Ler lite

För ett och ett halvt år sedan genomförde mina elever TIMMS. Då var det vår och eleverna gick i fyran.
Det var en dags information i Göteborg, för oss lärare, inför den stora undersökningen av elevernas kunskaper i matte och no. Lite kul var det allt att åka tåg ända till storstan, det är ju inte så ofta man gör det. Biljetten fick jag  skickad till mig, jag beställde den via en viss kod... skolverket betalade förstås resan.
Det var mycket hemlighetsmakeri med testet, det var också kodat.Eleverna skulle inte ha samma prov, tror att det fanns sex-åtta olika versioner.... man skulle inte frestats att kolla på varandras lösningar.
Det var ett matteprov och ett no ( fysik, kemi, biologi)  prov, på samma heliga datum. Om jag inte minns fel, så skulle elever från 60 olika länder delta i provet... som det hade tagit år att ta fram, för att samma uppgifter skulle passa elever från hela världen.
36 minuter skulle man få jobba med varje prov. ( tror att jag fuskade lite med tiden...jag är synnerligen emot tidsbegränsade prov, de visar inte rättvisa kunskaper, eftersom vi är lite olika snabba i tanken vi människor. Och det är inget fel att vara lite mera långsam...)

Naturligtvis har det  här provet fallit i glömska, tills jag för några dagars sedan fick ett mail: Nu skulle resultatet på TIMMS tillkännages, genom en presskonferens på skolverket kl 10.00 den 29 nov.

Oj, vilket pådrag det blev. Våra fyror har förbättrat sina matteresultat med femton enheter (  vet inte vad en enhet betyder.... kan knappast vara antal rätt iallafall...) medan no-resultatet ligger kvar på samma nivå som tidigare.
Politiker slår sig för bröstet, både nuvarande och tidigare utbildningsminister. Mattelyftet lyfts upp till stjärnstatus... och media skriker ut : ÄNTLIGEN PÅ RÄTT VÄG IGEN!

Jag ler lite överseende. och känner mig samtidigt rätt förbaskad. Fakta framgår inte, och absolut inte i fetstil.

• Det är inte årets fyror som har kollas, det är elever som nu går i sexan.
• Vi ligger fortfarande under de sextio ländernas medelresultat i matte.... och det är riktigt allvarligt!
• Vad det gäller no ligger vi något över medel.... men visst borde vi ha ambitionen att komma ännu högre upp?
• Vad innebär begreppet "enhet" vad det gäller TIMMS-bedömning.
• Mattelyftet var under sitt genomförande i de flesta skolor, då TIMMS-undersökningen gjordes i april 2015.  Det var en bra fortbildning på många sätt, men lämnade de elever som inte har det så lätt för matte tämligen utanför. Det var och är en jättebrist.
• Politikernas påverkan... nja... en tämligen ny läroplan visserligen... men knappast speciellt påverkande för resultatet. Vi borde ju ha kommit över nationernas medelvärde om vi nått stigen till den rätta vägen.

Inte mycket att fira alltså, eller ens bry sig om. Precis som det var med PISA-undersökningen för några år sedan.  Media och politiker - och Skolverk - tar alla dessa tester på alldeles för stort allvar, anser jag.

Massor av pengar läggs ner på TIMS, PISA, PEARLs och vad alla undersökningar heter. 

Jag önskar att dessa pengar kunde läggas på de elever som behöver extra stöd i skolan,  i stället. Det tror jag skulle vara det bästa sättet att förbättra elevernas kunskaper.

Ännu äldre

,,, har jag blivit sen senast..

Jovisst, alla åldras en vecka på en vecka... men jag har  blivit ett helt år äldre....

När årshjulet har fullbordat sitt varv, då går det inte att komma undan längre. Då kan man inte säga att man är 62.... vilket jag kunnat göra ett helt år bakåt i tiden.

Ålder, är det viktigt?
För många är det nog det...eller  är det kanske förmodad ålder som är viktigast?

Vi har en kultur som är både åldersfixerad och utseendefixerad. Helst ska man inte vara gammal och skulle man nu vara det, så ska man inte se så gammal ut som man är.
Inte lätt, bara att göra som grodkungen... vända ryggen åt alltihopa.. och inse att åldern kommer ingen ifrån... och inte heller genetiken. För trots allt, så är det väl den som styr en hel del hur man åldras.

Men visst har jag både åldersångest och åldersnoja. Av och till. Mest när det nya åldersåret inleds. Det sextiofjärde.
Kommer ofta på mig själv att på något sätt framhäva att jag är gammal. Tanten, den gamla, åldern till trots... På födelsedagsdagen var jag på två olika möten - IKT-möte och förstelärarmöte..... Visst nämnde jag min ålder ( ja, inte att jag fyllde år, utan att jag är gammal) i samband med att jag uttalade mig på båda mötena.
På seneftermiddagen gick jag på Spinmix ( spinning och styrketräning) och använde de tyngsta vikterna.

Det här med ålder är knepigt. Man kan vara i ganska bra form, trots att man har kommit en bit upp i årsräkningen och fått en del yttre skavanker.
Faktum är jag är mera uthållig styrkemässigt i dag, än är jag var ung.Spänsten har försvunnit,  men den fysiska styrkan tycks inte ha minskat alls lika mycket. Sen tror /vet jag att det är bra att träna sin kropp, så länge den ställer upp på att bli tränad.

Man pratar sällan  om det här med att bli äldre. Hur det känns psykiskt... och ter sig fysiskt.
Många påstår ( har jag läst i tidningar)  att man har alla åldrar i sig. Jag håller inte med... barndomsåldern har jag inte kvar. Däremot den rebelliska tonårstiden.... och den tycks jag aldrig bli av med... på gott och ont.  Den oroliga hönsmamman, en tid som spänner från det att barnen var små och framåt, tycks också bita sig fast.
Tänk, så mycket mindre oro de känner, de som inte har några barn... men tänk så mycket tråkigare deras liv är.... fast det vet de förstås inte om....

Det gäller förstås att göra det bästa av varje dag man har. Vad man tycker det bästa är, det är  ju olika för var och en.
Jag mår bra av att göra saker, att vara utomhus och röra på mig, av att jobba.....
Andra mår bra av att inte göra så mycket....Inget är fel, bara olika.

Ibland önskar jag att jag kunde stanna upp, ta det lite lugnare...
Men då börjar jag bara fundera, oroa mig, låta negativa känslor ta över. Så det bästa är att se till att fylla dagarna med roliga och för mig meningsfulla saker.

Under veckoslutet har jag lyckats bra med det, tycker jag själv. Quiz i Limmared ( glasets hus)  med superallmänbildade svåger och svägerska.  Och visst vann vi, bland fyrtiotalet lag....  Vi får tacka Helena för det, hon bestämde svaret på skiljefrågan och skiljde oss på ett positivt sätt från det andra lag som också hade femton rätt ( av sexton).
I lördags var det lussebullsbakning, promenad, resa till Hjälshammar, promenad där, hästinsläpp, mat på Rosegarden, spela nya födelsedagsspelet med C-E, kolla "Så mycket bättre" och sticka på strumpa.

Idag var det att vakna i detta  röda hus, ( C-E skötte morgonens stallsysslor) , tvätta den superskitiga bilen när vi kom hem till Stockremma, ta promenad, åka en kort tur till julmarknaden på torget där sexorna hade kaklotteri ( lyckades efter många försök vinna ett fat kakor) och så hamna här framför  datorn.

En sak känns lite bra för den som har lite åldersnoja.... nu är det nästan ett helt år tills jag blir ännu äldre.

En fin adventstid önskas alla. Tycker att det är en fin tid, med ljus i alla fönster.

Lite stickningsarbete väntar,  efter avsmakning av vinstkakor tillsammans med en kopp kaffe. Babyfilten är klar, så nu tänkte jag försöka mig på en babytröja, modell liten. Riktigt roligt arbete.

Pedagogpåverkan

- Va, ska vi inte hålla påmed kemi mer än nästa vecka också! Varför är roliga ämnen så korta?
Det var en elev som undrade. Han fick medhåll av sina klasskamrater.
Kemi är elevernas favoritämne - vad det gäller teoretiska ämnen. (Idrott och bild går före i favoritskap, för de flesta)
Varför är det så? Jag tror att jag vet svaret. För att läraren tycker att det är så roligt, och är relativt bra påläst.
Biologi är också kul.... tycker vi alla.
- Märks det att jag gillar ämnet? Jodå, eleverna tyckte sig förstå detta.

Inser att det finns några ämnen som den gamla mellanstadieläraren skulle välja bort om hon kunde. Samhällskunskap och religion. Dötråkiga ämnen, tycker jag.... synd att jag sannolikt påverkar eleverna att känna detta också. Det blir inget liv i ämnet när jag ska försöka undervisa i något som jag både är ganska ointresserad av och oinsatt i.

Hoppas att denna mellanstadiea pedgogiska påverkan inte förföljer eleverna längre upp i skolan, utan att man får lärare som kan göra ämnet kul och intresseväckande.

Idag har den gamla lärarinnan lärt sig något nytt. ( Händer rätt ofta egentligen)
De petrör som geocachare så flitigt använder för att gömma på mer eller mindre lätthittade platser, det är faktiskt PET-flaskans lilla baby. PET-röret blåses hastigt upp under (lagom) hög värme, och blir till en petflaska.
Häller man kokande vatten på den uppblåsta flaska, så minns den sin barndom, och krymper ihop igen.
Häftigt nytt vetande för vetgirig tant!

I övrigt känns det bra att Angela Merkel, dryga halvåret yngre än vad jag är, tänker ställa upp i val för ytterligare en fyraårsperiod. Känner att jag också vill göra likadant! Vi tycks ha lika roliga och spännande jobb, Angela och jag.

Sällsynt solsken

Plötsligt blev det ljust därute.  Ljusare än på länge. Solen, det var solen som visade sig . En sällsynt gäst så här års. Det fick bli ett snabbt avslut på innesysslorna för att komma ut och njuta av det välbehövliga ljuset.

Det blev en runda på byväg, skogsväg och blöta skogsstigar, En sällsynt solrunda, som inleddes med ett foto av soloäpplet  på trädgårdens äldsta träd.

Det är inte så mycket som är direkt fotogeniskt utmed skogsvägarna så här års.

Gamla halvt förfallna hus är fascinerande, tycker jag. Lite som en själv,då man kollar sig i spegeln. 

En själv kan ändå påverka sig själv lite grann. Stunder med solskensglada uppåtdragna mungipor hjälper en del mot åldersförfallet. 

Det har varit mycket uppåtdragna mungipor på sistone. Kommer på mig att ha dem sittande långt uppe vid öronen, då jag är med om roliga, inspirerande, njutningsfulla saker.

Mikael Wiehe på Åhaga igår, var en sån rolig njutningsfull grej. Även om det blev lite träsmak efter ett par timmars sittande, så önskade man att man aldrig skulle behöva lämna rummet, där ljuva toner, uppmärksamhetskrävande harmonier och eftertänksamma ord, rörde sig  fritt bland de ålderstigna åhörarna.

Det var en hel del gamla kända melodier som framfördes, men också en hel del nya. De flesta var Wiehes egna låtar, men det fanns också Dylan, Cohens och Guthrie-kompositioner som Wiehe gjort svenska texter till.

En toppenkväll, som inleddes med buffé på Lokstallarna, en restaurang belägen vägg i vägg med konsertlokalen.

Synd bara att inte lokalen var helt fylld (gäller såväl restaurang som konsertlokal) ... men kanske är det så att det här med att gå på Wiehe-konsert är förbehållet en viss typ av människor. Lite rebelliska typer.... ja, iallafall inte de som är "mainstream"... vad det skulle kunna innebära....det kan ju också diskuteras.

Förra helgen var vi på Laleh-konsert. I Jönköping. Även det en mäktig, mungipeuppdragande tillställning. En sådan tjej! Liten tjej med stor röst. Ung kvinna med en åldrig kvinnas visdom.

En enkel tjej med stor musikalitet..... Gillar verkligen hennes senaste slagdänga (också) "Bara få va sig själv" ... En självklarhet som inte är en självklarhet för många... under stundom inte för någon av oss.... man måste göra våld på sig själv för att passa in... 

Navet levererar alltid numera.  Det fanns en tid, då jag tyckte att ett besök med skolklasser där, inte var så mycket att ha. Men det har förändrats. Eleverna skiner som solar, och det gör även den gamla lärarinnan ,då man får komma  till ett kemilabb och göra försök med "riktiga" grejer. 

Programmering är ju innegrejen just nu, och ett sådant pass hann vi också med. Till allas förnöjelse.

Luciaförberedelserna är i full gång. Vilket C-E märker och kommenterar, då jag kommer hem, mer eller mindre falskt nynnande på de glada sångerna som hör tiden till.  Det blir en stor kör i år, och det blir en bra kör i år. Synd bara att de inte har en bättre  pianist.

Nä, skärp dej nu Anna-Lena! 63 år gammal behöver du inte undervärdera dig... du duger!

Är det inte konstigt, att man aldrig blir tillräckligt gammal för att inse att man duger.... som den man är, för det man gör och för det  man tycker.....

Gillar förresten att några rebelliska politiker i kommunen, under veckan bytte sida och såg till att det blir nytt styre i vår lilla del av världen. Det kanske inte betyder någon större förändring, sannolikt inte... men det var tufft och föredömligt att en liberal och två kristdemokratiska politiker bestämde sig för att samarbeta med s, v och mp och lämna den gamla blockpolitiken, där  m och c inte lyssnat på de båda småpartierna. En sällsynt solskensaktig historia, som visar att den lilla människan kan göra förändring, ja, en riktig David och Goliatgrej.

Dagens taggtråd går till migrationsverket. Kollegan berättade om den somaliska familj som bott i Limmared i sju år, en familj som verkligen var etablerad  i samhället, som blivit hämtad och satt på ett flygplan till sitt gamla land.

Liknande berättelser hör man allt som ofta.

Så gör man inte! Människor som har bott här i flera år, och som skött sig bra och försökt komma in i samhället, de ska få bo kvar. Vi vill ha dem här hos oss.  Förstår inte hur en sådan utvisningar kan vara förenlig med mänskliga rättigheter eller barnens egen konvention.

Har en absolut klar åsikt i detta. De människor som av någon anledning flytt till vårt land och som har varit här ett år eller mer, de ska få stanna. Däremot ska vi inte ta in nya flyktingar, förrän vi lyckats ta hand om dem som redan är här. 

Har man bott i Sverige i flera år, ja, då borde det vara så här för alla....

Solen var en sällsynt gäst idag. Nu har mörkret fallit. Nästa helg kommer adventsljusen att lysa upp. Alltid lika mysigt med alla decemberljusen, alltid lika härligt att plocka bort dem efter nyår. Hoppas på mer solsken under de korta dagar som vi fortfarande har framför  oss.

Citerar C-E

"Det är tur att mitten finns", sa C-E.
Visst är det så att allt har en mitt, det har ju även en ytterlighet. Men nog är mitten, alltså mitt-mitten, om än bekväm, så ganska tråkig.
Ibland väljer man det enklaste. Det är mycket lättare och mycket tryggare att gå i mitten av den is-spåriga byvägen, än på de halkiga sidorna. Fast det är onekligen mer spännande att se hur man klarar sig  på det hala. Nu var det inte spänning som jag var ute efter idag, utan att komma obruten hem från promenaden. Man kan förstås försäkra sig och använda broddarna, men tänk, det har hänt att jag halkat även med dem. Mitten är säkrast.

I veckan, blev jag av min betydligt yngre kollega, kallad "skolans lilla rebell". "Lilla", det kan väl vara ett felvalt ord på mig, men att bli kallad "rebell", det är något som jag blir glad över. Visst går jag ofta på den säkra mitt-vägen, men jag känner mig mycket mera nöjd om jag lyckas ta mig över till den ena eller andra sidan och skilja mig från mängden.
I detta fallet gällde det en väldigt bagatellartad sak: Vi fick klart för oss att det inte var ok med levande ljus i skolan.  Naturligtvis en av de dummaste propåer jag hört, i fyrtioett lärarår och ett antal egna skolår dessförinnan, så har vi tänt ljus i advent. Dessutom förekommer brinnande ljus ganska ofta i olika experiment på mellanstadienivå. Ska vi inte kunna göra dem längre heller?
Skitsnack! Det är klart att jag fortsätter tända ljus i juletid....och i fysik/kemisammanhang. Undrar hur många bränder/ större olyckor som hänt p.g.a av levande ljus i skolan?  Säkerhetstänket idag har helt enkelt blivit dum-fånigt.
Rebellen kommer dessutom att låta tärnorna bära levande ljus i luciatåget och vad det gäller skolans/samhällsföreningens uppträdanden, så får lucia själv välja om hon vill bära ljuskronan med levande ljus... och riskera att få varmt stearin i håret.
Från det stora företaget fick vi veta att det inte var ok med levande ljus i förra årets luciatåg.  Man köpte in långa fina ljus och en krona att bära dem i. Bra tycker jag, för det där med stearin-rinn gör ont på  lucia. Men jag talade om att jag inte kommer att medverka om tärnorna var tvungna att bära batteriljus. Det fick bli som jag ville....och samma kommer att gälla så länge jag har hand om luciafirandet i skola och samhälle.  Lite rebellisk är det bra att vara, tycker jag.

Tycka vad man vill, det får vi enligt lag göra i Sverige. "Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser". Detta gäller såväl i den svenska grundlagen som i den europeiska konventionen till skydd för mänskliga rättigheter. En självklarhet i en demokrati, dessutom.
Ändå så är det fult att tycka vissa saker. Så fult att man får schavottera medialt, gång efter annan, och detta beroende på att åsikterna inte passar i mittens lilla land, Sverige.
I första hand tänker jag på Sverigedemokraterna.  Jag är inte anhängare av deras parti på något sätt, men jag tycker att det är ett parti som blir väldigt felaktigt behandlat i ett land som säger sig vara demokratiskt.
Nu senast så hade SD något större möte på Grand hotell i stora stan.  Hotelledningen fick be om ursäkt för att de tillåtit SD att hyra in sig på hotellet.  De betalar väl hyra ( ordentlig sådan) som alla andra, närmare en femtedel av Sveriges befolkning röstade på SD i förra valet, alla får tycka vad de vill, vad är problemet?
Även i riksdagen tycker jag att man beter sig väldigt fel mot SD. Rena diskrimineringen. Vad rebellen önskar, det är att man i stället för söndring skulle försöka få till ett samarbete.

I mittlandet Sverige, så måste man vara väldigt försiktig med vad man säger.Inte hänga ut någon men samtidigt då  låta grupper av människor vara utanför.
I många städer, bl.a. i Borås, så är detvanligt med bilbränder. Bilar som någon/några tänder eld på, för att jäklas, för att tala om att man finns. Vilka är det som anlägger dessa bränder?  Det framgår aldrig i nyhetsrapporteringen. Jag tror att det är andra generationens invandrarungdomar.  Av den anledningen att de är övergivna av både sina egna föräldrar, utifrån deras traditioner och konventioner, och det svenska samhället. 
Jag tycker att det vore förskräckligt om jag/många misstänker något som visar sig vara fel. Därför vore det väldigt bra att få svart på vitt. Och att samhället tar sitt ansvar för dem som kommit  fel, istället för att blunda och låta dem som egentligen styr i samhället, och som struntar i både invandrare, sverigedemokrater och "vanliga" människor bli mer och mer förmögna och inflytelserika.
Tycker jag. Och jag får tycka! Enligt lag!

Att det blev som det blev i Trump-landet, det var det inte många som kunde tro.
Nej, jag hade inte röstat på Donald om jag haft rösträtt over there. Visst hade mitt-spåre-hållande Hillary fått min röst. Samtidigt är det lite spännande att se att så många vågade ge sig ut i det halkiga Trump-spåret, för att kanske få till lite ändring. Illa är att så många blev trumpna över valresultatet och i stället för att ge den "osympatiske" en chans, ställa till en massa oreda, genom olika slags demonstrationer.
Ska faktiskt bli lite spännande att se vad som händer....

Min alldeles egna konklusion av mitt offentliga tänk: Det är tryggt och säkert i mitten, men väldigt mycket mera spännande i de isiga spåren.

Regn, rusk... men riktigt roligt

Regn i kristallform hade täckt höstnaturen, när vi lämnade Stockremma på tidig fredagsförmiddag.
Skönt att kunna lämna vintern för ett par dagar.... än är den inte ett dugg välkommen. Tyvärr tycks den inte bry sig om det! Jaja, vädret, det kan vi inte påverka.... och det är väl bra det!

 I Halmstad var det höst kvar. Regndroppar drev omkring i den lite oroliga luften. Någon våt droppe slutade sin luftfärd på kamernas objektivglas.

"Bara idioter går på stranden denna dag", sa C-E. Jag tyckte att han kunde stannat vid stugan, om han kände så. Vi var några få tokar som tog en liten tur längs Kattegattsstranden.  Promenaden blev inte speciellt lång, det var rätt så kallt... men jättehärligt att gå längs klucknde vatten.

En rest av sommaren hade flutit i land. Hoppas att den tidigare ägaren också hunnit i upp ur det våta....

Tänkte tillbaka på varma baddagar, då vi passerade vår "baduppgång".  Den har blivit brantare och brantare med åren. Stranden har blivit större, sanddynerna markant mindre.

Kråkan tycktes heller inte riktigt uppskatta höstrusket. Fattar bara inte vad den tokiga fågel hade i vattnet att göra. Kanske det ändå stämde det som C-E sa: "Bara idioter går på stranden idag.... "

Östra stranden var inte bladlös. Tror heller inte att det fanns några bladlöss på dessa nyponrosbuskar.
Tror heller inte att det brukar finnas... nä, bladlöss gillar mest förädlade rosor. I Stockremma.

Rönnbären var fortfarande fräscha och fina. Hade varit bättre för kråkan att uppehålla sig i rönnbärsträdet än att envisas med regnsruskbad.

Onyttig- men väldigt god- fika på anrika konditori Regnbågen.... och en halvvarm vinterjacka inköpt på Cassels.

Längs en regnig E6a bar det av i rakt sydlig riktning, mot resan mål.

Att åka till Malmö och hälsa på Karin, det har blivit tradition på höstlovsledigheten.
I Malmö var det regningt, men inte så ruskigt som längre norr ut. Det är alltid ett antal grader varmare i syd-Sverige, jämfört med hur vi har det med utetemperaturen så här års.
Hösten upphöll sig fortfarande i området.

 
Kvällsmaten intogs på Bryggeriet, tillsammans med Karin och Marcus.
Som namnet antyder, så finns det mycket god öl att smaka på. Deras speciella hamburgare smakade utmärkt, tyckte även den (jag) som inte är jätteförtjust i den sortens mat normalt.
Men jag har definitivt lärt mig en sak under årens lopp; Det är en otrolig skillnad på hamburgare och hamburgare, beroende på tillagning och tillbehör.

Lite kortspel i  Karins lägenhet avslutade kvällen.

Buketten på bordet var så fin och välstämd. En vacker bukett från den mysige pojkvännen....

Något kul brukar Karin ta med  "di gamle" på, då de är på besök.  Denna gång hade hon bett sitt team på Trygg-Hansa om hjälp, genom morgonmailet.

Hon hade fått in flera förslag. Vi nappade på "Vellingeblomman" - en jättemarknad/utställning av blommor, julgrejer, mat, inredning....

Insåg att vi skulle kunna bli jätterika, vi som bor i skogsbygden,  genom att plocka mossa och göra en industri av att sälja den....

Den här fågelholken hade jag god lust att köpa.... men den var rätt dyr... och så kan man ju undra vilken fågel som vill flyga in i gapet på en katt. Möjligen den tokiga, badande kråkan... men kråkor är ju inga holkfåglar .... och även om den kråkan inte är riktigt klok, så lär hon inte kunna tränga sig in i gapet.

De här holkarna var mycket mer inbjudande. Får nog ta en ny tur hit vid nästa besök hos Karin, för att införskaffa några sådana...

En del av den stora inomhusmarknaden hade inretts med halloweentema. Väldigt ambitiöst... men inte så kul egentligen.....
Otäckheter finns det väl, utan att man behöver hitta på något extra...

Från den spöklika delen av marknadslokalerna, kom vi in i det jättestora utställningsområdet för julgrejer. Julmusik spelades förstås, och det kändes så mjukt och skönt för själen, att komma in i den snälla julstämningen efter att ha varit i lokalen med skrämselmusik och otäcka skrik.

Tomtar, det har jag köpt färdigt... har redan fler än vad som får komma fram till jul....

Blommor, det passar det alltid att köpa. Det blev två amaryllis och så en cyklamen till köksbordet. Karin köpte en hyacint.

Julstämning kan man bygga upp på olika sätt.

 Naturligtvis lockade Vellingeblomman till sig massor av besökare, framförallt barnfamiljer.

Efter flera hundra meters vandring genom lokalerna och besök på caféet, så åkte vi tillbaka till centrala Malmö, och tackade Karin för denna gång.

Vägen hem gick via Hjälshammar. Vi köpte med oss den mest typiska malmömaten, falafelrullar, och stannade till hos Johanna för att äta dem tillsammans med henne, som sen lunch.

Det blev också en hästpromenad på kända vägar i byn, innan vi återvände hemåt i skymningen. Det regnade ordentligt på vägen hem, och innan vi kommit hem till Stockremma,så hade regnet övergått i snö.
Vintern kommer vi inte i från.

Två roliga dagar blev det, ja, en härlig vecka har det varit, Tanten är så tacksam för allt positivt som händer, och för att hennes liv oftast är riktigt, riktigt roligt.