser! Synd, att inte fler känner till dem, för det är riktiga kvalitétskurser. Det är inte så lätt att söka på egen hand, men nu när jag gjort det en gång, så kan jag hjälpa till. Programkontoret i Stockholm är också behjälpligt. http://www.programkontoret.se/sv/Program-Stipendier/Program1/Programmet-for-livslangt-larande/Comenius/Comenius-fortbildning/

Leta upp din egen kurs! Det finns ett digert kursutbud!

I Tranemo finns en vandringsled på 5,5 km. Den går i ett synnerligen naturskönt område runt sjön. Backtimjan blommade rikligt, liksom den vackra kovallsläktingen Dag och Natt.

När jag kom tillbaka från vandringen, bjöd gamla vännen och kollegan R in mig till en guidad tur i hennes jätteträdgård. Vi pratade också om hur skolan har förändrats under senare år. Man känner sig inte lika viktig längre, får inte alltid samma stöd från ledarhåll, har inte samma möjlighet till inflytande som förr. Det gäller att använda sin erfarenhet och sin entusiasm, och våga tro på det man gör, trots att man ibland får signaler om att man är obekväm, när man inte går i riktigt samma lika-görande- fålla, som man förväntas göra.

På Hofsnäs väntade två andra gamla kollegor. Vi brukar försöka träffas varje sommar, vi som jobbade ihop förr. Ibland är vi sex-sju stycken som ses, idag var vi bara tre. Vi pratade mycket skola, under de tre och en halv timmar som vi satt i soldis och vattenglitter, utanför vackra Hofsnäs herrgård. Det är jobbigt, det yrke som vi valt - ibland är det övermäktigt. Man får också mycket tillbaka - ofta kommer struliga elever tillbaka gång efter annan, och ger en positiv bekräftelse. Att jobba två pedagoger tillsammans, för att kunna dela på arbete och samtidigt vara varandras bollplank - det är idealet - det var vi alla tre eniga om.... Tillsammans har vi ungefär 100 års lärarerfarenhet - så vi bör ju veta.... Synd bara att inte de styrande, varken från politikerhåll eller tjänstemannhåll, konsulterar oss när man ska klubba igenom något? En riktig dundertabbe, att inte ta råd från de som vet och kan.....

Mycket skolprat, denna dag - vi har svårt att släppa vårt jobb - vi erfarna ( och säkert även många mindre erfarna) entusiaster.....

På Hofsnäs finns en hantverksstuga. Vi avslutade vår eftermiddag med att gå in där och njuta av vackert hantverk och nyttiga bra- att- ha saker....

Den här handsydda tavlan borde vi alla ha framför ögonen ibland - åtminstone i semestertider!

Delikatess debut

Tog en förmiddagspromenad på så där en 7000 steg och 5 km. Längs vägkanten på min favoritskogsväg hade beigegula delikatesser stuckit upp sina små, fasta huvuden. Kantarell-premiär! Lagom att steka till kvällen och dela på två - tillsammans med lite överbliven färsk potatis. En riktig gourmet- måltid!

Många gamla pålitliga kantarellställen försvann tyvärr med stormarnas framfart. Och även avverkningar har förstås tagit bort svamparnas värdträd. Men här i skogsområdet hittar man alltid några delikatesser varje år - och det är ganska tidig debut i år.

Har använt stegräknare av och till tidigare. Mest av, för antingen har de rackarna inte funkat alls, eller så har jag böjt mig framåt, och "tjockemagen" har då nollställt apparaten som varit fastsatt i byxlinningen. I veckan fick jag en hängande pedometer, i samband med att jag gjorde en beställning från Yves Rocher. ( Jag förstår inte att ett företag kan ha så bra produkter till så låga priser, f.ö. Men det tackar man ju för....)

Under dagens och gårdagens promenad, har jag haft både kamera och pedometer hängande runt halsen. Igår gick jag nästan 10 000 steg på promenaden, idag 6 800. Stegen blir ju olika långa, beroende på underlag och geist hos vandraren - så det går inte att använda pedometern som en exakt avståndmätare. Men på ett ungefär stämmer det säkert. På den här apparaten visas även kaloriåtgången - och den är säkerligen också ungefärlig. 460 kalorier visade den på efter dagens promenad. Vi fikade innan vi gick - med stor bulle. Säkerligen innehöll den hälften av de åtgjorda kalorierna. Köpte Singoalla lakrits (inte så goda) efter att jag sett reklamen i en tidning. Ett kex innehåller 64 kalorier. Åtta sådana kex och jag har fått i mer kalorier än vad jag gjorde åt på dagens promenad. Idag avstod jag.

Intressant att få fakta på och insikt i att onyttig mat bara är tomma kalorier - och lätta att avstå --- för som min gamle kollega Ingemar B ofta sa när det vankades tårta på fredagar på min tidigare arbetsplats: - Ska man bli fet, så ska man bli det på goa kalorier!

De debuterande delikatesserna gav säkert en del kalorier genom det smör som de stektes i. Men vad gör det - kombinationen smör och kantarell ger ju en sagolik smak.

Chosefri celibritet

Vi tog en förmiddagspromenad, C och jag, för att undersöka om gammelskogens chosefria celibritet, linnean, stod i blom. När jag flyttade ner till de djupa skogarna från hagar, öppna fält och lövskog, visade C med stolthet den naturligt anspråklösa lilla klockan, som var blomsterkungens egen favorit. Han visade på en plats där den blommade, och under trettio år av skogspromenader har jag funnit den gracila, bittermandeldoftande blomman på ytterligare några platser.

Under de senaste åren så har det blivit allt svårare att hitta linneorna. De är försvunna från de flesta av de gamla växtplatserna, detta trots att den gamla skogen står oförändrad. Idag hittade vi ( C) en enda blomma. Kanske det funnits fler, som redan var överblommade - linnean har ju en kort blomningstid. Jag försökte fota, men det blev inte så bra..... och allra helst skulle jag velat förmedla den milda bittermandeldoften, som den enda blomman omgav sig med.

I år verkar det vara väddår. Dikesrenarna är alldeles blålila av åkervädd. Blåklockor, gulmåra och johannesört blommar också rikligt. Riktigt nationalistiska dikesrenar....

Träffade K på promenaden. Vi pratade om hennes hästar. Hon hade problem med att hästarna inte ville äta tillräckligt mycket. Inte för att de matvägrade, utan för att hon hade så mycket bete, så att de inte hann äta av allt. Vilket gjorde henne "kriminell" - om EUs kontrollanter kom på att hennes marker inte var avbetade, så skulle hon få böta. Varvid jag undrar vad det är för värld vi hamnat i.....!!!!

Passerade kalhygget . För fyra, fem år sedan plockade vi hinkvis med blåbär här. Idag har kruståtel tagit över. Läste en gång att kruståtel är en av de växter som med all sannolikhet skulle överleva den totala katastrofen. Kom att tänka på en studiedag som vi hade i början på 80-talet. En medelålders man, Bengt nå´nting, talade om för en tämligen ung lärarförsamling att forskare 1975 kommit fram till att det var 25% chans att jorden skulle "överleva" milleniumskiftet. Snacka om att skapa ångest! Min ångest satt kvar i många år, och jag skrev bl.a. ett förtvivlat brev till Stockholmskonferensen ( -83, 84?), där jag bad stormakterna att nedrusta. Jag skickade också brevet till flera stora tidningar. Blev publicerad och fick ett antal personliga brev som tröst och uppmuntran. Det var fantastiskt vad folk engagerade sig....

Idag har jag ingen katastrofångest - och katastrof är inte inne idag.... Å andra sidan så tycks folk numera vara mest engagerade i oviktigheter --- som Jackos död....... Riktigt oetiskt med alla sörjande "fans" tycker jag.

Många unga bryr sig om miljön. Det är positivt - det gäller bara att få de stora elefanterna att inse att levnadsvillkor har ett värde, ojämförligt med dollar!

Nedrustningen startade och det kalla kriget tycktes ta slut, efter mitt brev till de mäktigas församling. Om nå´n läste det maskinskrivna brevet, det har jag inte en aning om, men ibland kan jag tänka..."Det var JAG som räddade jorden från kärnvapenkatastrof" Snacka om hybris!

Läste ut Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun" vid Gussjön i eftermiddag. En spännande berättelse - och ett överraskande slut. Läs den! C premiärbadade idag - jag lät också det svalkande vattnet ta mig i sin mjuka famn. I morrn lär vi få ett mer normalt sommarväder - jag tror att det är risk att man fryser då, efter en så här lång värmeperiod.

Behagligt bad

Trettio grader klockan tio på förmiddagen. Det har jag aldrig varit med om - i Sverige. Var i T-mo och handlade i Sveriges billigaste mataffär. Bestämde mig för att scanna in varupriserna på egen hand. Tycker att det egentligen tar längre tid, än att handla på gammalt vis. Men idag hade jag ingen brådska, och lite kul är det ju att kunna följa kundvagnens innehåll på displayen. Plus att man kan packa ner medan man handlar.

När jag kom fram till de två kassorna, var där två jätteköer. Man kände sig minsann som en riktig VIPare, när man gick förbi alla, och snabbt betalade genom att sätta scannaren ( heter det så?) på rätt plats, dra kortet och trycka på några knappar.

Bestämde mig för att ta med en ny bok och åka till en sjö. Ska man bada, så får det bli Gusjön, vid Öreryd- norr om Hestra. Nissan rinner genom den svala, ganska snabbt djupnande sjön. Dessutom finns det inget mjukare vatten än Gusjöns. Det känns som om man vilar i en svalkande, mjuk famn när man låter sig omslutas av dess vatten. Bad blev det, ljuvligt, en stund njutande vid vattenkanten - men sen tornade molnen upp sig och åskan började mullra från alla håll, så det var bara att packa ihop - äta medhavd lunch och läsa Läckbergs "Sjöjungfrun" här hemma.

Men jag fick ett svalkande bad - och det behövdes verkligen efter några riktigt varm-fuktiga dagar.

Ärlemannen är ensam idag igen. Han och den ensamma koltrastkillen går och äter av den inbjudande gräsmatte-buffén. Funderar ... kan deras fruar ligga på ägg igen...... ???

Funderar också på vad Mona Sahlin menade, när hon i Almedalen hävdade att det var av vikt att Sveriges befolkning fortsätter ett verksamt yrkesliv, även efter 65. Som jag fattade det, så var det för att mer skatt skulle komma staten till del.... och kommunerna också?? Nio år kvar fram till 65.... om livet fortsätter att vara vänligt... så tror jag nog att jag vill jobba fram tills dess. Jobbet är ju så kul - och just nu i största utveckling..... Men sen, kan jag ha samvete att fortsätta mitt jobb, när jag vet att det finns många lärarutbildade som inte alls har något arbete? Jag förstår inte hur Sahlin tänker..... utbildningar måste ju löna sig.

Sen tror jag att det vore av värde att jobba i lag - gammal erfaren, ung nyutbildad med nya idéer, samt någon med kompetens som fattas hos de övriga två. Då kunde ju t.o.m den "gamle" kunna jobba vidare efter sextiofem - i allafall på deltid - för att vara "mentor" åt de övriga.

Solen har kommit tillbaka.... det är bara drygt 25 grader. Det blev inte mycket till regn idag... men ett behagligt bad blev det. Är det likadant väder som idag, så får C följa med och ta premiärdopp i morgon.

Attans apparat

.. tänkte jag för mig själv, när jag skulle få gräsklipparen att börja arbeta. Det gick inte, trots att jag tryckte på de knappar som C instruerat mig att trycka på. Vid tredje försöket åkte i gångsättningssnöret ur sin hållare, och ner i sin trumma. Där satt det fast!

Jag som tänkt göra sädesärlorna glada och klippa deras gröna matbord. Ja, ni läste rätt. Sädesärlorna! På förmiddagen, då jag målade klart staketet, så fanns även fru ärla på plats i trädgården igen. Funderade lite på var hon hållit hus i ett antal dagar, kanske på välbehövlig husmorssemester - eller ute på vift och funnit gräset är inte mera kortklippt, ej heller mera grönt på andra ställen. Tänk, så härligt att ha en trogen make/sambo väntande här "hemma".

Skam den som ger sig... efter en stund försökte jag få igång den attans maskinen igen. Hittade en sladd som hängde lös - fann en plats för den. Höll in "död mans grepp handtaget" - och tänk, då kunde jag få ut snöret igen.... och STARTA.

Under klippningen var bara hanen på gräsmattan. Han såg lite gladare ut än tidigare dagar, men jag blev lite bekymrad, hade honan bara varit på besök.? När alla ytorna var nerklippta, så gick herr ärla där och tittade sig omkring. Väntade - han hade ju massor med mat på sin nyklippta tallrik.... Har ni sett något mer ensamt än en väntande sädesärle-kille? Det gjorde ont i hjärteroten att se på, och inget kunna göra....

Vips, så flög ärle-tjejen in, och dök ner i en brant landningsbana. Hannen blev över sig lycklig, rusade mot henne, men hon var varm och passade på att ta sig ett bad i några vattenpölar som bildats, när jag tvättade mattor. Hoppas att hon stannar kvar nu.....Om inte annat, så får jag se till att hjälpa till så gott jag kan, genom att ge möjlighet till god mathållning.

Igår träffade jag mina bloggkompisar Inga och Bobo. Så kul att träffas i verkligheten, att få ansikte, mimik och röst på den som man varit "bekant med" i flera månader. Att blogga ger så oerhört mycket - man lär känna nya, intressanta personer - och man lär känna sig själv.

Klar rekommendation till alla-- börja blogga!

Var hos J på kvällen. Promenerade, var hästkompis och plockade helt underbart goda körsbär. Körde hem framåt halv elva tiden. Höll en hastighet på 80 km/h och kollade noga utmed dikena - i stället för att, som i dagsljus - sätta farthållaren på 103 och lätt falla in i andra tankar.

Jag har respekt för djur i skymningstid. Vilket det visade sig att jag borde ha.....

Ett rådjur passerade framför bilen, två såg jag nära vägen. En älgko gick över vägen en bit framför bilen, och när jag sakta ner för att kolla om det kom nå´n mer, ja, då såg jag en stor ståtlig älgtjur stå och vänta på henne. Rena älgromantiken!

Lite senare såg jag konturerna av ytterligare en manlig älg, som gick över vägen. Så vackert! Synd, att jag inte kunde filma den majestätiska upplevelsen.

Två små harar satt på ett fält, nära vägen. Det kunde jag också urskilja i halvmåneljuset...

En härlig skymningstur alltså!

En rent andlig känsla föll över mig, när solen lyste igenom de svagt rosafärgade molnen över Vidöstern i går kväll. Så underbart vackert! Tyvärr hade jag inte kameran med! Men jag hade en känsla att NÅGON genom det starka- men milda -skenet som skar genom molnen kommunicerade med mig.... Häftigt!

För två år sedan, när livet sved ganska ordentligt i vår familj, vet jag att jag ofta tänkte: - Tänk om jag finge känna lycka och glädje igen.

Jag har ofta hft förmånen att känna glädje under en lång tid, och igår var absolut en glädjefylld dag.... och då kan jag inte låta bli att tänka, tänk, om jag - utifrån min erfarenhet - kunde hjälpa någon som har det jobbigt - ge hopp, och framtidstro....

Att blogga är en hjälp till självhjälp ..... man mår bra av att skriva av sig....och att ha mottagare ... även om inte alla är synliga genom kommentarer.

På bilden ser ni lilla fölet Wilmina - ett riktigt litet charmtroll. .... och ett klart alternativ till den attans apparaten..... och dessutom självgödslande.