Lovutflykt

 Idag har jag påsklov! Kan det vara min sista påsklovsdag... eller ska det bli en sådan nästa år också. Det står skrivet i stjärnorna - eller kanske i kommunens ekonomi....

Föreslog för maken att vi kunde fira lovet med en promenad runt Ösjön, och sedan en lunch på Glasets hus.

Fågelvägen så är det mindre än en mil till sjön,   några kilometer mer med bil. 

Ändå en utflykt så god som någon. 

 Vi har gått runt sjön några gånger tidigare, fast enbart i samband med att vi letat geocacher. De geocachande limmaredskillarna har varit duktiga på att lägga ut sådana i närheten av sitt samhälle.

Har tyckt att rundan varit ganska lång tidigare. Det känns så när man stannar och tittar efter gömda burkar gång efter annan. Det tar sin tid, och det tar energi.

Idag mätte jag upp vägen. Nästan exakt fyra kilometer. Kändes förstås inte alls långt, nu när vi gick utan att stanna.

Det fanns en geocache längs vägen, som hade kommit till sedan vi gick här sist. Den kunde vi ju leta upp, tänkte jag. Det var en arbetad gömma. 

Kollade i geocachingappen och såg att det fanns några cacher till en bit bort. En till kunde vi leta upp. Den har en mera vanlig cachedesign. En gammal medicinburk ( eller petrör) upphängd i ett träd.

Under ett antal år så var jag väldigt nördig på geocacher. Det var det roligaste jag visste att åka iväg, gärna gå en runda, och leta upp de gömda burkarna. På senare år har intresset avtagit avsevärt. 

Men någon geocachingletarutflykt ska det nog kunna bli, nu när ljuset kommit tillbaka och när det blir lite varmare i luften.

Stekt fläsk, löksås och potatisgratäng ( !) kostade inget alls på Glasets hus i Limmared. 

Vi har flera presentkort lunch i huset. Dels har jag fått i "tackpresent" under åren och dels har vi vunnit en del på quizet, som brukade hållas i huset varje månad, då när allt var normalt,

Kändes tryggt och bra att plocka  från buffébordet  och sedan placera sig vid ett av de gest placerade borden. Lite folk kom och gick, men det var stora avstånd i de rymliga lokalerna. 

Maten var jättegod, och kan man tänka sig; krämig rosmarinkryddad potatisgratäng passade utmärkt till det gudomligt goda fläsket. 

Några kilometer från samhället finns det ett område där det brukar vara blått med blåsippor. Så även denna dag, även om det fortfarande är en hel del som står i knopp. Om några veckor dominerar vitsipporna, men blåsipporna kommer fortfarande att finnas kvar, Då är där som allra vackrast.

En bonde körde ut gödsel, så det fanns inte en chans att känna den speciella blåsippsdoften, inte ens då jag gick ner på knä.

Men vi kan återkomma, för sipp-säsongen har bara börjat.

Allra helst vill jag åka till min barndoms blåsippsbackar i Rångedala och dofta. Förhoppningsvis kan vi få till det nästa helg.