tisdag 30 april 2024
Valborg
måndag 29 april 2024
Selfie om hundar
Klimakteriehäxan inbjuder till måndagsnöje. Eller i mitt fall måndagsterapi. Idag handlar det om hundar. Rubriken satte igång massor av minnen hos mej. Minnen som inte är riktigt utredda. Minne av fina djur, men också av mina föräldrar /mamma som var ansvarlösa och omdömeslöas vad det gäller sina djur. Vilken "smittade " av sig på mej... Faktum är att det är så mycket jag skäms över från min barndom och ungdom, och även från den vecka som vi själva var hundägare.... Egenterapi blir det... även om jag inte "klarar" av att dela med mig av allt.,,,,
En titt i gamla album blev det också. Nostalgi.
Nä , nu börjar vi!
Mitt första hundminne: Det var Putte. Han fanns i huset när jag föddes. Självklar familjemedlem under mina barndomsår. En blandrashund, som åt alldeles fel och var alldeles för tjock....Man visste inte bättre på femtiotalet/sextiotalet.
Mormor och morfar bodde på ovanvåningen i vårt lilla hus. Putte var allas vår hund. Kommer inte ihåg när Putte togs bort. Säkerligen skjuten, då han blev för sjuk.. Så gjorde man... och gör fortfarande bland jaktfolk.
Putte och mormor och jag. Gissar att jag var sju år. Mormor var åttio.
Filmhund som stannat kvar: Det får nog bli Lassie. Farmor och farfar hade en collie, då jag var barn. Världens finaste hund.
Bokhund som stannat kvar: En hund och hans pojke ( barn/ungdomsbok av Eva Ibbotsson) tyckte jag mycket om. Böckerna ( framförallt den första) om Alex Dogboy (Monica Zak) har hängt sig kvar. Handlar ju mest om Alex öden, men även hundarna har stor betydelse för handlingen. Har läst den högt för många av mina elever.
Den hunden glömmer jag aldrig: Tipp. En cockerspaniel. Min mamma var om sig och kring sig, och då Putte blivit avlivad, så ville hon ha en ny hund. Men inte köpa... för det hade vi nog inte råd med. Så hon läste annonserna i Borås Tidning och där dök det upp en familj som av någon anledning inte kunde ha kvar sin cockerspaniel. De kostade inget, Den blev vår. En rätt bitsk hund i början. Tror att både jag och mamma blev bitna av den. Vi hade länge kontakt med Tipps familj. De kom på besök, och de båda barnen övernattade hos oss vid flera tillfällen. När de flyttade iväg till Malmö, så brevväxlade jag och tjejen. Har inte funderat på syskonen med det ovanliga efternamnet på femtio år, men sökte efter dem när alla minnena kom upp idag. Jodå, de lever och bor båda i Skåne.
När jag började leta bilder på barndomens/ungdomens tre hundar, så föll ett litet häfte ut ur ett album. Det var en fotograf som åkte runt och tog bilder. Tipp kom till oss på sommaren innan min bror föddes.
Tipp var med på alla sex bilderna i det lilla albumet. Viktigast i familjen. Ja, jag också, förstås. Här är mormor och morfar med på bilden
Berätta en egen liten hundhistoria: Vi fortsätter med Tipp. Det var ingen större ordning på om hunden var ute eller inne under dagtid. Tipp gick inte långt heller. Och vi bodde vid vägs ände. Så det var ingen större fara.
En gång då Tipp löpte, ja det var en tik... hon hade ett "riktigt" namn också, men det minns jag inte... så gick jag och mötte min mamma, som varit på kafferep hos någon tant i byn. Det var kväll. Och Tipp gick bredvid mej. Inga koppel där inte. Plötsligt så uppenbarades sig gråhunden, hanen som bodde en kilometer bort. Snacka om doftsinne!
Det var snabba ryck. Hane på hona. Visste jag inte hur förökning hos djur gick till tidigare, så fick jag nu se det med egna ögon.
Ett par månader efteråt kom det fyra blandrasvalpar. En granne vill ha en av dem. Den blev fin. trots konstig korsning. Som jag kommer ihåg det, så kom alla valparna att utplaceras hos olika familjer.
Måste bara lägga in en bild på min favorithund. Den som kom efter Tipp. Även det genom en annons i Borås Tidning. En ung familj som inte hade tid med sin hund. Akita hette hon. Schäfer lät så farligt. Snällare hund fanns inte. Och som ni ser på bilden... det där med koppel, det förkom nästan aldrig. Vilket ställde till en del... men det lämnar jag därhan.
OM jag varit en hund så hade jag varit en: Newfoundlandhund Stor, lufsig ,raggig, matglad, gillar att gå i skogen och att simma i öppet vatten. Ser ganska så skräckinjagande ut men är faktiskt en rätt beskedlig jycke.
Tack Klimakteriahäxan! Idag blev det verkligen egenterapi. och nostalgi.
söndag 28 april 2024
Motsatt håll
Vet inte hur många gånger jag gått någon av de lättvandrade lederna som utgår från Hofsnäs Herrgård och restaurang. Har gått med maken, med vänner, har gått ensam. MEN alltid åt samma håll. Medsols! Nästan alltid så har vi kombinerat vandringen med att äta lunch på restaurangen. Kan påminna mig ett tillfälle, då jag gick mellanrundan ensam och avslutade med att fika.
Variation är inte dumt. Idag föreslog jag en tidig promenad, avslutad med fika. Jag har så många gånger suktat efter godsakerna som brukar finnas uppradade i kyldisken. Men efter en rejäl lunch, så orkar man inte en stor bakelse ... eller kanske är det så att man inte har "samvete" till ett sådant frosseri....
På vågen till Hofsnäs kom jag på: -Vi kan väl gå åt andra hållet idag. Motsols! Helt OK, tyckte maken.
Torpanäset är smalt, så de tre lederna faller in i varann. En kort slinga på en km, mellanslingan på 2,5 km och den "långa" rundan på fem km. Extremt lättgånget. Inga stenar eller rötter att snubbla på, inga branta backar. Lederna går längs sjön, Åsunden. Vattnet är nära, nästan hela vägen.
Kolla där! Där femkilometersslingan vände tillbaka, där fanns det en hel del blåsippor kvar.
Medtagna, efter att ha blommat en månad och efter många frostnätter. Men ändå, jag blev glad... och samtidigt lite sorgsen, att få se min favoritblomma. Blommorna hade tappat färg, de hade ett antal skavanker och var klart i nedgångsfas.
onsdag 24 april 2024
Stopp!
Har inte gått "Stockremmarundan" på minst en månad. Det är ännu längre sedan som jag gick den från detta hållet, med en och en halv km tråkig asfaltsväg i början, innan man kommer till skogsvägen.
Den gamla bommen, som skogsägarna satt upp för länge sedan, och som ska stoppa trafiken att köra rundan på vägen, den var nedfälld.
En skylt var uppsatt. Måste gå närmare och kolla!
måndag 22 april 2024
Selfie om krogen
Veckans Selfie från Klimakteriehäxan handlar om Krogen. Känns lite konstigt för en lantis, just benämningen KROG. Vi äter ute nästan varje vecka, men det blir då lunch på någon av våra närbelägna restauranger. När vi är i sommarstugan i Halmstad, så händer det att vi cyklar in till centrum, och går på krogen.... eller... även om det blir en öl eller ett glas vin till maten, så säger vi att vii cyklar till den eller den restaurangen.
Jaja, alla vet vad som menas. Till dagens frågor.
1. Den rätten äter jag aldrig hemma men gärna på krogen: Fiskplanka. Eller planka, överhuvudtaget. Gillar dock inte helt kött, och då får det bli fisk.
Bilden är från restaurang Pio i Halmstad. Två år gammal nästan. Under många år, så cyklade vi från stugan på Östra stranden in till centrum, för att äta just Pios fiskplanka. Så god. Plattfisk av något slag, räkor och spenat gömmer sig under mos och god sås. När maken fyllde sjuttio förra året, så var hela vår nio-personersfamilj på Pio och firade honom. Fiskplanka till de vuxna. Men den var inte lika god som tidigare. Man hade bytt ut den goda plattfisken mot SEJ! Usch, vad jag blev besviken. Sa dock inget på restaurangen/krogen, utan betalade... och gav t.o m lite dricks. Sen kom ett mail, där man skulle bedöma sin upplevelse från restaurangen. Jag skrev som det var. Hade dessutom lite klagomål på barnbarnens mat. Jag fick ett riktigt ilsket mail tillbaka från krogägaren ( se där använde jag ordet krog automatiskt... ) Sen har vi förstås inte besökt den restaurangen
3. Den "importerade" maten är en favorit: Förstår inte riktigt vad som menas... men sushi... det är en absolut favorit. Även om den är av väldigt olika kvalitet på olika sushi-restauranger... eller restauranger som kör lunchbuffé.
4. Den "etniska" menyn upptäckte jag senast: Lika oförstående här. Men jag gillar grytor från både Indien och Thailand. Upptäckte en suverän thairesturang förra gången vi var i Malmö. Så gott... och extremt prisvärt.
5. Favoritpizzan! Väldigt ensidig. Quattro Staggione. Har försökt med andra pizzor, men det "funkar" inte....
6. Så tänker jag kring dricks: Bra att vi nästan alltid äter lunch på restaurang. Där förekommer inte dricks, inte på våra närbelägna restauranger iaf. I annat fall brukar jag runda av till närmaste femtiolapp. Om maten varit god vill säga. Ogillar att man måste knappa in summan. Borde ingå i priset från början. Känns lite passé med dricks, faktiskt.
Tack för ännu en kul Selfie!
söndag 21 april 2024
Lördag
Man hinner mycket på en dag. Vissa dagar. Andra dagar tycker man att man inte får något gjort.
Igår hann jag med mycket.
Lämnade hemmet kvart över åtta. Maken skulle iväg och sälja lotter för sin Rödakorsförening, på närbelägna vårmarknaden i Gölingstorp. Vinster: Kakor, som jag bidragit med att baka dagen innan. (Apropå tidigare inlägg, så tyckte jag att det var värt ett tack. Men det var det inte. Hade blivit så nöjd med att få en hälsning där man tackade mej för det jobb jag lagt ner... Men det var nog bara dumt tänkt... )
Vi börjar från början och struntar i tack och kakbak!
Lämnade hemmet kvart över åtta. Hade en timma tidigare fått OK från Johanna att hennes förkylning inte var värre än att hon och killarna tänkte genomföra det hon - i samråd med alla inblandade- planerat.
Körde Nissastigen, mot Halmstad. Rätt gott att sitta ensam i bilen och skråla med i den musik som radion bjöd på. Och som man var bekant med.
En och en halv timme tar resan till Halmstad, Östra Stranden, Knipan. Mycket folk på området. Det var årets första "arbetsdag". Vi har aldrig varit med på det. Är där för sällan. Har tidigare fått betala 600 kr per år för frånvaron. I årets "stugavgift" fanns inte den summan med. Karin visste varför. Man hade i deras bostadsrättsförening i Malmö, tänkt införa en avgift för dem som aldrig var med på de gemensamma trädgårdsdagarna. Men det fick man inte. Olagligt! Så vi har betalat många års olagliga avgifter till stugområdesföreningen. Men strunt samma, det är ett bra sätt att känna att man kan strunta i att vara behjälplig när föreningen kallar till arbetsmöte.
fredag 19 april 2024
Vår på sparlåga
Ja, det känns lite så. Att våren stannat upp och går på sparlåga just nu. Det har varit en lång vår. Den började i slutet av februari, så jag förstår att våren behöver lite återhämtning. När den laddat batterierna igen, så tror jag att det kommer tillbaka med full kraft. Det brukar ofta vara så.
Hörde något på radio om att man längtade till sommaren. Jag längtar inte till sommaren. Jag längtar nästan alltid till mars och april. Då när naturen vaknar, när ljuset kommer tillbaka, då de första vårblommorna tittar fram, då fåglarna börjar konsertera. Då när man har ett halvår av ljus, levande natur och mer eller mindre varma dagar framför sig.
Visst tycker jag om sommaren. Speciellt när solen skiner och man kan vara i och vid vatten. Eller promenera längs en solvarm grusväg, där fjärilar flyger från blomma till blomma, längs vägrenarna.
Nej, jag klagar inte på att det är lite kylslaget. Det är bra att skynda långsamt på våren. Jag njuter av alla dagar, från mars till oktober.
Om man frågar mig i november om jag längtar till sommaren, säger jag förstås ja. Avskyr ju de mörka månaderna, då naturen vilar.
Men det händer allt, att jag en varm julidag längtar tillbaka till mars-april, till det nyutsprungna och till känslan av att ha många ljusa månader framför mig.
Videblom. Mumma för insekter.
onsdag 17 april 2024
Vardag
Nästan var dag tar jag bilder. På min vardag. Här kommer två vardagar bilder.
- Mormor, du kommer väl ihåg vad du har lovat!?
- Nää! Jo, jag kom ihåg, då när Konrad påminde mej... men jag kunde ju låtsas att jag glömt. Insåg förstås att den "nödlögnen" inte skulle hjälpa... Konrad glömmer inget!
- Du lovade mej, att när du hämtade mej på skolan nästa gång, så skulle vi åka till Hemmahallen och jag skulle få den största kulan.
Så fick det bli! Otroligt vilket intresse för kulor som barnen ( i allafall på en av F-3-skolorna) i Värnamo har. Kul att traditionen med kulor, på våren, lever kvar. Även om jag inte förstår vitsen med de jättestora kulorna. Fast de tycks förstås mest vara samlarobjekt och "statussymbol".
Lillebror fick en påse med mindre kulor. Han blev väldigt glad. Inget att ta med sig till dagis. Men han är rustad inför nästa år, då han går i F-klass.
En mormor lovar saker och skämmer bort. Det är så det ska vara. Tycker mormor!