Hjälm

 

Borås Tidning har ett återkommande tema varje söndag. " För femtio år sedan", Lusläser alltid den sidan, för oftast finns det något som man kommer ihåg eller som sätter fart på tankar och minnen

Den här artikeln, om kilarna som börjat använda hjälm, då deras kamrat omkommit i en mopedolycka och då en annan av dem voltat och fått en allvarlig hjärnskakning, satte verkligen igång tankarna.

Så konstigt! Klart man använde hjälm då man körde moped. Och inte var det någon som skrattade åt en när man körde moped med hjälm på, vilket pojkarna påstod att man gjorde. 

Eller ... hur var det nu? Har jag kört moped? Svar: Ja! Har jag  ägt en hjälm före femtio års ålder? Svar: Nej!

Som fjortonåring fick jag mitt första sommarjobb. Jag plockade jordgubbar. Jordgubbsodlingen fanns i en by, en dryg mil bort. Jag cyklade dit några gånger, tills mina föräldrar ( eller var det bara mamma) tyckte att jag likaväl kunde ta min framlidne morfars trampmoped. Så fick det bli. Ingen som brydde sig om man var fjorton eller femton.... och med den hastigheten som den mopeden gick i, så tycker jag fortfarande att det var en helt ok lagöverträdelse. Hjälm när man körde moped, det fanns ju inte på kartan, då för närmare 55 år sedan.

 Jag fick en lite snabbare moped, och en som jag inte behövde trampa igång, när jag blivit femton. Min mamma, som ännu inte hade körkort, använde den också.  Jag tog mopeden till bussen eller tåget som skulle ta mig till gymnasiet i Borås. Vid ett tillfälle, en mulen dag i sena november, då jag gick i tvåan, var jag så deppad, för jag hade bara fått en TVÅA på matteprovet. Satte mig mopeden, från en grusväg till en annan. När jag passerade asfaltsvägen, så kom en turkos Opel. Min uppmärksamhet var noll, jag körde rakt in i bilen. Bilen i sin tur körde rakt in i en lyktstolpe. Jag reste mig efter olyckan, fick igång den lite sneda och vinda mopeden och körde hem. Jag behövde prata med mamma. Genast! Med pappa vågade jag inte prata. Just när jag och mamma skulle gå iväg till mitt lilla rum, så ringde telefonen. Den gången tog pappa hand om allt. Jag kom undan all ersättning. Påstod att jag inte sett bilen, för att det var skumt och den körde utan ljuset på. Om det var en sanning eller en undanflykt ,det vet jag inte än idag. Hjälm hade jag förstås inte. Hade tur som föll, så jag klarade mig från att slå huvudet i hård asfalt!

Och vet ni... dagen efter stod det om SMITNINGSOLYCKAN på första sidan i Borås tidning. Inget som kommit med i femtioårskavalkaden som tur är....

Cykelhjälm! När började jag använda det? Kanske för tjugo år sedan... jag minns inte....Kändes ju hur tramsigt som helst i början. Kommer iaf ihåg cykelturerna med döttrarna på cykeln. Johanna i en stol därbak, Karin i en stol på styret, förankrad med ett snöre.  Hjälm hade ingen av oss..... Idag skulle man aldrig vågat köra sina barn på det helt oansvariga sättet.

Jag var en bit över trettio innan jag stod på ett par slalomskidor. Gick aldrig någon skidkurs, dumt nog, så någon hejare på skidor, det blev jag aldrig. Men vi åkte till fjällen under ganska många år, under slutet av åttiotal till en bit in på tjugohundratalet. Det hände också att jag gjorde döttrarna sällskap till vår närmsta skidbacke, Isaberg i Hestra, bara dryga milen bort.

Visst hade döttrarna skidhjälm. Var sin rosa. De använde den  medan de var mellanstadiebarn. Sedan var de "för stora". Jag använde förstås aldrig hjälm. Tanken på det fanns inte. Inga vuxna hade hjälm. Och jag som nästan bara åkte i blå och "ljusröda" backar.... jag kom ju aldrig upp i "farlig fart".

En gång ramlade jag och slog i bakhuvudet ordentligt! Det var otäckt! Men tanke på hjälm, fanns ändå inte.

Skulle kunna tänka mig att besöka en utförsåkningsanläggning med beskedliga backar igen. Bara för att testa om man kom ihåg hur man gjorde. Men det kommer aldrig att hända. Idag har alla hjälm i backarna. och att sätta en hjälm på en tant som knappt får upp styrfart, det skulle kännas väldigt konstigt.. Jag skulle skämmas!

Letade förgäves i albumen efter bilder på mig, sittande på moped, cykel eller på skidor. Fann inget. Antagligen av den anledningen att man inte hade med sig kameran i backen eller på mopedfärden, gissar jag.  Men några gamla fjällbilder fann jag.... från Vemdalen ( eller Björnrike) och från Ottsjö. 

Sommaravslut?

 

Visst har vi haft en riktigt fin sommar? Varmt och gott, lite regn då och då, både sol och moln.

 Idag regnar det! Mycket! Temperaturen har sjunkit under dagen, från dryga 20 på tidig förmiddag, till  sexton grader i eftermiddag. 20 mm regn har kommit ner. Varje droppe är tacksam för naturen,

Visst hade jag gärna åkt till en sjö för att ta ett bad även idag. Tveklöst.  Tre dagar i följd med bad och simtur/turer, det har nästan blivit en vana. Snabb tillvänjning! Jag mår så bra av att vara nedsänkt och röra mig bröstsimsledes, eller flytande, i tjugogradigt vatten,

I onsdags blev det bad i Kattegatt. 

I torsdags var det "arbetsdag". ( tycker fortfarande att det är onödigt kul att jobba - åtminstone en dag i veckan).  

Klarblå himmel1 Härlig sol! Sommarsolen är så mjuk och godhärlig, jämfört med den vassa högsommarsolen... Fick bli en tur till bästa insjöbadet, Gussjön, när jobbet var gjort. Tomt på stranden, tomt i vattnet. Bara några enstaka semesterfirare, tyskspråkiga, som gjorde mig sällskap. 

Tänker alltid på snok, då jag badar och simmar här. För ett par år sedan, förnam jag något som rörde sig vid min sida, då jag tog de första simtagen på lagom djupt vatten. Kollade vad det var, och blev synnerligen förvånad då en snok kom simmande förbi mig. Den dök in under bryggan. Jag skyndade mig runt "bryggkortändan", men såg den aldrig på den andra sidan.  Kanske höll den sig under vatten en längre sträcka, eller så stannade den under bryggan. 

Hade planerat en resa till Malmö idag. I torsdags skickade Karin ett meddelande via familje-Whatsappen, att Ava var var förkyld.  Vi alla tyckte det var säkrast att skjuta upp resan. Blir förhoppningsvis i samband med Avas födelsedag om några veckor. 

Johanna planerade om, och bestämde att hennes familj ( alla var lediga igår) skulle åka till Halmstad på fredagen /igår istället. De ville gärna ha sällskap av mor och far/mormor och morfar. 

Mycket bra förslag, speciellt som gårdagen bjöd på en härligt solig dag vid hallandskusten. Sommarens klart bästa bad blev det. 

På kvällen, innan alla skulle åka hem till sej, så blev vi bjudna på "kvällsmat" på en av de två, riktigt  bra, restauranger som ligger  nära såväl vår stuga, som stranden. Vi valde ( eller kanske var det Konrad och Karl-Petter som valde sin "favoritrestaurang") Charlie¨s Krypin.  De hade öppet sista dagen för sommaren, just i går. Grannstället, välkända "Timmerstugan", har öppet hela helgen. sen stänger de för säsongen.

En otroligt fin avslutning på en väldigt bra sommar, blev det. 

Förhoppningsvis kommer finvädret tillbaka någon gång i september. Förra året var det strandhäng och bad, så sent som den tionde september. 

Lite sorgligt känns det dock, augusti går mot sitt slut. Så gör även sommartiden.

Blev en städförmiddag denna lördag. 

Städning är inte högsta prioritet, när det är fint väder. Så det var verkligen en välbehövlig åtgärd... och är det tillräckligt skitigt, så är det rätt kul att städa.

 Funderar på om jag ska ta en liten regnpromenad. Regnjacka på... men långbyxor, det vägrar jag att använda än på ett tag. Än är det allt några dagar av augustisommar kvar! Om än en regnig sådan...

Strandvandring

 

Har inte varit i gamla stugan på tre veckor.  Absolut dags att  kolla till den. Vädret inbjöd också till en dagstur till havet.

En gång per sommar, så vill jag gärna ta långpromenaden längs hela långa Östra stranden. Någonstans mellan 3 och 4 km lång lär stranden vara. Välbesökt i området  norr ut. Till den vackra södra delen hittar inte så många sol och baddyrkare.

Ganska så ödsligt på stranden, trots kanonväder. Så blir det ju när semestertiderna är slut. Mest russinliknade pensionärer i solstolarna. Det har varit en fin sommar, det syns på kroppsfärgen.

Då man vandrar längs stranden passerar men alla sommarstugeområden och sen kommer man förbi Hagöns camping.

Där campingområdet tar slut, slutar körbar väg och man kommer till en ljunghed, ett naturreservat.

Inte mycket av detta syns från stranden, men olika kännetecken gör att man vet var man befinner sig i förhållande till de olika lokalerna.

Ett naturistbad finns längst söderut. Lite "pinsamt" att passera, men det är bara att titta rakt fram och gå på.  Kunde ändå inte undgå att registrera att naturister är bruna... precis överallt.

Östra stranden begränsas söderut av Fylleån. Den har fått sitt namn av den spritsmuggling som ägde rum här en gång i tiden. 

Vackert är det blåa bandet.... och ån har faktiskt en egen liten strand.

Tog vägen genom det ljungprydda naturreservatet, på vägen hem.

Stannade till och köpte en flaska vatten i campingplatsen servicebutik. Det var varmt, svetten rann ner i ögonen och vätska behövde fyllas på.

Aldrig har väl en halvlitersflaska Loka,á 25 kr, känts så prisvärd.

Maken hade maten klar när jag kom tillbaka till stugan. Sill och potatis, det är gott när det är varmt. 

Det blev några goa eftermiddagstimmar på stranden.  Kristallklart vatten, omkring 20 grader, inbjöd verkligen till bad.

Det var ordentligt lågvatten på eftermiddagen. Vilket betyder extremt långgrunt. Man får gå ett bra bit ut, gissningsvis minst 150 meter, för att få ett bad som förtjänar namnet.

En härlig dag! Är behagligt  trött efter lång vandring både på land och i vatten.

I morgon är det jobbdag. Börjar vid halv tio, så någon klocka behöver inte ställas. Slutar kvart över två. Så i morgon får det bli några timmar i och vid Gusjön. Det gäller att ta tillvara de sista sommardagarna 

Insekter

 Den kom och satte sig i det torra gräset på min promenadväg. En nässelfjäril. Den satt stilla en bra stund, och tillät mig att få upp mobilen ur fickan och dessutom stt öta ett par foton.

En annan fjäril, tror det var en amiral, flög iväg över det mogna kornfältet. Den hade inte tid att stanna upp. På väg tillbaka hemåt, uppmärksammade jag ett par vita fjärilar, rapsfäril/ kålfjäril(?),  som var mitt uppe i sin parningslek.

Tänker på alla fjärilar som fanns bara för några år sedan. Det fanns en fjäril på varje väddplanta. För att inte tala om hur populära solrosorna var. 

Numera är det några enstaka humlor eller solitärbin, som njuter av de stora blommornas rika nektarsötma.

Inte ens flugor finns längre i riklig mängd. Förr var det daglig jakt på surrande och irriterande flugfän. Idag är det nästan så man vill klappa och kela med de få man ser.

Klappa fint på myggor, dit har jag inte kommit än. Träffade på tre stycken i Grövelsjötrakten. Slog ihjäl två. Har fortfarande dåligt samvete för det.

Hörde en inande mygga härhemma på gårdagens kvällspromenad neråt mossen. Den tycktes inte ens försöka att attackera!

Jag blir glad åt varenda liten insekt som jag ser. För det är något som är väldigt fel! Det ska finnas mängder av insekter på sommaren.

Har sett en del pollinerare, humlor, solitärbin under sommaren.  Men inte så många som vanligt!

Fåglarna tycks också ha blivit färre. Så här års så har sången tystnat, och än är det inte tid för att erbjuda dem mat. Fröer finns gott om i naturen, men hur går det f

ör dem som lever på insekter? Har de kunnat hitta mat?

Bristen på insekter oroar mej. Mycket! Liksom att fåglarna tycks bli färre.

Snart val! Anser att miljöfrågan är den viktigaste av alla frågor . Den borde få högsta prioritet. Hos alla partier! Och hos alla väljare.

( Om jag kommer att rösta på miljöpartiet? Svaret på det är nej..)

Back on track!

 Ja, det var en jädrans smäll! En enda riktigt nära! Jag var ute i trädgården, maken inomhus... han hörde inte mullrandet som närmade sig förrän det var för sent. Hade hunnit dra ur kontakten på TV-apparaten, men inte hunnit till modemet. 

Hörde av grannen att blixten slagit ner i ett träd ett par hundra meter bort. Märkligt att laddningen kan leta sig ända till vår fiberkabel och genom den förstöra modemet. 

Ibland inser man att det var enklare förr! Då när TVn gick för sig och telefon och dator för sig. Nu är det sammankopplat, och det enda som funkar det är mobilens 4G. Vet inte hur vanligt det är att ha begränsad surf ( tror att det är vanligt). Jag har TRE och 5 GB.  Använder det ganska mycket, men brukar aldrig ta slut, på långt när. Men denna månad, så får jag spara lite. Det har gått åt ovanligt mycket, denna månad, så blogga genom telefon och surf, det har det inte inte varit tal om.

Kan vara gott med en paus ibland också. 

Jag kan tycka, att om jag normalt gör åt 2 GB "surf" i snitt, så borde jag kunna spara av de tilldelade 5 för att kunna använda dem, om jag någon gång behöver. 

Tyvärr funkar det inte så, och då tycker jag inte att man tänker rätt. Det man spar, det har man kvar, det borde definitivt gälla. Det är väl så man bör tänka i dessa tider, då offentlig verksamhet och privat dito bör tänka mer än en gång innan man använder sina medel.

Har inte använt något av de (inte så stor summa) pensionssparade pengarna ännu. Varje år har jag fått en förfrågan om utbetalning ska börja, och då från den månad då födelsedagen firas ( november). Vet att det varit något konstigt med pensionssparandet i tidigare form, och att jag gick över till ett annat månadssparande för ett antal år sedan. Men att det varit så här tokigt, det visste jag inte. På mina sparade pengar, som redan en gång är skattade, ska jag betala 30 % skatt.!!!!Förklara den logiken den som kan.

Eftersom jag fortfarande jobbar ett antal timmar i månaden, så uppbär jag lön på några tusenlappar i månaden. Den skatt som dras där ifrån, den är så låg så att den knappast märks. 

Kan väl vara så att det ska löna sig att jobba, men att dra skatt på de pengar som är tänkta som pension, och som redan är skattade, det förstår jag inte.... 

Fick ett mail, via Kivra ( utmärkt app) från Skatteverket. Angående pensionshöjningen som skulle ske i augusti. Tänkte väl att det blir väl inte mycket, en hundralapp, kanske, jag har ju helt ok pension redan... men tji fick jag, 0 kronor. Det samma gällde maken. 

Det är jättebra att man satsar på dem som har låg pension. Förstår inte att man kan leva på den summa pengar, som är lägsta garantipension.

Men samtidigt... snikna jag... en hundralapp kunde väl alla fått. Bara för att visa att man satsar på alla oss "gamlingar". 

Det var värst vad det blev mycket pensionssnack. Var inte alls tänkt så, då jag slog mej ner framför datorn. Tänkte lägga ut några kamerabilder ( tidigare har jag bara visat bilder som jag tagit med mobilen)  och ta upp en skitsak, som egentligen inte alls är en skitsak. 

Utan en fråga om  att må bra och om jämställdhet.

Resan från Grövelsjön till Grimsås tar dryga nio timmar, med ett par pauser inräknade. Största delen av resan går längs Inlandsvägen, riksväg 26. En väg som går mellan Halmstad och Mora. En turistväg, året om.

På denna sträcka finns inte en enda rastplats med toalett. Det finns förresten knappast någon rastplats alls, bara små parkeringsfickor utmed vägen.  De allra flesta behöver göra ett toa-besök, under de långa resorna. Det blir förstås på lunchstället, men det räcker inte. Nummer två är inte att tänka på för någon, men män kan lätt gå bakom bilen och "slå sin drill" på en parkeringsficka. 

Men damer, vad gör vi? Knappast så att vi drar ner byxorna och visar alla förbipasserande rumpan. Gå in en bit i skogen... ja, men det kräver att man tar på sig ordentliga skor! Man går inte med sandaler i terräng!

Har svårt att förstå att man inte fått till en enda rastplats längs de  högtrafikerade riksvägarna. Gäller f.ö. väg 66 mellan Sälen och Vansbro också, samt väg 70 mellan Mora och Idre/Norge. 

Tre dagar i fjällbygden! Skulle kunnat stanna längre...tagit det lugnt och bara njutit. Och sluppit förkylning ( maken) förstås. 

Nio timmar drygt, enkel resa. Är det värt den långa tiden på vägen? Ja, ja, ja! Skulle sätta mig i bilen i morgon igen, om någon frågade om jag ville åka med....

Det är så otroligt vackert, och så rofyllt. Såg ganska många ensamma vandrare. Tror att det är en riktigt bra retreat. Men lite långt att köra på egen hand... 

Hoppas att maken vill/vågar åka med nästa år igen ( han har "alltid" blivit förkyld under eller efter resor på senare år).... 

Kul att bloggvännen med samma namn som jag ( Anna-Lena -i Östersund) informerade om att denna vackra vy från lilla orten Sorken i Norge visar "dronningen".  Hög byst, hals, ansikte med spetsig näsa, panna och håret utsläppt, ligger hon där och gottar sig.  en av resans vackraste vyer.... Visst är hon tydlig !

Gott att den fuktiga, kvalmiga åskluften har bytts ut mot en betydligt friskare luft. Det regnade och åskade ( modem urkopplat) en stund i går kväll, men inget otäckt nära. 22 mm regn var dock välkommet. Tyvärr är det så att en del björkar blivit gula och tappat sina blad under den varma perioden som varit. Inte kul.... men vi går tveklöst mot höst. Varvid jag redan längtar till slutet av mars igen..... 

Fördelen med kyligare väder.... nu kan man man ge sig ut på lite längre vandringar/promenader igen. 

( Cykel funkar när det är varmt.... )

Ska korrekturläsa inlägget  ( missar alltid något fel ändå) och sen ska jag ta en runda och leta efter gula, välsmakande svampar....  kantareller. 

Jädrans åska!

 En enda plötslig smäll... och där gick modemet. Nytt beställt. Får "snällt" ligga lågt med nätaktiviteter tills allt funkar igen.

Vackert i gränslandet

 

Finvädret kom till fjälltrakterna här i gränslandet mellan Sverige/Dalarna och Norge igår. 

Vandringen var planerad att gå till "badsjön", och under att vi så sakta tog oss upp till målet, så ångrade jag mig flera gånger, att jag inte stoppat med baddräkten i ryggsäcken.

Väl på plats insåg att jag ändå inte badat. Den pyttelilla fjällsjön var full av sten. Alldeles för besvärligtvatt ta dig både i badet och upp från det.

Vandringen var återigen helt underbart vacker. Ljungfärgade marker och fjälltoppar i fjärran.

Tyvärr kände CE sig alltmer hängig under vandringens gång. Förkylning.

Nu räcker det med en vandring per dag. Man måste inte överträffa sig själv och  göra två olika vandringar, vilket vi gjorde i tisdags.

Men något måste vi ju hitta på. Hade hört någon prata om Nipfjället och sommarparkeringen på hög höjd.

 

C-E stannade på parkeringen, njutandes av utsikten från campingstolen.

Kände att jag gärna ville komma upp ytterligare en liten bit för att få ännu mer utsikt, och bestämde mig för att klättra en bit längs toppstigen.

Det var inte så jobbigt, så rätt som det var, så hade jag bestigit en fjälltopp

-"Lill-nipen".

Ensam var jag inte .. antagligen mer folk på väg upp och ner än det är på de "för trånga" lederna till Mount Everest.

Utsikten var helt fantastisk. "Vulkanen", det är Städjan. Dit kan man vandra från Nipfjällets sommarparkering. Får bli nästa gång... 😊

Renar, det har blivit vardagsmat de här tre dagarna. Vackra djur, tämligen orädda.

 

På dagens "program" stod en vandring på sju km på andra sidan norska gränsen.

Naturligtvis kunde inte en förkyld C-E göra den vandringen.

Åka hem? Nej!

Hitta på något annat? Ja! 

Geocaching? Absolut!

Letade på geocachingkartan och hittade en runda på en udde. Inga backar! Toppen.

Så det blev en fin runda vid ett vildmarksmuseum utanför Drevsjö.

Vackra  vyer längs vägen, dessutom!

C-E väntade "snällt" på parkeringen vid högsta punkten på vägen mellan Idre och Elgå.  Lite fjällkänsla ville jag ju gärna ha, även sista dagen här i gränslandet. Så det blev en egen liten "vandring" på dryga timman. Alldeles ensam, bara jag och några renar...i hela vida världen...Mäktigt!

Hade utsikt över sjön, där jag badat för en stund sedan, från den lilla "topp"som jag bestämde mig för att ta mig upp till.

För bad, det blev det idag.

Laddade ner några "extra" geocacher i telefonen och en av dem ledde oss till en av resans vackraste platser.

En riktig badsjö. Men sandstrand, mjuk sandbotten och kristallklart vatten. Temperatur? Ingen aning... men klart badbart.

En riktig liten pärla. En bra fiskesjö dessutom, enligt de fiskare som vi träffade vid noret. 

Kom tillbaka till hotell Storsätra lagom tills dess att "sjukligens" favoritlag Arsenal hade avspark.

Så medan C-E fick vila och njuta av favoritsporten på hotellrummet, så gick jag till älven utanför och njöt av ljud och vattnets lek mellan stenarna.

En underbar plats.

I morgon åker vi hem. 

Om vi undantar CEs förkylning, så har det varit fina och innehållsrika dagar. 

Konstaterar också att det finns väldigt vackra platser här i gränslandet, som man kan besöka och njuta av, utan att behöva göra långa vandringar varje dag 

26 000 steg

 Och aktivitetsklockans dataprogram gav mig en extra medalj... En Kevinbadge. Vilket man, tydligen får om man gått mer än 22 222 steg på ett dygn.

Lämnade soliga och varma Sydsverige i går morse och körde ca 65 mil i nordostlig riktning.  Till Grövelsjön, eller rättare sagt, Storsätra fjällhotell 

Maken är extranöjd över att kommit undan en värmebölja. Jag har dubbla känslor, men  inser, jag kan inte både ha kakan och äta denĺ. I Grövelsjön har det varit mulet och 18-19 grader under dagen. Perfekt vandringsväder!

Har en väninna som varit mycket i trakten. Hon tipsade om att ta Linnestigen in i Norge, och sedan vända tillbaka samma väg. 

Härlig stigning, inte speciellt brant.  Trots det så var vi snart uppe på en höjd på 150 meter över Grövelsjön. Härlig utsikt över närliggande fjäll och över det ljungbeklädda kalfjället. Så vackert!

 Var inne i Norge en liten bit och sedan hade vi en bekväm vandring nerför.

En geocache ville jag gärna ha från trakten. Så medan CE vilade benen, så tog jag leden från STFs fjällgård, ner till Linnés källa. En spännande, puttrade källa. Och visst hittade jag en låda.

Visst skulle vi orka ytterligare en vandring!

Träffade på en man som tipsade om Valdalsbygget.

 

Två km på extremt stenig stig, men utan större höjdskillader, tog oss till en gård som sommartid drivs av en ung familj. Två vuxna och tre barn, ett antal hönor, kor och får "bebodde" den gamla gården, belägen 100 meter från norska gränsen.

 

Gården var en viktig utpost under andra världskriget. Imponerad av familjen som ägnar somrarna åt att hålla den levande.

Ett litet café fanns på gården... med ett litet, men naggande gott, utbud.

Tog en mindre stenig väg tillbaka. Vackert i den karga fjällskogen.

Morgondagen får nog innehålla något färre steg... tänker vandra till en sjö, där man kan bada. Om det blir bad eller ej... det är en annan fråga 

Hemvändardag med insikt

 Såg på sociala medier att det skulle anordnas en "hemvändardag" i mitt barndomssamhälle. Rångedala. Beläget utmed väg 40, mellan Borås och Ulricehamn.

Visst ville jag åka dit, åka "hem". Har ju alltid tyckt att Rångedala är hemmahemma. Här i Stockremma, i Moghultsbyn, i Grimsås, är jag "bara" hemma. 

Började hemvändardagen vid kyrkan.  Insåg att den verkligen behöver putsas upp. Tråkigt när fasaden blir så ful.

 

Inuti var kyrkan sig lik, Inget att anmärka på alls. Fräsch. 

Nostalgi: Med mamma och mormor i kyrkan, på söndagsskola, sjunga i kör, spela i blockflöjtskvartett. Vara nervös för att jag skulle gå fram till en gran som stod i koret och tända ett ljus, vid första advent. Tränade mycket på det där med att tända med tändstickor. Det visade sig, som tur var, att man använde en större variant av tändare till ljuständning.

Satte en bukett blommor på varje grav. Mors och fars. Bakom den finns farmors och farfars grav och snett bakom den är mormor och morfar begravda. Den sistnämnda graven såg inte snygg ut.... den får jag och bror försöka åtgärda under hösten....

 

Träffade på gamla vännen Gun-Britt på kyrkogården. Vi gjorde sällskap upp till vår gamla skola. 

Skolan är sig ganska lik exteriört. Interiört fanns det inget som stämde. Hade hoppas på att få gå i den fin breda trappan som ledde upp till klassrummen, men se den var ersatt med en ny, betydligt smalare.

  

Kul att se den gamla skolan i sin nya skepnad. Och tänk, i matsalen, belägen där det tidigare var gymnastiksal, där fanns gamla mattanten Inger, 87 år gammal. 

Tänk, så god mat man lagade på plats, när jag gick i skolan på sextiotalet. Så god skolmat har jag aldrig smakat under hela mitt lärarliv....

En stor inomhushall byggdes upp, samtidigt som skolan helrenoverades på nittiotalet.  Och alldeles bredvid ligger idrottsplatsen. Bra att ha allt samlat.

Sa hej då till Gun-Britt och tog bilen upp till hembygdsgården. Den fanns inte då jag bodde i Rångedala. Husets har flyttats hit till den gamla gården, och omges av stora gräsytor. Som gjort för olika evenemang,.

Dags för en kopp kaffe och hembakade kakor. Nötkakorna var så goda. Äter aldrig det i normala fall... det är alldeles för många som är/tror sig vara överkänsliga för nötter. 

Det var här, ensam i "finrummet" med kaffe och kakor, som jag kom till insikt,

Kändes faktiskt sorgligt, iallafall för en stund. Fick en känsla av att jag skulle börja gråta... hade nog sett lite underligt ut om en tant satt och bölade, alldeles för sig själv.... 

Jag hade tänkt åka "hem" på hemvändardagen. Men väldigt få kände igen mig. Man kom ihåg min mamma, då jag berättade vem jag var... och en del kände till min bror. Han som har bott i barndomshemmet de senaste tio åren.

Men jag var bortglömd av de flesta, och många av dem som jag träffade på, ja, dem kände inte jag igen.

Till och med platser och byggnader var okända för mig.

Hemmahemma, här i trakterna, så är man halvoffentlig person - det är ju en lärare som jobbat på ett par olika småskolor i trakten, Folk hejar glatt och man träffar alltid någon att byta några ord med, då man är i Grimsås, Dalstorp eller Tranemo. Man är ganska så välkänd. 

Så från och med denna dag, så vet jag... hemma det är i någon mån i mitt barndomshem, men hemmahemma, det är här , i den trakt där jag bott de senaste 45 åren.

Insikten känns inte ett dugg sorglig längre.... jag känner mig glad över alla vänner och bekanta som jag har här hemmahemma.....'

Bygdegårdar, det är viktiga samlingslokaler på landsbygden. Rångedala bygdegård samla mycket folk till olika evenemang, då det ligger centralt i Sjuhäradsområdet.

"Min" bygdegård, där jag var på söndagsdans i tidiga tonår, där jag lekte "sanning och konsekvens" i CUFs lokal, den finns inte kvar. Den brann ner 1977. Den nya bygdegården har jag inte besökt förrän idag. Fanns ingen nostalgikänsla där inte.

Gott att få komma "hem" en stund. I barndomshemmet hade bror och svägerska lunchen klar. Vildsvinsgryta, tillagad av gris som var skjuten från ladugårdsfönstret... Väldigt gott!

Hann med en lite promenad fram och tillbaka nerför - och uppför- backarna till centrala delen av radbyn Finnekumla.

-Du måste åka till Westerngaraget, sa Roger. Annki höll med. De hade besökt skolan och westerngaraget, tidigt på förmiddagen. Jag hade valt bort den platsen, den lät inte så lockande.. och var inget som fanns när jag var barn.

Men snacka om häftig lokal. En samling av retroprylar,  saker som verkligen fick nostalgikänslan att explodera . Kolla bara!

Den gamla lokalen, som en gång var Vägverkets kallförråd hade utvändigt försetts med saloon-känsla. 

Massor av olika samlingar. Min första kamera, det var min pappas lådkamera. 

Flätade korgar, sådana som fanns i "museets" köksskåp, hade vi hemma. Dem ställde man läskedrycksflaskorna i. 

TV-kannor! Det måste väl alla sextio plussare komma ihåg. 

Visst hade jag en sådan här docka. Två t.o.m. En av dem hette Margareta. 

Barncyklarna skulle nog gå att använda även idag... 

I avdelning" Macken" hittade man alla slags smörjburkar som man kan tänka sig.

 

Kolla! Kommer ni ihåg "håll dej till höger- skylten" Jag som är "gammal" minns den tydligt.

Telefoner. Min mamma pratade mycket i telefon. Tror att vi hade de flesta modeller i huset.  Och en grå sak, det hade vi på hallbordet i mitt och C-Es första boende i Tranemo.

Leksaker upptog en avdelning.

Blev imponerad av alla välbehållna bilarna som fanns i ett skåp. 

Visst hade jag en sådan här sparbössa. En röd. Den kunde enbart öppnas av bankens personal. Bra att lära sig värdet av att spara.

Massor av olika burkar. Jag hade velat köpa några. Men det kunde man förstås inte få göra...

Jag hajade till när jag kom till kontoret på Macken. Killen var verkligen naturtrogen.

I handelsboden var det välfyllt, speciellt av diverse godis.

Frågade om Westerngaraget har öppet regelbundet. Det har man inte, men man kan boka in lokalen som mötes eller festlokal, med max fyrtio personer. 

Dessutom har man öppet sista torsdagen i augusti och i september. Från klockan 17. Då kommer parkeringen att fylls av såväl veteranbilar som veteranmotorcyklar. Och kanske en och annan moped.

Slutligen, så måste jag reagera på att det var väldigt många "gamla" som sökt sig "hem" på hemvändardag. Trodde att jag skulle träffa en hel del bekanta som var födda i början eller i mitten av femtiotalet. Det var bara en handfull.  Gissar att de flesta var fyrtiotallister, och där känner jag inte igen så många.

Bra att ha kommit till insikt!

Nu vet jag att jag just nu befinner mig "hemmahemma", att det är en förmån att få komma "hem" till barndomshemmet när jag så vill... men att Rångedala... det ger ingen som helst hemkänsla längre.