The worrying kind

Visst är jag en sådan! En riktigt ängslig en! Magfjärilar och en massa  andra  konstiga symptom. Men så har jag/vi inte varit utomlands sedan före pandemin.

Ängslig om jag får med rätt kläder, ängslig om kroppen ska hålla ( trots att jag testat den rätt mycket, och den har okejat), ängslig... ja, för allt....

Har ju egentligen sett fram emot den här resan i flera år. Vandringen i Devon och Cornwall. Hade beställt den från Jörns det året som pandemins stängde allt. Tre år sedan. Fyra år sedan som vi var ute och vandrade senast. Då var det i  mellersta delen av Italien. Med Rolfs buss och flyg. Förstod på Hannele, som reste med Jörns förra året, att det var krävande vandringar i Cornwall. Rolfs buss lovar lätta vandringar. Kändes bättre. 

Kvart över sju går flyget till Heathrow. Har åkt morgonflyg till London många gånger. Men det var länge sedan. Och nu ska vi inte alls besöka favoritstaden. Hoppas att vi kan vi till en sådan resa när det blir vår och parkträden står i blom. I morgon blir det bussfärd i sydlig riktning, från London sett. Fjorton personer från Landvetter lär vi vara.... och minst lika många som kommer från Arlanda.

Nu ska jag gå och packa. Väderutsikterna ser lovande ut. Så det får mest bli shorts, knälånga byxor, kortärmat, klänning... och något som är varmt...för tänk om nu väderlekesprognosen är fel. Absolut resfeber... 
 

Gratis

 

Gratis är gott! 

Extragott  blir det om det är självplockat. Kantareller finns det mängder av i skogarna.  Gårdagens kvällsmål bestod av smörstekta kantareller och taggsvampar. Visst räckte skörden till ett par påsar förvällda svampar, instoppade i frysen för framtida behov.

Regnet har inte släppt sitt grepp om vår del  landet. Det regnar nästan varje dag. Så det gäller att passa på och ge sig ut och hämta gratissaker mellan skurarna.

Idag var det lingonen dag.  Lingon fanns det också gott om. 

Lingon i all ära, men det är absolut blåbären år.  Det finns hur mycket blåbär som helst kvar, var man än vänder sig i skogarna.  Otroliga bär som kan skördas under lång tid, så från mitten av juli till slutet av augusti. De smakar fortfarande helt ok!

Men nu var det lingon som jag skulle plocka. Sex liter hade jag med mig hem. Lite blöta var de allt, men funkade rätt bra att rensa.

Några dl blåbär hade också kommit med. Dem lade jag i en skål för sej, och tänker använda dem i frukostfilen.

Sex liter lingon räcker till en hel del. Fyra burkar sylt och sju flaskor saft.

Förhoppningsvis ska det bli någon mer tur till skogen och lingontuvorna. Tyvärr så lär det bli massor av blåbär som går till spillo. Synd att inte alla byns invånare vallfärdar till skogen och hämtar gratisbär!

Dessutom är det så vackert i skogen just nu. Höstfärgerna  börjar synas blad bärriset, lingon lyser röda, blåbär tittar fram överallt.

Ljungen blommar för fullt och här och där harmoniserar dess färg så fint med någon gul svamp.

Visade de här gratisfrukterna för en vecka sedan. Den lilla hamnar nog i en wok i morgon. Den stora har räckt till mycket; två mjuka kakor, muffins, soppa och gratäng.

En ganska stor bit finns ännu kvar. Tänker använda den till att baka ytterligare en kaka och ta med till kollegorna på torsdag.

I växthuset mognar tomaterna trots gråväder. Gurkskörden börjar gå mot sitt slut dock. Morötter, det finns det gott om. Trots min dåliga gallring, och trots att katterna använde en del av området som toalett under försommaren.

Sensommaren är vacker.. och vemodig.

Naturens... och trädgårdens skafferi, leverera som bäst. Och visst vore man dum om man inte använde något av gratismaten!

Energi.... och grå kalufs

 

Nej, det har inte ett dugg med varann att göra; energi och gråa hår. Men det är nog mest det jag tänkerr skriva om... tror jag... då jag sätter ner en blöt bakdel på en katt-avhårad kontorsstol. 

Varför jag är blöt om baken? Jo, fylld av energi, denna regniga dag, beslöt jag mig för att städa huset. C-E meddelade att han inte kunde vara behjälplig, då han har fått ont i ryggen . ( Vilket jag haft i tjugofem år... men det är nog skillnad på att ha ny-ont och ha vane-ont. Ska f.ö. inte klaga; har inte haft några sömnlösa ... eller ens  sömnglesa nätter... det onda går snart över, bara jag fått göra mig av med mitt sällan sinade energiflöde)

Tillbaka till blöta baken. Såg en fläck i en fåtölj under städningen, och beslöt mig för att försöka få bort den. Med hjälp av vatten och såpa. Jag hade glömt den lilla städåtgärden, då jag satte mig i fåtöljen, efter det att jag var färdigstädad och färdigmatlagad och färdigäten... 

Men nu tycks jag ha spårat ur en del utifrån rubriken väl... 

Som jag skrev i förra inlägget, så är musik en pålitlig energikälla för mej. Men det måste vara i irl. Får sällan energi av att lyssna på musik bara, måste uppleva den. 

Första skoldagen för gravt överåriga läraren igår. Musiklektionerna gav en del energi, även om de också tog en del. 

Ett par timmar i solen på altanen... ja, där började uppladdningen av batterierna. Nivån steg sedan till, i det närmaste, max-nivå då jag begav mig på gratiskonsert i en av de närliggande kyrkorna. Länghems kyrka, halvvägs till Borås, från vår by sett.

Borås salongsorkester och en kör, bjöd på konsert, tillsammans med Göran Fristorp.  Klart  jag bara "måste" åka dit. Ingen i byn var intresserad, men jag hade några dalstorpsvänner som skulle dit, så  jag behövde inte känna mig ett dugg ensam. ( Vilket jag väl inte gjort, även om jag varit där "ensam")

På tredje bänk, med några gråa  kalufser framför mig, kunde jag avnjuta en superbra konsert. 

Kör och orkester framförde sommarsånger, orkestern hade några solonummer, Göran Fristorp spelade och sjöng tillsammans med orkester ( och kör i någon sång), men framförde de flesta låtarna till eget gitarrackompanjemang.

Han är en mycket duktig gitarrist, den gode Göran.  Riktigt snygga komp och mellanspel. Och sjunger bra, det gör han förstås också... men det är det många andra som också gör. Är ju mycket mer benägen att favorisera artister som BÅDE kan sjunga och spela. 

Om svalorna som häckar, det fick vi inte höra. Häckningstiden är f.ö. definitivt över. Många fina tolkningar, av så väl egna, som andras låtar bjöds vi däremot på. "Ge mig en dag". "Nu är det gott att leva" ( Olle Adolphsson) och Fristorps tonsättning av Beppe Wolgers text "Jag var en vandrare" hörde till de verkliga höjdpunkterna.

Det var många gråa hår, i så väl orkester och kör, som i publiken. Jag tycker att det är rätt gott att folk numera väljer att behålla sina gråa kalufser, i stället för att  färga in dem i en massa onaturliga nyanser. För egen del, så har jag gjort slingor i många år. Mest för att jag haft en så ojämnt grått hår... tror jag. Under sommaren har det gråa  tagit över ganska bra. Jag trivs jättebra i den ljusgråa färgen... så jag tror att det är färdig-slingat för min del.....

Göran Fristorp hade eftertänksamma mellansnack, där han understundom var lite smårolig. Han ansåg sig också jobba på övertid.... och visst gör han det, vid en ålder av 75 år... och med  en del gråa hår.  Rösten, fingerfärdigheten på gitarren  och de vackra ögonen, det har inte förändrats. 

Ett enda aber bara, mer än två timmar ( själva konserten var 1 tim och 45 min) på hårda träbänkar. Ajaj, i madrasserad bak och i känslig rygg!  Hade man tänkt efter och tänkt rätt, så hade man uppmanat publiken att resa sig vid några tillfällen.

Ser ni den  gråa kalufsen i vänster nederkant? 

Sådana fanns det gott om, då PRO hade höstupptakt i onsdags och inbjöd till tipspromenad kring vackra Mörksjön i grannsamhället Ljungsarp. Vår frågemakare, Margareta,  hade satt ihop kluriga frågor om händelser på 50. 60 och 70-tal. Jag tyckte att det var svårt... men lyckades ändå komma på tredje plats med närmast på skiljefrågan,  av alla dem som hade tio rätt.  Två elvor fanns det.

Och vackert väder hade vi! Härligt!

Energi fanns över till att fixa de tio sista  naturpasskontrollerna också. Sista dagen för att skicka in stämpelkortet är den 1 sept, så det var hög tid. Man fick helt enkelt passa på, då väderleksprogosen lovade uppehåll.

Är glad och tacksam över att, trots att de sjuttio åren närmar sig snabbt, orka och klara att röra mig i ganska utmanande ( åtminstone för mig) terräng. Sjuttio kontroller sammanlagt. Den gråhåriga tanten kan klappa sig på axeln!

Energi kan sparas... eller kanske nybildas... även i en amaryllislök,  Köpte en ganska dyr amaryllis i november. Den blommade i två omgångar, både före jul och efter. Jag satte ner den i pannrummet, (husets svalaste rum, sedan vi installerade jordvärme,) i februari. Helt plötsligt fanns en stängel med knopp i krukan. Den fick komma upp en våning, och har nu  slagit ut två av de sex knoppar som finns på stängeln. Häftigt att ha en amaryllis, som blommar fyra månader före jul....

Sista bilden för idag är från "mormorstisdagen", den andra för säsongen. Hämtade Konrad på skolan klockan ett. Så kul att ha en skolpojke ( förskoleklasspojke) och dessutom en skolflicka

 ( förskoleklassflicka) i Malmö, för den gamla grå skolfröken-mormor!

Säsongens andra ridlektion genomfördes på seneftermiddagen. Ingen av killarna behöver  hjälp att hålla i hästarna i skritt. Konrad klarar även trav alldeles utmärkt. Nu hade K-P "shettisen" med mest energi. Då kändes det tryggt att någon ( mamma) sprang bredvid i trav....

Gick text och rubrik ihop? Någorlunda, tror jag...

Dags att omvandla lite energi till rörelse och värme.... Nu får det bli ryggträning! 

And that's just how it is...

 

https://www.youtube.com/watch?v=JipSKl_leeU

Tänkte på textraden som återkommer ett antal gånger i "The Arks"-låten "Calleth you, commeth I", då jag kom ut från gymmet idag. Glad och nöjd med mej själv, uppfylld av gårdagens musikupplevelse, så tänkte jag... and that´s just how it is... Vi går mot hösten, den är fylld med roliga planerade upplevelser och möten, nu får det vara slutgnällt på en dålig sommar.

Igår var det riktigt sommarvarmt, då jag tillsammans med "Värnamodotter" och "Moghultssvägerska" bänkade mej på rad två, framför huskvarnaparkens utescen, för att få vara med om en minnesvärld musikalisk cross-over-upplevelse.

En av Sveriges bästa röster, därtill den som har skrivit på text och musik till de flesta av sina härliga, och ofta fartfyllda låtar, Ola Salo, tillsammans med Jönköpings sinfonietta. Tänker ju att en sinfonietta skulle vara mindre än den 46-manna -orkester som bemannade scenen. Men det var nog ändå bara hälften av de medlemmar som en symfoniorkester består av. Alla instrumentgrupper var representerade, men det var inte lika många av varje instrument som det brukar vara i symfoniorkestern.

Symfoniorkester/sinfonietta möter glam-rockartist. Det var helt fantastiskt bra. 

En varierad konsert, där  Ola bjöd på sin mammas favoritlåt... ingen av dem jag känner till... som han kompade på gitarr...

... ett par nummer med enbart en stråkkvartett... och så bjöd sinfoniettan  på ett par egna framträdanden. Ett av dem var overtyren till den rockopera som Ola Salo skrivit tillsammans med den trevlige killen som var dirigent,  Jonas Nydesjö. Kult heter verket. Overtyren var så bra. Ska försöka leta upp en på nätet ( spotify bör väl ha den) och använda den i musikundervisningen i höst. Det hände så mycket i musiken, så den passar så bra att göra berättelser av.

Nog är det så att olika saker ger oss människor positiv energi. En del ( ja, han som sitter på ovanvåningen just nu och kollar på  betal-kanal) får energikick av att se på fotboll. ( Själv kan jag få det genom att se på en match... med Elfsborg, eller möjligen Värnamo... irl.)  Men visst är det live-musik och att röra på den gamle kroppen, som ger mig allra mest energi. Och att jobba lite grann.... Barnbarnen.. ja, visst ger de energi, men de tar också av den samma, så det är sällan som man ligger på plus efter en heldag... eller flera ... med dem.

Andra mormorstisdagen för året i morgon. Den blir annorlunda. Bara en kille hemma på förmiddagen. Klockan ett ska den stpre killen hämtas på skolan.  I morgon är mamman hemma och åker med mej till skolan och visar var hämtningen ska göras... samt introducerar mej för personalen, så att de vet att det är jag eller morfar ( han får åka med nästa vecka) som hämtar på tisdagar. 

Fick en squash av Johanna igår. Hon har odlat i hästbajs, och får bautafrukter. De växer till jättar på bara någon dag. Vi har en enda squashplanta i vår trädgård. Den lilla squashen är därifrån. En skillnad på nästan två kilo. 

Har gjort squashsoppa till kvällsmat. Gott, faktiskt. Ett par dl grädde brukar i och för sig alltid göra susen.

And that´s just how it is....

Squashmuffins och squashkaka blev också bakade. Kommer med till Ulås i morgon, för avsmakning. ( Jo, jag har smakat på en muffins. Riktigt saftig och god)

Före jul köpte jag en extra dyr amaryllis. Den blommade i två omgångar. Tänkte att jag skulle spara den och satte ner den i det svala pannrummet. Vi har numera jordvärme, och den kontrollstationen avger ingen värme, så där är svalt och ganska ljust. Var inne i rummet i går och blev mäkta förvånad då dt fanns en knopp på amaryllisen.  Nu har den fått komma upp en våning. Väntar på att få uppleva en amaryllisblomning i augusti.

Höstfärgerna börjar visa sej. Dagarna blir kortare. And that´s just how it is... och faktiskt ganska så gott!

https://www.youtube.com/watch?v=RTC-yWJTL8Q

En favoritlåt.... och visst lever den känslan. 

Snuttifierat blev det.... men också små souvenirer....

Snopet

 Äntligen blev det sommarvärme. Riktigt varmt i Halmstad. Och sol. Helt otroligt! Beslutade oss för att möta upp med Johannas familj nere i gamla stugan...

Fotbolls-VM?  Vem vill sitta framför en tv, när det för en dags skull är sommar.? Vi gick till nya lekplatsen ett slag. Var inte så intressant att leka där denna gång...  vi var ju inte vana vid att det var varmt.'

Stranden lockade mer....

Men kolla där... vad är det för konstiga figurer som börjar fylla upp en stor del av strandremsan?

-De jagar ju mej, tyckte Konrad.  

Nej, då. De brydde sig inte ett dugg om  eventuella strandflanörer. De hade nog med sig själva.  Fy tusan så varmt det måste ha varit, iklädda overaller och peruker. Har sett detta tidigare, då det är dags för inspark för de nya studenterna på Halmstads högskola.

Vi väntar med bad till efter lunch!

C-E och jag var i Halmstad i söndags, för sex dagars sedan. Då gick det fortfarande vågor efter Hans framfart. Vågtopparna var smutsbruna Vattnet var upprört, det var en del tång nära stranden, Men badade, det gjorde jag, för det kändes inte skitigt  en bit ut i det långgrunda vattnet. Där det var lagom att doppa sig, kändes det helt ok, trots det brunfärgade skummet.

Hörde av grannen att vattnet ansågs vara otjänligt vid "Köpenhamn", ca en kilometer ner längs stranden. Dagvattenutlopp. Kollade på Halmstads kommuns hemsida. Jodå, avrådan stod kvar.

Tänkte att jag går ner och kollar vattnet, innan jag tar på baddräkt och badar. ( Har 300 meter till stranden) Gick ut i vattnet och insåg att något sämre vatten har jag aldrig sett, inte ens i våra hummusfärgade mossjöar. Tänk er en spann med vatten där man häller i ett par nävar jord och sedan rör om. Fanns inte den minsta klarhet i vattnet. Stod jag med vatten upp till fotknölarna, så kunde jag inte se foten. Vadade ut till vattnet gick upp till knäna och insåg att det var precis lika äckligt lite längre ut.   Har aldrig sett något liknande..... 

Så visst var det lite snopet att inte kunna bada på årets varmaste dag!

Hörde sedan av grannen att det ser ut så här överallt i närheten av Halmstad.  Det beror på att Nissan tagit med sig en sådan massa  avlagringar efter Hans-ovädret. Hon påstod också att vattnet närmast stranden hade tappat i salthalt och just nu var bräckt.  Har ingen aning om det stämmer, men vattnet var så äckligt att det är svårt att beskriva för någon som inte sett hur det såg ut.  Och kolla salthalten, genom att smaka, det var inte att tänka på!

Gott i alla fall att få njuta av både sol och värme, för en dag. Lite snopet dock att man vaknar av att regnet öser ner igen. Denna sommar får man ta tillvara de ljusglimtar som ges på väderfronten.

Runt sjön

 

Blev en runda kring sjön idag. Dalstorpsjön. En del av Hjälmåleden.

Vi brukar gå sjörundan ett par gånger per år. I år har det inte blivit av. Så det var helt klart dags. Vad som lockade maken mest, det var nog att det serverades snitsel på samhällets lunchrestaurang. Jag föreslog nämligen sjörunda+lunch på Kabyssen.

Gick på leden vid Einars udde.    När man röjde upp på udden och gjorde den mer parklik, så anlade man också fontänen. Var nog en populär grej på nittiotalet, det där med fontäner.  Jag tycker att det är skitfult. Så onaturligt!

Det blir många minnesbilder som kommer fram, då jag återkommer till samhället där jag jobbade under tjugofem är. De bästa åren... kanske... från ungdom ... nästan... ( 25)   till grav medelålder ( 50)....

Einars udde användes till valborgsmässofirande under sina första år. ( Gör nog så än) Vem ställde upp med barnkör från skolan/klassen på ickearbetstid?  Självklart gjorde jag det... Inser att jag lagt ner mycket mer tid på att jobba med elever utanför skoltid, än vad jag gjort på att dokumentera  och analysera inom skolans ram.  Vilket jag ger mej ett litet ( förresten stort) plus för!

Vi beslöt oss för att ta den sju och en halv kilometer långa rundan motsols för ovanlighetens skull, Ger helt nya vyer....

Kan det bli mycket vackrare? frågade jag maken.

- Ja, solen kunde ju skina.

Just det ja. Det finns något som lyser upp, där bakom molnen. Hade nästan glömt det....

"Gå runt sjön", det var en traditionell friluftsdag på våren, under alla år som jag jobbade i Dalstorpsskolan. ( Tror att det fortfarande är så) Sträckningen var lite annorlunda då, och kanske en kilometer kortare. Numera går leden  så att man ser vatten hela tiden. 

Minns också med glädje... och med känslan att ha ont i fötterna... vintrar med  skridskoåkning, då det var blankis över hela sjön. Jag var livrädd, då isen sjöng när man var mitt ute på sjön.'

- Du behöver inte bekymra dej, sa vaktmästarn ( numera vilande på kyrkogården vid den vackra kyrkan). - Det kör bilar över hela sjön, och så tung är inte ens du. ( Nä, han sa inte det sista... det var jag som tänkte så nu. Självkänsla, ni vet....)

Vi åkte mycket skidor under vintrarna som jag jobbade i Dalstorp. Både tre och fem-kilometersslingor fanns uppkörda med möjlig start vid kolan. Det var riktiga vintrar det, då på förra årtusendet!

När leden lämnar sjön, så går den längs Hjälmån. Naturligtvis var det massor av vatten i den starkt busande flodfåran. Jag tycker verkligen om den delen av leden som går precis utmed ån. En klart speciell känsla  att se- och höra - vattnet rusa förbi.

Vid hängbron träffade vi på en familj från Berlin samt två motorcykelkillar från Jylland. De senare hade övernattat vid rastplatsen i anslutning till bron. Frågade killarna var de kom ifrån... på engelska. - From Denmark, blev svaret. - Men då kanske vi kan prata på våra egna språk, undrade jag. Det tyckte inte killarna. De tyckte att svenska dialekter var omöjliga att förstå, det skiljer så mycket på hur man pratar, mellan olika platser. Jag berättade om min samarbetskollega i e-twinning,  på Jylland. Jag förstod inte ett ord vad han sa, då vi träffades och pratade våra egna språk. Killarna berättade då att de var från Jylland. Jag rådde dem att fortsätta prata engelska.

Förr bestod hängbron av tre, lite murkna, rader av plankor samt en vajer på var sida. En del barn grät när de skulle gå över bron. ( Vilket jag ...nästan ... också gjorde första gången, då jag skulle gå över den)  Så visst fick man hålla en del barn i handen, då de skulle gå över Hjälmån,

.Jag tyckte faktiskt att det var lite läskigt idag också, det brukar inte forsa en sådan här massa vatten under bron.

Vattendelaren var extra tydlig i högvatten.

Det blev väldigt tyst när vi lämnade den ystra ån, och kom fram till det sjönära landskapet igen. Alldeles för tyst. Jag tycker att det är så trist att fåglarna har slutat sjunga. Inte ett endaste kvitter hörs längre.

Korna var också tysta. Det var nog sammanlagt ett hundratal kreatur på den stora ängen. Ingen brydde sig om oss. I vår by är kreaturen extremt nyfikna, och kommer rusande när  vi går förbi.

 Ett drömhus, med utsikt över sjön. Varsamt restaurerat under senare år...

Många ideella krafter lade ner mycket tid på att färdigställa Jälmå- leden, för dryga 20 år sedan. Förr gick man en ganska mycket asfaltsväg eller grusväg för att "gå runt sjön". Det var kilometerlånga sträckor, där man inte alls såg sjön. Numera går leden verkligen utmed sjön... eller ån.

Vi börjar närma oss samhället igen. Fick en ny flashback, då vi passerade denna plats. Här brukade vi som jobbade på skolan, ha gökotta varje vår, några veckor innan skolavslutning. Alla var med. T.o.m "mattanterna" försökte slita sig från sina göranden under någon morgontimme. Det var på den tiden som alla på skolan var ett arbetslag. Numera så är det så åtskilt... pedagogisk personal för sig... annan personal för sig. Tråkigt att det blivit så... bl.a. beroende på att man tillhör olika kommunala samhällssektioner. ( Blev det där en tautologi?)

Tänkte också på dem som är borta... det är nog de allra flesta  av dem som var med på våra gökottor. Jag var ju yngst på skolan under en lång tid, även om det bara var några månader som skiljde oss "unga" åt. Min årsgamla kollega, hon blev bara 59.... Men några gamla kollegor finns kvar, och dem har jag fortfarande kontakt med...

Min gamla skola är ombyggd, sedan ett antal år tillbaka.  Den högra delen på bilden, är dock ganska sig lik inomhus. Samma fossilrika marmorgolv, samma  stora ljusa lärosalar och samma korridorer.  Materielrummet med sin tunga dörr, där man förr var livrädd att bli inlåst, har utökats in mot den tidigare oinredda vinden,  och fått lås som öppnas med samma nyckel som går till alla andra dörrar. 

Helt ok med en ordentlig portion snitsel efter den rundan. Saknade att det inte serverades kryddsmör till.  Paprikasåsen var dock ganska ok. Och naturligtvis fanns det en ordentlig salladsbuffe. Men tallriken med grönt, den var uppäten då jag kom på att jag skulle ta bild.

Helt plötsligt återkom lusten att skriva något. Hoppas att det håller i sig. Problemet med att kommentera via mobil i Blogger, även kommenterar i min egen blogg, håller i sig. Så där blir det nog rätt tyst även i fortsättningen....

Jistandes Petter! Nu lyser solen därute. Får bli en stund på altanen!

Stopp

 

Ibland tar det stopp...

...och då får det väl göra det.

Förhoppningsvis går det framåt igen så småningom.