PRO-resa

 

Bussresa? Jo då, det funkar. Dagens resa var väl ca en och en halv timma lång, enkel resa. På nedvägen... ja, eller på vägen i sydvästlig riktning, var det fikapaus... och så träffade vi på ett par andungar. De växer snabbt. Kull nummer två var redan kläckt och i vattnet. Denna här och dess syskon ville gärna smaka på de rastandes matsäck.

Reseansvarig i vår förening hade fixat en alldeles utmärkt dagstur. Första stopp, det var Ästad vingård, norr om Falkenberg.  Lite tokigt att anlägga en vingård på en plats med inlandsklimat... men  de flesta år, sedan starten för knappa tio år sedan. så har det blivit bra eller ok skörd. Bottennappet, det var 2017. Då frös vindruvorna sönder under en frostnatt i augusti. Samma frostnatt som förstörde en massa halvmogna tomater i vårt växthus, kan jag tänka,,,,

Hade ju bespetsat mig på ett glas härtappat... eller om det är därtappat... Ästadtappat iaf... till lunchen. Men tji fick jag!

Det fanns inget färdigt vin att avsmaka.

Det tar fyra år innan det mousserande vinet är drick-klart. Man hade släppt en omgång vin till Systembolaget i april. det hade tagit slut samma dag. Priset för en flaska kändes överkomligt: 329 kr...

 Lunchen avnjöts på en av Ästads restauranger.  Supergott! Nötbiff med potatispure. Samt ett gott tyskt vin, Krug, om man ville köpa till det. Mycket välsmakande måltid. Så gott att smaka vällagad mat, med lite extra snits. Vinet var jättegott. Ska beställa hem några flaskor till "vårt" systembolag i Tranemo. 

Innan jag lämnar Ästad; en bild på en "vinblomma" på väg att slå ut.

Färden gick vidare, genom ljusgrön bokskog, på slingriga vägar till Öströö fårfarm  Resans "sämsta" del... skulle velat ha en stunds info från någon på gården. Nu blev det till att strosa runt lite i omgivningarna, samt att besöka gårdens butik. Många olika saker framställda av fårskinn förstås, och en hel del garner. Jag köpte ett strumpstickningskit... en slags strumpa som jag inte tidigare testat att sticka. 

Sista punkten på programmet var ett besök på Rit och Målerigården, utanför Tvååker. Kanske såg ni Lena Pettersson i TV i fredags, då man visade Falkenbergsrevyns senaste föreställning. Lena har varit med i revyn under 25 år.Hon sjunger riktigt bra, vilket hon visade ett par prov på även idag. 

Mest imponerad är jag dock över hennes konstnärskap.  Hon har två specialiteter i sin målning, tomtemotiv och kattmotiv.  Att målningen är gjord med akvarellfärg är svårt att förstå. Lena berättade att hon får fram de starka, täckande färgerna, genom att måla flera lager.

Innan hon börjar måla så gör hon en detaljerad blyertsskiss. Wow, säger jag bara. Så välgjord och detaljerad. Vilka talanger, både sången och konstnärskapet. Och dessutom en supertrevlig person. Hon har gjort "bruksgrejer" av sina alster; tallriksunderlägg, brickor, servetter, grytunderlägg.....

Jag köpte med två grytunderlägg med katt och blomstermotiv hem. Katter till maken och blommor till mej.... Jodå, de ska hålla bra för att ställa varma grytor på!

Konstnärsgården ligger ett par hundra meter från havet, i närheten av Morup.  Så lite havsdoft och lite vattenvyer, det fick vi också...

Och jag tror faktiskt att det är "mammamoln" på denna bilden. Tyvärr ville de inte  fälla ut någon vätska. men vackert var det.

En lyckad resa... 

I morgon väntar jobb... och barnbarnskillar på kvällen.... Gillar verkligen konstrasterna i det liv jag har möjlighet att leva just nu.

Tradition... nästan i alla fall...

 Normalt brukar vi cykla. För cyklar, det gör man ju även om man får lite extra hjälp av batteridrift på elcykeln. Maken hade faktiskt hämtat upp de fulladdade batterierna från källaren, även idag. Men så tittade vi ut, och sen gick vi ut och kände på vädret. Konstaterade att det blir väldigt kallt att ta sig igenom den oroliga luften, på en cykel.  Föreslog att vi skulle göra på samma sätt, som när vi brukar besöka Erikson Cottage  de gånger de har öppet under hösten; ställa bilen vid badplatsen och sedan få en bra promenad/vandring på sex km och 60-70 höjdmeter, med fikastop på "krogen i skogen".

Visst gick det gäss på Lagmanshagasjön. Och naturligtvis blåste det friskt från sjösidan.

Passerade snart ett av tre glashus, som hyrs ut av entreprenörfamiljen Erikson. 

Brygga och bastu finns på några tiotals meter från husen. ( Sovhus, "kök" och dass)  Frukost och fika ingår i hyran.... men 5000 kronor för att tillbringa 21 timmar i huset.... ? ( De två andra husen, som ligger längre från sjön, kostar bara 3500 kr per natt... om någon skulle bli sugen på att leva friluftsliv..)

Tror att även SUP och kanot ingår i hyran, för huset vid sjön. Inte läge för det idag... iaf inte SUP... För då skulle man lätt kunna få insupa en kallsup....

Det finns ett antal sommarstugor och flera åretruntboende  på norr och östsidan av sjön.  Och strand finns det, så att det räcker till många. Man rustar upp gamla hus och man bygger nytt. Och mitt drömhus. ja det finns i anslutning till sjön. Har skrivit tidigare att jag önskar att jag kunnat göra som Zlatan; gå fram till ägarna och erbjuda 10-20 miljoner.....

Det var kallt vid sjön, men i backarna upp till Erikson  Cottage, så blev det rätt svettigt. Vi var på plats bara några minuter efter öppningsdags, kl 11, och redan då var det kö. Många hade förbokat plats... och pizza. Jag tänkte väl att jag skulle kunna köpa en bit morsdagstårta, men se det kunde jag inte... för även den skulle jag ha förbokat....

Så det fick bli rabarberkaka i stället. Den var god... men ack, så mäktig. En rabarbersyltfylld surdegsbulle på det... Onödigt, men gott. Och bara att konstatera,  där gick det in mer kalorier än det gick åt att vandra sex km i rask takt.....( Mitt omdöme om promenadfarten, dock...)

Det är vackert på landet i dessa tider.... Svårt att få med allt på bild, men om man tittar noga så ser man att det finns några kor bakom det röda huset med den vackra trägärdsgården....

Det är alltid trevligt att besöka Erikson Cottage. Även om ägare och personal har fullt upp, så känner man sig alltid välkommen och väl omhändertagen. Tror att det kan vara fjärde året i rad, som vi besökt Eriksons Cottage på Mors dag. Senast som det var öppet, det var i advent. Naturligtvis var vi där då också. Under semestertid, så Erikson Cottage öppet to-sö. Övrig tid av året så tar man emot sällskap, och oftast då i samband med att det bakas pizza i den vedeldade ugnen....Dessutom bakar man surdegsbröd, som levereras till butiker och rekoringar runt om i bygden.

Förhoppningsvis ska det bli en eller ett par cykelturer till Lindås under sommaren.  Hamburgaren, som serveras, den har hög klass. Smörrebröd, är en annan läckerhet, som man gärna beställer.

En liten pärla, definitivt!

Måste spara några bilder från vårt gamla äppelträd, i den offentliga dagboken. Härligt att gå tillbaka och minnas  vackerheten...

 

Mer än fyrtio år sedan är det som vi planterade trädet. Det enda som överlevt från första planteringen, och som nu har blommor.... och förhoppningsvis frukter.... både längs stam och grenar.

Den här bilden vill jag också ha med. Det är en av de få bilder som jag tog igår, då vi gick upp och nerför Isaberg, för att hitta Naturpasskontroller. Ett tiotal MTB-are körde förbi, i rasande fart. HU!  Och vi gick helt bort oss, i början av vårt letande.... läste kartan helt fel.... hamnade nere vid sjön... så det blev några ordentliga backpass extra. Bra träning både för tant och farbror. Tar sin lilla tid att hitta kontrollerna... nu har vi registrerat 10 av 40 i Hestra. Och 14 av 30 i Ambjörnarp. Tradition, det också... nästan. Tredje året i rad.... Värst vad denna ganska otraditionsbenägna tant fått till traditioner på gamla dar...

Tack till PostNord?

 Eller inte!

Så här var det: Maken skickar efter kattmat från ett ställe som heter Zooplus. ( Dyrt att ha katt f.ö.- Två katter äter nog för ungefär en fjärdedel av vad de tvåbenta som bor i samma hus som de, handlar för på en månad.... ) Det brukar bli en beställning per månad, sammanlagt omkring 20 kg kattmat. ( Inte undra på att vi har stora katter, speciellt den som alltid är hemma och aldrig är ute och rör på sig). Oftast kommer leveransen i två paket, levererad direkt till dörren.

Denna gång var hela leveransen förpackad i en låda. 22 kg. Väldigt dumt att packa så mycket i en låda! Tungt! Av någon anledning, så måste en så tung leverans signeras av mottagaren. En låda som väger mindre än 20 kg, den kan postutköraren ställa utanför dörren, utan att någon är hemma. Maken hade fått besked via mail att kattmaten skulle levereras i tisdags. Han meddelade då PostNord via svarsmöjlighet, att ingen var hemma den dagen. På eftermiddagen i tisdags kom ändå ett SMS: Vi kunde inte leverera din beställning. 

Vad skulle nu hända med  kattmaten? Skulle de välgödda katterna behöva gå in i en ( välbehövlig) fasteperiod?  Telefonkontakt med Post Nord. Jo, man skulle återkomma med besked om var den tunga lådan kunde hämtas. Efter några timmar fick maken veta: Kattmaten fanns på Post Nords terminal i Borås. Där skulle han hämta den. 

Jäkla PostNord! Inte kunna läsa av ett meddelande, och meddela postutköraren att ingen var hemma. Jäkla PostNord, att inte ha som regel att lämna leveransen hos närmaste postombud. I detta fall ICA i Tranemo.

Men vänta.... det här kunde ju bli något bra utav. Jag hade ju, inspirerad av bloggvännen "En vanlig man" tänkt åka till "min" stad och gå en runda. bara för att se hur det förändrats under tid. Det är så sällan vi åker till Borås, och allra minst då till centrum.  Dessutom hade jag under flera år pratat om att gå en av vandringslederna i den del av mitt hemby/samhälle, som jag inte är speciellt bekant med.

Så fick det bli!

Efter att ha besökt min brors och brorsons arbetsplats, PostNords terminal i Borås, och baxat ut en låda från "postkontoret" så parkerade vi på Krokshallstorget, alldeles vid Viskan.

Passerade Knalletorget, noterade att de gamla trähusen i fanns kvar där vi gågatans början... eller slut... och fick  återigen se den bekanta vyn, som jag dagligen såg under mina tre år på Bäckängsgymnasiet. Det var en bra morgonpromenad, raka vägen från Borås Central upp till kyrkan som syns mitt  i bild. Bakom Gustav Adolfs-kyrkan , då ligger stans största gymnasieskola. Och mest anrika...

Borås är en skulpturstad. Bodhi, stående i ( den skitiga) Viskan, den gillar jag.

Muralmålningar finns det också en hel del utav. Denna. otroligt fina, under bron, var helt ny för mej.

Vi gick genom Stadsparken. Fick en flashback till de "Tjejmilar" som jag startade där, då när jag fortfarande hade lite ( om än långsamt) spring i benen. Det var kul.... 

Vid Södra Torget finns det också ett antal gamla hus kvar.  Hemgården, till höger i bild, är fortfarande ett levande kulturcentra. Vid den gula, illa  målade pilen, där hade jag mitt sommarjobb i många år. Hedlunds bageri. Många goda bakverk.  Så oemotståndliga att de också hade inverkan på sommarjobbarens kroppshydda. " Är A-L gravid?" hade någon frågat min mamma. Det skulle allt dröja några år... och minus ett antal kilo.... innan jag var det.... 

 

Bakom "Fiskarpojken"  finns numera en restaurang, Orangeriet, När jag var ung och såg mig som boråsare ( nästan) så låg Stadsteatern på den platsen. En helt underbar gammal teater, där jag såg många föreställningar. 

Den nya teatern byggdes i anslutning till Bäckängsgymnasiet. Vad skulle man göra med det gamla schabraket. Min tredjedelskusin, numera avliden, dåmera kommunalråd i Borås ( c) var bland dem som förordade en rivning. Vilket skedde en tidig morgon, en söndag i december 1983. Ett helgerån!

Skylinen  i stan har verkligen förändrats under tid. Huset till vänster har fått tre, fyra våningar påbyggda, Höghusen, de är bara några år gamla.

Längs Viskan, så var försommarplanteringarna i full gång.

Fika, det måste man ha när man är i stan. 

Cafe Viskan, med utsikt över den skitiga "floden" /ån,,,, hade mycket gott att välja på.  Jag valde cheesecaken, med en massa goda, lite syrliga bär, på toppen, Mums!

Kastanjerna vid parkeringen stod i full blom. Så vackra och ståtliga!

En dryg timme i stan, det bör kompenseras med minst lika lång tid i skogsmiljö, för den här lantisen.

Motorvägen ut till Rångedala, dryga milen och  raka spåret mot spårcentralen. Belägen tre-fyra kilometer från mina barndoms stenar.... så det är en del av samhället, som jag inte alls är bekant med,.

Det fanns ett antal olika vandringleder, från 2, 5 till en mil. Vi valde Hllonstidegn, ca fyra km. Något backigt!

I nerförsbacken fanns det massor av får.

 Hörde på lokalradion att ett tjugotal får blivit slagna av varg. Vargreviret finns 4-5 mil i nordostlig riktning, från Rångedala sett. Man får hoppas att ulvarna håller sig kvar där.

 

Jodå, det stämde att det var något backigt längs Hallonstigen.  Iallafall under den första kilometern, då den gick på en fin skogsväg..

Men sen vek den av på en smal stig, och det var då vi började fundera på var gränsen mellan "något backigt" och "rejält backigt " går.... 

Bra med backpass. Och strategiskt nog, så fanns det en viloplats, efter varje lång brant backe....

Det var en lång kilometer innan vi var uppe på höjden. Knepigt det där, här hemma, så är ju en kilometer en väldigt kort sträcka.... 

Här fanns ett väldigt smart fika bord. man fäller ner sätena, här uppfällda mot bordet....

Resten av sträckan gick nerför... förstås,,, och nästan bara genom lövskog och förbi öppna fält. Insåg att det varit massor av vitsippor här för några veckor sedan..... måste ju tillbaka i början av maj nästa år... ( om man fortfarande klarar att ta sig framåt för egen maskin--- ingen självklarhet) .

Årets första skogsnäva/ midsommarblomster hade just slagit ut...

Vackra förgätmigej....

... och kolla, här fanns det vätteros.  En vacker parasit....

När vi närmade oss samhället igen, så kom vi fram till en stor grillplats.  Med säkert avstånd från eldstaden, så fanns riktigt härliga "leksaksfordon". Ett tåg, en bil... och ett krokodilåk...

Riktigt härliga grejer,..Borde testat bilen. Där fanns det plats för en stor ända....

Hembygdsgården syns en bit bort. Längs den gamla fägatan växte det mängder med förgätmigej. Vandringsledens vackraste plats...

Mer kreativitet,,,,, 

... och ännu mer...

Det fanns en liten runda som kallades Naturstigen. Den var verkligen riktigt spännande för barnen att gå....

Rångedala ligger ganska mitt emellan Borås och Ulricehamn. Lunch fick det bli i U-hamn. På "Emmas och Andreas" eminenta restaurang serverades fisk och skaldjurslasagne. Samtmycket goda sallader. 

En väldigt trevlig halvdagsutflykt blev det. Med gamla och nya vyer, motion och god mat. Det får vi tacka PostNord för...... 

Intressen

 För ett år sedan ungefär, så utkom "selfies"-frågorna, en gång per vecka. Passade denna egofixerade tant utmärkt..man fick helt enkelt svara på frågor om sig själv. 

En fråga var: Vilka intressen har du? Jag funderade och svarade "inga". Låter konstigt, men antagligen är det så att jag är lite intresserad av mycket ( typiskt gammal mellanstadielärare, gissar jag) men  har inget specialintresse.

Idag när jag rensade i rabatterna kom jag att tänka på frågan.. ( helknäppt så mycket konstigt det kommer upp i huvet ibland)...och kom på... jo, jag har ett specialintresse ( vilket alla ni som följer min blogg antagligen listat ut gör länge sedan): blommor... det som växer... odling ... naturen.

Men framförallt blommor.

Igår återvände vi till Rusarebo äng.  Morfar hade ju ännu inte sett årets försommarupplaga av blomsterängen.

Beslöt mig för att fota så många olika  blommor som jag kunde hitta på ängen. Hade bara mobilkameran med, alla blev inte riktigt lyckade... men här kommer resultatet. 

 

 

Den här blomman finns i mängder på ängen. Jag trodde att det var gökärt, men enligt infoskylten om lite ovanliga växter vid naturreservatet, så lär detta vara vårärt. Och , ve och fasa, enligt Wikipedia är den, till skillnad från gökärt, giftig! Jag smakade på den förra gången,killarna var med, erbjöd dem att smaka... för jag åt ju alltid gökärtblommor då jag var barn. Konrad tyckte att det smakade gott, K-P gillade inte. Nu tycks vi, turligt nog, inte ha fått några men av att smaka på ett par blommor. Konstigt iaf att inte alla växter i vial-släktet är ätbara, när gökärt är det!

Liljekonvalj, den smakar vi inte på. Att den är giftig, det fick man lära sig tidigt. Men vacker är den, och doftar ljuvligt det gör den.

Humleblomster. En favorit från barndomen.

Daggkåpa. Vacker i sin anspråkslöst.

För många år sedan var jättedaggkåpan "årets perenn". Varvid jag skaffade två plantor.  De har gjort skäl för namnet, och delats många gånger.  Bra utfyllnad i buketter .

Mycket vanlig. Men jag gillar namnet... och färgen. " Mormors glasögon". Eller egentligen teveronika.

 

Turistmagneten. Orkiden som finns i tusental på ängen. St Pers nycklar.

Smörbollar. Barndomsnostalgi. Fanns i mängd i Finnekumla bys fuktmarker. Blev förvånad över att de tycktes växa på mindre fuktiga platser på ängen...

Ängsbräsma.   Ovanligt med en så pass hög växt på försommaren.

 

Gullviva. Snart överblommad...

 

Mycket på gång mellan alla orkidéer. Hundkex. Nej, inte ätbara ens för hundar... Smörblommor. Giftiga... men vackra...även som torkade.

Knoppar på midsommarblomster och prästkrage. Så jag återkommer om ett par veckor...

Den här blomman gillar jag. Mest gör att det knappast ses som en blomma. Svartkämpe.

 

Får man plocka smultron i naturreservatet? Jag skulle tveklöst göra det..

Även maskrosor ser annorlunda ... och vackrare ut på ängen.

Violer finns det flera underarter av. På ängen kunde jag bara hitta... ja just det... ängsviol.

Två killar hade vi förstås med... de är ju vårt tisdagsåtagande. Den äldre, sex fyllda, har många intressen. Vatten och utmaningar är två av dem. 

Och ja, en stövel fick vi tömma på vatten...

  

Fika ... och "tokigheter" .. är några av fyra och ett halvtåringens intressen.

Mammans stora intresse: Hästar... och andra djur. Förhoppningsvis ska killarna komma att dela det intresset.  Ridlekis är i alla fall intressant. Igår var det sista lektionen för denna terminen.

Vackra magnolia! Trivs inte hos oss, som har växtzon 5.  Sex mil i sydostlig riktning, där blommar den för fullt.

I brist på fortsättning på "selfies"... Vad skulle du säga är ditt intresse...ja, förutom familjen då...???

Eller jag kanske vet. Testar... börjar med de lättaste...

Znogge: Hundar och aktiviteter/träning av dessa.

BP: Fotboll

Walkaboutsweden: Fotografering

En vanlig man: Delar intresse med sin fru, fotografering

Eval8:  Kalla bad

Anki: Naturen med specialitet svampar

Lisaibyn: Handarbete

Geddfish: Körsång

Äventyretframtiden: Äventyr

Toviska: Konst/målning

Ditte: Upplevelser, att se saker

Mamsellen: Friluftsliv 

Susjos: Schlager 

Pantertanten: Design, sömnad

Anita: Växter/blommor 

Mia: Samhällsdebatt

Primerose: Hundar

Wiolettan: Kultur (Hjärtan)

Har säkert glömt någon! Förlåt...

Knepigt det där: Jag är bättre på att förstå vilka intressen ni, mina bloggvänner har, än att inse mina egna. 

Slutfråga; Okänd förmåga?