Morgonvyer

 Det finns flera fördelar med att jobba. En är att man kommer upp på morgonen. Relativt tidigt. Brukar ge mig av strax efter sju. Har "arbetstid" från halv åtta. Det är gott att god tid på sig att göra de sista förberedelserna inför dagens lektioner. 

Höstmorgnar är så vackra. Gryningsljus på träd i höstskrud, dimma som stiger från en mark som kylts av temperaturer nära noll. För att inte tala om " rykande" vatten.

Svängde ner till sjön, några hundra meter från skolans parkering, vid kvart över sju. Anade att jag skulle få se vackra vyer. Jag blev inte besviken. 

Och kameran på min flera år gamla Samsung är jag SÅ nöjd med!

Flytt

 

 

De cirklade  runt, runt på hög höjd. Ropade och skrek! - Någon som ska med?

Tror att "våra" tranor gav sig i väg för ett par veckor sedan.  Har vare sig sett eller hört dem. Finns fem-sex par i byn. Men nu har de flyttat.

Två husvagns ekipage har kört förbi. Kan ha varit flera, har ju inte koll hela tiden. Dags att flytta in husvagnen för vintern. Grannen har en stor loge, där vagnarna har det bra under vintern.

En härlig dag har det varit. En höstdag. Tog en långpromenad på tidig förmiddag. Ljuvligt att promenera under sol och blå himmel.  '

Städade ur  växthuset. De gröna tomaterna plockade jag in i går. Nu ligger de på "mognad" , både på fönsterbräda och i matkällare. Håller de sig bra, så lär vi ha tomater i flera månader.

Höst är det. Hösten är vacker! Får bli en kort promenad till. Bara för njutnings skull. 

Visst är det en ynnest...

 Tanken slog mig i morse då jag vaknade. Klockan visade 6.57 och jag kände mig helt utsövd. Kände mig fullkomligt avslappnad i kroppen, utan den minsta tillstymmelse till smärta någonstans. Vilken ynnest, tänkte jag, att få må så bra! Jag är ju snart 71! Vilket i sej känns väldigt konstigt! Tänkte senare under dagen att jag nog känner mig som jag vore 55. Det var ett tag sen! 

En dryg timme på gymmet! Vilken ynnest att känna att man orkar. Lite fika här hemma och sedan en promenad.  Bara ett par km i och för sig, men ändå, vilken ynnest att kunna ta sig fram med raska steg, att andas fritt i den fuktmättade luften, att kunna se och njuta av höstens alla färger.

Fredagslunch på lokal, som så ofta. Idag blev det Thai Silk i Tranemo. Så gott... Vilken  ynnest...NEJ, nu börjar jag bli tjatig  i min tacksamhet... men jag är så glad över att ha tillgång till många bra lunchrestauranger på bara någon mils avstånd, trots att vi bor mitt ute i "ingenstans". 

Har planerat kommande veckas skolarbete i eftermiddag. Ska börja på nytt i både no och so. Plus fixa till lite matteproblem samt noter till enkelt piano/synthspelande.

Men nu är det gjort och jag kan ta helg! Vet ni... det är en av de bästa sakerna med att jobba så mycket som jag gör...helgkänslan infinner sig.

Fotade lite lövträd på förmiddagens regnfria promenad. Träden har klätt sig för höst. Dags för en annan att göra det samma.

Asken är ett märkligt träd.  De slår ut sina stora knoppar sist av alla på våren och fäller sina blad först av alla på hösten.

Ännu märkligare är alen. Den fäller sina löv gröna. Jag kollade just upp varför det är så. 

Andra träd ser till att ta tillbaka klorofyllet in i trädet på hösten. Det beror på att klorofyll innehåller mycket kväve. Trots att luften består av 70 % kväve, så kan inte träden använda detta. Kväve är nödvändigt för växter. 

Alen har fixat till sin kvävetillförsel på ett annat sätt. De har kvävebindande bakterier i sitt rotsystem. Så därför kan de kosta på sig att fälla sin löv med klorofyll/kväve kvar.

Dessutom är alen speciell med årets kottar samt nästa års hängen på samma träd. Längtar tills april, då hängena blommar och de kalas alarna lyser i rött.

Lönnen är det vackraste höstträdet. Gissar att det innehåller karoten, med tanke på färgen.

Linden är inte speciellt vacker på hösten. Men sprider lite nostalgi, då en del av fruktämnena sitter kvar.

Så mycket rönnbär det varit i år. Snart är det bara de tunga bärklasarna kvar på träden. Hoppas att vi får se sidensvansar i träden i vinter.... 

Asparna brukar rassla med knallgula blad. Asparna längs min promenadväg har blivit angripna av något, kanske en svamp. Ser inte friskt ut, men blir rätt vackert...

Önskar alla en fin hösthelg!

Höstdagsjämning

 

Det stora vemodet brukar ju infinna sig redan i augusti. När sensommaren tar vid. Idag är det höstdagsjämning och  ett halvår framåt så kommer den mörka delen av dygnet att vara längre än den ljusa. Och längre än idag.

Vemodskänsla? Nja... Mindre än den som infann sig i augusti, definitivt! Det har ju varit så många fina dagar under sensommaren och det hjälper absolut till att det stora vemodet på avstånd.

Men jag vet när känslan kommer att bli så överväldigande att det gör fysiskt ont. Det blir om några veckor, då vi stänger till Halmstadsstugan för vintern. Då är sommartiden definitivt över.

Funderade på hur tiden från den 20 mars

varit,  då jag tog dagens promenadrunda. Det har varit ett bra halvår. För mej, för familjen, för naturen. Få somrar har bjudit på så mycket grönska och så mycket att skörda från både natur och odlingar av olika slag, som denna sommar. 

Hur halvåret varit för världen i stort?  Det lämnar jag därhän... orkar inte bry mej.

Hämtar en bild  från den 18 mars, i  mobilens digra fotoarkiv.  Snödroppar i full blom. Även krokus och tussilago fanns på foto från denna dag 

Det känns trösterikt ändå. Även om det kommer att bli mörkt och kallt, så kan det vara så att naturens viloperiod inskränker sig till tre och halv månad. Man kan i alla fall hoppas.

Sommaren sista ros?  Vem vet, om hösten kommer att fortsätta vara frostfri, så kanske det hinner slå ut någon mer..

Bilder från en fin dag

 Klimatkrisen ... vissa dagar ORKAR jag inte tänka på den. Jag vill bara njuta av det härliga vädret, bara vara i den mjuka sensommarvärmen. 

Idag har jag både njutit och varit.

Fredagsmorgon... om man nu tycker att halv nio är morgon ( och det gör jag) ...betyder en dryg timme på gymmet. Det ÄR bra för den gamle kroppen med styrketräning. Borde få till en gång till varje vecka, men det blir inte av... och en gång i veckan är bättre än ingen. Med tanke på  hur fort tiden går, så känns det som om det är fredag minst två dagar i veckan.

Måste ju bara ut i det underbara vädret. Hinner inte med långpromenader under arbetsdagar ( eller prioriterar inte det), så idag fick det bli en lite längre runda.

Höstfärgerna börjar visa sig ordentligt. Rönnbären har väl aldrig varit fler än detta år.

I brist på sjöar, så anlägger många av våra grannar, dammar.

Vatten är alltid vackert. Detta är dock inget vatten som inbjuder till bad.  Få se om det kan bli besök vid en sjö på söndag.

I eftermiddag och i morgon, har vi två killar på besök.

Vi mötte upp vid ridskolan utanför Gnosjö. Kul att se killarnas ridträning på den ridskola som de har bytt till, denna termin.

Det är knappast att man tror att bilden är tagen i Sverige. Men det är den. Så vackert det var på höjden, sydost om Gnosjö. Och intressant att se Isaberg ur ett nytt perspektiv.

En vacker björkhage utanför stallet.

Betesmark för fina djur.

-Jag klättrar upp och hämtar ett gott äpple, sa Konrad.

Jodå, det gamla trädet levererar fortfarande stora och välsmakande frukter. Är dags att plocka ner dem alla.

Köpte med lite höstväxter, då vi passerade Hestra på vägen hem. Planterade dem medan morfar och killarna spelade fotboll. 

Nu är det bara ett par krukor med egenodlade sommarblommor kvar. Snart är även deras saga all.

Prick till prick gillar båda killarna.

Så kul att se hur motoriken blir allt mer förfinad.

Är så tacksam för att vi får "rå om" dessa båda fina killar lite då och då. Och tänk så mycket enklare det är att vara "barnvakt", jämfört med när de var riktigt små.

Härliga september

 

 

Höst? Är lite tveksamt vad det gäller våra trakter. Några nätter med temperatur kring nollan samt blygsamma dagstemperaturer kan ha gjort att vi hamnade på hösttemperaturer, alltså en dygnsmedeltemperatur under +10 grader, fem dagar i följd.

Hur som helst, så har det nu varit flera helt underbara dagar med en dagstemperarur på omkring 20 grader, vindstilla och sol.Om det sen bara är några få plusgrader under nattetid, det gör inget, jag är inte ute då.

Jag tycker om september.  En betydligt mera njutbar månad än juli. Har funderat en del på varför jag har lite svårt för årets sjunde månad. Har kommit fram till att den sällan passar mej. Antingen är det för varm och solvass eller så regnar det och blåser och har en temperatur på så där 15 grader. Inget är njutbart! Tacka vet jag ljumma septemberdagar med en mjuk, men värmande sol.

Det gäller att hinna njuta av dessa dagar. Snart stundar bistrare tider. Det blev jag påmind om igår, då jag hade ett ärende in på Hemmahallen i Värnamo. Kändes som om man kunde väntat en dryg månad, tills i november, med att plocka fram adventsattiraljer.

Solnedgången kommer lite för tidigt. Men det kompenseras av de vackra färgerna som  bildas under strålarnas brytning under den långa skymningstiden.

Det blev en njutbar hemresa från Värnamo igår. Solnedgång/skymning under hela hemresan mellan kl 19 och 20 ca. Vill helst undvika att tänka på att snart är helt mörkt, då vi kör hem från "mormortisdagen". Och att det kvällsmörkret varar ett halvår... Hu..usch..blä!

Denna dag har varit en dag med både unga och gamla.  Arbete i skolan till kl 14 och sedan direkt till PROs medlemsmöte. Smidigt nog hölls det i en lokal, bara några hundra meter från skolan. Vi fick en föreläsning från Folktandvården om äldres tandhälsa. En helt ok föreläsning, där man fick lära sig en del nytt.

Efter fikat höll min styrelsekollega och jag i ett musikbingo. Enkelt att genomföra och populärt hos dem som deltog.  

Tog en halvtimmes promenad då jag kom hem vid femtiden. Minst lika länge satt jag sedan på altanen och bara njöt. Maken fixade kvällsmaten, potatisgratäng och rökt rådjurskött. ( Han har inte skjutit djuret, det hade värnamofamiljens granne gjort) Otroligt gott!  

Elva par socker är färdigstickade. Det sista paret blev klart under kvällen. De ska lottas ut i Röda korsets lotteri på Gölingstorps marknad, på lördag. Maken är med i styrelsen där, och skulle skänka tio vinster. Hans "duktiga flickan-fru" ska ju alltid  ta till lite extra.

Funderar återigen varför det är så... varför jag hela tiden måste ställa upp på det mesta och alltid visa mitt "duktiga flickan"- syndrom. Samt bli besviken över det uteblivna tacket. Lite av självplågeri. Men typiskt mej.

Dags att inta sovställning. Klockan/mobilen ringer om 8 timmar och 5 minuter. Go natt!

Tystnad och ljuv musik

 

I skogen rådde total tystnad. En sådan skillnad mot på försommaren...och sommaren. Då är det konsert i skogen. Nu har alla fåglar tystnat. Många har dragit söderut.  Men även de som stannar kvar, som talgoxe, gulsparv, kungsfågel, kråka och tjäder,  de är tysta. Sommarens bestyr är överstökade. Så här års finns ingen anledning till skönsång.

Maken ville ut och kolla gallringen på Vedön. Att gå i skogen är bra för både kropp och själ, så jag hängde på. Dagens motion, 4 km vandring på ojämnt underlag. Utsikt över orörd mossmark ingick.

Visst är det härligt i skogen! Och så känns det bra, efter att man fått använda många olika muskler på det ojämna underlaget.

På eftermiddagen blev det ljuv musik. Tror att detta är den bästa konsert som framförts i vår lilla kommun någonsin.

Maria och Demian bjöd på bröllopskonsert.

Maria är en gammal elev. Hon var outstanding vad det gällde allt utom idrott, redan på mellanstadiet. Speciellt duktig var hon på musik. Spelade piano och klarinett och sjöng superbra.

Efter att ha utbildat sig till hårfrisörska och vunnit en del internationella titlar i tävlingar som finns för frisörer, så sadlade  hon om och ägnade sig åt musiken. Hon studerade bl.a. komposition i Australien. Där har hon skrivit filmmusik och där har hon framträtt som musiker. Sedan sju år tillbaka är hon tillsammans med en musiker, som har rötter från  Italien.  I augusti gifte de sig i Sienna. Maria ville komma hem till Hulared  med sin man och bjuda på "bröllopskonsert". Även lillasyster Ulrika och hennes Johan framträdde med sång och musik.

Vilken musiker hon är Maria! Piano, klarinett, kontrabas, kyrkorgel, gitarr och finstämd sång, bjöd hon oss på.

Demian är i grunden cellist, men var också en riktigt bra gitarrist. Mandolin och kyrkorgel behärskade han också på ett utmärkt sätt.

Musiken var synnerligen varierad. Där fanns allt från operamusik till låtar av Siw Malmkvist.

Syster Ulrika sjöng avslutningsvis " I can't help falling in love" och brudparet tog sig en svängom i kyrkan.

"This is my teacher" sa Maria till sin make, få jag fick en kort pratstund på kyrkbacken.

"I have heard a lot about you" svarade maken. Sannolikt en sanning med modifikation.

 Konserten var  otroligt bra! Kanske den bästa som någonsin getts i vår lilla kommun. Och säkerligen i Hulareds vackra kyrka.

Barndomens stenar

 

Barndomens stenar! Några av dem. De är numera omgivna av växter av olika slag. Konstigt...de lockade inte till samma klättring som för sådär sextio år sedan. Antagligen hade jag inte kommit upp på toppen i dag. Och absolut inte ner, helskinnad.

Det fina höstvädret inbjöd till en fredagsutflykt. En del ärenden uträttades  på väg till barndomshemmet.  Var t.o.m uppe på kyrkogården med en bukett astrar, som jag satte på mina föräldrars grav. Jag är så dålig på att besöka gravar. Men nu hade jag fina blommor och då blev det av.

Lunch åt vi på "Räven och rönnbären" i Dalsjöfors. Stjärnkocken Leif Mannerström uttalade sig om restaurangens förträfflighet, i lokaltidningen. Tror att det undermedvetet påverkade dagens utflykt.  Såväl god lunchmat som en höstpromenad "hemmavid" lockade.  God och riklig dagens rätt serverades. Är inte superförtjust i helt kött, men den helstekta fläskfilén var vällagad och smakade bra.

Det blev en fin promenad genom barndomstrakterna. En stor del av rundan, gick längs Viskan.

Den gamla bron tog oss tillbaka till rätt sida i "floden"/ ån igen.

Kreatur på bete, det fanns det gott om, då vi gick uppför backarna till barndomshemmet, Backgården.

När vi kom upp till favoritutsikten, ett par hundra meter från "hemma", körde min bror förbi. Hade lämnat in lite surdegsbullar, köpta på Säsongsbageriet, till svägerskan innan vi vandrade iväg. Så det blev en bra stund vid fikabordet i barndomshemmet.

Katja-äpplen fick följa med hem. Så välsmakande. Får bli äppelmos av fallfrukten. Frukterna som jag plockade direkt från trädet, de är riktigt fina och lär nog hålla sig några veckor.

En fin dag, där jag passerade många av mina barndoms stenar.