Musik, musik!

 

Musik i dagarna två. 

I fredags var det quiz på Glasets hus. Amatörbandet "Husbandet" spelade och höll i quizet. Visst är de duktiga, men det blir lite tjatigt med samma röst och liknande musik hela tiden. Kom att tänka på att numera så är de nygjorda låtarna ungefär två och en halv minut långa. De unga orkar inte med att ha fokus längre än så. Kände lite som om  jag också påverkats av snabba byten, snabbt tempo... för jag tyckte att många av Husbandets låtar var alldeles för långa.

Eller så beror det på att jag är dålig förlorare. Vårt lag brukar alltid vara topp tre. Det var vi inte i fredags. Det kändes som vi alla fyra schangserat i kunnande och i att komma ihåg. Lite otäck känsla.Älderskänsla. Eller så var det så att frågorna inte passade oss ...Vi får ta nya tag om en månad.

Minnet är inte perfekt... eller så är det så mycket att hålla reda på att en del bara försvinner .

Att jag sagt ja till att åka till Jönköping för att kolla på "Från Brodway till Duvemåla" det hade jag bara en svag aning om, då Johanna påminde mig för någon månad sedan.

Jag säger ja, till det mesta, och när hon, någon gång i vintras,  undrade om jag ville gå med på musikalkonserten, blev svaret förstås positivt. 26 september, dit var det långt.

När dagen var inne, så ångrade jag mig nästan. Köra de 6, 5 milen till Jönköping tur och retur i mörker. Det kändes inte lockande. Och kanske var det mest okända låtar??

Vi träffades på högskolans parkering och tog promenaden över vackra Munksjöbron, till den upplysta evenemangslokalen, Spira.

Hann med lite fika, innan det var dags att sätta sig på första raden och njuta av en två timmar lång musikalkavalkad.

Visst var det ett par lite långtråkiga, okända låtar. Men det allra mesta var så bra! Många kända låtar. Variation i framträdandena.

Så många duktiga musikalartist det finns! Malena Tuvung och Emmi Christensson har varit med i de tidigare uppsättningar av "Från Brodway till Duvemåla" som vi sett. Linda Pritchard  är ett känt namn för många. John Martin Bengtsson och Martin Rehde Nord var nya, mycket positiva bekantskaper.

Musikerna var ju förstås ännu mer enastående. Killen med kontrabas spelade också elbas och cello.  Han hade en elcello. Fyra strängar på en plast (?) -ställning. Har aldrig sett en sådan tidigare. Häftigt!

Så bra att jag sa ja, då jag blev tillfrågad att åka med. Bra konserter/musikaler är ju bland det bästa jag vet! Väglaget var bra. Så det var inte alls jobbigt att köra. Speciellt inte på hemvägen då jag var uppfylld av härlig musik.