Uppmuntrande upplevelser

Uppmuntrande upplevelser ... javisst... i jobbet får man vara med om det allt som oftast.
Alla vet väl vid det här laget vilka fantastiska elever som jag har i min toppenklass ... och som finns på vår toppenbra, egentligen ganska lagom-stora, skola.
Ca 85 elever ... alla barn hinner bli sedda varje dag... och att bli sedd och bekräftad tror jag är det viktigaste för att man som människa ska må bra ... och göra ett bra arbete.

Idag jobbade sexorna med fyrorna, gjorde en PP om var sitt svenskt landskap... sexorna undervisade fyrorna i hur man gör en Power point presentation....
... de gjorde det mycket bättre än vad jag någonsin hade lyckats med.

Igår var jag hos doktorn.
Har inget större förtroende för allmänläkarna på vårdcentralen.
Som tur är så har jag inte behövt uppsöka vården så ofta, men när jag har gjort det så har det blivit ganska så tokigt... tycker jag....

 ... som när jag fick antidepressiv medicin då jag uppsökte vårdcentralen för hemorrojder...
... eller när jag skickades till röntgen och det tog dryga året innan jag fick veta resultatet ... som dessutom var ganska galet ... jag har ingen skleros... jag var sned i ryggen ...
--- eller när den danske läkaren vägrade ge mig antibiotika, trots att jag varit nära en "nära-döden"-upplevelse .... jaja, jag var iallafall ordentligt sjuk med feber och infektion... och behövde två penicillinkurer och tio besök hos distriktssköterska för att bli bra...

Igår hade jag tid för att kolla ett smärtande knä med en bakercysta på baksidan av knät... och så tänkte jag rådfråga om ögat, som bjuder på en del sensationer i form av prickar och skynken...
Kom till en nyrenoverad vårdcentral, ganska olik den jag tidigare besökt.
Träffade en läkare som var helt ny för mig.
Mattias hette han, och var rena svärmorsdrömmen... om jag nu inte redan haft dessa drömmar uppfyllda.
En kille i ålder omkring 40 år undersökte noggrant det onda knäet.
Han gav mig sedan en cortisonspruta för att den inflammation som finns i knät ska hävas.
Redan idag mår knät nästan bra!
En uppmuntrande upplevelse, definitivt!
Helt fantastiskt att ta sig runt Mods, med "stora kameran"... utan stavar ... och bara känna smärta på nivå 0,5 på tiodelade skalan. Längesedan sist!

Så berättade jag om ögat.
Läkare Mattias bad mig vänta en liten stund, under det att han utförde en mindre operation på en patient.
Det tog inte lång tid innan han tog sig an mitt öga och kollade på det genom ett ögonmikroskop.
Under tiden han noggrant kollade från olika vinklar och vrår, berättade han att han varit lärare, men snabbt omskolat sig till läkare, då han inte trodde på vad skolan stod för... och det var redan under förra läroplanen...
Så han var ännu bara AT-läkare ... men en sådan fantastisk sådan han var!
Hoppas att han blir kvar på Tranemo vårdcentral.
Stafettläkare borde förbjudas, tycker jag...de är bara ute efter pengar och tar inte det ansvar som ligger i linje med deras profession... anser jag.
Men jag kan ha fel. Hoppas att det är så, att jag har det!
Ögat föranledde ingen vidare åtgärd.
Sannolikt en ålderbetingad påverkan på gulkroppen i det gravt närsynta ögat.
Ska börja med att kolla så jag har rätt styrka på glasögonen.... får bli en tidig sommarlovsgrej!
Ja, gårdagen läkarbesök var verkligen en uppmuntrande upplevelse!
Kände mig riktigt frisk då jag gick därifrån!

 Den här bilden gillar jag. Härliga kontraster!
Tog den då jag passerade grannhuset för en stund sedan.
Våra holländska grannar firar att deras drottning har vett att pensionera sig och överlämna ämbetet till sin son.
Att vår knug har födelsedag är verkligen inget att fira ....
... jag är ju som bekant republikan...
MEN jag tycker att OM vi nu ska fortsätta ha monarki, så borde Kalle G också ha vett att lämna över sin kungakrona till sin dotter,  som i allafall, tycks vara ganska så vettig....

Trevligt att ha någon som väntar på en när man kommer hem efter promenaden.
Katterna på trappen... och C-E med maten i det närmaste klar.
Fläskkotlett med trattkantarellsås är helt ok Valborgsmässomat....
Har sjungit altstämman på "Vintern Rasat ut" såväl här hemma som under gårdagens stavpromenad.
Så nu är det vår på riktigt! Såg på yr.no att man spådde en temperatur på dryga 20 grader framåt Kristi Himmelsfärd. Hoppas att prognosen stämmer... för då ska vi fira C-E, 60, i Halmstad tillsammans med döttrarna och deras sambos.
Får dessutom en tredje reducerad vecka då jag åker med C-E till Köpenhamn på hans födelsedag den 14 maj....
... sen är det snart slutarbetat för detta läsåret...

Lite jobbiga jobb är det dock kvar.
På torsdag-fredag har sexorna nationella prov i samhällskunskap.
Kollade på proven idag... då jag äntligen var betrodd att öppna desamma...
För att klara proven i samhällskunskap bra, så behöver man vara en hejare på att skriva och på att formulera sig.
Inte OK, tycker jag....!
Men vi får väl se vad toppensexorna åstadkommer .... tror att det också kan bli ganska uppmuntrande!

Ändande ända

Lite om veckoändan som snart är tillända.
Änder var en del av den ändan.....

Den här killen simmade i Mölndalsån.
Tog Inga på orden och lade in några cacher i gpsen.
Gick ut på burkletarjakt, under det att Johanna och Elisabeth jagade häst och ryttarattiraljer på mässan, i anslutning till Göteborgs hästshow.

Gick längs ån, sökte och fann inte...
... sökte och fann.
På bänken utanför Mariakyrkan satt en man och rökte.
Fick honom och resa på sig och gav honom en grundläggande lektion i geocaching, under det att jag letade upp filmburken under bänken.

En del försöker sig på att fiska levande saker, vet inte om det lyckades, men jag tycker att killen i vit skjorta och slips var superhäftig, där han hade sitt sovande barn i kärran och samtidigt försökte sig på att få napp i ( skitiga ?) Mölndalsån.

 Man ser många fina vyer då man tar sig fram på tidigare ganska outforskad mark.
Man ser med andra ögon, när man använder kameraögat som ett extra öga.
Det blev inte så många cacher, egentligen bara tre som jag kunde skriva på.
En fjärde ( av sex försök) hittade jag, men jag vågade inte i min ensamhet ge mig uppför stegen som ledde dit .... och då tänkte jag så här:
Jag har hittat lådan, och hade jag haft sällskap, så någon kunnat hjälpa mig om jag fallit, så hade jag klättrat upp. Men jag är ensam, och när jag läser på Fb och i bloggar om geocaching så ser jag ju att man hjälps åt, så den som inte är den vigaste kan få vara på marken, men ändå få sitt namn skrivet på lappen. Så ibland får jag bli min egen hjälpare .....
Så tänkte jag ... och detta kan man diskutera hur länge som helst .... vad är det som gäller.... att kunna hämta på egen hand ... eller att använda hjälp av kompisar....
 eller sig själv...
Fullständigt oviktigt, å var och en göra efter sitt eget "samvete"......
Mitt samvete sa "funnen"!

 Den här gömman var iallafall en toppengömma... såg, då jag anmälde hittningen på geocaching.com, att jag var den 117e som gav den favoritpoäng.
Mitt ute på en gräsmatta, utanför ett hyreshus, bakom parkeringshuset vid Liseberg fanns den.
Mannen som lagt ut cachen öppnade fönstret, när han såg mig irra omkring med gpsen.
- Nyckeln att öppna med ligger bakom skylten vid pilen, sa han.
Och det gjorde den!

 Kände mig ungefär lika trött som den lilla tösen, när jag gått ett par timmar på stan och på mässan.
Det var lång kö att komma in på Scandinavium, vi var hungriga, så vi tog utevägen till Mac Donalds och gick sedan in via huvudingången.
Kom precis lagom till starten av första tävlingen, en tidshoppning, där varje rivning gav fyra sekunders tillägg.... och bästa tid vann.

 Vi hade platser riktigt högt upp,med väldigt bra översiktsvy,  men passade på att kolla in hur HÖGA hindren var, under det att ryttarna "gick banan" inför kvällen huvudhoppning, med trettionio ekipage.

Självaste Rolf-Göran skyndar förbi och har sådan fart att han ses som en dimfigur i kameraögat.
Det var en svår bana, sex ryttare hoppade utan att riva - eller ha tidsfel.
De gick då till en spännande omhoppning, där "gamle" Ludger Beerbaum vann före nästan lika kände Markus Ehning - båda från Tyskland.
Rolf-Göran kom trea, dryga sekunden efter vinnaren.

 Det är jättekul att se hästhoppning på hög nivå och i verkligheten.
De blir inte riktigt lika bra på TV.....
Anlände hem till Stockremma vid midnatt, och tackade Hjälshammarhästfolket - Johanna och Elisabeth - för trevligt sällskap.

Denna dagen började med att jag fick lite skrämselhicka, och tänkte lägga ner hela min dagsverksamhet ... stanna i sängen.

Har haft lite problem med vänster öga sedan i början på mars.... sökte på nätet och fann diagnosen näthinneavlossning..... 

Lät inte kul!

Ska ändå till läkare i morrn och kolla knät.... det får väl bli remiss både till ögon och knäröntgen, kan tänka.

Kom att tänka  på KBT-psykologdotterns " Betala inte ränta förrän du tagit ut pengarna" och fortsatte dagen som jag tänkt från början.

( Knät är bättre, men inte bra ..... ögat har heller inte försämrats - tvärtom - sedan de konstiga blixtarna för två månader sedan..... blixtrat har det inte gjort sedan dess, men ibland kommer det svarta prickar framför ögat .... speciellt om det är väldigt ljust.... )

Varvid jag åkte till Dalstorp och bytte ut en geocache och remsan i en annan.

Bilen blev tvättad efter det .....

... och efter lunch bestämde jag mig för att ta min röda cykel för att försöka leta reda på en nyutkommen cachegömma vid Spångasjön..... dryga halvmilen bort.

Letade vid de hängande träden, men hittade inget!

Philip är för svår för mig... inte kul alls..

Cyklade vidare till Fiåsabäcken, men hittade inte heller den gömman.

Fick iallafall en fin cykeltur och motionsrunda....

... bra att det är "fixat" för dagen.

Nu ska jag sätta mig framför TVn och heja på Elfsborg .... mot Öster.

Trädgårdstänk

Jaha, det var en vecka till.
Negativt tänk: En vecka äldre, en vecka närmare ålderdomen ... om man nu skulle nå dit...
Positivt tänkt: En vecka närmare sommaren

Vet inte vad som passar i tänk just nu.... har nog lite halvt vårdepression.
Inget att oroa sig för.... tror att många är lite låga på våren... trots att man borde vara "hög", nu när vintern äntligen är slut.
Kanske är det "kraven" som sommaren ställer... det ska vara trädgårdsfint ... det ska vara positivt tänk....det ska "hända" mycket ...som påverkar.

Tänkte att jag skulle ta den röda cykeln på en ny runda idag... men hamnade i perennlanden ett par timmar i stället.
Dags att ta bort det gamla, för att låta det nya komma fram.

Igår trampade jag runt alla byarna som slutar på -bo... Remmabo, Spolabo, Amnabo, Gumpebo....
Ett lagom torsdagstramp på dryga milen.
Cyklade till skolan i tisdags, det var ett tag sedan jag gjorde det senast.
Ska försöka få till med cykel  de dagar jag inte ska göra något med bilen och när det inte regnar.
Känns rätt gott att trampa 3-4 km på morgonen.... tar mindre än en kvart....

Funderade en del under det att jag  gick framåtböjd i trädgården.
Kände mig lite bitter.
Skulle kunna förklara varför.... men inser också att jag själv är skälet till denna känsla.
Mycket av det jag saknar, det är sådant som jag får skylla mig själv för.....

Funderade mycket på en sak som min arbetsledare uttryckte för en tid sedan.
"En person med din stora integritet brukar inte ha så framgångsrika klasser som du har".
Fattar egentligen ingenting...
Har jag stor integritet?
Jag som fläker ut mig tills dess jag når gränserna här på bloggen....och som skulle kunna - och vilja "fläka ut mig" ännu mer, om jag visste att jag samtidigt inte skadade någon annan.
Där ligger min integritet....hur långt kan jag gå utan att skada någon....?

En av eleverna satt kvar i klassrummet när de andra hade gympa.
- Är det inte konstigt, det är mycket lättare att prata med dej än vad det är att prata med mamma och pappa. Jag känner att jag kan prata med dej om allt....

Kan man det med någon som har hög integritet?
Jag vet inte... för jag känner att jag inte riktigt förstår ordets innebörd ... längre.

Inget att grubbla på egentligen.... men det är lite "otäckt" att bli uppfattad som man inte känner sig själv...

I morrn är det Göteborgs Horse show som gäller.
Tycker att det är superhäftigt att se tävlingarna och andra uppvisningar.... MEN inte att gå på mässan, vilket dotera som gör mig sällskap vill göra i timmatal.
Kanske läge att ta ett par timmar på stan i stället.....
... hästhoppningen och det fina runt omkring de vackra djuren, det är kul.

Hoppas att det gör gammal vårlåg tant lite högre....

Öppnat och öppet

Det är alltid en speciell iskyla som möter en, när man öppnar halmstadsstugan för året.
Känns gott att öppna dörren, släppa ut det kalla och låta vårvärmen leta sig in i den lilla stugan.
Solen sken från en klarblå himmel, det är inte ofta man ser en sådan genomskinlig luft som idag.
Men våren vid havet tröttar, det känner jag när jag sitter här vid datorn.

 Vattnet till stugan gick på utan större besvär.
C-E var lite bekymrad en stund, toalettstolen ville inte ta vatten.
Han hade glömt att han stängt av tillförseln i höstas.
När man strax är sextio är det ok att glömma.
Jag putsade fönstren och torkade av utemöbelplatsen på altanen och så flyttade vi ut möblerna.
Nu ser det välkomnande ut för den som kommer på besök.

På stranden var det gott om vandrare och soldyrkare.
Däremot var det inte många som var vid sina stugor på Knipan idag.
Vår bil behövde inte direkt trängas med  de tre andra som fanns på den gemensamma parkeringsplatsen.
Så vi träffade inte en enda som vi kände....

Det var extremt lågvatten idag.
Tror aldrig jag sett så stor strand.
Det var en bra bit att gå på smågeggig havsbottnen för att komma ut till vattnet.
Så det blev inget bad, inte ens ett fotbad.
Det får kråkan stå för.

Strandskatorna vågade sig en bit längre ut.
Härligt att se öppet vatten igen, sist vi var här var vattnet närmast stranden i fast form.

Japans minigolfbana och kiosk hade också öppet.
Vid "Standgårdskiosken" var det alldeles packat med folk.
Att äta en strutglass eller ta fika i solen, det var det många som passade på att göra.

Funderar på vem som satt upp skylten vid vårt område.
Gångfart 10 km!!?
Det är väl det snabbaste jag någonsin sprungit, en mil på en timme ... ja, gå-sprungit,då.
Men det var tjugo-tjugofem år sedan och lika många kilo sedan.....
... så jag klarar inte att ta mig fram i anvisad hastighet längre ....
... eller kanske är det högsta hastighet... ja, då klarar jag mig.....

Det var fortfarande ett öppet naturlandskap.
Beroende på avsaknad av löv.
Men de är på gång, syrenknopparna var riktigt feta och fina.

Åkte till Blomsterlandet och köpte en låda penséer  och lite fröer.
Har blivit både planterat  och växthussått sedan vi kom hem.

Hade lagt in lite geocachegömmor i gpsen.
Tänkte att vi kunde ta tre-fyra stycken varje gång vi åker från Halmstad.
Så gjorde vi förra året.
Det blev ett sätt att se de små samhällena som ligger utmed Nissastigen, väg 26.

Hade lagt in något som kallades trail ( tror jag) nära Åled.
Det var nog det dummaste och mest fantasilösa jag någonsin sett.
Jag vill leta cacher och se fina platser....
... och utmed Nissan var det vackert och lite dramtiskt.
Men det var väl den platsen som "var något att se",  utmed den åtta gömmor långa leden, sammanlagt knappa två kilometer.
Tror i och för sig att det blir fint i naturen här också om några veckor, då det blivit grönt och vitsippsvitt.
Så vi återvänder sannolikt denna väg någon mer gång, och letar de gömmor som finns inne i Åled.

För denna "trail" bestod av riktigt dåliga gömmor.
De flesta burkar låg helt öppet.
De flesta papper var så blöta, så att det knappt gick att skriva på dem.
Alla burkar såg likadana ut, utom en... för det var ingen burk, det var ett papper ( loggremsa) i en zippåse, i en plastpåse i en hundbajspåse i en stubbe.

Skulle man visa denna "trail" för sådana som aldrig sysslat med geocaching, ja, då skulle de verkligen undra vad man håller på med.'

En fin helg blev det, vårsömnigheten känns i ögonen.
En ganska så go känsla.

Trampat, tvättat, tryckt, trivts

Tyckte att det kunde vara läge för säsongens första "på verkliga hjul-cykeltur" denna vackra vårdag.
Uttryckte detta till C-E på väg till ICA i Tranemo.
Kom i samma sekund på att vi i höstas pratade om att köpa en cykel ytterligare, en som vi skulle ha i Halmstad.
Där har i två gamla skruttiga "herrcyklar" och en alldeles för liten "tjejcykel".
Tycker att vi kunde behöva en "tantcykel" också,
Pratet om att köpa ny cykel - eller bra begagnad- gav oss tillfälle att besöka Team Sportias nya stora lokal i Tranemo.
Där fanns det extraerbjudande på cyklar, så här i vårtid.
Kollade på en svart och en röd.
Provtrampade de båda under en sväng runt Gefa-kvarteret.

Blev förtjust i den röda fina cykeln. Lättrampad och stadig....och fin att se på.
Nu är inte jag den som behöver fundera på om jag ska köpa eller inte, har jag hittat något som jag vill ha, ja, då slår jag till.

Problemet var att få hem cykeln.
Vi har ingen dragkrok på vår bil.
När vi förflyttar cyklar, så brukar C-E ta bort framdäcket. Då går den in i vår Peugot.
Nu var det lättare sagt än gjort att få bort framdäcket på den här cykeln.
Med resultat att jag fick trampa mig hem.
Beslöt mig för att ta asfaltsväg hela vägen, var inte säker på att grusvägen var så bra.... och jag ville inte smutsa ner min vackra trampcykel.

Gick alldeles utmärkt att trampa 17-18 km.
Fick verkligen nytta av att ha trampat på stillastående cykel hela långa vintersäsongen.

Ett litet aber var det bara, tjejen som ställde in sadelhöjden insåg inte att det behövdes ordentlig åtskruvning för att hålla hundra kilo tung tant på rätt höjd.
Efter ett par tre kilometers cyklande, så åkte sadeln i botten.
Men det funkade att cykla ändå.... även om det absolut är mycket mer bekvämt att ha individuell anpassning på sadelhöjd...
Hjälm fick jag köpa mig en ny, men det var bra...den gamla Ullaredshjälmen som jag haft några år, den är både ful och sladdrig på huvudet.
Numera kör ju alla med hjälm.... till och med jag har anpassat mig till detta... det trodde jag aldrig... men så blev det...

När jag nu ändå luftade lönekontot, så passade jag på att köpa ett par bungystavar också.
Testade att gå till Moghult och hem igen. ( två kilometer) Lika jobbigt - eller jobbigare -som att gå fem- sex kilometer.
En motionsstil som passar mig, det inser jag direkt.
Man använder armarna att trycka ner staven när man sätter i den.... alltså både träning för armar och ben, och man behöver absolut inte gå speciellt snabbt för att få upp flåset.

Energi föder energi.
Passade på att tvätta växthuset, när energi var på topp.
Fick sedan den goda idén av svägerskan, att det kunde vara läge att börja så fröer i växthuset.
Får fixa lite sallad, spenat och dill..... och kanske rädis-frö i morrn.
Tänker ta premiärtur till Halmstad, öppna upp för året och andas lite havsluft....

Tog en liten extra cykeltur på nya cykeln, bort till Kroken
Tänkte kolla om det fanns några sippor vid Karlas stora åker och i hennes lilla hage.
Hittade både vitsippor och blåsippor.
Årets finaste blommor, tycker jag.

Kunde bara inte motstå att plocka några av de fredade blommorna.
Det finns så det räcker av dem ändå, i Karlas lilla hemliga hage.
Tror bara att det är jag som går dit och kollar och njuter av mina absoluta favoritblommor.
Det har med barndomen att göra, varje vår gick jag till vårt närmsta blåsippsställe, så fort snön började tina bort för att "leta efter blåsippor".
Det var en lycka att springa uppför backen ( eller kanske gick jag...) och visa mamma de första små knopparna.
Några dagar senare var vårt eget blåsippsställe alldeles blålysande.

En lite bukett på köksbordet....
... man kan se dem som en hyllning till de allsvenska serieledarna....
eller bara som ett glatt bevis på att NU ÄR DET VÅR!

En härlig dag blev det, och det är bara att konstatera att gammal tant trivs bäst, då hon får röra på sina tunga gamla kropp!

Utfyllnad utav uttråkad

Hade inte alls tänkt skriva något här idag.
Men jag har tråkigt, så nu får detta bli ett sätt att komma ur uttråkandet en stund.
En utfyllnad när man är uttråkad.
Tror att det kan vara bra att  ha tråkigt ibland, både för vuxna och barn.
Man uppskattar det roliga/positiva då.....
Sägs det.....

Fredagskväll borde ju vara en TV-kväll, men nu finns det inget att se på, även om man söker med förstorande glas, ljus eller lykta.
Det där med dansprogram har jag aldrig fattat vitsen med.
Kollade tio minuter för  länge sedan, skakade på huvudet åt att detta kunde vara underhållnings-TV.
Förstår att det är jag som inte fattar vad som är underhållning, eller borde fatta vad jag borde se som underhållning.....
Kollade en film från Lovefilm innan, om en tjej som växte upp i Jerusalem på sjuttiotalet.
Filmen byggde på verkliga händelser.
Den var bra.
Men vad den hette, det har jag redan glömt.
Den hade namnet efter huvudrollsinnehavaren, ett flicknamn.... men namn och jag... ja, vi var kompatibla fram tills dessa jag var dryga fyrtio.... Under tjugo år har jag och namnkomihåg gått skilda vägar....vi är långt ifrån varann, så långt att jag blev överraskad när någon kunde MITT namn idag....

Veckan gick fort, som vanligt.
Måndag, tisdag och onsdag var "vanliga" skoldagar.

Har haft mer ont i knäet i veckan....
Alltid ska det vara något fel på gammal tant.
Nu när ryggen är bra, då blir knät tråkigt i stället.
Har beställt tid hos läkare .... det finns väl alltid någon spruta att sätta i gammalt ont knä, tänker jag....
Tills dess får jag bita ihop och linka vidare i livet, tänka att det kunde varit värre.
Ladda batterierna med lite vårluft?
Nja, inte idag iallafall, det var svinkallt!

Igår fick gamla tanter ( och unga också för den delen) både ögonfröjd och öronfröjd på bästa lektionstid.
Några lärare från Tranemo hade, via "Skapande skola"-pengar, köpt Stefan Andersson för 15 000 kr.
För det fick elever från ett antal skolor i kommunen , samt deras lärare 40 minuter historieundervisning via berättelse och sång.
Två föreställningar hann han med - men man kan ju ändå tycka att det är lite tokigt att denne vackre unge man på 45 år, hade lika mycket betalt för två fyrtiominuterslektioner som jag har för en halv månads arbete.... och då hör jag ( med ålderns rätt) till den mera välavlönade pedagogerna.
Jo, jag vet, han får betala sin pension och sociala avgifter själv... det slipper ju jag...

Stefan Andersson berättade och sjung visor om tiden från Gustav II Adolf till Gustav III. En utmärkt historielektion på 40 minuter.
Tyckte jag.
Eleverna höll inte med.
En del tyckte att hans berättande var intressant, men att visorna var "dryga".
En del elever blev uttråkade av hela konceptet.
Så kan det vara, vi tycker olika.

 Idag var vi i Dalstorps halvt förfallna skolbyggnad.
De ska få en ny skola om några år.... iallafall en ordentligt renoverad ....hoppas att det blir snart.... för skollokalerna är under all kritik.
Navet håller iallafall på att  bygga nytt och att bygga ut ( ja, där finns det outsinliga summor att ta till) och tar under tiden med sig sina teman på turné ut till obygden.
Femmor och sexor fick bli kriminaltekniker för en stund.
Det var superroligt, tyckte de alla.
Jag skulle vilja ha idéer om hur vi kunde jobba på liknande sätt i klassrummet.
Systematiska undersökningar, det är ju inte så märkvärdigt, men min idébank är inte fylld med något som är användbart.
Det kanske dyker upp nå´t!

Fick fredagsfika, när jag var i Dalstorp.
Under alla de tjugofem år som jag jobbade på den skolan, så var det fika med något gott på fredagar.
Lite fest, alltså!
Försökte få med denna festlighet till min nuvarande skola, men se det gick inte.
Efter tio år har jag gett upp.
Idag gick det ett upp ett ljus, varför man aldrig anammade min fika-idé.
Jag kom till skolan, ganska oönskad och i det kroppsliga skick jag befunnit  mig i,  i minst femton år.....
... och när man såg detta, ja, då insåg man varför man absolut INTE skulle ha fredagsfika!

Men gott var det att få en bit knäcktårta i min kära gamla skola, där jag har en bit av hjärtat kvar,  när veckoändan nalkades.

Klockan börjar gå mot tio, mina elever har disco....
... önskar faktiskt att man som lärare hade fått ta större del av det ens elever gör som klass på fritiden.
Förr samlade vi lärare tillsammans med eleverna ihop pengar till skolresor, planerade dessa och var med på riktiga studieresor under skoltid.
Med flera övernattningar.
Resor där eleverna fick uppleva "lärorika" platser, gemenskap och roliga grejer.
Nu är man som lärare helt frånkopplad, föräldrarna gör denna "frånkoppling" med hänsyn till oss, men egentligen tycker jag inte alls att det är av godo att det blivit så.

Positivt i veckan: Ett av webbstjärnebidragen i klassen var utvalda bland de hundra bästa.
Vi har fått inspelningen av "Eiffeltornet". Oj, vad det låter bra.
Vi har tre gånger denna vecka fått höra ( från utomstående) vilken fantastiskt fin klass vår fem-sexa är.
Vi, säger jag... men när det gäller resor och ordnande av kvällsaktiviteter, då är det inte vi... då är det "dom"....
Nääää, jag vill ha det som det var förr.... när vi fixade och donade tillsammans och åkte till Gotland, Öland, Stockholm....

Nu blir uttråkad tant lite bitter också.

Uttråkad tant hade iallafall en lite mindre uttråkande halvtimmes utfyllnad av tid här framför datorn.

Dags att säga godnatt!

Otåligt, olika

Otåligt

Otåligt har jag (vi) väntat på dessa gula solar.

Idag såg jag den första.

Kameran var med i fickan på promenaden till "The stonewall of the Hook".

Känns bra att ha förevigat den första tussilagon in real life, våren 2013.

Våren kom ändå till sist.

Naturligtvis visste vi alla detta, men oj, vad vi har väntat detta år.

Satt en stund på altanen och njöt av värmande sol, då jag kom hem vid halv fyratiden.

Insåg att det också var något jag längtat efter.

Allt det vita har försvunnit från marken.

Det känns lika overkligt varje år att det går så otroligt snabbt, när bara rätt vårväderlek infinner sig.

Vårens flygande budbärare har varit på plats sedan någon vecka.
Idag höll de verkligen låda med sitt skrikande.
Sannolikt otåligt väntande på att båda parter känner för att vårdansen ska börja.

Olika
Vi har pratat en hel del nationella prov, i skolan och inom större grupper av lärare.
Tanken med de nationella proven är att vi ska få en likvärdig bedömning för alla elever inom vårt avlånga land.
Till viss del stämmer väl detta, men långt i från helt.
För det första så gör vi olika vi lärare.
Till stor del för att vi är olika och har olika tänk.
På senaste provet förklarade jag en del för mina elever.
Annars förstod de allra flesta inte vad de skulle göra.
Jag hjälpte dem inte med innehållet, men jag gav dem ramarna.

På matteprovet kom flera oroliga elever fram till mig, där jag satt och ugglade i katedern, och frågade om de var på rätt väg.
- Fortsätt så, svarade jag om det var rätt i tänket.
Om man inte fick något svar, så förstod de att de var tvungna att tänka om.

Min absoluta uppfattning är att vi ska stödja och lyfta eleverna så långt det någonsin går.
Vi är många som tänker så.
Andra tänker att proven ska sovra de goda från de sämre, och ger inget alls stöd.

Vilket medför att de som känner sig sedda och stödda, lyckas bättre på proven.

En annan sak är frågan om vad som egentligen ska bedömas.
Jag är helt inne på förmågetänket, MEN då kan man inte samtidigt bedöma ämne för ämne, utan det måste bli en mer övergripande bedömning.
Vad det gällde no-provet, så bestod kommunikationsdelen av en större del svenska än naturkunskap.,
Har man en begränsad förmåga att förstå svårare texter ( även om den finns inläst på CD, så var texten svår att förstå) eller en begränsad förmåga att uttrycka sig, ja, då får man inte många poäng på den del som är den tyngst vägande på provet.

Likvärdigt, det är nog en bra tanke, men hur vi än gör, så blir det olika.
Programmerade robotar som uttryckte sig likvärdigt, det vore en lösning.
Tyvärr känns det ibland som om vi är på väg däråt.

Kan trösta mig med att jag sannolikt avslutat  mitt yrkesliv då detta skulle kunna bli verklighet.

Fast .....kanske det ändå vore bra med robotar, om alternativet är att elever inom en inte alltför avlägsen framtid, ska undervisas av lärare som  skrev 0,1 på högskoleprovet.

Rapport, reflektion; riktigt roligt

"Man ska inte betala ränta på lån man inte har tagit" tyckte psykologdottern, då jag ondgjorde mig / oroade mig inför lördagens festlighet.
Har funderat mycket på detta, och kommit fram till att jag under åren, betalt otrolig mycket ränta till ingen nytta.
För det är sån som jag är, oroar mig och tar ut negativiteter i förskott.

Här kommer kort rapport och reflektioner kring helgens begivenheter.
Dock utan speciellt relevanta foton, jag är urdålig på/ ointresserad av att ta bilder vid "festtillfällen".
Antingen blir det alldeles för arrangerat eller också( om man tar oarrangerade bilder) helrörigt.
Så det får bli lite blandat.

Fredagseftermiddagens fikaträff med tre ( av fyra möjliga) gamla arbetskamrater på "Glasets hus" i Limmared, var trevlig. Två timmars prat om ditt och datt, men inte ett ord om våra båda kamrater som lämnat det jordiska under det senaste halvåret.
Är man konstig, eller vill man bara förtränga....?
Bestämde att vi ska ses igen direkt efter midsommar, i vår stuga i Halmstad. Då hoppas vi att vår kamrat som bor alldeles utanför den fina kuststaden kan komma med.

Hem och bytte skolkläder mot lite mer färggrann och vårlik stass, innan det var dags att bege sig till "Glasets hus" igen.
Denna gång med nuvarande arbetskamrater.
Det bjöds på "Hyttebuffé" och förevisning av glasblåseri.
Buffén bestod av salt sill i grädde och lök ( hyttesill), isterband, stekt fläsk, wokade grönsaker, bakad potatis, bröd och ost samt ostkaka till efterrätt.
Det var väldigt trevligt att träffas utanför skolan och det timslånga "cocktailpartyt" hemma hos Mari var absolut trevligast.
Maten som bjöds var absolut ingen höjdare, sillen var i det närmaste vidrig....priset (340 kr) var rena ockerpriset, bänkar som saknade ryggstöd var ingen höjdare att sitta på... men ostkakan och efterrätten i "Vinterträdgården" var bra....
Kul att ses, absolut.... nu vet vi vad "hyttebuffé" är.... det räcker att testa det en gång.....

Lördagens dag ägnades åt veckohandling, husstädning och biltvätt.
Besökte Limmareds säteri och dess gårdsbutik.
Här finns närproducerad mat av olika slag.
Köpte glass från Borrarps gård i Dalstorp, mjöl från Vänga kvarn, öl från Åsundens bryggeri....

 ... och C-E inhandlade diverse kött, som kom från Dalsjöfors slakteri.
Gillar verkligen närproduktionstanken. Hit kommer vi att åka igen.
Dessutom finns det en klädbutik på ovanvåningen.
Gjorde ett fynd, då jag hittade en klänning för 100 kronor och dessutom ett glädjeköp, då jag hittade en jeanskjol med lite roliga detaljer till humat pris.

 Så var det dags för den "räntebetalda" festen.
Nu blev den ganska så trevlig.....
Naturligtvis kan man inte prata med alla man vill växla lite ord med, men vi hamnade i "lugna rummet" där vi kunde prata med och ha trevligt tillsammans med det fåtal som fanns där.
Carro hade gjort ett musikquiz.
Trevligt när något "händer".
Fick inte fram kameran förrän det var dags att åka hem.
Festföremålet och motorn i det vinnande quizlaget var de som fick bli representanter för en fest då man fick skratta åt mycket, tillsammans, åt sig själv.... och lite åt andra....

Idag har trädgårdsmöblerna - de urgamla, ännu funktionella - kommit ut.
Årets första tvätt hänger och torkar i soldiset.
Har varit vid återvinningscentralen i Grimsås med vinterns sopor,
och så har vi gått en promenad på byväg och skogsstigar.
Nu är den mesta snön borta.
Skönt!

Känner mig lite trött efter en tuff vecka och en likadan helg.
Energi föder energi, absolut... men ibland så behöver man vila för detsamma.
Ska gå ut i solen en stund...
... och inte göra någonting....
... inte ens "betala" ränta i förskott.