Har killarna hos oss över helgen. Planerade en tur till Borås och Navet, tillsammans med dem. Brukar vara uppskattat. Fick dessutom en avisering att mina nya glasögon var klara för avhämtning. Så bra! Passar ju jättebra att jag går till Smarteyes och hämtar upp dem, medan morfar och killarna börjar sitt äventyr bland alla aktiviteter på aktivitetshuset med naturvetenskapliga förtecken. Tänkte jag.
Det var gul varning utfärdad för plötslig ishalka i vårt område. Snabbt omslag från flera minusgrader till plusgrader. Samt regn.
Skulle vi våga ge oss ut på vägarna? 27an måste väl vara saltad. Jodå, visst var den det. Och de 15 km till riksväg 27 var helt ok. Mest snömodd. Snöblandat regn föll på vår väg.
Järnvägsbommarna var nere, då vi närmade oss Navet. Morfar fick stanna i nedförsbacke. Men så konstigt... han svängde ut i gatan. Fick inte stopp på annat sätt, bilen bara gled.
Vi var tidigt ute. Klockan var tio. Navet hade precis öppnat. Alltså fanns det parkering bara tiotalet meter från entredörren. MEN så helt det var. Isgata! Fick stödja mig på morfar för att komma över den slippriga isgatan.
Så var det glasögonen. Lika bra att ta tjuren vid hornen och bege sig de ( gissningsvis) 800 metrarna till Smarteyes.
Det gick bra i början. Fanns lite snö att gå i. Samt ett räcke att hålla i, så länge jag gick utmed Viskan.
Att ta sig över en gata eller en utfart, det var superläskigt. Inget att hålla i. Och glansis. Värre och värre blev det, ju närmare centrum jag kom.
En ung kvinna med hund kom i fatt mig bakifrån.
-Håll i mej, sa hon och erbjöd sin arm, då vi passerade en passage utan möjlighet att hålla dig i något
- Har du broddar? undrade jag.
-Nej, men en stadig hund. ( Haha, hunden hade storlek av medelstor katt)
-Tack, sa jag. Och höll i kvinna som höll i hund.
Jag släppte taget, för nu skulle jag väl klara mig. Men nu kom den värsta pärsen. En övergång på en mindre gata. Våt is. Gatan lutande både snett och nedförsbacke.
- Det här går inte, sa kvinnan och vände om och tog mej resolut i armen. Tillsammans gled vi över. Hunden ledde oss.
En sådan fantastisk människa! Tack, tack, tack! Jag vet inte hur jag skulle tagit mig de få metrarna till fast mark på uppvärmd gata, utan den hjälpen.
Samtidigt, så känner jag mig i efterhand också lite ledsen. Har svårt att inse att jag är gammal och livrädd för att ramla...
Resten av vägen till Smarteyes gick genom absoluta centrum. Ingen is på uppvärmda gator. På andra sidan stora torget. Stod en ambulans. En person låg på en bår. En annan på marken.
En kund kom in i glasögonbutiken och beklagade sig över väglaget.
-Det ligger två personer med brutna ben på andra sidan torget, upplyste han om.
Fick mina glasögon och gick tillbaka. Valde att gå samma väg som jag kommit. Halva vägen var ju isfri. Utryckningsfordon hördes. Ytterligare någon som ramlat?
Man vänjer sig något vid underlaget efter hand. Hittar en strategi för att ta sig fram. Låg tyngdpunkt.Myrsteg. Vid ett övergångsställe fick en bil vänta länge innan jag kommit över. Undrade vad han tyckte om den gamla damen...
Äntligen tillbaka till Viskans räcken! Kändes tryggt. Och sedan bara några meter över till Navets hala trappa
Men det funkade! Jag var alldeles darrig i benen. Men jag klarade mig helskinnad. Kanske tack vare den unga kvinnan... Sen är det väl så att jag är ganska rustik och antagligen klarat ett fall utan benbrott. Men man vet ju inte. Och det är aldrig kul att ligga på backen och kravla.
Men facit i hand; klart att jag skulle tagit broddkängor med mej och på mej utomhus. Men ibland är tanken för kort
Känner fortfarande lite ledsamhet över mitt "handikapp "...ålder, känsla av dålig balans, rädsla att trilla.
I övrigt blev det en bra dag. Navet hade öppnat en helg ny avdelning, en "lekavdelning" som killarna tillbringade en bra stund med att upptäcka. Förutom de gamla välkända aktiviterna.
Lunch på Max. Ingen höjdare, men bra för hungriga barn. Ett besök på Storknallen och Ekohallen.
- Ni får väljarna var sitt lego där det står en tvåa först på prislappen, lovade jag. KP hittade flera.
-Går det bra med en etta också? undrade K.
-Visst sa jag, men det finns nog inte många.
-Kolla här, sa K och log. Klart medveten om vad han visade på! 1150.
Efter stor vånda och stort, men lönlöst, försök till övertalning av att få något STORT, så blev det en Mustang, Lego Speed, ålder 9+. KP valde ett bil med hästsläp. Och häst. 5+.
Båda var färdigbyggda ungefär samtidigt som jag hade plockat upp och ställt i ordning det som jag inhandlat på EKOhallen.
Underbart är kort för legonördar.
Ett elände att välja. Speciellt som urvalet är begränsat utifrån pris. |
Ooooops! Men Anna-Lena - det har ingenting alls att göra med åldern. Med vanliga kängor/skor går man INTE på isgator, oavsett ålder. Ärligt talat så kör man inte längre sträckor med bil heller. Inte korta heller om jag tänker efter. Och Icebugs eller dobbar är en självklarhet att ha med sig på sådana "frivilliga" eller "ofrivilliga" utflykter.
SvaraRaderaTack och lov att både du och din man klarade sig från att åka ambulans till sjukhuset.
Förresten - välkommen till mitt väderlag. Är sååååååå trött på det...
Vi har vinterdäck på bilden. Inte dobbade. Av miljöhänsyn mest.
RaderaDet luriga i stan är att man kanske inte tror det är halt eller att underlaget skiftar så snabbt. Går man ut här så förutsätter man att det är halt. Tur du klarade dig. Smarta killar, tror morfar får vara lite mer precis nästa gång. :-D
SvaraRaderaVAr jag som var oprecis. Nåja! Det löste sig. Fyrsiffrigt belopp på lego, det blir det inte ens på födelsedagar.
RaderaDet är otäckt med halkan. Elsa är inga problem att gå med, det är värre med Hugo, för han drar till då han känner någon god doft, och jag hänger som en vante efter honom.
SvaraRaderaHa en fin söndag! Kram Lisa
Men hundar är väl bra stöd. Hjälpte mej igår ju! : )
RaderaDet är verkligen livsfarligt att gå med vanliga skor på det underlaget. Kände du inte att du hade stöd av mig på den isiga gatan? Jag tycker att jag var med på hela promenaden, och jag hade mina icebugs på mig med inbyggda dubbar. Jag har dem så fort jag är osäker på underlaget.
SvaraRaderaJag förstår precis hur det var. Tur att du kom hem helskinnad, och utan sjukhusbesök.
Lego... ett säkert kort när barnbarnen ska ha presenter. Det är också bra med ungefärlig åldersangivelse på asken. Men hu så dyrt det är.
Ja, hu så otäckt. Gitt att känna stöd från både dej och lilla hunden! : )
RaderaJa herregud - igår var fruktansvärt.
SvaraRaderaHade jag förstått hur sanslöst halt det var, så hade jag ju självklart satt på mina "spikar". Tackade högre makter när jag var välbehållen hemma igen.
Ingen positiv känsla alls när man nästan hjälplöst försöker ta sig fram. Förstår dina tankar om detta.
💖
Trött som attan var jag efter äventyret. Men ändå lite nöjd, jag lyckades ju ta mig fram!
RaderaDen där typen av halka känns igen från tiden i Norden. Usch ja...har halkat ordentligt många gånger redan som ung/yngre...så att det har med ålder att göra eller ålderdom att göra skriver jag inte under på men man blir försiktigare med åren, absolut. Man vill ju inte bryta ben och armar av sig. Jag är försiktig här också när det har regnat och underlaget lätt släpper greppet. Lycka är att du kom fram utan blessyrer. Sådana vill man vara utan. Broddar på gäller i vinterlag. Synd att de inte hinner sanda utan att folk ska bryta benen av sig.
SvaraRaderaKram från ett regnigt Madeira, vintertiden är här.
Det blev betydligt bättre efter hand under dagen. Isen löstes upp och det blev moddigt i stället. Betydligt enklare att ta sig fram i det underlaget.
RaderaDet har verkligen inte med åldern att göra. Det är lika halt för alla. Och om du så vore tjock som en flodhäst så kunde du bryta något. Broddar och dubbskor i all ära, men det kunde du ju inte ha. Då kan man ju inte gå in någonstans. (Då kunde du trillat i affären istället 😱)
SvaraRaderaSmarteyes är jättebra tycker jag. Men det skiljer säkert från ställe till ställe. Är du nöjd med glasögonen?
Ja, det var ju kanske inte vad du tänkte när du godkände en etta… du glömde säga att det bara fick vara tre siffror. Påminner mig om när vi för minst femton år sedan var i en klädoutlet. Sportkläder. Hittade en så snygg Puma-jacka. Yngsta var inte med, men det stod liksom hennes namn över hela jackan. 125 kr! Det är ju superbilligt. Vi tar den på chans. Vi missade nollan på slutet. Det blev ingen jacka.
Idag har vi sol och -1. Svinhalt. Hoppas denna långa kommentar går att publicera. Trevlig söndag!Eval8
Kul att det gick att publicera. Tack! Snopet med jackan. Inte tänkte vi på att vi skulle behöva säga att det gällde tresiffrigt...
RaderaVet inte om jag är nöjd med glasögonen ännu. Först tyclte jag att jag såg superdåligt med dem. För svagt på högerögat mot tidigare. Undersökningen visade att skärpan förändrats till det bättre där... vilket det ju gör med åren, helt normalt. Får ta någon vecka och vämja mej. Märker att glasögonen funkar betydligt bättre framför datorn, jämfört med de förra. Dem fick jag ta av mig för att se riktigt bra.
Så härligt det är att träffa vänliga medmänniskor. Och du ... det har inget med åldern att göra. Här har jag sett många vurpor i vinter och de flesta av dom har varit ungdomar. Själv går jag aldrig ut i annat än Icebug nu för här är också isgator på de flesta ställen. Till slut lär man sig lite hur man ska sätta i fötterna för att gå så stadigt som möjligt. Man ser kanske inte så elegant ut där man kommer gående men igen ... det gör inte de yngre heller. Kul med lego ...
SvaraRaderaKram
Icebug är verkligen bra. Kommer att användas på is fortsättningsvis. Visst blir man glad åt sådana goda människor.
RaderaVilken vänlig och hjälpsam kvinna du mötte. Det betyder mycket men är nog inte så vanligt längre. Så obehagligt att det var så halt och det sista man vill göra är att trilla. Ju äldre vi blir desto större risk för arm- eller benbrott och det kan man verkligen klara sig utan. Jag vet ju hur illa det gick när min mamma trillande och krossade axeln. Nej, man får hasa sig fram så gott det går. Jag försöker gå i gräset i största möjliga mån för där är det sällan lika halt men det fungerar ju knappast i städer. Här har halkbekämpningen varit obefintlig i år dessvärre.
SvaraRaderaSå mysigt med finbesök i alla fall!
Kram och god söndag till er!
Gräsunderlag är bra. Eller i mitten på grusvägen. Där är det sällan halt. Värst var det ju över gator och vid utfarter, igår. Där fanns det ju inget att hå¨lla sig i heller. I värsta fall funkar ju en husvägg som stöd. Detsamma
RaderaDet har inte med åldern att göra om man ramlar, såg en ung man trilla utanför gymmet (!) i gummiskor och kortbyxor, han tog sig upp själv, skönt. Jag ställer mig på alla fyra, som barn, lättare att ta sig upp på det sättet. Apoteket säljer broddar i alla sportiga modeller, även för dem som springer. Jag har såna som bara är i hälen, snabba att ta på sig, passar i alla skor.
SvaraRaderaHar ju icebugs. Kängor. Funkar utmärkt. Bara det att man ska komma ihåg att ta med dem till stan. Sen är de ju inte så trevliga att gå med inomhus.... i affärer t..ex.
SvaraRaderadärför är broddar bra allternativ, jag har inte icebug överallt
RaderaIlla med det hala väglaget. Verkligen. Och verkligen fint att du fick handgripligt stöd och hjälp-
SvaraRaderaHär i huvudstaden har man varit väldigt bra på att salta och sanda så det har varit tämligen smärtfritt att röra sig. Bra balans har jag och bra skor (ränderna på tvären) men att falla vore inte alls bra för mig med mina dåliga höfter och osteoporos. Men orolig är jag inte.
Har också ice bugs där piggarna fälls in inomhus. Riktigt bra och användbara.
Skönt att ni kom välbehållna hem och med dina glasögon.
Kram!
Icebugs är bra och idag är en annan dag
RaderaKul killarna hade , fina bilder ,-)
SvaraRaderaAtt gå där måste ju vara ett helvete! Avskyr när det är is! Jadu du behöver inte vara ledsen för din ålder ,-) Där halkar alla!. Såg ett klipp från en gara i Stockholm på TV från December. De flesta var unga, de for som kägglor! De ramlade hit och dit! Men fruktansvärt att det ska vara så!
Du klarade dig allafall från att slå ihjäl dig! Vilken kvinna som hjälpte dig! Ha det fint ,-) Jag hade nog låtit mina glasögon vänta ,-)) KRAM Primrose ,-)