Inspirerad

 

Svärsonen skickade denna bild via Whatsup, på förmiddagen. Han och sönerna var ute på cykeltur!  

Oj, vad jag blev cyklingssugen!  Har inte blivit så mycket cykling denna vår. Har helt enkelt inte funderat på att ta en cykeltur, i stället för att ta den dagliga promenaden.

Elcykeln står i källaren. Med oladdade batterier. Egentligen är jag inte så förtjust i att cykla på den, gillar min treväxlade Monark bättre.

Så fick det bli.  Den röda Monarken fick komma ut på tur.

Mörka moln tornade upp sig i sydost, då jag påbörjade turen. Var på väg att vända. Inte för att jag har några problem med regn. Men åska har jag respekt för.  Såg regnet på håll, men fick bara några droppar på mej. Någon åska hörde jag inte.

Tänkte ta den "vanliga" rundan. Över alla byarna som slutar på -bo. Remmabo, Spolabo, Amnabo, Gumpebo. Konstiga namn. Undrar vad de egentligen betyder...

Ett årsföl fanns bland de nordsvenska hästarna. Jag har alltid känt en sådan samhörighet med denna ras. Storvuxna hästar med hårman som hänger ner över ögonen...

Jag vet att man ska tycka att det är förfärligt med dessa vägrenar. Jag tycker det är jättefint! Men... under den minst 500 meter långa allén av lupiner, så hann jag också tänka att jag inte skulle vilja en sådan i vår by. Variation av arter är att föredra.

Prästkragar finns det gott om i år. De blommar lite överallt.

En annan art som det är gott om, det är denna fridlysta växt. En orkide. Nattviol. Var ovanlig förr, men nu finns den i mängd. Vilket ju är glädjande.

För att slutföra den "vanliga rundan", så ska jag ta vänster, då jag kommer till landsvägen. Jag valde att svänga höger.. och sen höger igen, in på en annan byväg. Det är helt ljuvligt att, i sakta mak, insupa all vackerhet och alla varierande vyer som finns längs grusvägar.

Alla fem kreaturen låg ner då jag kom cyklande. Det sägs att när korna ligger ner, så ska det snart bli regn. "Snart" tycks inte stämma, för än har det inte kommit någon nederbörd idag. Vilket är tacknämligt! Det känns som om det inte behöver komma mer regn på ett tag...

Backen upp mot Hornhult, den är lång och brant. Inget som jag cyklar uppför med mina tre växlar. Gott att gå lite också.

Backen nedför är nästan lika brant. Och ännu längre. Plus att det är en del lösgrus. Jag bromsade så att det gnisslade ljudligt.  Lät som en människa eller ett djur i nöd. Behöver smörja bromsarna!

Tog en avstickare upp till detta vackra gamla hus. Tyvärr i gravt förfall. Ledsamt.

Såg årets första kantareller längs vägen upp till den  gamla gården.  Lite för små för att plocka.

Efter att ha passerat ännu ett ödehus, ett riktigt kulturminne, så var jag snart nere i samhället Nittorp.  Tre kilometer asfalt. Ganska tråkigt...men lättrampat. Sista etappen hem, fyra kilometer grusväg och med en stigning på 60 m. Jobbigt! Men nyttigt! Och roligare än landsväg.

En fin runda blev det! Får tacka svärsonen för inspirationen till att ta en cykeltur.

Skillnad

 Funderar på när det började. Gissningsvis i början av seklet. Naturligtvis var det större genomslag i en del områden än i andra, och på en del platser märkte man nog av förändringen redan på sextiotalet. 

Men inte jag, lantis, som jag var. Gick mina första sex år i en skola med B-form. Alltså 1-2, 3-4, 5-6.  Där fanns det inte någon med ett utländskt efternamn. De flesta hette något sonnamn. Vi var två som hette Jonsson...och så fanns Gustavsson och Göransson och Martinsson. Samt några icke son-namn.

I sjuan fick vi börja i centralorten. I min klass fanns det några icke-svenska efternamn. Till det stora textilföretaget hade man fått arbetskraftinvandring från Finland .

I gymnasieklassen i Borås, så fanns det också några finska efternamn.  Tänkte förstås inte på det, alla såg ut som vi andra, och pratade samma språk.

Under alla mina år i min första skola, där jag vikarierat i vår,  där var det likadant.  Svenskklingande efternamn och en del finska. Det var först när jag bytte skola, till den skola som jag aldrig kunnat slita mig helt ifrån, som det fanns efternamn från andra språk. Spanska efternamn, ( flyktingar från Chile), ungerska efternamn och albanska efternamn. Dessutom såg dessa barn lite annorlunda ut vad det gäller hår och hudfärg. Några hade även svårigheter med språket. Och jag fick en chans att gå på kurs på universitetet ( lördagskurs) i Göteborg för att läsa Sv2. Som senare ändrades till SvA. Svenska som andraspråk. Kul, lärorikt! 

Det fanns ett aber; hur skulle vi göra på skolavslutningar?Av tradition har vi haft dem i kyrkan, med sång, rektorstal och präst. Men hur skulle vi göra med dessa muslimska elever? 

Det fanns väl någon enstaka som inte fick gå till en svensk kyrka. Men det var ett fåtal. Det visade sig att hela familjer, som bekände sig som muslimer, kom till kyrkan då det var avslutning.

Mycket har hänt under de senaste tio åren. Numera finns det elever med bakgrund från många länder, både inomeuropeiska och inomeuropeiska, i alla skolor. Kollar i "min" skola med 49 elever. Där finns barn som har bakgrund i minst tolv olika länder, och efternamn som härrör från landet.

Igår var jag på avslutning i "mina"  två olika skolor/kyrkor. Sammanlagt 160 barn stod i koret och framträdde med sång och musik. Så många olika hår och hudfärger och olika  efternamn, med ursprung från olika länder. 

En sådan skillnad på mindre än ett kvarts sekel. Och en sådan skillnad på "publiken". Många olika nationaliteter... och många muslimer som gärna går till en kyrka. Enkelt och bra.

Det är skillnad på avslutningarnas innehåll, jämfört med bara för några år sedan.

Traditionen med att ha avslutningen i kyrkan, fortsätter. Testade ju med skolgårdsavslutning under pandemin, men insåg fördelarna att vara inomhus, i en stor  vacker lokal.

Under de senaste åren har vi inte haft någon präst med. Bara sång och musik och tal av rektorn. Blandad reportoar vad det häller sångerna. Grannen Måns "Sommarlov" framfördes vid båda anslutningarna i går, liksom "Guld och gröna skogar". Personligen så tyckte jag att min "musikskola" hade en mer passande sommarreportoar än min "vikariatsskola", medan jag saknade de gemensamma sångerna, som alla elever sjunger, vänd mot "publiken" i min "musikskola". Gåshud!  Får ta och återinföra den traditionen nästa år igen .

Hade en lunchdate med min gamla väninna igår. Vi har varit vänner sedan vi gick i sjuan. Även om vi bara ses ett par gånger per år, så är det absolut ingen skillnad på hur mycket vi har att prata om varje gång.  Började med en promenad på en av Hofsnäs vandringsleder och åt sedan lunch på herrgårdsrestaurangen.

Förmiddagen idag har ägnats åt att leta upp ytterligare fem naturpass. De första två fanns i så tråkig och risig terräng, så att jag kände mig gråtfärdig.

När vi flyttade oss ett antal kilometer, kom vi till en helt annan terräng, och fick uppleva denna vackerhet.

Det är stor skillnad på att gå bland stenar och ris, jämfört med att gå på mjuk mossa eller i blåbärs/lingonskogen. Det finns anledning att påpeka detta för dem som lägger ut kontrollerna. Jag får väl dra mitt strå till stacken, angående det påpekandet.

Från 100 till 0

 Ungefär så kändes det en stund i dag. Minst två månader med alldeles fullt upp. Efter morgondagens två avslutningar och lunchträff med en väninna, så är det alldeles tomt i kalendern.

Sommarlov! 

Kommer ihåg att jag, sedan döttrarna flyttade hemifrån... och det är länge sedan...haft lite "ångest". Vad ska jag /vi hitta på....?

Det fixar sig alltid. Huvudsaken är att man själv och de närmaste får vara friska. Låter klichéartat, men är sant.

Tror dessutom att jag kan börja fylla på i almanackan igen. Har lyckats få till ett par dagar nästa vecka. Och sen kommer midsommar. 

Vilka "problem" man skapar sej! Heltokiga!

Använde makron på min ...tycker jag... fantastiska mobilkamera under dagens promenad.  Överraskar... nej O-överraskar...med lite blombilder.

Ängsyra

Vallört

Hundäxing

Smultronschersmin

Prästkrage

Gökblomster

God kväll!

Lämnat tillbaka nyckeln

 Men bara en! Den andra nyckeln/taggen behåller  jag. 

Hade en tjugo minuters lunchdate med gamla kollegan och goda vännen idag. I skolans matsal! Hon konstaterade att hennes första elever fyller 60 i år. Hennes make hade uttryckt att hon sannolikt kommer att jobba vidare, när hennes första elever blivit pensionärer!

( Konstaterar att eleverna min första egna klass är 59 år gamla! Och att de första elever som jag undervisade som utbildad lärare måste vara  61!)

Jag blir så glad och tacksam över det otroligt positiva bemötande som jag får, av såväl kollegor som elever. Jag och min ett år äldre kollega, vi gör nytta och skillnad, då vi jobbar. Det får vi höra nästan varje vecka.

Blev så hjärteglad då en av de två klasser som jag haft i NO, undrade om jag inte kunde komma i höst också. Så att de lärde sig något...Får ta det senare med en nypa salt, och blev mest glad över positiviteten från klassen som inte alltid varit riktigt enkel att "handskas" med.

Lovade att komma till avslutningen på fredag. Så då blir det två avslutningar, en i min "musikskola" och en i "vikariatsskolan".

Det var lite nostalgi i hjärtat  ( mycket känslor idag) då jag återigen lämnade tillbaka nyckeln i denna skola. Första gången efter att ha jobbat där i 25 år, andra gången efter ett vikariat ( när covid härjade som mest) och återigen idag, efter ett vikariat, en förmiddag i veckan sedan slutet av mars.

Är definitivt öppen för att återkomma igen. Än är jag inte passe'. 

Skolan ligger precis vid en sjö.  Har många minnen därifrån.Tog några bilder innan jag åkte hem. 

Efter några svalare dagar, så blev det en fin sommardag, under några timmar idag. Arbetsdagen var slut efter lunch, så jag har hunnit sitta på altanen och njuta av sol och värme och jag ( + maken) har hunnit med en promenad genom byn och konstaterat att det varit full fart på höskörden i eftermiddag.  Nu regnar det igen... men man får vara glad gör det lilla.

Den här bilden skickade Johanna ( dottern i Värnamo) för en stund sedan.  Hennes "hästtjej", sedan många år tillbaka, har studentbal i kväll. Vad som gör mej så glad och nöjd är att hon bär Karins ( dottern i Malmö) drygt tjugo år gamla balklänning. Använd en gång! Inköpt i Lund f.ö. då Johanna pluggade där. Kostade flera tusenlappar redan på den tiden. Och då blir jag så in i hjärtat glad att den används igen.

2001 såg den ut så här...

För att knyta ihop det hela... En nyckel är tillbakalämnad. En nyckel ligger kvar i skolväskans ytterfack, för att användas till hösten. Om livet fortsätter att vara bra och schysst mot en sjuttioåring, så känner jag mig inte alls färdig med läraryrket. Min ett år äldre kollega, dagens korta lunchdate, är av samma åsikt.

Valt

 

Valet är gjort. Snabbt och ganska så lätt. Läste på en extra gång på morgonen...För säkerhets skull...

Hade en liten tanke på att gå riktigt lång promenad denna dag, då maken arbetar i vallokalen. Tolv kilometer på Store Mosse. Vädret avskräckte dock. Så det blev en sju kilometers-runda här hemma i stället. Var helt säker på att jag skulle komma hem, blöt som en dränkt katt. Men snacka om timing; det kom några droppar under den första kilometern, men sedan var det blå himmel. När jag kom hemåt hade molnen dragit ihop sig, och då jag kommit innanför dörren, så öste regnet ner. 

Tog en väg som jag inte går så ofta, och fick se den vackra växten på ovanstående bild. Missne.

Gula blommor, alldeles bredvid. Är videörten redan på gång? Vid närmare koll, så insåg jag att detta inte alls är videört. Fick kolla upp den då jag kom hem. Och lärde mig något nytt: Topplösa.  Kul att lära sig känna igen nya sorters vilda växter. Topplösa är en ganska vanlig växt, som man hittar nära vattendrag och i fuktiga marker.

Ja, jag vet, lite väl suddigt. Men jag är ju ingen perfektionist...

Fortsatte att fundera över det där med hur man tänker och väljer, under promenadens gång. Ett av partierna, som tyvärr har alldeles för många anhängare enligt mej, vill ju bygga en mur till EU. Stoppa alla flyktingar som vill söka sig ett bättre liv. 

Jag förstår inte tanken. Rädslan. Vad är det man är rädd för? Var tvungen att kolla upp om det finns någon  statistik kring var brottslingar kommer ifrån. Hittade inte så mycket. Verkar som man är rädd för att hänga ut någon från olika myndigheters sida sett. Men denna hittade jag: Lägesbild över aktiva gängkriminella i Sverige. Från Polismyndigheten. Det finns 48 000 personer i Sverige som är del av eller har anknytning till kriminella nätverk. Av dessa har 11 % utländskt medborgarskap och 8 % dubbelt medborgarskap. 

Vi behöver inte vara rädd för att släppa in nya människor i vårt land eller i EU. Men vi måste se till att ta hand om dem, hjälpas åt att ge dem förutsättningar till ett bra liv. Så att de inte hamnar fel....

Stöldligor, det kanske inte ses som några större problem, för de skadar ju ingen. Bara stjäl. Men stöldligorna har sitt ursprung inom EU. Det vet alla. Vore kanske läge att ha lite mer koll vid gränserna....och "haffa" rätt personer.

Frågade igår efter tidigare bloggvännen "Dammsamlare". Fick en kommentar, där jag fick hjälp att hitta henne... och har skickat en bild på gul vallmo till den som skickade fröna för många år sedan. Klickade sedan på länken till den som kommenterat. Ojojoj, vilket hat mot utrikesfödda och mot invandrare. Har ännu inte helt hämtat mig, för jag tappade nästan andan då jag läste inläggen. Jag är naiv, jag trodde inte att ett sådant hat kunde existera.... 

Tänk er ett Sverige utan invandrare. Vem skulle då ta hand om oss då vi blir gamla och skröpliga, eller ta de viktiga undersköterskejobben på sjukhus, vem skulle fixa maten åt oss på lunchrestauranger, på pizzahak, vem skulle städa i våra offentliga lokaler... eller kanske även hemma hos oss? Vem skulle sitta i orkesterdiken och ge kulturen ett lyft, hur skulle vår väl kända svenska musik se ut? Hur urvattnad skulle inte såväl vår forskarvärld som vår idrottsvärld och vår underhållnings/programledarvärld vara, utan människor från olika länder, inom och utanför EU. Liksom politiken... 

Jag tror inte att alla de som röstar mot invandrare har förstått hur viktiga de är för vårt Sverige!

Följer Göran Greider på Instagram.  Denne , enligt mej, kloke man, hade publicerat sin ledare från Daldemokraten på Instagram idag. 

Tänker precis som han. Vad det handlar om idag, det är klimat, det är miljö, det är medmänsklighet.

Och då finns det fyra olika partier att välja bland. Hoppas att många, många inser vad dagens val handlar om. 

https://www.dalademokraten.se/2024-06-09/en-blomma-sager-att-du-ska-rosta-idag/

I valet...

 .. och kvalet.

Eller så mycket kval är det väl inte. Men en massa val. Har  ni tänkt på hur många val man gör varje dag.

Ska jag ta på långbyxor eller behålla "tiocentimeterunderknäbyxorna" på under dagens promenad? Ska jag förresten ta någon promenad, med tanke på att det kommer skur efter skur och är tretton grader i luften? Ska jag göra den sista av terminens lektionsplaneringar eller läsa ut boken jag håller på med? Ska jag hälla i lite rödvin eller lite mellangrädde i såsen till pannbiffarna? Ska jag blogga idag... eller vänta tills i morgon?

Resultatet av den senaste frågan ser ni här. I övrigt blev det regnpromenad i kortare byxor än långbyxor ( jag är väl som en gammal höna, jag har inte mycket blodkärl kvar i underbenen, så där fryser jag inte). Terminens sista planering gjordes ( jo, jag ska fortsätta med musikundervisning även nästa läsår) och det blev en skvätt mellangrädde i såsen. Den smakade alldeles utmärkt.

Det går väl an att välja mellan två saker. Men i dagens samhälle finns det massor av val för samma sak. Jag kommer i kval, varje gång jag ska välja en eller två smaker av Riccardos italienska glass, när vi är i Halmstad. Ändå brukar det bara finnas sju-åtta smaker att välja bland.

I morgon är det val. Man kan ju tänka; vad betyder min röst i bland alla röster i stora EU? Men vad skulle hända om alla tänkte så?

Har gjort  både Aftonbladets och SVTs valkompasser. Mest för att kolla om det verkligen stämmer att jag ska rösta så som jag tror. Det gör det. Men det är inte lätt ändå. Det finns fyra partier i det laget jag håller på... ingen valhemlighet här.. de är rödgröna. Det knepiga är att i båda undersökningarna så hamnar alla de fyra partierna  på nästan samma höga resultat.  Vilket gör att jag ändå utstår ett mindre kval... vilket ska jag rösta på? Maken har meddelat vilket han ska rösta på. Alltså går det partiet bort., Vi behöver ju inte lägga våra röster på samma parti. Sen vet jag ju att de olika partierna kommer att hamna i olika grupper i det stora Europaparlamentet. Så då gäller det alltså att tänka efter: Vad är den viktigaste frågan för mej? Jo, den fråga som borde vara viktigast för alla. Miljö och klimat. Är det då självklart att det grönaste partiet ska få min röst?  Får göra det slutgiltiga valet i morgon...

I valet att plocka in denna blomma till buketten på köksbordet eller ej, så väljer jag att låta bli.  Vallmo-växter tappar så snabbt sina kronblad. Jag fick fröer till denna växt av en bloggvän, för många år sedan. Hon bara försvann från cyberrymden. Tänker på henne varje sommar, och undrar vad som hände. "Dammsamlare" kallade hon sej. Någon som känner igen och vet något?

Nationaldag

Nej! Hellre en riktig pingsthelg och svenska flaggans dag. Brukar väl inte höra till bakåtsträvarna, men i detta fall gör jag det. Pingsthelgen, vilken ju är central för kristendomen, blir helt bortglömt. Fadern, sonen och den helige ande. Om nu sonen har två långhelger, både jul och påsk, så borde anden fått ha kvar sin långhelg.  Tycker den, som inte varit kyrkligt aktiv de senaste tjugofem åren. Men som sagt, vad det gäller helgdagar, så är jag i det närmaste fundamentalist.

Kommer ihåg Svenska flaggans dag, sen barndomen. Vi samlades runt flaggstången i vår lilla skola. Sjöng både "Du gamla du fria" och "Ur svenska hjärtans djup" och någon av lärarna höll ett kort tal. 

Fin liten tradition... även om även fundamentslisten kan tycka att "Kungssången" känns lite passe. Men den har en fin och lättsjungen melodi...

Nä, vi har inte firat någon nationaldag. Jag har bakat bröd. Och gått regnpromenad. Vet ni vad jag hittade! Jo!

Liljekonvalj!  Late bloomers i ett skuggigt läge! Blev glad ända in själen...och plockade förstås med en bukett till köksbordet.

Kom på en sak där på promenaden!  Man borde göra en realitysåpa med Putin, Trump, Kim Jung och Netanyahu på en öde ö.  Vore väl något! Fyra gravt kriminella tillsammans ensamma under ett år. ... 

Ok... knäppt... men tycker om tanken...

Blått och gult! Passar bra på Svenska flaggans dag.

Grannens vimpel är det närmaste svenska flaggan som jag kommit idag.

Stenar

 

Läge för Naturpass idag. Kände för en stunds "skogsbad" idag, efter veckans arbetsförmiddag. Maken var på. Vädret, växlande molnighet, blåsigt, sexton grader, passade utmärkt för  skogsvandring.

Fem kontroller utsedda. Bilfärd på två mil...ungefär.

Kontrollen finns vid stenen.

Det är klart att man förväntar sig se något rödvitt tygstycke här. Letade förgäves. Vände oss om, 180 grader. 

Där fanns också en sten. Storleken har ingen betydelse i orienteringssammanhang.

Ytterligare två av kontrollerna fanns vid stenar.  Jag fick upp mobilen vid en av dem.

De andra två kontrollerna var vid grop resp höjd. 

Tänkte att orientering måste se väldigt olika ut i olika delar av vårt land. Gissar att det vare sig finns stenar, gropar eller höjder i slättlandskap.  Kanske inte bästa förutsättningar för orientering.  Vilket vi ju har våra skogar, med massor av minnesmärken från inlandsisen. Minnesmärken i form av gropar, höjder, branter ...och mängder med stenar.

En njutbar sommardag

 

Idag har det varit en sådan där riktigt härlig sommardag. En sådan som jag önskar mig många utav. Tyvärr är de lätträknade, de bästa sommardagarna. Så det gäller att njuta. 

Hemmadag idag.  "Mormorstisdag"  genomfördes igår.  Behovet hos killarnas familj får styra om det är måndag eller tisdag som extra "hjälp" önskas.

Tog en promenad fram till byn i eftermiddags. Är nog mer än en vecka sedan jag gick där senast. Slogs av hur snabbt naturen förändras så här års. Inga väldoftande liljekonvaljer kvar. Bara tråkiga lansettblad. Buskaget, som var översållat av ljuslila syrener, bestod nu av enbart gröna blad.

Kreaturen hade kommit ut på sitt sommarbete. 

Hela familjen fanns på plats. Herr kreatur ser faktiskt ganska timid ut. Men aldrig att jag skulle ge mig in i hagen...

Fast den här lille skulle jag väl inte vara rädd för. 

Grönskan är extra grön i år, tycks det mej.

Det tycks mej också som om det är extra blomrikt i år.  Både vad det gäller vilda blommor och trädgårdsblommor.

En njutbar dag, som sagt. Tjugo grader varmt, en försiktig vind och små lätta moln på min blåa himmel.

Satt på altanen och avnjöt årets första glas rosévin. Eller njöt och njöt... jag får mest halsbränna av dekokten. Hade förträngt det.

Det här häftiga molnet  dök upp. Rosa och turkos färger i molnet . Eftersom färgerna fastnade i mobilkameran, så var de på riktigt...inte som en konsekvens av vinet.

Man hinner mycket på en dag.  Varit på gymmet, planterat ut astrar, ätit lunch på Glasets hus ( måste använda alla presentkort vi fått som quizvinster ), sett över växterna i växthuset, läst ut en bok, promenerat, bara njutit och planerat morgondagens båda no-lektioner.

Väderleksprognosen är ingen njutning.  Regn har jag inget emot, det behövs ju. Men när det flaggas för dagstemperaturer ner mot tio plusgrader, då känns det inte kul.

Men idag har jag iaf njutit! 

Selfie om Roliga timmen

 Roliga timmen handlar det om, på vårterminens sista selfie.  Ser fram emot nya frågor framåt hösten. 

När det var Roliga timmen i skolan, vilken var min roll?

Regissör, manusförfattare, aktör. Gillade att skriva både teatermanus och frågesporter. Jag har nog ofta varit lite för mycket...

Nämn ett rejält skrattminne.

Stunder med vänner, då man var ung. Man skrattade tills man kiknade. Fick ont i magmusklerna. Saknar skrattstunder. Det blir inga sådana när man är gammal... tycks det.

Idag bestämmer jag själv när det är dags för rolig timme.

Roligt och roligt.. ?Njutbart iaf. Musikal, konsert  ... eller att umgås med döttrar och barnbarn. 

Den ståuppkomikern skrattar jag åt.

 Är inte så förtjust i ståupp. Men Johan Glans får mig att dra på mungiporna. Och vår granne, Mikael Riesebek. Jonas Gardell kan vara rolig... bara han inte drar för mycket bögskämt.Annars föredrar jag samspel. Där finns något  jag gillar  från många "epoker". Casinorevyn, Hasse &Tage, Lorrygänget, Galenskaparna

Den filmen/boken/serien är rolig:

 Det  jag kommer på är Macken. Pang i bygget var också kul.. Har väldigt svårt för serier med pålagda skratt . 

Vad får man aldrig skämta om

Någons utseende. Det gör så ont för den som blir utsatt. 

Tack för denna Selfie. Ses igen i höst. Kanske vi kan låta Selfien gå i stafett, från den ena till den andra. Bara en idé...

Monken, som växer i dotterns småländska by, för tankarna till Casinorevyns " Så tar vi tagelskjortan på". Sextiotalshumor...