Märkligt miljötänk

Har ju klantat mej, som vanligt.....
Det var en och en halv månad sedan som jag körde in i en isig snödriva, när jag skulle svänga ut från en parkering. Hörde och kände att det tog i, men tänkte inte mer på det.
Så tvättade C bilen och kom in och undrade var den stora bucklan i fronten kom i från. Det tog mej en bra stund att komma på, att det nog var jag som orsakat den.
Men den var väl inte så stor, tyckte jag, det gör väl inget om den är där....
C beställde tid för koll på verkstad - och, oj, vad det var illa ställt. Plåt, grill, lampfäste måste bytas.
- Och vad kommer et att kosta?frågade jag den trevlige mannen på den lokala bilverksatden.
- Du få betala självrisken, förstås, svarade han.
- Ja visst, försäkring finns ju! Tack och lov för den!
Nu är det ju inte gratis ändå - men det samma gäller alla - och det blir lätt stora skador i den plast som till stor del ingår i bilars chassi. Ja, det sa man både på försäkringsbolag och bilverkstad.
Bilen ska vara inne i tre dagar, och vi behöver en lånebil. I vår försäkring ingår även detta. Man betalar endast 25% av lånebileshyran.
- Vänd er till Avis, sa man på försäkringsbolaget.
- Naturligtvis får ni låna en av våra bilar, sa man på verkstan.
Jag förklarade för försäkringsbolaget att bilverkstaden erbjöd sig hyra ut bil.
- Men då kan det bli så att det blir dyrare för er, sa man på försäkringsbolaget.
- Var finns närmaste Avis? undrade jag.
- I stan, men det spelar ingen roll, man kör ut bilen till er, var svaret.

Hjärnan började arbeta. 6 mil att lämna, 6 mil som någon måste åka med för att köra tillbaka den som kör ut bilen, 6 mil tillbaka - och samma procedur tre dagar senare, då bilen ska hämtas tillbaka. 36 mil! När jag kan hämta en bil på bilverkstadens parkering!!!
Vad är detta för miljötänk och miljöansvar! Och ansvar för hur man handskas med försäkringstagarnas pengar. De 36 milen är ju inte gratis!

- Nä, nå´t Avis tänker vi inte anlita, då betalar vi hellre några hundra extra, blev vårt bestämda svar.

Lämnade in bilen idag. Gick tjugo meter till lånebilen.Vår lilla bilverkstad har också avtal med den stora försäkringsjätten, det hade man redan kollat upp......och hade den inte haft det, så hade det fått bli väl ändå. När inte de stora tar miljöansvar, så får väl vi småfolk försöka så gott vi kan.

Har också funderat på den timmen i lördags, då världen skulle släcka ner. Jag har lite svårt för sådana där jippon, om de inte leder till någon fortsatt åtgärd. Att permanent släcka 25 -50% av all belysning i hela västvärlden, det skulle väl knappt märkas ?????? Och då vore det ju nå´n nytta me´t!

Koltrastkonsert

Gick den långa rundan på skogsvägar och stigar idag, precis när gråa skyar försvann och en blå himmel öppnade sig.. Träffade på två tranor som kommit till sitt gamla vanliga häckningsställe.

Hörde koltrasten sjunga sin vackra, vemodiga och melodiösa sång för första gången i år.

Kom att tänka på en gång när jag hade en hörselskadad elev och var på kurs för att lära mig om handikappet.

Vi kursdeltagare skulle, på post-itlappar, skriva ner det vi skulle sakna mest om vi blev berövade vår hörsel.

Jag skrev att jag skulle sakna koltrastens sång väldigt mycket. När kursledaren läste från min lapp sa en av de som att allra närmast mig: - Hur låter en kolstrast?

Jag tyckte synd om henne....

Kulturkavalkad

Jag stod framför EKOs tämligen innehållsrika bokdisk och sonderade bland utbudet av pocketböcker. Bestämde mej för at köpa ett par titlar och kom samtidigt på mig att tänka: -Tänk vad roligt det hade varit att få vara en av dessa författare. Det är en av mina drömmar, att skriva och ge ut en bok....

En bok har jag skrivit. Den handlade om min mors liv och framförallt om hennes sista år, då hon mer och mer försvann in i sin demens. Skickade manuset till ett par förlag, men ingen var intresserad och nu ligger boken på en gammal diskett. Jag är nöjd med innehållet, och kanske vore det klokt att skriva över hela manuset till en CD eller USB - på vår dator finns fortfarande diskettenhet. Snart är ju den delen av datorns utveckling bara historia.

Försökte sedan skriva en barnbok ... men kom ingenvart... Det är svårt att skriva... jag beundrar alla goda författare....men jag har ännu författardrömmen kvar.

På bloggen får jag leva ut, lite i taget...bara det, att här blir det så ofta fel ... man trampar nå´n på tårna, fast man absolut inte vill...

Borås konstmuseum har en utställning om svenskt måleri på 2000-talet. Kameran brände i väskan när jag gick omkring och insöp den ena fantastiska tavlan efter den andra. Men jag vågade inte använda fotoapparaten, mina felsteg i bloggvärlden har redan varit för många. Köpte en bok, sammanställd av musie-chefen Hasse Persson. För 160 kr, fick jag med mej de allra flesta målningarna hem. Helt otroligt, jag lär mig om nutidens konstnärer och kan inspirera mina elever utifrån dessa artisters verk. Och nu kan jag inte "hålla mig " längre. Jag fotar två konstverk från boken, för att dela med mig. Linn Fernström heter konstnären, vars målningar som mäter ca 2x2 m, imponerade storligen på mig. Jag tycker att de var helt underbara - en kvinnogestalt i olika skepnader, i olika situationer, omgiven av naturens väsen - mestadels djur. Jag läste lite om henne på webben - och alla är inte helförtjusta i henne .....men smaken får väl vara olika.......?

( Hoppas bara ingen galen konstnär hör av sig via mail eller telefon och talar om att jag begått något fel, jag har köpt boken, och jag vill bara väl... jag vill att någon mer ska få dela min konstupplevelse.)

På Stora torget höll Elfsborg hov, som upptakt på säsongen. Visst är idrott kultur, och framförallt anrika Elfsborg, som har en liten plats även i mitt hjärta. Under sena tonårstiden och då och då under vuxen ålder, har jag besökt Ryavallen och senare Borås Arena. Var på plats när Borås idrottsstolthet blev svenska mästare 2006. En härligt, glädjefylld, häftig upplevelse...

Hade bokat biljett till 14-föreställningen av "Män som hatar kvinnor". Sträckläste all böckerna - tyckte att de var bra, men lite actions-överdrivna. Filmen var bättre än böckerna. Man får ju bilder av karaktärerna när man läser böckerna - och min bild av Mikael Blomqvist stämde inte alls överens med Mikael Nyqvist utseende. När man såg filmen så kändes det ändå rätt ... han gjorde rollen jättebra. Lilla Noomi Rapace var ännu bättre som Lisbeth Salander - nära den bild man själv gjort sig. Många 50+are hade sökt sig till matinéföreställningen. Filmen, som varade 2,5 timmar kunde ha varat ännu längre.....

Snart är det dags för VM-kvalmatch. Mitt tips, 4-1 till Portugal, lär ge 34 gånger pengarna. Jag blir inte alls ledsen om jag förlorar 680 kr ......

Individuell inställning

Hörde under gårdagens bilfärder, att en kommun fått böta ett ansenligt belopp, för att en lärare kränkt en elev. Eleven hade blivit kränkt i tio minuter, och kamrater hade försökt avbryta den pågående skymfen. Det låter ju inte klokt. Ändå kan jag inte låta bli att fundera på vad som utlöste handlingen... hade pojken varit extremt otrevlig mot läraren, hade läraren egna stora problem, mådde läraren fysiskt dåligt... Naturligtvis fanns det ett skäl - annars utför man inte en sådan neslig handling.
Det är inget försvar, alla måste vi ta ansvar för våra handlingar - men ibland känns det som bara den ena parten - den kränkta - få komma till tals och få allas ( medlidande) blickar. En ärlig förklaring och ett ärligt menat förlåt, borde kunna vara nog, istället för att driva till domstol och böter á la USA-modell.....

Jag tänker också på alla de gånger min persons spontanitet, gjort att det hoppat grodor ur munnen - eller att jag ( genom ett handikapp jag tycks lida av) inte kan avgöra vad som är lämpligt eller olämpligt att skriva eller säga.
Jag har i affekt uttryckt mej olämpligt till elever och jag har lika många gånger bett om ursäkt.
Elever har också bett mej om ursäkt, för att de uppträtt olämpligt. Ett mycket mänskligt mönster, i mina ögon.
Jag kommer ihåg en gång, när jag verkligen sa till en elev -Är du en idiot, eller? Han brydde sig inte om min förolämpning. Pratade med hans mamma om vad jag sagt, och hon sa: -Sån´t bryr han sig inte om. Han vet ju att han beter sig som en sådan i bland. Hade du däremot påpekat något som hade med hans övervikt att göra, skulle han blivit väldigt kränkt. Och även familjen i övrigt .. å hans vägar.
Och alla mina fel till trots, så skulle jag aldrig säga något om utseende till någon elev....
För jag är likadan - man kan säga mycket till mig, jag kan känna mig besviken och förbisedd ibland, men bara kränkt om någon säger något om min övervikt eller övervikt över huvudtaget. Det räcker ju att jag läser något i tidningen som handlar om hur farligt det är att vara fet, så blir jag jätteledsen och känner det direkt riktat till mej.

Övervikten är min och där är min gamla (mysiga) elevs akilleshäl.
Jag tror att det där med kränkning blir en kränkning, när man kommer åt någons dåliga självkänsla. Och en del människors dåliga självkänsla är ju så stor, så stor.... och då blir det lätt fel.
Förlåt alla ni som känt er kränkta av mitt sätt att vara - och tack alla ni som förlåtit - och som själva bett om ursäkt för att ni inte heller är mer än människor....och är man bara en vanlig männska, så blir det fel - ibland då och då eller t.o.m. ganska ofta.

Billiga, blanka, bredradade blädderblock...

... var under en lång period, min största förbrukningsvara i skolarbetet. Ett blädderblockblad kunde användas till mycket - att spara viktiga anteckningar och kom ihåg på, att skriva mindmaps och andra tankeanteckningar på, att ha som anteckningspapper vid grupparbete, att rita på, att knöla ihop till bollar, att riva figurer av....

Men det var under en annan tid, fast inte så länge sedan... Under nittiotalet gjorde jag av med ett ansenligt antal blädderblock.

I mitt nuvarande klassrum finns krokar för upphängning av ett stort block, så jag tog upp ett under förra läsåret. Sorgset har det hängt på väggen och blivit lite sladdrigt och blekt.

Idag fick jag plötsligt en "blädderblocks-knäpp". Varför inte använda dess blad att skriva ner yrken på engelska på....i stället som annars, små papper eller bok.

Oj, vilken fart det blev på barnen, sällan har så många yrken letats fram ur minne och lexikon... varje grupp skulle sätta upp sitt papper och då gällde det att inte det var för magert innehållsmässigt!

I so skulle vi börja med ett arbete om Jesus.Tänkte i vanlig ordning först kolla vad barnen vet och kan.... Blädderblocken kom ånyo till användning. Man gjorde anteckningarpå olika sätt, mest som mind-map. Snyggt blev det - och vilken aktivitet. Biblar plockades självmant fram ur hyllorna och en pojke hittade en väldigt intressant text, där Jesus sticker ut hakan och inte skräder på orden. Genast blev det en diskussion om Jesu godhet - och om man både kunde var god och sträng/tuff. Det var svårt att få barnen att sluta, när det blev gympadags.

Efter en knapp halvtimme sattes de stora papperen upp på vita tavlan - och vi kunde konstatera att alla vet mycket om Jesu födelse och död. Och att man vet att det var någonting med får, mycket mat och gå på vatten däremellan. I morgon går vi in i lärobok och Bibel och kollar... Alla är motiverade....

..........och jag tycker att klassrummet känns tämligen retro, med alla uppsatta papper. En härlig känsla att se att även det gamla duger - och att det är omväxling i arbetssätt som ger motivation och arbetsglädje..... med nya kunskaper som resultat.

Plastigt pill problem

Granngruppen pillade med en radio...

Har du undersökt vad det är som ger värme i en vattenkokare någon gång? Det har jag försökt göra idag - och följden blev att blodvite uppstod. Det var inte lätt att få upp den lilla lådan som innehöll några sladdar och en kopplingsenhet, allt var ingjutet i plast och dessutom nitat med fyra ställen. Så det blev att skära och bända, för att frilägga själva hjärtat i vattenkokaren.

Man funderar ju aldrig på hur saker ser ut inuti ... eller är det typiskt kvinnligt att inte göra det.....? Idag hade vi konferens med kompetensutveckling från Framtidfröna/Snilleblixtarna. Det är en organisation som har utarbetat arbetsmaterial för kreativt/innovativt lärande. Två tjejer från Göteborg besökte hos oss och informerade och inspirerade.

Konceptet ligger verkligen i tiden, man har utgått från läroplanen och tagit med den in i 2000-talet. Mycket inspirerande!

Försöker jobba med något kreativt varje dag i skolan och lyckas till 75%. Kreativitet, det behöver ju inte vara så märkvärdigt, bara eleverna ges möjlighet att tänka i nya banor en stund. Även till detta behövs träning, för en del är det jättelätt, för andra blir det svårt. Men det är en härlig känsla när en elev, som aldrig tidigare vågat var med i improvisationer, vill det - och känner att den lyckas. En del är ju väldigt kreativa när de får använda det skrivna språket och andra har lättare att fånga ögonblicket med det talade språket och med kroppsspråket.

Blev så glad i dag när jag träffade ett föräldrapar, som varit på utvecklingssamtal för det yngre syskonet.

- Vad roligt det är med er klass-blogg, sa de. Det är så intressant att läsa vad barnen skriver och att få din sammanfattning av veckan.

Åh, vad roligt det är med uppmuntran! Och alldeles speciellt vad det gäller bloggandet, som ju då och då gett mig kalla fötter....

Hoppas att jag uppmuntrade någon idag .... jag vet att jag varit positiv hela dan ... och lyckats dölja den irritation jag några gånger känt! Bra!

Krokusen kommer

Döm om min förvåning - när jag gick bakom huset idag, för att titta på de vackra snödropparna, så såg jag att krokusen är på väg. Igår syntes inget alls, idag var det blad tre cm ovan jord, Och detta trots sex minusgrader i natt och en isande kall dag. Snacka om kämparväxt! (Bilden är hämtad från Multimediabyråns arkiv)

Fick ett "vidarebefodramail" i dag. Låt vara att det tycks komma från USA, men jag vill ändå ha med det här. Det är en mycket tänkvärd och allmängiltig historia. Min stora och innerliga önskan är att jag också kan göra något positivt för någon ibland - om ej livsavgörande.... Jag önskar också att alla - inklusive jag själv - kunde ha som mål att hjälpa och ge uppmuntran, i stället för att bara leta fel.... Det är inte lätt - men jag vill så gärna försöka....Du också

Här kommer historien:

En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan. Hans namn var Kyle. Det såg ut som om han bar på alla sina böcker. Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en fredag? Han måste vara knäpp'.

Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och gick vidare.

När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom. De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte krokben så han landade i gruset. Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär 2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon. Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.

När jag gav honom glasögonen sa jag: 'De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång'.. Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.
Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför jag inte hade sett honom förut. Han sa att han hade gått i privatskola tills nu. Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker.. Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner. Han sa ja. Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen. Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära den högen varenda dag'. Han bara skrattade och gav mig halva högen. Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner. När vi skulle sluta high school började vi planera för college. Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till Duke. Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle inte bli något problem.

Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag hade fått ett fotbollsstipendium.

Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass. Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst. Han måste förbereda talet på examensdagen. Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal. På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut. Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high school tiden. Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen. Jodå, det fanns dagar när jag var avun dsjuk. I dag var en av de dagarna.

Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig!'
Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log.
'Tack', sa han. När han började, harklade han sig först och började sen prata. 'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner. Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon.
Jag ska berätta en historia' Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första dagen, då när vi träffades.
Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet. Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor på väg hem. Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'. Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick. Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende. Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det leendet. Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en människas liv.

Snåriga synonymer

Vi jobbade med synonymer i klassen idag. Först ut var det enkla ordet "sa". Naturligtvis hittade vi massor av ord, där man sa saker på olika sätt. Viskade, hoade, hojtade, mumlade, berättade, frågade.... ja, vi hittade säkerligen tjugotalet ord. Barnen gjorde några korta scener, där de dramatiserade olika synomer, ja, så långt var allt gott och väl.

Nästa ord var "gick". Det blev betydligt svårare att hitta synonymer, som verkligen var synonymer. För inte är väl sprang en synonym - men hur är det med halvsprang.... var går gränsen.

Inte blev det lättare med ordet " titta". Har t.ex. "se" samma betydelse som titta.... man kan ju titta men ändå inte se.

Tänkte fortsätta med adjektiv i morrn.... men då kom jag att tänka på att där är det riktigt svårt med synonymer .... orden har ju i sej sina egna värden.

Synonym till "snäll"? Vänlig... nej, nej.... det finns ju vänliga människor som inte alls är snälla... och jag som faktiskt är ganska snäll, är långt i från alltid vänlig. God.... ja, det vill ju alla vara... men ibland far den fule i en ... och man är inte alls god längre. Fast man ändå är snäll. Schysst, hygglig... det är positiva ord.... men det är ganska långt i från att vara snäll....

Vi var hos de gamla damerna på äldreboendet en stund i eftermiddag, C och jag. "Vad ni är snälla som kommer ", sa S. "Nej, vi är inte alls snälla" svarade jag. "Dels är det roligt att träffa dej, och dels är det fråga om medmänsklighet".

.... och sen kom jag att tänka på att det kanske är medmänsklig man är när man är snäll.....

Snödropparna står tätt i rabatten - men var är krokusen - är det inget krokusår i år?

Fritz´ första fångst ...

....för säsongen, visade han stolt upp, när jag var ute och tvättade bilen.

Svansen högt, hög rygg, huvudet högt, musen i munnen. Ett mirakel av stolthet!

På fredagar brukar jag ställa olika frågor till mina elever och de får svara på frågorna i en bok, som jag sedan med stort intresse läser.

Jag har t.ex. frågat "Om du vore ett djur, vilket djur skulle du då vara". Naturligtvis har de allra flesta skrivit att de vill vara starka och / eller vackra djur - lejon, tiger, panda, rådjur, hare, katt....

Ingen enda har någonsin kommit på idén att vilja bli en söt liten mus.....

....och då tänkte jag att det är smart tänkt.... vem vill vara mus............fällfångad, utslängd, förgiftad, föda för mängder av djur... vad har det lilla djuret gjort för ont för att leva avskydd och under ständigt livshot?

Livet är absolut inte rättvis - varken för möss eller människor!

Who is this?

Enbart Elsa

Surfade runt lite och hittade en rolig fotomöjlighet till ... oj, vad det finns mycket!

Becksvart, blått, brunt....

- Hoppas att ingen ser att jag har mörkblå sockar till svarta byxor, sa jag till C, när vi stod beredda att åka till affären.

- Nä, för i så fall får du säkert inte handla, genmälde han.

Det är säkert närmare tjugo år sedan som jag tog med en svart kjol och en blå bussarong in i provrummet. Provade och tyckte att det var helt OK. När jag kom ut och visade expediten vad jag tänkte köpa, så protesterade hon vilt. Svart och blått kunde man inte ha ihop.

Naturligtvis blev detta en sanning för mej - har en som har färgkunskap i sitt yrke, sagt så, så det förstås så!

En vintermorgon för fem -åtta år sedan hade jag bestämt att jag skulle ha svarta manchesterjeans och en svart tröja till jobbet. När jag kom till min arbetsplats, avslöjade morgonljuset att jag tagit de mörkblå byxorna i stället. Aldrig har jag känt mig så felklädd nå´n gång - tyckte att min kollegor gick och sneglade på min otillåtna färgkombination hela dagen.

Nu satte jag på mig bruna tofflor till det förbjudna - och sen glömde jag bort alltihop. Och handla det fick jag ....utan konstiga blickar.....

Om jag ska testa färgkombinatonen i skolan på måndag??? Njaaee...........

Kram K!!!!

Inte så lätt att läsa med svart bakgrund - men Kram K - ha en bra födelsedag!

© 2009 Jonathan Feinberg Terms of Use subscribe

Totalt tjugosju Tellus-turns tillbaka

Idag för 27 år sedan föddes K. Det var kallt och hade snöat på natten. Det blev en lång dag, vankandes i KKs korridorer för att få i gång värkarbetet. En kvinna från grannbyn kom också in. Hon hade fött en son långt innan jag fött K.

K var ett lättskött litet barn. Hon ville helst sova och äta. Och när hon dessemellan var vaken, då var hon nöjd och glad. K gick tidigt, lärde sig prata och kissa på pottan, tidigare än de flesta barn.

Bland det första hon lärde sig säja var "Kan själv".

Hon har alltid varit självständig och har haft massor av kompisar. Hon var en djärv och duktig ryttre och en riktig målspruta i fotboll. Duktig i skolan, förstås, ja,en så´n som var bra på det mesta.

Men ändå alltid lite osäker, inte riktigt nöjd...

Nu har hon bott mer än en fjärdedel av sitt liv i Skåne. Att det blev den delen av landet berodde nog på att systern och pojkvännen ( tills för några veckor sen) studerade i Lund och Malmö.

Jag vet inte riktigt när K egentligen flyttade. De första åren kom hon ju "hem" och jobbade på sommaren....

När jag nu haft Ks rum som mitt sovrum, under tapetseringtiden, så har det slagit mej att det ser ut som om hon fortfarande bor där. Massor av böcker, CDs, prydnadsprylar, smycken, papper, ljus, rökelsestavar och kläder finns kvar, som om nå´n snart skulle använda allt igen.

Ibland kan jag känna att jag tycker att det är tråkigt att K bor 25 mil bort. Samtidigt är jag glad och stolt att hon frigjorde sig och vågade ta steget att flytta bort från hemmets trygghetszon.

Och det finns ju telefon, MSN ... och det tar bara tre timmar enkel resa dit ner.

Grattis K ! Jag är stolt över dej!

Ypperlig yrkesskicklighet

Delar av huset har blivit förvandlade. Det smutsrosa sovrummet är nu en ljusgul drömplats.

Hallen, med sin trettio år gamla och mörka vävtapet, är ljus, ljus.

Det har varit en glädje att få se en skicklig hantverkare i aktion. Det tråkiga underarbetet tog sin lilla tid, men under tapeterna är det också helt slätt. När han sen skulle tapetsera, svepte han upp våderna, så att de satt rakt på väggen, utan en rynka.

Naturligtvis såg vi bara små stunder av målarens arbetsdag. Vi hade ju också j0bb att sköta.

Så därför vet jag inte varför det låg två ihopvikta tapetvåder i frysen, när jag kom hem idag. Var det struliga våder tro, som skulle bli bra igen, genom att vistas i frysen en stund...?

Kom att tänka på vad som utmärker lärarens yrkesskicklighet....

... förmåga att förklara på olika sätt ...?

.... förmåga att fånga elevens intresse....?

.... att snabbt kunna visa eleven flera vägar till lärande....?

... att fånga elevers kunskap och intresse och att utveckla dessa....?

....att avleda struliga barn....?

.... mångkompetens...?

Hur det än är, så finns det ju elever som inte låter sig avledas, inte är intresserade, inte vill ....

och då tänkte jag...

Undrar om det hjälper att lägga in dem i frysen en stund, så att de blir lättare att hantera ?

Hemsidans hot

Vi har haft en hemsida i rektorsområdet under ett par -tre år. Naturligtvis så tog jag mig an denna, jag som är "datanördig".

Det har blivit en hel del på sidan, både om klassen och händelser i skolan.

Det var längesedan jag lade in något senast. Både jag och klassen bloggar ju i stället.

Idag hade vi en rolig dans och teateruppvisning, som gällde alla klasser. De var verkligen läge att ta bilder och att skriva något på hemsidan...

Nu har jag lagt in text och bilder. Det är en prodedur i ett antal steg - först förminska bilder, sedan lägga in dem i "fotoalbumet", klicka sig fram till rätt sida, skriva samma rubrik på fyra olika ställen, skriva text, hämta bilderna från albumet ett och ett, förhandsgranska, spara och sedan publicera.

När man sedan ska hitta hemsidan bland alla kommunens sidor, så är bläddringen nästan lika lång.
Man drar sig för att göra ett inlägg på hemsidan -- att blogga går ju så snabbt och enkelt.

Tänk vad utvecklingen gått framåt bara på några år ---

och då tänker jag ---

vad är nästa steg....?

När kan vi lägga in minnesbilder från hjärnan och när jag vi tala in texten..... ????

Kanske är det redan möjligt ... det är svårt att hänga med i den digitala dimensionen.

Ex-lärarn Elsa

Elsa var lärare i slutet av förr-förra seklet. Av någon konstig anledning, så somnade hon in år 1899, och vaknade upp för bara några veckor sedan.

Hon var på väg till sin gamla skola, men alla de snabbfarande, illa-låtande tingesterna som rörde sig på vägen, skrämde henne, så hon sökte sig till vår stora röda, tegelbyggnad.

När hon kom innanför väggarna blev hon riktigt glad, för hon kände igen sig. Hon hade kommit till en skola!

Det passade så bra att Elsa kom, för vi hade just börjat med Storyline -"Sverige för 100 år sedan" - trean och femman tillsammans.

Elsa bjöd på sockerringar, som de smakade förr och berättade om sitt gamla liv. Barnen fick också träna stavning och lärde sig snabbt hur skrifva och gifva stavas.

Barnen har undrat mycket över Elsa - för det kunde väl inte vara hon den vanliga lärar´n, som klätt ut sig - nej, så tråkigt......

Idag kom Elsa tillbaka. Stavningsöfvningarna fortsatte - af, hvad, tafla....

... kristendomskunskap.... barnen stod upp när de svarade, neg och bockade.... matematik var barnen väldigt bra på tyckte Elsa.....

Elsa bjöd på havrekakor.

Sen blev hon trött och sa adjö. Hon skulle tillbaka till den lilla öde-skolan, där hon tidigare bott.

Några barn hittade Elsas kläder i ett grupprum.... Hade hon dött, månne? Hon var ju så gammal.............

Den som lever får se..... och Story-line det är kul!!!!!

Byggda bilder

K har pratat om sin bästa kompis H i flera år. Han har tagit henne med till stora städer, till skärgårdsöar, till musikalpremiärer - och dessutom varit hennes chef. Han har gett henne mer äventyr och glamour än någon annan.

Naturligtvis har jag byggt upp en bild av denne fantastiske man!

Storvuxen, ljushårig, yvig i sin framtoning - ja, en riktig viking!

Igår fick jag glädjen att träffa H. En liten, smal kille som hade det mest vanliga utseende man kan tänka sig.... Inga yvigheter......

MEN ... efter några timmar i hans sällskap, så hade han blivit stor i mina ögon - fast inte längre en viking, utan en charmig och varm kille, som gör K glad!

Och då tänkte jag.....

...så många olika bilder människor har, av de flesta av oss - beroende på vem det är som skapat bilden och beroende på hur vi mår och hur vi framhäver oss själva i mötet med andra .....

En rätt spännande tanke......

Vän vinst

Idag har jag sett hur en riktig vän är.....

...finns tillhands...

...hjälper.....

...lyssnar....

...skapar positiv energi.....

....glädjer.......

....framhäver andra framför sig själv.....

Jag är så glad att K har en sådan vän!

Bara bra

En del dagar är bara bra. Idag var en så´n dag. Önskar alla många bra dagar.

Talande tavla

Fotade den här tavlan i ett skyltfönster vid Mölletofta Rasta.

Vitt vårtecken

Kolla, kolla- nu har senvintersnön lockat upp vårlöken!
Och idag sitter rödhaken längst ut på en grangren och förfaller tämligen nöjd med tillvaron! Han har fått äta sig mätt, och funderar säkert på om han snart ska delta i fåglarnas tidiga vårkonsert!

Dolt damm

Vi ska tapetsera om. Med tanke på att vi är ganska opraktiska, både C och jag, så får det bli hantverkare som gör det. Har vi tur, så går ROT-avdraget igenom, och då blir det verkligen prisvärt!

Vi har plockat bort rent i två rum idag. Oj, vad damm och andra otrevliga saker som dolde sig bakom uppfästa saker, längs lister och i hörnen.

Men vi såg också den ursprungliga tapetens vackra rosa färg och enkla mönster. Tavlor och sängram hade blockerat ljus och smuts, och därunder fanns det vackra kvar.

.....och då tänkte jag.....

... är det så vi gör i livet också, gömmer det ursprungliga under olika fasader och glömmer att visa det.....

.....låter negativ påverkan regera och dominera.....

... och när slutar man visa sin ursprungliga vilja att göra allt så positivt som möjligt....?

... någonstans när vuxenlivet stelnar oss.....?

....... för barn, de lyfter ju ofta på sina fasader.....

Våren vill vara vägledande

Tog en promenad på den snöiga byvägen...

....hörde

....snösmältningsdropp

....skatskratt

....kråkkrax

....talgoxtitande

....trasttjatter

....småfågelkvitter.

En vilsen, förvirrad rödhake satt vid fågelbordet idag och hoppades på att få något att äta.

Den hade glömt att våren börjar med att snöa bort vintern.

Kallets konsekvenser

Visst har jag hört att barn bör vara hemma i 48 timmar efter en magsjukas sista eruptionstillfälle. Men gäller det vuxna? Knappast oss som jobbar i skolan i allafall - vi går ju till vårt jobb, så länge vi kan stå på benen. Det blir alldeles för besvärligt annars, när kollegor tvingas lägga om sina lektionstankar, för att ta hand om ens klass.

Så man tror - som med allt annat - det ordnar sig, det händer inget.

Jag kom till jobbet sexton timmar för tidigt. Idag hade en vuxen och en av mina elever magsjuka.

Pratade med sjuksköterskan Å, som hade dagens gympapass. ( Det var två veckor sedan som jag var på ett sådant senast, och det kändes!)

- Magsjuka har en inkubationstid på omkring 72 timmar och smittar upp till 48 timmar efter det man slutat kräkas, berättade hon. Detta gäller även lärare.

Så nu har jag lärt mig ytterligare en sak denna händelserika vecka - och jag ber L och P ( de hittills drabbade) så jättemycket, och lite till, om ursäkt för min formidabla klumpighet.

Back on track

Idag pratade vi om upphovsmannarätt i skolan.
Klassen ska vara med i Schoolovision, det är en musiktävling i anslutning till Eurovision Song Contest. Drygt 30 länder från Europa ska delta - och vi ska framföra det svenska bidraget. STORT! Tävlingen ligger på en egen blogg och är ett e-twinningprojekt.

Vår klass har valt att framföra Diggelo Diggeley. Vi har ändrat texten från "gyllne skor" till "gympaskor".
Michael Purves, den skotske initiativtageren till Schoolovision, insåg att vi behövde Emis godkännade för att få framföra denna sång på webben. Han har fixat en licens för detta, men villkoret för användandet är att vi inte ändrar något av texten.
Så vi får gå tillbaka till "gyllne skor", vilket gör att vi måste hitta en lösning på hur vi ska fixa dessa skor till 14 x2 fötter. En intressant uppgift att lösa.

Har för övrigt just varit på mitt första webbmöte, på Flashmeeting. Det var Michael som höll i detta möte och vi var åtta stycken som testade att sitta med webb-kamera, mick och hörlurar och att VARA MED - tala direkt med de andra. E-twinning ger så många nya erfarenheter!

Tillbaka till regler för webb-publicering:
Vi har ju en egen klassblogg och där lägger vi ut bilder och videos på klassen. Med föräldrars godkännande. Igår filmade jag femmor och sexor tillsammans. Den videon kunde jag inte lägga ut, eftersom en av eleverna i sexan inte får visas på webben. Bara att acceptera...... sen kan man tycka vad man vill...

Min överträdelse talade vi också om. Att man inte får stjäla andras bilder....att det kan bli väldigt, väldigt dyrt. Barnen lyssnar storögt -- och tycker att man borde ju få en varning först ...
Ja, barn ska nog det ... men vuxna borde ju veta bättre.

Idag skrev jag av en text från ett undervisningsmaterial som har copyright, i stället för att kopiera den..... Ska det vara rätt på ett ställe, så måste det ju vara det på ett annat också.

När barnen gick på rast pratade några om sina föräldrars nedladdning av filmer. Det var OK, tyckte de..... Men hur ska barn förstå hur det hänger ihop när inte ens vi vuxna gör det ... eller jag ...

Var en sväng i V-mo för att se om hus och häst, nu när dottern och M badar och solar vid Röda och Döda havet..... Där blommade vårlök..... och solen sänkte sig på ljusblåa moln...... Vackert!

Min allitterationsperiod är över - den kostade för mycket!

Time out?

Funderar på hur jag ska dra nytta av mina dyrköpta erfarenheter om upphovsmannarätt och personuppgifter..... Jag tror att jag kommer att ha stor nytta av det i skolan, jag kan ju berätta för barnen och för andra lärare vad som kan hända om man kör på i blogger-världen utan att kunna reglerna. Har jag en egen erfarenhet att komma med, så kanske man inte gör/tänker som jag - Äsch, det är väl inte så noga ... här kan ingen se vad jag gör! Även om det kändes väldigt kymigt och konstigt när jag var fången i den värld, där jag kände en fanatism att tänja alla gränser. Och inte visste, inte fick hjälp, inte visste var jag skulle leta ... nu har jag kollat - det står lite om bloggandets lagar i det långt ner på publikationssidan.

Jag önskar att man var tvungen att genomgå en minikurs innan man började blogga. Att man var tvungen att kryssa i att man tagit del av det juridiska.

Nu är det som det är.... och medan jag funderar på vad jag ska göra med denna sida, så ägnar jag mig åt e-twinningprojekt och så har jag tränat på att hämta bilder från garanterat tillåtet material.

Lärt läxa

Jag har lärt mig hur man inte får använda en blogg. Man får inte ta bilder och texter från andra. Man får inte utsätta personer för vad som i någons ögon kan betraktas som kränkning. Jag är mycket, mycket ledsen..........och ber alla inblandade om ursäkt.

Jag vill nog fortsätta att skriva ... men vara mycket försiktig.

Usch, vad fel det här blev, det som var så kul att blogga...... Men det blev faktiskt lite av fanatism, jag måste till varje pris få fram nå´t "kul".

Förlåt, det kommer inte att hända igen!

Fun foto

Var inne på IT-mammans blogg och hittade återigen något kul! Här kan alla roa sig! funphotobox.com

Flytande fjärt

Nä, det låter inte så trevligt och det var det inte heller.
Förstår inte hur fort "magsjuka" kan komma över en. Bänkade mig framför "Andra chansen" med sista slatten rödvin från i fredags. Lite luft i magen men annars ok...
Njöt av Sarah DF....
När Sarah DF sjungit i "semifinalen" så hade luften övergått till flytande och en halv timme senare, så kom det ur båda ändar.... Usch, jag gillar inte att må illa .... vem gör det förresten.
Känner mig som "ett utskitet äpplamos" (min framlidna mors favortit uttryck) idag. Så det bli nog inte så många knop under dagen....

Ojdå, här fick jag till två bra bilder....Har jobbat en del med sådana i klassen, sedan jag börjat med nationella prov. Framförallt invandrarbarnen har svårt att förstå bilder.....och när man börjar sondera bildspråket, så har vi ju massor av bilder, som vi ofta använder. Vi hittade lätt tjugotalet bilder bara med kroppsord. Och detta bildspråk kan man ju använda när man jobbar med berättelser, drama och bild.... och säkert mycket mer. Att jämföra med engelska uttryck var också kul!

Att det i dag känns ganska tomt i kistan, är väl ganska naturligt. Synd bara att jag missar gympan i kväll igen, och inte får röra på gumfläsket.

Wordle - världskul

Surfade omkring lite och hittade denna roliga sida.....där jag gjorde en elak, men i mina ögon ganska sann , bild av mig själv... verkligen något för skolan, man kan samla olika ord - och använda redan från låg skolålder ...http://www.wordle.net/create

Daglig dokumentation

- Dokumenterar du, frågade F, som är lärarstuderande och vikarie.

- Nej, sa jag, jag tar kort.

Jag är så innerligt trött på alla tunga ord som har blivit trendiga i skolans värld.

"Jag tar kort på eleverna för att sen lägga in dem i den digitala fotoramen ( som snart kommer, hoppas jag) eller för att lägga ut några av dem på vår egen blogg"

Det låter väl väldigt mycket mera positivt än

"Ja, jag dokumenterar elevernas rastaktiviteter". ???

Erhållen enastående erfarenhet erkänd

Täffade lilla pigga, glada E igår. Hennes man har ett förtag som framställer specialbeställda produkter. Jag frågade om maken märker av något av KRISEN.
E svarade att det gör han inte personligen, han har fullt upp att räkna på de offerter som efterfrågas. Tidigare lade man bara in en beställning, men nu gäller det kronor och ören för de företag som efterfrågar hans tjänster.
Nä, problemet är att han snart måste säga upp några av sina anställda. Han har flera pensionärer anställda. Den som är äldst är född 1929. Den mannen är den som har minst sjukdagar av alla. Dessutom är det pensionärerna som har mest erfarenhet och kunskap. Utan dem skulle det ta längre tid att ta fram de beställda varorna. Samtidigt är det ju de unga som behöver sina arbeten. Ett verkligt dilemma, alltså.
Jag blev i allafall glad över att det fortfarande finns folk som är 50 -, som har förmåga och mod att erkänna och uppskatta den erfarenhet som de äldre besitter.
Önskar att det också vore så i skolans värld.....
Det känns ofta som vi 50+ ses som besvärliga ifrågasättare.... I stället borde man utnyttja vår kunskap och erfarenhet, t.ex som mentorer till de som inte är så erfarna. Tänk vad mycket vi har att ge, och även att få från de ungas friska tankar....Ja, iallafall från de som vågar vara kreativa i dagens kontrollskola.

Tvärtom teori

Barn med beteende störningar, typ ADHD, behöver fasta strukturer, få förändringar. lugn och ro, sägs det.

Jag hävdar motsatsen, barn med behov av rörelse, intryck och att det ska hända något, mår väl, och inlärning sker, när det händer spännande och oförutsedda saker. Eleven trivs när det är fart, fläkt och lagom krav.

Eller som min gamla metodiklektor uttryckte det, en gång i mitten på 70-talet "Det gäller att leda in en rosa elefant var tredje minut".

Yvigt yrke

Började redan igår med att förbereda i gångstarten av Storyline - "För hundra år sedan". Bakade sockerringar för att barnen skulle få uppleva tiden med mer än ett sinne.
Sysselsättning: Bagare

Före skoldagen början kom en elev som behövde prata av sig. Sysselsättning: Kurativt lärararbete

Lektionerna började för dagen. Sysselsättning: Lärare

Skulle vid igångsättningen av Storyline "För hundra år sen" gestalta en lärarinna från anno dazumal. Sysselsättning: Skådespelare

Barnen hade slöjd. En pojke hade bråkat med en annan. Behövde tröst. Fick dessutom sitt broderi till sig att ha i klassrummet. Sysselsättning: Kurativ slöjdlärare.
Satte dessutom ihop veckans matteläxa och förberedde för fortsättningen av Storyline Sysselsättning: Planeringsarbete för lärare, läromedelsförfattare

Ringde kansliet och kollade var jag kunde beställa en digital fotoram till skolan. " Du få ringa och höra hur man gör när man beställer till skolan/kommunen" fick jag till svar. Sysselsättning: Kontorspersonal

Åt tillsammans med barnen. Några bord var inte avtorkade. Gjorde det.Sysselsättning: Bespisningspersonal

Hämtade TVn och krånglade den genom korridorerna. Sysselsättning: Vaktmästare
Såg på engelsk film med barnen. Därefter improvisationer på svenska. Sysselsättning : Lärare

En elev hade glömt gympakläder. Han ville väldigt gärna vara med, undrade om jag hade bilen med, så jag kunde hjälpa honom med det. Sysselsättning: Privatchaufför

Musik i en annan klass. Sysselsättning: Ideéll musiklärare.

Målade bakgrunden till en fris inför morgondagens storyline. Sysselsättning: Konstnär (????)

Tillbaka till eget klassrum. Det låg några pennor kvar på golvet. Städerskan låter dem alltid ligga kvar, så jag röjde upp. Sysselsättning: Lokalvårdare

Hem en stund och vila.

Sent eftermiddagsmöte med några barn och deras föräldrar. Relationsproblem barnen emellan.
Sysselsätning: Kurator ( finns ingen kuratorstjänst! )

Hem kl 18.45

Försöker fokusera på morgondagens planering.

Visst är läraryrket omväxlande! Men pedagog.... ja, inte var det många minuter som jag var det idag......

Mäktig musikal med magiska melodier

Igår var jag i Malmö. Fick åka med en bussresa, för att få se och höra den bästa musik som jag vet.

JESUS CHRIST SUPER STAR.
Ola Salo spelade Jesus. Inte helt trovärdig i den nutida tolkningen av påskveckans händelser. Han var lite nochig, lite av jetsettare och kärleken till Maria Magdalena kändes lite väl stark. Men kanske det var en riktig kärleksrelation, jag har ju bara fått bibelberättelserna tolkade för mig, och då har hon (som alla kvinnor) fått inta en undanskymd plats.

Men trots att Jesus-rollen tycktes lite nonchalant så var han bara så bra, prästpojken Ola.

Han hade gjort översättningen av librettot till svenska och det satt som en smäck i sammanhanget.

"Varför frågar ni jämt om en plan för morgondagen?

Var dag har nog av sitt strul

Låt i morgon va i morgon

Försök att vara här och nu"

Tänkvärt -

varför ska det vara så svårt att ta till vara nuet och vara närvarande i stället för att älta då och oroa sig för sen. Vi kanske är många som behöver hjälp med det, varför inte bilda en "just nu och här" - förening.

Den allra starkaste rollen gjorde ändå en kille som heter Patrik Martinsson. Han spelade Judas, mycket trovärdigt. Han slets mellan sin kärlek till och tvivel på Jesus. Judas var en människa, med fördomar, fel och brister. Patriks gestaltning visade på den vanmakt han kände, för den frustration han upplevde, när han hade blivit vald att vara den onde....

Jag funderar ibland på, varför Gud valde ut Judas att utföra den nesliga handlingen, som gör att han i all tid ses som den sämste av alla lärjungar???? Det förstår jag ännu mindre än det att Gud måste offra sin som för världens ondska - och den handlingen förstår jag inte alls.

Men musikalen var BRA, bra, BÄST!!!!

Den bästa av de fyra versionerna jag sett, ett riktigt ös, mycket tänkvärda ord, tempo, tempo, tempo, väl valda kläder och skrikande gitarrer.

Dessutom hade våren kommit till Malmö!

I dag är jag dessutom riktigt förbannad - vi har fått inbjudan till sambedömning av nationella prov - i april. Jag kan läsa, jag kan tolka, jag har erfarenhet, jag kan dessutom se utveckling....och eftersom det är en inbjudan, så måste man väl kunna tacka nej. Det finns mycket bättre saker jag ägna min tid åt i skolans värld. Nu får det vara nog med undervärdering av vår kunskap från skolledningens sida!