Topptrimmat tidstempo

Sista veckorna har rusat fram snabbare än någon tid tidigare timat. Det blir ju så, när det är alldeles fullt upp..... Jag trivs när det är fart, absolut, men efter närmare två veckor utan paus, så känns det bra ha en helt oplanerad söndag framför sig.

Tvådagars terminsuppstart i Viebäck, visst var det trevligt. Många möjligheter till socialiserande, både med gamla kollegor från rektorområdets tre skolor och med de unga tjejer och killar som vi ska jobba tillsammans med under nästa läsår.


Hemlagad mat, länge och ofta, det var ju inte helt fel. Tur att man inte lever i folkhögskolans matkultur ( om den nu är på det sätt som vi fick erfara) under längre tid - för då finge jag nog skicka efter super-sized kläder från Amerikat.


Åtta timmar av resans trettiofem, användes tills skolarbete. Det är inte effektivt. Fyra timmar var restid - det är lite för länge. Gårdagens trötthet var av sällan skådat slag - jag stensomnade klockan halv tio och sov i tio timmar..... Är det åldern - eller blir jag trött av att vara social???

Under torsdagseftermiddagen hade vi ett pass där vi kunde utnyttja folkhögskolans lärare, för att få jobba med drejning eller akvarellmålning. Ett ytterligare alternativ var att ta en promenad i de vackra omgivningarna. Jag valde målning - jag vill ju utnyttja tiden till att lära mig något. Det är samma sak varje år under uppstartsdagarna - jag väljer att arbeta med att skapa bilder. Efter att ha sett hur mina målarkollegor får till sina bilder och dessutom sett prov på vackra lerskålar - så kom jag nu till insikt - det här med promenader är nog min grej ändå... så slipper man känna sig så urdålig i jämförelse med andra.

Varvid tanken går till eleverna ... de kan minsann inte välja bort det de ämnen som de inte har så stor talang i. Jag tycker - och har så tyckt under många år - att från femman till nian - så borde alla elever ha möjlighet att välja bort musik, bild eller slöjd..... eller välja till och få dubblera undervisningen i något av ämnena.....Visst ger träning färdighet - men då måste det finnas välutbildade lärare - och det har vi sällan, iallafall inte i bild eller musik ... och framförallt inte på mellanstadiet.




"Gällstaddagarna" är det tradition att besöka. Under senare år så består besöket av tre stopp. I Prästkvarnen i Boarp äter man våfflor och så köper man lotter i kaklotteriet. Våfflorna är sagolikt goda - gräddade i smör - likaså de hembakta kakorna.... både vad det gäller sagolikhet och smörinnehåll. I år fick vi ta ett antal lotter - först hittade vi bara blanka lotter - men tredje gången gillt - då vann vi hela tre kakförpackningar på dubbla antalet lotter. Besvikelsen hade varit stor om vi fått lämna Prästakvarnen kaklösa - det hade inte varit i enlighet med traditionen.

Nästa stopp är Boarps bygdegård. Där kan man köpa hemtryckta T-shirts och andra textilier, och där kan man köpa hemslöjdade träföremål. Försäljarna är hör till seniorgenerationen, de tar knappast alls betalt för sina alster - och så vill de gärna prata en stund. Jättemysigt!

Till sist parkerar vi bilen på någon av Gällstads stora parkeringar. Den yngre generationen går till Lager 157 och botaniserar bland deras digra utbud, och den äldre generation ( jag) går till 2xXL - butiken i hörnet - och letar efter fynd bland sommarkläderna och efter något snyggt bland de nyinkomna höstkläderna. Jag brukar ta god tid på mig, oc hitta både det ena och det andra, och gjorde så i år också. Halvaprisvarorna är nästan nere i Ullaredspriser - men har överlag en mycket högre kvalitét. Jag är mycket nöjd med inköpen - och nu har jag köpstopp igen - åtminstone fram till oktober.....


Den yngre generationen drabbades också av köpiver utöver det vanliga.... : ))

Gällstad är helöppet även i morgon, den 16 aug.

Så blev det äntligen tid för en långpromenad. Kantarellskörden utmed skogsvägen räcker till en "varmamackastuvning" till kvällsmat.