lördag 30 december 2017

Duktiga flickor

Inledningsvis: Inlägget är inte tänkt som gnäll eller bitterhetsinlägg... bara lite tankar .... varför blir vi som vi blir?


Så här i ledighetstid, så funderar man en del.
Inga djupa tankar, precis, men man låter tankarna gå....
och plötsligt så uppkom en tankesnurra i min gamla hjärna; Varför blir en del av oss duktiga flickor?


Vad menar jag då med "duktig flicka" ?
Jo, jag menar en sådan som fixar och donar, en som tar initiativ, en som som ser till sin uppgift att tillfredsställa andra före sig själv....
Eller är det kanske så att hon tillfredsställer sig själv när hon gör allt ovanstående.....
Dessutom ska en duktig flicka ha ett tilldragande yttre, sköta sin kropp och vara lyhörd för närståendes behov och önskningar...


Jag är väl till en stor del en sådan där duktig flicka. Vad det gäller görandet.....
Många av oss som är födda före 1970 (?) ( Kan vara senare än så...) är nog duktiga flickor.
Det är vi som bakar, letar nya matrecept, handarbetar, städar, håller i logistiken, försöker hålla i sociala kontakter, ser till att saker blir gjorda  och dessutom försöker hänga med och utvecklas i det egna jobbet... eller tror jag bara att det är så? Det med att dessutom se till att vara snygg,det är en svårare sak....man har ju olika förutsättningar, beroende på personligt utseende,  ålder....
Sen kan man ju diskutera vad som menas med att se bra ut, men den tankesnurren lämnar jag därhän....


Vad är motsatsen till duktiga flickor? Borde finnas flera...
Bekväma flickor.... sådana flickor som inte får mycket ur händer.....
Slarviga flickor.... men... under det epitetet skulle jag också kunna beskriva mig. En del duktiga flickor, de är ju dessutom noggranna och/ eller har en förmåga att få allting så snyggt. Sådant kan inte jag.
Rediga pojkar.... vad menas med det.... män som sköter sitt jobb och som bara använder alkohol på helgerna... ?


Var min mamma, född 1921, en duktig flicka?
Både ock, skulle jag vilja säga. Hon skötte hushållet, jobbade på gården, sydde kläder till mig,gjorde inköp... ja det var väl så det var. Handarbete, nja.... hellre bläddrade hon nog i en veckotidning....nytänkande....nä.... men annars uppfyllde hon nog mina kriterier....

När hon blev äldre.... ja, i min ålder... i pensionärsåldern... då blev hon en bekväm en. Vad gjorde hennes duktiga dotter? Jo, trots två småbarn hemma och heltidsarbete så stickade hon varma västar och tröjor till sin mor, bakade bullar och kakor.....såg till att modern skulle bli nöjd....


Varför gjorde jag så? Varför fortsätter jag på samma sätt.?  Det är det jag skulle vilja förstå...


Kan det vara så att jag har ett medfött behov av att "arbeta"?
Kan det vara så att jag har ett aldrig sinande behov att få bekräftelse, och att jag kanske kan få det om jag är hjälpsam och fixar olika saker?
Är det så att jag har onödigt höga krav på mig själv?
Är det kanske så att folk utnyttjar mig, för att de vet att jag gör det som förväntas av mig?
Har det blivit en livsstil, en identitet?
Beror det på att jag hellre gör saker än talar om, att nu får det vara nog.....och möts av besvikelse/grinighet/oförstående...vilket jag har svårt att bemöta?



Ibland skulle den duktiga 64-åriga flickan bara vilja låta bli allt.... hitta utmaningar och roliga saker som bara vore för henne. För en enda dag eller två...
Men hon vet inte hur man gör... och kanske trampar hon någon på tårna....hon vill ju bli omtyckt....
Det konstiga i den tankesnurren, de är ju att det finns många som inte tycker om henne. Iallafall som hon tror.... FAST egentligen är det nog så att de allra flesta är sig  själv närmast och tycker väldigt lite om andra... varken bra eller dåligt...
.

I morrn är det nyårskalas. Knytkalas i vanlig ordning. På vår lott kom att fixa bröd och ost. Naturligtvis fixar den duktiga flickan hembakt.... i morgon ska det ljusa brödet bakas..... Hade det gått bra med köpebröd? Nej, nej, nej.... det hade ingen av oss som firar nyår tillsammans kommit på tanken om. Så, som sagt, de flesta av oss i 55 - 65-årsåldern, vi är duktiga flickor.

Och tänk, vid närmare eftertanke, så hoppas jag att det håller i sig.... även om jag, som sagt, skulle önska mig några galna dagar ibland...

Bilderna, dom tog den duktiga tanten på dagens promenad.... för röra på sig, en ordentlig stund varje dag, det tillhör måstena hos en duktig en... och vinterbuketten.... blommorna/julrosorna plockade hon i egen rabatt, det gröna bröt hon vid besöket i Ulås fina trädgård i går.

Jag tycker faktiskt att alla duktiga flickor är värda en vacker blombukett!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas