Påskpremiär

 En solig påskdag.
Det var inte alls svårt att locka med C-E ut på en påskpremiärtur för att leta geocacher.
Tänkte passa på att se lite nya vyer.
Lade in gömmor längs vägen Hillerstorp- Skillingaryd- Vaggeryd i gpsen.
Vi har gjort många turer längs väg 151 under de senaste sex åren, men aldrig svängt av på 152 i rondellen i Hillerstorp.
Nu fick det bli så.
I Skillingaryd och Vaggeryd bara dräller det av geocachegömmor.
Nästan så att man känner att det blir för bra, man vet inte vad man ska välja.
Här gjorde vi första stoppet, vid ett ödehus precis utmed vägen, ca en mil från Skillingaryd.

 Har nog hört någon gång att Skillingaryd är en militärort av rang.
Ett gammalt välbevarat soldattorp, flyttat från Kalmar län via Eksjö, fanns i militärområdets ytterkant mot länsvägen.
C-E körde sedan genom den stora militäranläggningen. Den imponerade på mig. Såg att det fanns fler cacher inom området, då jag skulle logga dagens hittade. Får återvända.

 "Formgivare" kallades denna gömma. Hade förväntat mig ett arkitektoniskt mästerverk skapat av människohand, men hittade denna naturliga och enastående skapelse.

Promenerade  en bit genom Skillingaryds centrum , fann bl.a. en gammal väl bibehållen telefonkiosk på torget, en levande järnvägsstation med "krösatågsstopp" och denna vackra skulptur i dess närhet. Tyvärr hittade vi inte cachen som skulle var gömd alldeles i närheten.
En av tre ej hittade cacher som aktivt vi sökte...
I övrigt fanns det säkert hundra inte hittade cacher i området som vi inte kollade efter alls....

 I Vaggeryd var det riktigt tätt mellan gömmorna.
Hittade flera kreativa gömmor... och ett antal vanliga petrörs- eller filmburksgömmor.
Den här råttan till exempel, gömd under en bro, med bara den rosa svansen utstickade en liten bit. Jag var glad att den bara var av plast.... om den varit levande hade jag skrikande rusat därifrån.
Hundar, hästar, ormar... de skrämmer mig inte .... jag har respekt för dem, men är inte rädd för dem... men möss och råttor, de skrämmer mig vanvettigt!

Två kyrkor ligger nära varann i Vaggeryd.
Betelkyrkan ser ut som en kyrka.
Dess cachegömma hittade vi  inte.

Svenska kyrkan liknar mest en lagerbyggnad.
Är väldigt nyfiken på hur det ser ut inne i kyrkan.
Cachen hittade vi ganska så snabbt.

Mitt i centrum har vi kommit till (järn)vägs ände.
Nostalgi att se gamla järnvägsväxlar och semaforer.
Stugan som hade gett namn åt cachen var gul... men inte så intressant.

Efter en liten promenad genom centrum och efter att ha funnit ännu en cache hade C-E fått nog.
Det är jättekul att ha en make som vill åka med och leta burkar, men det är inte alls så kul när han blir trött och tjurig ( hans egna ord) och hungrig och vill återvända hem.
Jag hade ju åtminstone tänkt mig att kolla gömmorna vid fabriken som gör väldens godaste korv och vid travbanan ... men så blev det inte.
Däremot blev det god raggmunk med stekt fläsk på värdshuset utmed E4 vid Skillingaryd.

En sista cache lyckades jag locka med C-E till, nu när han fått mat i magen.

Denna vackra skulptur, Berså, i Hillerstorp blev dagens sista och finaste gömma.

Sexton hittade burkar, det får man väl vara nöjd med på påskpremiären.

Funderar på att ta en dag till i Vaggeryd i veckan, ev. fråga om de geocachande ungdomarna i Grimsås vill följa med.....

Eller också åker jag ensam, och bestämmer alldeles själv när jag vill åka hem.

Tog en promenad till Krokakullen ( kom på ett bättre namn under det jag gick de ca 3 km tor- Hook´s Hill ... eller Hill of the Hook) och tog detta foto.
Visar på årets vår.
Den tycks vara infrusen och inspärrad med både taggtråd och bommar....

Årets kortaste dag går mot veckans bästa ( enda bra) TV-kväll. Mästarnas mästare, Brottet, och The Bible.
En hel vecka ledigt är det kvar..... skönt det, så att man får vänja sig långsamt vid de de tidiga morgnarna.

Någon/ några fler geocachingrundor blir det också... premiären gav mersmak.

Sjåpiga sextioåringar

 Jaktlaget i byn har i ett antal år haft en tradition, en långfredagspromenad, där man besöker gamla torpgrunder eller platser som på något sätt har en berättelse eller är mytomspunna.
Trots att ingen jägare någonsin funnits i vår familj, så hängde vi på de första åren, jag och C-E.
Första gången vi gick med, så vad det en massa män och så var det jag och C-Es syster.
Det spöregnade, vi gick genom mossar och skogar, det var jobbigt, det var kul, det var lärorikt... ja, lite lagom äventyr, tyckte jag.
Året därpå hade ytterligare några damer hängt på vandringen som fortfarande gick på stigar, skogsvägar och ibland genom skogen.

Året därefter hade något hänt. Då hade det blivit en familjegrej.
Det var kärror och barnvagnar med, äventyret var borta ... och det kändes inte alls lika kul längre.
Tilläggas ska att jag är ganska så asocial, allergisk mot "trevliga" familjesammankomster, då alla generationer ska få plats.Promenader blir ju ganska begränsade om de ska passa alla....

Nu har det gått många år och man har fortsatt sin familjära långfredagstradition.
När vi åt frukost vandrade ett ordentligt gäng bestående av ungar, hundar och människor i alla åldrar upp till ca 65 år ålder, förbi vårt hus. Det var säkert ett fyrtiotal personer sammanlagt.
Konstaterade att många tycker att det är roligt med traditionen.
Åkte och handlade i Tranemo, fikade hemma och bestämde oss sedan för att gå en egen promenad, C-E och jag.
Han ville gå på grusvägen, sa han, för han hade bara tagit på sig lågskor.
När vi kom fram till Moghult föreslog jag att vi skulle kolla om kör- och skogsvägen runt Mods var ok att gå, men han ville inte... det fanns ju risk för att få snö i skorna. I stället blev det det sedvanliga promenaden med vändplats högst upp på Krokakullen.

Då vi var på väg nedför backarna, såg vi att den cyklande förtruppen till fredagsvandrarna, bestående av tre pojkar i tidig skolålder, uppenbarade sig på moghultsvägen.
Jag insåg att hela hopen av människor snart skulle komma, och att vi skulle möta dem.
Det låter inte klokt, men sådant ger mig ångest.
- Vart ska vi ta vägen för att slippa möta alla? undrade jag.
- Tror du att det går att ta sig genom snön till Mods, svarade C-E.
Utan att invänta svar, tog han sig tvärs över vägen och in på körvägen som leder mot skogen och efter det mot den öppna terrängen vid det forna soldattorpet.
Vi hann gå en bit på körvägen innan människohopen kom. Några vinkade på långt håll.
De undrade säkert vad vi höll på med.....

Det var en hel del snö i backarna upp till Mods.
Riktigt nyttig träning blev det för sjåpiga sextioåringar. Och vår promenad utökades från tänkta tre kilometer till ca 5.

Visst är det tokigt att två människor, som levt i sextio år, den ene har chefsjobb, den andra har mött elever och dess föräldrar dagligen i trettiosju år, ska var så sjåpiga.

Jag avskyr som sagt stora människohopar. C-E klarar det bättre, men känner sig inte riktigt bekväm, han heller.

Vad beror sådant på?
Speciellt som jag verkligen tycker att det är superroligt att träffa nya människor, fast bara någon/några stycken åt gången.
Skulle gärna vilja förstå....

Michael, som är en Schoolovisions förgrundsfigur, har föreslagit att alla som deltar/deltagit i projektet ska träffas i Prag i början av augusti. Jättekul tyckte jag, och tänkte mig en resa på egen hand.
Nu är de flesta Schoolovisionlärarna betydligt yngre än jag och har uppväxande barn.
Träffen var tänkt som en familjegrej, visade det sig.
Jag blev riktigt besviken, för anhopningen av människor i olika åldrar, gör att jag/vi inte kommer att delta i eventet.
Har inte meddelat detta än... för jag vet inte hur min ärlighet tas emot... kan man skriva " I don´t like family events" ?eller ska man ljuga lite och säga att man har något annat inbokat.

Eller är det kanske så att sjåpig sextioåring behöver professionell hjälp?

Påsk på

Ja, ungefär så känns det.
Nu sätter vi på påsken.
Den kom så tidigt i år, det är fortfarande vinter, så påsksuget har inte alls infunnit sig.
Nu är den största delen av "Stilla veckan" passerad, så det är bara att hänga på.
Påskstädade och påskpyntade kring förra helgen... tio - femton tuppar/kycklingar/påskgummor är snart framställda.
Funderade på om jag skulle bry mig om att ta in något ris i år, bestämde mig för att gå bakom huset och hämta lite i eftermiddag.
Blir gravt nostalgisk när jag letar upp påskrispyntet, det består till hälften av döttrarnas påskpynt från skoltiden.
Oj, vad länge sedan det är, oj, vad man är gammal, oj, vad man önskar att man kunde få tillbaka lite av den tiden bara för någon dag.....
Katterna blev lyriska av de nya "leksakerna".
Lyriskheten lägger sig förhoppningsvis på någon dag.

Igår kom påskharen på besök.
Mina stora elever tyckte att 2ans lärare är en supercool tjej.
De uppskattade verkligen att påskharen kom och bjöd på sig själv i dubbel bemärkelse.
Vi fick alla en lite söt chokladhare, inlindad i pastellfärgat papper.
Någon elev stoppade godbiten i munnen direkt, några höll sig länge.
Jag åt min idag!
Snacka om "karaktär" !

Idag har alla våra skolbarn haft en lite "roligare" dag.
Min pysselkunniga kollega hjälpte våra stora elever att göra fina påskkäringar.
Kjolen ska klippas upp och kvasten ska på plats, så är det resklart.
Jag använde mina förmågor på bästa sätt, fixade till tipspromenad med påskfrågor och en stunds påsksjungande.
En annan kollega fixade fram en bra film och så bakade hon rulltårta och fixade påskbakelser till barnen.
Ett bra samarbete mellan såväl elever som lärare i åk 4-6.
Tror att att alla tycker att det var en rolig dag, så här innan på påsken går på.
Förra året hade vi samling i kyrkan vid påsktid, idag blev det bara en glad påskpsalm för att visa på vad påsken egentligen handlar om.
Och så lite påskhändelser på tipspromenaden.

Många har en massa inplanerat under påsklovet.
Man åker till fjällen eller på annan semesterresa.
Man träffar vänner och släktingar.
Vi har ingenting inplanerat, mer än att vi ska träffa C-Es syster och hennes make när det passar dem, en kväll i påsk. Äta lite påskmat och spela spel.
Tycker lite synd om mig som varken får hem "barnen" eller ska åka bort....
Men då får jag tänka på att vi faktiskt träffade "barnen" i helgen, och att vi var på semesterresa på sportlovet.
Och vänner..... ja, det är kanske jag som bränt de broarna.... eller också är det en tidens trend att alla "har sitt".

GLAD PÅSK ALLA!

Skymtade sommarens smil

Tänkte nog att det skulle vara vår i Malmö, då när vi bokade Olterman/Larssons hotell och biljetter till "Sommarnattens leende" för två månader sedan.
Det var tänkt som en födelsedagspresent till svägerska Anki, och så blev det också.

En kul helgtripp.... och även om det var kallt i luften, så kunde man allt skymta lite av sommarens sköna smile. :) Iallafall stundtals.
Efter lite fika på Bagersgatan, så bjöds vi på lunch på Vapiano.
C-E och jag åt pasta, medan de "unga",  de som var födda på 60, 70 och 80 tal beställde pizza.
Häftigt att få en uppringning på den röd-svarta brickan när maten är klar att avhämtas.

På Stortorget visade man nedräkning till ESC, den 18 maj.
Skulle kunna tänka mig att se den svenska finalen live, men inte den europeiska. Den är lagom gratisunderhållnong på SVT, absolut inte värd flera tusen i biljettpris.

På Lilla torg smilade solen riktigt gott emot oss.
Det var mycket folk på uteserveringarna i solväggen, medan  den motsatta sidan av torget inte alls var eftersökt av eftermiddagsfikande folk.

En riktigt god cappuccino passade bra efter maten.
Vi satt en bra stund och njöt av värmande sol, innan vandrade vidare mot Malmö Opera.

 I skuggan var det kallt, riktigt kallt,
Tror inte att denna isstaty, vid Gustav Adolfs torg, var en planerad installation.

Vintergäcken hade kommit upp under hängpilen utanför teatern.
Blev glad av att se de glada gula blommorna.
De såg dock synnerligen frusna ut, och längtade med all sannolikhet efter dygnet runt- plusgrader.

Att fotografera är ju inte tillåtet på våra teatrar.
Passade dock att fota utan blixt före föreställningen.
Karin och Hampus har upptäckt papparazzin på balkongen. :)

"Sommarnattens leende" bygger på Bergmansfilmen med samma titel,  från 1959.
Hade verkligen köpt grisen i säcken, då jag inte visste vad pjäsen handlade om.
Den skulle ju kunna vara tung och ångestladdad, med tanke på upphovsmannen.

Vi blev positivt överraskade.
Det var en lättsam musikal, man fick skratta ibland, man vi njuta av fin musik ... och slutet blev lyckligt.
Alla var nöjda, då vi promenerade tillbaka till Bagersgatan, genom ett tämligen "Earth  hour"-nedsläckt Malmö.

Hampus hade köpt ett nytt spel.
"Besserwisser"
Ett snabbvariant av TP, med lite lättare frågor och med betydligt fler kategorier.
Ett spel som passade en gammal lärarinna alldeles utmärkt.
Spelade två rundor innan det var dags att krypa till kojs vid midnattstid.

Hann med en omgång i morse också, mellan frukost och fika.
Sen var det dags att säga hej och tack för denna gång, till Karin och Hampus..

Tog vägen över Värnamo hem.
Trots att J och M bott i Dalsgård mer än två och ett halvt år, så har inte Roger och Anki besökt dem.
Tyckte att det passade bra att ta "två flugor på samma smäll".
En god lunch väntade oss då vi, efter två timmar i bil, kom fram till Hjälshammar.

 Solen smilade sommaraktigt även där, det var riktigt skönt i solväggen.

Roger och Anki har en katt som heter Tindra.
Hon är helsyster till Johannas och Martins Bella-katt.
Bellakatten är en "bondkatt", men ser ut som en äkta raskatt.
Tänk vad skenet kan bedra!

Hästen Tindra fick sitt svullna ben kollat av en människo-ortoped.
Hon fick klartecken till att ta ge sig ut på en skrittur i det sköna solskenet.

En rolig helg blev det!
Tack alla som gjorde den kul - Roger, Anki, Hampus, Karin, Martin, Johanna ... och C-E.

Värme, väntan, våfflor, vrede

Nä, nån värme det går inte att uppbåda denna kalla senvinter.
Tur att man lätt kan få upp värmen inombords istället.
Njuter dagligen av de fantastiskt fina eleverna som vi har på vår skola.
Njuter av min egen klass, där jag då och då känner mig ganska överflödig.
Eleverna jobbar så bra och tar eget ansvar för sitt lärande.
Webbstjärnan går in på sluttampen nu, och eftersom vi tog en del webbstjärnetid till matte före nationella prov för sexorna och före provräkning för femmorna, så tar vi gen detta nu.
Eleverna älskar att arbeta med Webbstjärnan.
Sannolikt för att man får jobba med det man är intresserad av och för att det innebär såväl egna ställningstaganden, kläckande av idéer som samarbete.
Vi har ju inte en chans att komma till final i tävlingen, tyvärr. Trots att eleverna har jobbat så bra och gjort fina arbeten......
Eleverna i femman frågade idag, när nästa omgång startar.
Tror att det startar i september, sa jag.
Eleverna ville börja redan första skoldagen i höst!

E-twinning/Schoolovision har fått pris i Lissabon.
Ett tiotal av lärarna som jobbar i projektet var på plats.
Jag mailade vårt programkontor och frågade om man glömt mig.
Fick aldrig något svar, så det har de nog gjort.
Ska spela in årets bidrag "Eiffeltornet" efter påsklovet.
I år är det 41 deltagande länder/landsdelar med i tävlingen/projektet. Alldeles för många, tycker jag.
"Schoolovision" är inne på sitt femte år och det är ju en bedrift.
Men jag tycker inte att det är ett så bra projekt.
Under tre fjärdedelar av året, så händer ingenting.
Under en femtedel av året så tränar man och spelar in i den egna klassen.
Man behöver mycket hjälp utifrån för att det ska bli bra.
Under två-tre veckor har man kontakt med de andra skolorna, genom att man kollar bidragen, kommenterar och röstar.
Sen är det över.
Schoolovision är mest en happening.... men eleverna gillar idén.
På bilden har några av killarna letat fram vårt gamla bidrag "Macken"  och kollar på det.
Visst ger det värme inombords att se engagemanget hos eleverna.

Tycker annars att ett projekt ska återkomma regelbundet, varje/varannan vecka- varje månad, och att eleverna ska jobba mera på egen hand med innehållet/formuleringarna..
Har ju jobbat med sådana projekt tidigare.
Hoppas att vi får till ett nytt projekt inom e-twinning till hösten.

 Vi väntar alla på våren.
Några av eleverna har tagit på sig vårkläder i härliga färger.
Idag tycktes det inte göra våren mer intresserad av att komma på besök.

Tjocka vantar var gott att ha på händerna, när vinden blåste snålt på dagens lunchrast.

Men man blir lite glad åt vårfärgerna, trots allt.

Kingbollen har också kommit ut, och eftersom inte den markerade planen kommit fram under snön, så kör man King med regler enligt alternativ nummer två.
Bandyspelet har haft en säsong redan, men de senaste dagarna så har snön förstört den planen också.

I väntan på våren.... och ( enligt eleverna själva) för att skydda sig mot snålblåsten, så kröp man ner i den nästan tomma sandlådan. Ser rätt mysigt ut, tycker jag.

Även tulpanerna vid solväggen går i väntans tider.
En dag som denna, tycker de nog att det var dumt att låta sig förledas av solen som lockade upp dem  förra veckan. Det hade nog varit skönare för att hålla sig under jord ett tag till.

Idag var det våffelcafé i "Grimsåsrummet" i gamla ICA-byggnaden.
Kul att man använder delar av det stora huset som byggdes i mitten av 70-talet.
På den tiden så inrymdes  ICA, bank och post i byggnaden.
Tror att det var på 90-talet som banken och posten slogs ihop till en lokal.
Biblioteksfilialen flyttade in i den tomma delen av byggnaden.
Banken/posten lades ner ganska snabbt.
ICA och biblioteket gick i graven för tre-fyra år sedan.
Nu används en av lokalerna till ungdomsgård en eller två gånger i veckan.
Dessutom finns Grimsåsrummet, där Grimsås IF och pigga pensionärer bjuder till happenings ibland.
Idag var det våffelcafé från klockan 15.
Var på plats tio minuter efter tre, men jag var långt ifrån först på plan.
Att våfflorna smakade gott kunde E och C intyga.

Har längtat efter våfflor ett bra tag.
C-E är inte så förtjust i företeelsen, och det blir ju inte så att man gräddar våfflor till sig själv.
På Grimsåscafét slank det ner två våfflor och två koppas kaffe.
Extremt gott, och nu är våffelsuget stillat för ett tag.
Två våfflor blev man ganska så rejält mätt utav!

En flock ringduvor flög upp från marken under fågelbordet när jag kom hem.
De väntade med all säkerhet på våren och gillade inte alls att mötas av snötäckta marker, när de kom tillbaka till sitt vår och sommarviste.

Satte på radion när jag kom innan för dörren.
Radio Sju sände en intervju med barnbibliotekarien på Tranemo bibliotek.
Det lånas ut allt färre barnböcker, det hade det kommit ut statistik om.
På biblioteket i T-mo hade utlåningen av barnböcker minskat med 17 % från 2011 till 2012.

- Det finns ju bara två bibliotek på skolorna i kommunen, hörde jag barnbibliotekarien säga genom etervågorna.Ett på Tranängskolan och ett på gymnasiet. Och så har man en filial i Limmared.....
De andra ytterskolorna har bara besök av bokbuss.

Oj, vad jag blev arg och upprörd!
Hur kunde människan säga så!
Vi har ett jättebra bibliotek i vår skola.
Även de andra båda skolorna i vårt område har bra bibliotek.
Vi läser mycket och vi jobbar medvetet med böcker.
Ibland använder vi böcker från kommunbibliotekets skolpool, men det är för att det ger oss möjlighet att ha mer än ett ex av varje titel.
I övrigt så har vi böcker så att det räcker till alla barns behov på vår skola.
När bokbussen kommer, så visar det sig att eleverna lånar samma titlar som finns i skolbiblioteket!

Letade upp en gammal telefonkatalog och ringde till Radio Sju och talade om att man bara inte kan säga så, fara med osanning, undervärdera oss lärare och skolor.
Ringde också till biblioteket i Tranemo och pratade med barnbibliotekarien, och visst, det var så hon tänkte... finns det ingen bibliotekarie på skolan, så finns det inget bibliotek.
För mig är ett bibliotek en samling böcker och vi har en stor sådan samling. Tämligen up to date, dessutom!

Kände mig - som så ofta i vårt jobb - kränkt i min yrkesroll. Både jag och en kollega har gått ett antal kurser och utbildningar på högskolenivå vad det gäller barn/ungdomsböcker och skolbibliotek. Dessutom känner vi barnen och vet vad de vill ha/ger dem möjlighet att önska.

Känner vrede än, när jag tänker på det....samtidigt som jag blir vred när jag hör att även om inte barnbibliotekarien nämnde våra bibliotek som "obemannade skolbibliotek" vilket hon borde gjort, så berättade hon att hon blivit besviken när hon hörde intervjun på radio. Journalisten hade vinklat reportaget mot "elände, elände... barnen lär sig inte läsa" vilket inte alls barnbibliotekarien gjort gällande. Bl.a hade det inte alls framkommit att den nedgången av barnboksutlånadet hade sin grund i att man bytt datasystem under 2012, och att barnböcker blev upptagna som vuxenböcker i datasystemet under en lång period. Vilket förklarar en hel den av de dalande siffrorna.

Känner mig också lite skamsen för att jag kanske gjort barnbibliotekariens dag till en dålig dag,  genom mitt telefonsamtal.

Påskstädningen är fixad.
Det fick bli städning i stället för träning, efter våfflor och vrede.
Har varit lite småförkyld den senaste veckan, då tycker gammal argsint tant att det är bäst att låta bli spinningscykeln.

Känns bra med ett rendoftande hus och påskdukar på borden.
I morrn ska jag att fram lite tuppar.
Hoppas att de kan locka fram lite vårvärme.

Värnamovända

Denna soliga, men kylslagna helg, har känts ovanligt lång.

Antagligen för att man hunnit med att göra mycket.

Idag blev det en förmiddagsvända till Värnamo, och Sörsjö.

Tindra skulle hoppa på hemmaplan.
Tänkte att det kunde vara kul att se hästen som under de två senaste tävlingarna gjort succé, en vinst och en placering.
Nu ville Tindra annat.
Hon hoppade snyggt över sju-åtta hinder, men sedan tyckte hon det var nog.
Två gånger vägrade hon på samma hinder, och  efter det så blir man utesluten ur tävlingen.
När Tindra fått det som hon ville, och den dova visselsignalen som signalerade "Game Over" ljudit,  så tog hon högt ett skutt över hindret... ja, på uppmaning av Emmi ( ryttaren)  då.
" Jag kan om jag vill", talade hon om, " idag vill jag inte hela vägen".

 Nu vet alla i Tindras team att hon är en bestämd  dam på  hoppbanan.
De har de fått acceptera.
Ibland går det inte alls, ibland leder det till vinst eller placering.

Team Tindra bestämde sig att ställa upp i  nästa klass också, hon var ju anmäld dit.
För att få hoppa 1.20 m så krävdes veterinärbesiktning.
Jag har varit med vid sådana tidigare, och slås av den enkla uppgiften som veterinären har.
Kolla benen och så kolla om travet ser bra ut.

Såväl häst som hästägare blev godkända.
Så det var bara för Tindra att ställa sig på transporten och invänta nästa klass, ca två timmar senare.
Vi tyckte att det var nog med att se en klass, jag och C-E.
Lite för kallt att gå och vänta i flera timmar.
Vi tog tillfället i akt att handla och fika på City Gross, alldeles i närheten av Sörsjö.

Fick så småningom ett meddelande om att Tindra tyckte det var färdighoppat vid samma hinder, även i 1.20!
Knäpphäst!
Johanna har en T-shirt där det står ungefär så här:
"En valack säger du till vad den ska göra, en hingst ber du om lov och ett sto, hos henne lämnar du in en ansökan i tre exemplar."
Ligger sannolikt något i det!

Hästen i transporten bredvid hade något drömskt i sin blick.
Kanske tänkte han/hon/den som jag, när vi tittade ut och såg den snötäckta gräsbanan.

"Tänk om det snart ville bli sommar och man fick njuta av hästhoppning utomhus i vackra Sörsjö. Det är en njutning för både häst och åskådare. Sol och grönt gräs och färgglada hinder."

Förresten, Sörsjö borde ha några egna geocachegömmor.... både området kring ridanläggingen och koloniområdet är absolut något att visa upp.....
Hoppas att jag sådde ett frö där.....  :)

Hemma har jag hunnit med en promenad till Krokakullen, en biltvätt och ett besök i vårt lilla växthus. Där visade termometern på 20 grader plus.
Ska ta en kort promenad till, knappa 2 km Flathult runt!
Oj, vad man hinner mycket vissa dagar/helger!

Goa göteborgska gubbar gläder generationers gäster genom gamla galna godingar. Great Galenskaparna!

Nån gång i september beställde vi biljetterna.
Fick tag på fredagsbiljetter, balkong, långt bak.
Borde vara lag på att bussbolag bara skulle få köpa en del av alla lördagsbiljetter.
Fast.... dom ska ju leva dom också.
Men visst är det frustrerande att leta biljetter till musikaler och andra roliga nöjesevenemang... och så finns det inga biljetter kvar. Bor man i Grimsås är Göteborg långt bort på en torsdagskväll, på ok avstånd en fredag och nästgårds en lördag....

Galenskaparna bjöd på trettioårsfest, och sällan har jag varit på en sådan rolig fest.
Igenkänningsfaktorn var förstås hög, och det visade sig att tjugo-trettio år gamla galna nummer fortfarande håller
Det blev massor av skratt och det blev också en och annan allsång.

Under åttio och nittiotalet såg vi de flesta årgångarna av Galenskaparnas roliga tokigheter.
Ofta åkte vi tillsammans, många i vår byn.
Det var tider det.....  ( ... säger jag med ett litet ( men bara litet) stänk av bitterhet..... )
Tiderna förändras....

Jubileumsrevyn innehöll ett nummer ( vid några tillfällen två) från var och en av de trettio föreställningar som man framfört, 1982- 2011.
Nu har inte Galenskaparna- After Shave gjort revy varje år, MEN då har Anders Eriksson eller bara de tre After Shavekillarna ( + Anders) gjort något eget.
Så det var ett antal nummer från de senare åren, som var nya för oss.
De var bra de också... även om de gamla godingarna frambringade de stora skrattsalvorna och inbjöd till allsång.

Letade efter något att visa upp från föreställningen på You Tube, och döm om min förvåning när jag fann följande länk. Alla nummer finns med, i originaluppförande.

Nästan tre timmars superunderhållning samlad på ett ställe. Tack Alex Wallin!
Blir sannolikt sittande framför datorn hela eftermiddagen!
Anser att Galenskaparna/After Shave är Sveriges bästa underhållare.
Claes Eriksson har ju en förmåga att få till de allra roligaste och mest underfundiga nummer, tack vare sin unika talang att använda ord, upprepa ord, skapa nya, vrida och vända på orden, säga ord på olika sätt....
Det blir så roligt!
Finns inget plumpt i Galenskaparnas stora produktion, inga dåliga vitsar, eller vitsar som man inte fattar.

I går var det bara fyra på scenen.
Per Fritzell låg hemma i magsjuka.
Hans roller togs över av andra, och blev sannolikt bara roligare, det märkte man på musikerna i den stora orkestern. Både de och skådespelarna själva skrattade hjärtligt vid många tillfällen.
Återfann f.ö. en gammal bekant från Tranemo musikskola: Robin Rydqvist på trumpet.
Finns många talangfulla musiker och skådespelare från vår lilla kommun. Kul är de "lyckas"!

Gillar Galenskaparnas humor, musikalitet, sångförmåga och spridande av glädje.
Gillar också den låga profil som de samtidigt håller, det är inga divor, det är vanliga killar ( ja, gubbar då... vi är väl ganska så jämngamla jag och de mer eller mindre synligt åldrande männen).
Dessutom skriver ju Claes ganska så samhällskritiska sångtexter.
Det är samhällskritiska texter som inte andas ett ord kamp, revolution, solidaritet eller syndabockar... Claes Eriksson texter är lågmälda, men mitt i prick vad det gäller hans ( och min) syn på vårt girighetssamhälle.

Vill man se alla de gamla, goa numren live... ja, då finns det chans att åka med någon bussresa till Stockholm och Oscarsteatern i höst. För att få tag på biljetter på egen hand, det är nog inte att tänka på.

För egen del ska jag nu kolla hur det är med tillgången av biljetterna till "Familjen Adams".
Den spelas på Lorensbergsteatern till hösten.
Där ska vår egen gamle, goe bykille Mikale Riesebeck vara med... tillsammans med en av mina absoluta favoriter Claes Malmberg... bl.a.

Trettio nummer med goa göteborgska gubbar som gläder generationers gäster genom gamla galenskapesgodbitar, ja, det kan ingen konkurrera med .... men näst bäst, det duger det också.

Var är vår vår?

 Tror att vi alla längtar efter vår.
Men det hjälper inte hur vi längtar efter den, Våren tycks vara bortblåst... eller snarare gömd i snö.
Trodde knappast ögonen,  när det först damp ner en dm snö i går eftermiddag och när det sedan hade  kommit nästan lika mycket, när det vart morgon igen.
Bara att ge sig ut att skotta, jag som faktiskt tänkt på att ställa in den stora  skottskoveln för sommarförvaring.
Det får nog dröja ett tag till.
Mer snö ska komma, spås det.
Usch!
Finns en grej som är ok.
Den sena våren den drabbar oss alla, rik som fattig, ung som gammal.... man kan inte köpa sig loss från eländet... ( Ja, resa bort kan man ju, men det gills inte riktigt!)

Den stora provveckan för eleverna mina, går mot sit slut.
Bara två prov kvar i morrn.
Ja, inte så bara, det är väl trettiotalet matteuppgifter som sexorna ska lösa.
Man blir rätt trött efter att ha haft matte hela förmiddagen.
Nästa vecka så ska sexorna få en mattefri vecka.
De ska få jobba med Webbstjärnan  i stället.

Blev glad då jag rättade gårdagens prov.
Mina duktiga elever hade fixat provet alldeles utmärkt.
Även eleven som skrev Björklundsbrevet.
Glömde kolla om det kommit något svar idag, tror att det kommer. Skickade själv tankar till Björklund för några år sedan, och fick ett vänligt brev från en av hans mannar.
Man höll dock inte med mig i mina tankar.
Undrar hur man bemöter ett barns ångest-tankar....?
"Du skulle få samma ångest i åttan, om man började med betyg då. Det är lika bra att du får den nu"
Så tror jag att man tycker.....

Eleven skickade sitt mail även till BTs insändarsida.
Det var publicerat igår.
Pratade med den ansvarige för insändarsidan idag.
Han tackade så mycket för att eleven vågat formulera sig.
Flera andra barn och föräldrar hade hört av sig och talat om att de upplevde detsamma, vad det gällde skräck och oro inför nationella prov och betyg.
Det var av stor vikt att debatten kommer igång.

Redaktören för insändarsidan undrade om jag kunde skriva en kommentar till elevens insändare, utifrån lärarperspektiv. Utan att för den skull visa på något samröre med eleven.
Jag skrev ner mina tankar i går kväll.
Det blev lite för långt, och måste nu publiceras som debattartikel med namn under.
Känns lite pirrigt, men naturligtvis måste jag stå upp för mina åsikter. Med underskrift.
Vad jag förstår, så lever vi i ett land där alla har rät att uttrycka sina tyckanden,
Fast jag har varit tveksam om detta stämmer med bverkligheten, då jag läst ( och själv upplevt) att överordnade anser att man inte får tycka vad som helst.
Men i sak måste jag få tycka.
Fast jag är allt lite orolig... tänk om jag får smisk på fingrarna av någon i ledande befattning?

Hade studiedag i tisdags.
Kenth Hedevåg föreläste om elever som inte riktigt orkar med skolan.
Information från alla håll påverkar och tröttar.
Information behöver ransoneras, precis som man behöver äta måttligt med mat som är för kaloririk.
Barn behöver vara ute och röra på sig, och leka på riktigt.
Det är ett sätt för dem att ackumulera skärmtid, för det är klart att man ska kunna ha sådan också.

Han talade också om den press som eleverna utsätts för, genom alla prov och betyg.
Barnen kommer på utvecklingssamtal, får höra att man "blivit bättre", att "det går bra nu"....
De allra flesta barn gör så gott som de kan.
Ibland räcker detta inte, trots att man verkligen jobbar bra.
Betygen visar ändå inte godkänt.
De finns barn som inte klarar denna press, som helt enkelt vägrar gå till skolan.

Önskar så att någon av de pedagogerna med hög status, "pedagogkändisar", kunde ta upp problemet.
Men därifrån är det tyst.
De har väl blivit populära för att gå Björklunds och hans vänners ärenden, och att genom inte på något sätt protestera.

Om det fanns ett ställe där man kunde lägga in en protest mot vinter och snö, så skulle nog många av oss göra detta.
Men så funkar det inte....
Vi får fortsätta att undra var vår vår är....
Förhoppningsvis hittar den till oss så småningom!