Micromöjligheter

.. styr till stor del vår vardag i den värld som fruktar allt.

Föräldrar/lärare får inte köra sina barn på skoltid... för tänk om något skulle hända! Detta trots att föräldrar tycker det är helt OK att deras barn får komma ut på utflykt, med hjälp av lärare och föräldrar.

(Däremot är det grönt ljus att ta med barnen på cykelutflykt på den tungt trafikerade vägen. En sak som varken jag eller föräldrar är speciellt förtjusta i .... för det känns för farligt helt enkelt. Men då gäller skolans försäkring och då är "ryggen fri.")

Brandmyndigheten fruktar att kyrkan ska ta eld under skolavslutningen, och alla anhöriga som vill vara med om högtidligheterna, kan inte komma in i kyrkolokalen, trots att hela lokalen ligger i markplan och att det finns ett antal vägar ut.

Än värre är de som inte får ha avslutningar i sin kyrka, för att någon eller några är emot det, och micromöjligheten till anmälan till skolinspektionen finns.

I micromöjlighets hemska händelsens värld, så har det här med influensa eller vaccin blivit ett dilemma för många. För hur gör man när det är ett faktum att det är finns en micromöjlighet att bli dödligt sjuk av vaccinet, och det finns några micromöjligheter att avlida av influensan???

Nu har Banverket sett farorna i att det finns träd på 50- 70 m avstånd från rälsen. Det skulle ju kunna blåsa, så även dessa träd kom över banvallen, och tvingar tåget att köra så sakta att tidtabellen inte kan hållas. Eller inte kom fram alls.....

Vi tog en promenad på skogsvägarna längs kust till kust banan på förmiddagen, jag och C-E, för att se vilka träd som blivit bannlysta av Banverket. Det var många och de står en bra bit i från järnvägen.

Nu kan det vara ok med försiktighet, men jag reagerar ändå starkt på hur våra skattepengar används, då den skog som C-E står som delägare till, renderar ett utbetalat belopp på närmare 70 000 kr, bara för att banverket ska kunna ta bort alla träd som har en micromöjlighet att falla över rälsen. Det handlar om en sträcka på knappa kilometern..... och med tanke på att alla Sveriges järnvägar går genom åtskilliga km skog, så handlar det om stora summor. Pengar som jag anser skulle satsas på vård, skola, sjukförsäkringar..... i stället för att tåg alltid ska kunna fara fram i höghastighet. Ett kommunikationsmedel som är få förunnade att kunna använda, p.g.a. höga biljettpriser och att det bara görs stopp i större städer/samhällen.

I kväll har jag fått i väg en gåva till vårt nya fadderbarn, Satan i Kambodja. Vårt gamla fadderbarn i Guinea, lämnade oss i somras, eftersom hon fyllt arton år. Hade inte en tanke på att skicka en gåva, förrän en av mina nyfunna vänner, en gammal klasskamrat från gymnasiet, skrev på facebook att hon skickat julklapp till sitt fadderbarn. Tack och lov för alla kontakter på nätet ...oj, vad mycket ni ger mej!

Nu ska jag gå upp och sätta mig i min och Fritz gemensamma favoritfåtölj och sticka färdigt sjalmössa nummer fem.... En genialisk uppfinning, som kan användas som både snygg mössa och fuskpolo. Tack bloggvän Ingela för den!