Mindes mor mins möjlighetisering

Mitt inne i Månstads minimala centrum slog det mig plötsligt, JAG HAR JU BLIVIT PRECIS SOM MIN MOR......

Så här var det:

Min mamma var bondkäring och hemma på gården och skötte de sysslor som behövdes. Vid dryga femtio års ålder, så kom hon plötsligt på att hon skulle ta körkort. Det blev många resor till staden för att få den åtråvärda lappen, och jag tror att hon inte lyckades med förarprovet förrän vid tredje försöket.

Men vilka möjligheter det körkortet gav. Hon började deltidjobba som hemsamarit och hade helt plötsligt lite egna pengar att röra sig med. Hon kunde åka på de tillställningar hon ville, och besöka den hon ville, utan att be sin make om skjuts.

Vid sextiosju års ålder så blev min mamma helt plötsligt änka. Djuren såldes av snabbt och helt plötsligt hade hon en frihet som hon aldrig haft innan. Jag kommer ihåg att det sades att hon åkte hemifrån i den lilla röda- senare blå - bilen direkt efter frukost och kom inte hem förrän sent på kvällen. Detta blev vardagen för henne under ett antal år, tills värk och rörelsesvårigheter satte stopp för bilkörandet och det sociala livet - och då ville hon inte leva längre - hon gick in i en demens som jag tror berodde på depression och gick bort ganska snabbt.

Inne i den lilla byn Månstad kände jag mig som vid den tid då min mor var i sitt esse med sitt farande och flygande.

-Jag har så många goda vänner, sa alltid mamma. Jag har så många att besöka.

Jag har kört runt och träffat nyfunna och "urgamla" vänner under flera dagar.

Idag var jag på vackra Hofsnäs och promenerade och åt god räkmacka och pratade och pratade med vännen A. Vi har varit "kompisar" sen vi gick i sjuan och umgåtts med ojämna mellanrum i hela 44 år. Det är bra det... och väldigt roligt och viktigt att ha någon som man fortfarande kan dela upplevelser från skoltiden med. Det finns många roliga minnen som vi kan skratta åt ...

När jag ändå var ute och åkte så stannade jag till på Sveriges näst bästa äldreboende och hälsade på Svea. Hon var pigg och glad som vanligt och hade sitt lyckade kalas i färskt minne.

Jag och mig utkämpade en ojämn kamp när Svea ville bjuda på något av det godis hon fått på födelsedagen. Jag vet ju att jag inte borde ... med tanke på alla onödiga kilon... men mig ville så gärna ha lite godis så stora elefanten mig hjälpte Svea att leta fram något ut de rikliga gömmorna. Det blev körsbär i likör ....tre stycken bitar ...både jag och mig tyckte det var synnerligen gott.

Bakade lite bullar och en kaka att ta med till midsommarfirandet i Halmstad... mig tyckte bullarna var goda ... jag hade inte en chans att stoppa ett smakprov ... eller var det kanske två...Har iallafall promenerat tre-fyra km + att jag + mig promenerade lika långt med A på Hofsnäs. Så det bör uppväga lite...

I morrn bär det av till Halmstad. Döttrar med respektive kommer också, liksom C-Es syster med make. Kollade vädret ...tycks bli sol, men inte så varmt. Helt OK...

Ha en bra midsommar alla! Njut av sill och jordgubbar och gemenskap med nära och kära.