Det är mycket som anses vara magiskt nu för tiden. Ett uttryck som jag har lite svårt för. Eller rättare har haft svårt för, ända tills idag. För idag fick också jag uppleva vad magi i vardagen är - eller snarare vad söndagsmagi är.
Det är mycket som anses vara magiskt nu för tiden. Ett uttryck som jag har lite svårt för. Eller rättare har haft svårt för, ända tills idag. För idag fick också jag uppleva vad magi i vardagen är - eller snarare vad söndagsmagi är.
Hur många lingon det finns i världen? En omöjlighetsfråga att ge svar på.
Men man kan konstatera; I våra trakter finns det MÅNGA.
Konsulterar en av mina floror, och får veta att lingon finns över hela nordligaste delen av vår jord, och är vanlig i hela Sverige , utom i södra Skåne.
Så antagligen kan antalet lingon i världen skrivas med många nollor efter sig.
Funderar på om lingon är beroende av insekter för sin pollinering. I så fall fanns det mängder av små pollenförflyttare ute i våra skogar i början på juni. På många plantor tycks var enda blomma ha gett frukt.
Oj, vad det gick snabbt från högsommarkänsla till en känsla av höst!
För en vecka sedan, så var det badväder och tunna sommarkläder som gällde. På dagens promenad, så behövdes både tröja och jacka. Men långbyxor, det vägrar jag ännu. De kommer inte på, mer än i skogsterräng, förrän det har blivit september.
14 grader i luften idag. Frös jag i trekvartslånga byxor? Nej! Tänkte på det, under det att jag vandrade mot 10 000 steg på aktivitetsklockan, att det är ju inte sällan som det bara är 14 grader, både i juni och juli.
Det är kontrasten mot de två -tre veckorna med riktigt varmt väder, som gör att det känns höstigt.
Konstaterade att träden ännu inte visar några direkta hösttecken. De är fortfarande mörkt sensommargröna.
Dagarna går snabbt, när man hela tiden fyller dem med något. Vilket jag/vi är bra på att göra.
I måndags blev det en timme i skolan, under det att det första talet inför TV-inspelningen färdigställdes.
Var hemma före klockan tio och då bestämde vi oss för att ta en kort geocachingrunda i Reftele och sedan åka till Tiraholm och äta lunch. '
Tiraholm är ett välbesökt ställe, restaurang, hotell, affär långt bortom allfarvägarna. Det är beläget vid Bolmens västra strand, i Småland, men i Hallands län. Det är en restaurang som enbart serverar insjöfisk, fångad eller odlad i Bolmen. Gös, gädda, regnbåge, lake och ål står på menyn.
Vi valde en mix av grillad gös, gädda och regnbåge. Till det serverades lokala krispiga grönsaker, färskpotatis och en kall örtkryddad sås. Jättegott! Det finns en fiskaffär också, så vi köpte med oss några frysta gösfiléer hem.
En trevlig måndagsutflykt!
Läste en notis i senaste numret av Illustrerad vetenskap. Där ansåg man att 12000 steg per dag, det är det bra att ta, men att allt däröver inte gör någon nytta.
Jag för min del, tror att det är bra att hålla sig i rörelse så mycket man hinner och orkar. I sin egen takt.
Den här veckan startar spinmixen igen. Efter att ha haft uppehåll sedan de första covid-rubrikerna kom i mars. Har anmält mig till passet i morgon. Få se om jag fortfarande hänger med. Men som sagt, jag behöver inte hänga på de "ungas" tempo- jag kan göra rörelser och "cykla" i min egen takt.
Är också imponerad över alla som veckostädar.
Visst, jag hör till dem som vill ha ordning i huset- men rengjort, det blir är det långt emellan som det blir. Det var flera månader sedan som hela huset fick en make over, men i fredags så var det dags att ta den skitiga tjuren vid hornen. Det tog ett antal timmar och mycket rengöringsmedel och vatten, att få bort allt gammal damm och andra smutsgörande partiklar.
Men det är rätt kul att städa när det är skitigt! Och min fråga kvarstår, hur har man tid att städa från grunden varje vecka? Prioritering, förstås.
Igår var det barnvaktsuppdrag som gällde. Egentligen behövdes vi bara ett par timmar på eftermiddagen, men när vi ändå skulle åka de dryga sex milen enkel väg, så fick det bli så att vi tog med lunch till hela familjen och tog ett längre barnvaktsuppdrag än vad som behövdes.
Barnbarnen, det är vår prioritering nummer ett. Synd bara att vår lilla barnbarnstjej bor 25 mil bort. Då är det svårt att få till så täta besök som man skulle vilja. Men nu får vi försöka få till ett besök, minst varannan månad.
Söndagen har varit en fartfylld och rolig dag.
Började med att förbereda en lunch/middag, efter recept från Jennys matblogg.
Matbloggare som Jenny och Instagramare som Fredriks fika, de gör mig mäkta imponerad.
Alla dessa recept! Och nästan allt som man lagar/bakar från deras blogg/Instagramkonto blir ju så gott.
Jenny och Fredrik syns avbildade på sina respektive konton, och jag förstår inte hur man kan vara så smal som de båda visar på sina bilder. Smakar de inte på sin mat, sina kakor, sina tårtor?
Fläskgfilegratängen som jag lagade utifrån recept från Jennys matblogg, den blev supergod.
När maten var klar, och lite blommor från egen trädgård inplockade, stod dagens gäster - bror och svägerska - på trappan.
Brunch på Glädjens Odling ( varifrån alla bilder kommer) stod på förmiddagens schema. En knapp halvtimmes promenad och vi var framme i den fina trädgården som har vuxit fram i vår by, under senare år. Jag är synnerligen imponerad av unga Lovisa, med två små barn och heltidsjobb, som (tillsammans med sin man) skapar olika event och som har så mycket olika växter i sin, hela tiden utvidgade, trädgård.
Brunchen bestod av hembakat bröd, ost, skinka, mängder av grönsaker från trädgården, omelett från hönsäggen och tomatsoppa från frysta tomater . ( Jag visste inte att det funkade att frysa tomater)
Efter den goda brunchen, så blev vi guidade i den prunkande trädgården.
Tre brunchsittningar hade man, och eftersom vi valt den sista , klockan elva, så blev det extra lång tid för oss att gå omkring bland blommor, frukt, bär och grönsaker.
- Hur hinner du med din trädgård, undrade jag. Plus att jobba heltid, ha en You Tube.kanal (Glädjens Odling) och hinna vara mamma till två förskoletjejer.
Prioritering, var förstås svaret!
Konstigt nog var vi hungriga igen, efter det att vi promenerat hemåt. Så fläskfilegratängen fick god åtgång. Och svarta vinbärspannacottan blev faktiskt riktigt god.
Kollade på TV när Elfsborg fick stryk av Östersund. Var inte så imponerad över boråsarnas spel. Och framförallt inte över alla varningar de drar på sig.
Bror och svägerska åkte hemåt, och C-E och jag tog en promenad till svampskogen. Känns ju alltid bra att fixa sin egen kvällsmat - varm macka med svampstuvning, samt tomat och gurka från egna ( dock ej så imponerade) växthuset.
Min närmaste kollega sedan några år, fattades oss. Han hade få gå vidare till tjänst i annan kommun. Annars var det som vanligt, där på personalens korta morgonmöte.
Fullt kör hela dagen blev det. Svenska /engelska med en liten, liten grupp, sen arbete inför kommande retorikmatchomgång med sexorna och slutligen musik med fyror och femmor.
Det är klart att allt kändes som vanligt att jobba, mycket mer vanligt än att gå hemma och försöka hitta något att göra.
Och det var så roligt, så roligt.
- Vad har vi nu jobbat med på musiklektionen, frågade jag fyr-femmor, vid lektionens slut. Kan jag få en snabb sammanfattning.
- Att det var kul, hörde jag från en av de elever som kan ställa till lite oreda, om den är på det humöret.
-Sång och rytm, svarade någon annan.Och så pratade vi lite emellan....
Fick ett anfall av akut sömnighet då jag kom hem och höll på att somna på altanen.
Sömnigheten botades med ett par chokladbitar och en halvlång promenad...
Längtar redan till nästa torsdag.... men faktum är, det blir ett par timmar med sexorna redan på måndag. Det är klart att jag måste coacha dem fram till ett bra bidrag när man kommer med TV-kameror ända från Stockholm, om ett par veckor. Hur det sen går i tävlingen, det beror ju också på hur bra de andra klassernas bidrag är.
Men torsdagsjobba, det får jag göra - om jag får förmånen att fortsätta vara frisk och pigg- hela långa läsåret.
Och på tisdag börjar mormors/morfarstisdagarna. Det är också ett jobb. Ett roligt ett!