Planerar några dagar i Halmstad. Hemma igen på torsdag eller fredag kväll, beroende på när åska och regn drar in över västkusten.
Kände ett måste att gå över perennrabatterna, när jag ska vara borta tre-fyra dagar. Det växer så att det knakar, och mest av allt växer gräs och ogräs.
För några veckor sedan sa jag till maken: -Nu ger jag upp allt som har med trädgård att göra. Det var/ är för mycket som störde och förstörde.
Kattkräket: Har nästan alltid haft katter i huset. Men aldrig tidigare har vi haft en katt som gjort sina behov i trädgårdslandet. Det sådda och nyplanterade, det har fått en hel del döda ytor, då katten krafsat där. Ytor som ogräs gärna fyller upp..
Rådjur: Nävor och flox älskas av dessa djur. De äter blommor och knoppar, så på sina ställen står kala stjälkar kvar.
Kirskål: Har funnits i perennlanden, sedan de anlades för mer än 40 år sedan. Kampen mot kirskålen pågår ständigt. En tämligen jämn kamp mellan mej och ogräset.
Knölklocka: Kom med en planta från makens mormor för många år sedan. Det ogräset är värre än kirskål. Kampen mellan oss pågår.
Våtarv: Usch, vad det är mycket våtarv i år. Svåra att komma åt, då man lätt får med plantor av blommor och grönsaker, då man försöker dra undan det täta ogräset.
Men inte kunde jag ge upp... jag njuter av blommor, jag njuter av att se när det växer. Bonde-genen gör sig gällande, gissar jag
Så idag blev det ett par timmar med trädgårdsarbete. Varmt och gott, ja, en riktig sommardag. Då går det rätt lätt. Och nu är trädgården ... som egentligen inte är speciellt fin, eftersom den är så oorganiserad... i skapligt skick.
Sänder en tanke till dem som har stora fina trädgårdar. Vilket jobb! Så mycket tid som måste läggas ner!
Tog några foton, de flesta blev suddiga. Men de här är ok för den offentliga dagboken.
Kaprifolen blommar som aldrig förr. Det tycks som om alla växter blommar mycket denna sommar.
Kaprifol tog vi med som liten planta från trakten av Falkenberg, när vi höll på mycket med geocaching, för drygt tio år sedan.
Man har ju svårt att tro att ett enda litet skott, från en vild buske, kan växa och bli så här stor.
Doftar gott gör den också.
Liksom smultronschersminen, som står på en annan plats i trädgården.
När vännen Karla hade gått bort, och innan hennes son sålt huset, så fick jag lov att ta lite plantor från hennes fina trädgård. Jag planterade dem i en egen rabatt, där det tidigare varit mest "skräpväxter". "Karlarabatten".
Vår trädgård är, som sagt, oorganiserad. Ogräset ska bort, så gott det går, men därutöver så får växterna sprida sig som de vill. Vilket de gör.
Några lökar krollilja fick jag av min far. Det är mer än 35 år sedan. Den där liljan har sedan, på egen hand, flyttat sig runt i och utanför trädgården. I år har den dykt upp i Karlarabatten.
Blåelden köpte jag som planta, för ett par år sedan. Trodde att den dog bort efter första sommaren. Men inte... i år tar den ett ordentligt utrymme i rabatten runt altanen. Humlorna är som tokiga i den. Glädjande.
Det roligaste med trädgården, det är att fröså olika ettåriga växter ( eller fleråriga) inomhus eller i det lilla växthuset, och sedan plantera ut i krukor och rabatter. Det är nog tre veckor sedan som jag planterade denna kruka. Och ett antal andra. Det var i månadsskiftet maj-juni. Precis när sköna maj gick över i kyliga juni. Kändes rätt hopplöst, för ingenting hände med plantorna. Men nu har det börjat växa! Snart blommar det. Och inget kan vara mer glädjande för den som har en trädgård, än när det som man drivit fram på egen hand, blommar eller bär frukt.
Har suttit på altanen i eftermiddag och njutit av en tät, nyklippt gräsmatta och blommande växter i olika färger. Trastarna höll konsert och finkarna var inte sena att stämma in.
En härlig sommardag i trädgården, helt enkelt!
.jpg)
