Förflyttningar och flyktande fyllningar

Förflyttning har det handlat om under de senaste två dagarna. Förflyttning av prylar i första hand. Dåligt med bilder blev det under dessa två dagar,så jag får använda några av dem som jag tog längs dagens egenförflyttningsväg - modsrundan.

I dagarna två var det packning, bärande, flyttande och förflyttande som gällde.
I förrgår förflyttade vi oss till Hjälshammar och flyttade alla kvarvarande prylar i lådor och skåp till flyttkartonger, som i sin tur förflyttades till Ulås.
Inte helt fel att gå igenom dotterns och svärsonens  glas, porslin, köksapparater och annat som skulle kunna användas i hushållet, och inse att  det där med presenter av sådan sort, det finns det inget behov utav.....Oj, vad mycket grejer det snabbt blir.....

Allt som fanns i lådor och skåp,förutom några få glas,tallrikar, muggar och bestick packades ner  och lastades i bilar och hästsläpp för vidare transport till nya boendet. När det sedan var dags för lunch, och lite kaffe på maten, så visade det sig att alla kaffefilter blivit förflyttade in i ohittbar flyttlåda.
Espressomaskinen fanns kvar så att lite kaffe kunde det ändå bli....

Efter det att alla kartonger förflyttats till nya adress, så förflyttade vi oss hemåt under det att vi lämnade av Karin på den lilla tågstationen vid Rörstorp. Det var många som skulle förflytta sig öster/söderut på seneftermiddagen, denna tisdag, det var tydligt, det var många påstigande på Krösatåget.

En tandfyllning försvann då jag kokande knäck före jul. Ytterligare en, eller rättare sagt, del av en, flyktade under det att jag avnjöt de goda flytt- kolor som man bjöd på  i Hjälshammar. Flyktande fyllning nummer ett har inte varit ett dugg besvärande. Nummer två däremot, har inte varit nådig mot tungan. Det gör ont att både äta och prata. Har fått tid hos tandläkare den andre januari. Ringde idag och frågade om det inte fanns någon som kunde slipa bort en vass del av kvarvarande tand tidigare... men det gjorde det inte. Fick rådet att lägga ett sockerfritt tuggummi över det vassa. Funkar bra vad det gäller pratande och drickande! Äta så mycket, det behöver ju inte en tjock tant som jag! Äta kola eller annat segt godis, det kommer jag aldrig att göra mer!

Gårdagen ägnades åt förflyttning av bohag, mellan Hjälshammar och Ulås. C-Es syster och svåger var också behjälpliga, vilket vi tackar dem jättemycket för. Det underlättar att vara många och dela på jobb och bördor.  Knepigast var att få upp en 160 cm bred säng till andra våning, men med hjälp av nedmontering av räcken, så klarade det sig.
Det blir säkert jättefint i Ulås när man kommit i ordning. Det jag kommer att sakna mest från Hjälshammar, det är resan dit, den sista biten utmed Vidöstern.

Efter förflyttning av bohag, så förflyttade vi oss till Apladalen. Där hade Inga ett geocachingevent. För fjärde året i rad, så anordnade hon ett sådant i mellandagstid.
Vår avsikt var att "titta in" och säga hej... men det var lättare sagt än gjort.  Mörkermänniskor är vi inte, efter mörkrets inbrott så håller vi oss på riktiga vägar.... och sådana finns inte överallt i Apladalen. Min mobil med geocachingappen strejkade och hela mobilen led av batteribrist.
Vi försökte lukta oss till grilldoft, men kände ingen.
Satte igång C-Es geocachingapp. Det är knappast inte använd, men visade sig funka. Trodde att vi gick fel, då vi tyckte oss se glöd på andra sidan Lagan....så vi vände om igen... tills C-E insåg att förflyttningen var felaktig och vi vände in i mörkret igen. Efter en liten bit möttes vi av välkomnande marschaller och grillglöd under tak.
Mörkt var det, men några personer som vi kände igen, kunde vi byta några ord med. Speciellt roligt var det att prata lite med eventdrottningen forjoi.
Fint ordnat, som vanligt, var det  Lotter till förmån till cancerfonden, fina, fina ljuslyktor ( var köper man sådana???) och godis... som tanten med flyktande fyllingar inte vågade avsmaka. Nyttigt för denna tanten att låta bli att äta en massa onyttigt.... kanske borde skjuta fram tandläkartiden några veckor ....?

Det var en härlig kväll och ett härligt ljus, då vi förflyttade oss från grillplats till parkeringsplats. Kameran ogillade förstås det här dåliga ljuset... men den kunde urskilja att det var en fin plats om vi varit på. Får åka hit i dagsljus när det våras och blir ännu vackrare.

Förflyttningar kan ställa till det.  Vi har haft en sådan i vår lilla skola på sistone. En lärare, med bara en månads uppsägning, sade upp sig vid luciatid.
Tycker att alla skulle ha tre månaders uppsägning i vårt jobb, för plötsliga avhopp ställer till det. Kollegorna mina är verkligen toppenbra, men  de är av den yngre generationen, och har inte alls samma mängd kompetens i  olika ämnen, som jag har. Jag känner mig riktigt orolig över vad som ska hända efter jul, hur mycket jag tvingas ändra på schema och arbetstid.
Kan inte annat än att tycka att det är lite egoistiskt att säga upp sig och sätta sina elever, sina kollegor och sin skolledning på pottkanten.  Hoppas att att allt fixar sig på bästa sätt!

Solen har förflyttat sig åtta minuter åt rätt håll på eftermiddagen och så sent den tänker göra åt soluppgångstid. Vi förflyttar oss mot våren.

Bara bilder

Nästan.
Lite trött och halvhängig vill jag bevara bilderna från julen 2016 i det offentliga albumet. Kort, korta texter och bilder blir det....

Avslutningstårta för tant med borttappad röst. Så tråkigt att inte kunna sjunga med i de fina sångerna i kyrkan! Men tårtan var god!

Kändes bra att julen installerades i helgen som gick, så att förkyld tant kunde ägna tid åt kakbak och knäckkok... och som extra bonus knäcka bort en bit lagning på en kindtand.

Men knäcken blev god, och kakorna likaså.

Vid fågelbordet kalasade en flock julfåglar. Så granna, så svåra att fånga på bild med en vanlig kamera...

Dagen före julafton åkte vi till Hjälshammar för att äta lutfisk. Nästan tradition. Fast nästa år får det bli i Ulås. Karin upphämtades vid Rörstorp och alla charmades av familjen Fribergs senaste tillskott,



... Fiona.

Julafton inleddes med en promenad på välkända vägar och stigar, tillsammans med Karin.
Fick god hjälp av henne att fixa till mat inför kvällen...

Alldeles idiotiskt mycket mat... speciellt som dessa redan ätit av maten som väl inte kan vara nyttig för någon.

Klappar utdelades.

Alla tycktes ha varit snälla även detta år....

Julklappsspel, kaffe och kakor, lite kortspel... och tack för denna julen.

Idag är alla vi tre här i huset mer eller mindre hängiga... och har gjort som katterna, kurat i fåtölj, soffa och säng mest hela dagen.

Fotofreak

Nya bilder i kompakta kameran. Det tar inte många minuter efter det att tant och kamera kommit innanför dörren, innan datorn har har kommit igång och bilderna blir besedda. Och i någon mån beredda. Är alltid lika nyfiken. Hur blev bilderna? Finns det något man gillar riktigt mycket?

Tyvärr har jag lite svårt att ta bort bilder från dator/kamera. Som den fotofreak jag är, så hittar jag oftast något jag gillar i de flesta bilder - trots att jag inser att de som verkligen kan se kvalitet i bilder skulle skulle dissa nästan alla.

Funderar på om jag skulle velat bli en riktig fotograf, om jag fått chansen. Tror inte det. Fotografering är en alldeles utmärkt fritidssyssla. En väldigt enkel sådan, speciellt då man använder en kompakt liten kamera, som man kan ha i fickan.
Egentligen skulle jag vilja använda den lite bättre systemkameran mera, men då blir det plötsligt mycket mera omständligt att fota. Man  stoppar ju inte en större kamera i ficka direkt....

Funderar på om jag skulle blogga, om jag inte vore fotofreak. Svaret på det är  ett definitivt NEJ! Oftast har jag ju inte så mycket att skriva om, men bilderna vill jag ju gärna visa och framförallt ha kvar för egen del.

Har förstås mängder av gamla bilder i album,  men tittar sällan i dem. Framförallt så är det alldeles för mycket människor med på mina gamla bilder. Gillar allra mest bilder utan folk på.... eller bilder med enstaka personer på.

Men är det inte dags för bilder nu då? Så mycket test och ingen bild....!

Jodå, nu ska dagens skörd redovisas, tillsammans med lite röriga tankar från veckan.  Text och bild hör ju väldigt sällan ihop i min värld.....
Bilderna från idag, de är tagna i Ulås, vid Johannas och Martins nya hus, i en av de blivande hästhagarna, på promenad i den tillhörande skogen och längs vägen till sjön Hindsen.  Härligt att vara ute flera timmar under det att dagen var ljus och att få röra på sig lite.

Det var en stundtals lite tanttröttande vecka, veckan som gick. Samtidigt var det mycket som var riktigt roligt, något som var lite ledsengörande och något som skapade både irritation och lite oro....

Det är mycket turbulens på de allra flesta skolor just nu. Det handlar mest om lärare som säger upp sig och rektorer som slutar. Många skolor har svårt att få behöriga lärare, många skolor har det ganska så stökigt, enligt vad man kan förstå, då man t.ex. läser om skolinspektionens kritik av många skolor i Borås kommun.

Vi har också haft många lärarbyten på vår lilla skola, men jag trodde att det skulle vara lugnt  nu. Iallafall ett tag. Så fick vi veta att en lärare sagt upp sig, och lämnar sin tjänst efter jul. Känns irriterande att man inte kan stanna ett läsår, så att det finns längre tid att få tag på ersättare, än vad det gör på några ynka dagar över ett jullov. Vi andra + en nytillträdd rektor blir verkligen satta på pottkanten. Det känns lite oroligt. Hur vi ska kunna ta hand om övergivna elever  redan den tionde januari?

På luciadagen hade vi ett fantastiskt fint luciafirande. Det var 24 elever , femmor och sexor, som var med i Lucias tåg. Tolv välsjungande tjejer och lika många, lika välsjungande killar. Det kändes så roligt att presentera ett varierat program vid fem olika tillfällen, på tre olika platser, under Lucias egen dag.
Att jag sedan fick en vacker blombukett som tack för nedlagt arbete, det kändes verkligen glädjegörande.

Har jobbat lite extra med elever, med duktiga elever som fixar mycket själva, under veckan som gick. Min unga kollega åkte iväg på lite extra ledighet, och jag fick möjlighet att se våra femmor och sexor under ett par idrottslektioner. Roligt att se hur fantastiskt fina de är mot varann, och att man ibland visar andra sidor än i det "stillasittande" klassrummet.

Så visst har jag understundom varit lite trött under veckan. Men man återhämtar sig ganska snabbt, trots att man blivit lite äldre.
Julebrödet blev bakat under tröttaste dagen. Det är ren terapi att baka bröd, det är något man borde göra oftare.
C-E har fixat det mesta  av julstädningen i år. Lite fixade vi när jag kom hem i går. Måste tillstå att jag verkligen njuter av ett riktigt rent hus.

Lite ledsen och nedstämd kände jag mig när jag läste vännens blogg. Hon berättade att hennes jobbiga sjukdomstid ännu inte är slut, utan hon måste fortsätta med regelbundna behandlingar för att hålla de elaka inkräktarna i schack. Tycker att livet är så orättvist, alla borde ha rätt att få må hyfsat bra..... men sådant är inte självklart för någon.
Visst känner man sig tacksam för att man fortfarande orkar göra en massa olika saker.

I torsdags var det fullt upp hela dagen.
Längre skoldag än vanligt.
Traditionella julkaffet hos Berith, tillsammans med gamla kollegor.
Inser att man utvecklas åt olika håll, även när man blir äldre. Man blir lite irriterad av att någon tar över 75% av snacket. Men så kanske det alltid har varit. Och ... det värsta är.... det finns /har funnits tillfället då jag sannolikt har varit 75-procentaren.....

På kvällen var jag och C-E på en alldeles fantastisk julkonsert på Kinnarp Arena, Jönköping.
Det var Tommy Körberg och Malena Ernman som, tillsammans med stor orkester/kör, bjöd på tjugotvå olika akter julmusik. Allt från operaarier över barnsånger, disneymedley, religiösa sånger till rock och jazzlåtar. Suveränt bra! Malena sjunger jättebra ( även om jag har svårt för det som är mest operaaktigt), men Tommy har ju begåvats med en gudabenådad pipa. Visst kunde jag suttit där flera timmar till, på de träsmaksframkallande stolarna, på främre parkett, och bara låtit mig omslutas av de helt ljuvligt klingande tonerna.

Tre dagar kvar av terminen. Betygen är satta. Även om jag tycker att det är helsjukt med betyg på hösten i sexan, så känns det ganska så invant nu, efter fyra års betygssättning. Har  - tydligen- haft en sexa fyra av de senaste fem åren....
Julen är förberedd, och mycket mindre hysterisk än tidigare. Har t.ex skippat julkort, pepparkaksbak och sillinläggning i år.  Julkortens värde kan ersättas av en gåva till någon god insamling, tycker jag. Pepparkakor och sill finns att köpa och smakar bättre än vad jag brukar få till....

Fotofreaken är nöjd. Har valt bort ungefär hälften av dagens infångade bilder. Vid närmare eftersyn så kunde ytterligare ett par bilder tagits bort. Men nu är de där de är... och får ge en sammanfattning av lördagen en vecka före jul. Fotofreaken lär förhoppningsvis snart återkomma!

Trött tant

Vissa dagar är man trött och irriterad. Det blir gärna så i dessa mörka juletider.

Om man är trött och irriterad, så gör man bäst i att hålla tyst. Annars är det så lätt att man vräker ur sig saker, som man kanske borde hålla inne.

Idag är en sådan dag.
Ingen bra bloggdag.
Synd att jag inte har oljefärger och pannå hemma... för då hade jag målat av bilden från  solnedgångspromenaden. När man målar, då håller man tyst.... också.

Love lucia

Lucia är min absoluta favorithögtid.
En högtid, som på olika sätt håller på att försvinna. Tokiga nydanare monterar ner högtiden till ett ingenting, och snart finns det vare sig pianoklinkare som kan öva en grupp eller några som vill vara med.
I Grimsås lever traditionen kvar i allra högsta grad.
Sex framträdanden har det blivit, i bygdegården i lördags och i kyrkan, på Nexans och i bygdegården idag. En publik på mer än tusen personer har kunnat lyssna på de skönsjungande eleverna. Applåderna har varit långa och starka. Det känns härligt att mötas av sådana.




Andra halvan av  framträdandet i bygdegården i lördags blev filmad.

Akustiken i kyrkan, där vi framträdde i dag på morgonen, är ju helt fantastisk. Dumt att inte filma där. Men det får vi tänka på nästa år....

Dags att lägga årets luciatid till de goda minnena. Nu är den över för denna gång.

Löjligt om lucia

- En kille säger att han vill vara lucia i vår skola, sa en grannskolekollega för några veckor sedan. Vad tycker du om det?
- Dumheter, sa jag. Lucia är en tjej!'
- Jag vill vara lucia i år, sa en kille på vår skola. Halvt på skämt, halvt för att utmana.
- Dumheter, sa jag. Lucia är en tjej!

Ett kille bar luciakläder i Åhléns reklam.  Dessutom hade han lite mörkare hudfärg,  än vad många av de barn som bor i Sverige har.
Det hade visst blivit ett ramaskri på sociala medier. Eftersom jag inte själv läst några kommentarer, så vet jag inte vad som är skrivit, men det påstås att det ska vara rasistiska kommentarer. Märkligt, tycker jag om det handlar om hudfärg, men inte alls konstigt med negativa kommentarer, om det handlar om kön.
Lucia är en tjej, varför i hela friden då lägga ut en  bild på en kille som lucia? Så fruktansvärt dumt och ogenomtänkt.

Så var debatten på sociala medier igång  I morse fanns det två olika inlägg på facebook, en för  att vi ska bibehålla vår fina tradition med en feminin lucia, ett annat som hyllade Zlatan i luciakrona och som tyckte att visst kan alla, både killar, tjejer, bleka, röda och bruna var lucia.

Ja, det sista håller jag helt  med om, det är det t.o.m löjligt att nämna. Naturligtvis har hudfärgen ingen betydelse. Jag har haft flera mörkhyade tjejer som lucia under min långa tid som luciafixare. Ingen har ens funderat på hudfärgen. Förstås!
Men en kille som Lucia, herre min je, så löjligt!

Anledningen till att killar skulle vara lucia, det skulle utgå från ett feministiskt synsätt. Förstår inte det... ska inte tjejer få ha kvar sin sista lilla rest av tjejgrej?  Är inte det antifeministiskt?  Eller?
Ett annat argument var att det finns de som inte trivs i den kropp som de är födda med, och att de då skulle må bättre av att bejaka sin kvinnliga sida.  Jag trivs heller inte i den kropp jag föddes till, den  var försedd med alldeles för många anlag för att bli tjock och fet.... : )
Skämt å sido, jag tror att det finns andra sätt att få känna sig kvinnlig, för den som vill,  än att en gång per år klä sig i vit särk och ljuskrona.

Legenden om Lucia, den är sannolik ganska så fejkad. Men trots allt, så var det  en tjej som det handlade om,  när vi tog legenden till vår svenska tradition.

Sen blev det ju tokigt under lång tid, då lucia skulle bli en skönhetstävling, när lucia röstades fram. Även i skolans värld! Hu, så hemskt! På de flesta håll gör man som vi nu gör i skolan värld ( jag hoppas att det är så överallt) och drar lott om vem som ska vara lucia.

Jag är absolut ingen traditionsbunden person, men jag kan inte förstå varför vi måste förstöra en fin tradition, genom att uppmuntra killar att ta över en av få tjejgrejer som finns. Män/killar har ju som bekant ett ganska stort övertag vad det gäller det mesta.

Det här med jämlikhet är jättebra, det är jag den första att tycka. Men det är skillnad på tjejer och killar, och det ska det ska det få vara. Det skulle bli en förskräckligt tråkig värld annars. Den dag som även killar har möjlighet att bära fram och föda ett barn, så kanske vi kan prata om den totala jämlikheten.... och tycka det är ok med vilket kön som helst på en lucia.

Mörker, marknader, märkligt, mysigt

Det blir inte så mycket bloggat så här års. Den största anledningen till det,det tror jag att mörkret är.
Mina bidrag i den offentliga dagboken, de beror till stor del på hur det är med fotograferandet... det är fotona som inspirerar till att skriva mer eller mindre genomtänkta sanningssägningar.
Vintertid, det är  inte mycket till fototid, anser jag.... Speciellt så finns det alldeles för lite tid för att leta något att fota.... det är ju mörkt när man åker till skolan på morgonen och mörkt de allra flesta dagar då man kommer hem.  Ibland känns det som det dessutom är mörkt dessemellan också, trots att det mesta just nu känns ganska så ljust.

Julmarknader hör adventstiden till. Var på två marknader i helgen. På lördagen så var det den lilla mysiga marknaden i Mossebo som var målet. En riktigt fin liten julmarknad, där det både fanns julgrejer och sådant man hade nytta av.  Honung, bröd, stickat... menar jag med det. Julgrejer har vi ingen nytta av, vi har redan mer än vi nyttjar.

Traditionsenligt besökte vi julmarknaden i Apladalen, den andra advent.
Tradition med luciatåg var sannolikt bruten. Tydligen är det svårt att få tag på villiga luciasångare, och kanske ännu svårare att få tag på någon som vill ta sig an sångträningen, på många ställen.
Luciaföljet i vår skola, sjunger bättre än någonsin... premiär på lördag...

Det var lite färre "knallar" ( har man sådana i Småland) än vanligt i Apladalen. Det  var ganska mycket presumtiva köpare, men de flesta tycktes vara mera intresserade av att titta på det som kunde köpas, och av att insupa den mysiga atmosfären.

Tunnbrödsstugan drar alltid många kunder. Även fantastiska Irén, 81, fick sälja mycket av sin hemmagjorda, supergoda, choklad - praliner och chokladkakor. Ostmannen, längst ner i dalen, var också intressant för många. Några som fick slutsålt, det var de som sålde julkransar att hänga på dörren. Vi hade tur som fick tag på en grann krans, innan de var slut.
Ja, Apladalens julmarknad, den är mysig.

Gjorde första besöket i dotterns och svärsonens nya hus. Ingen bild på huset ännu, men väl på den fina mysiga hunden, som var med sin husse då han jobbade med att renovera Tindras och Buller nya bostad.
Märkligt rogivande att komma in i det mysiga boningshuset. Där kommer att blir jättefint och hemtrevligt.

Förhoppningsvis ska både hästar och katter finna sig väl tillrätta på det nya stället.

Märkligt att det kan vara så roligt att vara obehörig lärare. Vilket jag är i teknik. Har ingen legitimation i det ämnet. Tog en planering direkt från Skolverkets hemsida, och lät eleverna göra modeller av glasögon. Eleverna har jobbat självständigt och målinriktat. Resultaten blev jättebra. Så nu har vi bara lektionen om framtidens glasögon kvar.... Ska bli spännande att höra idéerna som finns.

PISA-undersökningen gav ett positivt resultat. Det bästa med offentliggörandet av resultatet tycker jag är, att man nu äntligen vågar prata om ojämlikhet - mellan skolor, mellan sociala förhållanden. Kanske det kan bli mer resurser där det behövs, på det sättet. Samtidigt måste vi få ha den olikhet vi har, förmågemässigt sett. En del är praktiskt lagda, en del empatiker. Det finns det inga mätningar på. Det borde det göra. Liksom att man ska kunna få högt betyg i ett praktiskt ämne, utan att kunna formulera sig på A-nivå, muntligt och skriftligt.

Lite mysigt är det i adventstider. Ljus som lyser i alla fönster  och i många trädgårdar. Ljus som brinner inomhus -  och mycket tid över,  för att sätta sig i skönaste fåtöljen och koppla av med en stickning. Märkligt att mörket kan vara både ljust och mysigt.

Ler lite

För ett och ett halvt år sedan genomförde mina elever TIMMS. Då var det vår och eleverna gick i fyran.
Det var en dags information i Göteborg, för oss lärare, inför den stora undersökningen av elevernas kunskaper i matte och no. Lite kul var det allt att åka tåg ända till storstan, det är ju inte så ofta man gör det. Biljetten fick jag  skickad till mig, jag beställde den via en viss kod... skolverket betalade förstås resan.
Det var mycket hemlighetsmakeri med testet, det var också kodat.Eleverna skulle inte ha samma prov, tror att det fanns sex-åtta olika versioner.... man skulle inte frestats att kolla på varandras lösningar.
Det var ett matteprov och ett no ( fysik, kemi, biologi)  prov, på samma heliga datum. Om jag inte minns fel, så skulle elever från 60 olika länder delta i provet... som det hade tagit år att ta fram, för att samma uppgifter skulle passa elever från hela världen.
36 minuter skulle man få jobba med varje prov. ( tror att jag fuskade lite med tiden...jag är synnerligen emot tidsbegränsade prov, de visar inte rättvisa kunskaper, eftersom vi är lite olika snabba i tanken vi människor. Och det är inget fel att vara lite mera långsam...)

Naturligtvis har det  här provet fallit i glömska, tills jag för några dagars sedan fick ett mail: Nu skulle resultatet på TIMMS tillkännages, genom en presskonferens på skolverket kl 10.00 den 29 nov.

Oj, vilket pådrag det blev. Våra fyror har förbättrat sina matteresultat med femton enheter (  vet inte vad en enhet betyder.... kan knappast vara antal rätt iallafall...) medan no-resultatet ligger kvar på samma nivå som tidigare.
Politiker slår sig för bröstet, både nuvarande och tidigare utbildningsminister. Mattelyftet lyfts upp till stjärnstatus... och media skriker ut : ÄNTLIGEN PÅ RÄTT VÄG IGEN!

Jag ler lite överseende. och känner mig samtidigt rätt förbaskad. Fakta framgår inte, och absolut inte i fetstil.

• Det är inte årets fyror som har kollas, det är elever som nu går i sexan.
• Vi ligger fortfarande under de sextio ländernas medelresultat i matte.... och det är riktigt allvarligt!
• Vad det gäller no ligger vi något över medel.... men visst borde vi ha ambitionen att komma ännu högre upp?
• Vad innebär begreppet "enhet" vad det gäller TIMMS-bedömning.
• Mattelyftet var under sitt genomförande i de flesta skolor, då TIMMS-undersökningen gjordes i april 2015.  Det var en bra fortbildning på många sätt, men lämnade de elever som inte har det så lätt för matte tämligen utanför. Det var och är en jättebrist.
• Politikernas påverkan... nja... en tämligen ny läroplan visserligen... men knappast speciellt påverkande för resultatet. Vi borde ju ha kommit över nationernas medelvärde om vi nått stigen till den rätta vägen.

Inte mycket att fira alltså, eller ens bry sig om. Precis som det var med PISA-undersökningen för några år sedan.  Media och politiker - och Skolverk - tar alla dessa tester på alldeles för stort allvar, anser jag.

Massor av pengar läggs ner på TIMS, PISA, PEARLs och vad alla undersökningar heter. 

Jag önskar att dessa pengar kunde läggas på de elever som behöver extra stöd i skolan,  i stället. Det tror jag skulle vara det bästa sättet att förbättra elevernas kunskaper.

Ännu äldre

,,, har jag blivit sen senast..

Jovisst, alla åldras en vecka på en vecka... men jag har  blivit ett helt år äldre....

När årshjulet har fullbordat sitt varv, då går det inte att komma undan längre. Då kan man inte säga att man är 62.... vilket jag kunnat göra ett helt år bakåt i tiden.

Ålder, är det viktigt?
För många är det nog det...eller  är det kanske förmodad ålder som är viktigast?

Vi har en kultur som är både åldersfixerad och utseendefixerad. Helst ska man inte vara gammal och skulle man nu vara det, så ska man inte se så gammal ut som man är.
Inte lätt, bara att göra som grodkungen... vända ryggen åt alltihopa.. och inse att åldern kommer ingen ifrån... och inte heller genetiken. För trots allt, så är det väl den som styr en hel del hur man åldras.

Men visst har jag både åldersångest och åldersnoja. Av och till. Mest när det nya åldersåret inleds. Det sextiofjärde.
Kommer ofta på mig själv att på något sätt framhäva att jag är gammal. Tanten, den gamla, åldern till trots... På födelsedagsdagen var jag på två olika möten - IKT-möte och förstelärarmöte..... Visst nämnde jag min ålder ( ja, inte att jag fyllde år, utan att jag är gammal) i samband med att jag uttalade mig på båda mötena.
På seneftermiddagen gick jag på Spinmix ( spinning och styrketräning) och använde de tyngsta vikterna.

Det här med ålder är knepigt. Man kan vara i ganska bra form, trots att man har kommit en bit upp i årsräkningen och fått en del yttre skavanker.
Faktum är jag är mera uthållig styrkemässigt i dag, än är jag var ung.Spänsten har försvunnit,  men den fysiska styrkan tycks inte ha minskat alls lika mycket. Sen tror /vet jag att det är bra att träna sin kropp, så länge den ställer upp på att bli tränad.

Man pratar sällan  om det här med att bli äldre. Hur det känns psykiskt... och ter sig fysiskt.
Många påstår ( har jag läst i tidningar)  att man har alla åldrar i sig. Jag håller inte med... barndomsåldern har jag inte kvar. Däremot den rebelliska tonårstiden.... och den tycks jag aldrig bli av med... på gott och ont.  Den oroliga hönsmamman, en tid som spänner från det att barnen var små och framåt, tycks också bita sig fast.
Tänk, så mycket mindre oro de känner, de som inte har några barn... men tänk så mycket tråkigare deras liv är.... fast det vet de förstås inte om....

Det gäller förstås att göra det bästa av varje dag man har. Vad man tycker det bästa är, det är  ju olika för var och en.
Jag mår bra av att göra saker, att vara utomhus och röra på mig, av att jobba.....
Andra mår bra av att inte göra så mycket....Inget är fel, bara olika.

Ibland önskar jag att jag kunde stanna upp, ta det lite lugnare...
Men då börjar jag bara fundera, oroa mig, låta negativa känslor ta över. Så det bästa är att se till att fylla dagarna med roliga och för mig meningsfulla saker.

Under veckoslutet har jag lyckats bra med det, tycker jag själv. Quiz i Limmared ( glasets hus)  med superallmänbildade svåger och svägerska.  Och visst vann vi, bland fyrtiotalet lag....  Vi får tacka Helena för det, hon bestämde svaret på skiljefrågan och skiljde oss på ett positivt sätt från det andra lag som också hade femton rätt ( av sexton).
I lördags var det lussebullsbakning, promenad, resa till Hjälshammar, promenad där, hästinsläpp, mat på Rosegarden, spela nya födelsedagsspelet med C-E, kolla "Så mycket bättre" och sticka på strumpa.

Idag var det att vakna i detta  röda hus, ( C-E skötte morgonens stallsysslor) , tvätta den superskitiga bilen när vi kom hem till Stockremma, ta promenad, åka en kort tur till julmarknaden på torget där sexorna hade kaklotteri ( lyckades efter många försök vinna ett fat kakor) och så hamna här framför  datorn.

En sak känns lite bra för den som har lite åldersnoja.... nu är det nästan ett helt år tills jag blir ännu äldre.

En fin adventstid önskas alla. Tycker att det är en fin tid, med ljus i alla fönster.

Lite stickningsarbete väntar,  efter avsmakning av vinstkakor tillsammans med en kopp kaffe. Babyfilten är klar, så nu tänkte jag försöka mig på en babytröja, modell liten. Riktigt roligt arbete.