Glömd guldgruva?

Är ju inte så bra på ämnet historia. Kände att vi inte var riktigt klara med medeltiden och vill jobba med det lite mer. Vad gör en vilsen lärare....? En del går till lektion.se.... men det gör jag väldigt sällan.  Där finns ungefär samma saker som jag gör eller har gjort. Sen finns där säkert bra saker också, bara man ger sig tid att leta.
Jag gick till FLOD som levererar filmer till oss i Västra Götaland. Där fann jag en serie som heter "Ahmed i medeltiden". Tio olika filmer om företeelser och olika saker som var relaterade till dessa. Idag har vi sett en film där en bödelsmössa var  bärare av det centrala innehållet och en annan där öronpetaren stod i centrum.
Utifrån dessa filmer - och några lärobokstexter - så får eleverna göra sin egna enkla storyline.
Och genast tyckte jag att undervisningen blev riktigt bra.
Kollade lite mer om vad som finns på UR. Upptäckte att den var en ( för mig) glömd guldgruva som har massor av bra material att erbjuda. Inte bara filmer, utan interaktivt material och material som man kan skriva ut och använda.
Riktigt superbra material, producerat på svenska.
Det var bara det jag skulle säga, denna mörka novembereftermiddag.
 I morrn är det dags för fyrorna att göra i ordning klassens adventskalender och räkna ner inför jul.... och om bara två veckor är det lucia. Oj, vad den där tiden rusar!
En bild vill jag förstås ha med..... vad vore ett inlägg utan en sådan.....
Resterna av den gamla eken som stod utanför farstun i barndomshemmet. Bror min hotar att ta ner den helt, jag tycker att det är en mäktigt minne från en tid som var.

Besvärligt Berit, bedrövligt Björklund

 Det är stor omsättning på luft idag. Det är något som vi får ställa Berit - eller kanske var det Berit-junior - till svars för. Själv sitter jag absolut inte i sjön, här har vi ljus och värme inne i vårt hus. Till skillnad mot många andra. Men det finns ju ett antal  samhällsmedborgare  som har planerat mycket för denna söndag, julmarknader och kyrkobesök t.ex. En dag som denna stannar många hemma, och då  blir  det besvärligt för julmarknadsanordnarna att få omsättning på sina varor. Och besvärligt för kyrkokörare och lyssnare att ta sig fram på vägarna. Det är ju igen höjdare om det ligger stora träd på den väg man tänkt befara. Så nu stannar man hemma därför att man befarar obefarbarhet....
 Och där tog ordvitsande slut!

Katterna och jag gick ut en sväng. För egen del blev det en promenad tur och retur till centrala moghultsbyn, medan katterna skyndsamt gav sig av bakom knuten i hopp om lite lä.

 Nu är det ju fortfarande långt ifrån Gudrun-vindar. Den gången det begav sig så var jag rädd även inomhus. Idag känns hemmet som en borg i skydd mot Berit. Det var besvärligt en tid efter Gudrun, men det kom också ut saker som var bra efter den ödeläggande storm/orkanens framfart. Elledningarna blev nedgrävda, teleledningarna fick en översyn. Vilket gör att strömmen är stabil i vårt område. Sen kan det hända att den går förlorad ändå, men då finns inte så många fel att åtgärda och sannolikt inte i våra skogar.

En som ödelägger på sikt, tycks det, är den person som jag har minst förtroende för av alla i regeringen -tillika den som styr över mitt arbete. Bedrövlige Björklund. Som en konsekvens av  hans kunskapskontrolls och alla-likadan-noja, så måste skola efter skola läggas ner. Vid flera tillfällen har jag förordat en gemensam skola för hela vårt skolområde. 

Denna önskan har utgått ifrån att jag vet vilka kraven i den nya läroplanen är. Betyg, nationella kontroller, behöriga lärare i varje ämne.

Man klarar inte att vara på topp i  varje ämne, även om man som gammal mellanstadielärare har en massa behörigheter. Det är svårt att ge heterogena klasser riktigt god kvalitet på undervisningen. Man saknar ändamålsenliga undervisningslokaler. 

Så har jag tänkt, efter att ha nötts och blötts i det nya läroplanstänket.

Efter att ha läst om ett antal nedläggningshotade skolor samt sett en hel del nyhetsinslag på TV om detsamma, så har jag börjat se det hela ur en annan synvinkel.

Bara för att en kontrollfreak till utbildningsminister, som har fått stå alldeles för mycket oemotsagd, tror att svenska elevers kunskaper ska bli så mycket bättre om man gör på hans sätt, så får det inte leda till att många små samhällen blir av med sina skolor. Att barn ska få åka långa sträckor  för att gå i större otrygga skolor. Nä, den konsekvensen, den är rent bedrövlig, och nu när det är mer och mer uppenbart vart björklunds små landsbygdsskolor är på väg, ja, då är det dags för såväl lärare som föräldrar och kommunala politiker att dra i nödbromsen.

För när ett samhälle blivit av med en av sina samhällsuppehållande "organ" - skolan- så är chansen väldigt liten att den någonsin ska komma tillbaka. 

Så upp till kamp för den lilla skolans bevarande och fortsatt goda kvalitét.  Skolor där finns tillräckligt många lärare vars kompetenser, behörighetsgodkända eller ej, tillvaratas.

Tankar tänkta under det att de första advenstljusen sprider sitt mjuka sken. Hoppas att inte Berit har andra planer för resten av kvällen. Hoppas att någon vågar utmana björklundarn och visa på de konsekvenser som     den nya läroplanens genomförande får.

Fin fredag

 Är medveten om att det är många som tycker att det varit en riktig ruskfredag. Men det tycker inte jag..... Växlande luft och en temperatur på mer än en handfull plusgrader, det är gillar jag. Vi är olika ... och jag har full respekt för alla snölängtare ... så länge deras längtan inte slår in.

 Fredagar är veckans klart goaste dag.... det är slöjddag och för egen del så börjar jag dagen med  närmare tre timmars planeringstid. Nu är det mesta färdigplanerat, ev.ska jag få till lite religion före jul, men i övrigt så har jag ganska bra koll på läget fram till jul.
Därför hade jag lite tid för sexorna på min planeringstid. Det hade nämligen gjort en jättebra grej om stormaktstiden - fem olika tidningar med reportage, artiklar, notiser och insändare. När jag såg detta, så tyckte jag att arbetet var så bra och sevärt att det skulle passa som ett bidrag till Webbstjärnan. Så jag hjälpte sexorna igång med webbpublicerandet - tänkte att detta skulle få ta all fredagsplaneringstid fram till jul.
Så dumt jag tänkte! När jag visat hur Wordpress funkar, så fixade ju eleverna detta på egen hand. Ska lägga ut en länk till det sevärda arbetet när allt är klart!

 För fyr-femmor var det dags att leta upp de gömda burkarna a lá brevlådecacher. Sex stycken fanns gömda i skolans närhet. Eleverna hade gjort en beskrivning på vägen till gömman. Alla gav sig glatt ut i duggregn och blåst. Väder är väl inget problem, bara  man har något kul att göra i vädret.
Visst var det olika kvalitét på beskrivningarna, vem hade trott något annat. Men alla burkar hittades, och jag tycker att gömmorna var riktigt bra .... lovar gott inför vårens riktiga cachegömmande.

 Tog en promenad när jag kom hem. Funderade på kommande, redan nästan färdigplanerat skolarbete. Trots att det var fredag. Det är väl en typisk lärargrej, oj, vad det är svårt att släppa jobbet. Samtidigt är det inte helt fel att ha ett jobb, som man kan göra delar av under det att man promenerar.

Gick till halvblodsstallet och vände.
Slog in lite adventspaket när jag kom hem. Har haft som tradition under de senaste åtta åren att låta eleverna få var sitt adventspaket. När jag fyllde femtio, så fick jag en adventskalender i form av en trägran av döttrarna. Det var så kul att få öppna en lucka varje dag fram till jul, så att jag sedan applicerat detta på mina elever.
Fyrorna tycker säkert det är OK... och femmorna också, fast de kanske inte säger det. Tänkte så här när jag såg Corinas stora årsföl som fortfarande var di-suget: Barn är barn länge, även om de inte ser ut att vara barn längre.
..... och en del har massor av barnasinne kvar, även då man fyllt 58......

Femtioåtta fyllda

Sitter här i sena kvällen och konstaterar att femfemman har fyllt femåtta. Fast femfemmebeteendet skymtar fram  fortfarande ibland. När ska det växa bort tro?

C-E undrade varför min bror ringde så där på blanka  vardagseftermiddagen.
-För att säga grattis, sa jag. Det  var väl inte så konstigt.
Det var då  som mannen jag delat boning med i trettiofem år, kom på att det var födelsedag.
Han kunde skylla på att han inte hade Facebook, och alltså inte är så uppdaterad.
Så kan det bli i dessa sociala medietider......och absolut dags för honom att träda in i det social medierna och skaffa lite koll.
FB är en riktig höjdare när det vankas fölseda´..... Har fått hur många gratulationer som helst .- och det roliga är att det kommer hälsningar från många olika länder..... Skottland, Litauen, Österrike, Tyskland, Italien.....och så från skilda delar av Sverige. Och jag har träffat dem alla .... tackar e-twinning och programkontoret för många värdefulla kontakter.

Skoldagen var "enkel" ... hemkunskap med både fyror och femmor i Tranemo. Med  högstadieskolans hemkunskapslärare som ansvarig för lektionen. Ett riktigt höjdarämne om man har rätt lokaler.
Kommunens härligaste hemkunskapssal fanns på min tidigare arbetsplats. Eleverna bussades dit varannan vecka.... jag fick vara hemkunskapslärare .... jobbigt men KUL. Så skulle man bygga om matsalen ..... EU ville väl så. Resultat: Områdets bästa undervisningsrum försvann och maten blev sämre. Ganska symptomatiskt vad det gäller EU-inblandning.

En mattelektion blev det framåt eftermiddagen.... och det var en riktig "halleluja" lektion..... Det är så härligt när eleverna vill prata matte och på olika sätt förstår hur multiplikation fungerar och hur beräkningar vad det gäller "gångertabellen" kan göras.

Aldrig har väl det varit adventspyntat på födelsedagsdatum tidigare. Men idag blev det så, och det är bara att konstatera, vårt gamla trähus klär i rött.
Aldrig har det väl varit helt snöfritt ända fram till födelsedagstid heller. Det brukar ju alltid komma lite marktäcken, som sedan försvinner.Men denna höst har inte en snöflinga varit synlig i nejderna. Jag njuter - barnen har snölängtan.

Så stävar den halvgamla tanten mot 59. Om hon får fortsätta stävandet, ja, då lär hon fortsätta med att fundera och konstatera och låta cyberrymden föra ut det till dem som vill ta del.
Samtidigt som det är så behändigt med en lättåtkomlig dagbok..... en sådan borde flera halvgamlingar skaffa sig, tycker jag. Go natt!

Bra blev blaha

Idag har vi haft studiedag. Det var den bästa sådan som jag varit med om under de senaste två åren. Vi gick igenom läroplanens kunskapskrav i svenska och matte och  diskuterade vad de egentligen stod för.

Vi var sex lärare som jobbar med elever i årskurs 4-6, som slog de kloka huvudena ihop, och kände att vi fick ordning på vad det egentligen står i kunskapskraven. Iallafall så mycket att det blir lätt att göra de bedömningar som ska göras inför terminsslutet. Vi gav varandra tips på arbetssätt, det blev en hel del utbyte av sådant också.  Vi var totalt eniga att det är dags att börja bygga den där skolan i Nittorp nu. Skolan där alla områdets F-6-elever samlas, skolan där vi får en utökad kompetens, just genom att många kloka lärarskallar finns på samma plats och där vi kan planera ihop och använda kompetenserna på bästa sätt.

Gick tillsammans till Nexans utmärkta restaurang och åt lunch. Trevligt att sitta ner och prata, och så gott att äta vällagad mat. 

Ja, det kändes som en riktigt bra dag.

GPSerna som jag "tjatat" mig till hade kommit. Tre stycken eTrex Legend för sammanlagt ca 3500 kr. Jag plockade med en hem. Det skulle väl inte vara svårt att sätta igång att använda en sådan. Trodde jag.

Möttes av tre katter när jag kom hem till det mörka huset, utfodrade dessa - samt mig själv - och så satte jag igång gpsen.

Det var där den bra dagen vände till en blaha-dag. Hittade en massa funktioner med kom inte vidare i dem. Kartan var kass .... försökte ställa om tiden från New York-tid till Sverige-tid... inte ens det funkade. Jag hade ju tänkt lägga ut burkar och skriva in koordinater, så att barnen kunde hitta sina olika uppgifter ute i skolans omgivning, men jag fattade inte hur jag skulle göra detta.
Känner mig som ett stort misstag, som lurade mina kollegor att gå med på att köpa en apparat som jag inte fattar hur den ska användas. När jag laddade ner en geocacheletarapp i mobilen, så funkade ju den direkt!
Så just nu känner jag som jag har lika blödande ögon som Fredriks ser ut att vara .... och känner mig så missnöjd att den bra dagen blev så blaha, och att jag ställt till alltihopa själv!

Mysiga miljöer

 Ibland har man världens härligaste jobb. Så är det bara. Vissa dagar är sådana att man bara går omkring och myser. Det är sannolikt bra att det inte är mysdagar varje dag, för då skulle man inte uppskatta dem på samma sätt som man gör när de bara kommer ibland. Helt oväntat. Som idag. Annars brukar måndagar vara en tröttdag för elever och ibland även för lärarna. Idag var alla aktiva och pigga - och använde en alldeles behaglig ljudnivå.
Det är så härligt när man sitter och tänker matte högt. eller när man jobbar med helt olika uppgifter och alla jobbar med sitt - och ändå har tid att hjälpa varann.
Sådan är min idealskola - idag var det en idealskoledag.
Kanske blev det en idealskoledag, för att jag tog mindre plats ( ja, inte kroppsligt - men genom att prata/föreläsa mindre)

Tycker inte att det är någon höjdare att åka iväg till någon av de områdets övriga båda skolor för att ha konferens. Idag var det en dag som vi så skulle göra. En liten grupp 4-6-lärare pratade matte. Jättemysig stämning i gruppen, bra tankar som kom upp, ja, det blev jättebra. Alla var delaktiga - och vi hade inte alls någon inledande skolledargenomgång - eller annan genomgång. Kanske påverkade det....

 När vi kom ut i seneftermiddagsmörkret så var luften len och ljum. Så skönt att få ha en sådan härligt ljummen senhöst. Njuter i fulla drag. Har lämnat walk over ( cycle over) till spinmixen i kväll. Har lite för mycket förkylning kvar. Men en promenad i mysig mörk-ljummen kväll, det får det nog bli i stället.

Skriven sanning

 Kvinna, 56 år, överviktig, har haft problem med ryggen i tio år......
Ja, så stod de i de anteckningar som den läkare jag träffade förra året i juni gjort., Han  remitterade mig till en, tills igår obesvarad röntgenundersökningen, en månad senare.
Överviktig.... där stod det svart på vitt.... det kändes ska jag säga..... :)

 Lite konstigt är det ju, jag vet ju att jag i nästan hela mitt liv varit överviktig, det är bara det att jag inte ser mig själv som sådan. Jag ser mig som normalviktig, iallafall i förhållande till mig. Visst några kg på mage och överarmar skulle jag väl kunna vara utan, men hu, sådant häng det skulle bli om det delvis utfyllande fettet försvann.

 Nu tror jag mig dessutom ha belägg för att jag är ganska så normalviktig i förhållande till mig själv. Röntgade knä och höft den där gången förra sommaren också, hade med all sannolikhet en meniskskada då. Men där var röntgenplåtarna helt ok, inget konstigt med ( då 56 år gamla, numera 58 år gamla) knä och högerhöft. Tänk, så många mil jag vandrat med trekvarts tiodels ton - eller mer- till stor del uppbärandes av två bra knäkonstruktioner.

 Direkt efter att jag läst det franka orden, överviktig, skrivet på ren svenska, inte ens med ett försök att försköna genom det latinska språket, så tänkte jag:
- Nu ska jag sluta att äta.
Men jag blev ju hungrig fram emot kvällen, och lät mig väl smaka av såväl (C-Es) potatisgratäng, schnitzel - och några glas vin. Samt en lite bit choklad.
Så det blir nog som det brukar, kanske med lite mindre onyttigheter någon vecka framåt.
Fann också uppmuntran i att tänka på alla mina tisdagszumbande kollegor i olika åldrar. Där finns alla modeller och vikter, och närmare hälften skulle nog kunna kategoriseras under epitetet övervikt. Så jag är i gott, och synnerligen trevligt, sällskap.

 Tog en promenad i eftermiddag,  tillsammans med en av mina bästa vänner, en japan vid namn Panasonic. Helt underbart väder, det tyckte både jag och Panasonic.. Fågelnäbbarna i ryggen höll sig lugna i det längsta, och när de efter halva vägen började ge sig till känna och tycka att överviktig halvgammal tant inte ska ta för långa promenader, ja, då ignorerade jag dem. Funkar ganska så bra. De ska minsann inte bestämma över mig och hur mycket jag vill röra på mig!!!

Har ägnat förmiddagen åt att skriva sanningar. Har skrivit en del omdömen enligt  kunskapskrav i nya läroplanen. Inser att man kommer att lära sig hur den funkar och hur tänket är, inga tvivel om det. Men det  kommer att ta lite tid. Vissa ämnen är enkla, som t.ex. musik. No-ämnen hör ihop och det förenklar skrivandet av dem. Ska skriva klart om geografi och samhällskunskap också, sedan får man hoppas att onsdagens studiedag, där vi ska syssla med just bedömnning, gör att man känner att det blir sanningsenliga skrivningar även i de mer omfattande ämnena svenska och matte.

Grannhuset var upplyst när jag passerade. I sanning länge sedan det var så senast. Träffade som hastigast far och dotter husägare. 

Klockan fyra började mörkret lägra sig över alla Stockremmor. Känns lite bra att det bara är en månad tills den norra delen av jorden har kommit in i den fasen av sin bana kring solen, att lutningen mot solen ökar i stället för minskar. Och nästa helg är det ljusdags.... och jag gissar att när alla julgodsakerna plockas fram, då har jag glömt den skrivna sanningen. Fast om frosseriet blir för våldsamt, då lovar jag att plocka fram papperet ur det gömsle där det  nu befinner sig, kopiera det och tapetsera huset med det..... För det är inget kul ord att ha framför ögonen - det där ö-ordet!

Brister, bedömning, betyg

 Började dagen med att uppvisa en stor brist hos mig själv. Reptilhjärnan ( jag vet inte om den kan prata, men det tycks som om min kan) yttrade sig tidigt på morgonkvisten. Nu var det bara en som lyssnade, och det var inte riktat mot denna person. Men jag uppvisade ändå en brist, knappast bedömningsbrist, utan enbart brist. Munnen säger något som den mest primitiva delaen av hjärnan kommunicerar. Tyvärr kan jag inte bedöma hur denna brist ska åtgärdas.

 Igår var jag på betygs och bedömningskonferens i Växjö. Skolverket inbjöd oss som ska sätta betyg nästa år samt våra skolledare. Nu har vi ju ett tjänstemannauppdrag och det är inte mycket at be för, men det finns så mycket som jag inte gillar. En ny läroplan har tagits i bruk och tänket i denna lill-lunta, det är så annorlunda att det iallafall vrider skolskutan ( den svårvända - eller kanske är det frånvända) ett kvarts varv.  ( Från min point of view åt galet håll...)
Ett helt nytt  tänk måste till, ett tänk där undervisningen tar sin utgångspunkt från kunskapskraven/bedömningskriterierna. Detta hade jag inte  alls fattat, inte förrän jag fick det hela förklarat direkt från dem som gjort läroplansskrivningarna. Skriven på uppdrag av regeringen och  ( genom mina skol- och privat- glasögon sett) på uppdrag av skolförstöraren Björklund.

 För egen del så undervisar jag i elva ämnen och har ungefär hundra olika kunskapskriterier att ta ställning till. Faktum är att jag ännu inte förstår innebörden av en stor del av dem. Ändå ska lämna omdömen till varje elev om  en månad. Det blir inte bra.... Skulle nog ha tjänat på att ha ett bedömningsfritt  år,  under det att vi sätter oss in i och lär om nya läroplanen. Tur att man har en fyr-femma, så man kan sätta OK på alla de barn som hänger med och är delaktiga i skolarbetet... Mer kan inte jag göra.
Men nästa år blir det betyg. Det tänket som finns där gör mig synnerligen förskräckt.
Man kommer att ha nationella prov i ma,sv,en och utprovningsprov i ngt av ämnena i so resp. no. Och det ska vara så hemligt att det kommer i  bruna brev som bara får öppnas av rektor och som ska delas ut till lärare för användande en viss bestämd dag.
En så´n press på alla. Man vet ingenting om vad som ska provas. Dessutom måste även de extremt svaga eleverna provas och få känna att de inte duger/klarar uppgifterna. Kanske har läraren haft helt fel undervisning - den undervisningsform som man bedrivit enligt senaste läroplan,  den passar inte in i det nya tänket. Ska då elevens misslyckade straffas med ett inte godkänt  betyg, för att läraren gjort fel.?Vi behöver ett par års övergångsperiod för att lära oss det nya tänket.

 En annan sak som gör mig ont är att alla kunskapskrav för godkänt betyget E sak vara uppfyllda för att man inte ska få underkänt F. Exempel: Elev vågar inte dyka. Alltså kan den inte få godkänt i idrott, eftersom dykning ingår i ett av kunskapskriterierna. Vilken motivation har denna elev att göra bra ifrån sig på de övriga idrottslektionerna?
För mig handlar det om att bli en förnuftsbetygsättare eller en fundamentalist. Jag kommer inte att underkänna någon som gör så gott den kan i so/no/mu/hk. Däremot behöver man vara lite mer vaksam vad det gäller sv, ma, en - tycker jag.Men här måste ju åtgärder sätts in långt före betygssättning, och då inte bara genom ett papper med rubriken åtgärdsprogram, utan  genom en god pedagog som kan hjälpa eleven/erna att förstå - och framförallt ge dem tid att förstå.

Slutbedömningen från gårdagens konferens är att den var alldeles utmärkt, jag förstod äntligen läroplanstänket, men det gav mig också en massa tankar om att man måste få tid att sätta sig in i det nya och att det inte får straffa eleverna, att man inte fått tid att göra det.
Nu är det ju inte skolverket som står bakom alla dumheter, som sagt. Det är regeringen, och för att den sitter där den sitter, det kan jag inte tillskrivas det minsta ansvar för.
Tycker f.ö. att skolan ska var opolitisk och bygga på forskning och goda exempel. Som Finland,t.ex. Mycket goda skolresultat - har ett starkt kreativitetstänk och inga kontrollerande ( elevkränkande) prov.
Kolla den här filmen, gjord av en artonårig kille, som jag tror, kommer från våra trakter och som jag tror mig veta vara barnbarn till Tora, som var speciallärare på min allra första skola i vår kommun. Hon tillrättavisade mig när jag skrev med rött i barnens böcker. Bra, Tora, det har jag aldrig mer gjort. Dessutom är jag ganska säker på att pojken och jag härstammar från samma anfader på mödernet. Bra är det iallafall, och jag blev så glad när icke lärare hyllade den på FB.

Lycka till i framtiden, David Widfeldt Lomås. Vi behöver en uppsjö av sådana som dej, för att försvara vår ställning som ett ledande land vad det gäller kreativ utveckling!

Var hos doktorn idag. Inget allvarligt, bara den gamla dumma ryggen. Röntgade den förra sommaren i juni. Fick aldrig något svar och gjorde bedömningen att då såg man väl inget genom att göra en vanlig gammal hederlig röntgen. Nu har inte ryggen blivit bättre, den gör ont vid ansträngning, så jag ville gärna göra en magnetröntgen för att få veta vad det onda beror på och om jag eller läkarna kan göra något åt det. Så på lovet hittade jag en tidslucka och hann ringa vårdcentralen för att få tala med en läkare.

Döm om min förvåning när jag fick höra att orsaken till det onda stod skrivet på ädlaste latin, på det papper som läkaren  visade sig. Jag, som är livrädd för fåglar och deras näbb, har en massa fågelnäbbsliknande utväxter i de tre nedersta ländkotorna. Enkelt uttryckt förkalkning. Näbben pickar på nerverna om ländryggen blir för ansträngd, och då gör det ont i rygg och rumpa och ben.

Snacka om brist i kommunikation med patienter. Man hade tydligen ringt till mig två gånger förra sommaren, men när jag inte svarat, så struntade man i vidare kontakt. Min bedömning är att man borde skickat ett brev. Förhoppningsvis gör man inte på samma sätt vad det gäller patienter med livshotande sjukdomar...!

Nu tycks jag ha såväl staklatiter som staglamiter i ryggslutet och det bästa sättet att hålla dessa i bästa möjliga schack, det är träning. Ska ta förnyad kontakt med sjukgymnast - och smärtstillande medel när jag går på zumba. Min bedömning är att smärtstillande tabletter även ger möjlighet för att sätt igång med step-up igen. Ett klart gillande från överviktig tant!

Helgledigt, men inte riktigt ledigt. Ska ta mig an femmornas bedömningar i de ämnen som vi inte ska läsa mer under året. Min bedömning är att många av oss lärare kommer att använda de närmast stundande helgerna till detta. Tur att det inte är betyg som ska sättas, känner redan ångest inför tanken på att jag ska göra det redan nästa höst!

Tog en promenad idag vid halv fem tiden. Mörkret ödelade alla goda möjligheter till fotografering, så jag får ta till lite skåpmat. Regents Park den 16 okt. 

Skolsnurr

Funderar ....

Man ska vara lojal mot de beslut som arbetsgivaren tagit .... men om man känner att beslut som är tagna överstiger det som är rimligt, och framförallt, tar (massor) av tid från den huvudsakliga (?) sysselsättning som en lärare har ..... att undervisa ...... ska man då inte kunna tala om vad man tycker och dessutom vägra att utföra uppgiften.
Sen måste vi få veta om undervisning numera är vår viktigaste uppgift ..... eller om det är dokumentation och inläsning av div. skrifter som är prioriterade områden.....
Det känns - precis som någon klok skribent uttryckte det för ett tag sedan: - "Det spelar ingen roll om det går åt skogen för eleven, bara det är dokumenterat".
Nu vill jag inte att det ska gå åt skogen för mina elever, jag vill att de ska utveckla olika förmågor, tankesätt, kreativiteter, kunskaper och kommunikationsformer. Om jag nu fortsätter att låta detta gå i första rummet och då inte hinner/orkar göra det andra ..... är det för mig det år åt skogen då.....och vad händer med den lärare som fortfarande vågar ta egna beslut ....

Jag bara funderar.....

I morrn ska jag till Växjö och höra mer om betyg. Det finns många frågor som jag vill ha svar på.... och förstå..... vad det gäller bedömning enligt nya modellen.....
Som någon sa idag....-Det känns skönt att det inte är långt kvar till pension....
Så ska väl man inte behöva känna, speciellt när personen i fråga verkligen gillar sitt jobb och alltid ha utför ett gott sådant....
Jag fortsätter fundera....

Imponerande ideella insatser

 -Vi ska på hajk i kväll, berättade elev E i fredags. Jag ska sova ute tillsammans med M.
Det är missionsförsamlingen i Hestra - med medlemmar även i Grimsås, som ordnar detta. En årligen återkommande aktivitet. Dessutom så har man scoutverksamhet varje vecka.... jag tror också att man fortfaranade har yngre grupper , nyingar. Mina elever ser alltid fram emot torsdagskvällen, för då är det scouter. Man får testa så mycket, sådant som inte skolan ger eleverna möjlighet att göra. Man är ute och paddlar, man är ute och lagar mat, man har ordnat enkel geocaching.... ja, det är alltid något kul på gång. Jag är djupt imponerad över de ideella insatser som dessa föredömliga ledare utför.
Överhuvudtaget är frikyrkorörelsen en klar föregångare vad det gäller ideellt arbete. Läste att missionsförsamlingen i Ölsremma höll auktion för 140e året i rad. En behållning som till största delen ( eller helt?) går till människor som finns i krisområden på vår jord.
Bloggvännen Inga berättar i dagens blogginlägg om hur man arbetar ideellt för att få in pengar till missionärsverksamhet i sin kyrka.
Jag är djupt imponerad ... läs Ingas egna ord här

 På fredags-sista-lektionen så har vi en skön avslutning av arbetsveckan..... två elever bloggar om veckan som var.... (tyvärr på sluten blogg)... vi tittar på "Lilla Aktuellt" ... tack kollega K, för att du öppnade mina ögon för detta suberba nyhetsprogram för barn..... vi har "fredagsfrågor" (aktuella frågor) ...högläsning ... eller också kan eleverna komma med förslag på vad vi kan göra eller vad de vill visa t.ex. på You Tube. I fredags ville man visa ett klipp från gymnastiktävlingen som anordnades av Tranemogymnasterna förrförra helgen. Några av eleverna var med i ett mixat lag som tog silver resp. brons i två olika grenar. Klippet kan ni se här.
Jag är djupt imponerad över de ideella insatser som ledarna i Tranemogymnasterna gör. Så många ungdomar som får möjlighet att testa sin spänst och förmåga att kontrollera sin kropp. Och att lära känna nya vänner, att tillhöra en grupp som strävar mot samma mål.

 Förra fredagen var jag med på en hästhoppningstävling i Vetlanda och igår så tog jag tillfället i akt att åka till närbelägna Gislaved för att se Tindra och Ida hoppa 1.10 m. Det blev en riktigt spännande tävling där Tindra och Ida slutade på en andraplats. Vad som var extra kul var att Tindras uppfödare, Karla, fick se sitt fina avelssto Ronjas näst sista föl, göra en bra insats. Hoppningen kan ni se här
Även här är det ideella krafter som ser till att tävlingarna kan genomföras. Många är det som är inblandade för att hoppbana, resultat, servering  och i många fall, parkering, ska fungera. Imponerande!

För egen del så har jag varit väldigt dålig på att vara ideell. En gång på nittitalet var C-E tränare/lagledare för  det  fotbollsflicklag som Karin spelade i. Det är väl det närmaste idealitet som jag kommit. För då hände det att även mina tjänster behövdes, för att - framförallt - bortamatcher skulle funka.
Naturligtvis har både tjejer och killar i Grimsås ideella fotbollstränare även idag. Synd att inte de får mer uppskattning för sina insatser - och det gäller alla dem som är inblandade i ideell ungdomsverksamhet. Idealiska verksamheter som ger våra ungdomar positiva, föredömliga  och utvecklande upplevelser . Jag är imponerad av er alla!

Enbart ettor

 Dagens datum. Enbart ettor. 111111. Sannolikt sista gången som jag och de allra flesta av mina elever upplever ett datum uppbyggt på enbart binära tal. Inget viktigt, men lite kul. Nu var det ju några av eleverna - födda 00 och 01 - som tänkt leva i 100 år, och jag bad dem att när det blir 000101 igen, tänka på sin gamla lärarinna som senaste gången binärtalsystem-datum begav sig, förklarade detta med hjälp av något som hette YouTube och som var väldigt populärt när de var barn. Binära talsystem lär man sig lätt om här....

 För någon vecka sedan så fick jag äntligen tid att lägga in läroplanens centrala innehåll i en excell-fil, för att sedan kunna "bocka av" och kommentera det vi gått igenom i de båda klasser som jag har. Lusläste då innehållet mer än tidigare och upptäckte att man redan i 4-6 ska ta upp olika talsystem med eleverna.... och vad kunde passa bättre idag än att ta upp ( det enkla) systemet med ettor och nollor.  Barnen hängde med direkt och vill jobba mer med det.... så då får det bli så på måndag.

När man kollar igenom allt som ska tas upp i alla ämnen under årskurserna fyra till sex, ja, då inser man mer och mer att de små skolornas tid är förbi. Om alla elever ska ges förstklassig undervisning. Man kan inte greppa alla ämnen. För egen del så är jag faktiskt en gammal naturvetare, och det är de ämnena + matte som jag anser mig ha den bästa undervisningen i. Alla lärare måste behärska vårt eget språk på ett bra sätt och hela tiden använda det i undervisningen. Så svenska ingår också. Detta skulle jag absolut vara nöjd med, och jag är säker på att det skulle bli mycket bättre undervisning om jag bara undervisade i dessa ämnen och någon annan, t.ex. min närmaste kollega i åk 4-6 undervisar i so och engelska. För där är hon verkligen överlägsen mig i kunnande. 

Men det funkar inte på småskolor, där måste vi ta fler ämnen än vad vi egentligen mäktar med .... även om vi som gamla mellanstadielärare är behöriga i nästan allt, så är vi inte lika bra på allt, och det avspeglas också indirekt i elevernas kunskaper.

 Markerade vad jag hade tagit upp av det centrala innehållet åk 4-6 under de ett och ett halvt år ( är det inte längre - känns som jag haft dem hur länge som helst - och känner dem utan och innan) i ovan nämnda fil.
Lite skrämmande blev det..... biologi och kemi .... där var det mesta redan behandlat ... mednn det var riktigt illa med historia och samhällskunskap.
Ska ta tag i det där med historia nästnästa vecka.... men det kommer inte att bli med samma entusiasm som jag har, då jag undervisar i mina favoritämnen ... där jag kan mycket, iallafall vad det gäller sådant som mellanstadiebarn kan förstå. Men historia .... tycker det är intressant hur man levde förr, och framförallt i tidsrymden 100-150 år tillbaka. Men gamla regenter och de skrönor som går kring dessa, nej,nej, nej....
Enligt det centrala innehållet i historia så har krig och kungar fått betydligt mindre plats än tidigare .... och det är bra. Men läroböckerna är uppbyggda på samma sätt som de var när jag gick i skolan, där står det om kungar och krig till stor del. Så läroböckerna behöver skrivas om.... och så måste man ha pengar till att köpa in nya. I alla andra ämnen kan jag klara mig utan läroböcker - men i historia, där behöver jag en sådan.
Ja,ja, det ska nog ordna sig - men jag är helt övertygad om att mina elever förstår det här med naturvetenskap mycket mer än vad de får ihop vår svenska historia.
Så min önskan - igen. En skola för ett par hundra barn - i centrala Nittorp - där man satsar på kvalitét i undervisningen -genom att varje lärare har möjlighet att undervisa i de ämnen där de har den bästa kompetensen.

 Luciaövningarna har satt igång. I vår skola har vi förstklassiga sångare "en masse". Vi gillar verkligen de här övningarna, både jag och eleverna. Tror att 75-80% av alla 4-6or är med. Vi har ju numera hand om såväl samhällets luciafirande som lussandet på Nexans. Riktigt kul är det!
Vill ta fram Ulricehamn och deras föredömlighet vad det gäller att välja ortens Lucia. För första gången så drar man lott bland de flickor som är uttagna att vara med i Luciatåget. Så bra, det är ju inte fråga om att välja ut någon nummer ett, ett luciafölje består ju av både Lucia och tärnor och alla är lika viktiga. Dessutom har man med några killar som Staffanspojkar i år. Och det är sångframförandena som är det klart viktigaste. Riktigt föredömligt! Hoppas att andra tar efter.
Det är ju alltid sexorna som tar fram Lucia. En gång har jag varit med om att dra lott i en sexa. Funkade jättebra! Hoppas att mina flickor - sexor nästa år - tycker så också. För det är ju de som det gäller, som får bestämma..... tycker jag.

Tog en promenad när jag kom hem. Vi slutar tidigt på fredagar, strax efter ett - och en klar fördel med lärarjobbet är ju att man då kan bestämma om man vill stanna i skolan och göra det jobb man har kvar att göra eller om man vill ta med det hem och göra det under helgen. Idag var inte valet svårt..... historiaboken, den ligger i väskan och talar om att jag måste ta mig an den under några timmar i helgen...Synd att det inte var en no-bok.... det hade känts mycket roligare.

Gps gillad

 Bättre sent än aldrig... och antagligen verkligen BÄTTRE att det fick bero ett tag. Nu har vi kollat den ekonomiska statusen i vår lilla skola, och det visar sig att vi varit sparsamma och har pengar kvar av årets budget till att köpa in tre stycken gpser.
Första grejen är ju att jag måste lära mig använda en sådan... men det ska nog funka. Sen räcker det att man gör några småprojekt, som kan utföras av alla skolans elever, före jul.  Lite matte.... något om mossa/lav/barrträd/annan växt  ... beroende på om vi får behålla den härliga, milda senhösten eller ej.

Vi håller på med väder i 4-6an nu, och just nu är bra väder för barnen - iallafall många av dem - snö och kyla. Hade jag nog också tyckt om jag varit i bästa utföråkaråldern och haft södra Sveriges bästa skidbacke på en dryg halvmils avstånd. Isaberg, alltså.
Men nu har jag svårt att tänka mig som utförsåkare, iallafall på annat ställe än i blå-gröna backar i fjällen - så jag är SÅ nöjd med det väder vi har.
Skulle absolut kunna tänka mig sådant väder ända tills i mars....

Men nu var det gps detta skulle handla om... Jo, det var bra att det tog sin tid innan vi kom till (nästan) årsbokslut och såg att det fanns pengar över. Nu kan användadet av apparaterna bli mer genomtänkt vad det gäller geocache-utläggningar .... har funderat fram att jag ska jobba med orten vi bor i i ytterligare ett webbstjärneprojekt... och avsluta det med att lägga ut ett antal cachegömmor på de ställen som barnen verkligen vill visa från gårdagens, nutidens och kanske t.o.m framtidsvisionens Grimsås.

Idag testade jag brevlådecaching utan koordinater med en av mina klasser. De fick en berättelse där rektorn hade blivit bestulen på glass/tårtkassan och där man fick följa hans ( och min) jakt på de försvunna pengarna enligt en tydlig vägbeskrivning. Hade lagt ut tre olika lådor, en bit ifrån varann.
Det var inte så lätt att verkligen LÄSA vad det stod. Några började leta i alla buskar som fanns. Men till slut föll allt på plats och man hittade burkarna, som fortfarande innehöll ett antal leksaks/skolpengar. Fler klasser ska få pröva på det samma och sedan ska man få göra egna gömmor och beskriva vägarna dit. Det gäller att vara tydlig!
Härlig uteaktivitet i SOLSKEN blev det i dag iallafall. Och en övning direkt hämtad från läroplanens centrala innehåll.
En grej som jag inte kommit på, om jag inte själv gjort samma sak för en vecka sen i fina Falkenberg.

Bilden längst upp är f.ö. en av mina njutbilder från den härliga dagen med mina bloggande och geocachande och webbstjärnande vänner.

Helghänt

Från att ha varit full speed måndag till torsdag denna lovvecka, så gick det över till racerfart  under veckoslutet. 

En sammanfattning över vad som helghänt kommer här.

Började fredagen med att se till att uppnå årsmålet, 200 funna cacher. Sista tre gällde det att hitta, och dem tänkte jag leta upp på väg till Hjälshammar. En ganska enkel uppgift, hittade nummer ett vid Hylténs industrimuseum i Gnosjö, en helt makalöst vacker plats.... tyvärr hade jag kameran kvar i bilen.

Nummer två var en nyutlagd cache som Ingas kompis lagt ut under en träbro i Värnamos östra del och nummer tre - jubileumscache 200 - det var Ingas cache på det vackra stället ovan. Alldeles invid väg 27, med utsikt över Vidöstern.

Så nu känner jag mig besynnerligt cachemätt, och avser inte att ta upp letandet efter skatter gömda vid vackra platser, eller platser med historia, förrän sommartiden infinner sig igen.

För det är så jag ser vitsen med att leta cache - att få se och lära något, och inte samla antal cacher .... vilket man ju kan tro om man läser om ovanstående 200- mål.

 Lämnade Fransson och Fredrik i Hjälshammar, och Fransson intog genast favoritplatsen i hallfönstret. Han gillar förresten alla fönster och hann välta ner en orkidé i ett annat fönster innan vi ätit lunch.... Men det gick bra med den rikblommande växten.

 Sen blev det hästlastning och så bar det i väg till Vetlanda för en regional hopptävling. Veterinärbesiktning på en minut - och sedan fick Johanna börja att värma upp sin häst innan hoppryttare Ida tog över.
De är ett bra ekipage, Ida och Tindra, det blev nionde plats ( av 52 starter) i 1.10-klassen - och Tindra fick ytterligare en vit prisrosett. De gjorde också en väldigt bra insats i 1.20, rev lite förargligt och stannade på fyra fel och en plats i mitten av de 80 startande ekipagen.
En fin anläggning i Vetlanda, och en kul utflykt för lovledig lärarinna.
Sent hemma, det var nästan lördag innan jag kom i säng.

 Ett trolskt soldis följde oss på vår resa söderut, på lördagsmorgonen. Mycket vackert var det, en njutningsfull resa. Stannade till Halmstad och kollade stugan.... gräset hade vuxit en bit sedan i mitten av september.... annars var det sig likt.

 Kom ner till Malmö vid halv ett tiden och drog ganska så snabbt ut Karin och Hampus på promenad i det härliga vädret, plus 13 grader. Tog vägen förbi centralen, högskoleområdet och Västra hamnen. I närheten av den höga byggnaden så fanns en jättestor skateboardbana ... och här visade sig många skateboardungdomar på styva linan.  Häftigt! En dröm för alla skatekillar/tjejer måste det vara, att ha en sådan här arena på hemmaplan.

 Det byggdes fortfarande på många, många ställen i Västra hamnen. Skissen ovan visar att det är tänkt att bli riktigt stort och attraktivt.

 Redan nu finns det många fina platser i det område som färdigställdes kring sekel/milleniumskiftet. Så här skulle jag mycket väl kunna tänka  mig att bo.... Frågan är bara om jag skulle ha råd....

 Gick genom bostadområdena och huskropparnas passager och kom ut till Öresund, vid den s.k. Ribban/Ribersborg. Skönt att vila benen tyckte far och dotter.....

... medan jag ( som vanligt) sprang runt med kameran och fotade .... och en hel del fina kort blev det allt. På andra sidan vattnet ligger kallbadhuset, funderade på att gå dit och äta lunch, men det såg jobbigt ut att gå ett par kilometer till, när man redan varit ute länge, så i bestämde os för att äta lunch på en italiensk restaurang alldeles i närheten. Åt en pastarätt med karljohansvampsås och salami .... supergott.

 Kändes betydligt lättare att gå efter blodsockerpåfyllning och ryggvila. Tog vägen genom Slottsparken hem.

 Fortfarande mycket löv på träden, ja, i Malmö kändes vintern ganska så avlägsen.

I vanlig ordning så blev det spelkväll. Det brukar ofta vara så vi umgås med våra döttrar och deras supertrevliga sambos. Denna gång började vi med ett nyinköpt spel, Ubungo. Det gällde att lägga ett pussel så snabbt som möjligt, och när det var klart så kunde man efter vissa regler samla på sig "ädelstenar".

Casino blev det också, både byggande och krypande samt ett nytt frågespel som heter Veto. Kul det också.

Ubungo skulle passa väldigt bra att ha i skolan, klart utvecklande för den spatiala förmågan. Men så är det ju som alltid, det där med pengar.... Spel är dyrt.... och inte prioriterat.... tyvärr.....

Körde över Värnamo hem, skulle förstås ta hem katterna. Nästan exakt två timmars bilresa mellan Malmö och Hjälshammar .... helt ok.... och det blir heller ingen större omväg för oss tidsmässigt .... Nissastigen går ju inte lika fort som  Europavägen.

Blev bjudna på god fiskrätt hos Johanna och Martin innan vi fortsatte hem till Stockremma, med två katter i baksätet. Skönt att vara tillbaka här hemma efter den speedade veckan, innan mörkret fallit.

Har tagit en skrivpaus och varit med C-E på kyrkogården. Det är fint där, med alla de tända ljusen, denna gravsmyckningshelg. Men visst känner man lite ångest när man går där, man vet så lite om sin framtid. Det gäller att leva det liv man vill, så länge som man kan. Denna lovvecka har jag tagit tillvara tiden och gjort något bra av den.... rent egoistiskt sett. Jag tackar alla som varit delaktiga i den roliga veckan - Inga, Bodil, Karla, Ingela, Johanna, Martin, Karin, Hampus, Ida, Tindra, C-E.... och även de duktiga, dyrköpta tjejerna på Tandvärksta´n. 

I morrn är det vardag igen.... det känns bra det också.