Sicket skränande

Det var kallt om både öron och händer. Insåg att mössa och vantar inte hade varit så dumt att ta med.
Det var tydligt att "folk i allmänhet" var lite mer erfarna resenärer, vad det gällde att vara rätt klädd på de öppna vidderna norr om Falköping. Ordentligt vinterklädsel, det var det som fortfarande gällde...

Parkerade bilen på anvisad plats, med utsikt över ett antal korumpor... och små nyfödda kalvar. Tänkte,  att dom måste väl också frysa...

Nu var det inte korumpor som var målet för färden till Bjurum.
Nä, det var förstås alla tranor... på väg från sydligare delar av Europa, till nordligare delar av Norden... som vi ville ta oss en titt på.

Förstår inte hur man bär sig åt för att räkna in alla tranor.....

 ....räkna antalet ben och dividera med två?

Eller att någon känslig apparat kan urskilja vart och ett av de ljud, i den skränande kakofonin...

Nä, det  här med hur man räknar det måste ju går att ta reda på.

Google, så klart....

...och här kommer svaret:

Räkning sker varje dag under våren och var tredje eller fjärde dag under hösten. Vid räkningen drar man nytta av den kunskap som finns om tranornas beteende. Tranorna tillbringar dagarna på fälten runt Hornborgasjön. När skymningen kommer tar de till vingarna och förflyttar sig ungefär en kilometer norrut. Där, stående i sjöns grunda vatten, tillbringas natten.

När räknar man

Tranorna lämnar inte fälten på en och samma gång. Det händer bara om fåglarna blir skrämda. En normal kväll lyfter tranorna i små flockar under någon timmes tid. De flyger i princip alltid till samma ställe, och följer samma rutt dit. Det är då tranorna räknas. Sen är det enkel matematik för en rutinerad tranräknare. Efter någon timme är fälten tomma och det är dags att summera. Siffran läggs nästan omedelbart ut på nätet.

Varför räknas tranorna på kvällen?

Svaret är enkelt. För att de flesta människor, också tranräknare, tycker om att sova. Det går naturligtvis utmärkt att vid enstaka tillfällen räkna tranorna i gryningen, men dag efter dag… det blir slitsamt. Därför gör man likadant hela tiden – alltså räknar tranorna på kvällen.

De kvällsräknade tranorna läggs sedan ut som morgondagens transiffra. Antalet tranor som flyger bort från fälten på kvällen är samma antal som kommer tillbaka till fälten för att äta nästa morgon. Tranorna försvinner inte under natten. Tranor som vill sträcka vidare, alltså flyga norrut mot sina häckningsplatser, gör det först på förmiddagen eller vid middagstid nästa dag. Så är det med tranor – och därför kan vi redan på kvällen veta hur många tranor som finns i Hornborgasjön nästa morgon.

På länsstyrelsens sida, finns massor av intressant traninfo.

Nu fanns det för dagen också ett stort antal svanar på plats vid sjön,liksom änder av olika slag...

måsar.... andra mindre fåglar.

Det var gott om folk ute på transpan, trots att det var vardag igen.
Många hade stora fina kikare med sig.... sådana där som står på tre ben.

För egen del var jag nöjd med att ha ett lite extra stort objektiv till kameran.

Och visst var det en imponerande syn.... och en riktigt vacker skrän-sång, här vid den grunda sjön.
Sjön lär ha ett medeldjup på 0,6 meter... långgrunt så att det förslår.

Läste i en informationsfolder att Hornborgarsjön är ett utflyktsmål, året runt.
Även om tranor och svanar ger sig i väg inom de närmaste veckorna, så finns det mycket sjöfågel och mycket småfågel kvar i området.
Dessutom bjuder trakten en intressant flora.

Lite häftigt att se att de allra flesta tranor förflyttade sig parvis.
Hoppas att båda två har bestämmanderätt över när och vart man ska bege sig... så att det inte bara är en som bestämmer....

Solen tittade fram lite då och då, och tinade öronen på den som tyckte att såväl vinter som mösstid var över.

Riktigt behagligt var det, att med ryggen mot vinden och ansiktet i eventuellt solläge, äta äggmacka och dricka kaffe, vid de för ändamålet uppställda träborden.

Tranorna  äter inte äggmacka, de äter korn.
Anledningen till att sådana mängder av tranor stannar till vid sjön, det lär ha sitt ursprung i att det fanns flera brännvinsfabriker i bygden förr i tiden. Restprodukten potatis spred ut på fälten kring Bjurum.... jag antar att det  dessutom var alkoholhaltiga sådana.... och rykten om en riktigt festlig dans vid Hornborgarsjön, det lär fortfarande gå runt i trankretsar.

Blir man besviken, då man bara får korn, månne?

Några geocacher kunde vi ju också leta upp, här i den cachetäta falbygden.
Movitz heter en cachedesigner.... och här hade han verkligen hittat på nå´t.... man var tvungen att blåsa upp en ballong ( med sugrör) inne i ett hål, för att en liten dörr skulle gå att öppna.

Skulle hemskt gärna vilja veta hur det funkade? För funkade, det gjorde det!



Den här gömman var också häftig. När man tryckte på knappen, så hördes ett läte, som av en katt. Det var bara alldeles förskräckligt svårt för tant och farbror med sviktande hörselceller, att lokalisera ljudet. Men det gick tills slut. Kul gömma!

Vännen Birgitta,bojip, hade lagt ut flera gömmor i området.
Vid Hångers udde fanns flera av dem. Vi nöjde oss med att besöka den som låg någorlunda nära till från bilparkeringsmöjlighet.

Det var en ödekyrkogård, en riktigt spöklik en. Här har en av de allra första kristna kungarna i götarnas rike, kung Inge den äldre, sin gravplats. Nästan tusen år har gått, sedan hans tid.

Dagens promenad var planerad till Forentorpa ängar.

I den lilla kullen sägs en småkung, fornjoter, ha sin grav. Gravhögen påstås vara från 300-talet f-Kr.

Utmed den välmarkerade vandringsleden fann vi årets första vårlök.

Över bäckar och surdrag fanns (någorlunda) ordentliga spångar utlagda.

För att finna denna otäcka sak, var jag tvungen att ringa cachedesigner Birgitta.
Geocachingen ger massor av nya bekantskaper.... och det märkliga är att man blir "vänner" på direkten, då man träffas i geocachingsammanhang. Ingen tvekan,  man tar kontakt med varann om "problem"uppstår.

I "jättarnas dal", där var ekarna av jätteformat... såväl i storlek, som i utseende.

Skulle gissa att det blev en runda på närmare tre kilometer,när vi tagit oss runt till de sex gömmorna.

Hit skulle jag vilja återvända om några månader, då allt är grönt och marken full med blommor av olika slag.

Finns plats för fler burkar.... skulle det kunna vara något..... Birgitta?

Lunchställe,det hade C-E utsett i förväg. Lunchbuffé på Mössebergsrestaurangen. Idag hade vi tur.... en av rätterna var stekt fläsk med raggmunk till. Salladsbordet bjöd på goda inläggningar av såväl grönsaker som sill.
Broccolisoppan var krämig och god...

Ja,på Mössebergsrestaurangen  kan man äta sig riktigt proppmätt på vällagad mat, och det för bara 100 kronor.
Smakbitar av ost, i den välkända ostaffären, blev en bra "efterrätt".

Stannade till på ytterligare ett par ställen, söder om Falköping.
En cache fann vi vid  den fina gamla kyrkan i Luttra,

Gånggrifter, om än nedrasade, är typiska för falbygden.Dagens sista gömma fanns vid denna forna kulturplats.

En rolig utflykt blev det på en av de extra lovdagarna, som vi skolfolk fortfarande har kvar.
Såg att skolorna i Falköpings kommun var i full gång. Där hade man tydligen haft lovet före påsk.
Föredrar absolut att ha de fyra lediga dagarna efter påsk... och speciellt när påsk varit så tidig som i år.

Glädjegörande

En del människor är så kloka. Som bloggvännen Mia, t.ex. Läser hennes inlägg och märker att det gör mig glad. Varför i hela världen ska man så mycket bry sig om hur andra har det och vad dom gör? Det viktiga är ju att en själv och ens närmaste har ett någorlunda gott liv. Mer kan man inte begära. Och det där jäkla ältandet, som sannolikt flera med mig ägnar sig år, det leder ju inte till något positivt eller utvecklande. 

Men lite glad kan man ju få känna sig ibland. Som idag, då vi var i Limmared för att leta upp några av alla de geocacher som vi inte tidigare loggat. Mycket beroende på att det var mystar ( kan vara lite svårt) eller multicacher,,,, 

Begav oss mot en multi från adventstiden 2014. Kom till en adventskalender, och fick öppna 23 av 24 luckor för att komma vidare. Det gällde att tro på det man höll på med, för man visste ju inte om det var rätt. Men min tanke höll.... och lucka 24 kunde öppnas efter lite kringelikrokar. En absolut glädjegörande cache.

Då vi promenerade på grusvägen, från en kringelikrok till en annan, så kom det en bil och körde förbi, en Volvo av senare modell. 

Bilen bromsade in och började backa mot oss. Fråga efter vägen, tänkte jag....

Sidorutan var nerhissad då vi kom fram till bilen. En man i yngre medelåldern blickade glatt mot mig och frågade - Anna-Lena?  Jovisst var det. - Känner du igen mig? Ja, något bekant var det, och jag förstod att det var en gammal elev. Han talade om vad han hette, och visst kände jag igenom honom...

Han hade varit på besök på sin pappas gård, berättade han. Annars bodde han kvar i Dalstorp, med sambo och sexårig son.

Visst blir man glad när man blir igenkänd... och speciellt glad av att personen i fråga bemödar sig att stanna och prata. 

Glädjegörande var också att skolinspektionsfolket avslutade sitt besök hos oss med att tala om att våra elever verkligen trivdes på sin skola... och att de till vår rektor hade sagt att hans personal på Gs-skolan var så trevlig.....
Lite glädjegörande var det att vinna i ( enkelt) strategispel över såväl överläkaren som specialistpsykologen, då de var på besök igår.

Det behövs så lite för att man ska känna lite gladhet... det gäller bara att ta tillvara de stunderna ordentligt... gärna älta dem lite fram och tillbaka... i stället för att grubbla på hur andra har det... och inte på något sätt ha en aning om hur det egentligen är,

Helghälsningar

Helghälsningar har jag blivit så infernaliskt dålig på.

Förr så var det både påskkort och julkort som skickades. Numera blir det något enstaka julkort... färre och färre för varje år.

På sociala medier önskar folk glada helger så det står härliga till... påsk, midsommar, alla hjärtan och helgonsdagar .... och jag är alldeles tyst där också. Förstår egentligen inte varför... att önska någon något bra, det kostar ju ingenting alls.

 I medier diskuteras påskfjädrar och dess berättigande. Har inte köpt fjädrar på decennier, och aldrig funderat på var de kommer ifrån. Amerikanska kalkoner, påstås det. Tänker att det måste vara en restprodukt från alla de kalkoner som går åt till såväl Thanksgiving som jul, i det stora landet i väster.
Det är väl ok att använda dem... för inte kan det väl vara så att man springer och jagar de stackars djuren och - som i hönan Agda-visan- drar fjädrar ur dess dräkt? Näää...

En del träd har pyntat sig själv inför påsk. Jolster är en alldeles utmärkt påskbuske. Om man vill, så kan man väl hälla över lite karamellfärg.

Tänker mycket på min goda vän, en av de godaste människor som jag mött, som kämpar med sin argsinta sjukdom. Tänker också mycket på det orättvisa i att de goda människorna ofta drabbas av en massa jobbigheter....medan livet tycks gå som på räls för dem som inte är så "snälla".

Tror egentligen att det inte finns några riktigt onda människor, bara det att en del har lite svårare med det sociala än andra.  ...... Aber: Det där handlar ju om mej.....

Påsklovet började på torsdagseftermiddagen.
Har ambitionen att gå en ordentlig runda varje dag, och att ta det lite lugnt med att äta mer än jag brukar... vilket i vanliga fall också är för mycket.
Är väldigt ambivalent till det där med tjocka tanten.... när man var yngre så försvann kilona snabbt, om man bestämde sig för att bli av med några. Numera tycks de sitta fast och bara bli fler hur man än gör.... eller också gör man fel.... samtidigt så är det ett tecken på att man är någorlunda frisk, så länge de intuggade kilona sitter där de sitter.... men å tredje sidan... vad säger hjärtmuskeln om att forsla omkring en tjockis år efter år.....om jag vore den, så skulle jag protestera....

Kollade just på ett inslag i påskaftonens tv-tablå. Tjejer av olika åldrar och vikt, dansade showdans, tämligen lättklädda. Det var inte vackert.... men ganska glädjespridande.

Stina Wolter intervjuades angående sitt instagramkonto, på vilket hon visar upp vilda danser, iklädd enbart rejäla underkläder.
" Det finns viktigare saker i denna värld än att tänka på hur ens kropp ser ut. Det viktigaste är att man mår väl", var kontentan av hennes budskap. Visst har hon rätt i detta.

 Johanna och Martin hälsade på i Stockremma, denna påskafton. Träffar dem ganska ofta, men väldigt sällan här hemma. Kul att de ville komma och äta trerätters påskafton-lunch.

Promenaden gick runt Mods och Älmås. I den gamla ladugården, tillhörande det ruinlagda  soldattorpet, fanns en cache som inte Johanna loggat. Nu kunde hon göra det... och samtidigt ta en titt på alla de hästrelaterade saker som fanns kvar i den gamla byggnaden.

Nä, det är inte jag som gjort denna marängskapelse. Det är vår  duktiga skolkock och hennes praktikant. Alla lunchgäster fick smaka en sockersöt påskkyckling som efterrätt till skärtorsdagens lyxlunch; snitsel, klyftpotatis och bearnaisesås. 

Mat, mat, mat,,, är det det enda som finns i mitt huvud? 

Helghälsningar är inte min starka sida... och nog har vi kommit en bra bit in i helgen.... men ändå, med den söta sakens hjälp så säger jag  GLAD PÅSK!

Så´n skillnad

Kameran har inte kommit med ut på promenaderna på sistone.
Väldigt dumt! Nu har ju våren anlänt...och fotogeniska objekt finns att tillgå i allt högre grad.

Mobiltelefonens kamera är inte bra. Fattar f.ö. inte varför jag ska köpa Samsungmobiler gång efter annan. Nästa gång får det bli en lite mer avancerad apparat. för det är skillnad på billig och dyrare sak, vad det gäller prestanda.

Årets första tussilago blev iallafall avfotad med det som fanns till hands.

Det är skillnad på dagar med sol och dagar med mycket moln. Lite av varje, både sol och moln, gör solnedgångarna njutningsbara, Inte så mycket hos oss, här borta i det snart  obefintliga skogsområdet,  som på mera öppna marker i centrala delen av vår utspridda by.

Stod länge och tittade på de svarta trädsiluetterna mot en himmel i både varma och kalla färger. En sinnesstämningskänsla som slog an.

Idag hade vi besök av Skolinspektionen på vår lilla skola. Det har varit "mycket" kring besöket, en orolig stämning har infunnit sig Vi hade negativa minnen med oss från den inspektion som skedde för ( tror jag) fem år sedan. Då gick vi avslappnade in i besöket, och möttes av två riktiga "skator" som var så otrevliga, så att de gjorde att vi visade våra sämsta sidor mot dem. Hu, så hemskt. En del kritik fick vi förstås... en del befogad... en del något obefogad, som en konsekvens av icke harmoniserande personligheter.
Skulle det bli likadant idag?
Nej,absolut inte... det var sådan skillnad mot förra gången.
Tre trevliga "inspektörer" som sannolikt ställde ungefär samma frågor som vid tidigare tillfälle, men på ett trevligt sätt, där de visade att de var intresserade av det positiva... och inte bara av det de kunde anse som brister på vår skola. Ett riktigt trevligt besök var det.

Trevligt att vara tillbaka här på bloggen, efter en tid då det mesta av geist har fattats. Tänkte efterlysa den på nätet, men lite gnista har hittat tillbaka till tanten idag. Hoppas att den trivs, och att den vill stanna. för det är sådan skillnad att tycka att det mesta är ok... jämfört med att tycka...ja, ingenting.

Slutat skriva?

Vet faktiskt inte. Känns lite så. Att jag slutat skriva. Åtminstone vad det gäller att blogga. Iallafall tillfälligt. Inget att berätta om! Men det kommer nog när det blir vår och fotoläge.

Bedömning. Bra? Bedrövligt?

Bedömt. Betygsatt. Bra bedöma botade brister. Bedrövligt bedöma bra,bättre, bäst. B-betyg, bra nog?

Bedrövade, besvikna barn. Blankgråtna barnaögon. Bara bästa betyget bekräftar betydande begåvning.  Beklämmande! Befängt!

 

 Bevistade bowlingbana. Beredd backa. Beordrades bomba. Besvärligt.  Bångstyrig bana. Borde blockat. Bedömd bristfällig.
Bättring bör bringas.

 Bernt bjuder bedårande, behagande bakverk. Bär blev betittade. Blåaktigt bakverk betuttade bordsbekanta.
Bastanta bitar blev brukade. Bakelsebaksmälla?  Bantningsbehov? Bekymmersam belägenhet?
Beroendeframkallande? Berusande?
Bernt bakverksbrukare bestrider bakelsebekymmer.
Bra!

Böna bryggdes. Bästa bägarna bringades. Bemärkelsedag bekräftades.
Bryggd böna bedömdes behagligt balanserad. Bravo!

Energieffekt

En sådan häftig dag det blev!
Gick in i biblioteket för att hämta några böcker till en elev, På tisdagar ska musikläraren vara där, för då är det  hela skolans musikdag. Ingen  lärare där, men en klass i antågande. Hela 2-3an,
- Vi ska ha dej i musik idag, påstod dom.
- Nä, sa jag, det är nästa vecka som jag ska vikariera för den vikarierande musikläraren.
-  Han sa det förra tisdagen, att vi ska ha dej!
Ojoj... är det tant som antecknat fel datum, eller var det en datummiss från expeditionen?
Spelar ju ingen roll! Klassen väntade på att ha musik.

Snabbt in till min utmärkta resurslärare, som dessutom är utbildad pedagog, fast för de yngsta barnen.
Jodå, hon kunde ta hand om resterande lektioner under dagen, hon visste vad vi skulle göra.

Men vad skulle jag göra då? Fram med senast använda låtmappen.... och se där fanns låtar för både stora och små barn.

Så kul att ha musik och att jobba med de musikaliska grunderna, sång och rytm. De tycks vara bortglömda idag, eleverna sjunger inte.... de gör egen musik mest, med hjälp av de instrument som finns och enstaka ackord eller med hjälp av digitala program.

Fyra lektioner musik blev det, och då hade alla de ca 80 eleverna från F-klass till åk sex fått såväl sjunga som spela rytminstrument.... och de små hade fått röra sig en del också. Så många elever med härlig rytmkänsla och med både sångarglädje och sångröst.

Efter genomförda lektioner, så upptäckte jag att jag kände mig gladare och piggare än på länge. En väldigt positiv sak upptäckte jag också: Jag satt på pianostolen i sammanlagt tre och en halv timme och hade inte det minsta ont i ryggen. Under senare år har jag behövt sitta på stol med ryggstöd, då jag spelar piano, för att slippa få för ont!

Härlig känsla! Musik har sannerligen en synnerligen positiv energieffekt!

Efter skoldagens slut träffade jag min nya elev. En glad och grann afghansk flicka som ska gå i femman. Även hennes bror och tolken var glada gamänger, vilket gjorde att positivitet ytterligare ackumulerades. Ett aber bara - den härliga tjejen har varit Sverige sedan juletid och kan inte många ord svenska .  Så ska hon ut i vanlig klass, bara efter 6 veckor i förberedelseklass. Hur tänker man? Synd om barnen tycker jag....de har ju inte en chans att hänga med. Samtidigt är det spännande att se hur de snappar upp svenskan mer och mer!

Spinmix igår- rolig träning. Idag funktionell träning. Tyckte att jag åkte i tid, men när  vi fyra tanter från landet kom till idrottshallen i metropolen Dalstorp, så var där redan fullt med  kvinnor i olika åldrar, och alla kettlebells i vettig vikt var borta.
Denna tanten fick ta en 15 poundare ( 6,8 kg). Lite tungt ibland, men jag tröstade mig med en rubrik från dagens  Borås Tidning "Hellre stark än smal". Äntligen duger man! Härligt!
Härligt med energigivande träning två dagar i följd.
I natt blir det snö! Det är knappast någon som har någon positiv energieffekt på mig. Speciellt inte i mars.
"The Danish girl" går på Bio Tranan i morgon. Bra film ger också positiv effekt. Räknar med filmkväll i morgon.

Ovanligt pigg tant idag! Hoppas att det håller i sig.
Och musik... det ska jag ha nästa tisdag också!