Lärarlov

 -Det finns tre skäl att bli lärare, påstod man lite raljerande i tid som var. Nämligen juni, juli, augusti.
Två av de skälen är numera borta, ska man tänka sommarledighet som anledning att välja läraryrket, så är det nästan bara juli kvar. I vår kommun slutar våterminen den 20  juni och höstterminen startar igen den 7 augusti. Trettiotvå dagars ledighet, motsvarar den semester som jag som kommunanställd och fyllda 50 har.

 - Men ni har ju jullov och sportlov och påsklov, säger nå´n. Fast det blir färre och färre av allmänhet som säger något med avundsjuka, vad det gäller lärares arbetstid. Det flesta framhåller, helt ärligt, att de beundrar oss för att vi står ut. Med den stress som arbetet innefattar, med en arbetstid utan begränsning, med barn som kan vara jobbiga.... ja, det är ingen avundsjuks-sysselsättning man har längre.
Fram till för en tio-femton år sedan ansåg C-E (maken) att jag hade ett halvtidsjobb.
Idag undrar han varför inte jag kan få kompledigt eller extra lön, då jag måste jobba hela kvällarna. Och på lagstadgade lov.

 Vi har ett avtal där vi måste göra ett antal dagar. Tror att det är 194, medan eleverna ska göra 178 skoldagar per år. Vi ska alltså ha 16 kompetensutvecklingsdagar. Tycker att det är många fler, men det är  väl bara så det känns. De som lägger in ledigheter och lov, de kan säkert räkna, bara det att det tycks krympa med lov och öka med studiedagar före och efter terminsslut för varje år.
Jag förespråkar en fyrtio timmars vecka, definitivt. Jag kommer inte att förlora på det, då kan jag istället  ta ut den extra tid jag gör i ledighet.
Plus att jag kanske kan sätta stopp på jobbet fram på kvällen vissa dagar.... men det är kanske är mindre realistiskt  .... man har lärarantennerna på, vare sig man vill eller ej.

Plus det jag vill komma fram till med detta inlägg; Jag får ut alla mina semesterdagar. Vi över 50 har 32 lagstiftade semesterdagar, då vi jobbar i kommunal verksamhet. Ändå är det samma ledighet som gäller för alla, oavsett ålder.Kan inte förstå att vi har två  fackförbund som inte ser till denna ojämlikhet. Naturligtvis ska vi också ha den semestertid som vi är berättigade till - och då i förhållande till de som inte blivit så gamla än. Tycker absolut inte att de unga ska jobba mer under veckorna, de sliter redan lika hårt som vi gamle. MEN det vore ganska enkelt att få till de extra dagarna. 5-7dagars extra ledighet - med vikarie- under terminstid. Kan inte fatta att fackförbunden inte jobbar på detta.
E-twinningvännen Ole ( 60+) från Danmark, berättade att han har en extra veckas ledighet att ta ut under terminstid. Ett sätt att få lagstadgad rättvisa.


Rättigheten att få ut lagstadgad semester efter 50 är kanske inget som lockar de unga till läraryrket så där direkt, men kanske något som kan få de yngre medelålders ( framförallt män runt 40 )som hoppar av lärarbanan att tänka en gång till.
Och f.ö. så tycker jag inte längre att lärarlöner är en förhandlingsfråga, utan en rent politisk sådan. Lagstadga om ingångslöner och löneutveckling, så att en utbildad lärare har minst femtusen mer i ingångslön än  t.ex en sopkörare. Inte p.g.a statusyrke, utan p.g.a. utbildning och ansvar.

Fria fredagsfunderingar

Fredag igen. Fria funderingar från veckan som gick.

• Vad är de som gör att geografi är så populärt bland mellanstadie-elever? I och för sig, jag tycker att eleverna i min toppenklass gillar alla no och so-ämnen ( och de flesta andra ämnen också)- men geografi står i en ställning för sig.Är det för att det är något konkret - man har en hemvist som finns utsatt på en karta och som innehåller  geologiska minnesmärken samt olika slags vegetation som alla kan uppleva. Är det för att kartbilder är tydliga och spännande? 

Eleverna i Toppenklassen tycks älska detta ämne, arbetet är igång långt innan lärarn hunnit till klassrummet ! 

•  Varför blir man bara så där förskräckligt sötsugen helt plötsligt? Det drabbade mig idag när jag satt kvar efter skolan och kommenterade eleverna IUP-arbeten. ( Jag gör så denna termin, att vi använder elevens vals- tid till de utvecklingsområden som eleverna valt som sina individuella - det funkar bra)

Sötsuget bara kom, visste att det kunde finnas några minitoblerone sedan julgodistiden kvar i skrivbordslådan...hittade en ynka sådan. Inte räckte det långt, så sötsuget fortsatte ända hem. Som tur var, så fanns det lite julgodis kvar i källaren också.

• Hur kommer det sig att jag får så många superbra klasser? Har ofta tänkt; En sådan här bra klass kan jag aldrig få igen! Men de har jag fått gång efter gång! Helt fantastiska elever. Tror att det kan bero mycket på föräldrainställningen. ( Hade en gång en klass, där nästan alla föräldrar var skolkritiska - den klassen var inte så kul) Dessutom tror jag att läraruppmuntran har en del betydelse. Att man talar om hur duktiga alla är - och ibland firar duktigheten lite - med en glass eller några Tobleronebitar. Toppenklassen gör att jag njuter av jobbet. Ibland kan det bli lite galet, men det beror nästan alltid på mig och sällan på eleverna.

Använde dagens planeringstid, då toppenklassen selever hade slöjd, att lägga ut några waypoints med hjälp av gps. Gömde några små burkar och i dem ligger det enkla uppgifter att lösa. Äntligen kommer vi igång med burkletande. Tror att det finns väldigt mycket att göra med gpserna, som inte behöver var riktig geocaching. Går ju precis lika bra att hitta ett vägmärke via koordinaterna och lösa relevanta uppgifter. 

På måndag ska både elever och kollegor få testa.

Ganska många elever och lärare påbörjar sitt påsklov idag. Vi har vårt lov efter påsk. Vilket jag verkligen gillar.  En helt kravlös vecka, då påskens ev. krav är överstökade. För egen del, så har jag inga direkta påskkrav, men ändå föredrar jag efterpåsklov. "Den som spar han har".

Har gjort en enkel påskstädning sedan jag kom hem. Påskdukarna är framtagna efter det. Farmors fina vävda löpare ligger framme, det är så roligt att ha dem. Lite egna broderier finns också. Också kul att ta fram.... och var roliga att göra. Synd att det inte tycks vara så trendigt med broderade dukar längre... för det är väldigt kul att göra dem.

Marsmest

Idag har det varit mars -mest. Det sa dom iallafall i radion, när jag körde hem från frissan vid fyratiden. Då visade termometern på +18 grader. På vägen till frissan, en dryg timme tidigare, så visade den 20 grader.
Man påstod att det varit 20,8 grader som mest någonstans i Västra Götaland idag. Det är rekord, det förra rekordet var från 1903, då det var 20 grader jämt i mars. Sen kan man ju undra hur tillförlitliga de mätningarna var...

 Varmt har det varit idag, man kan inte föreställa sig att det är mars. Känns jättekonstigt att man går på blompromenad i kortärmat den 27 mars. Man får nästan nypa sig i armen.

 "Måste" ju bara gå ut med kamera och vårinkänningstentakler, när jag kom hem.
Det blommar för fullt. I år får vi hoppa över den fina lilla sången " Solen värmer snötäckt jord och snart ska vintern dö... lilla tussilago sticker upp när det blir tö" Fast å andra sidan, fyr-femmor tycker att den låten är alldeles för barnslig... och jag tycker att den är SÅ fin.
Musik är ett ganska så svårt ämne, man ska ha en reportorar som passar alla och så ska alla få tillfälle att använda olika slags instrument. Svårt när man har många elever ... önskar så att kunde få ha en klass i taget ... tio fyror och elva femmor. Vad mycket man skulle kunna göra då.....

 "Vi är blommor" ska vi ju sjunga i Schoolovision. Eleverna kan den nu, vi väntar bara på att filmare och ljudtekniker ska anmäla att de kommer. Men jag kan kanske få till en tid i morrn, då jag träffar alla på Kulturskolans årliga vårshow. Det är ingen ko på isen, men det skulle vara bra att få till inspelningen ganska snabbt efter påsk.

Tycker lite synd om alla små blommor som så vackert och så soltörstande öppnat sina kronblad på vid gavel. Även om de kan sluta dem igen och skydda sina fröanlag, så blir nog de färggranna kronbladen lite köldsvedda när det slår om och blir nordanvind igen.

Hoppas på lite nederbörd, det är så torrt i markerna. En av mina elever blev hjälte i söndags, då han upptäckte en gräsbrand, försökte släcka den, men misslyckades och i stället sprang hem och larmade brandkår. Han visade stolt upp den brandmanna-nalle som han fick i belöning för sitt rådiga ingripande. 

Tog en bild i skolan och ska lägga in den på häntkoll.se  i morrn. Där kan man också läsa elevens redogörelse för den dramatiska händelsen.

 Även vid vårt grannställe ( det är ett par kilometer dit - men det är vad som kan kallas som grannar på landet) så var det en liten gräsbrand igår. Den gården har också fastighetsbeteckningen Stockremma och igår eftermiddag så ringde man från tidningen till C-E och frågade var det brann nå´nstans. C-E fick eld i baken och skyndade sig hemåt för att kolla, men det var ingen eld vid vårt Stockremma, ej heller vid Stockremma med den stora stenmuren... utan vi det tredje Stockremma. Men där blev det inte så mycket dramatik, elden var släckt innan brandkåren var på plats..... och innan C-E hunnit dit.

 Det är inte bara synd om alla växter som först blir framstressade av värmen och solen och sedan sannolikt köldstressade av den nordan som snart ska ta över vårens väder. Tänker på alla stackars lärare som ska genomföra massor av nationella prov med sin elever. Vet inte om de överdriver, för vid tidigare nationella prov, så tycker jag att det har varit enkelt att rätta, men så ska det tydligen inte vara nu.
Sönderstressade lärare är inte bra, varken för sig själva elever för eleverna.
Vi måste värna om oss själva och våra elever så  vi måste inse att vi får ta det där med prov med ro, det blir väl väl även om inte allt är välrättat. Vi vet ju vilka barn som har god förståelse för de olika ämnena. De elevernas arbete kanske inte behöver kollas så ingående. Det kanske räcker att lägga  ner det stora arbetet på de elever som man vet har lite svårt för ämnet och försöka analysera vad de behöver hjälp med. Det är väl ändå så man ska använda de sönderstressande proven - som jag kallar för diagnoser..

 Även eleverna blir stressade. Förra året hade jag elever som grät för vissa moment, jag har hört elever som har varit oroliga flera månader innan proven. För att inte tala om föräldrar. Och jag ställer mig återigen frågan .... Vad håller vi på med i skolan? Det är en hel del som varken är stödjande eller utvecklande.... Bara knäckande.

För egen del så har jag inga nationella prov detta år. Men ändå så håller jag på att stressa mig sönder och samman ibland. Dels för att det är en stor klass där skillnaden mellan de minst utvecklade fyrorna och de mest utvecklade femmorna är enormt stor. Det är ju så när man har B-form. Man ska ju räcka till för alla, och det är stressigt.
Sen vill jag ju ge mina elever så mycket egna utmaningar/ansvar som möjligt, så på tisdagar har vi projektarbete. Ett arbete gör vi tillsammans med Skottland. Det är en stor grupp som jobbar med det. Några killar jobbar med Webbstjärnan och nyheter. En grupp har hand om bokbloggen, även den är med i Webbstjärnan. Amandas och Alvas djurblogg är gjord i svenska blogg, men är också ett bidrag till webbstjärnan. Ytterligare några tjejer jobbar med vårt e-twinningprojekt med våra nordiska grannar.Så det blir ett flängande i sextio minuter, även över till andra byggnaden, eftersom vi måste använda datorer i många olika skrymslen och rum.
Men faktiskt, det blir ganska bra resultat.....man får betänka att det handlar om elever som är 10-12 år gamla! Tycker att barn kan väldigt mycket mer om det mesta än vad tidigare elever kunnat. Sannolikt genom alla olika medier som de har tillgång till.... och livet lär bli enklare för oss alla, den dagen som eleverna har var sin dator ( eller delar en på två).

Resultatet av eftermiddagens blomkoll har härmed redovisats. Är absolut marsmest under de marsar jag upplevt.

Cache catching camt cykelcirkel

 En så fantastisk helg det blev! Som gjord för att bege sig ut på en liten geocachingrunda. Längesedan sist, tror att det var när jag besökte Inga och Värnamotrakten innan det blev vinter på riktigt, vid trettonhelgen.
C-E skaffade sig en smartphone för ett tag sedan, och nu kunde jag ladda ner c:geo till honom också.
Spännande att se om två mobil-gpser kunde vara eniga om var man skulle leta.
Det var de inte, det var en diskrepans  på mellan fem och tio meter dem emellan ... för det mesta var min gpsapp mest tillförlitlig, men inte alla gånger....

Vi började vår runda vid Björsdamm, nära Tranemo.
Platsen har en intressant historia. Vid Jälmån, mindre än hundra meter från cachegömman, fanns det i början av 1800-talet en kvarn. Mjölnare Sven hade fem barn med sin hustru och väntade sitt sjätte. Han fann sig tvungen att städsla en piga som hjälp till sin hustru. Kärlek uppstod mellan Sven och pigan Maria, och kärleken har inga gränser i vad den kan ta sig till. När det sjätte barnet var fött, så förgiftade Maria sin matmor så att denna dog en smärtsam död.
Mordet blev upptäckt och Maria halshöggs och brändes på bål 1830. Sannolikt den sista kvinnan i våra trakter vars dödsstaff genomfördes. Mannen, Sven fick bara ett par månaders fängelse, men övergav alla sina barn. De fick växa upp i fosterhem, även den lille klene pojken som vid fem veckors ålder blev av med sin mor, lyckades överleva.
Jag gillar verkligen geocaching när man får så många nya insikter.

 Uddebo var nästa anhalt. Väveriet tillverkade fina möbeltyger tills bara för något år sedan. Beklämmande att landsbygden utarmas och arbetstillfällen försvinner. Uddebo är annars ett levande samhälle, många kreativa personer i alla åldrar håller liv i det gamla brukssamhället.

 Fortsättningen på Jälmån heter Assman. Det är populär paddlingsled ... och man kan ta sig ända till Falkenberg....via Assman och Ätran och ett antal kanotlyft.

 Nästa cache hette "A stupid bed". Riktigt vitsigt. Tyvärr var den lite tråkigt placerad och visade inte det den stod för, nämligen platsen där C-Es farfarsfar kom från, Dumsäng. Vi åkte iallafall uppför de långa liderna upp mot den lilla byn, och tror att vi såg den gamla gården där den vida berömde Janne i Moghult växte upp.
Janne gifte sig med Josefina i Moghult och blev känd för sitt affärsmannaskap  - samt sin dåliga klädsel. Janne i Moghult har sin alldeles egen cache här i byn.

 Strömfors bruk var nästa anhalt i cacherundan. Här har man ju också åkt förbi en massa gånger och noterat de stora bygganderna och vattenfallet, men aldrig stannat till.
Nu blev det tillfälle att lära känna bruksområdet lite närmre.
Ägaren till bruket, Nylander, byggde direktörsvillan 1896. Där kunde han gå ut på balkongen och se ut över sina egendomar, ett kraftverk, ett gjuteri coh ett snickeri. Som mest fanns här 55 personer anställda.
Numera ägs den stora villan av en tysk familj.

 Kraftverket är fortfarande i bruk, och producerar lokal energi.

 Även Strömsfors har varit en stor och levande ort utmed Assman. Det har bl.a. funnits ett hotell här. Strömsfors kapell är också ett känt landmärke.

 Hade lagt in något som hette "With love from Denmark" i mobil-gpsminnet. Det blev dagens träningspass, det var en ganska ordentlig skogsbacke man skulle ta sig uppför.
Grodan tyckte också att det var ett fantastisk väder och var ute och solade sig lite försiktigt.
Pussade inte på den, jag är för gammal för att få mig en prins.... jag får nöja mig med den gamle vanlige prinsen...han duger gott! Speciellt när han gärna åker med på cacherunda :))

 Åkte över Ambjörnarp hem, där har jag redan hittat de cacher som finns.... men här, alldeles utanför Tranemo, så fanns det en ny.... en cache som ville visa på detta häftiga troll. Som jag tidigare aldrig lagt ärke till, trots att det händer att man passerar nån gång emellanåt.
Sju lättfunna cacher blev det... i dag var det nästan för lätt.
En lagom runda .....och flera nya vyer.

Efter lunch bestämde jag mig för att testa rygg + cykel på den ganska kuperade, dryga milen långa rundan Remmabo, Spolabo, Amnabo, Gumpebo. Funkade riktigt bra ... är tillbaka som det kändes i ryggen för fem-tio år sedan. Det känns, men det går bra att återställa genom att gå uppför någon backe här och där. Förbi den ena spinningledarens hus kunde jag inte med att gå, nej, där trampade jag på i den långa sega backen så att jag kände mer mjölksyra än jag någonsin känner på spinningpassen. Det kostar på att trampa upp hundra kilo tant i en lång backe. Utsikten på toppen av Spolabobacken är den bästa i trakten.  Kunde konstatera att snön ligger kvar på Isaberg....

Funderade på det här med urbaniseringen under det att jag trampade förbi bronsåldersröset vid Gumpebo. Numera synlig efter avverkning av alla skymmande träd. Det är inte klokt med alla nedläggningar som sker, såväl privat som kommunalt. Folkvalda politiker och kapitalmakthavare ser till att samhälle efter samhälle blir utarmat.....Är våra nu levande småsamhällen på väg att gå samma öde till mötes som Uddebo och Strömsfors... det blir mest en massa tomma byggnader/hus kvar?

Funderade på om man skulle bilda ett landsbygdsparti. För det är ju ingen av de partier som ev. säger sig värna om landsbygden som visar sig göra det, iallafall inte när det är mitt emellan två val.....  Men å andra sidan...snart finns det ju inga landsbygdsbor kvar.... vem ska då stödja ett sånt parti?

En fantastisk helg blev det iallafall ... helt och hållet tillbringat ute på riktiga landet!

Energiexplosion

Otroligt vad synliga och värmande solexplosioner kan sätta fart på en halvgammal tant. 

Man bara vill göra saker ... sån´t som man kan göra utomhus..... ja, inomhus också förresten. Nästan otäckt vilken energiexplosion som vår energikälla kan ställa till med.

 Nu är alla rabatterna åtgärdade. Det gamla vissnade är borta, och på många ställen sticker det nya, fråscha gröna upp.

 Har städat det värsta inomhus också.... och bakade t.o.m en kaka till kaffet. Ett förmiddagskaffe som avnjöts i trädgårdsmöbeln på altanen. Det var förresten inte bara halvgammal tant som fick energikick, det samma drabbade lika halvgammal gubbe.
Trädgårdsmöblerna blev ihopskruvade, fruktträden blev av med de längsta skotten...

 ... och småfåglarna fick sina bostäder utbytta eller städade.
För egen del så tog jag mig an silver, koppar och mässingsföremål - satt i den nyihopskruvade altanstolen och putsade för fullt.
Medan jag satt där och putsade upp present efter present till forna generationer - som vi fått ärva - tänkte jag på att vi aldrig ger varann prylar i present längre. För det är det ju ingen som vill ha.

Här satt jag och putsade på en silverservis som C-Es farföräldrar fått i bröllposgåva, en brännvinstunna med två snapsglas som C-Es farfarsfar fick i sjuttioårspresent år 1930, ett cigarettetui som C-Es pappa fick när han fyllde 40 år 1963...en mässingskruka som min far gav till min mor i julklapp en gång, en mässingskanna som jag fick i frökenpresent 1994.
Till vilken nytta gav man allt detta? funderade jag över. Och hittade ganska snart svaret ... För att man ska minnas tillbaka.

 Putsade på mässingskannan och kom ihåg att den tillverkades av en man i Dalstorp. Han var en person som var alltiallo till Dalstorpsrevyn, under de år som den fanns ... och jag var del av den. Kom att tänka på den roliga revytiden.... och kom och tänka på min kollega som fixat kannan i frökenpresent när jag hade hennes dotter i min klass.
Det var en tjej som var en klar ledartyp och jag slog vad om att hon skulle bli lärare. För bättre förutsättningar till det yrket kunde inte finnas. Slog vad om 100 kr om att hon skulle vara/vara på väg att bli lärare tio år efter att hon lämnat sexan.
Jag lämnade över den hundralappen tio år senare. Hon har i dag en ledarposition i näringslivet. Hon var för bra för att bli lärare .... vem vill satsa på det yrket idag, det är ett av de mest krävande yrken som finns ( det finns det forskning på), samtidigt som man inte tycks var betrodd av de högre arbetsgivarna samt att det är riktigt uselt betalt i förhållande till utbildning och ansvar. En sopåkare har högre ingångslön... vem vill bli lärare då.... för mig är sopåkare en lågstatusyrke .... och lönemässigt/ tilltromässigt ligger ju läraryrket på samma nivå. Beklämmande!

Så även om grej-presenter inte tycks ha så stort värde just vid gåvotillfället, så har de/får de ett stort affektionsvärde. 

Ett hus med nyputsade metallprylar, det ser rent och fräscht ut. Katthåren i hörnen syns inte i metallernas strålglans. 

Vet inte om det är positivt eller negativt......

 Efter städning, kakbak, tvätt, trädgårdsjobb, putsning, cykeluttagande .... ja, det var en riktig energiexplosion ... så var det läge för en promenad. Gick genom skogen och kom ut vid Karlas åkrar. Träffade på tranparet som brukar komma tillbaka år efter år. Gick mot den lilla hagen, och där var det alldeles blått av sippor. Det t.o.m doftade blåsippa ... och vår.

Längs stenmuren hittade jag vårens första vitsippor. Det fanns vitsippor på flera ställen, där solen gassade på. Måste väl vara rekord, vitsippor den 24 mars!
Har inte tänkt skola alls idag. Eller bara lite, lite ..... Kom på hur jag ska få till elevernas bekantskap med hur ( den halvdåliga - "felinköpta")  gpsen funkar. Hade tänkt åka ner till skolan och lägga ut tre olika waypoints i närheten av skolområdet  i morrn.... men jag får bara inte ihop någon tid då vi kan leta upp gömman..... och då är det ju meningslöst. Tjugoen elever med tre gpser... det funkar inte.... måste ha varje klass för sig.
Det kan jag ha nästa vecka.... så det får vänta tills nästa helg och gömma tre burkar med uppdrag i...
Kanske kan det bli vårpremiär för eget cacheletande i morrn. ... Ska kolla om det finns några gömmor i närheten .....Energin lär sannolikt finns kvar i morrn också, och då är det bra att ha något at kanalisera den på.

För framtida flukt

 Det bästa med att skriva blogg, förutom att man får ur sig sina tankar och frustrationer, är att man kan kolla tillbaka under de dryga tre år som bloggandet varit  vardag och se vad man gjort, tänkt  - samt hur vädret varit.
Ha, det kan inte de ensidiga ämnesbloggarna... de som är så förtvivlat tråkiga och bara skriver om sitt begränsade inrutade ämne....
Så fick jag till det också :)

Idag, nde 23 mars har det varit 18 grader varmt på eftermiddagen, strålande sol och vindstilla.
Vårjacka och vårskor på till skolan, och hemma igen ombyte till kortärmat och vadlångt.
Helt underbart vårväder alltså.

 Kände att jag bara "måste" göra nå´t i trädgården. Finns ju inte mycket man kan göra än, men fann att det skulle bli bra mycket snyggare i rabatterna om jag rensade bort gamla blad, stjälkar, löv och annat förvissnat. Två skottkärror fulla blev det, trots att jag klippte ner det värsta i höstas.
Orkade mycket, men inte riktigt allt.. har en rabatt sparad tills i morgon.
Återigen förvånas jag över att man har mer uthållighet och ork vid 58 än vid 38.... Iallafall är det så med mig, både vad det gäller städning och trädgårdsarbete....

Fransson ( katten alltså) fick syn på de nya kattmynteskotten och förlustade sig bland dem en lång stund, tills han ramlade platt och låg stilla en lång stund, i sitt drogrus....

Lite upp och nervända världen i mina ögon, även denna dag. Läste på FB, Overview lärare, om att man på någon skola ville filma gympalektionerna för att kunna bedöma. Detsamma har jag hört en musiklärare prata om. Snälla:
1. Använd tiden till att planera lustfyllda, lagom utmanande och utvecklande lektioner istället.
2. Underkänn aldrig någon i något estetiskt ämne/ övningsämne om eleven i fråga gör så gott man kan. Alla övningsämnen ska vara vägen till/ ge möjlighet att hitta sig själv och hur man kan använda ämnet till egen utveckling, glädje, välbefinnande, kreativitet.

Ha en härlig vårhelg alla, njut av vädret .... det lär väl komma "bakslag" ...men det tar vi då!
För egen del ska jag gå och kolla hur långt blåsipporna kommit i Karlas hage!

Berörande bedömning

- Har du inte fått mycket mer att göra nu, när du ska bedöma allt vi gör? undrade eleven.
Jag kunde inte förneka detta. Tackade dessutom för omtanken.

- Jag är så dålig, jag är sämst på allt, sa en annan elev under det att den brast ut i gråt. 

Vi tröstade, både jag och kamraterna och räknade upp alla saker som eleven var bra på - ,och detta helt sanningsenligt.

- Jag är så trött på prov och bedömningar, hulkade eleven, det tar all min energi. Det är inte roligt att leva längre........

-Idag ska en av klasserna ha matteprov, sa jag vid skollunchbordet.
- Ska vi ha det också? undrade eleven ur den andra klassen.
- Jo, så småningom, svarade jag.
- Du gör mig nervös, Anna-Lena, sa eleven.
- Men det är väl inte så farligt, försökte jag övertyga. Jag ska ju bara kolla om ni kan det vi jobbat med i matten.
- Men du ska bedöma också, och det är så otäckt. Tänk om jag får rött. Då blir mamma och pappa ledsna på mej.

 - Jag tycker att betyg är jättebra, påstod ytterligare en elev. Då får man veta hur man ligger till.
- Det tror jag du vet utan betyg, svarade jag den duktiga lärjungen,

Bedömning berör, bedömning förstör..... även om en viss mått av bedömning kanske kan behövas.
I de mest grundläggande ämnena, de ämnen som man måste ha för att helt enkelt klara sig bra i en framtid som vi inte vet så mycket om. Men läsa det behöver man kunna, man behöver också kunna uttrycka sig, man behöver kunna använda matematiken som finns överallt i vardagen och man behöver kunna uttrycka sig hjälpligt på engelska, och gärna ytterligare på något främmande språk. Dessutom behöver man kunna en del om hållbar utveckling.

Resten av ämnen ska följa ett centralt innehåll, syftet med dem ska vara att väcka intresse för naturvetenskap, samhällsfrågor och skapande ämnen. Ett intresse som är  mycket lättare att väcka om man inte samtidigt behöver bedöma det intresse som man väckt... Alla dessa ämnen ska ta stor plats ... och vara lustfyllda, lockande, intresseväckande, till del också intressestyrda.

Bedömning behöver vi egentligen bara ha i de grundläggande ämnena, upp till den gräns att man har utvecklat efterfrågade förmågor. För att komma dit kan man behöva mycket hjälp och stöd. Och det ska man få. Därefter kan även dessa ämnen ges egentakts/intresse-utveckling.

Jag anser att såväl likriktningen som bedömningen i dagens skola är skadlig för en del elever. Inte för dem som vi normalt ser som ambitiösa barn, som skolan passar för. Utan  för dem som har lite senare utveckling, dem som har specialintressen och för de mest kreativa eleverna.

Tänker ofta på hur man jobbar mycket med en del elever, berömmer dem för små framsteg och får lysande ögon och sen vill eleven gärna jobba vidare och  gör ytterligare små framsteg. Kampen är hård, men ögonen fortsätter att lysa för de får lyskraft av den positiva responsen. När betyget sen kommer så räckte ändå inte den outtröttliga kampen, det blir F. Ögonen slocknar.
Hur kan vi göra så mot våra BARN?
I skollagen står det att vi ska ge de barn som har en långsammare utvecklingstakt, så mycket hjälp och stöd att de lyckas i skolan. Ett F i betyg är varken till hjälp eller stöd. Det ska inte finnas några betyg alls, för dessa barn.

Släppte bedömningstänket idag - matteprovet var en diagnos på två kapitel i  matteboken. Till min glädje så visade den att vi alla kunde gå vidare med nya matteutmaningar. Sådana prov behövs ju. Jag bedömer bara utifrån det vi jobbat med och om alla förstått.

Efter morgonens tystläsning ( nej, den kan jag inte heller bedöma - fast jag kan förstås se om barnen förstått vad de läser när de skriver om sina böcker på bokklokt.se.) så fick fyrorna "dra lott" om var sin femma. Tillsammans fick de sedan, utifrån en rubrik utklippt från en dagstidning,  göra en "mediaframställning" passande till rubriken. Man kunde göra sin redovisning som ett TV-program, ett radioprogram eller ett tidningsreportage.

- Kom och titta om det är tillräckligt bra, det vi gör! Det var flera elever som ville bli bedömda före framträdandet.
-Idag är det ingen bedömning, svarde jag- Idag är allt rätt, bara man har något att visa.
Naturligtvis blev det ett antal (åtta) helt olika redovisningar. Alla var värda den applåd som eleverna så frikostigt alltid ger varann.
Efter alla framträdandena frågade jag eleverna vad de just sysslat med/ utvecklat för förmåga. Hade t.o.m läroplanen framme för att läsa innantill vad det stod om den synnerligen viktiga förmågan, som är ett måste för att utveckling ska ske. Kreativitet!

Får tacka teknikspanare och kloka elever som fått mig på banan igen. Det är kreativiteten som är nummer ett.  Det gäller att utveckla den hos alla. Utan att för den skull skada någons självkänsla genom att bedöma på ett icke utvecklande sätt.

Formativ bedömning är bra, superbra... den ska vi ha, i positiv anda .... i alla ämnen. Men den summativa, den kan vi klara oss utan.... åtminstone vi som jobbar med barn i mellanstadieåldern. Sannolikt även senare... jag tror att alla vet vad de kan, och det är ok att inte kunna allt om man inte blir negativt bedömd utifrån detta. För det är ju så att alla är bra på mycket, även om det kanske inte står upp mot alla hundratals kunskapskriterier som står i gällande skolbibel.

Tekniktänkstillgång

Teknikspanarna startade 2004 som en  länk till skolan, med målgrupp åk 4-6, från Teknikföretagen i Sverige.
Bara några år efter starten, så var man på besök i Dalstorp och lät eleverna pröva på att konstruera en liten modell av en dammsugare. Det var på den "gamla goda tiden", när vi åkte till den utmärkta hemkunskapslókalen i Dalstorp  för att ha såväl teoretisk som praktisk undervisning i det ämnet, och när sexorna hade språkval i samma skola. Min första egna klass i Grimsås var med på teknikspanarlektionen i Dp, och det var bara SÅ bra.
Lite senare var jag och en kollega i Borås på en kurs från Teknikspanarna - det var förresten en filminspelning samtidigt - man hade en filmare som var framme med stora kameran så fort man sa något/testade något. Efter en stund så brydde man sig inte ... även det var en intressant upplevelse.
Har använt i princip allt material från Teknikspanarna- det är enkelt och funkar med barnen, utan att man måste dra fram en massa saker....tekniska grejer som man inte alltid förstår i på för egen del.

Det har inte kommit ut något nytt material sedan 2010, så när jag fick inbjudan om en möjlighet att besöka en ny Teknikspanargenomgång - bl.a. för att få efterlängtat nytt material- så tog jag förstås vara på den möjligheten.
Tjejerna från Teknikspanarna hade kommit till Gnosjö, på sin turné genom landet. Trodde förstås att det skulle vara MÅNGA lärare på plats ... men så var det inte .... det var nio 4-6-lärare från Gnosjö kommun... och så utbölingen ... jag.

Så synd att inte fler tar tillfället i akt och tar del av det utmärkta materialet. Helt utarbetat efter Lgr 11.

En intressant stund .... och trots att jag inte har kompetensen.... så tror jag att jag vill ha teknik nästa läsår. Speciellt som jag just fick veta - via meddelande på FB - att bästa teknikämnesdelarkollegan inte får komma tillbaka till vår skola. Väntar på telefonsamtal från henne, så jag får veta mera.....

Vi fick pröva på lite lektioner ur nya materialet och vi fick kolla på de uppgifter som de båda tjejerna jobbar med eleverna med, under det att de besöker vissa skolor... förstod inte riktigt hur de var utvalda. Skolorna hade fått göra en ansökan, men jag tror att det bara var vissa utvalda kommuner som kunnat göra denna ansökan om besök med teknik av teknikspanare. Hade jag sett möjligheten, så hade jag ju sökt....

Tekniken finns ju hela tiden runt omkring oss - och tänker man på utvecklingen.... ja, då blir man bara så fascinerad.

Intressant fråga? Vad är det vi utbildar våra barn för..... och är verkligen den nya läroplanen - och dess bedömningstänk - ett hjälpmedel för denna utbildning????

Som jag så många gånger framhävt .... det handlar så mycket om nytänk, kreativitet, samtänk..... sån´t som jag knappast alls gjort sedan den nya läroplanen stressat mig in i ett absurt bedömartänk. 

Får försöka återta lite av det gamla sättet att jobba med barnen på....

Vem kunde tro något sådant ... för bara ett par år sedan!

Tjejerna hade ytterligare en bild. Där kunde man se jordens största befolkningar.

Först kom Kina, sedan Indien och på tredje plats kommer Facebookland.  Vilka möjligheter man har i det landet, där alla är sammanlänkade.

Rekommenderar alla att ta del av de möjligheter som ges från olika håll, det är så bra med nya tankebanor... eller nygamla.... Plus att det var kul att träffa helt okända kollegor från en grannkommun som vi aldrig har någon kontakt med.

Som dessutom har NTA-lådor ...... varför ska det vara så svårt att få in det tänket bland de som har inflytande hos oss?

Kängurutestet har alla i 4-5 som velat, fått möjlighet att göra idag. Det är också en tillgång - från universitetet i Göteborg - som de flesta på skolan tagit fasta på att göra. En del elever tycker att det är så roligt och så utmanande. Väldigt skiftande resultat .... det finns några riktigt bra mattebegåvningar i klassen, det är tydligt. Gäller att hålla deras intresse levande... och utveckla deras förmågor.  Kan vara lättare sagt än gjort!

Möjligheter har vi många i vår skola, otroligt. Det gäller bara att våga/orka fånga dem.  De allra flesta ligger helt inom läroplanens ram... det är bra, riktigt bra. Och det allra mesta tilltalar eleverna, utmanar och utvecklar dem....... och oss. De är också bra!

Födelsedagsfirat

Igår var det en riktigt rolig "mammadag"/"föräldradag". Var i Malmö och firade Karin som blir 30 (! Inte klokt vad tiden går!) på tisdag. Hämtade upp Johanna i Hjälshammar, och körde sedan på bästa vägarna mot  Sveriges tredje stad  ... E4-E6, snabbkört vid bra väglag.
Vi har inte träffat Karin sedan i julas, och lika länge sedan är det som systrarna träffades.

 Tulpanbuketten köpte vi samma hus som Karin och Hampus bor i, på Oasen. En blomsteraffär utöver det vanliga, med MÄNGDER av billiga växter. Det blev lite krukväxter inköpta hem också, till både Småland och Västergötland.

 Hade beställt bord för sen lunch på Mrs Brown. Vandrade genom centrala delarna av staden för att komma dit, och insåg att Malmö är en stad som är polisinvaderad. Vilket förstås behövs efter allt som har hänt.... det är väl bara det att det inte hänt något i de allra mest centrala delarna av stan... men man kan ju aldrig gå säker .... förhoppningsvis ska det kännas säkrare när man ser poliser patrullera.
Passade dessutom på att köpa några vårlika skjortor på Åhléns. Gillar deras klädutbud av modell större... brukar alltid finnas något av intresse där.

 Mrs Brown visade sig vara en mysig liten restaurang, och Hampus pasade på att ta en mamma och födelsdagsfirardotterbild.

 C-Es kusin Bengt bor i Malmö. Karin och Johanna har träffat honom och hans döttrar en hel del under den tid de bott i Malmö/Lund. Vi ville gärna ha med honom på födelsedagslunchen också.

 Bengt är den mest sociala människa  som finns, en glad levnadskonstnär som glatt  berättar om otroliga episoder som har hänt i hans liv, sen vi sågs sist. Plats för många skratt blev det. Tyvärr var inte hans båda döttrar med, de är jättemysiga töser. När man är i tonåren, så har man annat för sig än att äta släktlunch :)

Torskrygg på rotfruktsbädd blev det till lunch. Mrs Brown är en ekologisk restaurang som serverar en fisk och en kötträtt dagligen. Supergott... kändes riktigt nyttigt... och var dessutom prisvärt....

 Efter några timmars i Bengts trevliga sällskap gick vi tillbaka hem till Karin och Hampus. Födelsedagsfikat bestod av tartaletter, inköpta i konditoriet på "hörnan". Snacka om att ha allt nära när man bor centralt i storstan.

 Svårt att välja, men jag bestämde mig till sist för jordgubbstartaletten. Jordgubbarna smakade svensk sommar.

 Lite spel hann vi också innan hemresan, denna gång blev det GENI. C-E vann den jämna matchen.

Avslutade dagen på Falafel nr 1 med falafelmåltid för ungdomarna och kycklingkebab för mig och C-E. En fräsch god rulle för 40 kr.... Malmö är den bästa matstaden, alla kategorier.

Sa hej då - och lite mindre än tre timmar senare  var vi hemma. Det tar inte mer än knappa halvtimmen längre tid att köra över Värnamo, än att åka närmsta vägen över Halmstad.

En riktigt rolig dag.... Tack Karin, Hampus, Johanna och Bengt för att de gamla föräldrarna fick vara med om ett kul födelsedagsfirande. Och ha en bra födelsedagstisdag KARIN!
Längtar redan till nästa besök hos er!