Åtskilda åsikter

När seklet var ungt, läste jag ett antal olika kurser på universitet/högskola. Det var sannolikt en försvarsmekanism, jag tror att det kallas sublimering, som trädde in när döttrarna lämnade hemmet,vilket jag inte riktigt ville se och då i stället såg till att ha egna viktiga saker att ägna mig åt. Lika mycket var det ett intresse att vidareutveckla mej i min yrkesroll. På den tiden sökte man bara en kurs och såg till att det fanns möjlighet att delta, och jag såg till att få gratis kurslitteratur samt reseersättning. Idag är det mycket mera styrt, det där med att kompetensutveckla sig, man måste ha skriftlig tillåtelse i flera ex. tror jag.....

Jag läste psykologi 20 p, speciapedagogik 20 poäng - och efter det att jag börjat på min nuvarande arbetsplats, så läste jag 10 p SvA, Kultur, identitet och språk.

För ganska exakt sju år sedan så slutade den förra specialläraren på min nuvarande skola och tjänsten utlystes. Jag sökte, jag hade 20 nya poäng i ämnet, lika många i psykologi och 27 års yrkeserfarenhet. Tjänsten blev min, men då hade den bantats ner till halvtid speciallärartjänst och halvtid klassärartjänst. OK, tyckte jag, även om jag gärna prövat på att vara speciallärare på heltid, jag visste ju att en sådan behövdes/behövs på varje skola. Olika omständigheter gjorde att jag arbetade med specialundervisning knappa 10 % av tiden. Året därpå var jag helt plötsligt klasslärare igen -speciallärartjänsten var avskaffad.

Ibland är mina egna elever ute på olika evenemang och jag har då möjlighet att hjälpa lägre klasser med någon enstaka lektion enskild undervisning. Det är underbart roligt och givande, och det är så härligt att jag känner att det jag en gång lärde mig på specialpedagogikutbildningen är gångbart. Det är så jag vill klyva mig i två delar, så jag kunde hjälpa de barn som behöver lite extra stöd för att komma i gång med läsandet och räknadet, minst tre gånger i veckan. Men det går ju inte...

För ett antal år sedan anställdes en specialpedagog i området. Jag är inte ute efter att tracka ner vare sig på person eller yrkesgrupp, men specialped och speciallärare jobbar helt olika. Vad har man för nytta av en utredande spec.ped. om man inte har någon som kan jobba med de problem som utredningen påpekar? Många gånger ser vi lärare också vad som behövs och det utan utredning.

Men där är åsikterna åtskilda. De som bestämmer vill ha spec. ped. Vi som jobbar i verksamheten ser en klar vinst med en spec. lärare.

Elevinflytande är så viktigt .... och det tycker jag också. Men jag tycker att pedagoginflytandet skulle ha samma dignitet. Det är ju trots allt vi som ser vad som behövs, och som saknar resurserna för att göra det jobb vi skulle vilja kunna göra och som vi skulle kunna göra om det fanns tillräckligt med persoanl och utbildad personal.

Idag styrs skolan av en militär som leder ett parti med 5% av de politiska rösterna. Ett antal politiker är måna om att gå militärens ärenden, annars blir det allianskris. Fritidspolitiker utan insyn och förståelse för skolvärlden tar över på kommunal nivå. Skolchefer, som oftast jobbat på högstadie eller gymnasieskolor och lång tid som rektor, måste gå fritidpolitikernas ärenden. Rektorer lyssnar till det som kommer uppifrån på ett helt annat sätt än de behov som fotfolket signalerar. Kör det ihop sig, ja, då är det arbetslaget som ska lösa problemen.... För det är pengarna som styr. Och att höja skatterna för att ge våra barn ett bättre utgångsläge och en starkare självkänsla, det är inte att tänka på.

Vi behöver speciallärare på alla skolor, inte tu tal om saken. Och det tycks även militärmannen ha fattat. Hoppas bara att det får genomslag snart. Hoppas också att mina högskolepoäng fortfarande kan vara gångbara.

Åskilda åsikters ägare hävdar att jag har nytta av mina förvärvade spec.ped. kunskaper i klass. Visst kan det vara så, men det är ändå i en mot en situationer eller i liten grupp man kan jobba riktigt bra. Vissa barn behöver vår odelade uppmärksamhet under en längre tidsrymd. Åtskilda åsikter ägare hävdar också att det är olämpligt, ja, rent av riskfyllt att exkludera elever med stödbehov från klassen. Och då menar man även för kort tid. Nys, säger jag. Barnen njuter av att få komma ifrån klassen en stund och verkligen få den odelade uppmärksamheten. Men någon forkningsrapport har hävdat motsatsen, och då är det forskningsrapporten och inte empirin som gäller!

Blev glad när jag kom hem och öppnade postlådan. Där låg ett stort kuvert, med malmödotterns sambo som avsändare. Jag förstod direkt vad det var och kände glädjen och förväntan bubbla. Ks sambo är nära vän med flera av medlemmarna i den musikgrupp som jag länge har gillat bäst av alla våra svenska grupper, nämligen the Ark. Jag anser att Ola Salo är en helt makalöst musikbegåvad musiker och en gudabenådad sångare. Vid tillfälle, då man man i pressen börjat tala om att gruppen skulle komma ut med ny CD, sa jag till K att hon väl kunde fixa mig en sådan ... signerad. Och nu har jag en - med personlig hälsning. Har lyssnat tre gånger och tycker att skivan är värd fyra plus av fem. Det finns ingen sådan där underbara låt som "Calleth you..." eller "One of us is gonna die young.." eller "Father of a Son".... men det finns ett antal på nya låtar som jag kommer att lyssna på mycket och många gånger.... Nu är den inrippad på datorn och CDn tar jag med i bilen....Och jag vet att jag kommer att tycka att låtarna blir bättre och bättre och snart allra bäst. Det är väldigt jämn CD, alla låtarna är superbra ... möjigen en enda som jag inte kommer att lyssna så mycket på.

Tror att Arkarna tycker att det är OK att jag har deras bild med på bloggen.... om inte annat för att jag är Ks mamma....