Mössmode

Nu vill jag inte skriva fler omdömen. Det är så tröttande, stundtals blir man alldeles snurrig i huvudet. Det gäller ju att formulera sig så tydligt som möjligt. Ibland kan t.o.m. jag - som är van skrivare - ha svårt att hitta de rätta orden.

Igår satt jag åtta timmar framför skärmen. Idag nästan två. Men nu vill jag inte mer - huvet orkar inte mer. Men jag har gjort mycket, av ca 160 omdömen har jag skrivit ganska exakt tre fjärdedelar. Så om jag ger mig ett par timmar till under veckan och sedan några timmar på lördag, så ska det vara klart.

Sen är det svårt att vara objektiv..... bedömningarna i t.ex. bild och so visar sannolikt bara 60-75 % av sanningen. Man har helt enkelt för många elever för att se alla och ge dem ett objektivt omdöme. ( Bild är jag dessutom inte kvinna att bedömma) Värre lär det väl bli under kommande år - den alltmer ansträngda budgeten kommer att skapa många storgrupper.

Varvid två frågor uppkommer - gasnka oberoende av varann:

Hur kan högstadielärare sätta objektiva omdömen/ betyg då man ofta har fler grupper med många elever. Är det proven som avgör betyg och omdömen? Vore hemskt om man inte kommit längre än där man var då jag slutade högstadiet för nästan fyrtio år sedan!

Vad är det som gör att det är så fult att höja skatterna, så att det är värre med en högre skattesats än med en dålig utbildning för våra elever .... för det är ju det som händer när vi inte hinner se alla våra elever för vad de är och för vad de gör och kan.

Igår var det en liten marknad i Grimsås. Sådan är traditionen. Sexorna får ha ett stånd och sälja lotter för att samla in pengar till den traditionella skolresan i slutet av året. Jag har stickat ett antal schalettmössor á la beskrivning av Ingela. Skänkte tre till lotteriet. Idag kom tre av mina elever med dessa mössor. De var riktigt glada över vinsten. de andra eleverna ville också ha ...

Jag lovade att sticka under jullovet.... så var och en kan få en försenad julklapp.... Är jag dum eller helknäpp - eller bara dumsnäll..... ? Jag vet inte .... men i morrn ska jag fixa mer garn.... och då först och främst till att uppfylla "lilla" dotterns enkla julklappsönskan - ett par nya raggsockor - de gamla är utslitna så att det är hål på hälen, berättade hon. Och det är väl sån´t mammor är till för..... och så gillar jag att sticka..... alldeles lagom sysselsättning framför TVn.

Juljakt

Jakten på julen har inletts.I fönster och i trädgårdar kan man se att denna jakt redan från dag första advent minus en dag, har gett stor utdelning. Ljusstakar och julstjärnor lyser upp inne i husen och i trädgårdar har mängder av vackra ljuskreationer installerats. I några trädgårdar har även mindre smakfulla dekorationer satts upp, kulörta ljusslingor i blandade färger tycker jag personligen är på gränsen till sanitär olägenhet. Passerade ett hus mitt i ett mindre samhälle, där jag verkligen beklagar omgivningen att de måste stå ut med dessa kulörta förskräckligheter i över en månad. Men smaken är ju delad, och än finns ingen lag som säger att man inte får terrorisera sin omgivning med grälla ljuschocker.

Julmarknaden på Torpa och på Hofsnäs var i vanlig ordning riktiga kvalitétsmässor. Köpte traditionsenligt en krans att hänga på dörren. I år undvek jag de de röda frigolitäpplena, eftersom de inte blir så vackra när småfåglarna ser dem som lockande delikatesser. Av Kurt köpte jag som vanligt ekologiskt odlade potatisar och morötter.

En nyhet för året var Maggan Olsson läckra smycken, kuddar, slipsar och förkläden fantasifullt tillverkade av diverse järnskrot, gamla jeans och avlagda kökshanddukar. En verklig förgångare vad det gäller att tänka återanvändning. Köpte ett härligt halsband, som verkligen passar på en storvuxen person som jag. Att jag sedan fick halsbandet i en ask tillverkad av en gammal glansig tidningssida, gjorde återvinningstanken helt fulländad.

Vill någon köpa ett snyggt recykling-halsband, så kan man beställa genom att ringa Maggan på tel 070-5187644.

Ytterligare ett vackert långhalsband, med färgade hjärtan och en röd kula fick jag av äldsta dottern i dag. Synnerligen smakfullt.

Hon och sambon, samt sambons föräldrar gästade oss under dagen och gjorde sällskap till vackra Torpa/Hofsnäs. Egenvalda julklappar till dottern kunde också inköpas, bl.a. en tomtelykta (med katt) som fanns i gammelgården på Hofsnäs.

En synnerligen trevlig dag - utom för Fritz, som på katten egen dag, fick se sig utestängd eller instängd, därför att Molly denna dag var det husdjur som fick fritt tillträde till alla platser i huset som hon ville ta i anspråk, och detta i trygg närhet av hussar och matte.

Nu är Fritz frigiven från sin fångenskap igen, och han går omkring och nosar och undrar " Var hundan är hunden? Jag känner ju lukten, men ingenstans finns den som den otrevliga lukten utsöndrat har."

Lyckligt lottad London lärling

BETT är världens största utbildningsteknologi mässa. Det äger rum den 13- 16 januari i Olympia, i London.Och dit ska jag åka!!!! Wow!

Igår hade jag fått ett mail från internationella programkontoret i Stockholm, där Ann-Marie meddelade att det fanns en plats kvar för Sverige att delta i det e-twinningseminarieum som pågår i anslutning till mässan. Hon undrade om jag ville åka. Klart jag ville! Vilken möjlighet att se och uppleva den digitala världen av i dag. Oj, vad jag känner mig lyckligt lottad som hamnade i e-twinningäventyret, och tog chansen att hänga med på den svindlande resan tillsammans med vänner från olika länder, genom olika projekt. Tack, får jag säga till fantastiska EU-samordnare Karin Stenman, som verkligen fick mej att hitta min pedagogiska grej..... utbytet med andra länder.... och genom det utbytet så tvingas jag också lära mig en hel del av det nya inom IKT.

En av projekten jag varit del i -Schoolovision 2009 -går från klarhet till klarhet och vinner massor av pris ute i Europa. Det har också fått ett globalt pris. Vi kommer att delta i Schoolovision 2010 också, mina 5-6or och jag och vi kommer nu att få hjälp av vår eminenta kulturskola. Tänker ringa/maila radio,TV och hela pressen så dom får ta del av detta masterprojekt, som ju är Eurovision Song Contest i cover och i miniatyr....

Nu är vår bedömningsdatabas i gång igen. Det fick vi veta i eftermiddsag. Funderade på hur lång tid ca 150 bedömningar kan ta - och fick det till 12 -15 timmar. Jag har fördelat dessa timmar i almanackan framöver - börjar med två timmar på söndag. De här ska jag fixa lätt som en plätt. Utan att skriva samma omdöme på varje elev - vilket jag förstått att en del gör. Klippa och klistra - det är datateknik basic. Funkar alltid.Men är lkite "fusk" tycker jag.

Jag njuter av mina sexor när vi har engelska. Har aldrig någonsin kunnat föra en konversation med alla i klassen på engelska under en hel lektion. Det går utmärkt i denna klass. Det finns några som kan nästan lika mycket engelska som jag... otroligt vilken nytta data, film och medievärlden gör för språkkunskap och språkintresse. Idag hade vi verbgrammatik. Alla hänger med och vill förstå. Tänk vilken skillnad mot för 15 -20 år sedan, då många sexor tyckte att engelska var det tråkigaste som fanns.

Ett annat ämne som elever verkligen gillar, det är matte. Jättekul, för tidigare hade många tröttnat på det i sexan. Jag tycker också matte är mycket roligare än förr. Positivitet smittar - definitivt!

Betygsbedömning

Satt med i fyr-sexans so-grupp och diskuterade nya läroplansutkasten. Vi var överens om att det var skönt att slippa uppnåendemål, och det allra mesta som står uppräknat i det centrala kursinnehållet, det är sådant som ingår i dagens undervisning.

MEN så var det det där med bedömning och betyg. Ska betygen bli rättvisande, så blir inte undervisningen speciellt rolig, för då måste man undervisa för betygen. Spontaniteten och det elevstyrda innehållet kommer att få stryka på foten ....och det vore förödande för undervisningskvalitéten.

För även om vi absolut ska ta upp allt som står i det centrala kursinnehållet, så måste det vara elevernas intressen och behov som ska styra undervisningen. Säkerligen kommer många flickor att få höga betyg, men det finns risk för att en del elever, framförallt killar, struntar i skolan ännu mer än i dag, Dels är innehållet i undervisningen inte tillräckligt intressant och dels så har man inte förmågan att lyckas så bra på prov och framförallt med inlämningsuppgifter, så att man kan få höga betyg i so-ämnen. Utifrån detta kommer skolan att bli ännu mera segregerande och dessutom en plats för ytterligare konkurrens och ovilja till samarbete, om man nu flyttar ner betygen till sexan.... Inte vill man göra ett arbete med någon som riskerar att dra ner ens betyg.

Min vision - den intresse, behovs och "var och ens förmåge"-styrda skolan... den är långt bort....

I dag har vi fått ett nytt husdjur. En liten nyckelpiga. Tyvärr har vi inga bladlöss att mata den med..... någon som har en idé om alternativ föda?

Femfemma förbi

Så var det femtiosjätte året genomlevt.... och nu är man femsexa och inne på de första timmarna av det femtiosjunde levnadsåret. Nu skulle man ju kunna skriva hur långt som helst om hur tiderna ändrats under de femtiosex år jag levt, men det får jag göra en annan gång.....
Och inte här, för det orkar ingen människa läsa....
Men jag skulle vilja säga att det femtiosjätte året var ett bra år, ett riktigt bra år. Det var nästan alltid kul, full fart, mycket kontakter, mycket nytt - som europakontakterna och bloggandet.
Tack vare kontakter i verkligheten och på nätet - och med mig själv via bloggen - så har jag fått en mycket starkare självkänsla under mitt femtiosjätte år. Det är en ganska förunderlig känsla att äntligen känna att man inte är en femfemma - vilket jag faktiskt kände när jag valde det blognamnet. ....
Det enda som jag önskar inför det femtiosjunde levnadsåret, det är att alla mina nära och mina vänner får vara friska, för det är det enda som i grunden betyder något. Allt annat är bonus!
Idag har jag frossat i både ljus choklad och i den äppelpaj som Linda gjort, inför den traditionella födelsedagsfikan på skolan. Känns som om jag skulle behöva fortsätta firandet genom att ta på pannlampa och ge mig ut på en promenad i det milda mörkret.

Kollat kursplaner

På onsdag ska hela kommunens lärarpersonal ha en två timmar lång sittning för att ta en första koll på kursplanerna som håller på att utarbetas inför nya läroplanen 2011. Vi ska sitta gruppvis, och många av oss har blivit slumpvis utplacerade, jag och tre till ska kolla kursplanen för samhällskunskap. Samhällskunskap är ett ämne som sällan har egna so-lektioner ( förutom i tider av riksdagsval) utan är ett mer övergripande ämne som kommer in lite här och lite där. Ibland när man minst anar det.... Ni som inte är lärare ska veta att det för mig är den största tjusningen med lärarjobbet - trots att jag alltid har en planering för en lektion, så vet man aldrig var man utifrån denna planering hamnar. Ofta hamnar man i samhällsorienterande eller naturorienterande sfären - ofta religion, astronomi, geografi eller samhällskunskap.

Jag skrev ut ytterligare några kursplaneutkast - i musik, bild, geografi - innan jag lämnade skolan. När jag sedan läste igenom dessa, så tyckte jag att det var så intressant, så nu har jag kollat ytterligare några via datorn.

Kursplanerna tilltalar mig. Det känns väldigt konstigt att vara så här positiv - kanske är det gårdagens blogg som hänger i - jag brukar ju alltid hitta något att klaga på.

Kursplanens innehåll har blivit mycket tydligare, och de, mina ögon avskyvärda uppnåendemålen, är borta. I den nya planen förklaras först syftet med att ha ämnet på schemat, sedan finns ett fåtal utvecklingsbara mål ( använda, beskriva, tolka, kommunicera....) innan det centrala kursinnehållet för 1-3, 4-6 resp 7-9 återfinns. Jättebra, här har man koll på att man fått med allt i sin undervisning.

Vad det gäller ämnet samhällskunskap så har jag gjort det allra mesta som står i 4-6 kursplan. I matte, så har jag inte alls jobbat med sannolikslära. I engelska så gör man redan allt som står där. Vad det gäller musik, så är det svårt att kunna uppfylla det centrala kursinnehållet i de stora grupper som man alltid får ha det ämnet. Bild blir lättare för mej, det handlar mycket om tolkningar....

Sist i kursplanen finns så bedömningsmallar för betyg A, C och E i åk 6 och 9. Det är inte så lätt att få A, men när jag kollade i matten, så har jag ett antal i min klass som har de kunskaper, insikter och färdigheter som behövs för att nå betyget A. I so-ämnen blir det svårare att sätta betyg, man har inte lika stor koll på elevens kunskaper - en hel del inlämningsuppgifter blir nödvändiga för bedömning redan i sexan. För att nå E, vilket jag ser som godkänd nivån, så är kunskapskraven ganska mediokra.

Ser fram emot nya kursplanen - känns som jag i dag helt slängt av mig de gamla hemska uppnåendemålen....Nu blir det att jobba utifrån helhetsperpektiv i stället.....och det passar mig jättebra. Plus att bedömningnstanken faktiskt gör att inte alla ska nå till samma ställe... Flexibilitet.

På bilden syns ett av mina favoritskogsställen. Åtta olika lavar på ett par kvadratmeter - inkluderande skägglav. För E så behöver jag bara veta att det är olika slags lavar ... och att lavarna trivs där naturen är frisk och ren.

För C så behöver man kunna lite om mager jord, svamp och alg...... och för A, ja, då ska man dessutom kunna ange namn och veta lite om lavars utbredning på jorden, och förutsättningen för denna.

Sen har man bokstäverna D och B att spela med, om eleverna ligger lite mittemellan. I matte, så skulle jag nog inte riktigt "våga" ge en sexa A - men många B skulle jag ha i min klass.....

Positiv projektion

Usch, vad mycket gnäll jag omgett mig under senare tid. Nu får det vara slut. Livet blir ju enklare och roligare om man försöker projicera positivt på den situation man är i. Det finns många människor som har det jäkligt, men ändå ser positivt på tillvaron - och så är vi en mängd personer som har det bra förspänt, som bara gnäller. Så dumt, dumt, dumt!

Regnar öser det ute, så det lär inte bli någon vattenbrist inom synbar framtid.

Luften är ljummen, julrosen står snart i blom.

Dagarna är korta, men den mörka delen av dagen så mycket längre. Härligt - tid för läsning, kolla film, sticka, blogga......Smutsen på fönstren syns inte alls.... inte heller den smuts som så småningom hamnar i hörnen.

Jobbet är kul, där finns det alltid något att göra .... härligt att ha ett ansvarsfullt och krävande arbete att gå till. Och planeringen för nästa vecka är i det närmaste klar. Utlandskontakterna är verkliga höjdare, mest för mej, jag lär mig så mycket, men jag hoppas att en del kunskap och insikt även kommer eleverna till del.

Alla i familjen mår bra, alla i familjen finns återigen på ett avstånd som är nåbart inom tre timmar med bil. Alla har jobb, alla har ett meningsfullt liv.

Helgerna fram till jul innehåller alla planerade roligheter. Julmarknader, gäster, teaterbesök, lucia ... och härlig före-jul-juleljus-mysstämning

Huset är nystädat, och tvättnötterna har varit till stor hjälp. De har varit med i dammtorkningsvatten, i skurvatten och i biltvättarvatten. Dessutom har de tvättat tre maskiner smutsig tvätt, alldeles fläckfri igen. Tvättnötter är det mest positiva som hänt inom "hållarentbraschen" på åtskilliga år.

Snart är det dags för gympa. Tänk vilken förmån att inte ha större krämpor än att man klarar ett aerobicspass, trots att femfemmetiden snart är förbi.

Ute på trappan står den vackra cyklamen som blev hängig inomhus. Tillsammans med lav och annan långlivad växt, så fick den ett nytt uteliv, och inbjuder till ett hus som just idag bebos av positiva personer.

Micromöjligheter

.. styr till stor del vår vardag i den värld som fruktar allt.

Föräldrar/lärare får inte köra sina barn på skoltid... för tänk om något skulle hända! Detta trots att föräldrar tycker det är helt OK att deras barn får komma ut på utflykt, med hjälp av lärare och föräldrar.

(Däremot är det grönt ljus att ta med barnen på cykelutflykt på den tungt trafikerade vägen. En sak som varken jag eller föräldrar är speciellt förtjusta i .... för det känns för farligt helt enkelt. Men då gäller skolans försäkring och då är "ryggen fri.")

Brandmyndigheten fruktar att kyrkan ska ta eld under skolavslutningen, och alla anhöriga som vill vara med om högtidligheterna, kan inte komma in i kyrkolokalen, trots att hela lokalen ligger i markplan och att det finns ett antal vägar ut.

Än värre är de som inte får ha avslutningar i sin kyrka, för att någon eller några är emot det, och micromöjligheten till anmälan till skolinspektionen finns.

I micromöjlighets hemska händelsens värld, så har det här med influensa eller vaccin blivit ett dilemma för många. För hur gör man när det är ett faktum att det är finns en micromöjlighet att bli dödligt sjuk av vaccinet, och det finns några micromöjligheter att avlida av influensan???

Nu har Banverket sett farorna i att det finns träd på 50- 70 m avstånd från rälsen. Det skulle ju kunna blåsa, så även dessa träd kom över banvallen, och tvingar tåget att köra så sakta att tidtabellen inte kan hållas. Eller inte kom fram alls.....

Vi tog en promenad på skogsvägarna längs kust till kust banan på förmiddagen, jag och C-E, för att se vilka träd som blivit bannlysta av Banverket. Det var många och de står en bra bit i från järnvägen.

Nu kan det vara ok med försiktighet, men jag reagerar ändå starkt på hur våra skattepengar används, då den skog som C-E står som delägare till, renderar ett utbetalat belopp på närmare 70 000 kr, bara för att banverket ska kunna ta bort alla träd som har en micromöjlighet att falla över rälsen. Det handlar om en sträcka på knappa kilometern..... och med tanke på att alla Sveriges järnvägar går genom åtskilliga km skog, så handlar det om stora summor. Pengar som jag anser skulle satsas på vård, skola, sjukförsäkringar..... i stället för att tåg alltid ska kunna fara fram i höghastighet. Ett kommunikationsmedel som är få förunnade att kunna använda, p.g.a. höga biljettpriser och att det bara görs stopp i större städer/samhällen.

I kväll har jag fått i väg en gåva till vårt nya fadderbarn, Satan i Kambodja. Vårt gamla fadderbarn i Guinea, lämnade oss i somras, eftersom hon fyllt arton år. Hade inte en tanke på att skicka en gåva, förrän en av mina nyfunna vänner, en gammal klasskamrat från gymnasiet, skrev på facebook att hon skickat julklapp till sitt fadderbarn. Tack och lov för alla kontakter på nätet ...oj, vad mycket ni ger mej!

Nu ska jag gå upp och sätta mig i min och Fritz gemensamma favoritfåtölj och sticka färdigt sjalmössa nummer fem.... En genialisk uppfinning, som kan användas som både snygg mössa och fuskpolo. Tack bloggvän Ingela för den!

Biograf bedrägeri

Oj, vad det snackas om nya Twilightfilmen "New moon". Diskussioner i både radio och TV. Gällande åldersgränsen 15 år. Jag har varken läst böckerna eller sett filmen Twilight, men jag vet att de handlar om unga vackra människor och varulvar som också uppenbarar sig som unga vackra människor. Flickorna i femman och sexan älskar och slukar de tjocka böckerna, några (även en av killarna) har läst den första, även på engelska.

Idag snackades det Twilight och åldersgräns vid lunchbordet. Skulle man som tolvåring kunna bli komma in på femtonårs-film?

Ja, utseendemässigt/storleksmässigt så kan det vara svårt att skilja på en tolvåring som vuxit snabbt och kommit långt i sin pubertala utveckling med en liten, sent utvecklad femtonåring.

Så visst kan man som tolvåring försöka sig på ett biograf bedrägeri och ha chans att komma in på den åtråvärda filmpremiären i kväll.

Jag har bara sett korta snuttar av "New moon" och kan inte uttala mig dess olämplighet. Men jag tror inte den kan vara värre än "Sagan om ringen" -filmerna. Där fanns ju massor av skräck och våld, och ändå var det elvaårsgräns. Så med tanke på att Twiligth-sagan är 11- 14 åringars favoritläsning, så borde väl filmen också vara för dem. Läste någonstans att gränsen ska ändras ...Undrar hur många biografägare som utövar makt och kontroll i kväll..... och ser till att "ha ryggen fri".

Underbart att äntligen se solen igen. Kom iväg hem från skolan redan vid kvart över två och blev storligen förvånad när jag insåg att jag bara hade en bra timme på mig för att hinna med en "solskenspromenad". Jaja, en blek -sol -promenad..... Usch, vad dagarna är korta. Det gäller verkligen att ta till vara de ljusa timmarna!

Spåren av allt regnande är långt i från borta.

Luften kändes mjuk och härlig och vårlik idag. Också ett litet bedrägeri, väder bedrägeri, men det kan man lätt stå ut med.

Lucia är vald och luciasångerna låter helt underbart bra. Oj, vilka sångare det finns i Grimsås!Tiden fram till Lucia går fort, och har man bara kommit dit, ja då vänder det mot ljusare tider igen. Men först ska vi baka lussekatter och pepparkakor ..... och - det hade jag nästan förträngt denna solskensdag - skriva 148 omdömen..... som det dessutom inte finns någon plats klar att skriva på!

Dagens bilder .... inga new moon bilder .... men "just before twilight" skulle man väl kunna kalla dem.

Musikmonster

Att ha åttio minuter musik på raken, det är inte alltid så enkelt. Eleverna går i tvåtrean och tycker fortfarande musik är kul. Jag tycker också att det är kul att ha musik, ja, upp till femman ungefär, sen borde det vara möjligt att välja/välja bort.

Har alltid haft musik i fler klasser än min egen, så ämnet i sej är absolut inget problem för mig. Det är den långa sammanhängande tiden som gör att det kan kännas som en tung lektion. Åttio minuter, det är länge det, och då måste man variera sig ganska mycket under lektionens gång, för att det inte ska börja krypa av otålighet i de små benen. Varje gång brukar vi ha någon lek, vi brukar också ha någon form av drama blandat med sång, musik och rytm.

En favorit i tvåan, trean, fyran brukar vara sången om det hemska monstre Mums Fillibabba. En härlig barnvisa i bluestappning, komponerad av min eminente musiklärare på lärarhögskolan, Olle Widestrand. Sången handlar om Mums Fillibabba som bor i källaren av grå betong, som ylar så att blodet isas, som älskar mat och äter allt - bl.a. sin mosters farfarsfar......

Dagens lektion planerade jag på morgonen och tänkte då ta med barnen på besök hos ett "låtsasmonster" och sjunga matsånger, "kärlekssånger" (eftersom Mums Fillibabba egentligen gillar tjejer men är lite blyg) , Staffanssången ( för att han gillar Lucia) och dessutom skulle vi göra Mums Fillibabbas favoritlek och favoritdans.

Alldeles efter det jag plitat ner stolparna för musiklektionen och sett till att jag hade alla noter på plats ( jag kan inte spela nå´t utan noter) så kom en av mina elever in och sa att han hade ont i halsen och inte skulle vara med på gympan.

De var då jag kom på veckans bästa idé.... -När fem-sexan har gympa, så får du vara med mig och ha musik med de små. Du kanske kan hjälpa mej att vara Mums Fillibabba.

Visst ville han det!

Snacka om suverän musiklektion. Min elev var dessutom helt underbar i sin "snälla" monsterroll. Han dirigerade lektionen efter de sånger och lekar som jag plockat ut. Åttio minuter har aldrig gått så fort, och aldrig har jag haft så nöjda tvåtreor. En makalöst underbar lektion, åttio minuter kort.

Hoppas att det blir fler tillfällen som femmor och sexor inte kan vara med på torsdagsgympan.Alla passar inte att spela monster - eller att ha någon annan teaterroll - men alla kan med all säkerhet bidra med något. Vad gör det om vi har lite mattemusik - eller om min elev som är superduktig på engelska får lära de små en engelsk sång......

Vad glad jag känner mig som har funnit en så bra lösning på att, om möjligt, förgylla de åttio musiklektionsminuterna för både mej och eleverna.

Har skickat ett brev via Penpals till vår kontaktskola i Indien idag. Femsexorna berättade - på engelska - om sina föräldras yrken. I brevet som vi fick från Gejvi i nordvästra Indien, så berättade barnen i sjätte klassen att deras föräldrar nästan uteslutande arbetade med jordbruk.

Bland mina tjugofem landsbygdsbarn finns inte ett enda bondbarn....

Skickade med ett följebrev till läraren Salom, och frågade om de har Internet på skolan, och om vi kan ha kontakt visa mail. Jag har ingen aning om hur det är... Indien lär ju ha kommit ganska långt i den digitala utvecklingen. Vore verkligen kul att kunna ha större kontakt med en annan världsdel - inte bara Europa.

Min bästa europeiska kollega Ingrid är fenomenal på datamöjlighetskunskap. På vår blogg "Questions of the week", så hade hon lagt upp en presentation av sin klass i en PDF-fil. Jag trodde att jag skulle kunna göra det samma, men inte då.... Nu har jag mailat henne och bett om hjälp..... Jag tror ju att jag är så kunnig vad det gäller datorer, men det är bara att inse, datorns möjligheter jämfört med mitt kunnande passerade mig någonstans vid milleniumskiftet. Jag har blivit hopplöst efter....

Tämligen tjatig...

... känner jag mig, då jag för tredje gången i samband med större eller mindre konferenssamling tar upp min stress-känsla inför terminens omdömen.
Så här är det:
Kommunen har sedan minst fem år använt sig av ett bedömningsprogram som heter PODB, numera Info Mentor PODB. Ett helt ok program, man lämnar en bedömning i varje ämne.
Programmet stängdes den 25 oktober för att man skulle byta till den nya "upplagan" av programvara.

Idag fick vi en genomgång av det programmet. Jag brukar skriva bedömningar i okt-nov och tyckte att det var sent att behöva vänta tills den 18 november med att påbörja det jobbet. Det är trots allt sammanlagt 148 olika bedömningar som ska göras i sju olika ämnen.
Nu hade jag tänkt göra en rivstart redan i morgon kväll, gympan är inställd då, och sedan använda två timmar varje dag fre- sö, för att komma framåt en bra bit. Under veckorna är man trött framåt kvällen, så jag behöver ta helgerna till hjälp i detta arbete. Lördagar och söndagar i december vill jag använda till saker som ligger utanför skolarbetet.

MEN då visar det sig att programvaran fortfarande inte är färdiginstallerad. Närmast ansvariga vet inte när det arbetet kommer att vara klart. MEN ÄNDÅ SKA VI HA BEDÖMNINGAR KLARA FÖRE JUL! Därför att så säger de förordningar som finns.
- Skriv i Word och klistra in, säger ansvarig person.
Det är mycket mer omständigt, det är sammantaget 50% mer jobb. Jag vill skriva i det program där det ska vara.
- Låt det bli lite magert, säger samma person.
Jag vill inte göra något dåligt arbete, jag vill lämna ett utförligt dokument om eleven till varje förälder.

Var finns flexibiliteten, var finns förnuftet. Bara man ha följt förordningen och på så sätt har ryggen fri, så är det bra.....
Mitt förslag är att man ska ha valet att kunna skriva bedömningarna på jullovet. Att de t.ex skulle vara klara och utlämnade senast den 15 jan.
Mina kollegor, var finns de? De säger som vanligt ingenting!
- Det är inte lönt, säger nå´n.
Snacka om att vi är styrda .... det var väl så folk tänkt när diktaturer har fått härska. Det är inte lönt, vi har ändå inget att säga till om.
Undrar vad som händer, om jag kommer överens med föräldrarna att bedömningarna ska vara klara att lämnas ut den 15 jan. Det skulle inte vara något problem, för de är både flexibla och förnuftiga.
Kommer jag i så fall att få efterföljd av dem som makten har??????

Sen kan man ju fundera på det där med bedömning.
"Eleverna har för årskursen förväntade kunskaper".
Det är önskvärt att eleverna har så många markeringar som möjligt, efter den formuleringen.
Mina elever har säkerligen inte detta i ämnet bild. Ska jag då kryssa i att eleverna riskerar att inte nå målen i detta ämne, p.g.a. dålig kunskap hos läraren???

Och hur blir det i no-so. Ska man bedöma det som eleverna kan och förstår- vilket är väldigt svårt att göra en bedömning på - ska man bedöma det man kunde bedöma av kunskap vid avslutat arbetsområde eller har man uppnått förväntade kunskaper om man varit med och arbetat inom ett område. Och hur gör man med den som var sjuk/borta ett par veckor och missade ett helt område?

Mycket av bedömningen är ett spel för gallerierna och tämligen subjektiv. Det som föräldrarna tycker är mest intressant att läsa, det är den text som beskriver eleven socialt, vad det gäller ansvarstagande, vad det gäller samarbetsförmåga och vad det gäller arbetsinsats. Tyvärr så finns det ju ingen betygskala på detta, och ändå så är det ju det sociala kunnandet och kunnandet inom IKT som kommer att vara det viktiga i det riktiga livet. För vad spelar det där för roll om man kan en massa om världens bergsmassiv, om Karl XIIs krig eller om lavering.Jo, om man spelar mycket TP eller liknande förstås....

Idag kom C-E hem med en vunnen tavla. Den är målad av den lokale konstnären C-H Bogren. Tänk om man kunde måla så......

Kameror tar också snygga bilder, som tur är. Men nog vill jag ha målningar på väggarna.
Tjejerna från NAvet var med oss en stund idag också. De hänvisade bl.a. till en sida från nationella centret för matte på universitet i Gbg. De som hjälper oss genomföra kängurutävlingarna varje vår. Där finns också en sida som kallas strävorna. Suveränt bra! Kolla där!

Förståndigt folk

Vad glad man blir när man upptäcker att det finns folk som vågar ta egna beslut. Våra tre skolsköterskor tog belutet att vaccinera oss i personalen, samtidigt som man gav eleverna vaccin mot den berömda influensan.

Härligt när förnuft råder och man använder det vaccin som man ändå har gjort i ordning.

Så här tre och en halv timme efter DEN STORA SPRUTAN, så killar det faktiskt lite i näsan och man känner sig lite småförkyld. Undrar om hela influensan bryter ut under kvällens övningar. Vi ska samlas för att ha PUG-lektion, vi lärare.

Kompis, klasskamrat, kollega....

Bildminnet från den första gång jag såg A1 är tydligt. Det var den dag 1966 som jorden förutspåtts gå under. Den blå bussen skulle ta mig till min första dag i den inte ännu färdigbyggda högstadieskolan. I sista backen upp till skolan, passerade vi två likadana tjejer. De hade långt brunt hår, blommiga byxor och röda tröjor. Två kopior.... som direkt gjorde mig väldigt nyfiken, och för några sekunder fick mig att glömma den katstrof som förestod.

Det visade sig att vi skulle gå i samma klass, tvillingarna A1 och A2 och jag.

Katastrofen uteblev. Ganska snabbt valde de två populära tjejerna mig som sin nya vän. En anledning till det valet var sannolikt att jag var mycket bra kompis med killen, B, en riktig tjejtjusare.

A1 och jag var klasskamrater och kompisar genom högstadie och gymnasium. ( A2 valde annan gymnasielinje). Vårt kompisskap har fortsatt hela livet, vi blev sedemera kollegor - med betydelsen att vår profession är den densamma. Våra respektive fann varnn, och då vi båda blev välsignade med den hanterbara barnaskaran bestående av två barn vardera, så har vi under årens lopp gjort mycket tillsammans. Tidvis har det gått år mellan våra träffar.

- Vi var hos våra kompisar i Ä....

- Det gjorde vi med våra kompisar A1 och P...

Under senare år har det känts lite knäppt att använda ordet kompisar. När man passerat både 50 och 55, så låter det lite fånigt..... Kompisar är ett ungdomsord.....Samtidigt så känns det lika dumt att inte använda ordet kompisar om dem man varit kompisar med sedan man var riktigt ung.... och då var det ju ordet kompis som var det rätta.

Om man nu inte längre kan vara kompis med någon, vid vilken ålder slutar man vara det... och vad blir man i stället..... ? Vän? Ja, det känns naturligt. God vän? Absolut, men själva uttrycket klingar så präktigt pretantiöst i mina öron.

Vi träffade våra vänner, de forna kompisarna, i går .... spelade fyrmannawhist ... för det gör vi alltid när vi träffar A1 och P. Damerna vann med 2 -1 i går. De blev ovanligt många hemtagna spelomgångar - och visst är det roligare att spela än att passa.

Vänner det är det viktigt att ha, och A1 och P är verkliga vänner - sådana som finns när man behöver dem men aldrig har några krav på en. Och som man alltid lika lätt kan återuppta den sedan många månader avbrutna diskussionen/samtalet med igen.....

Kom på mig själv att vara rädd för att bli kontrollerad idag.... Skrev en spontan kommentar och berättade fakta i fallet om svininfluensan i den lokala tidningen. Tänk om nå´n kollar och jag har gjort något som inte var tillåtet? Insikten om hur starkt kontollsamhället kontrollerar en är minst sagt skrämmande.

Dagen kamerapromenad fångade ett par fina bilder.... Det tar ett tag att lära sig systemkamerans möjligheter .... men kul är det.

Omärklig Orwellsk omvärldsomvandlingen

Visst är vi där! Fångade i den olustiga värld som Orwell förutspådde en gång på 60-talet. Bildbeskrivningen i boken "1984" är ganska olik vår värld.Inga marscherande soldater, inga högtalaranläggningar på gatorna som uppmanar till lydnad och acceptabelt beteende. Inga skyltar där det står "Storebror ser dej".

Men bokens budskap, om det helt kontrollerade samhället, det har besannats och det på ett betydligt mer sofistikerat sätt än det Orwell beskrev.

Vi är ständigt kollade och passar vi inte in i systemet, så blir vi utfrusna. En person som tycker saker efter eget förnuft, den får aldrig komma till tals, den tystas av de som makten har.

Vem som egentligen har makten, det kan jag inte ta på ... skulle vara intressant att kunna diskutera. Men något oåtkomligt styr folk åt det håll som det oåtkomliga, ouppnåbara, obeskrivliga vill. Kanske skulle det obeskrivliga kunna vara människans rädslor.....

Media har oerhörd makt i genomförandet av kontrollsamhället....

Under förmiddagen slogs nyheten om vem som ska leda 2010 års melodifestival upp som en världsnyhet. Det viktigaste som skulle hända i vårt land framöver. Jag kände en fadd smak i munnen och påmindes om hur jag som ung var med i en marxist-kurs och där talade man om alienation. Förfrämlingande från samhället - att ge människor helt andra viktiga saker att tänka på än att se vad som verkligen händer.....

Fruktansvärt!

Nu har då media bestämt att vi ska vara skrämda av den hemska influensan, som kan smitta från gris till människa..... I min vilda fantasi, så undrar jag vad det EGENTLIGEN finns i den spruta som vi bör ta, iallafall om vi ska följa kontrollorganet socialstyrelsens rekommendationer....

Media kräver att vi ska hinna arbete, fritid, barn, vara uppdaterade på alla såpor och allt kändisskvaller, se bra ut, vara alla till lags, laga den nyttigaste maten..... och människor är ju mer stressade än någonsin. Jättebra, då hinner man ju inte ta ställning eller tycka något annat än det man tycka ska, minsta motståndets lag råder....

Man ska "gilla läget". Jag vet inget dummare uttryck. Jag skulle aldrig i mitt liv få för mig att "gilla läget" om jag inte tycker att något är bra/ok. Däremot måste man acceptera vissa saker, en del är sån´t som ingen kan göra något åt - sjukdom, olyckshändelse ..... Sen finns det sådant som jag ogillar, men ändå måste acceptera. Här måste jag också ha rätten att framföra min åsikt, samtidigt som jag får acceptera att beslut som inte stämmer med den åsikten tas.
Men "gilla"- never.......

Undrar hur det här uttrycket uppkom, det känns som också det är en del i den omärkliga Orwellska omvärldsomvandlingen.

Varför blev dessa tankar dagens till bloggande? Jo, det slog mig att vi är inne i det sofistikerade orwellssamhället, när jag i veckan fick en begäran från skolverket att skicka in förra årets nationella prov i matte för central rättning. Vilket omyndighetsförklarande! En ren kränkning, som jag ser det. Jag har mycket bra koll på mina elevers kunskaper i basämnena, jag är dessutom erfaren och yrkeskunnig...... Ingen behöver ifrågasätta detta.....

I kontrollsamhället måste man "hålla ryggen fri", annars kan man bli anklagad att ha utlöst en hel tsunami eller vara ensam ansvarig för ett energibolags oetiska uppträdande....

"Ryggenfri"-rädslan stängde ett skoldisco även i Dalstorp..... i alla fall så ser jag det så....

I den lilla lokala tidningen kunde man sen läsa om att det var p.g.a. av svininfluensafallet i Grimsås, som också Dalstorp-discot stängdes.

Jag har ingen åsikt vad det gäller stängningen av det discot, men jag blir riktigt förbaskad när jag i den lilla notisen på lokaltidningens webbplats ( sannolikt även i dagens pappersupplaga) finns tre fel. 1. Den sjuka var en pojke. 2. Man vet inget om tillståndet på den sjuke, enl namngiven källa. 3. Discot i Dalstorp stängdes för att barn ifrån Grimsås inbjudits, och kunde komma dit och föra smitta vidare.

Nu var det så att det var en tjej som hade fått svar på prover, och dessa visade på H1N1. Jag meddelade í samband med att jag pratat med mamman, all personal på skolan, att flickan var på bättringsvägen. Dessutom fanns det inget barn i Grimsås som skulle gå på disco i Dalstorp, för de skulle ha gått på disco här hemma.

Detta är en skitsak, men jag blir så arg. De enda som kan uttrycka vad som helst och hur som helst, felaktigheter, tyckanden, utlämnanden av människor, det är media .... tidningar, Tv, radio....

Tycker vi vanliga människor något som på något sätt kan väcka anstöt, så slås det på stora trumman.

Vad ska vi göra för att få tillbaka ett samhälle som är värdigt människor som vill vara människor och inte nickedockor???

Jag tog en promenad - med kameran runt halsen - för att lugna mina ilskna tankar. Det var balsam för själen....

För en stund...... Det vackraste bilden blev en sista hälsning från sommaren, det rodnande olvonriset....

Redovisad realitet

16:22 / fredag 13 november 2009 / sr.se/sjuharad
Skoldisco inställt efter influensa
En elev på skolan i Grimsås har konstaterats ha svininfluensa. Ett skoldisco som skulle ha ordnats ikväll ställs för säkerhets skull in. Nästan 900 personer i Västra Götalands Regionen hade vid lunchen idag, fått konstaterad svininfluensa. Det säger smittskyddsläkaren Anne Söderström i Västra Götalandsregionen.
Samtidigt har 300 000 personer i regionen, var femte invånare nu blivit vaccinerade mot svininfluensan.

Många elever har varit frånvarande under veckan som gick. Någon fick svårt att andas och tog prov på sjukhus. Det var svininfluensa. Eleven är på bättringsvägen.

Beskedet kom via en telefonkontakt från skolan. Inte tvärtom.....

Ett par timmar efter redovisad realitét kom min skoldag att bli synnerligen turbulent....

Fråga kom via telefon: Är det sant att det finns en elev som vårdas i respirator ? Det påstås så på stora företaget.

Ryktesspridningen i små samhällen är otrolig... och utan sans.

Dementi.... ingen elev finns på sjukhus.

Fråga: Hur går det till när huvudlösa rykten uppstår?

Disktriktsköterskan söker mig då jag äter lunch... jag ska genast ringa upp ang. det disco som sexorna planerat ha i bygdegården denna fredag den 13. Jag ringer ansvarig förälder, hon får ta kontakten.... discot är föräldrarnas ansvarsområde.

Kommer överens med förälder att fortsätta de från föräldragruppen deligerade förberedelserna i klassrummet, tills jag får kontraorder.

Efter lunchen vill rektor prata med mig. Han har från högre ort fått direktiv att ställa in discot. Jag hänvisar återigen till föräldragruppen.

Omkr kl 13 får jag besked om att allt är avbokat. Rektor meddelar klassen.

En elev anmäler sig att meddela alla skolans elever om det inställda discot. Då han kommer tillbaka så kan han rapportera om gråtande, besvikna barn och barn som är arga för att de inte får gå på disco och visa upp sina nya kläder.

Han vittnesbörd gav mig insikt om hur STORT och VIKTIGT ett disco är för många barn....

Klockan halv fem så hör jag i lokalradions nyhetssändning att discot i Grimsås är inställt. Åtta minuter tidigare har nyheten publcerats på webben.

Och jag bara undrar:

1. Hur kan detta bli en så stor nyhet, så att man rapporterar om det i radion? Detta i samma nyhetssändning som man rapporterar om rättegången mot den sjuttonåriga pojke som mördat en jämnårig flicka i trakten av Borås....

2. Vem är det som rapporterat till radion om influensan? Varför?

En annan sak som jag undrar är: Hade det inte varit klokt att ställa in discot med tanke på att många barn varit/är sjuka, och då tagit detta beslut tidigt i veckan? Det spelar ju ingen roll om det är svininfluensa eller ej.

Jag har själv ett eget ansvar i detta, men samtidigt så visste kollegor, ledning och föräldrar om disco + influensa. En diskussion kunde ha satts igång.... och som sagt, jag är del i att den inte blev av. Men jag tycker att det är helknäppt att man måste ha svart på vitt innan något händer - att förnuftet är helt osidosatt idag.

Samtidigt som alla dessa barn möts i skolan varje dag .... spelar det då någon större roll, ur smittrisksynpunkt, att man träffas även på kvällen?

Frågor som inte jag kan svara på ... det är smittskyddsexpertis som har svaret. ... Förhoppningsvis.

Som det känns nu så blev discot inställt av skälet " Det gäller att hålla ryggen fri."

Det klart rådande skälet till de beslut som tas nu för tiden.

Hoppas att de fantastiska föräldrar som jag har i klassen orkar ta nya tag och inbjuda till nytt disco i adventstid.

Ute är mörkt och kallt. Snö har fallit.

I skolan tränade vi luciaprogrammet för andra gången i dag. Oj, vad bra det låter. Tänk, så många barn som sjunger så bra. Hoppas att de aldrig lägger av med sin sång och sin musik.

Framträdandena i lussetid kommer att bli så bra. Hoppas att alla frisknat till, så vi inte måste ställa in då också.

Mörkermarsch

Superhäftigt att se ficklampor på rad komma genom skogen! Inte är det varje dag som det marscheras i stor trupp på den blöta skogsstigen.

Men så blev det igår. Vi skulle göra föräldrarna delaktiga i "Grön flagg" arbetet, det var så det stod i "manualen" för det engagerande miljöprojektet. Någon smart individ tyckte att vi kunde ha en tipspromenad för barn och föräldrar och något annat ljushuvud ( : )) tyckte att det skulle vara kul med skogspromenad i novembermörker.

Brukarrådet informerades och ställde sig till förfogande för att sälja korv och bröd.

Det blev succé. Bortåt 200 glada barn och föräldrar klafsade runt på den vattensjuka stigen, svarade på tipsfrågor, räknade reflexer, åt korv och tycktes ha det lika trevligt som vi tyckte att det var, vi som jobbar i skolan.

Vinster fanns det också - energisparstömbrytare, diodlampa, tvättnötter och hemkokt godis till barnen.

Vad glad man blir att föräldrar ställer upp på ett så positivt sätt, då man anordnas något utanför skoltid.

Musikmänniskor/kulturmänniskor är ofta också fantastiska. De ser möjligheter i allt och ställer upp mer än de egentligen orkar. 2010 års Schoolovision har redan kommit upp som nygammalt e-twinningprojekt. Vi ställer gärna upp och framför Sveriges bidrag även nästa år. Nu har jag förstått projektets storhet - förra året var t.ex. Tjeckiens utbildningsminister med vid prisutdelningscermonin hos 2009 års Schoolovisionsegrare.

Så jag har förstått att en sketen mellanstadielärare inte reder ut att genomföra allt som som behövs, för att bidraget ska bli konkurrenskraftigt. Men det fixar kulturskolan. Det fick jag klartecken för, från kulturskolans rektor, under eftermiddagen. De gör bakgrundsmusik, de filmar och klipper och vi får möjlighet att spela in sången i studio. Vilka möjligheter man ställs inför när man har Sveriges bästa kulturskolelärare!

Minnets makt, vad det gäller doft, är stor. I slutet av mars vandrade jag till våning två, våningen under musikskolan, för att få en väldigt otrevlig utskällning. Hela olustskänslan kom över mig, när jag möttes av den speciella lukten i trapphuset. Ilskan över den behandling som jag fick utstå och besvikelsen över den som anmält mig för mina felsteg i bloggandets första fas, kom också tillbaka, och den sitter fortfarande i..... Doftsinnet är kopplat direkt till hjärnan och jag upplever det som det är vårt mest utvecklade minnessinne. Olika doftminnen kan bjuda på många sensionella flashbacks.

Så med ilskan svagt bubblande, trött efter en extra aktiv torsdagsarbetsdag och med uppvisande av ett visst mått av irritation - utlöst av de tidigare nämnda faktorerna - så förstår jag att jag måste lyfta på ändan och åka på gympa, trots att jag sannolikt blir ensam från vår by i kväll. Gympa gör gott för kropp och själ......

Prov premiär

Det här med prov i skolan, det kan man diskutera mycket.
Jag tycker också att man ska skilja på prov och diagnos.
Ett prov innebär att man visar vilken kunskap man inhämtat inom ett förelagt område, där var och en har getts möjlighet att inhämta kunskaper, insikter, färdigheter.

En diagnos mäter ofta kunskapen inom ett vidare spektra. Diagnosen ska ligga till grund för fortsatt "behandling", fortsatt arbete på rätt nivå- för att reparera eller för att gå vidare till nästa trappsteg efter det att man har fastställt att eleven har inhämtat tillräckliga kunskaper, insikter, färdigheter för att gå vidare.

Uttycket "Nationella prov" det förstår jag inte alls - de tester som alla elever i trean, femman och nian genomgår är ju i allra högsta grad diagnoser.....

Femman och sexan hade prov på kroppen idag. De allra flesta var spända inför premiären på riktiga prov. Alla tog provet på största allvar. Resultaten blev bra, många hade verkligen satt sig in i och lärt sig förstå en del om hur vår kropp fungerar, utifrån de sextiofem instuderingsfrågor som låg till grund för provet.
De som inte lyckades så bra tog också det på ett bra sätt. De insåg att de inte jobbat tillräckligt ingående med frågor och förståelse, och vill göra om provet. Och det ska de få göra....
Många prov lär det väl även i framtiden bli för dessa unga människor.
Man kan diskutera om det är bra eller dåligt med prov.... länge.....
Jag tror att prov är bra, om det inte blir allt för ofta. Barnen lär sig att ta ansvar och märker att väl utfört arbete ger positiv bekräftelse i form av ett bra resultat...

Har varit i sta´n en stund i eftermiddag. Stan, det är för mig Borås - alla andra städer benämns med sitt namn... Jönköping, Göteborg, Värnamo ..... Närmaste staden Ulricehamn ser jag f.ö. inte som en stad. Skulle aldrig komma på tanken att åka dit och handla.... Men U-hamn är en vacker plats.....
Det var mycket rött och juligt Borås skyltfönster. Blev inspirerad att köpa några julklappar. Nyttiga sådana. Och ett antal olika garner - vilken med största sannolikhet också förvandlas till en eller annan julklapp.
Trafiken ut ur och in i staden vid femtiden var också jullik. Fullt, fullt med röda baklyktor....
Man har inte vant sig vid mörkret är - och att det är alldeles nermörkt så tidigt....
Lite go fika blev det förstås ....... det hör till höjdpunkterna vid stadsbesöken. Sitta på ett fik med en go, onyttig kaka - och titta på folk. Det är julafton för en lantis som jag...

Navet nyheter

En och en halv timma på Navet går alldeles för snabbt! Men följande matnyttiga, vad det gäller tema energi besparing/ miljötänk, fick vi med hem!

Anslut t,ex. lampa, TV, digitalbox, CD-spelare,radio och DVD-spelare till stömbrytarens sex uttag.
Sätt lampan ( eller TVn) i uttaget för MASTER.
När du släcker lampan (TVn), så bryter du strömmen även för övriga apparater som är inkopplade. Ingen apparat kommer att stå på STAND BY och dra ENERGI i onödan. Superbra!!!
Finns att köpa på Claes Olsson
Pris:ca 130 kr
En bra och nyttig julklapp!!!!!


Lampan till vänster är en vanlig gammal glödlampa. Den drar 25 W per timma. Edisonglödlampan kommer f.ö. utgå från svenskt lampsortiment efter hand.
Mittenlampan är en lågenergilampa. Den drar ca 10 w / h
Diodlampan till höger drar 1 W /timma. Den har en livslängd på ca 80 000 timmar. ( ca 9 år om den lyser dygnet runt, året runt)
Diodlampan kostar idag ca 100 kr.
Snacka om att spara både pengar och energi!
Finns också på Claes Olsson

Dessutom fick vi med en hel låda innehållande material till experiment!

Alla borde ha tillgång till ett NAV!

Hästhoppning

Behagligt trött, sömnig och lite småfrusen .... Det blir lätt så efter dryga 25 mil i bil och 5 timmar i råa utomluften.

Det blev hästhoppning, på en ridskola i en otroligt vacker omgivning, utanför Växjö.

Kom på idén igår, att jag skulle åka med, så skulle dagen bli mindre ansträngande för Tindra. Hon kunde åka fyra timmar senare, i stället för åka tillsamman med vännen i stallet, Nimbo, redan vid halv sju.

Det var premiär på höjden 1.10 m för succéekipaget Tindra och Ida. Först gjorde de en felfri runda på 1 m, och därefter en runda utan rivning eller vägran på 1.10. Något som de f.ö. var i det närmaste ensamma om på den höjden!

Bravo! Och vilken tur att Tindra har Ida som vill hoppa henne, trots att hon har två egna hästar - när Tindras egen matte föredrar dressyr och skogsritter....
För hoppa, det är det roligaste Tindra vet.....

Ridsport är stort, det förstår man när en lokal tävling kan samla över 200 starter, mer än hundra hästar. Ett jätteintresse som ofta börjar i tidig ålder och sedan håller i långt upp i åren. Yngsta startande var knappast tonåring, äldsta en bra bit över fyrtio. 95 % tjejer på hästryggen..... men de få killar som startade klarade sig inte så bra, det kanske är därför det är så pass få killar i sporten - man är inte bättre ryttare för att man är kille.....

Kul att komma ut och kolla på fina hästar ibland. Robin Z t.ex har många ättelägg ute på hopptävlingar - och dem är det speciellt kul att se, för alla har ett liknande utseende - en lite mindre häst, en lite trubbigare häst än alla andra hästar.

Och de unga valackarna är som småpojkar - hoppar glatt och okontrollerat - medan ungstona är mycket mer graciösa och kontrollerade i sina hopp.

Tindra och Nimbo fann varann på tävlingsområdet. I var sin transport på 70-80 m avstånd kunde de känna igen varandras gnäggningar och på det sättet kommunicera med varann. Tror att de gratulerade varann till enbart felfria rundor.

Otillåtet ordande?

Flera icke rumsrena tankar..... sån´t man inte talar om....

I morgonnyheterna rapporterades om att man ( vem vet jag ej) i Storbritannien var oroad över skolelevers okunskap om ledande nazister under andra världskriget. Det fanns de som inte visste vem Hitler var, det fanns de som inte kände till Goebbles. Man förväxlade honom med Ann Frank.

Mitt inre gör uppror så snart man börjar älta andra världskriget och förintelsen. Det är fruktansvärt det som hände, helt obegripligt fruktansvärt - men inget förändras av att vi om och om igen låter judeutrotelsen vara det enda folkmord som blir fördömt.Tvärtom!

Jag förstår inte varför det förhåller sig så - därför:

1. Det var fruktansvärt det som hände, men det var än mer fruktansvärt att det tilläts hända. Att några sjuka personer fick med sig så många människor så att det som skedde tilläts ske. Att propanda mot folkgrupper av olika slag fick så stor genomslagskraft, och att skrämselpropaganda och hot skrämde de kloka människorna till tystnad.

2. Det fanns mer folkgrupper än judar ( och snälla, missförstå mig inte- jag har inget emot judar - jag förstår bara inte varför de bedöms ha ett större värde än alla andra folkgrupper) som också utrotades under andra världskriget. Romerna var minst lika illa ute. Och ännu värre är att det fortfarande i den bästa av världar ( Europa) är vanligt med segregering och icke människovärdig behandling av romer.

3. Under historiens gång har många folkmord begåtts. Varför får inte de och deras sjuka ledare och anhängare samma uppmärksamhet som "förintelsen" fortfarande får?

Indianer och aborginer har utrotats, förnedrats och de segregeras fortfarande.

I Kambodja avrättades ett par miljoner människor av olika folkgrupper så sent som på sjuttiotalet.

I Rwanda mördades 85 % av tutsibefolkningen av hutus. Detta var 1994.

I Sovjet och senare i tidigare sovjetstater ( Tjejtjenien, Armenien) har mängder av människor avrättats, många för att de tillhört fel folkgrupp.

Under kriget på Balkan, avrättades närmare 300 000 personer, därför att de var muslimer.

Listan kan göras längre. Vad som jag tycker är mest förskräckligt är att man inte uppmärksammat dessa sena folkmord på samma sätt som man fortfarande gör med de judar som förintades under andra världskriget och de som ytterst var ansvariga för avrättningarna.

Varje människas liv är ju lika viktigt, det beror inte på vilken ras, religion, nationalitetstillhörighet, yrkesgrupp, förmögenhet man har.

ALLA HAR PRECIS SAMMA VÄRDE!

Är det något som borde uppmärksammas i denna orättvisa värld, där det som sker utanför västra Europa och USA är mycket mindre intressant, än det som hände i Europa för snart 70 år sedan, så är det den orättvisa resursfördelningen mellan de människor som bebor jordens yta, samt att ( enligt programmet Skalan igår) mer pengar går till korruption - till redan bemedlade, giriga människor - än vad som används till utjämning av jordens resurser i form av bl.a. s.k. u-landshjälp.

Helsjukt!

Åldersåsikt

Det jag tänker skriva om idag, är faktiskt något jag tycker är ganska skämmigt.... Att jag reagerade på det sätt som jag nedan tänker beskriva.... Samtidigt så är detta ett fenomen som är synnerligen allmänmänskligt - samtidigt som det är något som borde motarbetas. För alla västerländskt uppfostrande människor skull....

Så är var det:

Vi har under en period jobbat med fredsaffischer, som ska delta i en årligt återkommande Lion-tävling. Alla femmor och sexor är med i tävlingen. Igår så blev ganska många klara och på det färdiga bidraget skulle man skriva namn, födelsedatum och skola på affischens baksida.

- Vad skulle jag skriva nu igen, frågade elev X.

- Du ska skriva vad du heter, och så ska du skriva när du och jag fyller år, svarade jag.

- Fyller du och X år på samma dag, frågade någon.

- Ja, vi och så Sven-Bertil Taube, sa jag. Fast det är förstås 44 års skillnad mellan mej och X.

- Är du 56 år, undrade någon snabbräknare.

- Ja, snart, var jag tvungen att erkänna.

- Men vad konstigt, sa en pojke. Jag har en granne som bara är 52 och han ser MYCKET äldre ut än vad du gör.

- Ja, jag känner också en som bara är 50, och han ser också gamlare ut än du, sa nå´n.

- Så konstigt, tyckte ytterligare någon.

Jag skäms för att mitt hjärta gladde sig över att befunnen vara ok i åldersjämförelse med yngre jämnåriga...... Varför ska man vara så inprogrammerad på att det är bra att se så ung ut som man bara kan, i jämförelse med den ålder man har. Varför är det inte åtråvärt att bli gammal och vis?

Naturligtvis därför att hela västvärlden framhäver ungdom, snabbhet, skönhet..... Men vore det av stort värde om vi kunde ändra den inställningen och se till insidan ( det som alla pratar om när man pratar värdegrund) och lovorda vishet, eftertanke, erfarenhet.

Långt är det dit, men man kunde ju iallafall jobba på att tycka det är ok att bli gammal och det syns att man är det. Tyvärr ha jag inte kommit riktigt dit än, MEN JAG JOBBAR PÅ DET...

Sen tror jag att mycket av ungdomlighet/ålderdomlighet sitter ganska mycket på insidan, när man väl känner personen. Därför tycker nog många barn att jag inte borde vara så gammal. Därför att jag är inte gammal inuti och beter mig ibland ganska "omoget" ..... och det är inte bara av godo. Men, tror jag, en bra egenskap i arbete med barn och ungdomar. Och säkert också en följd av att jag aldrig jobbat på något annat ställe än i skolan.... och det är en klar brist.....

Man skulle inte separera åldrar på det sätt som ofta görs. De allra roligaste tillställningarna, det är ju när alla generationer deltar. Nätet ger också möjlighet till delade intressen åldrar emellan. Tänkte på det speciellt i veckan då vi pratade om Facebook, där en elev spelade Farmville för fullt och en annan tyckte att Facebookspelen var ganska så störande. Jag har tittat på både Farmville och Akvariet och insett att det är inget för mig, medan jag i likhet med några av eleverna kan sitta och skjuta bollar i olika färger på ett för någon annan, helt ointressant dataspel, i flera timmar.

Vi är olika - men ändå lika.

Mitt eget visdomsord i sammanhanget är att vi alla är barn till viss del, därför att vi alla varit barn. Det inre barnet lämnar oss aldrig, för det var under vår barnatid som nästan alla egenskaper och beteendemönster grundlades. Vuxenlivet formar det inre barnet, och gör oss lite tråkigare.... och erfarenheten gör oss visare. Biologiska, kemiska och fysikaliska krafter gör att vi förändrar utseendet allteftersom åren går. Det gör alla - och det borde vara lika självklart och ok, som att det där med att man alltid bär sin barndom inom sig.....

Att vi dessutom är nära släkt med hästar, det fick jag belägg för i dagens nyhetssändningar. Och det har jag tydligt konstaterat i mitt umgänge med så väl barn som hästar....

Kylslagen kompetensutveckling

Idag kom jag att bli delaktig i två för mig ganska obekanta skolföreteelser, årkurs ett och utomhuspedagogik. Samtidigt!

Klart imponerad blev jag över att se tjogtalet små barn, rustade i varma vinterkläder, medförande en ryggsäck, ståendes på led. Det skulle inte funka bland det större barnen....

I ett snygg rad traskade vi så 500-600 m för att komma till skolskogen. Där brukar F och 1 jobba tillsammans en gång i veckan. I ordinarie läraes frånvaro, och med enbart klass ett, så skulle barnen delas in i grupper, tre och tre. I dessa grupper skulle sedan vissa uppgifter utföras.

Uppgift 1: Ge alla i gruppen en kram! Mysigt!

Uppgift 2: Hitta föremål i skogen och bilda en kvadrat med dem. Jättebra uppgift ... det blev kottar, kubbar, pinnar i fyrkant.

Uppgift 3: Sjung en sång med en siffra i..... Svårt ... Jag undrade för mig själv varför man gjorde en så´n grej ute....

Uppgift 4: Hoppa groda tre gånger kring ett träd..... Bra!

Det blev ytterligare några matteuppgifter och någon sång innan det var dags att ta fram ryggsäckarna och den fika/frukt som fanns där i.

Efter en stunds stillasittande så var barnen frusna och ville gärna gå hem. Så även den lärare som normalt jobbar inomhus, om det inte är extremt bra väder ute.

Det är intressant att prata med 7 åringar. De är så förståndiga och vill berätta allt. De är tillgivna och tycker om alla som visar dem lite intresse.

Var med lite i klassrummet också, och förstår att det inte är så lätt att undervisa i en etta - det gör så stor skillnad om barnen kan läsa eller ej....

Men bra kompetensutveckling var det för mej..... och jag är helt övertygad om att det kommer att funka med utomhuspedagogik för dessa barn, långt upp i åren, om man ger dem tillfälle till det. De är ju redan extremt inkörda på det, efter att ha tränat i förskoleklass och i ettan.
Och jag anser nog att det är kommande lärares skyldighet att följa upp det som gjorts i lägre klasser.

Vi borde nog alla byta elever ibland. Det är intressant att se hur barn utvecklas under sina år i skolan. Själv har jag varit med på mina nuvarande elevers resa genom skolan, ända från trean. Det har varit fantastiskt att följa dem så länge. Mina erfarenheter av detta skulle kunna fylla många sidor, och framförallt skulle skolpolitiker/tjänstemän vara betjänta av att höra om barnens olika utvecklingsfaser, som sker vid så olika tidpunkter för olika barn.

Att få följa med till sjuan och få undervisa i ett ämne skulle vara väldigt intressant. För några skulle det vara bra att ha med fröken/mormor/mamma ( man har ju blivit det mesta under snart tre och ett halvt år) som trygghet - men framförallt skulle det vara mycket intressant att se vad som händer med dessa studiemotiverade och trevliga ungdomar under grundskolans sista tre år...... Eller åtminstone i sjuan....

Vad eleverna tycker, ja, det vet jag inte - men jag tror inte att det skulle vara något negativt för dem.....
Men tyvärr - så är det inte i vår kommun - och vad en sketen mellanstadie önskar och tycker, det struntar de styrande fullständigt i.

Bilderna från utepedagogiken är tagna med mobilen ... jag som alltid har två vanliga kameror i skolan glömde båda två.....

TV titt

Onsdag är en riktig TV-kväll. Skönt med sådana ibland.

Såg förresten i en undersökning att jag har samma TVoch datorvanor som en 20-30-åring.

10-12 timmar (fritid) vid datorn, lika många vid TVn.

Skulle jag passa in i min egen åldersgrupps mediala användande, så skulle jag få dividera datortid med tre och multiplicera TV-tid med 2, 5. Låter väldigt själsdödande. Datorn är betydligt mer kreativ än TVn - --- : )

I kväll tittar jag på bönderna och deras eventuella förälskelser. Därefter ser jag på nya svenska serien "Morden". Hoppas den är lika bra som danska "Livvakterna".

Ut tittar jag inte mer i kväll.... vintern står där ute och räcker lång näsa. Den gillar jag inte....

Ullared, undergång

Det var många av barnen som kom och ville prata Ullared i morse. Det blev läge för en liten diskussion under första lektionen, då både femmor och sexor var med.

- Vad gav TV5 för bild av Ullared, var en av frågorna jag ställde.

- Att det åker en massa konstiga människor dit, svarade någon.

- Hur många av er har varit i Ullared?

Alla 25 räckte upp hand.

- Är det mest konstiga människor som åker dit?

- Näääää, vi är väl inte som dem som visades i Tv-rutan.

- Men varför visade TV en så felaktig bild av kunderna?

- Annars skulle det inte bli kul att titta på.

Jag känner mig fortfarande förbaskad på programmets vinkling. Framförallt md tankepå de stackars människor som blev kändisar, avdelning "rikstöntar" men också för att filmen inte skildrar verkligheten. Jag tror att många (kvinnor) tycker att Ullared är en kul utflykt, ett par gånger om året - om man nu som vi bor på en dryg körtimmes avstånd. Det är inte någon tummelplats för hysteriska shoppoholics, det är en billig affär med ett jätteutbud av varor av skiftande kvalitét.

Ett annat samtalsämne, som poppat upp under de senaste dagarna, är jordens undergång - denna gång beräknad till den 21/12 2012. Det är planeten Niribu ( även kallad planet X) som ska kollidera med vår planet.

Denna planet lär ha en omloppsbana på 3600 år, och har alltså kommit in bland övriga planeters omloppsbanor ett antal gånger. ( Jag vet inte ens om denna fakta är sann - men det handlar i allafall om den planet som upptäcktes i början på detta decenium, och som ligger utanför Plutos bana).

Katastroffilmerna tycks ha kommit tillbaka, och senaste filmen heter 2012.

Banen är oroliga och vill prata. Jag kan trösta dem att jag varit med om ett antal förutsagda jordundergångar. En av dem var förra året när man testade sönderfall av atomer i en tunnel i Schweiz. Barnen grät av rädsla.

En annan gång var den 20 maj år 2000. Noztradamus hade förutspått denna dag för jordens undergång. Hur det gick med det vet vi ju alla.

När man är vuxen så tar man alla katatrof-förutsägelser med ro.

Men som barn är man oerfaren, påverkbar och har lätt att änglas och bli skrämd av allt man hör och ser.

Min största undergångsrädsla var den 13 aug 1966. Den dagen började jag sjuan. Jag hade läst i en veckotidning att en komet skulle komma att kollidera med jorden vid lunchtid denna dag. Jag kommer än i dag ihåg hur jag satt där i den nybyggda skolans biologisal, svettig under armar och i händer, och vid tid för katastrof spejade ut genom fönstret och upp mot den grå himlen. Inget hände den gången heller....

Jag berättade detta för några av de ängsliga barnen.

- Har du varit med om detta, så ska jag försöka låta bli att vara rädd, sa någon.

Hoppas att hon lyckas .... och tänk om vi kunde få medierna till hjälp att lugna de oroliga små....

Sannolika sanningar

Det är fantastiskt att man fortfarande, vid aktningsvärd ålder, kan få nya erfarenheter och hitta ny sanning ( tror man iallafall att det är) för var dag som gryr.

Nätverket som bloggndet ger hjälper till, och jag har under ledighetsveckan funderat på att i ett högfungerande arbetslag skulle varje individ vara knuten till ett annat pedagogiskt nätverk, för att arbetslaget skulle få så mycket input som möjligt och kunna utvecklas optimalt. Tänk vad upplyftande det skulle vara om man vid varje konferens kunde låta någon eller några redogöra för nya infallsvinklar, kunskaper, färdigheter som det fått genom sitt nätverk....

Denna första dag av terminens andra halvlek uppenbarades två sannolika sanningar. Den ena handlar om ordkunskap, och det är något som vi borde jobba mycket mer med. För verklighetsförståelse och för att ge eleverna ett rikt språk. Jag hade med ordet skymning i veckans tio ord - inte rättstavningsord, utan ord att skriva in i mening eller göra berättelse utav. Två elever av 22 kunde redogöra för vad skymning var. Fler försökte, men hade missuppfattat ordets betydelse. När jag sedan frågade efter ordets motsats, ja, då var det bara en elev som kände till ordet gryning...... (varifrån f.ö. dagens bild är hämtad. Det var så vackert utanför sovrumsfönstret i morse.)

På måndagar så brukar vi ha mattespel i klassen. Vi hade några extra speltimmar, för att testa de nyinköpta spelen, veckan före lovet. På torsdag är det badförmiddag och mattetiden kommer därför att decimeras med en lektion denna vecka. Så jag tyckte att vi kunde hoppa över måndagsspelandet idag. På schemat för dagen, det som jag varje morgon skriver på vita tavlan, så skrev jag att vi efter middagsrasten skulle ha matte, nytt kapitel. Ingen elev sa något om detta under förmiddagstid.

När jag kom till klassrummet efter lunchen, så var det lite upprört här och var.

- Det är ju speltid idag!!

Jag förklarade mina tankar och la till att "så stora och skärpta elever måste väl vilja komma vidare med nya matematiska moment".

- Men vi utvecklas bättre om vi får utveckla vårt logiska tänkande, sa någon.

Detta påstående kunde jag inte säga emot.

Jag kände mig en bit frustrerad när jag delade ut veckans matteläxa - medan jag försökte hitta en bra lösning.

- OK, sa jag, den som vill börjar på kapitlet, den som vill spelar.

Fyra elever tog böckerna och undrade om de kunde sitta i ett eget rum. Naturligtvis kunde de det. Fyra elever tog Blokus och bad att få sitta i ett annat litet krypin. Övriga elever valde bland olika spel och ägnade en stund åt dem. Inom en kvart hade alla tagit fram matteböckerna och börjat på kapitlet om omkrets och area.

- Va bra, sa jag lite skämtsamt. Nu slapp ni ju mitt tjat.....

Det va då dagens andra sannolika sanning drabbade mig..... Visst behöver eleverna prata matte - men vad är det som säger att jag behöver leda det snacket..... det funkar ju så bra i smågrupper. Tids nog, när hjälp behövs, då är det dags för mina undervisande insatser -- och så länge det är någon elev i gruppen som förstår, så förklarar den sannolikt bättre för sina kamrater än vad jag gör...

Genus: Grabb

Conrad Levinsson föddes i vacker försommartid.
Han fann genast en lekkompis i den en vecka äldre Copernica. Hela sommaren så gick de tillsammans med sina mammor, sprang, åt, vilade och lekte.Under hösten så har fölkompisarna blivit betydligt fler, och Conrad Levinsson är den äldste grabben i sto och fölhagen.

Emedan Copernica utvecklats till en skönhet av sällan skådat slag, så har Conrad blivit en riktig besvärlig grabb. Han retas och slåss med de andra fölen hela tiden, och allra mest med Copernika. De andra försöker skaka av sig honom så gott det går, men ibland blir de så trötta på honom att de sparkar bakut rejält. Då blir Conrad Levinsson riktigt ledsen och går till mamma för att få tröst.

Många gånger har jag med stort intresse följt hingstföls och stoföls olika beteenden. Och hela tiden hänförts av hur lika hästgrabbar och människograbbar beter sig. Alla hingstföl har mycket spring och bus i sig. En del hästföl är som Conrad Levinsson, rent bedrövliga i sitt utmanande sätt.

På samma sätt förhåller det sig med människopojkar. Jag har jobbat i det här gebitet i 34 år, så jag anser mig vara rätt bra på det här med barnbeteende, i alla fall i åldrarna 9 - 13 år. Alltid finns det en Conrad Levinsson i klassen under någon tid. Conrad Levinsson-syndromet är, som tur är, övergående på de flesta...

Många grabbar är "grabbiga" - och så är även en del flickor - MEN jag har aldrig träffat på någon flicka som stör och provocerar. Kanske jag har haft tur ... men jag är helt övertygad om att grabbar med CLS ( Conrad Levinsson-syndrom) är många gånger vanligare än flickor med det samma. Och att om flickor ha det, så beror det på något annat än ovanligt många CLS-hormoner.

Genusperspektivet är då och då uppe i mediadebatten. Det finns de som påstår att pojkar och flickor är lika vid födelsen, att det är miljön som frambringar grabbiga grabbar och flickiga töser.

Den debatten är hur fånig som helst, tycker jag. För CLS finns inte bara hos hästar och människor, det finns även hos hundar och katter.... och tror jag, hos alla däggdjur.

Och visst kan stoföl vara väldigt feminina i sitt utseende.