Vaksam vägavandring

Idag gick jag hem från skolan. Det var inte tänkt så, och jag hade egentligen inte rätt skor för 3,5 km promenad, men det visade sig att det gick bra att gå i tofflor också. Det gjorde man ju alltid förr, det är på gamla dagar man blivit så noga med att ha rätt fotbeklädnad -- kanske är det bra att variera.

Bloggandet har ju absolut sina fördelar, idag var jag väldigt vaksam på vad jag såg längs vägen. ( Vilket jag säkerligen inte varit, om jag inte förra veckan noterat att jag egentligen inte alls noterar något mer än blommor och medelålders kroppskonstitution...)

På min vandring från skolan, så passerar jag först ett åkeri. På helgerna står där säkert 15 likadana långtradare, snyggt parkerade i en lång rad. Klockan halv fem idag var det inte en bil hemma. Funderade på långtradarchaufförers arbetstider - de kan ju inte ha 7-16 -jobb, de kan ju inte veta hur lång tid en resa tar..... Hur gör man där, samlar man på sig komptid eller får man ta ut övertidslön, har man långtradarvikarier när nå´n är ledig ... och vad tjänar en långtradarchaufför? Jag har inte en susning.....

Man lämnar så Grimsås samhälle och vägen går genom ett litet skogsparti, innan man kommer ut på ängarna. På ena sidan betade och vilade ett antal nötkreatur, ras: köttdjur. Jag tycker att det är så VACKERT med kreatur i sommar-Sverige. I vårt land skulle vi kunna hysa betydligt fler nötkreatur än vad vi har - vi har massor av fri luftvolym att ta upp deras klimatvådliga metangaser. Jag tror att det finns betydligt större klimatbovar än kossor! Jag stannade och tog en bild på de angenäma djuren.

Vår närmsta granne i sydlig riktning ( ca 2,5 km bort) har anlagt en damm. Man har sett den växa fram under de senaste veckorna, och nu kunde jag passa på att titta på närmre håll och få en pratstund med dammägarna. Det var en stor damm och de hade grävt djupt, dammen skulle klara vintern utan att behöva tömmas. De hade ett pumphus och vatten porlade ner för en anläggning av olikfärgade stenar. Man hade planterat växter i dammen och kring dammen, och man hade stenlagt för en uteplats alldeles bredvid. Om jag blev avundsam - ja, vad tror ni?

När bebyggelsen tar slut, så går man en liten bit genom blandskog,innan mossmarken tar vid. Jag noterade att tuvullen i det närmaste var överblommad. För några veckor sedan var mossarna helt täckta av ullbollar. Långt tillbaka i tiden, så använde man dessa "ullblommor" som stoppning i kuddar. Då fick man ha gott om tid, när man skulle plocka ulltott för ulltott, för att fylla örngottsvaren. Det måste ju ligga i sakens natur att det snabbt blev tillplattat - och hårt att ligga på. Men kraven var lågt ställda förr itiden, och säkert njöt man av den första tidens komfort.

Från mossen, på vägens lägsta nivå, så leder ett svagt motlut upp till ett barrskogsområde. Här finns storskog, här finns en fin tallplantering och här finns ett område som har härjats av både Gudruns och Pers framfart. Där ligger en del nedblåsta träd kvar, och där det kommer nya små plantor, gran, tall och björk.

Tallplantornas skott är långa och kraftiga och reser sig manhaftigt mot skyn, medan granplantornas skott har varit finfrökenkänsliga och frusit under de senaste frostnätterna. ( Om jag har problem med genustänket .... tror jag inte ... för visst kan kvinnor vara manhaftiga och män finfrökenaktiga. Alla vet ju vad man menar...... :-) )

En lång raksträcka, där man kan skönja ny mossmark, men som i övrigt är skogsinklädd, leder fram till vår avtagsväg. Det är en grusväg. Här stod tills för några år sedan riktigt tät granskog. Den var så tät och isolerande att tjälen gick ur marken, långt efter det att övriga delar av vägen tinat upp. Så började man gallra bland granarna, strax därefter kom Gudrun, året efter kom Per och sen kom barkborrarna. Numera är det ett stort kalhygge på båda sidor vägen. Starren har börjat växa i dikena och på hygget breder darrgräset ut sig. Ser riktigt tråkigt ut, och man hajar fortfarande till när man kommer fram till det karga området. Kanske skulle det också sett ut så här, om bomber slagit ner och orsakat förödelse...

I trädgården har prästkragarna spridit ut sig, Det är OK och jättevackert - men till hösten får det bli prästkragsbekämpning. Inte ens de vackraste växter kan få breda ut sig och ta kål på andra arter....

Jag tänkte inte alls promenerat hem idag, men det blev så, och det blev en riktig retreat-vandring. Det ska jag göra fler gånger....