Tandvårdstaxa och träningstid

-531124, sa jag.

-Nä, 1550, sa receptionisten.

Va? tänkte jag. Jag är inte född den 15 och inte 50... inte heller för hundra år sedan.... 

Sen kom jag på vad det var.

Priset för behandlingen!

Att man inte skäms att ta sådana hutlösa priser för att laga en tand. Mindre än tio minuters effektiv tid för tandläkaren, någon minut för tandsköterska att förbereda samt tid att bistå.

Nu ingår det en del personligt prat i tandläkarbesöket också.... sköterskan hinner jag avhandla en hel med under det att vi väntar på den ständigt bråttomhavande tandläkaren. Tandläkaren hinner i och för sig med några personliga fraser också.... det är en familjär stämning på den privata kliniken, absolut, 

Man ligger tio procent högre i pris än vad som är rekommenderat, det såg jag på kvittot. Men så är det sköna väntfåtöljer och high-tec i behandlingsrummet. Under det att jag väntade på min namne till tandläkare, så hann jag med att studera min tandstatus på en dataskärm samt kolla på en gigantisk närbild på tanden som tappat en bit amalgam, på en annan. Och tittade jag upp i taket kunde jag kolla textade TV4 nyheter på en TV-skärm.

Jag gillar verkligen alla som jag har kontakt med på "min" tandvårdsklinik. Receptionisten har jag inte träffat i den nuvarande rollen tidigare, men jag känner henne sedan hennes tid som lärare. Den modiga kvinnan hoppade av lärarjobbet efter förra läsåret och började jobba som ansikte utåt på Tandärkstan i stället.  Hon trivdes jättebra, berättade hon, och hade nu sagt upp sig från sin lärartjänst. 

Avundas och beundrar människor som vågar.

Men som sagt, att ha i arbetsuppgift att glatt begära 1550 kronor för utfört tiominutersarbete, det vet i sjutton om jag skulle kunna sätta mig i situation att göra. Helt hutlöst. 

Hörde att man idag har tandvården betald fram till 24 år ålder. Men sen då? Jag har råd att betala... men det har inte alla. Kan man inte inkomstpröva möjligheten till tandvårdsbidrag? Tänk den som bara får ut 15-1800 per månad... och måste lägga tio procent av månadsinkomsten på en borttappad plomb!

Antar att det fortfarande är så att om man betalt mer än 3000 kr för tandvård under ett år, så reduceras tandvårdskostnaden under resten av året.  Det är gott och väl.... men jag tycker ändå att man borde göra något åt den dyrköpta verksamheten.

Första måndagen sedan jul utan spinmix, var det idag. Tänkte att jag får väl använda vanliga cykeln då och ge mig ut i våren på "vanliga" träningstiden. Blev rundan förbi en av spinninginstruktörernas hus, den fina rundan kringa de små byarna som alla slutar på bo.....Remmabo, Spolabo, Gumpebo och Amnabo. 

Det är ganska så kuperat och jag insåg vinsten med regelbunden träning, jag fixade alla backar, i och för sig ordentligt flåsande, på tantcykeln. En härlig runda... den ska jag försöka cykla ofta ... samtidigt som jag vet att när det blir varmt och gott i luften, då vill jag göra betydligt längre rundor än denna 11 kilometersrunda.

Fick svar av VD för Vida arena idag, direkt på morgontid. Han förstod att jag var besviken på stolkvalitéten, men kunde inte göra något åt det, det var inte deras stolar... det enda Vida stod för, det var lokalen. Schysst med snabbt svar, tyckte jag... och sände vidare klagobrevet till dem som arrangerar Chess in concert. Få se om de är lika bra på att svara.

Vår, vackert, Värnamo, Växjö, vedervärdigt

Magnolier är bland de vackraste blommorna, tycker jag. Hade inte en aning om att dessa blommande träd och buskar fanns, förrän vi besökte Johanna i Lund en gång i vårtider. Då visade hon  på de rosablommande träden utanför "Akademiska" ( tror att det heter så, det stora vita huset, varifrån man sjunger in våren vi TV varje år)
Några år senare så upplevde vi magnolier i massor i Kew Garden i London. Där finns det  buskar och blommor i olika fäger, från vitt till rött.

Igår var det magnolierna utanför centralstationen i Värnamo som hamnade i kamerans blickfång.
Synd att man inte kan återge doften. Men det är nog något som kommer med tiden, det här med att fånga och dela doft. Även om den delade bara blir syntetisk, så tycker jag att det skulle vara en sympatisk utveckling vad det gäller datorer och dess möjligheter.

Våren vid hade kommit en bit längre i området kring staden vid Vidöstern,  jämfört med hur det är här hos oss på västra höglandet. Fast det går fort nu, speciellt som det kom lite regn i natt... det märkte jag på dagens promenad.
Kabbelekor, styvmorsvioler, maskrosor i sydläge är i blom... och små björkar i söderläge har fått stora "musöron" bara på någon dag.

Till Hjälshammar for vi sedan, för en kort mellanlandning. Johanna har alltid så fina uteväxter. Denna korgen och dess mustigt färgade innehåll var dagens favorit.

Massor av penséer hade frösått sig i gräsmattekanten. Här kan de inte klippa något gräs på ett bra tag, så fint som här är.  En miniäng av penséer.

Häggen slår snart ut i blom i Hjälshammar, och under det att jag konstaterade detta faktum, så kom trebenta Elvira smygande på stenmuren.
Hur hon kunde få en skada, den elaka augustidagen förra året, som enbart massakrerade hennes ena ben, det är och förblir höljt i dunkel.  Intressant är att se att en katt kan ta sig fram alldeles utmärkt, trots att benens antal bara är tre.

Till Växjö gick så färden genom ett vårfint småländskt landskap. Är helt överens med min dotter om att den bästa tiden är nu ( + - ett par veckor), nu när allt är i sin skira start, innan det blir för varmt och otäcka blodsugande insekter gör livet mindre trevligt.

Redan i början av året hade vi bokat biljetter till "Chess in consert", som framfördes på den stora arenan, Vida arena,  i Växjö. Stor symfoniorkester blandat med rockorkester, stor kör och mindre kör... och ett antal solister - de mest kända var Sara Dawn Finer, Anders Glenmark och Gunilla Backman... skulle uppträda och framföra Chesslåtarna.
Verkade ju lovande  för en härlig musikupplevelse.

Johanna hade beställt bord på Kök 11, den gamla regementmatsalen, som nu var allmän restaurang. Buffé och god efterrätt ... fast jag vet ju att jag egentligen inte behöver efterrätt... speciellt är jag redan är ordentligt mätt. Att jag aldrig lär mig.....
Men gott var det!

Hade bra parkettplats, på rad sex. Perfekt läge för att verkligen kunna vara med i det som hände på scenen.
( Nu händer det inte så mycket i en konsertuppsättning av en musikal... men artisterna agerade iallafall med kroppsspråk, och det kunde man lätt avläsa när man satt nära)

Det var nu kvällen vedervärdighet uppstod. Hårda platsstolar med väldigt dåligt ryggstöd, tätt ihopsatta.

Jag, som inte vill vara tätt packad med någon, fann mig som en tjock sardin inlagd bland andra sardiner av olika form i en sardinburk.
Nu hade jag stått ut med det trånga, för musiken var superbra.
Fast jag kunde inte riktigt koncentrera mig på den... för jag fick riktigt ordentligt ont i ryggen av den dåligt ergonomiskt utformade stolen. Det gjorde så ont att jag bara skrek rakt ut vid ett tillfälle. Av smärta... och ilska och besvikelse. Jag säger till mina elever att det är bra att skrika ut sin ilska. Flera har prövat och håller med om att det hjälper.
Men det var tur att de som var på scenen skrek ännu högre än jag...

Kunde förstås gått och satt mig på läktarplats efter paus, för där tycktes stolarna vara ordentligt uppbyggda i ryggen. Nu kändes det bättre, då jag stått upp i tjugo minuter... men det blev förstås likadant i akt två. Så det blev mycket vridande för att hitta så bra ställning som möjligt, och en befrielse då konserten tog slut.

Synd att jag inte kunde uppleva musiken till 100 %... för den var bra. Bäst gillade jag helinstrumentala (+ kör ) "Chesslåten" och ett stycke i slutet där både symfoniorkester och rockband drog på så taket nästan lyfte. Då var det nästan så det onda försvann för en stund.

Skönt att sitta i mjuka bilsäten på hemvägen.
Även idag kändes ryggen ganska så öm, då jag vaknade. Också de stora rumpmusklerna med vidhängande fett kändes... jag hade spänt den vidlyftiga kroppsdelen ordentligt, för att avlasta ryggen....

Skrev ett mail till VDn för Vida Arena och berättade min eländiga historia... och tyckte att han gott kunde betala tillbaka de 750 kr som biljetten kostade..... Få se om jag får något svar : ) Klart man ska säga ifrån... eller?     Antagligen struntar han  i mig...men försöka duger.

Kletade in ryggen med Voltaren och tog sedan en snabb promenad runt Mods. Efter det var ryggen i det närmaste normal igen. Så nu är det bara träningsvärk i bakändan kvar....

Ser ni den hollänska flaggan/stora vimpeln. Våra grannar tycks växla mellan att flagga svenskt och hemländskt ( hollänskt). En fantastisk vitsippshage har de.

I min klass har jag jobbat med retorik ett tag. Följer en bok som ska göra eleverna till goda talare och goda lyssnare, genom ett tolvstegsprogram. Onsdagens retoriklektion fick flytta på sig till kommande vecka,p.g.a förnämliga fågelredovisningar.

Den framflyttade lektionen handlar om hemligheter. Man ska skriva ner någon "hemligt"... något som nog inte så många  känner till om en... och jag tänkte ge exempel på "hemligheter" om mig på "rätt nivå", så att eleverna kan komma på något eget utifrån det. En av mina hemligheter kommer att var att jag känner mig glad då Elfsborg vinner och lite smådeppig då de förlorar.
Idag blev det lite deppigt. Tur att C-E inställde den planerade resan till Halmstad och Örjans vall. Hade vi varit på plats och sett eländet, så hade det känts ännu värre.
Blev glad igen då jag pratade med malmödottern, och hon var jättepigg, efter att ha varit lite hängig ett par veckor. Tänk att mamma är man alltid, och oroad över "barna" trots att de passerat de 30 med flera år.

Fyradagars veckan känns ganska så färdigplanerad.
Kommer att sakna spinmixen i morgon.... den har ju varit måndagens "goa" motion så länge. Nu är det i princip gruppmotionsslut för säsongen. En eller ett par tillfällen till funktionell träning i Dalstorp bjuds fortfarande...Kanske det kan bli cykeltur irl i morrn....

Denna dagen....

...nej, då inte alls ett liv... utan en ganska vanlig dag. Men hur ser en ganska vanlig dag ut , vad det gäller en sextioett år gammal lärarinna?

Slog upp de grå före det att väckarklockan började skräna.
Tio i sex.
Kom på att det var helg i vardane ... och funderade på om det var något kul som väntade.
Jodå... i morgon blir det "Chess in consert" med dotter och svärson. Växjö ska vi till... en ungefär lika lång resa som den man då och då gör till Göteborg.

I Borås Tidning kunde man läsa om eftersök av en 47-årig man. Dement. Hu, dement vid den åldern.
Radio Sjus nyhetssändning intervjuade folk från Missing People, som varit med i det resultatlösa sökandet.
Tror inte att jag skulle "våga" gå med i Missing peoples skallgångskedjor. Tänk om man hittar något otäckt... tänkte jag....

I duschen tänkte jag tanken som alltid återkommer då jag tar schampo i handen.

Hade en kollega och vän, årsbarn med mig, som ägnade mycket tid och kraft åt att sälja schampo och rengöringsprodukter på "homepartyn". Även nya säljare värvades där.
- Varför lägger du ner så mycket av din fritid på detta, frågade jag en gång.
- Det ger pengar som blir en försäkring för att jag och min man ska få det bra på ålderdomen, blev svaret.

Hon fick inte uppleva någon ålderdom, inte ens sin sextioårsdag.
Jag tänker ofta på detta, och hur vansinnigt dumt det är att planera för mycket.
Det är absolut bättre att göra roliga saker då man orkar och då man lever, än att skjuta upp det till en oviss framtid.

Frukosten bestod av A-fil, en sked hemkokt svarta vinbärssylt, flingor utan socker blandat med gamla Branflakes ( de måste ju gå åt), en skiva proteinbröd med ost och en stor kopp te.

 Var på plats i klassrummet lite före halv åtta. Fixade till en PP om fåglar, genom att ta bort alla fågelnamnen. Kollade lite på nästa veckas arbete, gjorde lite ändringar från tidigare grovplanering. Finplanerade den tidigare grovplanerade engelskan.

Blev, som alltid på fredagar, glad då jag kom till personalrummet. Där satt redan en del av kollegorna samt vår fantastiska skolkock och mumsade på nybakta frallor. Jag gick och hämtade en också. Det är vår fredagslyx... och en härlig lyx!

Alla skoldagar börjar med tjugo minuter tystläsning. Idag skulle dessutom några av eleverna skriva klart gårdagens skrivuppgift, "En ( valfritt djur)s dagbok".
Alla hade kommit igång när jag kom till klassrummet. Jag har  ingen som helst förståelse för det där med låsta klassrum och morgonhandhälsningar. Mitt klassrum är alltid öppet, vi hälsar med ett glatt hej då vi ses!
Skolan är barnens arbetsplats, och så tror jag att man gör på de flesta arbetsplatser.
På vilken arbetsplats står de anställda i kö utanför en låst dörr, och när chefen kommer med stora nyckelknippan så tar alla honom i hand innan de tar emot dagens order?
Jag vet att alla barn som får ta ansvar klarar att göra det. Även " de besvärliga". Får man aldrig chans att ta ansvar, så vet man ju inte hur man gör. Om det nu är så mycket ansvar at gå in i klassrummet och påbörja dagens arbete.... ? En del tycker iallafall att det övergår elevernas förmåga....

Pratade med några elever under läsningen, de berättade om vad de läst. Skönt när man hittar lagom svåra böcker till eleverna. Det är inte riktigt enkelt, många tar sådana som är för svåra.

Efter läsningen såg vi på torsdagskvällens "Lilla aktuellt" och pratade om varför båtflyktingarna på Medelhavet tar båten och inte flyget....

På mattelektionen så jobbade alla direkt i boken. - Skönt, tyckte någon, att du inte ska prata idag, utan att vi får jobba i fred.

För egen del så är jag ganska övertygad om en god matteundervisning bedrivs genom en mix av diskussioner, gemensamt arbete och enskilt arbete.

På rasten fanns det nyköpta kakor. Mycket goda. En härlig stund var det när vi var sex-sju stycken som satt och mumsade kaka. Det finns flera som inte "ska äta kaka".... och då känner man sig lite ensam som kakmonster. Vi pratade om att det kan upplevas ganska provocerande att tacka nej till kakor, men ännu mer provocerande att man tackar nej till något med alkohol i. Detta trots att det finns många som faktiskt inte tål ett glas vin eller öl.
Nu tål jag inte kakor egentligen... men de gör mig bara tjock... eller ser till att jag fortsätter att vara tjock, all träning till trots.... jag blir ju inte mer påverkad än så. Vilket i och för sig kan vara illa nog... men det drabbar ju bara mig själv.

Efter rasten kollade vi hur långt lövträden kommit i sin lövsprickning. Vi gör detta som en del av Vårförsöket, ett forskningsprojekt från SLU, genom Umeå universitet. Kul att vara med på något "riktigt", det tycker både eleverna och jag.
Några av björkarna hade kommit till fas två, av fyra. Gröna små blad började sticka fram ur knoppen.

Två tjejer berättade om sin "praktikdag" i köket, som de gjort igår. De hade fått tillaga delar av gårdagens lunch, förbereda dagens pannkakslunch ( som skulle vara till ärtsoppan), bakat frallor, diskat och städat. Det var kul, men tröttsamt. Vi drog lott om vilka två femteklassare som ska hjälpa Ingela nästa torsdag.

Fem- sex "djurdagboksutdrag" föredrogs. Det handlade om orangutang, zebra, gorilla, häst, panda....

Alla elever fick "two stars and a wish" utifrån sin berättelse. Bara att konstatera... ibland är det svårt att få till "two stars"... ibland är det svårt att få till "a wish". En del fyror har ju inte kommit så långt med sitt skrivande, som en del av femmorna gjort. Jag tror att de förstår det, då jag förklarar varför deras berättelser mottas så olika.

Som avslutning på åttiominuterspasset, så var det ett oförberett förhör på fågelarter. Därefter löste eleverna korsord och/eller ordflätor om fåglar. Perfekt att "tillverka" genom webbplatsen skolplus. Alla elever storgillar både korsorden och de gömda orden.

Till lunch serverades ärtsoppa och pannkakor. Det var så där gott. Ärtsoppan var lite för tjock, och smakade lite för mycket timjan. Goda fina köttbitar fanns det i soppan. Pannkakorna var inte stekta i smör, utan i olja eller oljeblandning. Bra för mig, att jag inte frestades att äta så mycket. Eleverna storgillade de tunna pannkakorna.
Det är bara något år sedan vi fick fabriksgjorda pannkakor. Vårt kök har lyft sig högt över alla skyar, tack vare vår Ingela.

Tjejerna i 4-6 jobbar med foto vid tre lektionstillfällen, medan killarna har idrott. Därefter byter vi ämne för eleverna, så att killar får foyto och tjejer idrott.
Förra fredagen var tjejerna ute och fotade. Idag skulle de redigera sina bilder. Kollega Camilla hade laddat ner Photo Filter på alla våra datorer, för detta ändamål.
- Jag brukar redigera i ett annat program sa en elev.
- Då kan du väl visa det först, för det är säkert en del som vill använda det, förslog jag.
Tjejen visade oss piZap  och efter det fanns det ingen anledning för mig att visa Photo Filter. Det kändes väldigt förlegat ... och varande ett vuxernredigeringsprogram.

Det är svårt med skor nu i dessa vårtider.... blev otäckt varm om fötterna, samt kände mig lite sliten i benen.... vilket jag ofta gör då eleverna jobbar med datorer, och jag går från rum till rum.

Tjejerna var helkoncenterarde.  De tyckte att det var jättekul att jobba med redigeringsprogrammet. En del började också att lägga in sina bilder i bildspelsprogrammet ( stillbildsfilm) Photo Story. En gång till har vi på oss att göra klart, innan killarna gör sina fotoarbeten och vi sedan har stor stillbildsfilmfestival.

Eleverna slutar 13.40 på fredagar.
Då eleverna gått hem hade jag några mail att skriva samt lite att förbereda inför nästa vecka.
Redan kvart över två var jag klar....och trots att det var rekordtidig hemgång för mig på en fredag, så fanns det inga fler bilar än min och fritidspersonalens kvar på parkeringen. På fredagar skyndar många hem till helgen.

För egen del åkte jag till Hestra och köpte ett par nya gåskor i Goretexmaterial. En direkt ersättning av mina gamla, som blivit trasiga, och som nu förpassas till att bli gräsklippningsdojor.

Kunde inte motstå att köpa med en påse twist hem till helgen. Det fanns uppställt sådana på disken i affären. En sådan frestelseaffär!

Väl hemma drog jag med dammsugare över golvet i kök och hall, och konstaterade att katters utevarande under stor del av dygnet, genererar mindre smuts. Tog kameran och gick ut i trädgården. Måste ju ha lite bilder så att jag också kan leka med nyfunna redigeringsprogrammet.

Satt i solen på altanen ett tag och njöt av solen.

C-E kom hem och undrade om jag inte ville ha ett glas rödvin. En fredagsalkis kan inte tacka nej... förstås.

Rättade elevernas fågelförhör, vilka visade att de lärt sig känna igen många fåglar. Lekte med redigeringsprogrammet - vars resultat syns här ovan- under det att C-E fixade biff med lök. Kanongott!

Det var denna dag det. Några timmar finns det kvar innan läggdags. Blir nog lite tv-häng bara. Kanske lite läsa i Kristina Olson bok Lotus Blues. Kommer nog att somna gott... brukar inte vara något problem under inverkan av fredag och rödvin.

Denna dagen.... idag blev det en dag-dagbok.

Aprilabonnemang

... skulle jag vilja ha. April tre -fyra månader om året ... det skulle inte sitta fel.

April är ju en ganska nyckfull månad. Man hinner inte tröttna på rådande väder.

Ena stunden är det så kallt så att man få dra upp flecetröjans dragkedja ända upp till halsen, stunden efter blir det så varmt och gott att man får ta av plastplagget och knyta den kring midjan... eller, jaja, det som en gång var en sådan.

Ända tills det kommer en hagelskur och man får skynda sig inomhus...

Växtligheten bjuder på en begränsat antal arter, man kan verkligen hänga med och se vad som är på gång... och njuta mer och mer för varje växt som visar kronbladen, Samtidigt som man får känna en smula nostagi i magmitten.... snödroppar och krukos är redan passé... de har redan spridit årets glädje. 

Så mars vill jag heller inte vara utan... men det räcker med en sådan månad.

Mina tre extra april, dem byter jag november, januari och februari mot!

Tog eftermiddagspromenaden runt Mods. Passerade det gamla "fullt av vitsippor"-stället.

 Någon gång i slutet av åttiotalet målade jag denna tavla, efter ett foto som jag tagit.

Då var där verkligen helvitt med sippor på vårarna. Idag finns det bara ett fåtal kvar. Vad beror det på? Varför stannar de inte  kvar på samma plats, då omgivningen fortsätter att vara den samma?
Varför fortsatte inte jag att måla tavlor? När, så konstnärligt begåvad har jag ju aldrig varit... men en egen stil hade jag allt. Och det var otroligt roligt och avkopplande.

Många tavlor har jag dock gjort, även på senare tid. Fast då tavlor av annan sort...

De höga skymolnen försvann nästan helt under eftermiddagen och det blev riktigt gott och varmt. 

Flygplanskondensen syntes tydligt. Två plan hade sannolikt nyss lyft från Jönköping, Axamo, på väg mot sydligare nejder.

Nej, jag skulle inte vilja åka till varmare trakter i denna härliga tid. Däremot skulle jag inte ha något emot att hoppa på ett plan mot medelhavstrakterna, fram i oktober, då höstmörkret överfaller oss. 

Sa det till C-E igår, under det att vi  satt på växthusaltanen och beskådade ett liknande himlaspel, att vi kanske kunde ta en hösttur så att han får "fira" sin pensionering.... Tanten som förtidspensionsvägrar kan ju i alla fall kosta på sig en vecka ledighet... även om det kostar skjortan.

 Träffade (bl.a.) Tindra på min solskenspromenad. Tänkte på det, vilket multianimaliskt namn Tindra är. 

Har haft besök av katten Tindras husse och matte idag. Ska knappa in telefonnumret till hästen Tindras ägare om en liten stund.  Brukar alltid ringa på söndagskvällar, om vi inte har träffats under helgen. Ibland blir det fel riktnummer, 0371 istället för 0370. Då hamnar jag hos någon som jobbar på Gislaveds kommun....

Tindra, som jag träffade, är en fin liten tjej, som jag träffar på musiklektionerna varje tisdag...

Anna-Lena, det skulle knappast funka som djurnamn.... fast det förstås, grannen hemma i Rångedala, han hade minst en julgris som var min namne....

Lungörten är en tokig växt. Den börjar fälla ut sina kronblad, långt nere vid marken, på tidig vår, så snart snön är borta. Med tanke på att årets snö var det samma som ingen, så började blomman visa sin rosablå skiftningar redan i slutet av mars. Tills långt fram i maj- juni behåller den sina färgade blommor, vars nektar humlorna är heltokiga i. Efter det så kan man njuta av det fina, prickiga bladverket till långt fram på hösten.

Växterna fick omvårdnad igår, både ute och inne. Inneväxterna blev inte omsedda förra året, mest för att jag tycker att det är ganska tråkigt att plantera om dem, dela dem, ge dem ny jord.  Det är ju ett riktigt klabbgöra, så därför vill jag inte vara inomhus. Bestämde mig i fredags för att det bara måste ske denna helg, och då på lördagens förmiddag. Så fick det bli. Kände mig väldigt nöjd då jag var klar. Tror att växterna hade samma känsla....

Kirskålskriget påbörjades därefter. Jag gjorde någon eller några timmars offensiv attack. Rensade upp en del av de utskjutande tentaklerna som döljer sig under jord. Förhoppningsvis gjorde anfallet någon nytta inför kommande anfall..... för de lär komma. Avskyr verkligen denna växt... trots att den har så fina skira blommor. Knölklockan fick också lite eldgivning på sig, eller rättare sagt, avrotning. Den är inte kul den heller. Och i rabatten nära vinbärsbuskar och grönsaksland, där var det kvickroten som blev mest tillintetgjord. Men den lär också komma tillbaka.

Det doftar jul vid garagegaveln. Gillar verkligen hyacinten, som blir större och större för varje vår. Framförallt doften, men också färgen.
Vid jultid vill jag ju dofta på hyacinter. Men tanke på allergier i huset, så går det inte för sig. En saknad juldoft, som jag tar igen i april.
Ett litet aber bara... den som är hyacintallergisk, har dille på att gödsla allt med hönsbajs. Så även i denna rabatt.... Det blir en mixad doft... inte bara doft från barndomens jul utan även en luktförnimmelse av barndomens ägghämtning i hönsgården....

Bror och svägerska visiterade oss idag. Trevligt! 

Undrar om Annki upptäckte vad hon gav mig för fin gåva förra året... denna patinavackra gamla bunke. Om jag varit hon, så hade jag ångrat mig, för den bunken/krukan är en pärla för uteplantering.

Helgen rusade iväg...igen. Veckan lär göra det samma. Vill ha kvar apriltiden ett tag till. Maj är så stressande... framförallt för att allt händer i naturen under den månaden. Egentligen skulle man ta sig en ledig vecka mellan hägg och syren... fast det kan man väl inte med.... bara vara hemma och gå omkring och njuta... då man bara har några veckor kvar till sommarledigheten...

Nä, aprilabonnemang, det skulle man ha... och skjuta fram maj en månad, lagom tills ess somamrledigheten börjar.

En ensam en

- Jag ser att du ofta är ensam på rasten.....
Fortsättningen hänger i luften. Egentligen vill jag ju fråga om eleven är utan kompisar .... vilket jag egentligen vet att den inte är...
Eleven tittar med fast blick på sin förälder och föräldern ler lite frågande tillbaka...
- Jag tycker om att vara för mig själv, svarar eleven, nu med en fast blick ritad mot mej.
- Så du får vara med om du vill, replikerar jag.
- Javisst, men jag vill oftast inte.

Inte sällan kommer denna ensamhetsfråga upp, då det är fråga om "utvecklingssamtal" i skolan.

Sällan är denna självvalda ensamhet något problem, vare sig för elev eller förälder.

Vi är olika. Egentligen tycker jag att olikheten är det mest fantastiska vi har i livet.
Ändå förväntas vi vara lika, konforma.
Lika vad det gäller kunskapsinhämtning, socialt tänk, åsikter.

Jag är också en ensam en. Nä, jag är inte så ensam, för jag får vara med om jag vill.
Men många gånger vill jag inte.
Jag tycker att det är gott att vara för mig själv.
Jag trivs med mig själv, då jag är ensam med mig själv.
Däremot trivs jag inte alltid med mig själv, då jag är tillsammans med andra. Jag pratar för mycket, säger saker jag inte borde säga, tycker olika...

Tycka olika är inte riktigt ok. Tycka i grupp, det är bra. Även om det är rena skittycket, kränkningstycket... ja, man kan ju alltid tycka om andra, när den inte är med. Att ta någon i "försvar" det kan vara att svika gruppen...

Jag tycker ofta som jag tycker, men inte som andra. Ser att andra tycker att det är fel tänk, medan jag ser det som olika synsätt, olika perspektiv.

Igår var jag på dansteater med en grupp elever. Ända till Borås fick vi åka, i buss betald av skattepengar.
Jag försökte få slippa åka, men det gick inte. Har varit på ett antal dansföreställningar tidigare, men inte fattat något av det. Eleverna har heller inte förstått, inte heller tryckt på gilla-knappen, och detta beror inte på att jag försökt påverka... för det vore fel. Men det kan ju vara så att de läser mitt kroppsspråk. ( Ett sådant ska man nog inte heller ha, men det har man ju, och jag är så dålig kroppsspråksförståsigpåare och kroppsspråksmedvetenhetare,  att jag redan kroppspratat innan jag visste om det...)

Gårdagens dansteater bestod i att tre personer 1) flyttade saker kors och tvärs över en scen, med en krävande röst på franska i bakgrunden 2. dansade lite ( helt ok ... för det var ju det vi var där för) 3. fortsatte att flytta saker kors och tvärs under det att den franska rösten blev allt mer kommenderande 4. Två av de dansande krälade runt på golvet under det att svag musik spelades, den tredje dansaren svepte in sig i ett plastskynke och krälade prasslande över golvet 5. Alla tog på sig konstiga masker, trattar och stora förstoringsglasögon, klädnypor på händer, ihoptejpade fötter. Man rörde sig på olika sätt på golvet.

-Snälla, ta mig aldrig mer till detta dårhus, lova det, sa en av mina elever efter föreställningen.
Tyvärr kunde jag inte lova.

Det fanns andra klasser och lärare på plats. De var nöjda med föreställningen. Eller så hade de bättre kroppspråkskontroll...

Den ensamma lärarens elever var i stort sett överens med sin lärare. Jag berättade aldrig vad jag tyckte... de frågade inte.... men kanske förstod de ändå.

Det blev även en seneftermiddagsfärd till Borås. I sällskap med tre trevliga tjejtanter. Jodå, jag kan vara social.... och föra mig riktigt bra..... eller kanske jag pratar för mycket.
Resmålet var Biostaden och föreställningen av Still Alice.
Filmen, baserad på en bok, handlar om en 50-årig professor i lingvistik, som får diagnosen Alzheimers.
Hennes make och två av de tre barnen finns vid hennes sida i början. När det blir riktigt illa och Alice går in i sitt ensamma mörker, så försvinner dessa och den "besvärliga"dottern är den som vårdar sin mamma och som gör det med stor kärlek. En ensam kvinna och en ensam dotter.... tillsammans, men ändå ensamma.
En fin, bra och tänkvärd film.
Ta tillvara livet länge du  lever i det, men gör det inte utifrån hur andra tycker att du ska vara, utan var dej själv.

Att vara mig själv betyder att jag trivs bra att vara en ensam en.... fast inte alltid förstås. Jag trivs i de små mötena,  de stora betackar jag mig. Jag står för vad jag tycker, även om jag inte tycker som andra.

En sak är jag helt övertygad om, jag är inte ensam att vara en (ibland) ensam en... vi är ganska många.

Fotona har jag inte tagit ensam. Det är några elever i klassen som använde min kamera, idag när alla tjejer i 4-6 jobbade med foto.  Så med gemensamma krafter och apparater, så blir det också gemensam egendom. ... Eller...

Påsklovspunkt....

... sätts alldeles strax.
Det har varit ett innehållsrikt lov, som har känts både kort och långt.

Roliga saker har jag gjort, som att träffa döttrarna, geocacha och fara runt som ett jehu.... ensam eller i trevligt sällskap. Tror att det blev nästan 80 hittade geocacher under lovet....  kul var det att leta burkar både med Johanna, Martin, C-E, Karin och med Inga.... och OK  med mig själv.

 
En hel del promenerat blev det, måste skaffa mig nya gå-skor. De gamla är helt utslitna. Det är bra när saker blir det. Idag har jag inte varit utanför dörren, och tänker låta det vara så. Har ju varit ute massor av tid detta fina påsklov... idag blåser det kallt, så jag stannar inne. Eller kanske ändå tar en promenad med pumpstavar t.o. r. Moghult, förresten....

Var hos kiropraktor David i onsdags och blev betydligt rakare i ryggen.  Häftigt vad lite korrigering av ryggkotor kan påverka! Hoppar det där med att svänga vikter i kväll, känner att ryggen tackar mig för det... tror inte det är riktigt bra... ser fram emot morgondagens spin-mix i stället.

Igår var vi i Halmstad  och "öppnade" det gamla sommarhuset.
Vädret var helt underbart. Satt i solstolen, iklädd rosa t-hirt och knälånga jeansbyxor ( inköpta i Ullared i fredags). Njöt, njöt. njöt... kanske en timme. Solen, där bakom soldiset, värmde helt underbart..... alldeles fantastiskt var det.

Fantastiskt var det också att i riktigt snabb takt snirkla genom mestadels tomma stugområden till Gatuhus och därifrån ( lite långsammare.... underbart att gå i kortärmat längs ett helt stilla hav) tillbaka längs den långa stranden.

Lunch åt vi på kinarestaurangen, vid Östra stranden.
Den gamla damen, som sannolikt var del i ägandet av restaurangen, skrev på sitt modersmål. Hon kunde inte skriva på svenska, sa hon. Helt otroligt att kunna alla dessa tecken... men det hade vi alla kunnat om vi varit födda i Kina.....

Gräset utanför stugan behövde klippas, buskar och träd började knoppas. Hoppas att vi kommer tillbaka lagom till syrentid. Ibland brukar vi missa det, tiden mellan hägg och syren är så hektiskt... och är det varmt väder, så blommar den vackra, lila, väldoftande busken över på bara någon vecka.

( Bild från Ingas tankställe)

Idag har tanten här varit lite "redig". Fixat en god älgköttsgryta, bakat ett par sorters kakor och förvandlat ett påslakan till gardiner och matchande dukar.

I morrn blir det skola igen. Tur det... förstår inte dem som kan göra ingenting .... jag mår absolut inte bra av att inte ha saker att göra.....

Känner att man kan vara glad att man orkar och vill jobba.

Tänker f.ö. en del på Hillary Clinton, 67, som kandiderar till president.  Helt plötsligt kände man sig mindre gammal.

Tänker också på Lars Tunbjörk, 59, som avlidit. Känner inte fotografen personligen, men jobbade mitt allra första år tillsammans med hans föräldrar, ett lärarpar, på Daltorpskolan i Borås. De var så stolta över sin ende son, som vid tjugo års ålder, redan börjat göra sig ett namn som fotograf.

Så nog är det så.... det är helt ok att bli äldre och att åldras.... för det är det långt ifrån alla som får göra.

Lediga lärarinnor....

 

.....begav sig på påsklovets sista vardag, ut på en cachingrunda.
Till Halland gick färden, närmare bestämt till Ullared och området söder om det riksbekanta ( världskända?) samhället.

Vi tog en runda med bil och en till fots. Vädret var ganska kylslaget och himlen alldeles grå.

Trevligt och roligt hade vi ändå. Gömmorna var ganska så enkla att finna, och en del av gömmornas innehåll tämligen skräckinjagande.

Vi körde längs den väg som för några år sedan blivit utsedd till Hallands näst vackraste.
För mig kunde den gärna få vara den allra vackraste.
Det fanns många fina vyer längs vägen, och på de ställen som vi stannade till på.

Källsjö hette det utsträckta samhälle som rundan ( eller kanske snarare ovalen med öppen del) gick igenom. Jag tycker att namnet Källsjö klingar så vackert, och att låter väldigt positivt. Vackert, klart, oförstört.

Undrar om denna kärlek fortfarande är oförstörd? Undrar hur länge sedan det var som trädbarken fick utstå kärleksfulla ristningar?   Gömman fanns i trädklykan.

Flera sjöar passerades utmed den ca två mil långa vägen. Här var det nästan bohuslänskänsla... och vattenkänning. Riktigt, riktigt vackert!

Hade nog loggat femtontalet gömmor så här långt. Några hade vi kvar på den tvådelade oregelbundna elipsen. Dem skulle vi ta lite senare.



Nu var det resans huvudmål som gällde. Bocktensstigen genom Åkulla bokskogar. Naturreserverat. Vackert.



Vi utgick från platsen ( ja i alla fall nära) där Bockstensmannen blev funnen för ungefär 80 år sedan.

Nää, han låg inte kvar där nu... så jag hämtar en bild från Wikimedia.  Mannen blev mördad och pålad - för att inte gå igen och spöka- på 1300-talet. Idag finns både hans skelett, kläder och en rekonstruktion av hela mannen på Varbergs museum. Var där en gång för många år sedan med vännen Christina och såg det som var kvar av honom. Önskar f.ö att man hade möjlighet att göra skolresor och ta med eleverna på intressanta och lärande ställen. Det hade man förr.... synd att det
inte längre är så!

Det var tredje gången på en vecka som jag vandrade genom bokskog. Det är en speciell skogstyp, eftersom det inte finns mycket annat än fjolårslöv på marken.
Det var ganska kuperad terräng och här och var så fanns det surdråg.

Stigen var tydligt och klart markerad.

Ingas härligt blå jacka, gör sig så bra mot det gråa och lite dystra. Ger liv och konstrast i bilden.
Den slumrande fotografen där inne i mig skulle vilja at en massa Inga i blå jacka bilder i olika natur, under olika årstider. Göra en inga i blå jacka -utställning.

Cacherna ( burkarna) var det inte så mycket variation på. Det var PET-rör eller filmburkar. Någon lite större burk.  Gömslena var däremot ganska varierade. En del riktigt lätta, några ganska svåra.

 

Inga, som stand in för Näcken, hittade cachen på ön i bäcken. 

 

Tolv gömmor och fyra kilometers promenad.
Dags att återvända till bilrundans slutgömmor. De var lätta att hitta och visade såväl riktig trollskog som öppna sjö-vyer.

Inga hade ett uppdrag att utföra. Hon skulle reparera en gömma vid Ullareds gula affärs ena parkering. Mission impossible, skulle det ha varit för mig... men Inga, the Ironwoman, klättrade fem livsfarliga meter upp, inte bara en, utan två gånger.

Nu har jag ju vissa kvalitéer också. En av dem är att shoppa snabbt och effektivt. En halvtimme gav jag oss inne i den gula affären... och på den stunden hann jag plocka till mig saker.för närmare 1100 kronor. Schampo, såpa, plastpåsar, bakplåtspapper, en liten väska, ett par knälånga byxor, behå, tights, tulpaner, batterier.... och en del annat. Kände mig ganska nöjd efteråt... men eftersom jag inte hade tagit vagn utan bara korgar, så fick jag verkligen använda det ganska väl tränade magstödet för att hålla den nyfixerade ryggen på plats under 400-500 meters promenad, med tunga kassar i båda händerna, tillbaka  till bilen.  Det gick bra... och där fick jag känna att jag hade lite nytta av all vinterns träning.

Hemma igen bjöd C-E på årets första grillmat. Fläskkotletterna var goda, men tyvärr var jag inte tillräckligt hungrig för att göra dem rättvisa.

Loggningen av 33 cacher tog nästan två timmar. I morgon ska jag nöja mig med en, högst två. Eller ingen alls. I morrn blir det nytt farande, till Halmstad igen. Frostnätterna är förbi, dags att öppna stugan.