Individuell inställning

Hörde under gårdagens bilfärder, att en kommun fått böta ett ansenligt belopp, för att en lärare kränkt en elev. Eleven hade blivit kränkt i tio minuter, och kamrater hade försökt avbryta den pågående skymfen. Det låter ju inte klokt. Ändå kan jag inte låta bli att fundera på vad som utlöste handlingen... hade pojken varit extremt otrevlig mot läraren, hade läraren egna stora problem, mådde läraren fysiskt dåligt... Naturligtvis fanns det ett skäl - annars utför man inte en sådan neslig handling.
Det är inget försvar, alla måste vi ta ansvar för våra handlingar - men ibland känns det som bara den ena parten - den kränkta - få komma till tals och få allas ( medlidande) blickar. En ärlig förklaring och ett ärligt menat förlåt, borde kunna vara nog, istället för att driva till domstol och böter á la USA-modell.....

Jag tänker också på alla de gånger min persons spontanitet, gjort att det hoppat grodor ur munnen - eller att jag ( genom ett handikapp jag tycks lida av) inte kan avgöra vad som är lämpligt eller olämpligt att skriva eller säga.
Jag har i affekt uttryckt mej olämpligt till elever och jag har lika många gånger bett om ursäkt.
Elever har också bett mej om ursäkt, för att de uppträtt olämpligt. Ett mycket mänskligt mönster, i mina ögon.
Jag kommer ihåg en gång, när jag verkligen sa till en elev -Är du en idiot, eller? Han brydde sig inte om min förolämpning. Pratade med hans mamma om vad jag sagt, och hon sa: -Sån´t bryr han sig inte om. Han vet ju att han beter sig som en sådan i bland. Hade du däremot påpekat något som hade med hans övervikt att göra, skulle han blivit väldigt kränkt. Och även familjen i övrigt .. å hans vägar.
Och alla mina fel till trots, så skulle jag aldrig säga något om utseende till någon elev....
För jag är likadan - man kan säga mycket till mig, jag kan känna mig besviken och förbisedd ibland, men bara kränkt om någon säger något om min övervikt eller övervikt över huvudtaget. Det räcker ju att jag läser något i tidningen som handlar om hur farligt det är att vara fet, så blir jag jätteledsen och känner det direkt riktat till mej.

Övervikten är min och där är min gamla (mysiga) elevs akilleshäl.
Jag tror att det där med kränkning blir en kränkning, när man kommer åt någons dåliga självkänsla. Och en del människors dåliga självkänsla är ju så stor, så stor.... och då blir det lätt fel.
Förlåt alla ni som känt er kränkta av mitt sätt att vara - och tack alla ni som förlåtit - och som själva bett om ursäkt för att ni inte heller är mer än människor....och är man bara en vanlig männska, så blir det fel - ibland då och då eller t.o.m. ganska ofta.