Strövtåg i hembygden

 Det var ett tag sedan jag gick en ordentlig runda här hemomkring. Tänkte att de tre olika orkidéerna i vår by borde blomma. Läge för en långpromenad, för att kolla.

Jungfru Marie nycklar stod i full blom. De växer på ängsmark, där det finns betande djur varje sommar.

Förra året satte man ett stängsel kring "lokalen" under första betesperioden. Någon månad senare var det fritt fram att beta. Resultatet: Fler orkidéer än någonsin.  Jag har berömt bonden för hur fint han skött om de fridlysta växterna. Han erkände; det var hans pappa som sett till att skydda rariteterna.  

Nattvioler är vanliga i våra trakter.  Det brukar finnas många längs de fuktiga vägdikena. De är sena i år. Hittade inte någon som var utslagen.

Att ta sig till mossnycklarna var ett mindre företag i år. Man har gjort stora diken mellan byväg och mosse.

Det blev att ta en omväg och sicksacka mellan avverknings-ris och våta håligheter.

Men skam den som ger sig. Och belöning gick jag, även om inte blommorna var helt utslagna.

Tänkte ta en väg som jag inte gått på länge, efter det att jag lämnade byvägen.  Det blev alldeles galet. Stigen var helt igenvuxen. Gick istället på en körväg. Den vek av åt fel håll, så jag hamnade här. Lite snopet. Fick en fin utsikt över ett okänt skogsområde.  Det blev att vända om igen.

Så det blev den gamla vägen hemåt, den som makens förfäder anlagt för många, många år sedan. Så fint att gå här.

Ett sådant jobb man lagt ner på att bygga upp vägen. Mängder av sten har burits/dragits med häst (oxe)?,  för att vägen ska gå på en och samma nivå hela tiden. 

Tillbaka i byn.  Kreaturen gör landskapet extra vackert.

Vallväxterna står fortfarande raka, trots blåsten. De har förädlats till sllt bättre kvalitet.

Snart kommer nog hästar på sommarbete på den blommande ängen. Hästar ska inte ha för "fett" bete, och det finns en hel del gräs mellan de oärliga smörblommorna.

En fin sommardag! En härlig vandring i hembygden. I morgon är det midsommarafton! Glad midsommar!

Bara repriser

 Det tenderar att bli många repriser när man kommit till åren. Idag blev det fyra stycken. Inte en enda nyhet. Men jag är supernöjd med dagens runda. Kanske för att jag visste att repriserna var väl värda att uppleva.

Dagens utfärd började i Ulricehamn. Maken behövde nya shorts. Jag upptäckte igår att mina favorit-caprijeans hade fått ett hål på låret. Kanske fortfarande modernt med trasiga jeans. Funkar bra hemma, men aldrig att jag skulle ha på dem "bland folk".

I Ulricehamn fann vi enkelt det vi sökte. Plus lite till. Och en fika på Gunnars.

Norrut gick sedan färden. Med målet Nohlmarkens naturreservat I Skultorp, sydväst om Skövde.

Vi var där förra året tillsammans med min väninna från lärarhögskoletiden. Det var så fantastiskt, så jag ville gärna se naturreservatet igen.

Natt och dag, lundkovall, var det första som mötte oss.

Det visade sig att det fanns massvis av den växten i reservatet.

Smörbollarna stod fortfarande i blom.

 

I Nohlmarken finns det 350 olika växter.

Flera av dem är orkidéer.  Denna heter vaxnyckel.

Ängsnyckel. Tror jag.

De är så lika de olika orkideerna.

Höskallra.

Och ytterligare en liten orkidé.

Naturreservatet utgörs av ett näringsfattigt kärr. Man tar sig till största delen fram vi spångar. Just näringsfattigheten lär vara orsaken till att det finns så många olika arter. Ingen art tar över. Alla sorter får plats.

Mest iögonfallande är den rika förekomsten av gräsull.  En ovanlig "ullväxt". Till skillnad mot tuvullen/myrullen, som vi har gott om på våra mossar.

Bra att det finns lite bänkar här och där, när man måste vänta in blom-nördig fru.

Repris nummer två. Lunch på Ållebergs restaurang.  Åt en mycket god räksallad. Och njöt av utsikten över landskapet i inre Västergötland, i Falbygden.

Repris nummer tre, det var ett besök på Alphems arboretum i Floby. En synnerligen trädgårdsintresserad man anlade en park här, i början av nittonhundratalet.

Han var mest intresserad av träd och buskar och hämtade hem hundratals plantor, från när och fjärran.

Hans lilla hus är tyvärr inte öppet för den besökande allmänheten.

Han tycks också ha varit besatt av sten. Det finns många olika murar och andra installationer i parken.

 

Idag skötts arboretumet av en stiftelse.

Man hade arbetsdag idag, så vi träffade en man som gärna berättade om Alphem.

Flera olika event  ordnas under vår och sommar.

Midsommarfirande står närmast på tur. Så idag gjorde man extra fint på området.

Varje växt är markerad med sitt artnamn. Jag har glömt de flesta.

Repris nummer fyra, det har jag ingen bild på. Det var ett besök på Gäsene mejeri. Fyra ostar inköptes. Två riktigt billiga, andrasortering och två till affärens normalpris.  Så nu har vi nog ost hela sommaren.

Jo, en nyhet blev det också. Såg att man hade Siaglass i affären. Såg jag testade en sommarglass, som jag läst, skulle smaka bra.

Det gjorde den!

På' t igen

Naturpassen har legat orörda sedan jag fick dem, till kommunalanställds halva pris, i april. Fullt upp samt en make som varit lite förkylnings/pollenkrasslig, har gjort att vi inte kommit ut tidigare. Det var ett fint område, som årets naturpass är förlagt till. Alldeles utanför Tranemo samhälle, så det ligger på ovanligt nära avstånd.

Det var väldigt fina stigar, som vi gick på idag. Till skillnad mot förra året, då det var mängder av rishögar att traska igenom. Kontrollerna var lätta att hitta. Fast en gick vi bet på. Den såg så lätt ut, alldeles vid stigen. Vi kanske åker tillbaka och kollar. Vi tog 6 kontroller på förmiddagen. 24 kvar att leta upp. Så det är bara på't igen. Vi har till den sista augusti på oss.

Lingonen blommar tokmycket. Förhoppningsvis blommar det även i våra skogar. Gillar ju att plocka lingon!

Den här krabaten låg i solen på grusvägen. Den var inte mycket större än en stor mask. Men den var ilsken och gjorde utfall mot C-E flera gånger.

Det blev lunch med sjöutsikt. På Sångbergs. Midsommarbuffe. Lite för salt för min smak. Flera sorters sill, gubbaröra, laxröra, köttbullar, västerbottenpaj.Och ett antal goda sallader. Maken gillade storligen. Jag blev mätt. 

 Gick de hundra metrarna till ICA och fixade det vi ska ha med till midsommar. Sill och lax och tillbehör. Köttbullar till barnen. 

 Skrev digitalt på nytt anställningsavtal idag. Så om ett par månader, så är det bara på't igen.

Äntligen

Äntligen blev det sommar. Gott i vattnet vid Östra Stranden. Lockade till bad flera gånger under gårdagen.
Som vanligt... en resa till Halland över dagen. Behövde göra lite snyggt till midsommar. Framförallt behövde gräset klippas. 

Äntligen har vi en riktigt tät gräsmatta igen. Torksommaren 2018 var det bara sandjord kvar. Sen har kaninerna gjort sitt. Tycks som om de är borta. Pest kanske. Tråkigt för djuren. Men knappast för stugägarna.

Vi har ingen odling alls kring vårt gamla hus. Bara gräs och buskar. En del har jättefina trädgårdar. Vi har en klart njutbar trädgård här hemma. Det räcker att  ha den att sköta. 

Ställde en kruka med egenodlad tagetes och petunier på trappan. Det känns lagom. 

Äntligen blev det läge för en cykeltur. Cykelturer, för nöjes skull, det är något som vi gör på dagar som är varma och sköna.C-E ville åka med. Så då fick det bli cykel med batterihjälp... och en lite längre runda. När jag cyklar ensam, så blir det vanlig cykel och en kortare tur. 

Det är fint längs vägkanterna nu. Många olika arter av växter.  Och en hel del lupiner på sina ställen.

Äntligen har alla förgrodda växter kommit på rätt plats. Tomater och gurka i växthuset, blomplantor utomhus. 

"Hittade" ett antal amaryllis i pannrummet. Halvt bortglömda.  Vattnade några gånger under vintern. Denna fina var i knopp.  Nu står den i full blom bakom garaget.

Äntligen är alla skolavslutningar och studenutspring över för i år. Jag säger ( har skickat till var och en) lycka till i framtiden, till eleverna i min allra sista alldeles egna klass.

Det är sex år sedan jag lämnade den lilla klassen. Tiden har gått snabbt. Sex år till och jag är 77. Igår fyllde Trump 79...

Inget som jag vill fira... men konstaterar återigen att världens styrs av en massa gubbar som nått pensionsåldern för länge sedan. Medan svensk regering till stor del består av ett antal barnrumpor.

Märkligt...

Och nu ska jag äntligen sluta skriva och göra rabarberkräm till kvällsmat. Får neutralisera magsäcken med bikarbonat efteråt...

Dalsjön runt

 

Två gånger per år, brukar vi träffa min vän och klasskompis från Lärarhögskolan och hennes man. En vandringstur med tillhörande lång fikapaus samt lunch på restaurang efter vandringen, står på agendan.

Vi brukar bestämma vandringsled var sin gång. Oftast blir det inom några mils radie från respektive bostadsort.

I år var det vår tur att föreslå runda. Jag hade några förslag på vandringsleder i närheten av min barndomsort. Dalsjön runt, 4,5 km , var det förslag som väninnan tyckte lät bäst.

En sådan tur med vädret! Bästa sommardagen. Äntligen! 

Jag har gått rundan en gång tidigare. Men det var några år sedan. Jag hade glömt hur vackert det är hela vägen runt sjön.

Svärdsliljorna hade precis börjat blomma.

Nästan alla sjönära tomter har egen brygga och en eka förtöjd därvid.

Och jag blir avundsjuk!  Drömboende.

Frågade förresten en boende, som befann sig utanför sin sommarstuga, hur mycket han skulle ha för att sälja. Han förstod ingenting!  Väninnan försökte med engelska. Det funkade. Han var från Tyskland och hyrde stugan för en vecka.

Visst skulle jag/vi också kunna göra det.. En vecka vid sjön är bättre än ingen vecka alls..

En lång fikapaus blev det,  vid en av alla grillplatser som fanns runt sjön. Många bänkar var utsatta längs den breda stigen. Där kunde man vila sig och bara njuta av utsikten.

På fyra och en halv km hann man se mycket. Först en vandring genom en äldre och en nyare del av Dalsjöfors samhälle. Sen gick vi alldeles sjönära, med lingonskogen på andra sidan stigen.

En brant stigning upp till utsikten över Kråkviken. Ett område med mest fritidshus.

Efter att ha rundat sydspetsen gick stigen genom ett mäktigt område med minnen från istiden... massor av stora stenar i branten ner mot sjön...och genom solskensskimrande bokskog.

Stigen gick hela tiden längs strandlinjen.

En väldigt trevlig runda i bästa sällskapet. Perfekt väder för en vandring runt Dalsjön.

"Räven och rönnbären" serverade god lunch..

Nu ser vi fram emot vad vännerna hittar på en fredag i september.

 

Dä va dä, dä!

 

 

Japp, det var det, det. Ett läsår i Dalstorps skola har kommit till sitt slut. Inget att sörja över. Lämnar bara positiva känslor och minnen.

Två avslutningar hann jag med idag. Även om det blev lite körigt. Grimsås kl 8. Dalstorp 9.30. Samma rektor och han skulle ju hålla tal på båda ställtna,så visst måste  även jag hinna att åka de dryga 1,5 milen mellan skolorna.

Tajt blev det. Aldrig har det väl varit så lång avslutning i Grimsås, som idag. Långa låtar som framfördes. Den där "Sommatlov"8 med Grannen Måns, t.ex.  Extremt tjatig nu när det återkommit år efter år.Tycker jag.

Goliat. Båda skolorna. Passar bra.

Blomstertid, förstås.

Kulturskolans sångelever fick lite för mycket tid i Grimsås.   En grupp sjöng "Ta mej till havet". Den tycker jag inte passar alls på en skolavslutning. Så jag blev förvånad då även Dalstorpsskolans sångelever framförde den låten. Jovisst...det är samma sångpedagog.

"Bara bada bastu" med skolavslutningtext. Alldeles för lång. Halva låten hade varit lagom. Killen som framförde samma låt på trumpet, han gjorde det med bravur.

"Mina" femmor sjöng "Oh boy". Det gjorde de riktigt bra!

Frökenpresent utdelades.  Även till mej. Många har ju åsikter om just "frökenpresent". Vad man än tycker, så kan jag tala om att fröken blir glad. Uppskattar om det är något litet.  Idag var det lite choklad, servetter, ett stort doftljus. Hade absolut räckt med mindre.

Avslutningsdagen fortsatte med smörgåstårta och tårta med kollegorna. Det blev en trevlig stund. Och se där, en flaska rosa Proscecco, fick tanten som tack från kollegorna. 

Dä va dä, dä. Ett oväntat extra år för pensionären.  Jag slipper efterarbetet. Dock behöver jag nog vara med någon halvdag till hösten på "nya", även det oväntade, jobbet.

Nu är det sommarlov! En ynnest att få uppleva ett sådant då man är 70+.

En eget tempo

 Vi har absolut vårt eget vandringstempo, då vi är ute och går. Idag gick jag 5 km med min jämnåriga, men tjugo kilo lättare, kompis från högstadie och gymnasiet. Hon går sannolikt 5 % snabbare än jag. Hon har mindre vikt att bära, och hon går backe upp och backe ner på golfrundor tre-fyra gånger i veckan.

Vi har varit vänner sedan sjuan. Det är snart sextio år! Vi brukar träffas ett par gånger per år. Oftast går vi en runda och sen äter vi lunch tillsammans på någon närbelägen restaurang. Idag träffades vi i mitt barndomssamhälle, Rångedala. Väninnan bor i Borås, en och en halv mil från vår mötesplats.

Det finns fem olika vandringsleder att välja på i Rångedala. Från 2 km till 9. Fem km kändes lagom, speciellt som det är ordentligt kuperat och en hel del gående på steniga stigar.

I de två långa backarna blev det hög puls.  Nyttigt!  Mellan stenar och rötter gick det långsamt. Så de fem km tog nästan en och en halv timme...trots rätt bra utgångshastighet längs lättgången skogsväg.

Kommungränsen passerades och skyltades väl, åt båda håll. Samt en peppade skylt "Nu har du gått uppför en backe, nu har du bara den långa kvar"...

Leden hette Grytfoteleden. Och visst är det en märklig samling stenar. Man kan ju undra vem som lagt upp jättestenen, till synes helt symmetriskt, på fyra mindre stenar. Inlandsisens smältvatten! Vilka krafter!

Får väl bjuda på en bild på mej också. Bra vandringsväder i skogen. Även om det var kyligt, så kände man inte av blåsten.

Tog en tur med bilen och visade väninnan hur mitt föräldrahem ser ut nu för tiden, när bror och svägerska byggt om och byggt ut. Efter det blev det veckans fisk på "Räven och rönnbären" i Dalsjöfors, väninnans barndomsort och orten där vi gick högstadiet i samma klass.

Vilken väg skulle jag ta hem? Det finns några att välja på. Varför inte ta en extra omväg och promenera trekilometersrundan i Hofsnäs? Vädret var ju fint!

Sagt och gjort! Men fy attan vad det blåste vid sjön. Det hade vi inte känt av när vi gick i skogsterräng.  Vid sjön var det ju öppet, och kanske vinden tagit i...

Restaurangen har bara öppet torsdag till söndag, så här i pre-semestertid.  Så det var bara ett fåtal bilar och några husbilar på parkeringen.

Mötte en del vandrare längs rundan. Ett par  ifrån Grimsås. Blev en pratstund.

En man som bar på en kamera med stort objektiv gick jag i fatt. Var bara tvungen att fråga om han fångat några fåglar genom linsen. Det hade varit dåligt idag, berättade han. Kanske sitter fåglarna lite mer i skydd, när det blåser.

 

På andra sidan näset, var det kav lugnt.

Gott att gå i sin egen takt. Stanna till och ta bilder. Maken är van vid att jag kommer efter, och kommer i fatt igen. Och kommer efter. Och kommer i fatt. Men allra bäst är att gå ensam och stanna och fota när man vill.

Inser att det är olika där också. En del av oss har fotoblick. För olika saker. Ganska tydligt vad jag ser. Naturbilder...

Andra bara går på utan att se sig om. Har man för högt tempo, så är detväl  knappast att man hinner se det vackra...