Presenter

För drygt åtta månader sedan, så fick jag en present. Den har jag utnyttjat idag. Även C-E fick del av den utmärkta presenten, frukost för två personer på Hestraviken.
Bacon, prinskorv, äggröra, egengjord yoghurt, hembakat bröd, mängder av olika pålägg, frukter och juicer fanns i den ekologiska frukostbuffén.
En sådan bra present! Det gäller bara att komma ihåg att utnyttja den inom ett år.... men man får väl skylla sig själv om man inte så gör.

När jag lämnade min sexor i juni, så fick jag en frökenpresent. En cellofaninlindad förpackning innehållande löste ( jordgubb), servetter med jordgubbsmotiv, jordgubbsmarmelad och så den här muggen.
Jag ska villigt erkänna att jag först kände mig lite besviken.... det var väl inte mycket till present efter tre år med klassen.
Här kan man verkligen tycka olika...varför ska lärare överhuvudtaget ha presenter, de gör ju bara sitt jobb..... eller som jag då, med massor av avgångsklasspresenter....det ska vara ett fint "minne" som man får. Ett smycke till exempel.
Nu är det ju så att jag fått ett antal smycken i frökenpresent. Var finns de? Ganska så oanvända  i en låda! Smycken är en personlig grej, liksom kläder, det är svårt att välja till någon annan, om man inte känner den personen extremt väl.
Hur har det gått med årets frökenpresent?
Temuggen är använd i det närmaste varje dag, servetterna är använda - men det finns fortfarande några kvar, teet är halvvägs åtgjort - det var gott - marmeladen var lite väl söt, men den kan säkert komma till användning som kakfyllning någon gång. Den lär stå sig i åratal, med tanke på sockerinnehåll.
Så jag fick ju en kanonbra present! En av de allra bästa.  Har  f.ö. fått väldigt bra presenter av mina senare klasser.... presentkort till Glasets hus ( använt till att äta där)...presentkort till blomteraffären på Stationen i Hestra. Det räckte nästan till två fina buketter...

Presenter, det är svårt det. Har fått en del, som aldrig är använda.  Pizzatallrikar och skålar av olika storlekar är skickade till Återbruk i Limmared. Gröttallrikar står i källarens innersta utrymmen. Det är mycket "specialsaker" som jag aldrig använder.
Vad är en bra present till en tant då?

Allra bäst är en bukett blommor, eller en liten blomsteruppsättning med krukväxter.
En biljett till ett evenemang... eller ännu bättre ett presentkort, så att man kan välja själv.
Presentkort till en restaurang förstås, en flaska gott vin.... en bok, handdukar, te. kaffe.....
...men en bukett blommor, även egenplockade, räcker gott.

Som tur är, så är vi numera sällan eller nästan aldrig inbjudna att fira festliga högtidsdagar . Alla som känner mig, vet ju att jag har väldigt svårt att njuta av större sällskap, än det antal som ryms kring ett större bord.
Man slipper problem med presenttänk, på så sätt. Jag känner mig inte alls bekväm med att köpa present till någon.Vad ska man ge bort, alla har ju allt?  Presentkort? Jag tycker ju det är bra, men vad tycker mottagaren? Handdukar... det gillar jag... det är inte så viktigt hur de ser ut, bara kvalitéten är ok... men mottgaren kanske tycker annorlunda.
Ofta blir det så att man är flera "högtidlighetsdeltagare" som samlar pengar för att köpa något... oftast frågar man mottagaren vad den önskar sig.....Lite byte av pengar blir det också.... man samlar in samma summa till alla,  och får lika mycket tillbaka då man själv jubilerar.

Om någon vill bjuda till fest, så önskar jag att den samtidigt skulle säga... det räcker med en blomma... eller en insamling till något behjärtansvärt.

Kontentan av dessa tankar: Små användbara presenter är kul att få.... och allra bäst är en bukett blommor. Frökenpresenter..... är det dags att lämna den gamla traditionen?
Vad tycker du, vad det gäller presenter?

Uppstart

Hur ska man kunna fylla upp en hel vecka med arbete? frågade jag mig själv för en vecka sedan.
Det gick jättebra, fick till och med lite arbete över, som behöver utföras i morgon.

Tänk, under väldigt många av mina arbetsår i skolan, så har det bara varit ett par dagars uppstart, innan man skulle ta hand om eleverna.
Det var förstås på den gamla enkla tiden, då det inte fanns en masa dokument som skulle gås igenom och uppdateras, före det att man kunde börja planera vad man ska jobba med undervisningsmässigt.

Några  timmar i uppstartsveckan användes till föreläsningstid. Man har tydligen bestämt att vi ska jobba med att få bättre kunskap om neuropsykologiska handikapp/sjukdomar under detta läsåret.
Först ut var en föreläsare som hade två egna barn med grava neuropsykologiska handikapp.
Det var en föreläsning där tårarna understundom rann nerför kinderna, då man levde sig in i den duktiga föreläsarens olika motgångar.Skratta fick man också göra, då hon berättade om dråpligheter som hon fått uppleva tillsammans med någon av sina pojkar.

Kontentan av föreläsningsförmiddagen:
Konstaterande:Vi har olika förutsättningar att få ett normalt vardagsliv, vi människor.
Fråga: Ska man tillåta att barn/vuxna med neuropsykologiska sjukdomar kan bete sig hur som helst, bara för de inte har förmågan att ta del av ett socialt samspel..... ? Funderar en hel del på det sista....hur ska man förhålla sig till elever som man inte kan ställa krav på.... eller kan man ställa krav ( fast lägre) på alla?

Uppstartsveckan  har gett väldigt bra vibbar på att vi kommer att bli ett kanonteam i höst,  vi som jobbar på vår lilla skola. Det kändes lite jobbigt i våras, då det stod klart att det skulle fattas folk inför hösten. Våra nya medarbetare verkar verkligen vara toppen! Känns som om vi vunnit en högvinst på lärarflyttlotteriet!

 
På måndag är det uppstart för eleverna, Det ska bli riktigt roligt! Och konstateras kan; det känns väldigt bra att komma in i de gamla vanliga rutinerna igen!

 

Det var uppstart på spinmixen i veckan som gick.
Var med på måndagspasset och tänkte; här blir det träningsvärk. Det blev inte så farligt! Kanske jag inte tog i tillräckligt?
Hade tid att vara med på torsdagspasset också. Oj, vilken muselvärk det blev!  Har haft ont i massor av olika muskler under det senaste dygnet. så ont så jag sagt  "ajajaj" .... fast det egentligen gör gottont. Även om det gör lite ont, så känns det gott att man vet att det gör gott för den gamla kroppen.

Uppstarten för helgen blev en svamppromenad, där jag lyckades med att gå "vilse" på samma ställe som jag var vilskommen förra året. Drog med mig C-E i vilsenheten denna gång.  Nu kan man inte komma bort på riktigt i det här området, men man kan irra omkring ganska ordentligt. Följde en väl upptrampad stig en bit. Den slutade i ett tätt snår av granar. Dit ville jag inte gå in, dit skulle jag inte... nä, grisarnas gömsle var inte lockande.
Resultatet  av den långa  helguppstartspromenaden blev en del kantareller och några fina stensoppar.
Lagade spagetti carbonara med blandsvamp till lunch idag. ( recept i senaste Buffé)  Mums!

Uppstarten på denna lördag blev en resa till Gällstad och "Gällstadsdagarna".
Vi var ute i väldigt god tid,  så vi kunde hänga på låset då man öppnade affärerna. Nu var jag inte intresserad av allt utbud som samhällets försäljningsställen har, utan bara ett par av dem. Och visst kan man handla kvalitét till lågpris i Gällstad. Även om utbudet var ganska så begränsat för den som drar stor storlek ( jag är ju inte ensam om det) så  hittade jag det mesta av det jag var ute efter.

Efter en timme i några affärer, så kunde man konstatera att det kommit massor av folk till "kärringarally-samhället".
Kändes bra att förflytta sig till dagens absoluta höjdpunkt- Prästakvarnen i Boarp.

I samband med Gällstadsdagarna så serveras det våfflor på denna idylliska plats.
Dessutom har man ett mycket populärt kaklotteri. Våfflor beställdes och vinst blev det, två kakpaket.
I den vackra omgivningen så smakade våfflan himelskt gott.

Inne i kvarnen hade Tommy Lundberg utställning på sina helt sagolikt vackra foton. De här bilden, daggdroppar på spindelnät, är det mest fantasiska foto jag någonsin sett. Funderar starkt på om jag ska beställa tavlan! 1200 kr, det är ett helt ok pris!

Passar på att förmedla ytterligare två motiv, som kan beställas som tavla eller som tallriksunderlägg,
Fick lov av fotografen att dela med mig av hans bilder. Gå in på hemsidan och njut.... och ta konatkt för eventuell beställning!

Resterande del av dagen har handlat om ytterligare svamppromenad.
Undrar när denna plats hade sin uppstart.  Fascinerande, tycker jag,  att se alla dessa gamla minnesmärken, långt ut i "tassemarkerna".
Karl-Johan-svampen tycks ligga i uppstart för ett stensoppsår. Vi hittade många små fina, fasta Karl-Johan-pojkar.
Uppstart av gräsklippare blev det sen. Man får passa på när det är någorlunda grästorrt.
Uppstart för varm sommar tycks utebli detta år. Känns som om sista högsommartåget har passerat.

Sommarn

Ja, det var väl sommaren det!?
Gick både snabbt och långsamt! Känns som om veckorna rusar i väg, men känns ändå ganska längesedan som jag och Mia upplevde vackra Omberg, sedan Konrad smakade sill på midsommarafton, sedan vi besökte Pia och Björn i en gungande båt och därefter var på visfestival....

Tycker inte att jag hunnit med så mycket denna sommar...men ändå så har det inte varit så många hela dagar här hemma.

En konstig vädersommar har det varit. Temperaturen har legat runt 20 grader i stort sett varje dag. Jag tror inte att det har varit över 25 grader en enda dag här hos oss. Några dagar med varmt högtrycksväder brukar det ju vara, men de dagarna har uteblivit i år. Kanske de kommer innan sensommaren är över?
Regnat har det gjort, men inga stora mängder, och framförallt inga skyfall. Åskan har jag hört någon enstaka gång på långt håll.
Gräset har vuxit... och nästa år får det nog bli en robotgräsklippare.... även om man också kan se en timmes harvande med en tung gräsklippare som en bra träningstimme.....

Så egentligen har det väl varit en ganska så bra sommar. Vädermässigt har den väl passat vår familj utmärkt... "gamlingar" (  ja iallafall halvgamla... även om den ena halvgamlingen gärna skulle sett en högtrycksvärmevecka ... eller åtminstone en halv...), gravida ( ja bara en då..), babisar ( även om han inte är någon liten baby längre)... och hästfolk....
Tjugo grader är en temperatur då man mår bra!

Så mycket cykling har det inte blivit i sommar, det har det varit lite för svalt för. Högtrycksvärme, det är cykelväder för mig. Men promenader har det blivit dagligdags, om det inte varit gräsklippning som fått utgöra motionen.

Denna tanten har nog läst ungefär lika många böcker som hon brukar på sommaren. Sofie Sarenbrant har blivit en favorit, Anne Holt har alltid varit en sådan liksom Mons Kallentoft. De ljuvliga böckerna om det lilla bageriet på stranden, ( Jenny Colgan) har varit motpol till deckarna....bland andra. 

Veckan som gick innehöll frissa, tandkoll, besök i Ulås, besök i Malmö ( med utflykt till Tirups örtagård, där bilderna är tagna), en dag i Halmstad ( en halvtimme på en solig strand med tillhörande bad fick vi till), trädgårdsfix och idag, storstädning av huset.

På måndag börjar skolan igen. En hel vecka med förberedelsetid. En halvdags föreläsning... några timmars "uppstarts-roligheter". Det känns som mycket tid att fylla, för lärarinnan, som startat mängder med läsår med två dagars planering. Visst finns det en del att göra i starten, men det allra mesta i vårt jobb, det måste ske löpande under terminen.

Dags för dagens promenad. De ska inte bli så lång.... ryggen gillar inte att städa.... och det ogillandet känns av även under promenaden.  Tur att ryggen slutar sura när den får sova en natt!

Privat

- Är det ni som ställt bilen där borta?
Frågan ställdes av en man i övre medelåldern, en man med trevligt utseende och med trevlig ton i rösten.
- Såg ni inte vad som stod på skylten? fortsatte han, då vi - lite förskräckt- svarat ja.
Vi erbjöd oss att flytta bilen till den plats där parkering var rekommenderad, vid badplatsen. Vi hade bara missat avtagsvägen dit och tagit den väg som var närmast cachegömma nummer ett på den runda vi bestämt oss för att gå, denna svalfuktblåsiga söndag,

Mannen förklarade att man inte ville ha en massa trafik på sin lilla väg, vid norra sjösidan av Furusjön. Där fanns elva fritidshus, varav ett antal numera beboddes året runt av pigga pensionärer.

Fast.... vi kunde stå kvar på den plats vi parkerat, det var helt ok. Däremot hade han blivit synnerligen sur på en tidigare burkletare som hade hävdat att man inte alls kan göra en väg privat, utan att alla har tillträde på alla vägar i Sverige, om det inte är en väg över en tomt.
Jag vet inte hur det är med den saken, om det är så att den obehörigsskylten bara är en rekommendation eller om vi skulle kunnat bli bötfällda för att vi bröt mot förbudsskylten. Tror dock att det är det förstnämnda som gäller....

Det är ofta som man ser skyltar - inköpta eller egenmålade - om att en väg är privat. Undrar om det är vi geocachare som ligger till grund till detta? Eller är det den tid vi lever  i ? Kanske kombinationen av de båda.
Min egen bror kändes sig nödgad att sätta upp en skylt, inköpt sådan, om att den sista lilla biten fram till mitt barndomshem är privat väg, efter det att jag lagt en geocachingrunda alldeles förbi hans hus.
Det hade nämligen hänt flera gånger att burkletare åkt ända fram på gårdsplanen och till och med parkerat framför hans garageinfart.Varvid jag blir så förbaskad på dessa människor som tar bilen på det som är gårundor, och där man inte KAN köra bil hela vägen.
"Alla klarar inte att gå tre-fyra kilometer i kuperad terräng" protesterar någon.
Det finns många drivein-cacher... för om man inte klarar så är det ju inte en runda som man ska gå.
Säger den elaka tanten, som har benen i bra form.... men som måste välja bort allt med så hög terrängfaktor att klättring behövs. För det klarar/vågar inte hon... : )

Men visst har vår samhället förändrats alldeles otroligt under de senaste 10-15 åren. Från att ha varit ett "offentligt" samhälle, till att bli ett samhälle där man har sina privata revir.
I vår del av vårt sommarstugeområde i Halmstad, så fanns det från början bara låga staket mellan tomterna. Man kunde prata med grannarna åt alla håll, över de markerade tomtgränserna. Nu är det bara grannarna snett tvärs över, som kör med öppenhet, och som gärna pratar en stund. Alla andra har stängt in sig/ute oss med två meter höga avgränsningar.
Tråkigt tycker jag!

Så mycket i  vårt samhälle har blivit privatiserat. Det är inte självklart att det är SJ, statens järnvägar, som kör på denna rälsen.
Privat vård, privata skolor, privat omsorg... ja, det kanske är bra... MEN det kan inte få vara tillåtet att man sätter in skattepengar i något som sedan faller ut i privata vinster.  Om privata ägare driver en verksamhet och återinvesterar vinsten, efter det att skälig lön, motsvarande den lön som offentlig förvaltning ger, så är det säkert ok. Tror dock att det sällan fungerar på det viset!

"Det privata" försvaras av många i den yngre generationen. Jag tror att det beror på att många av dem inte upplevt skillnaden mellan dem som har det gott ställt och dem som är mindre bemedlade. Sådant som 1940-50-60-talsgenerationerna kände av på ett helt annat sätt. Samhället gav även oss som kom från "fattigare" familjer, möjlighet att ta del av skola, vård, offentliga samhällsinstanser, på samma villkor som de som hade det gott ställt. Så är det ju inte idag.... inte undra på att det blir utanförskap .... och psykiska problem.... kriminella handlingar....

Jag önskar mig tillbaka till ett mera jämlikt samhälle, Ett samhälle där alla har samma förutsättningar, oberoende på ekonomi eller samhällsstatus. Ett samhälle där vi inte stänger ute varann, ett samhälle med öppenhet, men samtidigt med ömsesidig respekt.

Det finns en grej som har blivit mindre privat än tidigare... och det är hälsandet.
Har varit med i diskussionen i en länk på FB, där en psykolog skrivit något om att man inte ska tvinga barn att krama vuxna närstående- ex. mor/farföräldrar.

Helt rätt, tycker jag, och tycker även att vuxna ska slippa kramhälsa på dem man inte vill hälsa på det sättet på, också. Ja avskyr nämligen det där "kramhälsandet" från människor som man inte har några djupare relationer med. Jag tycker så här: första gången man träffas, så tar man i hand.... och det kan man göra andra och tredje gången också... men ett "hej"/ "hej då" med positiv ögonkontakt, det räcker det också.
För inte så länge sedan så räckte jag fram handen, då en person visade att den skulle kramhälsa på mig. Den personen blev väldigt överrumplad och sträckte fram tassen, den också. Kändes bra! Ska göra så fler gånger.... för lite privat vill jag vara... så privat, att jag vill att de de allra flesta människor håller sig några decimeter bort.

Bilderna är tagna på dagens geocachingrunda till Furusjö. En runda att rekommendera. Parkera rätt bara, på badplatsens parkering. Bilden på fönsterlav är tagen i den egna hemtrakten.

Bolmen

Mitt ute i färjeleden, så kändes det som om man befann sig på en jättesjö.  Vatten och öar, så långt man kunde se.

Balkongkänsla fick man också, där ute på line-färjeleden. Så fint att pynta färjan på detta sätt.

Överfarten från Sunnaryd till Bolmsö, den tog tio minuter. Det gungande en del, mitt ute i farleden.  Klockan tio prick avgick vår tur-färja. Vår bil var det enda som färjades.
Returresan blev en vänteresa. Vi kom inte med den färja som var på väg in då vi ställde oss i kö. Åtta bilar tycktes färjan ta. Vi var bil nummer åtta. En rackare med släpkärra gjorde att vi fick en halvtimmes väntetid. Vi satt inte i sjön! Bara femton-tjugo meter därifrån.

Bolmen ÄR en stor sjö. Sveriges tionde största, närmare bestämt. Dessutom är den ö-rik. Ca 350 öar lär det finnas i sjön. Rik på fisk är den också, gös, gädda.abborre, lax och öring finns i Bolmen, vars största djup lär vara dryga 35 meter.

Tanken med dagens utflykt till Bolmen var dels att åka runt lite på Bolmsön, och då med hjälp av guidning från de geocacher som finns där, dels att åka till Tiraholms fiskrestaurang för att avnjuta närfångad fisk samt att inhandla lite insjöfisk, i första hand gös.

Det finns inga mängder av geocacher på Bolmsö. Ändå hann vi inte med att uppsöka dem alla, innan vi blev hungriga och tog färjan tillbaka till Sunnaryd, för att åka vidare till Tiraholm.
De cacher vi letade upp, de var väldigt enkla att finna.
En kyrkcache fanns förstås.... och alldeles i närheten av dem, blommade dessa blommor. Undrar om det är en invasiv sort... de ser lite hotfulla ut.....
Kan det vara en gullrisväxt, tro?

Bolmsö och områdena kring Bolmen har varit bebodda länge.Under vikingatiden så bodde det mycket folk på ön. En stor gravplats från denna tid, Spökkullen, vittnar om detta.
Vackert var det, med alla gravkullar och resta stenar där inne i ekskogen.

 De cacher som vi sökte upp, de låg strandnära. Till Motudden fanns en relativt bra "skogsväg". Inte tänkt för gemene man att köra på, men geocachare är ju inte gemene man.

Regnskurarna kom och gick, men de var inte värre än att man kunde ta skydd under ett träd.

Något fikaställe som var sommaröppet dagligen finns inte på Bolmsö. Vi tog med kaffe hemifrån, och så stannade vi till vi ett nyöppnat fik i Gislaved, Cityfiket, och köpte onyttigt fikabröd.
Jaja, det är som det är.... ett wienerbröd en gång i halvåret gör varken till eller från för tjock tant!
Gott var det, och badsugen blev jag där vi den fina stranden. Men, även om jag haft baddräkt med, så hade jag nog inte badat idag.... inte så mysigt när det regnar...

Vid Bolmstad så går bron över till fastlandet. Nu hade vi inte alls tänkt oss att åka över dit denna väg, men cachen på "revet" passade bra att leta upp. Roligt att hitta burkar som lades ut,innan jag hade en aning om vad geocaching var för något. Här fanns det en sådan gömma.

Upptäckte, då jag fixade till bilderna, att vissa bilder gör sig bra i svart-vitt. Antagligen de allra flesta.

Vid Kråkudden fanns de första mogna rönnbären. Eller iallafall de första röda, som jag sett i år. Smakar gör jag inte, för som räven uttryckte det, rönnbär är surt!

Roligaste cachen fanns här också. Läste i andra cachares logagre att de inte kunde få upp burken, för det satt en spik i vägen. Hahaha.... konstigt att sjömans-cachedesignern inte tagit bort de loggarna...
Det var ju spiken som var huvudet på spiken!

Bara något hundratal meter från denna plats, fanns både året-runt-hus och fritidshus. En plats som man inte skulle tacka nej till att bo på!

I hamnen i Backarebo, hade vännen Katrin lagt ut en gömma.
Så här långt söderut  hade vi inte begett oss, om det inte funnits en cache som skickat ut sitt lockrop. Både hamnen och den lilla byn, var ett riktigt smultronställe.

Loppisställe fanns det på ön. Där fanns det många bilar -och presumtiva kunder- men det är inget för oss. Skräp har vi så det räcker här hemma. En våffelstuga som har öppet på onsdagskvällar såg vi också. Antar att det är fullt med MC-folk där då.
Vid de här vackra djuren gjorde vi dock ett fotostopp....

De var inte jätteenkla att få med på bild, men till slut lyckades det.
Antagligen så gjorde fotostoppet, att vi fick vänta extra länge i färjekö.
Men som sagt, vi satt inte i sjön.

Det är tråkig skogskantad väg mellan Sunnaryd och Tiraholm. Men den som väntar på något välsmakade....Grillad fisk, gös+gädda + lax, smakade utmärkt.
I affären inhandlades filéer av samma arter.
En cache hittades lätt.

Tog en "ny" väg hemåt. Genom Unnaryd.
En kyrkcache fanns där och när jag skulle logga den, så kom det en ordentlig åskskur. Tant blev något blöt!

Hembygdsdsården fick också ett snabbt besök. Hit skulle jag vilja återvända och besöka bonadsmuséet. Få se om det blir av... Unnaryd ligger trots allt en bit från alfarvägarna...

En bra utflyktsdag blev det.... ganska så ok att vara ute korta stunder mellan regnskurarna. Bolmen med omnejd är helt klart ett område att återvända till!