Hundhjälp

Det blev en sen morgon idag. Vaknade inte förrän klockan visade nio. Även C-E sov så länge, och det är ovanligt.
Det kostar på att spela spel och lägga sig en bra stund senare än normalt, tre kvällar i rad.
Det har varit fantastiskt roligt att ha Karin och Hampus på besök här hemma och det var fantastiskt kul att träffa båda döttrarna med sambos hos Johanna i går kväll. Imponerades av ortopedkirurgen i beredskap som lämnade ett spel i överläge, åkte till sjukhuset och opererade en bruten handled, kom tillbaka, blev tvåa i spelet och fortsatte spela ett annat spel.....

Idag var det geocachingpromenad som gällde.
C-E gjorde kaffe och mackor och sedan bar det av till Skyttepalviljongen i Svenljunga.
En plats som har anor sedan tiden för första världskriget. Numera är det en lokal som tillhör Korpen i Svenljunga.
Vid skyttepaviljongen fanns det en gömma utlagd. Här startade också en alldeles nyutlagd runda, Visebergsrundan. Sex kilometer lång, en lagom söndagspromenad alltså.

Det var en runda som till stor del gick på stigar och mindre skogsvägar.
Gömmorna var av varierande kvalitét, men det gör inte så mycket att inte alla är jätteroliga, då det är promenaden som är viktigast.
En riktig favorit hittade jag iallafall, en sådan som var lite mer arbetad.

Efter en kort stunds promenad, tror att det var vid tredje gömman, så kom "jonchi", ett ungt, trevligt par från Kinna-Örby. Vi följdes åt under resten av promenaden. Kul att träffa andra geocachare och få lite tips av dem som är mer erfarna.

Jonas och Christine hade sin hund med sig.
En riktigt fin hund vid namn Kiro.
Vi gamlingar får tacka Kiro för upphittandet av två gömmor, som vi annars inte skulle ha hittat.
Två gömmor som hade hinten "rot".
Vi letade länge efter den första gömman, en gömma som flera letare gått bet på.
Men Kiro nosade rätt på den, och drog fram den svarta hundbajspåsen som lådan var placerad i.

När det var dags för fikapaus, så kunde vi ge Kiro ett litet tack, genom att han fick smaka några bitar av vår smörgåsar.

Kiro tackade genom att visa sin matte på ytterligare en besvärlig rotgömma.
Snacka om en supergeocachinghund... undrar om han tycker att det är roligare än sin tänkta huvudsysselsättning, att vara jakthund?

Jonas hittade de flesta gömmor före oss gamlingar.
Tror att vi ålderstigna cachare hittat dem också, alla utom de två rotgömmorna.
Dagens vackraste plats var denna, vid en damm i utkanten av Svenljunga, den fjärde gömman från slutet.

Vi tackar jonchi och Kiro för hjälp och för trevligt sällskap.
Ska ta en tur till Mark och vandra på deras utlagda rundor under C-Es semester, på Finnebo och Björkebackarundorna.

I morrn bär det av till Halmstad för två dagar med Inga ( forjoi) och Katrin ( klokare).
Ska bli kul!
Hundhjälp får vi klara oss utan, för de båda proffscacharna väljer att låta sina geohundar stanna hemma.

Full fart

Visst är det full fart på allt, så här långt denna sommar.
Roliga saker avlöser varann för gammal tant och jag är så tacksam att få ha ett så roligt och omväxlande liv.
Ute växer det så det knakar, gräs, buskar, grönsaker, blommor och ogräs. Har just kört bort en överfull skottkärra med olika slags rens från de  rabatterna och grönsakslandet.
I växthuset växer det också med full fart. Vi har redan skördat tre gurkor, några är alldeles snart klara och mängder av gurkor är på gång. Även tomatplantorna bär på en hel del kart.

Min egen fullfart tillvaro kommer här i bild och text;

 I onsdags var det heldagsregn.
Helt ok, då jag hade tandläkartid mitt på dagen och dessutom många pocketböcker som bara väntar på att bli lästa.
Besöket hos på Tandvärkstan var som vanligt väldigt trevligt. Först blev jag omhändertagen av Lena, sedan av Pernille och slutligen av Anna-lena. Undersökning, putsning, tandstensborttagning och en liten borttappad fyllning som behövde ersättas fixades av de tre. Full fart alltså, men alla hann ta sig tid att prata lite också.
Är glad att jag valt Tandvärkstan som min tandomhändertagarplats. Där är det trivsamt, personligt och serviceinriktat.

Hann med en stunds pocketbokläsning ( Mari Jungstedts "Sista akten" en helt ok deckare) innan det var dags att ta på långbyxor ( använder sällan sådana på sommarn) och få uppleva C-Es sextioårspresent. Tycker att det kan vara min också f.ö.
Det var C-Es syster Helena och hennes man Roger ( som fyller 60 om två veckor) som bjöd på upplevelsen "Gårdarna runt sjön".
M/S Sylvia heter den lilla båten som tog oss runt Åsunden.
En båt med historia ... den var med vid de allierades landstigning i Normandie i slutet av andra världskriget.
Häftigt!

 Resan utgick från "Bryggan" i Ulricehamn.
Det var fortfarande lite regn i luften när vi begav oss ut på den tre timmar långa resan.
En äldre ( än jag) kvinna guidade oss och berättade om platser och byggnader.
Brunnsnäs säteri (suddbilden) hör inte till gårdana runt sjön, om man ser det ur Birgit Sparre -perspektiv, men är absolut en gård runt sjön.
Tror att jag var här på bröllop, då jag var sexton år, hade en gräslig plisserad klänning och en hemsk frisyr med korkskruvsklockar ( Har jag någonsin passat i det? Svar: NEJ!) då min kusin ( som jag knappast inte träffat sedan dess) gifte sig.

 Passerade många intressanta platser, fick en supergod räkmacka att äta och  en god öl att dricka till.
En timme tog färden ner till Fästeredssund, där Åsunden övergår i Yttre Åsunden.
Är det högt vattenstånd, så kommer man inte längre än så här, för då går det inte att passera bron.
Så det är lite vågat att erbjuda resan "Gårdarna runt sjön" då man inte kan vara helt hundra på att kunna se en enda av de gårdar som  är händelseplatser i Birgit Th. Sparres dokusåpa-liknade romaner.
Det finns nio stycken i serien....
Läste några av dem när jag var ung, ja, så ung att jag bodde kvar i Rångedala.
Vet att jag fick ha näsduken nära till hands då jag läste dem... eller var det en kant av tröjan jag använde... låter mera som "jag".

 Det var fortfarande en disig och fuktmättad luft då vi i full fart ( tycktes det) åkte runt på yttre Åsunden.
Såg ett par av de berömda gårdarna på håll, bl.a. Sjörred, som under senare år varit i Ingemar Stenmarks ägo, dock inte längre.
Guiden berättade livfullt om Birgit Th. Sparre som adopterades till adelsfamiljen Sparre.
Hennes ursprung är fortfarande fördolt, men det finns indicier som visar på att Birgit var en dotter till gamla kungen Gustav VI och en operasångerska.
Gillar den historien, så den köper jag gärna., även om den inte bygger på fakta utan på tolkningar och förmodanden.

I torsdags kom Karin och Hampus.
Nä, de sprang inte hela vägen ... men de ville gärna ut och ta sin träningsrunda en stund efter maten.
Lagade f.ö. en väldigt god quorngryta.
Tycker att även vi som normalt äter kött kan äta quorn någon gång per vecka.
Den här grytan innehöll champinjoner, paprika, senap, tomater, basilika, grädde, creme fraiche, chilipulver och cayennepeppar. Mycket god!

Passade på att ta en promenad i den fina kvällen under det att de unga genomförde sitt träningspass.
Upptäckte att  den fetknopp som Svea planterat på stenmuren, blommade för fullt.
Tyckte att C-E gott kunde ta bild på gul fetknopp X 2.
Kvällen avslutades med tre rundor Gin rummy och ett par rundor Casino. Kul att spela kort, det tycker vi alla fyra.

 Igår, fredag, var det så dags att åka en runda i Karins gamla hembygd.
Hälsade på Svea på Hjälmå, en plats där Karin f.ö. sommarjobbade tre eller fyra somrar för dryga tio år sedan
Svea bjöd på choklad och likör.
Stannade till vid Vegby sjöpark och fikade.
Hampus ville spela minigolf.... men nu visade det sig dessa banor vara något annat än minigolf, nämligen fotbollsgolf.
Funkar förstås på samma sätt som minigolf, men man sparkar bollen i stället. Svårt men kul! Önskar att det fanns en sådan fotbollsgolfbana i Grimsås. Tror att barn och ungdomar skulle uppskatta det!
Hämtade också den geocache som finns under bryggan. Det blev till att åla och att få några såriga rispor på händerna ... men det är väl sån´t man får stå ut med om man ska hålla på med slik sysselsättning.

 På vackra Hofsnäs åt vi lunch.
Snacka om klass på maten!
Åt en kanongod chevresallad. Massor av olika  frukter och grönsaker, krutonger och två rejäla bitar getost. Samt flytande honung och dressing i två olika skålar.
Mycket gott, mycket mättande, mycket prisvärt.
Till Hofsnäs får vi åka och äta lunch fler gånger i sommar.

Torpa Stenhus stod sedan på programmet.
Vid denna vackra damm blir det snart slottsteater.
Något att se fram emot!

Torpa Stenhus har flera spöken.
Vi såg den grå frun, trots att  det var ljusan dag.
Hon "lever" kvar sedan sextonhundratalet, då den unga adelsflickan Stenbock, som bodde på slottet blev förälskad i en av slottets krigsfångar, en dansk adelsman.
När slottsherren fick kännedom om romansen avrättades adelsmannen och flickan går sedan igen och letar efter sin ungdomskärlek.

 Det gamla huset, med anor från 1300-talet, det är kommunens främsta sevärdhet och värd upprepade besök. Nuvarande ägaren har gjort en stor investering i att iordningställa det gamla slottet, från källare upp till vindsvåning.

Som sista programpunkt på dagens utflykt, stod ett besök hos min bror och hans fru i mitt barndomshem.
Fick tyvärr inte upp kameran där, så sista kortet för resan, blir den bild som Karin tog på sin gamla mor utanför Torpa.
En trevlig stund blev det iallafall ( som vanligt) hos Roger och Annki.
Annki hade gjort en god cheesecake till kaffet.
Kunde suttit i mitt barndoms gamla (omgjorda) kök länge, men hemma i Stockremma väntade ju C-E på att träffa Karin och Hampus för middag och fortsatt kortspel.

Full fart alltså.... och går allt enligt planerna så åker vi till Värnamo om en stund. Karin och Hampus for iväg dit på förmiddagen, och vi vill gärna tillbringa kvällen med båda döttrarna.
I morgon har C-E lovat gå med på geocachingrunda runt Viseberg i Svenljunga, och på måndag bär det av ner till Halmstad med Inga och Katrin.
Visst är livet roligt att leva!

Vänner, Vandring

Vänner

"Det är mera viktigt vilka arbetskamrater man har, än vilken gubbe man är gift med."

Så uttryckte sig en av mina gamla kollegor, för ganska många år sedan.

Det ligger något i detta definitivt.

Igår var det dags att träffa de gamla vännerna från Dalstorpsskolan.

Myntaren av uttrycket ovan var på väg att bege sig på semesterresa och två av våra vänner har under året  lämnat det jordiska, så nu var vi decimerade från åtta gamla vänner till fem..

Vi som är kvar, vi får vara rädda om varann.

Det är bara så roligt att träffa dem som man tillbringade många av sina bästa lärarår tillsammans med.

Solgerd bor i Påarp, vi andra bor kvar i närområdet.
Skolledig eller pensionär, alla hade vi tid att ta oss ner till vår stuga i Halmstad måndagen efter midsommar.
Anna-Lena och Berith stod för kaffedoppet.
Numera äter man ju kakor så sällan.Det är gott när sådana bjuds.

Efter fika så tog vi en promenad, på stranden och genom stugområden.
Vädret var helt ok, även om morgonsolen tackade för sig och tog en powernap bakom molnen vid middagstid. Nå´t bad blev det alltså inte denna dag heller.

Jag förevisade hur geocaching funkar.
Berith visste redan, hennes bror har varit lite tokig i att leta gömmor var de än har begett sig, berättade hon.
Nu var det Berith som hittade den pyttelilla burken i bänken.

Fem gamla vänner hade en trevlig dag tillsammans.
Oj, vad tiden går snabbt när man har kul.
Vips, så var klockan fem och Solgerd tyckte att vi kunde ta lite kvällsfika hos henne, innan vi andra begav oss hemåt igen.

Vi packade in oss i bilken och åkte till Påarp, alldeles vid havet.
Vallmon hade spritt sig från fälten, in i Solgerd rabatter.

Klätterhortensian hade börjat sin klättring på spaljén, som skulle bli vägg till grannens tomt, i det tre år gamla radhusområdet.
Växtzon 1, jo, ja tackar jag.
Kunde man önska sig en sådan, så skulle jag så göra.
Men den kommer inte av sig själv, man får flytta sig själv för att få en sådan.
Önskar att man skulle våga ta ett sådant steg, när (om) man blir pensionär....

Solgerd är konstnär.
Hon målar i många olika tekniker.
Här har hon använt akvarellfärg och gladpack.
Skulle kunna funka med elever också, speciellt med elever som inte är så finmotoriskt duktiga.
Ska testa om skolans akvarellfärger håller måttet för att få till en snygg bild.

En superdag med vännerna, 8-23! Det var en rolig dag. Hoppas vi kan göra en sådan här utflykt till sommartradition.


Vandring

Hade tid för knäröntgen i Ulricehamn idag.
Tre plåtar tog man.
Tror inte man ser något onormalt på vanlig röntgen...
... och man kan ju tycka att en tung tant som ger sig ut på sex-sju kilometers vandring på - delvis - steniga och rotfyllda skogsstigar - hon kan inte ha så ont....
och det har hon inte numera ...
Men nu hade jag fått en genomlysningstid. Lika bra att ha tagit ett litet steg in i vårdvandringen, utifall det onda i knät kommer tillbaka med full kraft igen.

Det hade kommit ut ett gäng nya geocacher i Ulricehamn, uppe på höjden, vid det fina friluftsområdet Lassalyckan.
Har aldrig varit här förr, men det visade sig att kring Lassalyckanområdet, så finns "allt".
Motionsspår/skidspår, fotbollsplan, ishall, simhall, golfbana, boulebanor....

Några som kallar sig pajsarna, hade lagt ut tiotalet gömmor längs en stig som kallas "Blå stigen".
Kommunen står bakom den välmarkerade stigen, som anses vara en strövstig.
Bra benämning, dels är det en stig som går genom så många olika naturområden, så att man inte kan rusa fram utan måste ta det ganska så lugnt, för att ta in så mycket som möjligt och dels så är det alldeles för mycket stenar, rötter och gegga utmed vissa delar av stigen för att man ska kunna springa /jogga tryggt och inte riskera att snubbla... Pratar av egen erfarenhet sedan den tiden det begav sig med joggande.

 Jo, det var i sanning en kontemplativ upplevelse denna sommarvandring.
Det var så fint så att bara positiva tankar kunde formas i hjärnan.
Det var geocaching av högsta kvalitét.

 Cacherna var varierade, det fanns minicacher och det fanns större lådor. Det fanns traditionella gömmor och det fanns tillverkade gömmor. Alla gömmorna låg nära stigen, man behövde bara gå 15 -20 meter i från den som mest.

 Tydliga blå markeringar visade vägen.... och ibland dolde det sig något annat däri också.

 Lämnande stigen för att leta upp en gömma utan hint, i "Mulleskogen".
Jag ska ju bara inte försöka mig på ickehintade gömmor, så jag misslyckades förstås.
Träffade på två unga killar, i tjugoårsåldern. Den ena höll på med geocaching lite av och till, men hade missat att det kommit en massa nya gömmor.  Kul att träffa trevliga människor på vandringen.

Stundtals var det andlöst vackert i skogen.

Här, vid groddammen, fanns ingen hint heller ... MEN jag lyckades ändå hitta gömman. Yes!

 Favoritgömman var huggen i sten.

 Eller trä i träd....

Det fanns två färdigställda rastplatser.
Men utsikt över en blommande äng och med en grangömma bakom mig, tog jag lunchpaus med medhavda mackor och kaffe.

Sista gömman var vid golfbanan.
Mitt enda misslyckade vad det gäller att hitta cache, utmed den tio eller elva cacher långa banan.
På denna rundan var det absolut inte kvantitét som gällde, här var det geocaching av klass ettvärde.
Tackade pajsarna för en superrunda, då jag fyllde i de funna gömmorna på datorn.
Sådana här rundor skulle jag kunna tänka mig att gå, iallafall varannan dag.
Precis som de som gillar golf kan spela det ofta.
Egentligen gör vi ju samma sak, geocachare och golfspelare.... vi tar våra vandringar genom den vackra naturen. Bärande på en gps eller på en bag med klubbor.
Finns det någon geocachare som läser detta, kom gärna med förslag på 3 -8 km långa geocachingpromenader  i Västra Götaland, Småland, Halland eller Skåne. Man kan absolut åka tio mil enkel resa för att få göra en sådan vandring som pajsarna fixat för mig på Lassalyckan i Ulricehamn.

Hälsade på Svea en liten stund, när jag ändå körde förbi.
Tog med den gamla vännen på en liten rullstolsvandring i närområdet.
Skönt att komma ut, tyckte hon.

En nostalgisk vandring bland kattkonstverk, hade man som utställning på Hjälmå.
Också en tidsvandring bland ett djur som kan betecknas som en vän.

Midsommarmissar

 Tänkte först skriva rubriken "Mot mörkret" ... men så pessimistisk behöver man ju inte vara ännu.
Under tre månader kan vi fortfarande njuta av  mycket ljus, så länge dagen är längre än natten, så behöver vi inte klaga.
Så det  får bli några missar som vi firat midsommar med och några missar som jag gjorde under de ljusets högtid, som får stå som rubrik.
Tretton träffar blev det också... f.ö.

Bella var med sin matte och husse på midsommarfirande i stugan i Halmstad.
Hon ville gärna hålla sig inomhus.
Det sägs att havsluft suger, och det vet jag av lång erfarenhet att den gör, men den måste sugit musten ur katt med birma-gener .. för hon sov i princip hela tiden.

Skogskattsblandade Elvira ville gärna gå ut. Långt koppel gjorde att hon inte kom så långt.
Inte alls besvärligt att ha katt med på utfärd.
Missarna borde kanske ha försetts med blomsterkrans dagen till ära... får tänka på det till nästa år... :)

Midsommaraftonen var varm och stundtals solig.
Tog en promenad på stranden, sammanlagt en halv mil ungefär.
Rofyllt med vågskvalp och havsdoft.
Hittade cachegömman som jag missade en vecka tidgare.
Eller rättare sagt, Martin hittade en metalltråd under en bänk.
När vi drog i den, pluppade en nanobehållare ut.

Nå´t bad blev det tyvärr inte, det satte eftermiddagsmulenheten och regnet stopp för.
Det blev sällskapspel i stället.
Tycker ofta att sällskapet är roligare än spelet, men detta spel, som handlade om att sälja "gräs" och bli jagad av polis ... eller att bli "stonehigh"... det var riktigt roligt.
Missade några utlägg av kort som kunde ha gett mig en bättre karriär som "drugdealer"/maffiaboss.
Nu var det Johanna som visade sig ha bäst förutsättningar för den professionen, då hon vann både introduktionsrundan och den runda där vi spelade på "riktigt".

 Grillad lax till midsommaraftonen kvällsmåltid stod Martin för, medan Johanna fixade alla tillbehör.

Jättegott var det.
Melon och fetaostsallad är verkligen mumsigt .... liksom den goda såsen, gjord på matlagningsyoghurt, dill och senap.  Jag brukar nästan alltid blanda i majonäs i mina kalla såser, men det behövs ju inte... det går lika bra med senap ...

 Glass till efterrätt, inköpt i den gula glasskiosken "Strandgården" och avnjuten på stranden.
Njutbara var också midsommarens sista solstrålar... för någon timme senare, så kom regnet och blåsten.

"Nya bondespelet" var långt i från nytt.
Undrar om man gör spel som tar så lång tid att spela idag.
Tog närmare fyra timmar att spela spelet till slut.
Utanför de stora fönstren, som skyddar altanen från väster och söder, så tog blåsten i ordentligt.
Under spelets gång, gick midsommaraftonen över i midsommardag.
Ett roligt spel var det, som verkligen visade på livet och de ekonomiska orättvisor som råder.
Vilka möjligheter man ställs inför beror på tillfälligheter; hur det går med skörden, hur bra marknaden för timmer är och om man har tur att vinna på lotteri eller att få ett stort arv.Till exempel.
Dessutom ska man ha tur med tärningen.
Man börjar spelet som torpare, man kan sedan köpa upp sig till hemmansägare eller herrgårdsägare. Målet är att ha råd att köpa slottet i byn.
Tyvärr misslyckades jag med att få till bra tärningsslag, så trots att jag hade mest pengar så var det Johanna som lyckades köpa slottet, för att hon kom före mig.
That´s life!

Vad gör man en mulen midsommardag, då det blåser ordentligt, så strandpromenad eller cykeltur inte känns så angeläget?
Det var Johanna som kom på att vi kunde leta upp någon geocachingrunda, där vi kunde ta promenad.
Hade kollat upp lite, som förberedelse inför nästa måndag-tisdag, då jag ska ut och leta gömmor med geo-proffsen Inga och Katrin.
Hade sett en runda i Eketångaskogen.
Tyckte att vi kunde ta denna runda redan nu, det finns så mycket gömmor i trakterna av Halmstad, så vi ska säkert hitta ett annat promenadstråk nästa vecka....

Tolv gömmor skulle det finnas runt slingan på  ca 2,5 km.
Antar att vi gick i det närmaste den dubbla sträckan, man får ju gå en bit från de stora stigarna för att hitta de olika gömmorna.
Det var ett väldigt fint skogsområde, ett naturreservat, där många stigar korsade varann.
Trädstammen såg verkligen annorlunda ut vid denna gömma, som Johanna hittade.

Tycker att denna bilden skulle kunna vara med i en reklamfilm/ reklambroschyr för geocaching.
Martin tittar in bland grangrenarna, och där hänger det en liten burk.
Så här glad kan man alltså bli, trots att man egentligen inte är legitimerad geocachare, medlem av geocaching.com
Det finns ett antal letare, som tycker att det är kul att leta geocacher, men som struntar i att bokföra sina hittade burkar... för att man tycker inte att det är så viktigt med det....
Förstår tanken helt... men man måste ju vara med i "klubben" för att komma åt koordinaterna till gömmorna....och det är ju både Johanna och jag... så vi hade två mobiler med c:geo och en gps med oss.
Mobilerna var betydligt bättre än den  sega gpsen....

Den här gömman skulle jag bara ha lämnat.
Eller rättare sagt inte ens brytt mig om att leta upp.
Fyra svårighetsstjärnor.
Det blev en utmaning för de unga, att få ner geocachen som hängde fem -sex meter upp i ett oklättningsbart träd.
De lyckades med gemensamma ansträngningar.
Det gäller att inte ge upp, för tänker man bara rätt, och lite "outside the box" så fixar man mer än man tror.
Att vi hade en ortopedkirurg med, en yrkesman men väl utvecklad finmotorik, en som gjorde de små rörelserna som behövdes för att hänga tillbaka burken, det var en klar fördel.

 Blandskogen övergick under en sträcka till ett mera kustnära terräng.
Mager mark, mycket sten.
Vackert.

Näst sista gömman var den allra bästa.
Ett rör med en tofs av säv, och med en bra hint.
Inga midsommarmissar här inte. Vi sökte tolv gömmor och fann det samma.
Roligt att vara flera som söker tillsammans.... några av de minsta burkarna hade jag nog inte hittat på egen hand... för att inte tala om burken högt uppe i trädet.

Snabblagad korv stroganoff blev det till lunch, och resterna av midsommartårtan till efterrätt.
Därefter var det dags för Knipans tipspromenad.
Det var många som kom till start denna mulna midsommardag, då strandliv var uteslutet.
Det var bra frågor... tillsammans var vi ganska säkra på de flesta.
På en fråga skilde vi oss: Vid vilken flod ligger Avingon? Seine. Loire eller Rhone?
Seine var det inte, det visste vi alla.
Rhone går rakt söderut... men hur  långt söderut går Loire?
Jag tippade Rhone, de andra Loire.
Det var deras midsommarmiss.
Min midsommarmiss var att ( som alltid) ta till alldeles på tok  i underkant på skiljefrågan.
Man skulle bedöma hur mycket presentsnöre ( i dm) som var ihoprullat i en liten glasburk, typ kaviarburk.
Jag gissade på 34 dm.
Rätt svar var 60.
Sannolikt kom jag fyra på denna gissning, trean hade gissat 38 dm.

Inget jag behöver gå i terapi för att komma över. Det är bara att komma igen en annan söndagseftermiddag under juli månad.

Vi åkte alla hemåt på midsommardagens seneftermiddag.
Våra egna midsommarmissar blev synnerligen glada av att se oss, och att komma inomhus.

På måndag ska jag ta med mina gamla kollegor till stugan i Halmstad, för att träffa vår Halmstadsboende gamla kollega. En dagsutflykt! Det funkar jättebra! Uppskattar verkligen vår lilla stuga. De var ingen miss att vi tog över den! Tvärtom!