Brorsan bor brakbra bland blåsippsbackarna

Åkte direkt till Rångedala, efter det att jag gjort det som jag mår riktigt bra av, både fysiskt och psykiskt - nämligen lämnat lite av mitt blod til någon som behöver det bättre.

Att åka ner till till staden Borås, det lockade inte, även om jag har kommit så långt i min tankegång att jag vill byta min nuvarande mobil mot en iphone...men det får bli på sommarlovet ... för en gammal tant tar det ju några dagar att lära om till ny telefon, och den tiden fattas mig just nu.

Blåsippsbackarna lockade mycket mer än Boråsbasarer. Funderade också på om jag skulle träffa min bror därute, de skulle ju flytta ut till huset i månadsskiftet april-maj.

Min bror och familjens lilla hund mötte mig innan jag hunnit komma ur bilen. Det är ju så man gör på riktiga landet, man hör ett oväntat motorljud och går och kollar vad det är. Bror min med fru och lillson hade flyttat ut till Backgården redan vid påsktid... Usch, vad tiden går och vad det kan bli långt mellan telefonsamtalen ibland....

Huset kändes redan inbott och oj, vad fint det var. Högt till tak på ovanvåningen + snedtak, öppen planlösning på nedervåningen. Det finns numera bara ett enda rum som man (nästan)känner igen sedan vår mor bodde i huset och det är "stora rummet" på nedervåningen.

Från ovanvåningen så är det milsvid utsikt åt två håll ... åh, vad härligt. Och vad glad jag är att huset kommer att finnas där även för mina visiter i alla min levnads dagar....

Tog med mig hunden ( husse tyckte att hon skulle gå med på promenad) och gick till blåsippshagarna. Bitvis var det alldeles blått med blåsippor - ljuvligt!

Hunden var ju inte så förtjust att gå med mej, hon är lite feg, så de första femhundra metrarna fick jag dra henne efter mig. Rätt som det var så blev kopplet alldeles slakt och jag trodde att hon rymt. ( Hem) Men det var då hon gett upp och börjat gå fot. När vi så småningom kom hem igen så hade matte och lillhusse också kommit hem. Snacka om lycklig hund!

Blev glad när svägerskan berättade att hon också blivit blodgivare. Nu väntar vi bara att på att våra män ska hjälpa till att få en högre andel svenska blodgivare än ynka 4% . Kanske någon av er också har lite livgivande droppar att dela med er av.... Man mår så bra när man vet att man gett och gjort något som bara är av godo. Här är en bra början....http://www.geblod.nu