Mattläggare M möjliggjorde möte med mej

"Möt den mest intressanta människan i ditt liv, möt dig själv! " Så stod det på ett kuvert som kom förra veckan och som gick direkt ner i papperskorgen. Jag såg att det var reklam för en bokklubb. Lika bra att inte öppna, det är så lätt att bli frestad....


Idag har jag haft möte med mig själv. En ny matta skulle läggas i vår hall och mattläggare M ville komma på morgonen och slipa och spackla. Hallen är navet i huset - och jag skulle inte komma varken till toalett eller till kök om jag stannade hemma = utomhus i vädret, under tiden som arbetet höll på.


Varvid jag bestämde mig för att åka till Rångedala och promenera bland min barndoms stenar. Rena retreaten (igen) att vandra i behaglig takt på kända vägar och stigar. Naturligtvis går tankar tillbaka till barndom och uppväxttid.


Kring det gamla huset från 1800-talet, numera i min brors ägo, finns en jättestor, välskött gräsmatta. Jag har undrat varför min bror anlagt denna jätte-green kring sitt fritidshus.

Han förklarade att det beror på att han alltid skämdes så, när vår far tjudrade ungdjur alldeles utanför fönstren, för att de skulle beta gräset. Något tal om gräsklippning var det inte på den tiden, och det har min bror nu tagit revansch på. För mig, åtta år äldre, var det en självklarhet att gräs skulle betas.....


Min pappa plockade alltid nattviol till min mamma på hennes födelsedag, en 6 juli. Orkidéerna var väl fridlysta redan då, men det brydde han sig inte om, de fanns i rikligt antal och de växte på hans mark. Jag såg några stycken i dag, på min promenad. De blommar tidigt, precis som allt annat.




Jag promenerade ganska långt utmed Viskan. Jag passerade över den två gånger på min två-timmars vandring. När jag var ung, så fångade vi kräftor utmed vår Viskanstrand. Det fanns år då vi lyckades få upp ett antal tjog av de svarta, hårda bakåtsträvarna. Mamma kokade vatten i syltgrytan. Salt och socker i och sen svarta kräftor som blev snabbt röda...... Grymt! Ändå vet jag ju att samma öde drabbar mina favoritskaldjur, räkorna. Ja, egentligen skulle man bli helvegetarian, när man tänker på hur vi behandlar levande varelser.....




Min barndoms badplats besökte jag också. När jag var liten, så hade vi inte vatten inomhus, så på kvällarna i höskördstid, så gick jag och mamma till ån för att svalka oss och för att få bort lite av ofräschheten som det ansträngande slåtterarbetet förde med sig.


- Det känns som man tappat något, sa alltid min mamma, när vi gick den dryga kilometern i uppförbacke för att komma tillbaka hem.
Idag förstår jag inte att man kunde gå ner och bada på Viskans dybotten. Men det var fortfarande vackert vid den gamla badplatsen.


Vacker är också utsikten som man nästan ser från barndomshemmet. Det tänkte man inte på då - nu njuter jag alltid lika mycket av den vackra vyn.

Mattläggare M var kvar, eller hade rättare sagt kommit tillbaka, när jag kom hem. Han höll på att lägga in mattan. Mattläggare M var elev i min allra första egna klass. De tog en bra stund att gå genom alla i klassen, den ena eleven efter den andra. Jag var 22 år och de började femman, när vår tid tillsammans började. Två år senare skildes vi. Så roligt att träffa M och att höra om alla gamla elever, som blivit medelålders och som hade fått ett bra liv. Många bodde kvar i kommunen, eller hade återvänt, och M hade kontakt med många av dem.


Så intressant för andra är förstås inte mitt liv.... men för mig själv, när jag möter mig själv på olika sätt, så vete sjutton om jag ändå inte är mest intressant av alla.....