Har just kommit hem från Borås och en föreläsning med Stavros, matteläraren från tv-serien om niondeklassen som lyckades vända från att vara en "ickegodkäntbetygsklass" till en klass med nästan bara MVG.
Det var intressant att lyssna på min jämnårige lärarkollega, med rötter i från Cypern. Han var en superentusiastisk man med stor utstrålning, stor kunskap, stor kreativitetsförmåga och stor tro på sig själv och sitt arbetssätt. Bilden är från broschyren som berättar om Pulsens höstföreläsningar.
Och tro på sig själv, det måste man ju för att lyckas. Dessutom måste man tro på sina elever, respektera dem, skapa goda relationer med dem, uppmuntra, berömma, sätta upp höga mål och ställa stora krav.
Att ge mycket av sig själv och att alltid se alla elever för vad de är, och att bortse från fel och brister och i stället söka det goda som varje människa bär, det är också framgångsfaktorer.
Jag ställer upp fullständigt på hans tankegång - och ska verkligen ta med mig hans tankar i min lärargärning - så långt jag orkar.
För att skapa så bra möjligheter till kunskap för varje elev i varje ämne, så är ju ämneslärarsystemet att föredra. De är svårt att vara lika entusiastisk och lika påläst i alla ämnen, som man har som mellanstadielärare. Samtidigt ger man större trygghet för barnen med klasslärarsystemet - och mer möjlighet att jobba tematiskt. Så det finns för och nackdelar med båda systemet.
Men att ge av sig själv - både av sin personlighet och av sin tid, det tror jag på.
Skoldagen idag var en mästerskapsdag. Alla kommunens 4,5 och 6or samlades för att tävla i var sin gren - kula/kast,löpning, längd, höjd. Vädret var underbart, barnen trivdes med att träffa kompisar från andra skolor och vi lärare trivdes med att träffa alla gamla kollegor från olika områden i kommunen. Det var så många man ville prata med, så att man knappt hann med dagens uppdrag - att vara längdhoppsmätare.
Jag föreslår en trivselstudiedag, där alla som jobbat 10 år eller mer i kommunen får möjlighet att träffas att prata. Eller åtminstone en halvdag..... : ) Det är SÅ kul att ses. Vad de senare anställda skulle göra???? OK, de kunde väl få vara med de också.....det skulle nog funka.
Ska skicka dett förslag till rektorsgruppen....
Pratade bl.a. med en gammal kollega, nybliven pensionär, numera flitig vikarie. Vi pratade om hur lätt allting var förr, och att man idag inte hinner det väsentliga för att alla måsten först ska vara uppfyllda. Och dessa måsten är dokument som ska fyllas i och omarbetas och uppdateras, bara för att det så ska vara. Dokument som inte har någon annan betydelse än att de ska finnas, för att så står det i "HANDBOKEN". Tänk om man vågade fjärma sig lite från det som styr, låta förnuftet råda och få med alla kollegor på det som ska genomföras. Genomföra det på ett sätt som passar de flesta, i stället för att de flesta ska göra något halvhjärtat ( eller tiondelshjärtat) bara för att det så ska vara.
Mina kollegor var på EU-kurs i Skottland förra året. Det har gått ett helt år, och jag har fått en och en halv timmas redogörelse och tips från utomhuspedagogiks-kursen. Jag vill dela med mig av det jag kan och lärde på drama-kursen i Grekland. Jag påtalade detta - men fick tji, morgondagens studiedag är vikt för meritvärden, utvecklingsplaner, likabehandlingsplaner ... Sån´t som inte ger så mycket tillbaka, utan ställs i hyllan - när vi kunde haft tid att dela med oss användbara övningar och och ge nya infallsvinklar utifrån våra dyra utlandskurser.
Hur sjutton ska man göra för att bli HÖRD! Speciellt som vi är så MÅNGA som samtycker. Lärare är nog den flataste yrkesgrupp som finns, bara finner sig i allt, pratar en massa, men vågar inte stå upp när det väl gäller. Jag tycker att det är .... ja, det vill jag inte uttrycka här - det ska vara respektabel läsning.
