Lojalitet med sin arbetsgivare, det var något som ofta var uppe till diskussion för 8-10 år sedan.
Man skulle vara lojal till varje pris, annars fick man varningar och t.o.m avsked.
Med lojalitet avses/avsågs att man inte kritiserade sin arbetsgivare, att man inte fick ta upp det som var galet och ta in det i offentlighetens ljus.
För egen del så fick jag två ordentliga smällar på fingrarna under denna tid. En riktigt hård en, där jag fick en skriftlig varning.
Jag skrev på min blogg ( som då var alldeles ny) att det gjorde skillnad på skolans miljö om elever var frånvarande eler närvarande. Inga namn naturligtvis! Ändå så var detta en så allvarlig förseelse att jag skulle varnas, skriftlig. Enligt skolchefen.
Jag frågade f.ö. min dåvarande rektor vad en skriftlig varning innebar. Han förklarade att det dokument som beskriver de hemskheter som jag utfört, skulle komma att förvaras i min personakt, och tas fram om jag gjorde ytterligare dumheter.
Någon sådan förskräcklig förseelse har jag inte mera gjort mig skyldig till. Jag blev dock inkallad för allvarligt samtal med rektor, då jag något år efter varningen hade kritiserat mina kollegor samt rektor, för att de inte ville vara med i det europeiska samarbete som jag ville dra igång.
Lite smäll på fingrarna. Inte ska man kritisera, man ska vara lojal med arbetsgivare och kollegor.
Nu är det dags igen. Kritik ska ges. Inte mot kollegorna, för mina nuvarande kollegor är verkligen toppenbra. Det är kommunens tokiga tänk jag vill åt, och som jag nu ska kritisera i resten av inlägget.
Vi får väl se om någon hittar det odelade ( fegt) inlägget och om jag blir tagen i örat för det.
Att sparka en gammal lärare som gör ett bra jobb, det tror jag inte man gör. Och gör man det, så får jag väl ta ut pension och i stället hitta någon meningsfull fritidssyssla....
Det är ebb i kommunens kassakista.
Hur illa det är, det vet jag inte, men vad jag förstår så är de budgeterade medlen (iallafall vad det gäller lärandesektionen, sannolikt även den sociala sektionen) SLUT.
Anledningen lär enligt media vara att det finns alldeles för många personer ( elever) som man inte klarar av att ha inom den vanliga skolan, utan som måste köras/inhysas på dyra internat/specialskolor.
Konsekvensen av detta är att vi inte får köpa in läromedel/förbrukningsmaterial till våra skolor. Vi har också blivit beordrade att inte sätta in vikarier om någon av oss lärare är sjuk.
Köpstopp, alltså.
Vilket betyder att våra elever, de elever som fixar en normal skoltillvaro..... man skulle kunna uttrycka det "kan sköta sig" / " har föräldrar som är vuxna sin föräldraroll".... inte får de material som de behöver. Eleverna får inte heller får den hjälp i skolan som de behöver och har rätt till, om läraren är sjuk.
Rektor uttryckte det så igår vid skolstarten, att vi skulle kolla igenom vad som fanns i klassrummen och lägga ut det i materialrummen. Kanske det fanns några pennor i ett klassrum, några radergummin i ett annat.... och det skulle göra skillnad.
Samtidigt tillsätter kommunen ytterligare en ( en tredje) utvecklingsledare.
Vi diskuterade detta kollegor emellan under dagens lunch, och någon trodde sig veta att denna person får sin lön genom statliga pengar.
Men det rimmar illa!
Någon annan av kollegorna trodde sig veta att kommunen har sparade pengar, men att man föredrar att låta dem ligga kvar på kistbotten, i stället för att använda dem när de behövs.
Jag har absolut inget till övers för Björklund och ( l)-politiken, men han har rätt i en sak; skolan bör förstatligas igen.
Jag förstår inte heller hur något politiskt parti kan ställa sig bakom att man kan ta ut vinster i friskolor, de som egentligen drivs med samma kommunala medel som våra "vanliga" grundskolor och gymnasier får ta del av. Att ha en elev på internat kostar multum. Tyvärr så fortsätter många av dessa elever att kosta samhället massor av pengar genom hela livet. Jag skulle gärna vilja ha statistik på hur väl internatskolor/specialskolor lyckas att göra dessa (oftast) extremt destruktiva barn/ungdomar till vuxna människor, som kan försörja sig själva och en eventuell familj?
Om vi nu har så många barn som behöver annorlunda skolgång och verksamhet, så tycker jag att kommunen borde satsa på en sådan skola. En skola där man försöker fånga eleverna efter deras förmågor och intressen, göra dem till bra samhällsmedborgare i stället för att de skulle läsa efter vår alldeles för omfattande läroplan.
Jag förstår att man måste ha skolverkets tillstånd, men försöker man inte så kan man ju absolut inte få något. Som det nu är så slänger man ut massor av pengar till skolor som jobbar utifrån privata vinstintressen. Som sagt, hur dessa institutioner lyckas med sina elever det vet jag inte.... man löser iallafall det kommunala problemet med att de "omöjliga" barnen inte finns i våra "normala" klasser.
Idag var det skoldag nummer två. För lärare. En föreläsning om "Kooperativt lärande" stod på agendan. Eller rättare sagt, en workshop. Jag hade inga förväntningar på innehållet, men det var riktigt bra, en lärstil som jag- och många med mej- skulle vilja införa i klassrummen.
Men hur mycket får man med sig på sammanlagt tre timmar? Jodå, tillräckligt för att starta upp., för att testa lärmodellen. Men sen då?
Nä, inga mer workshops/föreläsningar är inplanerade detta läsår. Och pengar till att köpa boken ( 309 kr på adlibris) där föreläsaren beskriver olika sätt att jobba kooperativt i klassrummet, det finns det inte.
Det är så typiskt vår kommun att göra så här. En intressant föreläsning vid terminsstart, något som många lärare vill veta er om och testa.... men inte, det händer inget mer, och snart har man glömt alltihop.
Snälla skolledare, lät oss jobba med något under ett helt läsår. Något som vi kan omsätta i verkligheten, något som gör att eleverna utvecklar både kunskaper och förmågor. Det som startades och avslutades idag, det hade väldigt många velat få möjlighet att ta till sig och ta med sig in i sin undervisningsmodell.
Sist, men inte minst:
Vi fick inget kaffe under förmiddagen. Sent i går kväll hade det skickats ut ett mail att alla skulle ta med sig eget fika. Jag tror att någon rektor hade informerat muntligt, för det fanns en del som hade med sig en kaffetermos.
Under alla år ( 42) som jag jobbat i skolan i vår kommun, så har det bjudits på en kopp kaffe/te samt något tilltugg ( nästan alltid en fralla) på studiedagarnas förmiddagsföreläsning. Idag blev det inget kaffe, p.g.a det ekonomiska läget.
Det känns nästan som om de som styr kommunen startat ett krig, för det finns faktiskt gränser, och när det blir kaffestopp, då är gränsen passerad.
Dessutom betalar vi 50 kr per månad ( 600 kr per år) för att vi ska få vårt nödvändiga kaffe. ( Känns som om vi ska säga upp det avtalet och istället köpa in eget kaffe för privata pengar, jag tror att det blir billigare. Och är det krigstillstånd, så är det....)
Det ska bli ännu värre innan inlägget är slut: På våningen ovanför vår workshop, där hade förskollärarna en föreläsning. Där serverades det kaffe och fralla. Snacka om exkludering och inkludering!
Nu löste det sig för oss som var förmiddagssugna på kaffe, vi kunde köpa en kopp kaffe och en veteskiva i gymnasiets cafeteria.
Nä, hör ni, ni som bestämmer i kommunen! Börja inte med att spara in på pennor för eleverna och kaffe för lärarna. Ta er istället en tankeställare över hur ni kan ta hand om alla kommunens elever inom kommunens ramar. Det finns säkert mycket annat som kostar, som man kan spara på, men rör inte smågrejerna, skitgrejerna.... det skapar bara dålig stämning och gör oss alla ( framförallt er) till förlorare.
