Boråsburkar

SÄS-besök för C-E.
Jag bestämde mig för att åka med. Kunde ju leta lite  burk under det jag väntade.
Besökte både Solhems-området och området kring SÄS.
Svettigt och dant var det redan på morgonen.
Kameran låg i bilen, förstås...
Om jag haft den med kunde jag visat en bild på det höga hus, där jag var barnflicka hösten 1972.
På den tiden så var det inte så enkelt att komma in på lärarhögskolan, vilket jag önskade mest av allt.
Ett hyfsat betyg från naturvetenskapliga linjen, det var ingen direkt-inträdes-biljett, minsann.
Tänkte i stället bli fritidspedagog ( ett nykommet yrke vid denna tid) och behövde då praktik i familj och på fritidsgård. Började med familjen ( en psykolog och en ortoped med den dotter på 2 år) och de bodde på tredje våningen i det höga Solhemshuset. Lönen var 200 kr/månad. Plus mat/lunch.
Sökte lärarutbildning på vårterminen igen, och kom in.
Tur var det, för jag hade inte blivit någon bra fritidspedagog... jag är alldeles för ohändig för det.

Gick sedan ner till gamla riks 40. Den går alldeles bredvid den nuvarande motorvägen.
Där fanns en gömma, vid en trappa som tycktes ha gått upp direkt från vägen.
Tänkte på den smala vägen som man åkte förr i tiden, då  man skulle ta sig från R-dala till Bs. Krokig och backig var den också, och ganska så olycksdrabbad.
Skämdes för den gamla grå Volvo PVn som var min fars bil på sextiotalet. Idag skulle det varit kul att ha en sådan.
Time changes!

Gick sedan tillbaka till SÄS och drack ett par glas vatten i den stora receptionen.
Skulle jag orka leta mer?
Jo, ett par  till.... och kameran låg fortfarande i bilen.
Det var väldigt synd, för vid den fina dammen, Fiskdammen, hade den kommit väl till pass. Där blommade dubbla vita näckrosor och enkla röda.
På stigen runt sjön kom min gamle fysiklärare från gymnasiet gående. Han såg inte mycket äldre ut än för 42 år sedan. Hans gamla mediokra elev hade dock blivit en tant!
Time changes.

Ytterligare en cache letade jag upp bakom det stora sjukhuset. En cache i en stenmur. Här har det funnits gårdar förr.
Kommer ihåg att min pappas morbror bodde i ett gammalt fint hus som kallades Skogshyddan, alldeles i närheten. Det hade sannolikt byggts i början av 1900-talet. Någon gång på 70-talet, så var man tvungen att flytta, för där skulle det byggas sjukhus-hus. Numera har alla ur den generationen och de flesta ur min pappas generation lämnat denna världen.
Time changes!



Satte mig vid den omöjliga cachens lekpark, alldeles nedanför "vår" bilparkering och läste lite i "Insurgent" ( fortsättningen på Divergent... sämre än den första .... serien är klart jämförbar med Hungergames-serien).
C-E var klar tidigare än beräknat.
Det blev räkfralla på Tant Grön" och sedan åkte vi till Kypegården för en cache-runda på ca 2,5 km.
C-E behöver ju också sina dagliga motion. Kul att ta den någon annanstans än hemmavid ibland.

Kameran kom med på  promenaden längs de extremt fina spåren, i den kuperade Kypeterrängen.
Inalles fem burkar blev det på rundan... och två inte hittade. En av dem med utsikt över djurparkens björnhägn, en bit från rundan.
Svetten rann ymnigt och det var dumt att inte ha tagit med badkläder, men jag visste faktiskt inte att det fanns en badsjö här uppe.
En fin anläggning var det ... och väldigt roligt att se nya platser. Det där med nya platser/nya rundor, det är min/vår geocachinggrej nummer ett, definitivt!

Moghultsmotiv

Kameran kom för ovanlighetens skull med på dagens promenad.
Informerade C-E om den väg som jag tänkt ta på tidiga förmiddagens motionsrunda, och trots att det var en lång runda och promenadhastigheten inte skulle vara inlagd på högsta växel, så  bestämde han sig också för att gå med.  ( C-E gillar höghastighetspromenader på 3-5 km...tyvärr kan jag inte riktigt hänga med i den takten....för då säger den dumma ryggen ifrån.... + en fot som inte heller gillar alltför snabb gångtakt... det är inte lätt att vara gammal och tjock tant!)

Vedhögen  i centrala Moghult var inte så stor detta år.... funderade på vad man skulle ha den till. Vedhögsägaren har väl ingen nytta av  bio-bränsle längre.... tror att man hämtar energin direkt ur jorden numera.
Utveckling har skett vad det gäller energiutvinning.... Kom just på att vi är rätt mesiga som fortsätter med vårt pellets ( kombinerat med el).... Borde också ta tag i det där med energiutvecklingsmöjligheterna!

Det  är av stort värde att ha lite bönder i byn. Markerna hålls öppna, och så får man sig lite nostalgi till livs.
En vacker, men storbystad, kodam utgjorde frontfigur i koflocken.
Kom att tänka på en av mina barndomskossor. Hon hette Krona. Det var en ganska vresig och respektingivande kokvinna. Jag vågade aldrig gå nära. ( Kanske är det p.g.a. henne som jag har en släng av koskräck?) Maja däremot, hon var snäll. henne kunde jag t.o.m få mjölka.... om än med lite hjälp.

Det var innan mjölkmaskinernas tid, på den tid då man handmjölkade.
Den tidsbesparande och kraftbesparande Alfa Laval produkten tog över mjölkningen ganska tidigt på sextiotalet, vill jag minnas.  Fast mor och far drog alltid lite i spenarna före påsättning av apparat ändå. Kanske det var deras nostalgikänsla, kanske trodde de/visste de att det var behagligare för korna att få lite igångsättningsmassage....
Idag styrs sköts mjölkningen på många gårdar av robotar. Jag tror att bonden själv får vara robot på denna gård.

Granngården har granna djur. Tycker jag.
Djur som egentligen är rena produktionsenheterna.
På första gården så är man en produktionsenhet så länge man avger ordentligt med mjölk.

Här är det köttproduktion som gäller.
Tur att man inte tänker på detta, när man, som jag, VERKLIGEN njuter av anblicken av kreatur... bakom stängsel.
Även om de som vet bäst ofta påstår motsatsen, så har barndomen en stor betydelse för vuxenlivet. Eller kanske är det så att vi är olika, att  vi är olika påverkbara utifrån vår barndom.
Djur på bete är bland det finaste jag vet..... och det har jag med mig från min inre barndomsbild av småkalvarna, som glada kom skuttande då man besökte deras speciella lilla hage.

Visst blir man glad av folk som vågar bygga nytt!
Lite avundsjuk också.
Jag som mest tänker på gravplats, och känner att jag är gammal och eländig, skulle vilja våga också.
Nu är inte detta en stomme till ett boningshus, utan till en ladugård.  Egentligen ännu mer imponerande att våga satsa på det, efter sextio fyllda.

Blir lite öm bakom ögonen igen och försöker tänka framtid.
Vill jag bo här alltid? Tror inte det.
Tittade faktiskt på lägenhet i U-hamn i tidningen idag. En tvåa med sjöutsikt kostade drygt 800 000 kr. Får vi så mycket för vårt hus????
Fast U-hamn? Det har vi/ jag ingen direkt relation till. Lägenhet i Grimsås? Nej! Tranemo? Njaeee... Hestra? Kanske. Bygga nytt litet hus? För sent? Drömhuset vid Lagmanshaga? Ja!

Nytt imponerande initiativ. Fick denna inbjudan i postlådan i veckan.
Ett ungt par har köpt huset med tillhörande loge. En gång var jag initiativtagare till en återvändarträff för alla som kom från Moghultsbyn med omnejd, just på denna loge. Hade hjälp av en granndam... som jag numera aldrig ser till ....
Det var massor av folk som kom tillbaka till sina rötter. Det var en rolig dag.
Året därpå såg jag till att det blev en hemvändardag även i min egen hemby, i Finnekumla by, Rångedala.
Jag var jättedriftig förr! Undrar var den driften tog vägen ? Kanske berodde det delvis på att jag fick höra att jag bestämde för mycket..... Avundsjuka drabbar alla, inte bara mig.  Men man behöver ju inte vara så känslig för allt som sägs, som jag är.... ( Undrar hur barndomen påverkat detta... )

Nu är det inte riktigt läge att anmäla oss till denna fest. Går allt enligt planerna kommer C-E att befinna sig på SÄS då. Jag tror nog att jag smyger mig bort när augustimörkret faller och tjuvlyssnar till Uno.
Lär väl vara gråtmild då också, precis som jag så ofta är nu för tiden. Åldern?

Många hästar på sommarbete, fanns det på den forna hästgården. Undrar om någon är släkt till Tindra.
Ifrån denna gård har jag så otroligt många minnen, de allra flesta ljusa.
Ridkvällar för byborna, mockning, stallskötsel, döttrar som skjutsades och hämtades ( fast de egentligen kunnat cykla .... djädrans curlingsmorsa!), byfester, symöten, trevliga pratstunder..... och så det tråkiga som hände en av de godaste människor som någonsin funnits.....
Nä, det lämnar vi... annars blir tangentbordet alldeles vått....

Ja, det ändrar sig... och det har ändrat sig otroligt mycket under de 35 år som jag bott i byn.
Konstaterade att omgivningarna också förändrats.... ett nytt kalhygge syntes i  riktning mot Hällhult.

Fortsatte vägen rakt ner från Kroken. Det är ett tag sedan jag/vi gått just denna väg.
Här var det också kalhugget på ett ställe. Kom på att man behöver virke till en ladugård.
När vi byggde vårt hus, så tog man ner skog på en plats, långt från allfarvägarna. Numera växer det fin skog där... det är ju så det är, kretsloppet.

Fortsatte på andra sidan järnvägen.
Där förändrades landskapsbilden radikalt förra året. Då fälldes massor av skog.
Man gör så, när man köper skog. Tror att man kan betala halva köpeskillingen genom att ta ner skog. Tror dessutom att man slipper beskatttning. Så det är fördelaktigt.... men blir lite tråkigt för den som ser skogen som ett fint område att promenera i... och att leta svamp och bär i.

Var riktigt inombordsilsk, då jag insåg att den fina stigen mellan "Erlinga väg" och "Skraparebacken" var en del av kalhygget.
Gick genom rishögar och såg att mina vackert brunbrända ben ( som jag verkligen gillar.... det är inte så mycket man gillar på sig själv efter sextio...) fick nya revor och rispor.
Andades ut när vi kom fram till de välbekanta broarna och in i njutbar vegetation.

Banverket/trafikverket  har lagt  ner åtskilliga skattebetalarpengar på att friköpa mark och avverka denna, nära järnvägsspåren. Så här var de vanliga stigarna också borta. Tågtrafiken funkade iallafall denna varma dag. Det har varit många stopp, enligt vad man kunnat höra i medier.

Funderade på vad den livsfarliga ledning som vår politiska allians innebär, har för tankar med att bygga en ny järnväg från Göteborg till Stockholm, via Jönköping.  Eftersom det inte är tänkt att stanna på så många platser ( undrar om Borås får något stopp) så är det ju ingen transportmöjlighet för gemene man... bara för storstadsnissar.
Varför satsar man bara på storstäder? Fattar inte politiker att vi behövs alla... både landsbygd och tätort/storstad. Hoppas att den livsfarliga ledningen blir nedmonterad i september, och att den nya ledniingen vågar göra det som måste göras för att återställa ordningen. Trots att det kommer att svida en del för många av oss!

Här, vid Skraparebacken, så kunde man på 50-tal ( tidigt 60-tal) stiga på tåget som gick till Borås/Göteborg.
Helt otroligt, att tåget stannade vid de små skogshållplatserna. Det måste ha funnits mängder med påstigningsställen på vägen mellan Värnamo och Göteborg. På den tiden hade man ingen brådska. Fast å andra sidan så kanske man kom fram lika snabbt som man understundom gör i vår tågförsenade tid.

Skraparebacken är den högsta punkten på järnvägen mellan Göteborg och Kalmar. Lite häftigt, tycker jag. Tror att den ligger på ca 210 m.ö.h.

Tog oss över järnvägen på ett alldeles förbjudet sätt, det finns inte någon tillstymmelse till övergång på denna plats.  Nu hade ju tåget nyss passerat, så det var stensäkert att ta sig över det enda spår som tar sig genom Moghultsskogana.
Det blev ett nytt kalhygge att passera, även detta ett resultat av skogshandel.
Trodde att all el var nedgrävd i våra trakter. Undrar om detta är en extra ledning till järnvägen, eller om det är  ledningar som är tänkta att ge el till husens behov.

På nästa kalhygge finns denna torpruin.
Det finns många torpruiner ute i skogarna, torp som under förrförra århundrade lydde under den stora Moghultsgården.
Har tänkt lägga en cache här.... men tror inte att någon gör sig besväret att leta upp den, långt från allfarvägarna. Kan ju lägga en vid Skraparebacken också.... men tror ändå att de blir rätt ointressanta, utom för den som är ute för att hitta först. Men tanken finns....

Idag är det ett jättehygge, förr var det en fin ridstig, där jag ofta tog dagens motion då bara en av döttrarna satt till häst. När båda två var ute, så var jag med när de var yngre, men sällan då de hade kommit en bit upp i tonåren.
När man avverkade här för ett antal år sedan, så försökte kloka skogsavverkararbetare bevara den fina stigen. Det går fortfarande att följa den till stora delar. Nostalgin drabbade mig häftigt, under det att solen gassade ganska obarmhärtigt och svetten rann ner i ögonen.
Här har vi plockat mycket blåbär och här fanns flera fina kantarellställen. Och så kom tanken på lycklig (?) tidig medelålder, med  uppväxande och hemmavarande barn på ridtur.
Bygemenskap, framtidstro...
Shiit... nu börjar jag bli så där igen.

Förra året gick jag nästan vilse här på det stora kalhygget, då jag kom från ett helt annat håll... från en annan gammal ridstig.... numera nästan igenvuxen.
Det fanns en tid, på -70- 80-tal ( nä,  allt var inte bättre förr), då man fortfarande trodde på ett tredje världskrig, ett kärnvapenkrig, Efter det stora kriget så skulle darrgräset vara en av de växter som skulle överleva och som skulle breda ut sig.
Det har det redan gjort här på kalhygget.... och på många andra kalhyggen... och det utan att den hemska profetian gick i uppfyllelse. Förr så var det lingonriset som kom några år efter skogsavverkning. Inbillar mig att om man avverkar för stora områden, så blir det svårt för lingonen att etablera sig.

Det ser inte ut som om det skulle bli så mycket lingon i höst. Synd, tycker jag. Hemkokt lingonsylt är  bland det godaste som finns.

Får nog ladda ner Runkeeper-appen igen, även om jag avskyr den tjatiga, pådrivande app-rösten. Inte för att kolla hastigheten, men för att ha koll på hur långa rundorna som man går är. Inte för att  spelar någon roll... bara för att det är lite intressant. ( Gpsen bör väl funka också. Så slipper jag tjatkärringen) Gissar på dryga 7 svettiga kilometrar, vad det gäller denna runda.

Gårdagens var ungefär lika lång.
Då var det Älmåsrundan. ( Bild från mobilen/Instagram)

Nu tycks inte motion bita på tjock tant. Vore väl antagligen bättre för tjock tant att sitta på en stol och enbart äta sallad, än att ränna omkring i skogarna och äta lite av varje. Om nu tjock tant inte ville vara tjock tant mer. Men det kan också vara så att tjock tant får möjlighet att vara tjock tant längre om hon fortsätter med skogsrännande och cykeltrampande....

Hade all svett om C-E och jag avgett under promenaden hamnat i regnmätaren, så hade den nog varit full. Nu funkar det inte så, och mätaren visade lika mycket noll som den gjort under ett par veckor.
MEN under timmarna som gått, så har molnen dragit ihop sig, temperaturen sjunkit från 30 grader till 17 grader och så har det faktiskt kommit ett lagom stilla regn som ackumulerat 3 mm vattenmängd i mätglaset.
Hoppas att det blir en övergång till vanlig svensk sommar efter detta... för sommar och sol, det vill vi gärna ha kvar.... men det är mycket mer behagligt för tjock tant ( och för de flesta andra också) när temperaturen ligger runt 20-strecket.

Nostalgi, tårtillströmning, lite negativt kanske, blev detta inlägg.
Men bilderna, Moghultmotiven, dem är jag i stort sett nöjd med.

Uppehållsuppdatering

Rekordlångt uppehåll här på bloggen? Helt ok, speciellt i denna härliga sommartid ( som jag f.ö. var rätt övermätt på för ett par dagar sedan.... men just idag är det jättegott med värmen... det finns ju massor av njutbar skugga). Ser f.ö. att det är ganska så mycket stiltje på de sociala medierna just ... och visst är det bra att folk njuter av sommaren, så länge den finns.
Men jag har lite tid för uppdatering i kväll... mest för den privata, men offentliga, dagbokens skull.

Förra veckan: På tisdagen skulle C-E på röntgen. Passade på att besöka bror och svägerska i vackra barnsomsbyn/hemmet. När C-E var genomlyst, så blev det en geocachingpromenad alldeles norr om Borås.  I Ekås, med utgångspunkt från Elfsborgsstugan. Hade inte en aning att Elfsborg har sin egen stuga, så långt från sin Arena. Rundan var helt ok, ganska snabba, men kuperade 4,5 km. Tror att det var nio burkar. Ganska långt emellan alltså. Tycker att det är bra om de inte är för tätt med burkarna. Trots allt så är det motionen som är det primära, burkhittandet är en rolig grej som gör att man  promenerar på olika ställen. Burkarna var lätthittade. Det är också bra... så tycker  jag...

I onsdags var vi på traditionell Gunnebo-teater.
Man brukar bjuda på farsartad musikteater. Detta år var det mera nummerrevyinspierad show. Stand-up. sketcher, mycket sång och musik. Lite för mycket  musik, tyckte jag. Claes Malmberg var, i vanlig ordning, den största behållningen. Lennie Norman... ok... samma med Ola Forssmed...Hanna Lindblad sjunger och dansar bra....
Nästa år vill jag se musikfars igen... absolut.
Men en trevlig kväll var det, i fint väder, i trevligt sällskap, på vackra Gunnebo.
Skoskav fick jag .... så blir det när tant tror att hon ska vara fin i "riktiga"  skor.....

Torsdagen ägnades åt vinbärsbuskarna. Sylt och saft fixades lätt och blev riktigt gott.
En cykelrunda fick det bli, då skoskav omöjliggjorde promenad.
Daglig motion ska jag försöka få till hela sommaren....
Ett dopp i Gusjön hanns också med.

På fredagen införskaffades fotförband och sedan kunde det bli en ordentlig promenad här hemma igen.
Och läsning av bok, i sol och i skugga... för nu hade sommarvärmen kommit på allvar.
Läste en bok av en av mina favoritförfattare, Carl-Johan Wallgren. Det var första delen i en thriller-serie, Skuggpojken. Klart rekommenderbar läsning.

Vädret gjorde ju att det var skarpt Halmstadsläge. På lördagsmorgonen ställde vi kosan i syd-syd-västlig riktning.
Johanna och Martin var redan på plats, och gjorde att vi fick trevligt sällskap lördag och söndag.
Grillmat, spelkväll.... och mygginvasion.
Förr i tiden var det mygg och knottsäkert vid västkusten. Det har det inte varit under de senaste somrarna. Detta år var det mer mygg än någonsin. Som tur är, så är det en typ av mygg som är stora och slöa. Men blodsugare är de... och jag blev varse att det var bättre att låta myggorna äta klart, än att skrämma iväg dem/slå ihjäl dem, då de just påbörjat måltiden. Färdigätna mygg orsakade ingen klåda, vilket de som bara påbörjat måltiden gjorde.

Insåg att jag för ovanlighetens skull kunde få en riktig Halmstadsemester, hela fem dagar i stugan.
C-E hade ny röntgentid på måndagen, och då kunde jag ju stanna kvar.
Så på söndagskvällen begav sig alla mot inlandet igen... och jag begav mig ut på geocachingtur på cykel.
Trampade runt på, för mig delvis okända vägar, och fann ett TB-hotell (utan TBs... och jag hade inte tagit dem ändå ... för jag tycker att de är lika ointressanta som det där med att hinna först är..), till Fyllinge, till en stadsbondgård mellan Fyllinge och Snöstorp, till en "badsten" vid Fylleån...... Ja, det var en rolig cykelrunda...en runda som jag aldrig kommit iväg på om jag inte haft en cachekarta att följa...

På måndagen så blev det de sedvanliga två timmarna på stranden, med sol och bad. Sedan cyklade jag in till centrum, letade upp en cache i en park... sedan var jag trött på burkar och begav mig på en shoppingrunda i stället. Alltid kul med lite nya kläder.... : ) Indiskt blev det till lunch, på en centralt belägen restaurang. Mums, för indisk mat.

Johanna hade med sig en bok av David Eberhard till Hd.  Den handlade om hur lätt det är att anse sig kränkt, att anmäla det till olika myndigheter och hur snett det slår för hela samhället.  Det var en väldigt intressant bok att läsa, där jag gång efter annan mentalt nickade instämmande. Jag har också många gånger tyckt att det är helt sjukt att de människor som (ofta) tillför minst och som klagar mest på hur de och deras barn blivit behandlade ( kränkta) får ta så stor plats och styra så mycket.... därför att det svenska samhället "jamsar" med dessa människor. Det är en bok som alla som jobbar i skola ... och inom många andra förvaltningar, skulle må bra av att läsa, och ta till sig. Vi måste hjälpas åt och stå på oss, så att inte småsaker får ta en massa tid och kraft ifrån oss.

Läste också en Peter Gissybok i Hd. Han var på vår skola och ledde workshops med eleverna i våras. Två gånger var han hos oss. Den ena gången var jättebra, det jobb som barnen gjorde utifrån detta var också bra, men hans återbesök kunde vi vara utan.
Jag beställde en del av hans barnböcker till skolan. Inga höjdarböcker direkt... mycket bajs och kisshumor.
Beställde också några av hans deckare för egen del.... nä... jag gillar inte hans böcker. Som tur är, så finns det andra som gör det.

Läste också en riktig "feel-good"-bok, under mina fem dagar i stugan. En bok av Sheila O´Flanagan, en berättelse som var en lagom blandning av intriger och olycklig/lycklig kärlek... och som slutade lyckligt... och ganska förutsägbart. Ibland är det underbart att få gotta sig i en sådan bok.

C-E kom tillbaka på tisdagen. Vi hade bestämt att vi skulle gå ut och äta på kvällen. Fiskplanka på Pio.
Beställde bord, då jag var inne i stan på måndagen.
När vi kom till restaurangen på tisdagskvällen, så fanns det ingen anteckning om bokat bord. Konstigt, tyckte jag. Jag hade ju lämnat både namn och telefonnummer. Nu ordnade det sig ändå, det fanns lediga bord på Pios utomhusservering.
- Gick du till rätt ställe? undrade C-E. Restaurangen bredvid ser ju likadan ut.
Jag gick inomhus på Pio och kollade. Där såg det inte likadant ut som när jag bokade dagen innan. Gick till grannrestaurangen. Kände igen mig!
Så kan det gå för tant i värmen.
Nu gick det bra att avboka på plats också.
Tjejen som skötte serveringen var också påverkad av värmen.
När vi skulle få vår mat, så kom det två fiskgryta i stället.
Men man fick ordna fram sin goda fiskplanka, och det gjorde man också.

Åt en helt fantastiskt god efterrätt.  Hemgjord vaniljglass med den mest perfekta kolasås man kan önska, samt en mängd olika bär och frukter.
Det var jobbigt att cykla hem med full mage. Ett glas rosévin till Morden i Midsumer påverkade matsmältningen positivt.

Johanna och Martin, och deras två katter, återvände till kustboendet i går, onsdag.
Så fick vi återigen lite trevligt sällskap.
Tog morgonpromenad på med C-E på stranden och en egen cykeltur ut till naturreservatet söder om Hagön, denna dag, då jag faktiskt var lite sol och badtrött. Det blev iallafall en stund på strand och i ljummet vatten, innan det var dags att bege sig hemåt.

Några sköna sommardagar var över för denna gång.

En katt är borta, Fredrik. Han har inte kommit hem efter sista natten utomhus. Rävmat? Eller bara skönt att vara utomhus? Fransson har varit inom som hastigast men snabbt begett sig ut på jakt igen. Idag hittade vi en hare på gräsmattan. En harunge. Bredvid harungen låg två avbitna öron. Huvudet var uppätet. Någon av våra "fina" husdjur som varit i farten, förstås.....

Har idag också fått veta behandlingsplanen för C-E. Det är som det är, men kunde varit ännu värre. Den som vill veta mer, den får höra av sig.... Inte så många som "vågar"... det svåra är det alltid svårt att prata om.

Dagens motion: Cykelrunda kring Nittorp. C-E tyckte att det var jobbigare än hans power-walks med Johanna. Jag tycker absolut tvärtom.... tror att det är så att en del av oss är bättre rustade för cykling, andra för att gå/springa.... Så är det med det mesta... vi är olika.

Uppdateringen utförd.

Rekommenderad runda

För dryga ett år sedan, så gick vi Visebergsrundan, C-E och jag.  Det var en av de första rundorna vi gick, sannolikt C-Es första. Kreatörerna för denna runda har nicknamet bly52, och är ett trevligt par från samma strävsamma generation som jag och C-E. Vi träffade dem i våras, då vi besökte Örsås.

Bly52 fick en ny runda publicerad, alldeles före midsommar. Yes, tyckte jag/vi, så bra att ha en runda på så nära håll... ja, iallafall inte mer än tre bilburna mil bort.
Idag var det läge att ta den drygt fyra kilometer långa promenaden, sydväst om centrala Svenljunga.
Då jag föredrar gå-runda-geocaching framför något annat, och har hunnit med ett antal rundor under året som gått, så tar jag mig inledningsvis friheten att "recensera" samt jämföra Blystrecket med den runda som vi gick för ett år sedan, Visebergsrundan.

Snacka om utveckling! Såväl vad det gäller att hitta trevliga vägar, där terräng och omgivande vegetation hela tiden förändras. Själva rundan går på bra vägar eller två-filiga stigar, men visst måste man in i olika terräng för att hitta gömmorna. Dock inte en enda granplantering eller större stenhög. Detta tackar vi alldeles speciellt för.
 En sådan skillnad det var mot förra årets slinga, som i och för sig var trevlig, men som inte var speciellt variationsrik, vare sig vad det gäller natur ( iallafall som jag kommer ihåg det så gick den mycket i skogen) eller gömmor. ( Burkar i svarta platspåsar, lite svårt gömda, var det mycket).
Gömmorna var superbra denna gång, burkarna ännu bättre!


Fördomar har vi väl alla... iallafall har jag det ... En fördom är att det finns en del "konstigt" folk i Svenljunga. Övertygelsen blev inte mindre under vandringen....Vem slänger en hel låda helt ok frukt vid vägkanten om inte någon S-ljungabo?

Vandringen gick förbi tre gårdar. De var verkligen olika. En var helt otroligt fin, där var det verkligen ordning. En annan uppvisade motsatsen, den tredje låg mitt emellan.

En del S-ljungabor är, liksom cachedesigners Bly52, synnerligen innovativa. Den  här kojan är ju helt underbar, det var så att jag önskade att jag var så liten så att jag kunde krypa in där och sitta och mysa.

Gömmorna, de var av olika sort, både vad det gäller storlek och burk-utseende.
Där fanns den typen av gömmor som man tidigare sett vid flera tillfällen, men där fanns också några nya.... ja, en helt ny typ av gömma. Det var en gömma som blev min favorit, en gömma som även myror hade fattat tycke för.

Nanogömman var jättefin.... men jag gillar inte nano-gömmor. Det är så besvärligt för den som har fummelfingrar att få den minimala rullen på plats igen. Men det finns lösningar på det mesta....

Vi passerade den härligaste gammelskog, där allt var övervuxet av flera olika mjuka mossarter.
Mossor är lite spännande, de har använts till så mycket förr i tiden. Till sårförband, till hustätning, till bränsle. Så är den ju så skön att gå på....

En gammal släde stod övergiven, alldeles bredvid det som såg ut att vara en igenvuxen liten tjärn/våtmark.
Dagens enda mygga påträffades och övermannades f.ö. vid denna plats.

Ute i våtmarken, som tydligt syns bakom den perfekta fikapaus-platsen, låg det ytterligare två kälkar. En alldeles framför planket som syns till höger i bilden. Funderade på om detta kunde varit en is-rink en gång i tiden.
Det skulle vara spännande att få veta mer om denna plats.

Vi passerade inte ett enda hygge, under den drygt fyra km långa vandringen. Jag vet att hyggen måste till för att skörda den rikedom, som vår svenska skog står för, men jag tycker ändå att det är så fult och förstör så mycket. Sådan här skog tycker jag om... förhoppningsvis är den inte klar för skörd än på ett tag.

Det kom en regnskur, så vi tog  var sin gran som paraply.
Kontemplativt är det att stå och lyssna på ett stilla regn, som knappast hörs genom de gamla, slitna hörselorganen. Men tystnaden hörs. Den är vilsam.

Så var vi tillbaka till mina fördomar.....
Som tur var, så var det ju inte speciellt varmt, och det hängde dessutom lite regn i luften.
Generad?
Mest hade jag skakat på huvudet och tänkt det där som mina fördomar ändå hjälper mig att tänka.
Men nu slapp jag... Det var ganska så gott det!

Från byväg till skogsväg till större stig.
Regnet hade gjort allt gräsbevuxet blött.... inte ens goretexskor klarade av att hålla blötan borta.

Undrar vad som funnits i detta hägn? Inte var det gjort för att skydda mjölkörten iallafall!
En av de allra bästa gömmorna fanns här. Den hade hinten "nät serve".
En ny variant för mig, en gladgörande variant!
Precis som den med hinten "håll grytan kokande".
Inte att förglömma "Fullständigt onödigt!"

Så roligt med klurhintar ... och lätta, men påhittiga, nyskapande gömmor.

Bedömde ju mina rundor topp 4, för någon vecka sedan.
Vill inte peta ner någon av dessa från topplistan, men får istället göra en topp fem-lista.Ingen inbördes ordning... för jag vet inte vilken som är den bästa... eller tvåa eller femma.
Iallafall så går denna rundan in på min nya top -femlista.

• Blå stigen i Ulricehamn. Den allra första rundan jag gick, för nästan exakt ett år sedan. Ett väldigt varierande landskap, där man passerade utsiktspunkter, hagar, lövskog, granskog, berg i dagen, ängar, bostadsområden, golfbana..... Dessutom var gömmorna varierade och de flesta alladeles lagom svåra.
• Pickesjörundan i Borås Rundan går på bra vägar och stigar, gömmorna är lätthittade och så SER MAN SJÖN i princip hela tiden.
• Blå rundan i Torskinge En runda som på många sätt ( inte bara färgmässigt) kan jämföras med Blå stigen. Fast några av gömmorna här, de var ännu ett strå vassare. Att jag dessutom gick i trevligt sällskap, det gjorde promenaden ännu bättre.
• Ordspråksrundan i Limmared. Burkarna är genialiskt gjorda eller gömda utifrån olika ordspråk. 
• Blystrecket i Svenljunga. Synnerligen varierande gömmor, flera ny-uppfunna, varierande natur, lagom långt att gå. Eftersom gömmorna är relativt lätthittade, så tar det högst två timmar att ta sig runt, fikapaus inräknad. Det enda som fattas är öppet vatten.... men man kan inte få allt. En mycket trevlig promenad, som borde passa alla åldrar.

Det var korta 4,2 km. Tillbaka till parkeringen vid scout-stugan kom vi på drygt en och en halv timme.
Himlen var riktigt svart i nordost. Vi hade tur som bara fick fotbeklädnaderna nerblötta.

Tidigare skjutbana, numera scoutstuga. Och en bra utgångspunkt för geocachingrundor. Har en multi kvar, nyutlagd i slutet av Visebergsrundan. Den får vi ta en annan gång. Kanske kan bly52 få till ytterligare en runda här... skogsvägar finns det ju gott om i området... Tittar på kartan.... i rakt västlig riktning från den gamla skjutbanan kanske?

Den trevliga utflykten avslutades med några strögömmor, bl.a. vid grillplatsen i S-ljunga. Så fick jag dessutom passera lite öppet vatten även denna dag....

Utflykten avslutades med buffélunch på Glasets Hus i Limmared, Även detta något att rekommendera....mycket mat, vällagad mat, varierad mat ....

Liten gissningstävling: På vilken av bilderna har jag tagit en bild av själva gömman?