Vid Valborg

... brukar jag tydligen få till ett blogginlägg.
Rullade igenom den offentliga dagbokens alla aprilslut från starten 2009, och ser att de flesta år har varit vårliga valborgar. Förra året var våren försenad, i övrigt så har det hunnit komma en portion sommarvärme så här års under alla aprilmånader sedan 2009. Tror ändå att årets vår är rekordtidig och har kommit ovanligt långt för att vara den 30 april.

 Vitsipporna har redan nått sin "peak" och börjar se lite halvhängiga ut. Inte konstigt att det blir så, när vi människor kunnat gå sommarklädda, i linne, sommarkjol och shorts i ett par veckor.

På dagens motionsrunda, Modsrundan, så var det jeans och fleece på igen. Temperaturen har dalat 8-9 grader sedan igår och  ligger på 12-13 grader. Dessutom fanns det lite regn i luften. synd att det inte blev mer av det våta, bara någon tiondels mm. Regn behövs!

Lite nära med lov igen, tycker jag. Känner mig rastlös, vet inte riktigt vad jag/vi ska göra under långhelgen. Oron för pensionsåldern finns i bakhuvudet. Hur ska jag stå ut med ledighet? Men man vet ju inte om man lever så länge/ är frisk så länge.... Ångesttankar. Vill göra något kul! Vet inte vad....
Njuta av våren kan jag iallafall göra.
Ska så grönsaker och blommor i helgen. Tråkigt, tycker jag... mina så-rader de blir alltid så sneda/krokiga.
Tillfredsställande när det är gjort.
Sår i växthuset också, men väntar med tomat och gurkplantering, iallafall till nästa helg.

Hoppas bara att det inte blir frost under den närmaste framtiden, för då blir det inte mycket frukt/bär. Allt är på gång att blomma. Vinbärsbuskarna har snart satt kart .... en liten överdrift, men ändå.

Samma motiv, olika inställning på kameran.

Man kanske skulle bli fotograf när man  blir gammal. Love it!

Ett vårtal skulle man skriva till denna afton:
Vintern var så bra den kunde. Lite snö, lite is och halka.
Våren kom tidigt, redan i mars. Njutit av den har vi sedan länge kunnat göra.
Vi hoppas att sommaren blir lika härlig.
Välkommen vackra vårmånad maj. Du har redan lagt ut dina teasers. Häggen står i blom. Syrenen står i knopp.
Varde en välsignad sommar, med vackerhet och glädje och fruktbarhet.
Välkommen Vår!

Nä, det blev inte så bra. Dålig inspiration idag. Det finns sådana dagar. Men en liten rapport från denna valborg, det fick jag iallafall till!

Tvenne tracks....

... eller blev det kanske tre?

-Ska du inte lägga ut de där cacherna på elljusspåret? sa C-E vid frukosten.

- Idag? svarade jag.

- Ja, så kan jag gå med och skriva koordinater.

Så blev det.

 Fem gömmor lade vi med gemensamma krafter ut längs elljusspåret.
Det var fråga om ren lektionsplanering, en skolgrej som också hugade geocachare kan använda sig av.
Vi ska låta de elever som vill, testa geocaching under tre elevens val -lektioner i maj.

2,5 km är elljusspåret. Ganska kuperat... och längs järnvägen är omgivningen  tråkig, eftersom man avverkat en hel del skog.

Vid Korpstugan har man  börja anlägga en multisport-anläggning, riktad till samhällets unga.
Man har fått lite EU-pengar till projektet. Och så några eldsjälar... dom behövs alltid.

Cacherna blev publicerade efter några timmar.
Inga konstigheter här inte.
Philip ( PHHA) hittade alla snabbt och lätt.
Nu skulle ju cacherna vara lätta, för de ska ju passa skolbarnen!

Blev lite småsugen på att ge mig ut på en egen runda. Har känt mig cachemätt efter ( tror jag) fem dagars letande under påsklovet.
Geocaching, det är lite som smågodis för mig. Ibland kan man bli så himla sugen, ibland så känner man... näääää., det där vill jag inte....
Letade upp en burk som vi missade en gång på förvåren, vid jordkulan i Säm.
Särbo, det fanns redan för länge sedan. Mannen bodde här och makan i huset. Tre barn blev det trots skilda boenden.

Dagens andra runda, track nummer två, blev Dansrundan i Vegby.
Det var en lätt runda på ortens elljusspår, i nästan helt okuperad terräng.
Det måste vara betydligt enklare att vara motionär i Vegby än i Grimsås, snacka om skillnad på spring/skidslinga.
Vindkraftverken växer upp som svampar ur jorden. Bakom de mer än musörongångna slyet, fanns det två stycken på ganska nära håll.
Tänkte på det:  Undrar vad mina föräldrar skulle trott att de konstiga vita vingförsedda var, om de blev uppväckta till liv igen. Knappast något som kunde ge el iallafall.....

1,6 km lär Vegbys elljusspår vara, enligt cachebeskrivningen.
Cacherna var enkla, passade en ensam tant som ville ha lite enkel promenadcaching. Men
för  stora caching-elefanter, de som samlat på sig ett antal tusen cacher, så är både denna runda och min egen nyutlagda track alldeles för enkla. Tänker jag....

Även om jag är gammal nog att komma ihåg såväl dansbanor som logar, så har jag aldrig besökt dansbanan i Vegby. Så antingen är den riktigt gammal, eller också inriktade den sig på mogen/pensionärsdans, då det begav sig. En fin idrottsanläggning, har vuxit upp kring det gamla nöjespalatset.

 Tredje tracken, det blev då den med bil.
Stannade till i Fästereds kurvor.
Inte helt enkelt att parkera, och jag hade nog inte stannat om det inte var för att våren lockade mig till en liten promenad på vägen, som går genom de vackra hassellundarna.

Stensötebestånden breder ut sig i  de ganska beskedliga ravinerna, och framkallar en känsla av att alla jordens åldrar hänger samman.

Denna varma vårdag passade häggen på att slå ut sina väldoftande blommor.
Det blev en fin liten promenad genom vacker natur.

 Färden gick vidare mot Finnekumla.
Min egen hembygds by heter ju också Finnekumla, men det är en radby i Rångedala.
Finnekumla, mellan yttre Åsunden och Sämsjön, är en fantastiskt fin liten kyrkby, väl värd ett besök.

Jag känner inte till någon annan plats i vår trakt, där gulsipporna växer vilt.
Så vackra!

 Åsundsholm har en imponerande golfbana. Tror att den måste blivit utbyggd till arton hål, för det var gröna greener utmed en lång sträcka.
Golfbanan slutar vid Sjörred, en av gårdarna runt sjön. Under en period var Ingemar Stenmark ägare till godset.  Visst är det ett fint hus, tänker jag.... men usch, så många rum att städa! Fast RUT kan förstås komma, det är lite lättare att hålla stora stugor rena, med hennes avdragbara hjälp.

Vid Finnekumla kyrka fnns två cacher.
En kyrkcache, och den var inte bra gömd. Den låg, där det snart kommer att bli en massa nässlor och annat högt grönt.
Vid den andra cachen, utlagd av samma par ( Torbjörn och Pernilla, kul att de visar sig på bild på geocaching.com, det är alldeles för många som inte "vågar" det) så var det bara så vackert med alla
styvmorsvioler..

 Dagens finaste bild, alldeles vid infarten till kyrkan i Finnekumla.

En fin gammal kyrka, där jag vet att det ges en hel del konserter. Måste bli bättre på att gå på sådana.... jag gillar ju egentligen att lyssna på live- musik.

Dagens skörd, femton enkla för den gamla tanten. Plus fem utlagda. Inte fy skam då man inte bara tar, utan också ger ... :)  En ickehittad i Månstad.... och då var  cachesuget över för denna gång.

Och målsättningen för hobbyn håller; ett snitt på minst en cache per dag från den dag jag började, i juni 2011. Håller mig en dryg tiondel över... det räcker för att jag ska känna att jag håller mig på min planlagda track.

Expo

Det här var kul! Kände hur det bubblade lite av rolighetskänsla, då jag vandrade runt bland utställare och kvalitétssalustånd av alla de slag. Så många framgångsrika företag det finns i våra små kommuner, så många möjligheter att handla i olika affärer, så mycket kreativitet, så mycket närproducerat..., ja, det blev en riktig höjdarförmiddag.
Bra att förlägga expot till Glasets hus, som bara  ligger några hundra meter från uttagsautomaten i samhället. Man är ju inte van att hantera pengar numera, riktiga pengar alltså, för sådana gick det åt när det var så mycket man ville köpa.
Köpte en hel del närproducerad mat och så köpte jag en liten söt holk för solitära bin. Hoppas att någon samhällsbyggare hittar dit och hjälper till med såväl pollinering som bekämpning av skadeinsekter i vår trädgård.

Dagens motion fick bli en ordentlig promenad, "långa rundan Stockremma -Skraparebacken - Kroken - Moghult".

Naturen  har också dragit igång ett "känna-i magen"-njutbart expo, under de fina vårdagar som varit.
Stod en stund under lönnen och bara lyssnade på hur det surrade.

Flirtande citronfjärilar är det gott om. Även där jag tycker att de inte borde trivas, som här vid skogsvägen, en bra bit från de växter som skulle ge dem näring. Antingen är fjärilskärlek blind, eller också finns det mat för fjärilar, även i skogen.

Bor man i Tranemo kommun, så träffar man dagligen på tranor. Det finns ett par som brukar häcka mellan Kroken och Skraparebacken.

Karla stod och tittade på sina sommargrannar och var lite orolig för dem. Det hade låtit mycket från deras häckningsplats i går kväll, och hon trodde sig sett två olika tranpar i närheten, under de senaste dagarna. Var det en kamp om revir, var det en misslyckad häckning eller vad var det som gjorde tranorna så oroliga?

Dagens andra expo, det var rundvandringen i Karlas fina trädgård.
Hon har så många annorlunda växter, och hon har så fint och strukturerat i sina rabatter.
Den gula nunneörten skulle jag kunna få ta lite av så småningom, den förökar sig bra och är lättskött.

Narcissus kunde ju inte se sig mätt på sig själv.

För egen del så har jag svårt att se mig mätt på de varianter av narcisser som finns i Karlas trädgård.
Karla berättade att hon varit i Fagerås i veckan. Där finns det miljontals påsk/pingstliljor.
Jag tycker att narcisser är finast i små grupper.

Dubbla blåsippor trivs hos Karla,

.. liksom de fina kungsängsliljorna.

Den vita varianten har jag inte sett någon annanstans.
Det blev en trevlig pratstund med Karla och ett fantastisk vårblomsexpo i hennes trädgård.

Irene var också ute. Pratade med henne en stund, innan jag vandrade vidare ner mot Moghultsbyn.
Moghult och Kroken ligger jättefint. Varför byggde vi inte vårt hus där, istället på det som skulle bli i det närmaste ett kalhygge? Nä, det är inte lönt att vara ångerköpt så där 35 år för sent.

Vitsippsexpo och

......kabbelekssexpo hann jag också uppleva utefter vägen.

Och egentligen.... är inte hela våren och sommaren ett enda långt underbart naturexpo?

Pre påsk

... eller kanske heter det post påsk... men varför ska man krångla till `et.... jag menar ju att nu har tiden runnit iväg och påsk har passerat, vi är i tiden efter påsk.

Ju äldre man blir, ju mera märkligt känns det att man klarat sig igenom ännu en lång och mörk vinter. Så lång den mörka årstiden är....även om tiden går fort!
Det känns som en evighet sedan naturen gick i vintervila.
Nu börjar den så sakteliga vakna upp igen och vi är i en helt underbar tid, då vi har nästan hela den ljusa, gröna, ljumma, fruktbara tiden framför oss.

"Skolkade" från säsongens sista Spinn-mix-träning, idag.
Jag har jättesvårt att gå inomhus för att träna, när den härliga våren finns utomhus och det är i den jag vill vara.
Kom på att jag kunde ta en cykeltur istället för att trampa på en spinningcykel.

 Tog vägen ner till Nittorp.
Stannade till vid kyrkan och gick in på kyrkogården.
Jag/Vi är otroligt dåliga gravbesökare. För oss är det inte viktigt att gå till en grav för att minnas den som en gång fanns. Minnena finns inom oss.
Ville ändå kolla om Sveas namn hade blivit hugget in i stenen. Det hade det.
Hon har varit borta i dryga halvåret.
Den tiden känns ha gått både snabbt och långsamt.

Kollade farmor och farfars grav också.
Föreslog att deras tre barn skulle ha hand om plantering av blommor var sitt år, men fick inget gehör för det. Vilket betyder att vi inte alls lägger oss i gravskötseln.
Som jag tidigare skrivit. Jag vill inte ligga nedgrävd i en grav som någon ska behöva sköta. Jag vill att min aska ska grävas ner/spridas i en minneslund. Vad C-E vill, det har vi aldrig pratat om.
Konstigt att det finns saker som man tänker på då och då, men som inte kommer upp på den riktiga ytan.
För tungt? Läskigt? Opratbart?

Fortsatte en liten bit på väg 156.
Här, vid Nittorpssjön, fanns det ett tjänstemannaförslag om att man skulle bygga en skola för hela rektorsområdet. Ett lysande förslag, tycker nog de allra flesta av oss som jobbar i skolan. Stor kompetens på en plats. Helt nybyggda lokaler. En överkomlig bussresa för alla elever i åk F-&- utom för Nittorpsbarnen, som efter att ha fått åka till Ljungsarp i snart femtio år, nu äntligen skulle få en skola på hemmaplan. Nära till ishall, nära till badplats, nära till kommunal fotbollplan. Superbra!

Men sådant vågar inte  inskränkta politiker säga ja till. Den största orten ska ha den största skolan. Kontentan av det hela är att Dalstorpsskolan ska byggas om, till största delen rivas. Eleverna ska inrymmas i baracker under byggnadstiden. Elever ska bussas till vår skola för att få slöjd.
Tänk, vad enkelt det skulle ha varit med en helt ny skola som det "bara" var att flytta in i 2015! Det skulle det kunnat bli på denna plats, OM politikerna vågat klubba igenom förslaget. Dessutom hade det blivit billigare att bygga nytt än att bygga om.

 
Målet med cykelturen var att placera ut en ny cache vid Kappart. Den gamla hade försvunnit.
Kappart är en väldigt speciell plats, en sådan som jag som "visa-ställe-geocachare" tycker att det ska finnas en gömma på. Under stenen flödar vatten fram i en hastighet av minst tre liter per sekund. Vattnet är klart och friskt. Kraften i vattenflödet, gör att källan aldrig fryser, ej heller sinar. Förr i tiden var detta ett vattenhål för såväl folk som fä, som passerade förbi på vägen. Man använde också källan att tvätta kläder och mattor i, även under vintern.

Hängde ett petrör i en gles gran. Här är det inte meningen att folk ska leta ihjäl sig, här är det meningen att folk ska dricka brunn och uppleva platsen i sig.

Funderar en del på geocachingens konstigheter. För det finns en hel del sådana, enligt mig! Favoritpoäng är en sådan - vad ger man det för... är det för upplevelsen eller är det för en speciellt tillverkad burk? För mig är det i första hand det förstnämnda.
Nåja, nu gör folk som dom vill med det.
Många är det som numera har börjat geocacha, tror att det är en hel del som "prövar på".
Det där med förstahittargrejen - om man nu tycker att det är viktigt, och det vet ju alla hur urdumt jag tycker det är - det kan man ju inte "fuska" med. Men i övrigt.... finns det någon som sitter och läser logglistor ur burk och jämför med dem som är inskrivna på nätet? Läge för "fusk" om man känner att man vill komma upp i antal burkar alltså... Men jag tror nog inte att det är så  förkommande....

Jag har nog fem burkar som jag hittat, fast jag inte kommit åt att skriva på logglappen/boken. Kanske burken satt för högt, kanske locket inte gick att öppna, kanske den var fastfrusen.Här tycker en del att jag fuskat.
Regelmänniska säger: Namn på papper!
Jag har säkert mitt namn på ett par hundra loggremsor/böcker, där någon annan än jag fann burken, men där jag fanns med i sällskapet. Personligen tycker jag att det är mer "fusk" i det, än att jag själv funnit, men inte kunnat öppna....
Man tänker mycket på cykeltur... geocachingtankar kom alltså upp i  de väl syresatta hjärnvindlingarna för en stund....

Tog vägen från Kappart/Nittorps by, mot Gölingstorp.
Körde förbi ett par milstenar.
Denna, numera ganska öde trakt, var en gång en allfarväg.
Roligt att kulturmärkena är så väl bevarade.

 Mittemot tunnbrödsstugan i Gölingsstorp står detta minnesmärke . En runsten. Här hade jag en geogömma tidigare. Ett petrör låg i ett hålträd. De döda /halvdöda träden sågades ner för ett tag sedan och gömman försvann. Får ta en ny cykeltur och lägga ut en ny. Hittade en bra plats. Inte svår.... för det är ju platsen jag vill visa! ( Förresten, jag tror inte att jag KAN lägga ut svåra gömmor....beroende på att jag inte gillar att leta efter sådana för egen del!)

Cyklade upp på höjden, förbi marknadsplatsen. På lördag är det marknadsdags.
Hämtar följande info från byns hemsida:

I flera hundra år har det hållits marknader i Gölingstorp. Till en början såldes endast kreatur och varor av egen tillverkning, men på 1860-talet infördes nya lagar om näringsfrihet och 1862 hölls den första frimarknaden i Gölingstorp, dvs man fick nu saluföra allt mellan himmel och jord. Sedan dess har man arrangerat två marknader om året i Gölingstorp, en på våren och en på hösten. Endast två gånger har marknaden varit inställd; en gång på grund av mul- och klövsjuka och en gång på grund av snöstorm.

Förr åkte jag  till marknaden både vår och höst.
Numera blir det kanske vart femte år.
På lördag hoppas jag åka på "Expo" till Glasets hus istället. Företag och föreningar från hela kommunen visar upp sig under två dagar. Låter intressant, tycker jag. Dessutom kan man köpa lite delikatesser från bygdens matvaruföretag.

Det är gamla huset, från Gölingstorpsbyns storhetstid, det skulle kunna bli fint. De flesta väggar är fortfarande helt stabila.

 Vägen hemåt fick gå på en mycket välskött skogsväg, mellan Gölingstorp/Ljungsarp och Gumpebo.
Har bara cyklat hela vägen någon enstaka gång tidigare, och då från motsatt håll.
Det är bra att ta de största uppförsbackarna på asfalterad väg och få det lite mindre motigt på grusvägen.

Kom på att jag egentligen skulle vilja ha en mountainbike, för här fanns många små stickvägar som jag skulle vilja utforska. Ska kolla vad en sådan kostar, och provcykla terrängcykel. Låter som en helt ok grej för natur-gillar-tanten.

 
Två flyttblock precis bredvid varann på en i övrigt stenfri öppen mark. Lite spännande tankar.... om hur de hamnat där ( ja, med hjälp av isen förstås) ... och om närboende förr lade in någon vidskeplighet i de stora stenarna.

Såg en torpskylt. Här ville jag stanna och kolla lite mer. Märkligt namn, samma som Tranemos lilla grannsamhälle, det forna brukssamhälle Uddebo.
Undrar vad namnet egentligen betyder? Googlar, men finner ingen förklaring.

Någon kilometer från Gumpebobyn, finns denna relik.
På den gamla goda tiden ( nu infinner sig den bittra tanten här bakom datorn), då vi som bodde i de olika små byarna mellan Grimsås och Nittorp gjorde massor av roliga saker tillsammans, så träffades vi här ibland och alltid på nyårsafton. Det var i ett annat århundrade... och ibland var det gnistrande kallt.... och på den tiden tyckte jag att vintern kunde vara en riktigt fin årstid....

Saker förändras, idag växer det små granplantor på grillplatsen.
Det som fordom var storskog, är idag ett kalhygge....
Och förresten, vi träffas fortfarande varje nyårsafton  ( den enda tradition vi har kvar) fast vid en annan grillplats, som ligger lite mindre avsides.
Så den bittra tanten får ta och avbittra sig lite...

Har inget dåligt samvete för spinnig-skolket. Den verkliga cykelturen blev så mycket bättre.

Hemma blommade jordgubbarna..... ja, de få plantor som finns i växthuset, är det fråga om.

Även om  vi är post/pre påsk... så är vi fortfarande några veckor pro den blomning som helst inte ska utsättas för temperatur sub 0 grader.