Påskdag

 

Duktiga flickan hälsar och tackar för goda och kloka kommentarer. Hon uppskattar dessa storligen. Kanske hon kan lyda något råd. Men hon vågar inte lova.

Slut på hälsning från Duktiga flickan.

Några bilder från mitt eget påskfirande.

Som traditionen bjuder, så blev det grillning på Värnamofamiljens egen grillplats igår. Hela lilla familjen, förutom Avas pappa, var samlad. I år bjöds det på hamburgare. Gott! Mormors påskbakelser och en kanna kaffe fanns med ut i skogen. En stunds äggjakt, på  chokladägg, blev det också. Ett var så bra gömt, så att det var omöjligt att hitta.

Tre "uppäggade" barn löste ledtrådar för att hitta de påskägg som var gömda på och kring gården. Det blev ett springande mellan hus, stall och övriga mindre byggnader.

När uppdraget var slutfört och alla ägg upphittade skedde rättvis uppdelning av "byte". Därefter utbröt kaoset när allt skulle öppnas.

Efter lite lek och spel, och vitsippsrunda för min del, så smakade det bra med en "lagom"  påskbuffe. Lax, sill, ägg, Jansson, potatisgratäng, spenatomelett, prinskorv, köttbullar, västerbottenpaj och räkcheesecake. Det mesta smakade bra. Var lite missnöjd med smaken på cheesecaken. Hoppar över prinskorv och köttbullar då det bjudz buffé. Det kan jag äta vid andra tillfällen. En sillbit och en ägghalva lade jag på tallriken.  För påskens skull.  Godast var Jansson och spenatomelett.

Vid sjutiden tackade vi för oss och körde hem i dagsljus. Vi träffar Värnamofamiljen igen på tisdag. Och Malmöfamiljen på första Maj, förhoppningsvis. 

Efter lite jobb med tomat och gurkplantor samt lite PRO-jobb, på förmiddagen, blev det läge för en riktig långpromenad denna påskdag. C-E fixade lunchen. Torskrygg med bacon och soltorkade tomater. Potatis. Smörsås. Mums.

Gick genom byn och drog slutsatsen att påskdag är familjeträff-dag för många. Några hus såg helt ödsliga ut. Bortresta? Andra hade ett antal bilar parkerade på gården. Påskdagsmiddag?

På byns enda "levande" gård, var djuren utsläppta. Gissar att det kommer att födas en del kalvar under de närmaste veckorna.

Det är kuperat hos oss. Först en riktigt brant och lång nedförsbacke. Känner mej som en dräktig björnhona, då jag går i nedförsbacke. Det gör ont lite varstans.... Tacka vet jag uppförsbackar! Innan man kommer fram till den gamla jaktstugan Toråsen, så kunde jag avnjuta ett par härliga uppförs-lutningar.

När man passerar dammarna, så har man vänt hemåt igen.  Två gäss och en gräsandshane simmade där i godan ro. Tills jag kom och skrämde iväg dem... 

Bättre att fota stenar som speglar sig. De ligger garanterat kvar.

Det är några riktigt goa uppförsbackar  innan man kommer fram till detta, av mej väldokumenterade, ödehus. Allmäningen. Så fint! Ägs av en familj i byn. Borde kunna utnyttjas som sommarbostad. 

Vek av från skogsvägen och in på en välbekant stig. Här går jag ju ganska ofta. Mestadels från andra hållet. Har kommit fram till högsta punkten på den åtta kilometer långa vandringen. Drygt 240 m.ö.h.   Inget märkvärdigt i sej egentligen. Gissar att vandringen rör sig på en höjdskillnad på 50-60 m, mellan högsta och lägsta punkt.

Framme vid bebyggelse igen. Hörde att någon rörde sig i stallet. Såg inte en människa. 

Stannade till då jag såg denna ihopsnickrade tingest. Funderade på vad det kan vara. Hopptorn? Näää ...Toppen på ett älgtorn? Inte troligt...  Hade hoppats att någon skulle synas till på gården, så att jag kunde få min nyfikenhet stillad.

Något som är bra med denna rundan, det är att den bara går ett par hundra meter på landsvägen. Innan jag svänger in på byvägen igen, så passerar jag närmsta grannen. "Holländarna". De har ägt huset i femton- tjugo år och varit bofasta i mer än tio.  Så de hör verkligen till byn. Men tillnamnet "holländarna " blir de inte av med. 

Vitsippor, påskliljor och ett blommande fruktträd, syntes på deras vilda tomt. 

Så vårlikt och fint.

En påskdag kvar.  Sen börjar vardagen igen. Många helgdagar har vi framför oss dock. Och en härlig vårtid.