Bloggbekantskaper

... har ju, som alla som läser mina tankar vet, verkligen berikat mitt liv under mina dryga elva månader som flitig bloggare.

Idag vill jag presentera en ny bloggbekantskap. Det är även en bekantskap som jag har irl. (in real life) C är en god kollega sedan några år tillbaka.

Även om Cs blogg ännu inte har så många inlägg, så slås jag av att jag lär känna en helt annan sida av min kollega, när jag läser vad hon skriver. Har ju mer och mer förstått att C är en synnerligen kreativ och mångsidig person, men jag hade ingen aning om att hennes kreativitet var så stor. Vi har absolut inte utnyttjat Cs kunskaper och färdigheter på vår arbetsplats. Tror att vi är ganska dåliga på det överlag, några av oss hörs och syns, några blir ganska anonyma. Trots att även de som ligger lite lågt besitter kunskaper/färdigheter som skulle vara till stor gagn för våra elever - och som gratis kompetensutveckling för kollegorna. Gå in och träffa C ....hon kommer förstås att ligga kvar bland mina favoriter .http://camillasvirkhorna.blogspot.com/

Bloggning kan vara ett fantastiskt bra sätt att lära känna en människa. Mycket beror förstås på hur personlig var och en vill vara. De finns ett antal pedagogiska bloggar som jag kollar då och då.... men jag saknar ofta människan bakom. Jag som person vill veta mer om varje människas egna tankar, inte bara bli informerad om det som är på gång inom pedagogik och IKT. Även om jag vill ha det OCKSÅ.

Inga är den stora pedagogförebilden av mina bloggbekantskaper. Det är hon som ligger bakom att vår skola numera är en del av miljöprojektet "Grön flagg". Idag berättade hon om ett nytt projekt i engelska, som går ut på att klassen ska resa runt till olika engelskspråkiga länder i världen.//http://for98.blogspot.com/. Mina tankar gick genast igång - visst ska jag försöka göra något liknande - det optimala skulle vara om vi kunde jobba tillsammans med våra e-twinningvänner i Slovenien/Rumänien. Få se hur Inga tänker göra - jag vill gärna göra som hon... Hon är en superpedagog, som många skulle kunna lyssna till och ta lärdom av.

Bodil är den varmaste människa som jag träffat. Hon berättar på ett mycket gripande sätt om Gudruns framfart för 5 år sedan, och hur hon och hennes man tillsammans kämpade för att komma ut ur den jobbiga tiden. Bodil borde bli föreläsare - hennes värme och livsklokhet skulle kunna tina upp många frostiga hjärtan och relationer . //http://helalivetarettlarande.blogspot.com/2010/01/ljus-och-varme.html

Den som har lärt mig det mesta kring kommunikation på nätet är Marie. Vi träffades på e-twinningseminariet i Amsterdam och hon berättade med glädje och stolthet om sin blogg. //http://opedagogen.blogspot.com/Genom Marie har jag fått kontakter och lärdomar i massor. Under senaste veckan har jag fått ta del av hennes kontakter på Twitter. Det är många. Twitter tror jag kan vara bra om man vill ha pedagogisk hjälp ... jag skickade ut en efterlysning efter engelska historier på nätet t.ex och fick svar efter bara en liten stund. Däremot gillar jag inte personliga diskussioner på Twitter, de tar alldeles för mycket utrymme där.

Facebook är den personliga minibloggosfären. Där kan man skriva så mycket som man vill lämna ut av sig själv. Kul med kontakter med kollegor på andra skolor, kontakter man träffat på kurser, släkten i USA, vänner, grannar, bekanta ..... kul att se vad som är på gång. Och eftersom kommentarerna bäddas in i varje inlägg, så kan man själv kolla det man vill, genom att öppna dessa.

Skaffade Facebookkonto när det var ganska nytt, men har börjat använda det dagligen först under de senaste månaderna. Ett bra kontaktnät, man känner att man har kontakt med personer som man annars sällan skulle utbyta tankar med.

MSN är det privata chat-stället. Där pratar jag med dem som jag har mig närmast, iallafall någon gång varje vecka. Förträffligt.... Billigare och snabbare än SMS. Vilket ju också är toppen.

Telefonsamtalet då ...? Vår samtalstaxa är inte så stor - men jag har heller aldrig hört till de högfrekventa telefonpratarna. Föredrar absolut det skrivna ordet, även om jag förstås då och då pratar med mina närmaste i telefon. Men sällan någon annan.

Tog en förmiddagspromenad med C-E. Vi brukar vara ganska tysta när vi går ut och går. Mötte några glada grannar som vi språkade en del med....

Men det blev mycket tyst promnerande, så tankarna gick i vanlig ordning:

Dagens promenadtanke: Det är rädslor som skapar de stora världsproblemen. Det är rädslor som skapar de små problemen också.

Dessa tankar ska jag lägga ut på Twitter. Få se om jag får någon replay på tweeten.....

Sen skulle jag önska att alla mina kollegor bloggade, inklusive skolledaren. Skulle vara så spännande och utvecklande att få kika in bakom var och ens persondörr.... för jag vet alla människor är så mycket mer än vad de visar irl.